Mina punkter för vad som spelar roll för att må bra psykiskt, mina tankar kring kopplingen mellan fysiskt och psykisk hälsa. Tyvärr inte en hel bok, men däremot gott om idéer för vad du kan söka vidare på själv. –> Klicka här för att läsa!
Dokumentet är mitt bidrag till Mental Health Awareness Month 2022 🙂
Inlägget innehåller en köplänk till Adlibris!
Jag och min medförfattare till boken Handbok i Biohacking poddar tillsammans och fortsätter på månadens dopamin-tema. Som du säkert märker är vi väldigt intresserade av neurobiologi i allmänhet och ägnar oss därför åt mycket självstudier.
Varför då?
För att kunskap om sina signalsubstanser kan vara helt avgörande i sin förmåga att manipulera humör och mående. Alla som haft problem med ångest, oro, depression eller koncentrationssvårigheter vet hur besvärligt det kan vara, och hur hjälplös man kan känna sig inför sin egen hjärna!
Avsnittet börjar lättsamt med tips på vårt dopamin-drivande superkaffe. Problemet med dopamin (som vi återkommer till genom hela avsnittet) är att det antingen konverterar till noradrenalin (stress) eller att man utvecklar tolerans! Det gör dopamin till en otroligt flyktig signalsubstans som är väldigt svår att “fylla på” utan att det får negativa konsekvenser. När man får tolerans så upplever man att saker slutar funka, till exempel att kaffe inte längre gör en pigg eller att man behöver mer och mer av beroendeskapande beteenden eller substanser för att få någon tillfredsställelse överhuvudtaget.
Biosyntesen av dopamin
Om man ökar sitt dopamin manuellt (med till exempel kaffe) vill man också “stänga in” dopaminet så att det stannar högt och inte bara gör en wired and tired. Grönt téextrakt (EGCG) har den förmågan, och kan kombineras med l-teanin om minskar jittret av kaffe, l-tyrosin som är en förelöpare till dopamin samt l-taurin som ökar upptaget samtidigt som det stimulerar GABA (balanserar gas med broms). Om du vill experimentera med de här kombinationerna rekommenderar jag att köpa aminosyror i pulverform så att det blir lättare att dosera och blanda i kaffe eller någon annan dryck.
Anledningen till att dopamin kopplas så stark till beroende är för att det driver sökande-beteendet efter “mer”. I många beroenden är inte dopamin en del av grejen utan det kan vara GABA (alkohol), endorfiner (opiater, träning) eller serotonin som är det man verkligen är hooked på men oavsett vad för känsla som eftersöks sker en nedströms stimulering av dopamin. Det gör att det skapas en koppling av “det här vill jag ha mer av!” eftersom hjärnan jobbar mycket med associationer.
Små dopamin-hits dränerar på sikt
Det som sker samtidigt som välbehaget (eller kort därefter) är det man blir beroende av, konstruktivt som destruktivt. Därför får man vara försiktig med allt för stimulerande beteenden eller substanser som inte kan mäta sig med naturlig stimulering. Ett exempel här är porr jämfört med sex, eller heroin jämfört med träning, spel jämfört med mer hälsosam tävlingsinstinkt och så vidare.
Postorgasmiskt hormon
Något som inte är så välkänt är hur många substanser, läkemedel och beteenden som påverkar det postorgasmiska hormonet prolaktin. Som man hör på namnet “pro lact…” är det ett hormon som också stimulerar mjölkproduktion i bröstkörtlarna. Medicinering med SSRI (serotoninåterupptagningshämmare) har ofta konsekvensen att höja prolaktinet, med allt vad det innebär: sexuella biverkningar, mindre motivation, viktökning. En låg dos SSRI kan därför användas av män som upplever sig ha problem med för tidig utlösning, och då räcker det att inta sin dos samma dag som sexet. Dock vill man inte vara i det post-orgasmiska tillståndet hela tiden eftersom det drabbar testosteronet negativt. Precis som att prolaktin och dopamin har ett inverst proportionellt förhållande, har också dopamin och testosteron ett inbördes förhållande där de kan öka varandra. Mer dopamin kan alltså ge mer (upplevt) testosteron, och mer testosteron ger mer (upplevt) dopamin.
Problemet med lågt testosteron är att driftigheten försvinner, och motivationen till att åstadkomma större saker minskar. Att ägna sig åt lågvärdiga dopaminaktiviteter (spel, shopping, porr, matmissbruk) sänker alltså testosteronet på sikt, eller åtminstone det upplevda testosteronet som förknippas med konstruktivt risktagande, ‘building and protecting’ och när det försvinner blir många män väldigt olyckliga och tappar sin riktning i livet.
I avsnittet pratar vi också lite om läkemedel som riktar in sig på dopaminet som används för att öka motivation, fokus, minska missbrukstendenser och så vidare. Det finns till exempel tre varianter av voxra (buproprion) som är ganska populärt, det ena är Zyban (rökavvänjning) och det andra är Mysimba (matmissbruk) men vad händer med långtidsstimulering av dopaminet? Om du hängt med hittills vet du att det inte går på grund av toleransutvecklingen, och att man därför får bäst effekt av sådana läkemedel i början – före toleransen inträffar. Nu har Mysimba en annan komponent i sig också en revers opioid-agonist som man inte får tolerans emot, men även för ADHD-medicin (oavsett om det är metylfenidat eller lisdexamfetamin) sker en uppbyggande effekt mot noradrenalin med allt vad det innebär.
Den tråkiga slutsatsen blir att det enda långsiktiga sättet att “öka” dopaminet på är att tysta ned bruset så att en låg dos endogent (eget) dopamin blir tillräckligt för att utföra konstruktiva aktiviteter varje dag, utan att behöva “boosta” med yttre stimulus. Ett väldigt effektivt sätt att tysta ned hjärnan på är meditation, som är oerhört belönande över tid men som har en ganska hög tröskel till det belönande stadiet. Det finns även läkemedel som gör samma sak (sänker dopaminkänsligheten) och det kan jag prata mer om i ett annat inlägg.
Berätta gärna vad du tycker om avsnittet om du lyssnar på det och gillar du det så får Mattias kanske vara gäst fler gånger 🙂
Näst på agendan är en liten videoföreläsning på samma tema men mer farmakologiskt inriktad. Jag frågade mina instagram-följare om de ville ha mer information av den typen och det blev ett rungande ja! Hittills har jag dragit mig för att prata för mycket om läkemedel, men nu känner jag att jag vill göra det. Vi har ju förstås FASS men där förklaras inte riktigt vad som händer i kroppen och varför. Min kunskap inom fysiologi, farmakologi och toxikologi applicerat på till exempel ADHD-medicin som så otroligt många människor tar varje dag tror jag blir toppen! Dessutom har jag mycket egna erfarenheter som fördjupar förståelsen.
Min uppfattning är att ingenting slår direct experience, särskilt inte i kombination med lite biokemi skills! 🙂
Jag får många mail och meddelanden på mina sociala kanaler, nästan alltid är det frågor som rör diverse hälsoproblem. Tidigare brukade jag angripa problemen utifrån symptomen, och försöka förstå vad det är för tillstånd och vad man kan göra åt saken. Efter mycket introspektion och meditation har jag dock börjat tänka på ett helt annat sätt, nämligen hur viktigt det är att förstå den riktiga roten till sina problem. Inte nödvändigtvis den fysiologiska roten även om det också är intressant, utan den emotionella och mentala delen av det.
Låt mig ta ett exempel: en kille mailade mig om sin envisa typ 2 diabetes och när jag frågade om roten till problemet fick jag svaret “det är genetiskt” och så må vara fallet men faktum är att även de sjukdomar som vi tänker på som genetiska inte är renodlat genetiska. Endast några ynka procent är det, och typ 2 diabetes är inte en av dem. Däremot kan vi ha en medfött ökad risk för att utveckla vissa sjukdomar, men det betyder inte att de för den skull är genetiska. Det är fortfarande livsstilsbetingat till största del, dvs påverkas starkt av kost, aktivitetsnivå, sömnhygien, socialt liv och psykiskt mående.
Mitt nya favoritområde som jag håller på att utforska heter psykoneuroimmunologi och handlar om hur psykologiska faktorer som stress, oro, ångest och depression inte bara bidrar till utan även skapar sjukdom i kroppen. Inom psykoneuroimmunologi kan man hitta den riktiga roten till sina hälsoproblem.
Även om känslor kan uppfattas ganska abstrakt så har varje känsla sin egen biosignatur. Varje känsla och tanke inbegriper en fysiologisk process som involverar inte bara hjärnan utan flera olika organ såsom binjurarna, sköldkörteln, mag- och tarmsystemet med mera.
Sedan jag började förkovra mig i olika typer av introspektion har jag lyckats koppla ihop livshändelser med fysiologiska och emotionella problem på löpande band. Jag har också sett den här processen hos andra, och det gäller allt från generell ångest till depression, ryggont, autoimmuna tillstånd, menstruationsrubbningar och beroendeutlopp. När jag gjorde den här upptäckten om hur otroligt ihopkopplad vår mentala hälsa är med vårt fysiska välmående, så började jag direkt gräva i det för att se om det fanns någon forskning gjord. Till min glädje forskas det faktiskt väldigt mycket på det, och det finns till exempel en stark koppling mellan autoimmunitet och trauma.
När man säger trauma är det många som tänker att det måste vara stora, hemska händelser men för att någonting ska kvalificeras som ett trauma räcker det med att vara med om en händelse som man inte har den emotionella kapaciteten att processa.
Om man tittar på till exempel sin barndom från sitt vuxna perspektiv kan det se ut som vilken barndom som helst, men utifrån en 5-årings perspektiv kan det ha varit den ena traumatiska upplevelsen efter den andra. Att som 7-åring dyka upp på hockeyträningen i gamla, fula och förstora skridskor kan vara ett trauma, även om det låter jättetramsigt ur en vuxens perspektiv. En mamma som gråter utan att förklara för sin 5-åring vad som har hänt kan vara ett trauma, och ett spädbarn som inte blir upplockat av en förälder trots upprepade skrik och gråt, kan bli ett djupt trauma som inte ens koms ihåg i vuxen ålder.
Även i vuxen ålder har vi olika kapacitet att hantera känslor och händelser. De flesta kvinnor kan hantera ett smärtsamt break-up, men många män kan inte det. Att frugan vill skilja sig kan vara ett avgrundsdjupt trauma som det inte finns emotionell kapacitet att ta hand om. Att spendera tonåren som utstött eller inte känna sig uppskattad av det motsatta könet kan också vara traumatiserande.
Ett annat kapitel på detta tema är självkänslan. När vi inte tänker särskilt högt om oss själva ökar risken för olika nivåer av försummelse. Det måste inte vara så dramatiskt att andra reagerar för att man har slutat duscha och borsta tänderna, men det kan vara att kvällarnas spenderas med en flaska vin framför teven, eller att dagarna spenderas med dataspel och skräpmat. Kroppen blir mer och mer nedgången, men man gör ingenting åt saken. Den typen av försummelse tyder ofta på ett upplevt lågt egenvärde eller bristande emotionell kapacitet.
Vad leder det till i förlängningen?
Till sjukdom!
Vilken sjukdom? Det mest troliga är någon form av inflammation eftersom man medvetet eller omedvetet belastar kroppen på olika sätt, framförallt de inre organen. Om det finns någon typ av missbruk med i bilden såsom matmissbruk, alkohol, tabletter, dataspel, porr och så vidare, uppstår inte sällan hormonella problem.
Hur kan dataspelsberoende orsaka hormonella problem?
Eller inflammation? Det är en kombination av passivitet, självförsummelse, dåligt näringsintag och obefintlig sömnhygien. Det gäller förstås inte alla gamers, men många är uppe sent, dricker energidrycker framför datorn och äter bara det som går lätt att stoppa in i munnen samtidigt som man spelar. Ett recept för kraschade testosteronnivåer och kronisk låggradig inflammation. Inte för att hänga ut gamers som en enhetlig grupp men de brukar inte vara vältränade unga män med god hållning som äter ekologiskt, även om dessa också finns förstås!
Det kan ta lång tid att komma på alla delar som ledde fram till ett fysiskt eller psykiskt sjukdomstillstånd, men delarna finns där. Det finns en rot eller en kärna. Ingenting “bara är”!
Det finns alltid en anledning bakom kronisk värk, kronisk övervikt, hashimotos, ångest, depression, tvångstankar och diverse skador.
Kan du hitta dem?
Vi måste ta hand om oss själva inifrån och ut, för så fort vi inte gör det lägger vi grunden för sjukdom. Vissa är tåligare än andra och kan köra över sig själva på många olika sätt utan att det blir några större problem av det, men de flesta kan inte det!
Hur många 50-åringar känner du som är i toppform och aldrig klagar över sin hälsa? Ju äldre vi blir desto större risk för sjukdom och ohälsa, men det måste inte vara så. Du kan påverka så otroligt mycket själv!
Det positiva med psykoneuroimmunologi och den emotionella komponenten bakom hälsoproblem är att det gör det hela väldigt lösbart. Med ihärdig självinventering och självarbete kan du laga det som är trasigt och få en friskare kropp på kuppen! Så ihopkopplat är psyket med det fysiska att när du lagar det ena så lagar du det andra. Många som börjar meditera märker av kroppsliga fenomen, som att värk eller andra sjukdomstillstånd blir värre vid djupare meditation, men kan sedan plötsligt bli bättre eller försvinna. Meditation är ett fantastiskt verktyg men dagboksskrivande och olika former av terapi kan också hjälpa.
Jag vill egentligen skriva mer om det här ämnet men jag börjar såhär så länge. Jag vet att många tycker att området är superspännande, så vi kan väl gräva i det tillsammans? Berätta gärna om du läst eller hört något coolt, eller kanske har någon egenupplevd historia! 🙂
Hej bloggvänner!
Ni är många som har kontaktat mig på mina andra kanaler och frågat om det blivit något fel på bloggen eller om jag faktiskt inte skrivit något sedan i 28e Oktober. Det som har hänt är att jag prioriterat instagram och facebook före bloggen för att kunna göra lite snabbare uppdateringar som inte kräver så mycket tankearbete. Nu tänkte jag dock att det är dags för en lite mer djuplodande sammanställning över höstens biohacking!
Här är vad jag har gjort hittills:
Ni som följer mig vet att stressen är min ständiga följeslagare och på grund av mina bipolära drag svänger energinivåerna en del. I perioder har jag hjärtklappning för att jag är så igång hela tiden, och det här är något jag haft sedan jag var barn. Så länge jag kan minnas. Hjärtklappningen har jag sökt för tidigare men ingen har velat göra någon undersökning på mig, men nu har jag skaffat privat sjukvårdsförsäkring (alltså varför har jag inte gjort det tidigare!?) och betalar för den vården jag vill ha. Det kostar lite, men så slipper jag oroa mig också!
Jag gick sonika till en privat klinik och gjorde ett mer omfattande test med arbetsprov (cyklade/sprang uppkopplad till syremätare, pulsmätare och EKG för att se hur hjärtat jobbar under belastning på olika nivåer) samt undersökning av kärlens flexibilitet. De mätte också body composition och tog lite metabola blodprover (de vanliga med hba1c, kolesterol, leverprover, sköldkörteln osv).
Såhär blev resultaten:
🔹Metabol ålder 19 år (halva min kronologiska ålder)
🔹16% kroppsfett (har bara 8kg fett på kroppen all in all)
🔹Muskelmassa över normal med mest muskler på rumpan och låren
🔹0% visceralt fett (fett runt de inre organen)
🔹Ingen åderförfettning/åderförkalkning
🔹Ingen artärstelhet
Min kardiovaskulära hälsa var toppen trots att jag inte gjort nämnvärt med cardio (mestadels promenader) men pulsen steg snabbt och jag hade en maxpuls på över 200! Att kunna få upp pulsen högt på kort tid verkar vara ett tecken på kardiovaskulär fitness.
Läkaren sa också att det är ganska vanligt bland “drivna, unga kvinnor” att vara lite mer högvarviga utan att det är något problem. Det verkar vara okej på lång sikt också.
Metabola markörerna i blod var bra, som vanligt 0% fettlever, lågt blodsocker, låga kolesterolvärden osv.
Jag tränade superseriöst tidigare men slutade träna med coach sommaren 2019. Då upplevde jag att coachingen inte gynnade mig längre. Jag hade stannat lite i utvecklingen och allting känns bara jobbigt och svårt. Tyvärr hade jag svårt för att hålla igång på egen hand, och 2020 saboterade träningen totalt med alla kriser. Förvisso gjorde jag några ansatser med att gå i “gymnastik för vuxna” och en kurs i olympiska lyft, men jag var inte mentalt redo så det blev ingenting med det där.
Nu har jag via kompis-rekommendationer hittat en ny coach som vill jobba med mig långsiktigt. Han förstår mina ups and downs och att jag inte tränat på evigheter. Nu har jag börjat med första fasen som utgörs av en 2-splitt, två överkroppspass och två underkroppspass per vecka tillsammans med daglig rörlighetsträning och lågintensiv cardio.
Träning är bästa terapin som finns så jag är SÅ glad över att vara igång igen! Om du bara ska välja ett enda biohack så välj träning, gärna styrketräning men någonting är bättre än ingenting!
HRV-mätning (hjärtvariabilitet) voxra (SDRI) vs sertralin (SSRI).
Högt HRV = parasympatisk aktivering. Bra återhämtning och stresstålighet. HRV är en av mina viktigaste “heart metrics” för hälsa eftersom det varierar så kraftigt för mig. Voxra är en dopaminåterupptagningshämmare som jag använder ibland, det är en kraftfull stimulant som får igång mig när jag har mina down-perioder. Dock är den ingen hälsokur utan har dokumenterat toxiska effekter (neurotoxisk i höga doser och potentiellt kardiotoxisk på lång sikt pga dess kraftiga påverkan på HRV).
Därför började jag mikrodosa sertralin istället (SSRI) full dos är 50mg men jag får god effekt på 6.25mg. Det är väldigt, väldigt ovanligt eftersom bara 30-40% får effekt av SSRI överhuvudtaget. På grund av mina bipolära tendenser triggar SSRI hypomani hos mig även i låga doser, samtidigt som HRV ökar och jag sover bättre. Win-win!
Vad gör HRV-graferna här? Well, jag tittar hur min kropp tål medicineringen i kombination med hur jag mår. HRV är en bra proxy för stress. Som du ser på graferna ger voxra extrem stress medan sertralin inte gör det, dock kan jag använda båda på liknande sätt så givetvis faller valet på sertralin då!
Jämförelse mellan sympatisk och parasympatisk HRV. Jag mår allra bäst på högra bilden, alltså med katastrof-dåligt HRV för då känner jag mig som mig själv. Jag älskar att vara igång!
Det är inte helt lätt att parera det psykiska måendet och få balans mellan att vara motiverad, driven och igång samtidigt som jag sover bra/tillräckligt många timmar och kan varva ned på kvällen. Sedan får det inte slå över heller så att jag blir så nedvarvad att jag inte kan varva upp under dagen. Träning och meditation hjälper dock med detta. Och meds!
Jag tycker inte att man ska vara rädd för att testa läkemedel och använda det i sin arsenal. Funkar det kan det vara en fantastisk hjälp, och funkar det inte är det bara att sluta igen. Dock rekommenderar jag alla att verkligen, verkligen läsa på ordentligt. Lär dig lite farmakologi och kopiera absolut ingenting jag gör. Jag har pluggat biokemi sedan jag var 15 år och undervisar i farmakologi på universitetet! Dessutom har jag lång personlig erfarenhet av att ha hela jäkla apoteket utskrivet.
Lite “just for fun” experimenterande med 90% ig CBD-olja (starkare än vad som finns att köpa) samt lite flugsvamp. Båda är helt lagliga. CBD-oljan är helt THC-fri men kan verka lugnande på nervsystemet. Med dessa två i kombination ökade jag min djupsömn ganska mycket men effekten var tyvärr temporär.
Med temporära effekter kan man tänka sig att man kan få en intermittent boost, men icke! Jag har inte kunnat återupprepa experimentet. Misstänker att flugsvampstinkturen hann bli dålig, och kanske påverkades potensen?
Berätta gärna om dina effekter av CBD och/eller flugsvamp!
Det ser inte mycket ut för världen. Du kanske tänker “hallå det där ser ju ut som helt normal hårväxt”, men grejen är att det inte är det för mig!
På grund av katastrof-året 2020 så hamnade jag i enorm emotionell stress vilket kraschade mina könshormoner och gav mig en hel del problem. Ett av dessa problem var shedding, alltså att håret ramlar av helt enkelt. Varje hårtvätt hade jag en näve hår i handen. Inte så kul! 
Såhär mycket hår tappade jag varje dusch. Första steget var att få sheddingen att upphöra, och sen öka kvalitén på håret och få det att börja växa igen. Det lyckades riktigt bra inom loppet av 2-3 månader! 
Här är en sammanfattning av vad jag har gjort.
🔹Minoxidil, 50mg/ml (starkaste styrkan) 2 ggr/dag eller när jag kommer ihåg: Detta har verkligen fungerat bra! Jag vet att det står “för män med ärftligt håravfall” på produkten, men jag bestämde mig för att undersöka farmakologin och hittade ingenting som antydde att det inte skulle funka på kvinnor. Troligen är det så att forskningen (som vanligt) är gjord på män, så de kan inte garantera något resultat på kvinnor, men den funkar!
När jag skulle köpa Minoxidil så hade apoteken gömt den bakom disk. “Varför då?” frågade jag, och då berättade dem att den hade trendat på tiktok och massa tonårskillar hade köpt minoxidil för att få helskägg.
Funkar det på skägg? JA! Det funkar på skägg men man måste vara man och ha passerat puberteten!
🔹Mikrofiberduk för hårtorkning: antingen denna eller lufttorka. Ingen värme och ingen frotté!
🔹Sidenhårsnodd och sidenörngott: Allting siden (eller andra silkiga material) är fantastiskt för håret.
🔹Hårboll i mjukt material: bara ett skonsamt sätt att sätta upp håret på, det blir en stilig knut.
🔹Hårnät: gör att håret inte trasslar sig när man ska sova.
Näringstät mat och tillräckligt med vätska är såklart superviktigt också! Hårväxt kräver vitaminer, mineraler och protein! Bra tillskott för håret är MSM, kollagen och vitamin B5.
Det här är ganska “extremt” för att vara mig men jag har gått ur ketos och kommer att äta kolhydrater i ansenliga mängder ett tag framöver. De flesta biohackers följer någon form av lågkolhydratkost, men man måste inte göra det. Hela poängen med biohacking är att vara lyhörd inför kroppens behov och våga testa nya grejer för att få resultaten man vill ha! Vissa behöver en “total reset” med 4v strikt carnivore, andra behöver ett bra fasteprotokoll, medan sparrisar som jag behöver hitta ett sätt att få i sig både mer näring och mer kalorier och ska hålla sig långt borta från fasta.
Mitt syfte är inte bara att få i mig mer MAT utan också mer näring för att kunna bygga ordentligt. Jag har många kilo att bygga tillbaka (15kg från nu och sedan jag var på topp träningsmässigt!) och hade hoppats komma dit (inte +15kg men en bit på vägen) med min lchf-bulk men det har inte gått den här gången.
Kortfattat blir det istället något jag kallar för reverse diet (inte den man hittar om man googlar utan reverse som i motsatsen till min vanliga kost) med mindre fett (från 200g/dag ned till 50g/dag) och mer kolhydrater (från 0-10g/dag upp till 300g/dag) och protein från lite lättsammare källor (mer fisk och skaldjur och mindre rött kött.) Det röda köttet kommer dock vara med eftersom jag måste få i mig B12 och hemjärn, men kommer att äta det rått för maximalt upptag.
På förbudslistan hamnar ägg, alla mejeriprodukter samt allting jag är intolerant emot (avokado, kakao etc), oxalatrika grönsaker (spenat osv) samt bönor, linser, nötter och frön. Alkohol är fortsatt nollat, men kommer att dricka lite kaffe på morgonen.
Här är två exempel på middagar på “Martinas rev diet”. Den övre bilden är grishjärta som är rikt på coQ10 och B12 samt morötter, gullök och rödbetor. Gullök är ett fantastiskt substrat för tarmflorebakterier att växa på, samt att det innehåller massa svavel. Inte bra för den som har magproblem, men svavel är toppen för hår och naglar.
Morötterna är prebiotika och rödbetorna innehåller mycket NOx som gör att blodet kan transportera mer syre. Det är bra vid konditionsträning eftersom man orkar mer. Testa själv att springa efter att ha druckit rödbetsjuice eller ett gäng kokta rödbetor. Det är skillnad! 
Här ovan är ugnsbakad sill (rikt på EPA/DHA) samt lök, morötter och kokta kalla potatisar som innehåller resistent stärkelse. Den resistenta stärkelsen överlever syrabadet i magen och kan bli mat till tarmbakterierna i tjocktarmen där de bryter ned stärkelsen till smörsyra.
Det har jag skrivit om vid några tidigare tillfällen men min östrogen-hacking har fortsatt med gott resultat. Nu får jag se vilken effekt reverse diet kommer att ha på mig, men jag hoppas förstås att lätt näring och viktökning ska öka könshormonerna. Särskilt i kombination med träning, meditation och bra sömn!
För att avgöra hormonstatus går jag mest på känsla, jag har ju använt mig av fertilitetsförståelse i några år nu och upplever att loggning tillsammans med förståelse för det endokrina systemen säger ganska mycket. Dock har jag ett inplanerat blodprov dag 21 i min cykel för att matcha intuition med faktiska siffror.
Hmm… jag har säkert glömt något nu men då kommer det upp som ett nytt inlägg! 🙂
Fråga gärna om det är något du undrar över!
Disclaimer: Jag gör inte obetald reklam på mina sociala kanaler och därför kommer jag inte att skriva ut företagsnamn, köpställen eller vilka olika märken jag använder mig av. Texten innehåller all information som krävs för att du ska kunna googla rätt på precis allting jag använder.
Disclaimer 2: Jag är inte läkare, framförallt inte din läkare, vilket gör att du absolut inte ska tolka mina texter som någon form av råd överhuvudtaget! Jag har ingen aning om hur någonting av ovanstående påverkar dig eller vad det finns för risker med det. Det kanske är skitfarligt, men jag vet inte bättre så jag vågar experimentera på mig själv och det är en risk jag tar. Jag är i kontakt med läkare vad gäller medicinering (SSRI, SDRI, hormoner etc) och har självklart detta på recept. Bryt aldrig emot lagen och var försiktig!
Här nedan finns reklamlänkar till Adlibris och böckerna Handbok i Biohacking samt Hormonstark!
Läs mitt inlägg om min första tiodagarssittning från 2013 här, samt min objektiva guide till Dhamma Sobhana i Ödeshög här!
Ja det trodde du fasen inte, om du har läst mina tidigare inlägg om Dhamma Sobhana, att jag skulle åka tillbaka dit helt frivilligt! 😀 Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag först kom i kontakt med Vipassana för åtta år sedan, så det var en helt annan Martina som åkte till Ödeshög 26e augusti 2021 jämfört med 26e augusti 2013. Håll med om att det är ganska magiskt att jag lyckades tajma datumen så exakt med så många år emellan! What are the odds…? Det var alltså inget jag hade kollat upp i förväg eller så. En “slump” så att säga! 😉
Här kommer årets Vipassana-review från mitt personliga perspektiv.
Till skillnad från förra gången så kändes det inte alls som ett koncentrationsläger. Jag har inget minne av att jag behövde lova på heder och samvete att inte lämna lägret (som de var noga med att poängtera många, många, många gånger förra gången). Det var inget som togs upp annat än i förbifarten den här gången. Vi meditatörer är på en högst frivillig kurs för vår egen skull och åker såklart hem om det inte känns bra.
Den här gången var det heller ingen nitisk kroppsvisitering eller genomsökning av personliga saker. Nu hade jag inget särskilt med mig att lämna in, en bok, mobil och hörlurar bara. Min magmedicin fick jag behålla. Jag hade med mig immodium för att jag äter en helt annan kost i vanliga fall och inte tål fibrer särskilt bra. Jag tänkte att jag inte ville spendera hela lägret på toaletten och det förstod såklart servarna så det var inga konstigheter alls. 
Bild på min packning för 12 dagar.
Den här gången kom inte “operationen av själen” som ett element of surprise utan jag visste med en gång att våra underliggande emotionella knutar som vi bygger upp varje dag börjar flyta upp till ytan så fort de får chansen. Meditationen (att fokusera på andningen och kroppsliga förnimmelser) hjälper processen liksom tystnaden och den fina atmosfären på meditationscentret. Nu har jag spenderat ett gäng år med att “operera” (genom terapi, dagboksskrivande, meditation och annat spirituellt arbete) så jag kunde se exakt vad jag har kvar och vad jag behöver jobba med just nu. Inga konstigheter.
På Pali (språket som talades på Buddhas tid) kallas emotionella knutar för sankarras och detta blir de frön som man sår och sedan får skörda. Det bygger alltså upp ens karma. Ju mindre sankarras man har byggt upp desto lättare karma och ju mer egenmakt får man i sitt eget liv eftersom vägen framåt är fri från skräp. Om man tar för vana att checka in med sig själv varje dag genom meditation och dagboksskrivande bygger man inte upp så mycket skräp, och kör man dessutom längre, dagliga Vipassana-sessioner så rensar man på ganska bra.
Vissa kanske känner motstånd mot palispråket och ord som till exempel karma, men man kan översätta det med “som man bäddar får man ligga” och om du alltid bäddar i mörkret har du ingen aning om hur du får ligga förrän du går och lägger dig 😉 Tänd lampan, bädda ordentligt och få en god natts sömn utan att behöva ha ett täcke som en knölig korv eller annat otrevligt.
Något som förvånade mig var hur enkelt det var att meditera den här gången. Jag kunde sitta i flera timmar utan att ändra ställning och gick självmant till den stora, gemensamma meditationssalen för att köra pass även när det inte var obligatoriskt. Fokuset var bra och jag kunde scanna kroppen och komma till högre meditativa tillstånd utan större svårigheter. Märkligt nog hade jag allra lättast för detta i början då jag hade några episoder av bangha-jahna (total upplösning) som det nog var ett år sedan jag hade senast. Då var jag mer eller mindre i upplösningstillstånd (haha) hela tiden och var mycket närmare höga states även i vardagen, men där var jag tyvärr inte nu. Dock tror jag att förra årets trauman hjälpte till för ibland kan stora kriser försätta en i “altered states” och fungera som katalysator för spirituell utveckling. 
Promenadstråket på Vipassanagården
Så let’s get personal!
Det första som hände var att jag fick en skarp smärta mellan skulderbladen. Jag visste att det var en sankarra och gick in i den för att vipassanalisera den. Det gick väldigt fort och var upplöst på några timmar. Därefter började en större sankarra närma sig och från början visste jag inte om det var min egen eller någonannans. Jag vet att jag låter som en galen person nu men det är sån man blir på Vipassana 😉 Hur som helst insåg jag efter några timmar att allt shit är mitt och att det var min egen sankarra. Den blev bara större och större och större och till slut såg jag hela omfattningen, att den var stor som en fotbollsplan. Jag hade ju ingenstans att fly så det var bara att börja jobba med den. Det tog drygt fyra dagar och hade även sina efterdyningar enda till kursens slut!
Det var en sankarra av ilska jag hade att arbeta med, men bakom varje ilska finns ofta sorg och förtvivlan så det växlade lite omvartannat. Stundvis väldigt intensivt, så intensivt att jag frågade meditationsläraren vad jag skulle göra. Hur jag skulle förhålla mig liksom. “Don’t hold back!” svarade hon, så jag bestämde mig för att bara gå all out medan jag vipassanaliserade den (sankarran) och min kropp (de fysiska förnimmelserna). De säger inte explicit att man ska gå in i sina tankar och känslor, tvärtom avråder dem från det, men jag tycker att det kan vara värdefullt att göra det ändå. Mina trauman har ju ett personligt värde för mig och jag är personligt investerad i utkomsten, oavsett om jag är i bangha-jahna eller inte!
Reality is reality.
Vi lever i den och förhåller oss till andra människor varje dag även om vi tycker att vi är “ur matrisen.”
Papper och penna är förstås förbjudet men jag hittade en penna i min väska och en liten lapp och skrev ned ovanstående.
En av dagarna när jag jobbade med min ilska var jag ute och promenerade i det inhägnade promenadstråket och scannade mig själv samtidigt som jag gick. Gå, gå, gå, scan, scan, scan. Plötsligt kom en intensiv smärta i vaden och jag trodde att det liksom första smärtattacken mellan skulderbladen handlade om en sankarra! Med all sinnesjämvikt jag kunde uppbåda vipassanaliserade jag smärtan och försökte känna in vad tusan det var frågan om. Scan, scan, scan – piece by piece, part by part… men det blev inte bättre så till sist stannade jag upp och tittade på min vad. Och ta mig tusan hade inte en GETING fastnat i mina byxor och satt och stack mig och stack mig och stack mig för att försöka komma loss! Det är noble silence som gäller på kurserna så jag sa ingenting men petade bort getingen med en pinne och höll god min! 😀
Nu vet jag inte hur många som läser här som fortfarande är med på tåget om vad jag pratar om men förra året (inte på något läger utan i allmänhet) kom jag till en brytpunkt som man kan kalla för “the void” som är en slags nattsvart abyss som man bara måste hoppa rakt in i för att komma vidare. Det här är väldigt svårt att förklara men det är ett slags sinnestillstånd av kärlek och acceptans som blir mer förankrat i en själv. Gränserna för vad som är jag och allting annat suddas ut och man blir ett med allt. Total Oneness. Jag trodde att detta Vipassanaretreatet skulle ta mig dit men så blev det inte. Jag kunde inte ens lokalisera något “void state” utan kom som sagt till bangha-jahna vilket är trevligt, men därifrån till nästa steg har jag nu lite dålig koll på. Jag känner bara att det krävs mer meditation hemma för att fortsätta utvecklas. Motivationen är i alla fall på topp!
Jag måste slänga in en kommentar om maten eftersom det är en av de vanligaste frågorna jag får. Du som brukar läsa här vet att jag sedan många år tillbaka följer en strikt lågkolhydratkost som är allt annat än vegansk, och att Vipassanamaten är raka motsatsen.
Hur funkar det?
Svaret på den frågan är att det funkar kalastoppen. Jag älskar vegetariskt och tycker att det är jättegott men jag skulle inte kunna leva så under längre perioder. Jag har testat (bara 10 år ;)) och det förstörde min fysiska och psykiska hälsa. Jag respekterar allas kostval, det är personligt, men alla kan göra undantag för några veckor tycker jag. Så även jag. Ge mig en vegansk måltid och jag äter den med glädje om den är vällagad med kärlek.
Som sagt är jag supermotiverad och kommer att fortsätta meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Det känns väldigt viktigt för att fortsätta jobba med sankarras och nå nya spirituella höjder och såklart för den mentala hälsans skull också. Jag kunde lämna en hel del rädsla bakom mig på det här lägret. Tidigare har jag varit lite orolig för vissa högre tillstånd och inte vetat om jag ska klara av det, men nu vet jag att jag gör det. Allting som finns är olika förnimmelser and that’s it! Om jag hade åkt tidigare det här året hade jag sluppit min sommardepression men det fanns kanske någon mening med det lidandet också. Nu är jag i vilket fall återställd på riktigt, riktigt! Hjärnan är back in the game, kalibrerad, jämnviktad och detoxad!
Kommentera gärna om du undrar något om Vipassana och dela hemskt gärna dina egna erfarenheter! ❤
on B3 flush som funkar!det skall vara nikotinsyra!! Man ta det i höga doser balanserat med andra vitami…
on Optimerad hälsa med inälvor & organHej Martina, Jag har en undran kring inälvsmat såsom lever, njure, och hjärta: K…
on B3 flush som funkar!Absolut! :)
on B3 flush som funkar!Hej! Jag har lite svårt att svälja tabletter och kapslar. Kan man ta ut innehåll…
on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratGör ett nytt försök med länken https://martinajohansson.se/skoldkortelhormonet-r… on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Frida! Bland annat här har Martina skrivit om det i bloggen och även på fler…
on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Martina! Jag har plötsligt börjat lägga på mig vikt runt rumpa och lår. Dett… on Om binjurarna & fettförbränningen!De beskriver att det bla kan vara T4 och T3 som är skevt och kan vara orsaken ti…
Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.
Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.
evolve - All rights reserved Martina Johansson
![[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋♀️) är naturligt böjda åt det hållet!
Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!
ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera.
STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer?
Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️
Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️
Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!](http://martinajohansson.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)