Efter gårdagens inlägg har du förstått att jag inte är inne i någon träningsperiod just nu, fokuset är på annat håll men då blir det desto mer meditation.

Träning kan också vara väldigt meditativt, mitt första möte med meditation var genom långlöpning. Mötet med ”riktig” meditation var först 2013 då jag åkte på vipassana-läger (10-dagars meditationsläger) Sedan dess har jag mediterat av och till med ökande frekvens. Först var det bara någon gång ibland men nu är det varje dag.

Jag får en del frågor om Vipassana (både lägret och tekniken) och de två vanligaste frågorna är vad jag tyckte om det och om det är värt att åka. De serverar vegan-mat så jag får en del frågor om de också, samt de här med att sitta 10-16 timmar om dagen, men jag ska försöka svara så det blir överskådligt 

Vad jag tycker om lägret

Häftigt att det är helt gratis och att man faktiskt får sjukt mycket mat, kurs och boende.

Maten är i min mening inte ett dugg spirituell och hämmar meditation snarare än underlättar den. Veganmaten är supergod men jag hade konstant svullen och jobbig mage, man äter bönor i enorma mängder, jordnötssmör, havregryn, sylt och dadlar. Som sagt gott men… ja… nästa gång funderar jag helt ärligt på att göra en 10 dagarsfasta!

Stort plus för att de finns kaffe, annars hade nog många blivit väldigt gnälliga 😀

Kursen är rolig och intressant men min vetenskapliga hjärna hade det väldigt, väldigt tufft första dagarna och de hade inte behövt bli så om de kunde förklara bättre. Jag kan (nu) förklara 10 gånger bättre vad som händer fysiskt och psykiskt än va de gjorde på lägret.

Jag kommer åka igen, jag fick insikter som var ovärderliga för min personliga utveckling och tror att jag skulle få mer av de om jag åkte en andra gång. Min bok Beroendehjärnan växte fram där.

Sjukt intressanta människor åker på lägret och jag hade enormt intressanta konversationer på den 11e dagen när man får lov att prata med varandra. Konversationer som jag lätt kan påstå har förändrat mitt liv.

Det är sjukt jobbigt att sitta så många timmar. Nästa gång kommer jag KRÄVA en stol.

Är det värt att åka och för vem?

Det är helt klart värt att åka för alla som är intresserade av personlig utveckling och verkligen vill gräva i sitt undermedvetna. På lägrets hemsida varnar det för att man inte ska åka om man har psykiska problem men det tycker jag är trams. Jag tror att alla kan göra vipassana-meditation hur mycket problem man än har. Jag tror till och med att det är en fördel!

Det som inte klarar lägret är oftast de som är helt psykiskt friska, enligt mina observationer i alla fall. De ser inte poängen med att stanna, blir uttråkade och får inte ut lika mycket som de som verkligen har problem. Trauman är inte heller nått hinder tycker jag, hela lägret går ut på att sitta sig igenom alla typer av känslor hur svåra de än är.

De skrämde upp mig jättemycket första dagen så jag trodde inte att jag skulle överleva lägret, men sen insåg jag att ingenting farligt händer. Man sitter på en kudde på ett golv på en jättefin gård i Småland, och blir matad och övervakad varje dag. Det är helt safe.

Länken till Svenska lägret – Här! 

Läs mer om du är intresserad, de finns massa chanser att åka det går flera gånger om året. Ibland är det fullt, men oftast inte.