• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Min förra personliga uppdatering handlade om GAPS Min förra personliga uppdatering handlade om GAPS-dieten som har rykte om sig att kunna återställa bakteriefattiga & lite  trassliga tarmar för att i sin tur påverka den viktiga kopplingen mellan tarmen & hjärnan, men 3v har gått sedan jag påbörjade den inledande fasen av dieten & sedan dess har det mesta gått i motsatt riktning (åt helvete alltså 😅) 

Men det var faktiskt väldigt intressant för i samband med mina personliga strävanden kämpade jag med strulig rå-data till en vetenskaplig artikel & bankade huvudet i tangentbordet när ingenting gick ihop! 

Det var då jag insåg en viktig grej i livet såväl som i forskningen, nämligen att det spelar VÄLDIGT stor roll hur vi viktar variabler, alltså värderar effekten av saker realistiskt. Det finns liksom gränser för vad t.ex en kostförändring kan åstadkomma (hur "perfekt" man än äter) särskilt som en isolerad parameter!

Just kost är nog för övrigt det allra vanligaste att övervärdera på bekostnad av allting annat...😬

Inom statistiken använder man därför "vikter" pga variablers olika tyngd. Översatt till livsstil är det typ hur mkt man kan kvitta en dålig vana mot en bättre. Vissa är optimister & viktar sina goda vanor högt, trots uppenbara krafter i motsatt riktning, vilket visar sig genom sparsamma resultat.

Det kan förstås lägga grunden för uppgivenhet, även om jag tror att motmedlet är ärlig granskning av både resultaten & livsstilsfaktorerna ✨i kombination ✨ Så därför skrev jag en halv roman om det här på bloggen med idéer på åtgärder, om du vill nörda in på VAD som faktiskt spelar roll och inte! (Länk i profilen 👆)

Det är högst relevant i forskning såväl som vardag, så det var slående att se det i min egen forskningsdata! Som upplagt för att jag skulle se nånting hos mig själv lite tydligare, presenterat som aviga r-värden...😅

MEN OM GAPS! ☝️
Har inte gett upp, bara haft problem att få nog med energi utan att krascha som en utsvulten sparv efter ett tag... I ketos & allt är känslan att tanken är tom! Just me? 🧐 Det brukar hända vid livsmedelsbegränsning men har också ganska hög förbränning 🔥 (ingen hypertyreos eller så!)
Nu finns ett nytt avsnitt med mig och @maratonpetr Nu finns ett nytt avsnitt med mig och @maratonpetra ute (direktlänk i stories! 👆) vi pratar om post-covid deppen som många (inklusive vi själva) tycks ha drabbats av och reflekterar lite kring varför och hur man kan ta sig ur gropen. Inget träningssnack alltså utan ett avsnitt om hormonella system kopplat till stress, utbrändhet och livssituation. Enjoy! ❤️
Jag blev så himla glad när @asparre ville ha til Jag blev så himla glad när @asparre ville ha tillbaka mig i sin supergrymma och numera väldigt ikoniska podd 4HEALTH, även om det var en sisådär 7 år sedan sist! 😄 Podden är ännu skarpare och proffsigare nu, så det var väldigt roligt att prata bort en stund med Anna! ✨

INNEHÅLL
Avsnittet (nr 324) handlar om hur man kommer igång med biohacking-grejer utan en massa prylar, vi delar mycket praktiska tips samt diskuterar hur man testar och tar sig an vanliga hälsoproblem såsom sömnsvårigheter, förhöjd puls, orolig mage, låg energi, ångest och höga stressnivåer mm! 

Jag försöker alltid vara så öppen som det är lämpligt med mina egna utmaningar, så även om Anna presenterar mig som "expert", så är det mycket mer av en dialog två nördar emellan! ❤ Anna är ett bibliotek av kunskap så jag vågar NÄSTAN lova att du kommer gilla avsnittet väldigt mycket! 👂❤️

Jag är egentligen inte helt bekväm med att "ge tips & råd", särskilt som jag haft ganska tuffa perioder det senaste, men jag pratar gärna om personliga erfarenheter och sätt att förhålla sig till fysisk & psykisk hälsa/ohälsa, förändra vanor, vad som faktiskt spelar roll när det kommer till livsstilsförändringar, vilka de mest potenta tillskotten är (möttes dock med viss skepticism från Anna på sista punkten (med rätta haha! 😂))

VAR LYSSNA? 
Lyssna GRATIS i din telefon, itunes eller på 4health.se (länkat i stories!) och mer detaljer (om avsnittet och annat spännande) hittar du på Annas insta @asparre ❤
[I reklamsamarbete med @arktisnaturals] 🌱 25% R [I reklamsamarbete med @arktisnaturals]
🌱 25% RABATT JANUARI UT MED KODEN MARTINA25 som anges vid köp och dras av i kassan!

Det här blir min 10e månad med CBD-oljan från Arktis Naturals, vilket är lite ovanligt för mig att ett tillskott följer med så länge utan paus! Anledningen är att jag får märkbart positiva effekter på sömnen samtidigt som jag inte ser några nackdelar med den alls (inte än så länge iaf!) Som vanligt kör jag ett gäng droppar av den 30%iga före sänggående. Jag rampade aldrig in den eller så, men så är jag inte den känsliga typen heller! 😅

NYHET: CBD MED GURKMEJA! 🧡
På hemsidan (https://arktisnaturals.se direktlänk i profilen 👆) finns en ny olja med både CBD och gurkmeja i. Den ska jag testa härnäst för gurkmeja är ju den primära SIRT1-aktivatorn (utöver lök, kaffe och grönkål) och för er som inte vet vad SIRT (sirtuiner) är för något så är det signalmolekyler numrerade 1-7 med uppgiften att reglera epigenetiken till vår fördel!

Sirtuinerna (framförallt SIRT1 och SIRT6) skyddar b.la vårt DNA och våra kromosomer från stress och skador. De kan stänga av sjukdomsgener, dämpa inflammation, hjälpa till med avgiftning och mycket annat. 

Faktum är att det finns en koppling mellan i princip alla aktiviteter som vi anser som hälsosamma som t.ex träning, kallbad, fasta osv med antiinflammatoriska processer och/eller uppreglerade sirtuiner! 

Googla/youtube:a t.ex David Sinclairs forskning om sirtuiner om du vill veta mer! Är inte överens med honom i livsstilsfrågor men hans forskning är väldigt cool och inspirerar ofta till fler nyfikna sökningar! 🤓
  • Home
  • Tag: Dhamma Sobhana

Inlägg i kategorin Dhamma Sobhana

Vipassana Round 2 │ Dhamma Sobhana i Ödeshög 2021

6 September, 2021 24 Comments Written by Martina

Läs mitt inlägg om min första tiodagarssittning från 2013 här, samt min objektiva guide till Dhamma Sobhana i Ödeshög här!

Ja det trodde du fasen inte, om du har läst mina tidigare inlägg om Dhamma Sobhana, att jag skulle åka tillbaka dit helt frivilligt! 😀 Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag först kom i kontakt med Vipassana för åtta år sedan, så det var en helt annan Martina som åkte till Ödeshög 26e augusti 2021 jämfört med 26e augusti 2013. Håll med om att det är ganska magiskt att jag lyckades tajma datumen så exakt med så många år emellan! What are the odds…? Det var alltså inget jag hade kollat upp i förväg eller så. En “slump” så att säga! 😉

Här kommer årets Vipassana-review från mitt personliga perspektiv.

Ändrade rutiner och mer avslappnad stämning

Till skillnad från förra gången så kändes det inte alls som ett koncentrationsläger. Jag har inget minne av att jag behövde lova på heder och samvete att inte lämna lägret (som de var noga med att poängtera många, många, många gånger förra gången). Det var inget som togs upp annat än i förbifarten den här gången. Vi meditatörer är på en högst frivillig kurs för vår egen skull och åker såklart hem om det inte känns bra.


Den här gången var det heller ingen nitisk kroppsvisitering eller genomsökning av personliga saker. Nu hade jag inget särskilt med mig att lämna in, en bok, mobil och hörlurar bara. Min magmedicin fick jag behålla. Jag hade med mig immodium för att jag äter en helt annan kost i vanliga fall och inte tål fibrer särskilt bra. Jag tänkte att jag inte ville spendera hela lägret på toaletten och det förstod såklart servarna så det var inga konstigheter alls.
Bild på min packning för 12 dagar.

“Operationen av själen”

Den här gången kom inte “operationen av själen” som ett element of surprise utan jag visste med en gång att våra underliggande emotionella knutar som vi bygger upp varje dag börjar flyta upp till ytan så fort de får chansen. Meditationen (att fokusera på andningen och kroppsliga förnimmelser) hjälper processen liksom tystnaden och den fina atmosfären på meditationscentret. Nu har jag spenderat ett gäng år med att “operera” (genom terapi, dagboksskrivande, meditation och annat spirituellt arbete) så jag kunde se exakt vad jag har kvar och vad jag behöver jobba med just nu. Inga konstigheter.

Operationen rensar ut sankarras (karma)

På Pali (språket som talades på Buddhas tid) kallas emotionella knutar för sankarras och detta blir de frön som man sår och sedan får skörda. Det bygger alltså upp ens karma. Ju mindre sankarras man har byggt upp desto lättare karma och ju mer egenmakt får man i sitt eget liv eftersom vägen framåt är fri från skräp. Om man tar för vana att checka in med sig själv varje dag genom meditation och dagboksskrivande bygger man inte upp så mycket skräp, och kör man dessutom längre, dagliga Vipassana-sessioner så rensar man på ganska bra.


Vissa kanske känner motstånd mot palispråket och ord som till exempel karma, men man kan översätta det med “som man bäddar får man ligga” och om du alltid bäddar i mörkret har du ingen aning om hur du får ligga förrän du går och lägger dig 😉 Tänd lampan, bädda ordentligt och få en god natts sömn utan att behöva ha ett täcke som en knölig korv eller annat otrevligt.

Höga meditativa tillstånd utan ont

Något som förvånade mig var hur enkelt det var att meditera den här gången. Jag kunde sitta i flera timmar utan att ändra ställning och gick självmant till den stora, gemensamma meditationssalen för att köra pass även när det inte var obligatoriskt. Fokuset var bra och jag kunde scanna kroppen och komma till högre meditativa tillstånd utan större svårigheter. Märkligt nog hade jag allra lättast för detta i början då jag hade några episoder av bangha-jahna (total upplösning) som det nog var ett år sedan jag hade senast. Då var jag mer eller mindre i upplösningstillstånd (haha) hela tiden och var mycket närmare höga states även i vardagen, men där var jag tyvärr inte nu. Dock tror jag att förra årets trauman hjälpte till för ibland kan stora kriser försätta en i “altered states” och fungera som katalysator för spirituell utveckling.
Promenadstråket på Vipassanagården

Mina sankarras och personliga upplevelser

Så let’s get personal!

Det första som hände var att jag fick en skarp smärta mellan skulderbladen. Jag visste att det var en sankarra och gick in i den för att vipassanalisera den. Det gick väldigt fort och var upplöst på några timmar. Därefter började en större sankarra närma sig och från början visste jag inte om det var min egen eller någonannans. Jag vet att jag låter som en galen person nu men det är sån man blir på Vipassana 😉 Hur som helst insåg jag efter några timmar att allt shit är mitt och att det var min egen sankarra. Den blev bara större och större och större och till slut såg jag hela omfattningen, att den var stor som en fotbollsplan. Jag hade ju ingenstans att fly så det var bara att börja jobba med den. Det tog drygt fyra dagar och hade även sina efterdyningar enda till kursens slut!


Det var en sankarra av ilska jag hade att arbeta med, men bakom varje ilska finns ofta sorg och förtvivlan så det växlade lite omvartannat. Stundvis väldigt intensivt, så intensivt att jag frågade meditationsläraren vad jag skulle göra. Hur jag skulle förhålla mig liksom. “Don’t hold back!” svarade hon, så jag bestämde mig för att bara gå all out medan jag vipassanaliserade den (sankarran) och min kropp (de fysiska förnimmelserna). De säger inte explicit att man ska gå in i sina tankar och känslor, tvärtom avråder dem från det, men jag tycker att det kan vara värdefullt att göra det ändå. Mina trauman har ju ett personligt värde för mig och jag är personligt investerad i utkomsten, oavsett om jag är i bangha-jahna eller inte!

Reality is reality.

Vi lever i den och förhåller oss till andra människor varje dag även om vi tycker att vi är “ur matrisen.”


Papper och penna är förstås förbjudet men jag hittade en penna i min väska och en liten lapp och skrev ned ovanstående.

“Geting-sankarran”

En av dagarna när jag jobbade med min ilska var jag ute och promenerade i det inhägnade promenadstråket och scannade mig själv samtidigt som jag gick. Gå, gå, gå, scan, scan, scan. Plötsligt kom en intensiv smärta i vaden och jag trodde att det liksom första smärtattacken mellan skulderbladen handlade om en sankarra! Med all sinnesjämvikt jag kunde uppbåda vipassanaliserade jag smärtan och försökte känna in vad tusan det var frågan om. Scan, scan, scan – piece by piece, part by part… men det blev inte bättre så till sist stannade jag upp och tittade på min vad. Och ta mig tusan hade inte en GETING fastnat i mina byxor och satt och stack mig och stack mig och stack mig för att försöka komma loss! Det är noble silence som gäller på kurserna så jag sa ingenting men petade bort getingen med en pinne och höll god min! 😀

The void?

Nu vet jag inte hur många som läser här som fortfarande är med på tåget om vad jag pratar om men förra året (inte på något läger utan i allmänhet) kom jag till en brytpunkt som man kan kalla för “the void” som är en slags nattsvart abyss som man bara måste hoppa rakt in i för att komma vidare. Det här är väldigt svårt att förklara men det är ett slags sinnestillstånd av kärlek och acceptans som blir mer förankrat i en själv. Gränserna för vad som är jag och allting annat suddas ut och man blir ett med allt. Total Oneness. Jag trodde att detta Vipassanaretreatet skulle ta mig dit men så blev det inte. Jag kunde inte ens lokalisera något “void state” utan kom som sagt till bangha-jahna vilket är trevligt, men därifrån till nästa steg har jag nu lite dålig koll på. Jag känner bara att det krävs mer meditation hemma för att fortsätta utvecklas. Motivationen är i alla fall på topp!

Och maten då…?

Jag måste slänga in en kommentar om maten eftersom det är en av de vanligaste frågorna jag får. Du som brukar läsa här vet att jag sedan många år tillbaka följer en strikt lågkolhydratkost som är allt annat än vegansk, och att Vipassanamaten är raka motsatsen.

Hur funkar det?

Svaret på den frågan är att det funkar kalastoppen. Jag älskar vegetariskt och tycker att det är jättegott men jag skulle inte kunna leva så under längre perioder. Jag har testat (bara 10 år ;)) och det förstörde min fysiska och psykiska hälsa. Jag respekterar allas kostval, det är personligt, men alla kan göra undantag för några veckor tycker jag. Så även jag. Ge mig en vegansk måltid och jag äter den med glädje om den är vällagad med kärlek.

Fortsatta vägen framåt

Som sagt är jag supermotiverad och kommer att fortsätta meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Det känns väldigt viktigt för att fortsätta jobba med sankarras och nå nya spirituella höjder och såklart för den mentala hälsans skull också. Jag kunde lämna en hel del rädsla bakom mig på det här lägret. Tidigare har jag varit lite orolig för vissa högre tillstånd och inte vetat om jag ska klara av det, men nu vet jag att jag gör det. Allting som finns är olika förnimmelser and that’s it! Om jag hade åkt tidigare det här året hade jag sluppit min sommardepression men det fanns kanske någon mening med det lidandet också. Nu är jag i vilket fall återställd på riktigt, riktigt! Hjärnan är back in the game, kalibrerad, jämnviktad och detoxad!


Kommentera gärna om du undrar något om Vipassana och dela hemskt gärna dina egna erfarenheter! ❤

Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
meditation, Mindfulness, neurohacking, powerthinking, vipassana

Min upplevelse av Vipassana (Dhamma Sobhana) 2013

8 September, 2013 4 Comments Written by Martina

Det här blogginlägget är från 2013 från min första 10-dagars Vipassana-sittning på Dhamma Sobhana i Ödeshög. Du hittar en utförlig och objektiv beskrivning av lägret här, samt intrycken från min senaste sittning 2021 här. Vipassana Dhamma Sobhana

Vilken rekordlång bloggpaus det har blivit, jag måste verkligen få tacka för alla fina kommentarer både här på bloggen, facebook och instagram! ♥


Jag är alltså äntligen tillbaka, och jag tänkte försöka berätta om min upplevelse av det tio dagar långa Vipassana-lägret i Småländska Ödeshög, vilket verkligen inte är en lätt uppgift för intrycken och insikterna är både många, motsägelsefulla och helt kors och tvärs. Det första jag gjorde när kursen var slut och jag fick tillbaka min laptop var att på den fyra timmar långa bussresan hem skriva 30 sidor dagbok för att försöka reda ut vad jag egentligen gjort och varit med om.


Jag kom tillbaka till Göteborg igår vid 14-tiden och blev upphämtad av min kära make. Han hade haft manlighetsvecka och odlat ett helskägg, lyssnat på hårdrock och kört MC så jag kände knappt igen honom. När vi kom hem bakade han sin signatur fitness/lowcarb-tårta till mig och sedan la vi oss ute i solen i gräset och pratade massor och åt upp hela tårtan. Även då var det svårt att förklara och strukturera upp mina intryck så det kändes mest som att jag tillbringade några timmar med att svamla. Jag vet inte om Mattias blev så mycket klokare heller. s
Mattias bakar fitness/low-carb-tårta with love ❤

Mina åsikter & upplevelser om lägret

Tyvärr blev jag inte helfrälst i lägret som sådant och jag ska förklara varför i den här texten. Jag kom till lägret på onsdagen den 26e augusti, och väl framme var jag tvungen att bekräfta flera gånger både skriftligt och muntligt att jag inte skulle lämna stället förrän efter tolv dagar. Jag var tvungen att kryssa i en ruta med texten “Jag lovar att inte lämna lägret” och skriva under med mitt blod (okej nu överdriver jag men ni fattar). Då blev jag kallad till läraren för att förklara mig och jag sa att jag inte kunde lämna en hundraprocentig garanti på att jag skulle stanna eftersom jag inte visste hur mitt mående skulle vara. Det var det mest ärliga svaret jag kunde uppbringa istället för att ljuga “ja jag lovar” och sedan bryta det. Det kändes inte rätt.


“Men om jag mår dåligt eller något händer, då måste jag ju få lämna?” Sa jag och läraren nekade. “Men om jag får borrelia eller dör då, får jag lämna då?” Ja det fick jag. Jag tror att läraren blev lite trött på min neurotisism.

Inga läkemedel eller mediciner

Den andra punkten på temat neurotisism är att servarna gick igenom våra väskor väldigt noga och plockade ut allting som inte var kläder och tandborste i princip. Vi fick inte ha några läkemedel med in och jag som alltid har “akut-benzo” på mig blev av med det förstås. Jag är ingen stor användare, inte alls, det är bara en mental trygghet att ha eftersom jag lidit av så svår panikångest tidigare. Ni som har ångestproblematik förstår säkert det där med säkerhetslinor och hur man tänker när ångesten lamslår en. Att jag inte fick behålla mina 5mg Sobril gjorde mig förstås också väldigt nervös och orolig.

Traumatrigger och ångest

Kvällsföreläsningarna upprepade minst tio gånger de första tre dagarna att man absolut inte fick åka hem. Inte under några omständigheter. De poängterade att det var direkt farligt att åka hem för att vi nu utförde en operation av själen. Att bli kvarhållen mot min vilja eller ens antyda det är en trauma-trigger för mig vilket ökade min ångestnivå väldigt mycket, vilket försvårade min meditation onödigt mycket.


På grund av min neurotiska läggning och att jag inte fick ha mina livlinor drabbades jag förstås av mycket motvilja. Det gjorde att meditationen blev väldigt dålig. Att fokusera på andningen var så svårt när jag hela tiden kämpade emot mina funderingar på om de faktiskt skulle försöka hålla kvar mig mot min vilja. Är inte det olagligt liksom? Innan jag åkte hade jag läst om människor som fått fly från Vipassana-läger och blivit kvarhållna fysiskt. Inte i Sverige, men ändå.

“Operationen av själen”

Mitt andra hinder för att delta ordentligt var att jag inte förstod föreläsningarna. Vi fick höra om och om igen att vi utförde en djup, kirurgisk operation av själen. En smärtsam operation, och jag fick ingen förklaring till orden. Återigen var jag hos läraren för att fråga vad jag skulle tolka in i orden exakt. Vad för typ av operation? Vad ska hända? Inget svar. Jag frågade detta varje dag “Vad för operation? Vad ska hända?” Inget svar. Sjätte dagen ställde jag samma fråga för sjätte gången och fick då till svar att operationen började dag ett med att observera andningen. “Va?” Förvirringen var total! Frustrationen var olidlig!


Om det är någonting jag har svårt för så är det att inte få en förklaring ens när jag desperat ber om det igen och igen. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför de ville hindra min meditation på det sättet. Läraren hade bara kunnat säga att det som kommer upp (tankar och känslor) när jag observerar andningen, är det vi “opererar ut” under kursens gång. No more, no less. Jag hade nöjt mig! Nu var jag istället fly förbannad!


Även sjunde dagen gick åt till denna ilska och frustration vilket såhär i efterhand känns så otroligt onödigt. Min åsikt är att eleverna ska få de förutsättningar läraren kan ge för att skapa en god atmosfär för att meditera. Inte medvetet lägga krokben för någon som uppenbarligen lider av ångest, oro och upphakade tankar. En mer harmonisk människa kanske hade kunnat ta det med ro, men just en harmonisk liten solstråle är inte vem jag är!

Den fysiska smärtan

Efter några dagar på lägret börjar man att sitta med fast beslutsamhet. Det betyder att man inte får öppna ögonen, händerna eller benen, alltså inte ändra ställning under en hel timme. Det gick ganska bra eftersom jag som pluggat en hel del i mina dagar övat på det här massor. Jag kan sitta mig igenom smärta, kissnödighet och bortdomnade ben men efter 60 timmars ihärdigt sittande fick jag faktiskt ont i ryggen. BRUTALT ont i ryggen!


Ryggsmärtorna som kom var inte nådiga. Jag ville krypa ur mitt eget skinn! Jag vred mig av smärta och bad gråtandes om en stol eller ett ryggstöd men svaret var återigen nej. Blankt nej. Jag kände mig torterad. Tanken var att jag skulle sitta mig igenom smärtan med bibehållen sinnesjämvikt, men återigen kändes det mest som ett hinder för meditationen. Ett onödigt hinder för en nybörjare.

De positiva aspekterna av lägret

Okej om jag ska sluta gnälla och vara lite positiv så var det inte enbart eländes elände. Lägret är ju elva-tolv dagar långt totalt varav tio dagar som spenderas i ädel tystnad. Sista dagen får man prata med sina med-meditatörer och det är otroligt roligt och givande att ha alla samtal, höra hur det har gått för de andra. Lära känna fina människor som är intresserade av samma saker! Det var utvecklande för mig eftersom så många kommit väldigt långt på sin egna andliga resa.

Förståelse för sinnesjämvikt

En annan sak var att  jag verkligen fick en praktisk förståelse för det här med sinnesjämvikt vilket jag kan behöva. Just jämvikt är inget jag har haft i mitt sinne någonsin. Jag ligger helt klart på det bipolära spektrumet (dock endast dokumenterad EIPS men ändå) så att öva på sinnesjämvikt är väldigt, väldigt viktigt för mig. Livsnödvändigt.

“Operationen av själen”

I total tystnad och stillhet får hjärnan verkligen fritt spelrum vilket gjorde att många ovärderliga insikter kunde komma till mig. Jag kunde sålla negativa, spiraliserande tankar från saker som faktiskt var vettiga. Jag upplevde att jag kunde kommunicera med mig själv och få ut något bra. Till slut ramlade ju poletten ned om vad “operationen av själen” innebär och jag kunde skaka upp mycket skräp till ytan som läkte mig på en helt ny nivå.

Ovärderliga insikter

Sist men inte minst satte lägret mig på en ny bana genom att ge mig insikter kring vad jag vill göra och vad som är viktigt för mig. När jag kom tillbaka till verkligheten var det som en uppgraderad version.

Kommer jag att åka tillbaka?

Jag tror inte att jag kommer åka igen faktiskt och jag tror inte att jag kommer meditera så mycket heller eftersom meditation inte är min grej. Jo men efter 160 timmar kan jag säga det med säkerhet! Jag gillar mindfulness i vardagen, absolut, och att vara närvarande i det jag gör. Det är viktigt. Men jag tror inte att meditation av den här typen kommer att ge mig mer. Jag har fortfarande ont i ryggen och behöver först och främst boka in en massage!


Berätta gärna om du varit på Vipassana och vad du tyckte om det! 🙂

 

Lifestyledesign, Martina testar, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
ångest, bipolär, EIPS, meditation, vipassana

Senaste kommentarerna

  • IC on Läsarbrev: Skyhögt kolesterol på ketoDet här är mycket intressant och värt att hålla ögonen på https://www.technology…
  • Martina on Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!Hehe yes den är man skyldig till! 😅✌
  • IC on Optimerad hälsa med inälvor & organKollade lite mer noga så här är två länkar till de nya gränsvärdena för bly och…
  • Moa on Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!Mitt bästa (eller snarare sämsta) självbedrägeri är att jag i stunden/perioden t…
  • IC on Optimerad hälsa med inälvor & organKadium och bly gäller väl alla organ men just lever från äldre djur äts ju helst…
  • Martina on Läsarbrev: Skyhögt kolesterol på ketoCoolt! Men vet att Ravnskov inte är super-poppis inom "etablissemanget"... bra d…
  • Martina on Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!Hehe japp prestationsjunkies... en hopplös grupp stressknarkare som avskyr lugnt…
  • Martina on Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!Ja det är väldigt bra poänger alltihop, det blir en enda soppa men det är ju så…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson