Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Inlägg i kategorin meditation

Nyårskrönika nr 2 | Ayahuasca & vad som får stenen att rulla!

31 December, 2022 12 Comments Written by Martina

Nyårskrönika försök nr 2 | Den mindre dystra versionen?

Jag har visst lyckats överträffa mig själv i dysterhet igen med tanke på hur många kommentarer jag fått om hur jag mår egentligen…😅 Sorry! Jag vet inte alltid hur det jag skriver “låter” i läsarens huvud, jag kan ha en glad eller neutral ton när jag skriver men (av somliga) uppfattas som ilsken, deppig eller något annat stämningsläge som är helt oavsiktligt! När jag läste texten igen så kände jag att den kanske var lite mörk, samt även lite väl analytisk och vill därför mjuka upp det hela lite med ett nytt försök. Vi får se hur det går!

Temat är alltså livsstilsförändring med fokus på att bryta destruktiva loopar och förhindra självsabotage. Inte det mest muntra ämnet tyvärr men det är lika bra att hoppa i “the deep end” för att föregå oss själva och öka chanserna att lyckas med våra mål eller livsstilsförändringar! Det känns som ett bra tema såhär kring nyår. 😊💥

Vita knogar vs tillåtande förhållningssätt

Även om jag gillar planeringar, inventeringar och strikt disciplin, så är det inte vad som alltid funkar bäst ens för mig själv. Det jag försöker “bekämpa” kan snarare sätta sig ännu hårdare om jag inte antar ett mer accepterande förhållningssätt. Du kanske tycker att gräva runt i sitt psyke verkar onödigt eller som självupptaget navelskåderi, och det finns säkert sådana element i det, men för egen del har det varit viktigt att gräva fram rädda, ledsna och arga delar av mig själv och förstå och trösta dem. Kanske till och med hålla med för en stund, även om tankarna är överdrivna eller destruktiva.

Att värdera eller transformera känslor

Jag har många andliga vänner som ser ilska som en negativ och lite outvecklad känsla, men för min del är ilska en av mina mest läkande känslor som inte är särskilt destruktiv. Jag riktar den utåt i form av gränssättning och ökad ansvarskänsla, den kan också påminna om mina prioriteringar och vara bränsle till motivation. Vissa verkar tänka att man inte tillåter sig att känna smärta och sorg om man “hellre” uttrycker ilska, men jag tror att det är nyttigt att känna hela paletten av känslor, och ta reda på vilken känsla man har svårast för och varför. Det är inte alltid den man tror!

Vad gör en känsla destruktiv?

Vilka känslor som är konstruktiva eller destruktiva tror jag både beror på hur närvarande man kan vara i dem och vilka tankar eller handlingar som “följer med”, som t.ex om ilska är riktad inåt eller utåt, eller resulterar i konstruktivt eller destruktivt handlande. Stolthet skulle kunna vara både toxisk och stärkande. Ångest har så många olika nyanser, och flera olika biosignaturer. Varje neurokemisk ångest-typ kommer med sin egen ton som man kan lära sig att känna igen, och skilja från ånger, oro och nervositet. Många förväxlar ångest med ånger. Ånger triggar stark aversion hos många och kan vara startskottet för flyktbeteenden. En sådan process kan vara bra att medvetandegöra om man arbetar med att förändra vanor.

Meditation vs psykedelier

Om man börjar meditera på sina känslor eller använder tekniker som bodyscanning och lägger fokuset i kroppen, kan olika känslor byta skepnad många gånger under ett meditationspass. Var en känsla sitter någonstans i kroppen kan också vara intressant att känna in. För egen del är det mitten av övre rygg där det mesta känns för mig men det vanligaste är bröstkorgen eller magen. Att sitta och känna igenom kroppen medan tankar tänks och känslor känns är det bästa sättet att gräva i sitt psyke (tycker jag) för då kommer det som är redo för behandling att komma upp, varken mer eller mindre! (Sanning med modifikation)

Ayahuasca-retreats & interna resurser

Med psykedeliska droger eller mer provokativa metoder kan trauman komma ut “i förväg” med risken att man inte har de interna resurserna att klara av det. Därför är jag lite avvaktande till om det verkligen är en bra idé att popularisera t.ex Ayahuasca-retreats och liknande, även fast det kan vara enormt givande för den som har vana av att både tappa kontrollen och integrera djupare insikter i vardagen. Utan integrering är det inte mycket värt att spela hasardspel med sin hjärna, även om man kan få djupa insikter av det. Jag är lite biased här för att jag har fler vänner med negativa upplevelser och konsekvenser än motsatsen, så berätta gärna om du har varit med om något coolt! ✨👽

Varför gör vi inte det vi vet?

Det här och förra inlägget är på temat förändring och det trickiga med förändring är att hur många teorier man än har och hur många planer man än gör, så ligger inte “the secret sauce” där utan i själva görandet.  Vad som får var och en av oss att göra det vi redan vet att vi borde göra, över tid, är ju själva tiomiljoners-frågan!

Personligen tycker jag att alldeles för lite fokus ligger på vad som får stenen att rulla varje gång det pratas om coaching och hjälp till självhjälp. Det är liksom inte brist på information, planer eller scheman till höger och vänster (tror jag) utan på förståelse för vad som får en att faktiskt utföra någonting, både just nu, idag, den här veckan och över längre tid. Nästa månad, om ett år, två år, fem år, hela livet. Vad krävs egentligen? På riktigt!

Den bästa träningscoachen jag har haft var en mästermanipulatör som hittade de där spakarna i sina klienters hjärnor så att de pressade sig till max varje pass och fortsatte att göra framsteg. Det är ju dock viktigt att själv vara motiverad och ha VILJAN till det man ska göra, men när det kommer till svårare livsstilsförändringar hade det varit bra med mer hur-fokus istället för vad-fokus.

Att gå en promenad är kanske inte möjligt för någon som är så deprimerad att den inte kommer upp ur sängen, oavsett hur många gånger vänner eller familjemedlemmar säger “där kan du inte ligga, du måste komma ut! Gå en promenad!” Det ökar bara skammen och undvikandet och kan sätta igång en ogynnsam cykel av ljugande för att få slut på tjatet.

“Vem vill jag vara och vad kan jag göra just nu?” 

Nu är jag långrandig så det räcker så jag avslutar här och vill säga att även om saker och ting ibland känns hopplöst på grund av för många misslyckade försök, så har man inte misslyckats förrän man rätt och slätt ger upp. Man måste inte ge upp bara för att man inte knäckt en dålig vana ännu. Varje misslyckande kan faktiskt vara en viktig pusselbit till lösningen. Det finns nästan alltid en lösning, även om det kan vara svårt att se hela vägen dit från där man står just nu, men det behöver man inte heller.

Det är bättre att smala ned fokuset och fråga sig själv vem man vill vara och vad man kan göra just nu (eller idag) för att gå åt rätt håll. En fråga att ställa sig minst en gång om dagen om man är i förändringstagen 😉

Sååå det här får bli det sista inlägget för 2022 så går vi in i 2023 med närvaro och medveten handling! ❤ Ta hand om dig under nyårshelgen och unna dig något riktigt gott, det förtjänar du! ❤

Relaterat inlägg: Guide till dopamin-detox

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, , ,

Forts på “Åldrandets gåta” | Lösningar!

22 November, 2022 42 Comments Written by Martina

Här är den utlovade fortsättningen på inlägget om “Åldrandets gåta!” I det här inlägget presenterar jag några vetenskapligt bekräftade metoder för att “åldras baklänges” eller hålla sig så frisk som möjligt, så länge som möjligt. Åtminstone tills läkemedel mot åldrande blir tillgängligt om 20 år!

När det gäller “anti aging”-hacks så tror jag personligen på att gå på det tunga artilleriet. Jag tror inte på halv-messyrer utan tänker att om man verkligen menar man allvar med sin biohacking så får man gå all in! Jag är fullt medveten om att de allra flesta inte orkar eller vill det, utan tycker att det är totalt överdrivet och helt ortorektiskt. Säkert farligt också! 😉 Med all respekt så är det här inlägget är inte för den typen av personer, utan här skriver jag för “extrema-klubben”. Om du läser texten och tycker att det jag säger är rena självklarheter, då ingår du i den klubben. Lämna en kommentar så jag vet vart jag ska skicka välkomstbrevet! *skojar* 😉

Åldrande

Lösningar på de 9 molekylära faktorerna

Lösningar på de 9 molekylära faktorerna bakom åldrande!

Kost, fasta & träning : Det korta svaret & “snabbaste” lösningen!

“Rätt kost”

Hur man än vänder och vrider på det, så är överstimulering med avseende på kolhydratrik föda en dålig idé. Jag är medveten om att åsikterna går isär här, men jag är mån om att bygga min argumentation på både grundläggande fysiologi och biologi, så väl som på antropologi och epidemiologisk data. Med det som bas tycker jag att den samlade kunskapen pekar i en tydlig riktning, och det är att om kroppen blir konstant bombarderad av socker och insulin-signaleringen är igång konstant, så åldras vi snabbare än vi behöver.

Överstimulering är för övrigt alltid en dålig idé då det leder till resistens och i förlängningen funktionsnedsättning då celler och organ börjar gå sönder. Jag kan inte komma på ett enda exempel där överstimulering inte är superdestruktivt!

Glykokalyxen & kärlhälsa

Blodkärlen har likt tarmarna en skyddande “matta” så att det inte ska vara fritt flöde från kärlen in till olika organ. Blodkärlen måste bibehålla en viss integritet, även om den tenderar att bli sämre med stigande (biologisk) ålder. Det är då arterioskleros och ateroskleros börjar manifesteras, och kärlskadorna blir ett faktum. Det innebär alltså trånga och stela blodkärl, vilket också ger upphov till ett svårreglerat (ofta förhöjt) blodtryck.

Högt blodtryck klassas som en av de främsta riskfaktorerna för kardiovaskulär ohälsa och förtida död. Det belastar inte bara hjärtat utan även de inre organen, framförallt njurarna. Stora påsar under ögonen är inte en del av det naturliga åldrandet utan är ett tecken på njurskador, dålig kärlhälsa och troligen ett förhöjt blodtryck (om det inte är sänkt mha mediciner).

Att bevara kroppens barriärer

Vi har barriärer på viktiga ställen i kroppen, som t.ex mellan tarmarna och resten av kroppen, blodhjärnbarriären och placenta-barriären (mellan mamman och fostret). En destruktiv livsstil sliter på dessa barriärer och det skadar både organen och vårt immunförsvar så att det inte blir lika finkänsligt. När tarmen tappar sin integritet kan den släppa igenom saker som inte ska vara ute i kroppen, men väl igenom går immunförsvaret igång och vi upplever det som ångest, hösnuva eller något annat som inte alls har med magen och tarmarna att göra. Det är det som är det luriga när man ska få människor att förstå hur mycket kosten påverkar! De flesta tänker bara på två saker: 1) Kalorier 2) Vikt och om de har magproblem så blir det en tredje punkt, men få tänker på att fel livsmedelsval kan ligga bakom deras depression, koncentrationsstörningar, deras kroniska värk, migrän eller allergier.

När man pratar om matintoleranser är det också fokus på magen, de flesta tänker att intolerans = ont i magen eller dålig i magen. Men intolerans kan vara allt från humörsvängningar till sömnsvårigheter och inflammationer på helt andra ställen än i magen. Faktum är att du kan äta en grej du inte tål och 14 dagar senare får du problem. Det gör att det blir ganska svårt att veta vad det är du inte tål, särskilt om du är en person som äter väldigt varierat.

What to do?

Jag tror ju inte på att “äta varierat” det gör allting krångligt och risken att få i sig skräp man inte tål ökar. Jag tror att det är mycket bättre att följa modellen “know your body, know your foods, know your intolerances” och ha ett axplock av näringstäta livsmedel som roteras. Det tar emot att vara en anti-gluten person men jag ser inte poängen med att äta gluten eftersom det är ett extremt förädlat växtprotein som nästan alla verkar ha problem med. I studier där forskare låtit gluten interagera med celler från tarmslemhinnan uppstår det alltid någon form av reaktion, även utan glutenintolerans. Det verkar bara ligga i glutens natur att vara en irriterande jäkel! 😉 Samma med mjölkprotein. Forskningen är inte helt koherent där, men kasein och vassle är inga snälla proteiner trots sin popularitet.

Back to basics-modellen!

Kött, fisk, ägg, frukt och bär efter säsong samt de grönsaker man tål fungerar för alla och för mig är den här “back to basics-modellen” så självklar eftersom människan genom större delen av sin historia levt på sin artegna föda, som också är den mest näringstäta.

Back to basics inkluderar hela spektrat från liberal low carb till strikt ketogen carnivore, men att inte vara low carb tycker jag personligen är helt crazy!

Odiskutabla kostprinciper för ALLA!

“Rätt kost” kan diskuteras till leda och kommer att vara olika för olika personer, men om jag ska ange några generella principer så är det följande:

1. Energi och näring

Alla behöver en viss mängd energi och näring per dag inte bara för att överleva utan också fungera på topp! Många svälter sig själva på antingen näring eller kalorier (eller båda) pga kronisk bantning, ett beroende eller okunskap.

2. 50g fett/dag

Vi behöver också en viss minimi-mängd fett för att kunna tillverka könshormoner och möjliggöra friska sexuella funktioner och fertilitet. Det är ungefär 50g fett för kvinnor och något lägre för män.

3. Fullvärdigt protein

Protein från kosten behöver vara fullvärdigt för att duga till uppbyggnad av inre organ, muskler, hår, hud, naglar, samt tillverkning av neurohormoner och enzymer. Utan komplett protein kommer kroppen plocka det från ansiktet och andra lätta ställen vilket ger ett åldrat utseende med tunn och hängig hud, sköra naglar, dålig hårväxt och låg andel muskler.

4. Mikronutrienter

Vi behöver mikronutrienter för tillverkning av signalsubstanser som t.ex dopamin, serotonin, melatonin, GABA, acetylkolin osv (dvs alla neurohormoner som styr vårt humör och mående, sömn, fokus och hela vår personlighet). Mikronutrienter används också som byggmaterial i alla hormonella system, alla metyleringsprocesser och allmänna fysiologiska funktioner som behöver rulla konstant, 24/7/365! Exempel på viktiga miktronutrienter är alla B-vitaminer, hemjärn, kreatin, karnitin, coQ10, C-vitamin, D-vitamin, E-vitamin, magnesium och zink, och stressar vi mycket behöver vi långt mer än “rekommenderat dagligt intag!”

Jag anser att ens fysiska och psykiska mående utgör facit för hur rätt man träffar med kosten, även om det finns många fler faktorer för hälsa, och även om det absolut finns människor som verkar “komma undan” med att äta massa skräp.

Fasta

Fasta är toppen för de flesta undantaget alla “självspänkande kaffestresserskor” (tack för den termen Åsa!) för självspäkeri leder sällan till optimal hälsa.

Ska du fasta så gör det ordentligt med 3-5 dagars vattenfasta några gånger per år, istället för kronisk underätning och kaffe som “måltidsersättning”. Om du tappar hår, känner dig stressad och sover dåligt så säger kroppen ÄT FÖR TUSAN!! De positiva effekterna av “fastan” är över sedan länge!

Men vad är då de positiva effekterna? I de första faste-studierna på människor såg forskare att fasta verkade “bota” de flesta tillstånd. Inte permanent dock, effekterna försvann när försökskaninerna börjar äta igen, och det var faktiskt genom ett sådant faste-experiment som den ketogena kosten upptäcktes för drygt 100 år sedan! Det var nämligen en läkare som inte ville att de positiva effekterna av fasta skulle försvinna när hans patienter började äta efter sin fasta, för när de fastade blev de friska och när de började äta igen blev de lika sjuka som innan (de var diabetiker) och det var så han klurade ut lösningen. Han insåg efter att ha analyserat patienternas urin att de producerade en ny molekyl när de fastade (acetoacetat, urinketon) och genom att sätta patienterna på en sträng diet med majoriteten fett och resten protein hamnade de i samma tillstånd. Urinketonen fick verifiera experimentet, tillsammans med det viktigaste resultatet: att patienterna höll sig lika friska när de åt som när de fastade. Ganska fantastiskt, eller hur?

  • Länk till bra review-artikel om fastans fördelar, publicerad i New England Journal of Medicine 2019: Faste-artikel NEJM

Träning

30 minuters träning om dagen är bevisat bortom allt tvivel som lösning på oerhört många hälsoproblem av både fysisk och psykisk karaktär. Träning är lite samma mirakelkur som fasta verkar vara, fast betydligt roligare. Istället för att “inte-göra” något så har du hur mycket aktiviteter som helst att välja på och får dessutom endorfiner som belöning. Kroppens mest kraftfulla substans, med så många viktiga roller i både immunförsvaret och nervsystemet.

Tillägg: att basta (speciellt i IR-bastu) har effekt på endorfin-systemet för den som inte kan träna. IR är behagligare för temperaturen går bara till 60-grader, samtidigt som man svettas betydligt mer än i en vanlig bastu.

Jag vet att det kan ta emot att träna. Jag började inte förrän efter 25 och hade inte lärt mig ordentligt förrän efter 30, och jag kan fortfarande skippa träningen trots att jag vet hur bra den är och hur mycket bättre jag mår. Men det här är en rutin som är värd lite vita knogar, för fördelarna är för många för att missa bara för att man “inte orkar”.

Men kom igen… var är alla hardcore biohacking tips…???

Jag kan höra frustrationen! 😁 Hallåååå…. where’s the magic pill!? Alla coola tillskott och gråzons-halvknark-läkemedel som man importerar från sin Polen-semester (som självklart görs endast för att kunna handla dessa gråzons-halvknark-läkemedel 😅)

Metformin, tillväxthormon, någon annans ADHD-medicin och en årlig Ayuascha-tripp i Bolivias jungler och sen är man good to go! 😎

Eller…? 🧐

Jag har djup-studerat alla nivåer av biohackingsfären, även de mest extrema delarna, och jag fortsätter att komma fram till samma tråkiga slutsats gång på gång: att det inte finns några genvägar!

Hela människor är inte destruktiva!

Okej nu kommer jag tappa minst 80% men jag säger det ändå. Min biohacking har blivit mer träffsäker, ju mer andlig utveckling jag tar mig för. Det har fått mig att göra mer av de tråkiga sakerna som är bra för mig, och mindre av de kalas-destruktiva grejerna som inte är bra för mig. Mina insikter är väldigt centrerade kring att vi gör som vi mår, och att det därför är väldigt viktigt att lära känna de mest ömtåliga och intima delarna av sig själv. Det ger förståelse som leder till acceptans och förhoppningsvis läkning, och med det ett bättre förhållningssätt till både sig själv och omvärlden. Jag tror att det är trasiga människor som gör sig själva och andra illa, för när man är hel vill man bara göra gott.

Mer hjärnceller med meditation

Det är inte så hippt att föreslå meditation istället för några olika coola tillskott, men om du bara ska ta med dig en sak ifrån den här texten så ta meditationen! Även utan teknik, dvs du sitter bara rakt upp och ned och blundar i absolut stillhet och tystnad (tystnaden är en nyckel-faktor!) i 20-30 minuter om dagen så kommer det hända otroliga grejer på insidan. Det är just de grejerna som kommer få dig att göra allt det andra som du vet att du “borde” göra, men utan press och tvång. Plötsligt kommer det bara naturligt! Det låter säkert jätteflummigt, men alla ni som mediterar regelbundet vet vad jag menar, och det finns dessutom riktigt cool forskning om långtidseffekterna av meditation på hjärnan!

Vad sägs om tätare neurontillväxt i hippocampus (bättre minne!) samt i frontalloben (mer viljestyrka och motivation!) och överlag ökad neuroplasticitet (mer gråmassa för ökat lärande) och allmänt minskat åldrande i hjärnan. Riktigt hardcore meditatörer har inget åldrande i hjärnan överhuvudtaget ens vid riktigt hög ålder, det är supercoolt tycker jag!

Självbilden är jätteviktig!

En annan flum-punkt jag vill avsluta med är självbilden. Både hur vi ser på oss själva, och vad vi tror om oss själva, om vår kapacitet och förmåga. Jag tror att hur man ser sig själv (och hur man mår givetvis) har jättestort inflytande över den psykiska och fysiska hälsan. Jag har nämnt forskningsfältet psykoneuroimmunologi i många inlägg så varför inte knö in det här också!

Psykoneuroimmunologi är forskningen på b.la stress, trauma, sorg och ilskas effekter på immunförsvaret och den fysiska hälsan. Trots att fältet är ganska nytt finns det redan massa intressanta kopplingar mellan oprocessade känslor och olika sjukdomstillstånd. Du kanske redan visste om kopplingen mellan emotionell stress och autoimmunitet, men det slutar inte där utan finns så otroligt mycket att läsa om man väl börjar botanisera.

Lästips: Gabor Maté – When the body says no, the hidden cost of stress

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Har du läst ända hit får du gärna lämna en kommentar!
Jag läser och svarar på allting manuellt as always!

Biohacking, Biokemi, Forskning, Hormoner, Kost & Hälsa, Neurohacking
, , , ,

Mitt tredje tystnadsretreat | Vipassana

26 August, 2022 43 Comments Written by Martina

→ Guide till Vipassana i Ödeshög | Tystnadsretreat på Dhamma Sobhana
→ Inlägg om mina tidigare upplevelser med 10-dagars 
→ Poddavsnitt om Vipassana i Ödeshög med svar på alla dina frågor! 

Vipassana

Den obligatoriska före/efter-bilden från Dhamma Sobhana i Ödeshög (Vipassana-gården)

Jag har tillbringat de senaste veckorna i total tystnad, på mitt tredje 10-dagars Vipassanaläger. Högst upp finner du en komplett guide till upplevelsen som är gratis och tillgänglig för alla som är intresserade. Jag kommer alltså inte ägna det här inlägget åt information om hur lägret funkar eller vad man gör exakt eftersom det står utförligt på första länken!

Tredje rundan: med en vän! ❤

Jag är tacksam för att jag hade glömt hur extremt jobbigt ett sånt här läger är, för hade jag kommit ihåg det så hade jag nog prokrastinerat det! Det som är jobbigt är både att lägret är 10 dagar långt (det är helt otroligt länge utan internet, dator, mobil, samtal, nyheter, eller någonting från vardagslivet) så att varje dag känns som ett år, och att man kommer djupare och djupare i sitt undermedvetna och ska ha kapacitet att hantera det som kommer upp. Det vet man inte riktigt på förhand. Man vet inte vad som ska komma upp och man vet inte om man kommer att kunna hantera det.

Den här gången hade jag dock en av mina närmaste vänner med mig och vi båda tyckte att det kändes helt magiskt att vi kommit in på samma kurs efter att ha sökt och sökt hela året. Det är lång kö till kurserna så man måste vara supersnabb med att söka, och sen ha tur. Vi båda hade tur, och vi såg fram emot att få dela den här väldigt speciella upplevelsen med varandra. Man får ju inte lov att prata med varandra eller ens ha ögonkontakt, men sista kursdagen bryts faktiskt tystnaden för att man inte ska komma tillbaka till den vanliga världen helt konstig. Det är en normaliseringsprocess efter att ha stirrat in i sin själ non-stopp i 10 dagar.

Alla har helt olika verklighet

Något som blev ännu tydligare nu när jag gjorde mina 10 dagar med en vän, en vän som i mångt och mycket är otroligt lik mig, är hur olika våra verkligheter är. Det är så lätt att antingen anamma någon annans verklighet (tro som den tror, tycka som den tycker utan anpassning till sig själv) eller klistra sin egen verklighet på alla andra.

Vad händer under 10 dagars tystnad? Det som alltid händer för mig är att djupt rotade komplex från mitt inre kommer fram. Gamla trauman, oförätter, olösta emotionella knutar. Sen spenderar jag lägret med att knyta upp dem med så mycket sinnesjämvikt som jag klarar av att uppbåda. Som känslomänniska är det otroligt svårt att inte ryckas med i ilska eller sorg eller någon annan stark känsla, särskilt när det inte finns något att distrahera sig med. Mina tidigare läger innehöll mycket ilska, och det är ju en otrolig energi i det som kan vara svår att sitta igenom.

Min väns upplevelse blev motsatsen till min. Om jag är 100% “i mitt huvud” så är hon 100% “i sin kropp”, så hon hade extrema fysiska sensationer. Mycket smärta som periodvis var över gränsen för vad man klarar av, och det var inte för att hon är en otränad nudel som inte kan sitta och meditera. Nej det var en annan dimension till den där smärtan, så vi hade väldigt mycket att diskutera när vi väl var igenom skärselden. Vi båda hade fått rejält med stryk men på helt olika sätt. Det är så intressant att man inte på förhand kan räkna ut vad som ska komma ut…

Bild på mig när jag fotar Vipassana-gården före hemgång

Min upplevelse mer i detalj

En veckas “Jhana jumping”

Till min förvåning gick meditationen ännu bättre än förra året, då jag också var förvånad över hur bra jag var på att meditera. Jag tappade inte fokuset en enda gång utan satt där som ett ljus och fokuserade på sensationerna av min andning (tekniken kallas för anapana). Det gjorde inte ont någonstans, allting var väldigt behagligt och jag kände mig lite som ett fluffigt moln.

För er som kan lite om de buddhistiska teknikerna så finns det 9 olika meditativa tillstånd som kallas för Jhanas (länk till wiki). De 4 första är fysiska och resten är mentala och jag skulle säga att jag befann mig någonstans mellan första och femte Jhanan hela tiden, alltså någonstans mellan att det var väldigt bekvämt och trevligt och fridfullt till att jag upplevde en väldig expansion. Det kan låta jättekonstigt med expansion och kontraktion i meditation, men sitter man länge så börjar ens medvetande göra lustiga saker.

“Easy now, tomorrow you will cry!”

Rubriken är vad min meditationslärare sa till mig när jag sjätte eller sjunde dagen beklagade mig över att det inte hände något. Det kändes som slöseri med tid att inte jobba med mitt undermedvetna, inte jobba igenom trauman osv. Det var ju därför jag hade kommit dit!

Meditationsläraren hade helt rätt, det var någonting som körde igång vid dag 7 som började med ökad hetta. Vi sitter ju och scannar kroppen hela tiden, känner våra fysiska kroppsförnimmelser såsom smärta, klåda, stickningar, svettningar, känslan av kläderna mot huden eller håret mot ansiktet och givetvis också väldigt subtila förnimmelser som är svåra att sätta ord på. Men jag började känna mig väldigt varm, svettades ordentligt. Ingen annan verkade svettas som jag så jag anade att någonting höll på att flyta upp från det undermedvetna. Någonting som skulle göra mig arg…? Jag kopplar hetta till ilska, att man “brinner av” så det var min gissning.

Känslor starkare än en själv

Puhh…. när min emotionella knut väl dök upp från det undermedvetna förstod jag varför jag varit så nervös före lägret. Någonstans visste jag väl att det finns en del känslor som är så mycket starkare än mig, som är i det närmaste omöjliga att kontrollera!

Det som dök upp var någonting jag jobbat mycket med och som jag behandlat både själv och i terapi, så jag var förvånad över att det kändes så mycket fortfarande. Det fanns så mycket ilska, frustration och besvikelse kvar, och där bakom sorg. Som gammal meditatör har man en egen cell och kan meditera i total avskildhet, och jag var väldigt tacksam för att kunna stänga in mig när min känslotsunami började dra igång. Känslorna slet och drog i mig timme ut och timme in, det var totalt omöjligt att meditera.

Jag började få okontrollerbara spasmer och var tvungen att lägga mig ned, och med det lilla fragment av medvetenhet som ändå fanns kvar kunde jag rikta fokuset mot kroppen någon sekund här och där. Det bromsade känslorna en stund innan de körde igång igen. Tålmodigt fortsatte jag att bromsa när jag kunde, och hålla sinnet mjukt. Acceptera och välkomna alla sensationer, oavsett hur obehagliga.

“Jag orsakar allt mitt eget lidande & nu multiplicerar jag det”

Vår vana är att projicera allting utanför oss själva och tro att vi är olyckliga för att den gjorde si och så mot oss, och hade den bara gjort på ett annat sätt hade allting varit bra. Visst händer det att någon gör något dåligt mot oss, och det är bra att reagera på det då det händer genom att säga ifrån och sätta gränser. Men när vi sedan säger “jag ska minsann aldrig glömma vad du gjorde mot mig!” för vems skull säger vi så? Det är ju bara vi själva som mår dåligt av att inte släppa oförrätter utan istället gå och bära på dem år ut och år in, så att vi kan ta fram dem ur vårt minne och bli förbannade eller ledsna decennier efter händelsen.

Förlåtelse är inget som går att tvinga fram, det kommer naturligt den dagen man inte längre bryr sig. Men innan man kommer till förlåtelse kan man komma till ett neutralt läge där man inser att “den här saken som jag inte gillade hände, det var dåligt men det går inte att ändra på nu” och med ett mer neutralt sinne kan man också försöka förstå fler perspektiv än sitt eget.

“Det är inte jag, det är du!”

Nära relationer triggar oss allra mest och är därför en jättebra spegel för att se vad man behöver jobba med. Det är så lätt att tänka att bara min partner hade ändrat sig lite, varit lite mer såhär, då hade allting varit helt perfekt! Vad vi inte inser är att vår partner bara är en spegling av vad vi redan har inom oss så det spelar ingen roll om vi byter ut honom 10 gånger det kommer alltid finnas grejer att störa sig på om man inte kontinuerligt jobbar med sig själv.

Värsta exemplet är när man upptäcker att alla pojkvänner har exakt samma fel! Alla pojkvänner är oromantiska, dåliga på att kommunicera, kan inte förmedla sina känslor, överger en känslomässigt eller vad det nu kan vara. Det här är bara exempel, det kan vara vad som helst. Vissa lyckas alltid träffa män med missbruksproblem, män som är otrogna eller män som misshandlar.

Vem är den gemensamma nämnaren i allt trassel?

När man börjar rannsaka sitt inre går man från att tycka att allt är den andres fel (för det är ju helt uppenbart en idiot) till att se lite av sin egen del. Man börjar kunna dela på ansvaret, i alla fall 60/40. 60% hans fel och 40% mitt på grund av dåligt omdöme men mest hans fel för han var så elak och jag var så god men ack så naiv.

Sedan växer egenansvaret till att nå 100%, man börjar se hur inte ens en tiondels procent ligger utanför en själv. En inte alltför behaglig insikt alla gånger. Och det betyder inte att personer som beter sig dåligt ska ursäktas eller ska få fortsätta att bete sig hur som helst. Det inte vad det här handlar om alls, men många drar felaktigt slutsatsen att “om jag nu är 100% ansvarig inför allting som händer mig, då ska jag bara fortsätta ta skit och aldrig säga ifrån?” Det är helt tvärtom!

När man ser sin egen del, sitt eget ansvar – då börjar man sätta gränser på ett helt nytt sätt. Man kan såklart fortfarande råka ut för att någon beter sig dåligt, men det går aldrig så långt som till att någon kan kränka en gång på gång, och man hamnar absolut inte i ett förhållande med någon som kränker en. Om man redan är i en sådan situation, så åker den ut med huvudet före!

Knuten löstes upp!

Åter till min egen knut då, min känslotsunami. Jag vet inte hur många timmar jag jobbade med den med det var otroligt utmattande. Det kan ha varit tre dygn eller något sådant, och den fortsatte att vara intensiv hela vägen tills den gick upp i rök. Plötsligt var det bara klart, mina små inbromsningar och försök till acceptans hade till slut gett resultat. Om jag hade haft starkare sinnesjämvikt, starkare meditativ förmåga hade jag kanske löst upp den snabbare men jag är glad att den kunde jobbas igenom för det var en väldigt viktig pusselbit i arbetet med mig själv.

För att vara konkret om någon undrar hur jag jobbade med det här traumat så använde jag Vipassana-tekniken: Alltså fokusera på kroppen, på mina fysiska sensationer och försöka röra medvetandet/fokuset hela tiden. Känna mig igenom kroppen från huvud till fötter och sen olika delar av kroppen eller punktvis. Kanske gå in i en smärtpunkt och stanna där ett tag och utforska den: “hur ont gör det? Vad är det för smärta? Var börjar smärtan? Var tar den slut?” osv, samtidigt som jag har sinnesjämvikt, alltså ett mjukt sinne som bara betraktar som ett tyst vittne. Detta är hela tekniken för övrigt. Det är inte krångligare än så 🙂

Tillägg: Vill klargöra att emotionella knutar kan vara precis hur litet eller hur smått som helst. Det vi inte bearbetar utan “stoppar undan” blir en knut, och det finns ingen knut som är för stor för att knyta upp på det här sättet. Jag vet att vissa tänker “jo men just mina trauman är sååå svåra, jag har varit med om sååå mycket.” “Du anar inte vad jag varit med om / vad jag sett” men min personliga tro är att allt går att lösa, och att det inte måste ta lång tid! Här talar jag av egen erfarenhet. I dialog med andra har jag fått höra “du har haft en så lätt barndom” eller “allting går så lätt för dig, du vet inte hur det är” och det kunde verkligen inte vara längre från sanningen. Anledningen till att jag inte är tyngd av trauman är för att jag har jobbat med dem, och löser upp dem genom bland annat Vipassana-tekniken. Jag är absolut inte klar än, utan ser vikten av att jobba med självinventing och själv-scanning dagligen!

Vipassana

Väl hemma blir man välkomnad av djuren ❤

Nöjd med upplevelsen och alla insikter!

Avslutningsvis vill jag säga att jag är väldigt tacksam för min upplevelse på Dhamma Sobhana för det gav otroligt mycket (även de första dagarna även om jag inte fattade det då) och det fortsätter att ge såhär i efterhand. Det har snart gått en vecka sedan jag kom hem och jag fortsätter att få insikter och knyta upp knutar. Det är så obeskrivligt givande!

Jag är även otroligt motiverad att meditera seriöst hemma, 1-2 timmar Vipassana-meditation om dagen för jag vet hur mycket fördelar jag får och jag vet att tekniken är bra!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Lämna gärna en kommentar om du läste enda hit. Undrar du någonting är det bara att fråga! 

Det finns mängder med info på länkarna som ligger överst i inlägget, men du får fråga vad du vill ändå 🙂

Neurohacking, Personligt
, , , ,

Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?

22 June, 2022 74 Comments Written by Martina

Min kompis Maggan skriver alltid så bra på sin blogg, och nu har hon uppdaterat med två inlägg (här) som handlar om att förhålla sig till matintoleranser (och andra livsfaktorer) som gör att man kanske inte mår riktigt bra!

Det jag fastnade för var nedanstående bild, som jag bara måste brodera ut texten lite kring! Vad vi ser här är olika antikroppar (mot till exempel pälsdjur, pollen, jordnötter, ägg, komjölk eller sina kroppsegna celler) och dess aktiva tid. Det ger oss en aning om hur kroppsegna reaktioner funkar och vilket tidsperspektiv man behöver ha om man vill läka.   

Antikroppar i det mänskliga immunförsvaret 

Tejpa inte över varningslamporna!

“Ta minsta lilla förändring på allvar och tejpa inte över varningslamporna. Vaknar jag på morgonen och känner att något inte stämmer funderar jag på vad som varit annorlunda…” skriver Maggan, och jag tänker på hur många som fungerar tvärtom och istället har strutsbeteende.

Det man inte vet, har man inte ont av…! Eller…? 🧐

Det är ju just det man har, men det går att vänja sig vid det mesta och ju mer man strutsar desto mer normaliserar man svullen mage, ledvärk, torra ögon, dålig hy, konstig mage osv. Trots att det inte är ett dugg normalt, bara väldigt vanligt.

“Men vad ska jag göra då!?” Utbrister du kanske frustrerat, och ja det är just det det här inlägget handlar om. Vad du ska göra!

Observera mera!

Observera utan att döma. Försök att bara notera. Det kan vara svårt med laddade saker som vikt, men det är också en markör. Den mesta viktuppgången är inte fett utan vätska och tarminnehåll. Att börja lagra massa vätska kan vara ett starkt tecken på intoleranser. Om du äter ägg och sväller upp som en ballong, till exempel.

Svullna tarmar är ett uppenbart tecken på att de är irriterade. Någonting som kommit ned i magen har rispat och retat tarmslemhinnan.

Långt ifrån alla intoleranser ger utslag, klåda, nysningar eller ens en direkt reaktion. Om du tittar på bilden ovan kan du tänka dig att vissa reaktioner nog är ganska långsamma! Vi behöver inte heller koppla matintoleranser till magen. Du kan ha en lugn och fin mage, men till exempel psoriasis eller rosacea. Dessa två åkommor har en stark koppling till tarmen.

För dagbok & bli en spårhund!

Har du tydliga symptom blir det “enkelt” för du har något väldigt tydligt att gå på. Har du diffusa symptom är det betydligt svårare. När jag började lägga om livsstilen var allting otroligt diffust. Jag visste inte ens om hur jag “skulle” må, det fanns ingen frisk referens.

Inflammation bakom de flesta tillstånd

Med en sänka på 30 (en inflammationsmarkör där värden nära 0 är eftersträvansvärt) hade jag lätt att bli sjuk, lätt att blossa upp i allergiska reaktioner och lätt för att känna mig fysiskt ur form, trött, nervös och ångestfylld. När kroppen är kroniskt inflammerad, även vid lättare inflammationer är ofta hjärnan lika illa drabbad. Det ter sig som just ångest, panikångest, tvångstankar, tvångshandlingar, nervositet, stissighet, sömnproblem med mera. Inflammationen i hjärnan kommer inte sällan från en irritation/inflammation i tarmarna (länkar till lite artiklar längst ned i inlägget!)

Anteckna så mycket du orkar

Det är inte farligt att dra dina egna slutsatser. De må vara fel men då förkastar du dem bara och testar något annat spår. Kanske tål du inte ägg? Testa att utesluta och se vad som händer! Kanske är du en nyttig green smoothie-entusiast men råkar vara vansinnigt intolerant mot de flesta gröna grejer. Nötter? Vanligt! Kaffe? Åh så vanligt, många tål egentligen inte kaffe alls! Té? Kan innehålla mikrotoxiner. Bönor och linser? Innehåller växtgifter som kan vara hårda mot tarmen.

“When in doubt – leave it out!”

Uteslutningsdieter kan vara intressanta för dig som har mycket reaktioner på allt möjligt. 4 veckor strikt carnivore diet (CD): Endast kött från fyrbenta djur och fett från ister och talg (den mest strikta varianten) men det går att göra den mildare genom att inkludera smör, fisk och även mejeriprodukter med måtta. Jag har några artiklar om carnivore diet här på bloggen så sök bara i sökrutan så kommer det flera! Personligen har jag varit både äcklad, skeptisk, rädd och frälst och nu är jag neutralt inställd till CD. Tacksam att jag vågade testa eftersom det gav mig insikter om intoleranser jag inte visste att jag hade.

Nu äter jag dock “allt” men inte alltid (allt med modifikation, dvs inte värsta skräpet från McD men däremot lösgodis och pizza om jag vill. Because I can!)

Men sen då? Och vad mer?

4 veckor uteslutningsdiet är en ganska intressant sak att göra eftersom det är så många problem som är kopplade till hur vi äter. Dock är det verkligen inte ALLT!

Nej, långt ifrån!

Vi kan ha den mest perfekta dieten och det är ändå inte bra. Det jag själv tror är allra viktigast är sömnen. Att verkligen sova bra, sova djupt och utan avbrott. Det är hälsohacket nummer ett. Nummer två skulle jag säga är mental återhämtning. Att inte känna att “allting går i ett” utan att det finns andrum. Jag blir fysiskt sjuk om jag inte får egentid, jag måste kunna stänga in mig och ha det helt tyst annars funkar ingenting!

Använd känslokompassen!

Vi är utrustade med en så finstämd kompass och den borde vi verkligen använda oftare. Tänk dig att du träffar en kompis för en trevlig middag och när du går därifrån sent på kvällen så känner du dig ledsen! Du viftar bort det och tänker “äh, försvinn med dig konstiga känsla!” Men gör inte det, låt den berätta vad som är fel. Vi får så många hintar från oss själva hela tiden, och det gör att vi egentligen vet precis hur vi känner om saker och ting. När vi säger till oss själva (eller andra) “jag vet inte vad jag tycker om….” “jag vet inte hur jag känner inför…” så är det inte sant. Vi vet, även om vi kanske inte är fullt medvetna. Allt sånt där dyker upp när vi spenderar tid med oss själva i tystnad, det är därför det är så viktigt att ta tid för sig själv. I stillhet. Inga hörlurar!

Om kosten och träningen är on point är det dags att utforska livsstilsfaktorerna inklusive sociala relationer. 

Gå inte med långvariga problem utan att söka läkarhjälp. Om du känner dig sjuk, trött, har gått upp eller ned mycket i vikt på ett oförklarligt sätt, fått förändrade toalettvanor eller annat avvikande: Ring vårdcentralen! Bättre att gå till läkaren en gång för mycket än en gång för lite! Allting kan inte fixas med livsstilsförändringar, ibland behövs rätt medicin. Det kan göra världens skillnad, särskilt för psykiska problem.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Läst hela inlägget? Lämna gärna en kommentar! Jag läser, svarar och godkänner allting manuellt 🙂

Lite länkar

Biohacking, Inflammation
, , , ,

Dopamin-detox | Guide

2 January, 2022 55 Comments Written by Martina

Denna dopamin-detox guide baserar sig på ett äldre inlägg från mars 2019, men som är mer aktuellt än någonsin! Längst ned finns en länk till min senaste bok Handbok i Biohacking, samt lite andra matnyttiga länkar.

dopamin-detox

som tidigare nämnt har 2020 och 2021 varit väldigt utmanande för mig, men också extremt utvecklande på det andliga planet. Meditationerna har dock suttit som en smäck sedan jag kom hem från Vipassana i september, och numera kör jag alltid en timmes meditation varje morgon 07.00. Det har dock inte räckt för att komma tillrätta med vissa destruktiva beteenden som att fastna för mycket i chattar, göra research i all oändlighet utan att komma till skott, och prokrastinera viktiga saker tills jag får skämmas. Det finns dock en lösning på detta som fungerar varje gång, nämligen dopamin-detox!

Vad är dopamin-detox?

Dopamin-detox innebär att eliminera alla snabba belöningar som socker, snacks, koffein, nikotin, alkohol, youtube, shopping, chattar, porr, dejting-appar, serie-tittande, tiktok, snapchat med mera, med mera, under en period för att återställa sin dopaminkänslighet.

Dopamin – en ändlig resurs!

Men varför ska man tortera sig på det här sättet kanske du tänker nu, och det ska man för att dopamin är en ändlig resurs och har man ett felprogrammerat dopaminsystem så kommer man aldrig känna motivation inför saker som verkligen betyder någonting.

Vissa människor är hög-dopa och kan hålla motivationen genom en 5-årig universitetsutbildning, eller gå till gymmet 6 dagar i veckan många år i sträck och bygga upp en imponerande fysik. Andra hög-dopa personer bygger upp ett stort företag, eller lär sig allt om hur man investerar och blir ekonomiskt oberoende. De må ha mer dopamin (driv) än andra men de är också ofta försiktiga med vart de lägger dopaminet någonstans!

Om du börjar morgonen med sötsaker, youtube, instagram, chattar och så vidare kanske du inte har någon mental energi över till konstruktiva saker sen. Att sätta dig med en viktig jobbgrej kan kännas som att bestiga ett berg och du kan inte ens ta ett myrsteg. Då börjar du dricka ännu mer kaffe och äta ännu mer sötsaker för att “få upp energin” tills du kan pressa fram någonting med våld. Detta är väldigt skadligt för hjärnan och ett onödigt jobbigt sätt att göra saker på. Om du istället går upp på morgonen och sätter en timer på 30 minuter och arbetar med en viktig uppgift den tiden, före du ens kollar din mail och före du belönar dig med en kopp kaffe, kommer du märka enorm skillnad – jag lovar!

Dränerande beteenden – en cover up för verkligheten

Porr och sinnesförändrande substanser är bra exempel på dränerande beteenden som också fungerar som en cover up för verkligheten. Det finns gott om unga män som “inte hittar” någon partner för att de lägger allt mentalt krut på porr. Det är mer belönande för män än för kvinnor med porr eftersom en mans syfte är lite “klart” om han lyckas sprida sina gener. Hjärnan förstår inte skillnaden mellan fantasi och verklighet och kommer ge samma hormoner som om den porrtittande mannen befruktat mängder med kvinnor. Ur ett biologiskt perspektiv kan han lägga sig ned och dö. Mission accomplished!

Vad som händer då är att det dels blir svårare att hitta en verklig partner, dels kanske behovet av fysisk närhet med andra människor blir otroligt nedprioriterat och dessutom kan andra konstruktiva saker hamna på efterkälken. Den porrtittande mannen kanske skippar gymmet, väljer onyttig mat, struntar i att avancera på jobbet eller struntar i att hitta sitt autentiska uttryck där han kan göra störst skillnad.

Porr är otroligt skadligt för hjärnan, och jag vet att många blir provocerade när jag säger det. Jag pratar inte alls om detta ur ett feministiskt perspektiv, jag tycker inte att fenomenet porr är fel överhuvudtaget och jag tror inte på att alla kvinnor är offer. Jag skulle aldrig se mig själv som ett offer så varför skulle andra kvinnor vara det, oavsett livsval? Folk får göra som de vill men gärna med medvetenhet om konsekvenserna!

Droginfo ger felaktiga budskap

Detsamma gäller droger, där vi har otroligt lite information som faktiskt stämmer. Det är nästan omöjligt att googla sig till information om de vanligaste illegala drogerna. All narkotika dras över en kam, och det är lätt att få intrycket att mängden narkomaner i Sverige är otroligt få, och att de som börjar med cannabis slutar med en heroinspruta i armen. Narkomaner och alkoholister ses också som utslagna människor som inte gör något vettigt, vilket inte eller är sant. Otroligt många svenskar har ett alkoholintag som ligger i gränslandet för alkoholism. För kvinnor är det över 9 enheter (tex 9 glas vin) och för män är det 14 enheter (tex 14 öl) i veckan. Där någonstans börjar alkoholen få ett mycket stort inflytande över verkligheten, och ha långtgående konsekvenser på hjärnan.

Mängden narkomaner i Sverige är inte få. Knark är billigt och finns i alla samhällsskikt. Aldrig förr har så många människor velat fly verkligheten som nu, och använder benzo, amfetaminer, opiater/opioider och cannabis alldeles för ofta. Användningen skapar spår i hjärnan och gör att livet helt saknar mening utan drogen.

Droger sätter livet på paus!

Precis som att jag inte är emot porr är jag heller inte emot narkotika. Jag är ingen motståndare till någonting men det skrämmer mig att ungdomar tror att cannabis är mer hälsosamt än alkohol och använder det väldigt casual. Förvisso är cannabis mer skonsamt för kroppen, men det går att bli hooked (trots att många påstår att det inte går) och har det väl hänt blir motivationen till konstruktiva aktiviteter mycket låg. Cannabisrökare kan vakna upp ur dimman efter 10 års bruk och inse att de inte har gjort någonting. Alla andra har skaffat hus, familj och utbildning men de är kvar på samma plats som när de började röka gräs. Droger sätter livet på paus.

Varför?

För att droger dränerar ditt dopamin och det enda sättet att få tillbaka lite är att fortsätta använda drogen. Det blir en otroligt destruktiv cykel där det enda som blir gjort är att få tag i och använda sin drug of choice. Det här går att applicera på mat och socker också, likväl som på beteenden som spel, shopping och gaming.

Hur lång detox behöver man?

Vissa behöver bara några dagar, andra behöver veckor. Min förra dopa-detox (10 dagars silent retreat) räckte inte riktigt så den här gången kör jag (tillsammans med några kompisar) 31 dagar, till att börja med. Jag vet att det låter extremt men vi är alla högpresterande personer med höga mål och har inte råd att slösa signalsubstanser på skräp!

För att ta sin performance till nästa nivå kan man behöva droppa beteenden som inte gynnar en, som man bara håller fast vid av vana eller som funkar som en snuttefilt för att slippa ta tag i viktigare grejer.dopamin-detox
Träning är konstruktivt och får vara kvar under detoxen! 

Hur gör man?

Du bestämmer själv vilken nivå du vill lägga detoxen på men här nedan kommer några förslag:

  • Lägg undan mobilen helt (alt begränsa till 1h/dag)
  • Inget slösurfande (youtube, instagram, aftonbladet, etc)
  • Inget nyhetstittande
  • Inga TV-serier
  • Inga snacks
  • Ingen musik och inga poddar
  • Inget chattande
  • Strikt diet av det nödvändigaste (alt fasta)
  • Ingen alkohol, inget kaffe och inget nikotin
  • Inga rekreationella droger

Du känner själv vilka aktiviteter som dränerar dig och vilka som inte gör det. Vissa extrema dopa-detoxprotokoll exkluderar träning och alla former av fysisk eller mental stimulans. Exempel på detta är att antingen åka på ett silent retreat (har skrivit ett inlägg om det här) eller försöka skapa motsvarande hemma. Jag vet vissa som kör från fredag eftermiddag till måndag morgon, 60h av att bara vara själv med sina tankar. Vissa äter bara det nödvändigaste medan andra fastar.

Hur känns det?

Ärligt talat – helt fruktansvärt.

Man känner sig som en rökare som inte får röka. Rastlösheten som uppstår fräter in i ens själ, men det går successivt över och rätt var det är har man så mycket dopamin över att man kan hamna i flow av att deklarera eller andra vanligtvis dödstråkiga aktiviteter.

Vad får man för resultat?

Har du inte testat dopamin-detox någon gång rekommenderar jag att testa. Det är otroligt givande! Det kan också bli väldigt spirituellt genom att man skalar bort onödiga ego-lager som man ibland krampaktigt håller fast vid, och kan därigenom bli mer av sitt autentiska själv.

Några vanliga resultat: 

  • Att börja höra sin inre röst som vanligtvis dränks i allt brus
  • Insikter kring sitt förflutna
  • Insikter kring sin nuvarande situation
  • Lösningar på problem uppenbarar sig plötsligt
  • Mängder med kreativa idéer
  • Insikter kring vad man vill göra eller brinner för
  • Insikter kring sina relationer

Berätta gärna om du har testat en dopamin-detox någon gång och vad resultaten blev!

Relaterade inlägg: 

Senaste boken har flera kapitel om hjärnan och signalsubstanserna!

Lyssna gärna på följande poddavsnitt

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Biohacking, Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
, , , , ,

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680