• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha [Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋‍♀️) är naturligt böjda åt det hållet!

Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!

ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera. 

STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer? 

Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️

Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️

Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!
Hej & Välkommen! Om du är ny följare här, ka Hej & Välkommen! 

Om du är ny följare här, kanske du undrar vad detta är för konto? "Next level biohacking" handlar inte om att chippa sig eller skaffa senaste health tech-prylarna, utan är tvärtom inne på low tech health, basic fysiologi (om hur våra mänskliga kroppar funkar) kryddat med personliga intressen som farmakologi, neurobiologi & hormonlära.

Jag har pluggat biokemi i många år & har snart en PhD i intermedicinska vetenskaper. Det jag lär mig vill jag stöta & blöta med dig som läser här, tillsammans med occasional rants & idéer kring fysiskt & psykiskt välmående. 

Mitt syfte är INTE att visa upp mig själv som "duktig" eller komma med pekpinnar. Då får du följa någon annan, för även om jag befunnit mig i "hälsosfären" i många år, har jag fortfarande mycket att jobba på. Vissa problem som bipolaritet, aspighet osv skriver jag om, andra inte. 

Det finns alltför många frihetsgrader inom konceptet "hälsa" för att någon med säkerhet ska veta allting, så titta gärna mekanistiskt (dvs hur det funkar i form av processer, istället för en massa varför), testa dig fram & glöm inte att ta allt du läser med en nypa oprocessat havssalt *skojar* 😅

Länken i profilen 👆 innehåller mängder med gratis-material så klicka där om du vill läsa mer! ❤️
Nu har snön kommit till mig också!  Videosarna är från igår 👆 djuren hade inga problem alls med lite snöfall, men idag är det plötsligt 2 decimeter och inte ens getterna vågar sig ut i snön. Silkeshönsen ville inte kliva ned från pinnen i morse, så de fick maten serverad där de satt 😅 

Hur mycket snö har du hos dig?
I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på Chalmers & med tanke på det (alltså vad som är toxiskt/giftigt eller inte) kom jag att tänka på en återkommande fråga jag får, nämligen: "jag äter (.....) hur nyttigt/onyttigt/bra/dåligt/farligt är det?"

Jag ser ju allting som relativt & att det därför inte finns något absolut dåligt eller absolut bra. Jag tycker att det beror på massa faktorer - inte minst på vad man jämför med! 

Att börja dagen med en rulle ballerinakex är kanske ingen höjdare, men om det är en person som lär sig att äta igen efter många års ätstörningar är det kanske exakt helt rätt! 

Jag har ju personligen nördat ner mig i en ganska ensidig kost de senaste +10 åren (low carb/keto) så om någon frågar mig om deras frukt-frukost är bra, kommer den inte vara bra från mitt perspektiv. Jag värdesätter andra saker, men även jag (frukt-hataren nummer 1 😅) kan se att frukt-frullen är bättre än ballerina-frullen, men det är fortfarande bara 2 parametrar mot varandra!

Inom toxikologin säger man att det inte är giftet i giftet som är giftigt utan mängden (the dose makes the poison) & jag skulle vilja lägga till att om vi pratar just gifter så har vi alla vår individuella kemiska belastning som påverkar hur mycket som är mycket för just oss. 

Dessutom är vi olika bra på att hantera både livsmedel & olika kemikalier, läkemedel, droger osv eftersom vi har olika genetik & tarmflora, olika avgiftningskapacitet, olika psyken, toleransnivå mm. 

Så jag skulle önska att alla som sitter på en "är (....) nyttigt/onyttig?"-fråga lägger till fler parametrar & kanske tittar på resultaten: dvs energinivå, humör/mående, träningsresultat & övriga hälsoeffekter. 

Det är dock svårt för vem som helst att avgöra hur "dåligt" ett specifikt livsmedel är, för resultaten är ju en kombination av helheten över tid. Men, man kan läsa på, testa att utesluta om man känner sig misstänksam, ersätta med annat, men framförallt känna efter i magen! 

Vad säger magkänslan? 

Det är så jag sållar i vad jag stoppar i mig & det funkar ganska bra! Börjar jag undra "hur dåligt är detta på en skala?" så är det nog inte helt rätt! 

Berätta gärna hur du tänker om det här! ❤️
  • Home
  • Tag: Mindfulness

Inlägg i kategorin Mindfulness

Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?

22 June, 2022 74 Comments Written by Martina

Min kompis Maggan skriver alltid så bra på sin blogg, och nu har hon uppdaterat med två inlägg (här) som handlar om att förhålla sig till matintoleranser (och andra livsfaktorer) som gör att man kanske inte mår riktigt bra!

Det jag fastnade för var nedanstående bild, som jag bara måste brodera ut texten lite kring! Vad vi ser här är olika antikroppar (mot till exempel pälsdjur, pollen, jordnötter, ägg, komjölk eller sina kroppsegna celler) och dess aktiva tid. Det ger oss en aning om hur kroppsegna reaktioner funkar och vilket tidsperspektiv man behöver ha om man vill läka.   

Antikroppar i det mänskliga immunförsvaret 

Tejpa inte över varningslamporna!

“Ta minsta lilla förändring på allvar och tejpa inte över varningslamporna. Vaknar jag på morgonen och känner att något inte stämmer funderar jag på vad som varit annorlunda…” skriver Maggan, och jag tänker på hur många som fungerar tvärtom och istället har strutsbeteende.

Det man inte vet, har man inte ont av…! Eller…? 🧐

Det är ju just det man har, men det går att vänja sig vid det mesta och ju mer man strutsar desto mer normaliserar man svullen mage, ledvärk, torra ögon, dålig hy, konstig mage osv. Trots att det inte är ett dugg normalt, bara väldigt vanligt.

“Men vad ska jag göra då!?” Utbrister du kanske frustrerat, och ja det är just det det här inlägget handlar om. Vad du ska göra!

Observera mera!

Observera utan att döma. Försök att bara notera. Det kan vara svårt med laddade saker som vikt, men det är också en markör. Den mesta viktuppgången är inte fett utan vätska och tarminnehåll. Att börja lagra massa vätska kan vara ett starkt tecken på intoleranser. Om du äter ägg och sväller upp som en ballong, till exempel.


Svullna tarmar är ett uppenbart tecken på att de är irriterade. Någonting som kommit ned i magen har rispat och retat tarmslemhinnan.


Långt ifrån alla intoleranser ger utslag, klåda, nysningar eller ens en direkt reaktion. Om du tittar på bilden ovan kan du tänka dig att vissa reaktioner nog är ganska långsamma! Vi behöver inte heller koppla matintoleranser till magen. Du kan ha en lugn och fin mage, men till exempel psoriasis eller rosacea. Dessa två åkommor har en stark koppling till tarmen.

För dagbok & bli en spårhund!

Har du tydliga symptom blir det “enkelt” för du har något väldigt tydligt att gå på. Har du diffusa symptom är det betydligt svårare. När jag började lägga om livsstilen var allting otroligt diffust. Jag visste inte ens om hur jag “skulle” må, det fanns ingen frisk referens.

Inflammation bakom de flesta tillstånd

Med en sänka på 30 (en inflammationsmarkör där värden nära 0 är eftersträvansvärt) hade jag lätt att bli sjuk, lätt att blossa upp i allergiska reaktioner och lätt för att känna mig fysiskt ur form, trött, nervös och ångestfylld. När kroppen är kroniskt inflammerad, även vid lättare inflammationer är ofta hjärnan lika illa drabbad. Det ter sig som just ångest, panikångest, tvångstankar, tvångshandlingar, nervositet, stissighet, sömnproblem med mera. Inflammationen i hjärnan kommer inte sällan från en irritation/inflammation i tarmarna (länkar till lite artiklar längst ned i inlägget!)

Anteckna så mycket du orkar

Det är inte farligt att dra dina egna slutsatser. De må vara fel men då förkastar du dem bara och testar något annat spår. Kanske tål du inte ägg? Testa att utesluta och se vad som händer! Kanske är du en nyttig green smoothie-entusiast men råkar vara vansinnigt intolerant mot de flesta gröna grejer. Nötter? Vanligt! Kaffe? Åh så vanligt, många tål egentligen inte kaffe alls! Té? Kan innehålla mikrotoxiner. Bönor och linser? Innehåller växtgifter som kan vara hårda mot tarmen.

“When in doubt – leave it out!”

Uteslutningsdieter kan vara intressanta för dig som har mycket reaktioner på allt möjligt. 4 veckor strikt carnivore diet (CD): Endast kött från fyrbenta djur och fett från ister och talg (den mest strikta varianten) men det går att göra den mildare genom att inkludera smör, fisk och även mejeriprodukter med måtta. Jag har några artiklar om carnivore diet här på bloggen så sök bara i sökrutan så kommer det flera! Personligen har jag varit både äcklad, skeptisk, rädd och frälst och nu är jag neutralt inställd till CD. Tacksam att jag vågade testa eftersom det gav mig insikter om intoleranser jag inte visste att jag hade.

Nu äter jag dock “allt” men inte alltid (allt med modifikation, dvs inte värsta skräpet från McD men däremot lösgodis och pizza om jag vill. Because I can!)

Men sen då? Och vad mer?

4 veckor uteslutningsdiet är en ganska intressant sak att göra eftersom det är så många problem som är kopplade till hur vi äter. Dock är det verkligen inte ALLT!

Nej, långt ifrån!

Vi kan ha den mest perfekta dieten och det är ändå inte bra. Det jag själv tror är allra viktigast är sömnen. Att verkligen sova bra, sova djupt och utan avbrott. Det är hälsohacket nummer ett. Nummer två skulle jag säga är mental återhämtning. Att inte känna att “allting går i ett” utan att det finns andrum. Jag blir fysiskt sjuk om jag inte får egentid, jag måste kunna stänga in mig och ha det helt tyst annars funkar ingenting!

Använd känslokompassen!

Vi är utrustade med en så finstämd kompass och den borde vi verkligen använda oftare. Tänk dig att du träffar en kompis för en trevlig middag och när du går därifrån sent på kvällen så känner du dig ledsen! Du viftar bort det och tänker “äh, försvinn med dig konstiga känsla!” Men gör inte det, låt den berätta vad som är fel. Vi får så många hintar från oss själva hela tiden, och det gör att vi egentligen vet precis hur vi känner om saker och ting. När vi säger till oss själva (eller andra) “jag vet inte vad jag tycker om….” “jag vet inte hur jag känner inför…” så är det inte sant. Vi vet, även om vi kanske inte är fullt medvetna. Allt sånt där dyker upp när vi spenderar tid med oss själva i tystnad, det är därför det är så viktigt att ta tid för sig själv. I stillhet. Inga hörlurar!


Om kosten och träningen är on point är det dags att utforska livsstilsfaktorerna inklusive sociala relationer. 


Gå inte med långvariga problem utan att söka läkarhjälp. Om du känner dig sjuk, trött, har gått upp eller ned mycket i vikt på ett oförklarligt sätt, fått förändrade toalettvanor eller annat avvikande: Ring vårdcentralen! Bättre att gå till läkaren en gång för mycket än en gång för lite! Allting kan inte fixas med livsstilsförändringar, ibland behövs rätt medicin. Det kan göra världens skillnad, särskilt för psykiska problem.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Läst hela inlägget? Lämna gärna en kommentar! Jag läser, svarar och godkänner allting manuellt 🙂

Lite länkar

  • Brain-Gut Interactions in Inflammatory Bowel Disease
  • Signaling inflammation across the gut-brain axis
  • The gut-brain axis: is intestinal inflammation a silent driver of Parkinson’s disease pathogenesis?

  • Food intolerances and inflammation

  • Carnivore-artikeln från Harvard
Biohacking, Inflammation
biohacking, dagbok, inflammation, meditation, självinventering

Meditationsmatrisen!

16 September, 2021 2 Comments Written by Martina
Meditationsmatrisen

Meditationsmatrisen – Martina Johansson

Jag skriver mycket om meditation för att det är “hacket av alla hacks”, det som gör absolut störst skillnad även om du inte ändrar någonting annat. Med en gedigen meditationsrutin blir dessutom andra livsstilsförändringar så mycket lättare att genomföra för att du är grundad, motiverad och medveten. Du agerar inte i blindo eller på impuls utan kan göra det du vet är bäst för dig.


Här är mitt försök att definiera upp olika typer av meditation för att göra det lite tydligare med vad som är vad. Jag har delat in det i fokus (smalt perspektiv) och medvetenhet (brett perspektiv) som riktas antingen inåt eller utåt. 

Meditationsmatrisen

Fokus – Inåt
Du fokuserar på dina kroppsförnimmelser (klåda, smärta, värme, kyla, pirrar, kittlas, trycker, expanderar osv) eller din andning – antingen att du andas eller hur det känns, luftströmmen vid näsan eller området under näsan (pirrar, kliar, sticker osv). Detta är ditt ankare och det spelar ingen roll vad du har för tankar eller känslor under tiden. Låt dem härja fritt. Tänk på tankarna som en högljudd radio.

Sitt såhär så länge du kan, gärna 40 minuter åtminstone. Min magiska gräns går vid 40 det är därför jag alltid säger det. På 5-10 minuter hinner man inte komma så långt med den här typen av meditation. Syftet är nämligen att gräva i det undermedvetna. Det tar lite tid för saker att ta sig upp till ytan så man kan behöva vänta ett tag. Den här typen av meditation är strikt, inte avslappnande. Den kan också vara väldigt omskakande men det är för att inte ha massa skräp i sitt undermedvetna som påverkar en negativt. Det är som att leta efter mögel och fuktskador i sin källare så att inte hela huset ramlar ihop en dag.


Fokus – Utåt
Om du inte vill fokusera inåt kan du fokusera på någonting utanför dig själv. En ljuslåga eller en röd boll eller vad som helst. Mantrameditation, att lyssna på ett entonigt ljud eller att titta på eller visualisera en bild framför sig är också “fokus utåt”. Det lugnar sinnet och gör dig skärpt, fokuserad och koncentrerad. Det ökar din förmåga att fokusera på något långa stunder och kan på sikt leda till insikter, även om det inte blir lika djuplodande som “fokus inåt”.


Medvetenhet – Inåt
Medvetenhet innebär ett bredare fokus, mer som att scanna av kroppen och vara uppmärksam på olika sensationer. Systematisk scanning är “fokus inåt” såsom Vipassana-meditation, men “medvetenhet inåt” är lite annorlunda och mer likt mindfulness. Att rikta medvetenheten inåt är väldigt bra för den som lider av ångest och panikångest. Det finns guidade meditationer anpassade för avslappning som fokuserar på det samt sömnproblem och ångest.


Medvetenhet – Utåt
Mindfulness på klassiskt vis, att vara medveten om vad som händer och sker i nuet istället för att vara helt absorberad i sina tankar och “problem”. Mindfulness kan praktiseras när som helst och hela tiden, när du diskar eller pratar med en kompis. Om du är ute och går i skogen är det ett ypperligt tillfälle att ta av dig skorna, gå barfota en stund, känna alla dofter, lyssna efter ljud, känna in skogen.

Motsatsen till detta är att ta en rask promenad med musik eller podcast i lurarna, helt absorberad av sina egna tankar, kanske så absorberad att man snubblar på en gren och vrickar foten, och sen blir superarg på den där grenen! Det var genom anti-mindfulness som jag själv stukade vristen ganska illa. Jag gick nedför en trappa på gymmet samtidigt som jag lyssnade på musik, stirrade ned i mobilen, var helt absorberad av mina tankar och att svara på chat-meddelanden och plötsligt låg jag nedanför trappan och hade sjukt ont i vristen!


Nu har jag kanske skrämt dig från att lyssna på poddar men om du tar det försiktigt rekommenderar jag avsnitt 11 av Biohackingpodden som handlar om mitt senaste meditationsretreat och era frågor och svar kring det. Det finns även blogginlägg om Vipassana-läger (guide) samt mina personliga upplevelser om det! Avsnitt 9 handlar om självinventering som är nära besläktat med meditation och mindfulness.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Hör gärna av dig om du har ett passande företag som vill sponsra podden 🙂

Lifestyledesign, Powerthinking, Vlogg och podd
meditation, vipassana

Vipassana Round 2 │ Dhamma Sobhana i Ödeshög 2021

6 September, 2021 24 Comments Written by Martina

Läs mitt inlägg om min första tiodagarssittning från 2013 här, samt min objektiva guide till Dhamma Sobhana i Ödeshög här!

Ja det trodde du fasen inte, om du har läst mina tidigare inlägg om Dhamma Sobhana, att jag skulle åka tillbaka dit helt frivilligt! 😀 Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag först kom i kontakt med Vipassana för åtta år sedan, så det var en helt annan Martina som åkte till Ödeshög 26e augusti 2021 jämfört med 26e augusti 2013. Håll med om att det är ganska magiskt att jag lyckades tajma datumen så exakt med så många år emellan! What are the odds…? Det var alltså inget jag hade kollat upp i förväg eller så. En “slump” så att säga! 😉

Här kommer årets Vipassana-review från mitt personliga perspektiv.

Ändrade rutiner och mer avslappnad stämning

Till skillnad från förra gången så kändes det inte alls som ett koncentrationsläger. Jag har inget minne av att jag behövde lova på heder och samvete att inte lämna lägret (som de var noga med att poängtera många, många, många gånger förra gången). Det var inget som togs upp annat än i förbifarten den här gången. Vi meditatörer är på en högst frivillig kurs för vår egen skull och åker såklart hem om det inte känns bra.


Den här gången var det heller ingen nitisk kroppsvisitering eller genomsökning av personliga saker. Nu hade jag inget särskilt med mig att lämna in, en bok, mobil och hörlurar bara. Min magmedicin fick jag behålla. Jag hade med mig immodium för att jag äter en helt annan kost i vanliga fall och inte tål fibrer särskilt bra. Jag tänkte att jag inte ville spendera hela lägret på toaletten och det förstod såklart servarna så det var inga konstigheter alls.
Bild på min packning för 12 dagar.

“Operationen av själen”

Den här gången kom inte “operationen av själen” som ett element of surprise utan jag visste med en gång att våra underliggande emotionella knutar som vi bygger upp varje dag börjar flyta upp till ytan så fort de får chansen. Meditationen (att fokusera på andningen och kroppsliga förnimmelser) hjälper processen liksom tystnaden och den fina atmosfären på meditationscentret. Nu har jag spenderat ett gäng år med att “operera” (genom terapi, dagboksskrivande, meditation och annat spirituellt arbete) så jag kunde se exakt vad jag har kvar och vad jag behöver jobba med just nu. Inga konstigheter.

Operationen rensar ut sankarras (karma)

På Pali (språket som talades på Buddhas tid) kallas emotionella knutar för sankarras och detta blir de frön som man sår och sedan får skörda. Det bygger alltså upp ens karma. Ju mindre sankarras man har byggt upp desto lättare karma och ju mer egenmakt får man i sitt eget liv eftersom vägen framåt är fri från skräp. Om man tar för vana att checka in med sig själv varje dag genom meditation och dagboksskrivande bygger man inte upp så mycket skräp, och kör man dessutom längre, dagliga Vipassana-sessioner så rensar man på ganska bra.


Vissa kanske känner motstånd mot palispråket och ord som till exempel karma, men man kan översätta det med “som man bäddar får man ligga” och om du alltid bäddar i mörkret har du ingen aning om hur du får ligga förrän du går och lägger dig 😉 Tänd lampan, bädda ordentligt och få en god natts sömn utan att behöva ha ett täcke som en knölig korv eller annat otrevligt.

Höga meditativa tillstånd utan ont

Något som förvånade mig var hur enkelt det var att meditera den här gången. Jag kunde sitta i flera timmar utan att ändra ställning och gick självmant till den stora, gemensamma meditationssalen för att köra pass även när det inte var obligatoriskt. Fokuset var bra och jag kunde scanna kroppen och komma till högre meditativa tillstånd utan större svårigheter. Märkligt nog hade jag allra lättast för detta i början då jag hade några episoder av bangha-jahna (total upplösning) som det nog var ett år sedan jag hade senast. Då var jag mer eller mindre i upplösningstillstånd (haha) hela tiden och var mycket närmare höga states även i vardagen, men där var jag tyvärr inte nu. Dock tror jag att förra årets trauman hjälpte till för ibland kan stora kriser försätta en i “altered states” och fungera som katalysator för spirituell utveckling.
Promenadstråket på Vipassanagården

Mina sankarras och personliga upplevelser

Så let’s get personal!

Det första som hände var att jag fick en skarp smärta mellan skulderbladen. Jag visste att det var en sankarra och gick in i den för att vipassanalisera den. Det gick väldigt fort och var upplöst på några timmar. Därefter började en större sankarra närma sig och från början visste jag inte om det var min egen eller någonannans. Jag vet att jag låter som en galen person nu men det är sån man blir på Vipassana 😉 Hur som helst insåg jag efter några timmar att allt shit är mitt och att det var min egen sankarra. Den blev bara större och större och större och till slut såg jag hela omfattningen, att den var stor som en fotbollsplan. Jag hade ju ingenstans att fly så det var bara att börja jobba med den. Det tog drygt fyra dagar och hade även sina efterdyningar enda till kursens slut!


Det var en sankarra av ilska jag hade att arbeta med, men bakom varje ilska finns ofta sorg och förtvivlan så det växlade lite omvartannat. Stundvis väldigt intensivt, så intensivt att jag frågade meditationsläraren vad jag skulle göra. Hur jag skulle förhålla mig liksom. “Don’t hold back!” svarade hon, så jag bestämde mig för att bara gå all out medan jag vipassanaliserade den (sankarran) och min kropp (de fysiska förnimmelserna). De säger inte explicit att man ska gå in i sina tankar och känslor, tvärtom avråder dem från det, men jag tycker att det kan vara värdefullt att göra det ändå. Mina trauman har ju ett personligt värde för mig och jag är personligt investerad i utkomsten, oavsett om jag är i bangha-jahna eller inte!

Reality is reality.

Vi lever i den och förhåller oss till andra människor varje dag även om vi tycker att vi är “ur matrisen.”


Papper och penna är förstås förbjudet men jag hittade en penna i min väska och en liten lapp och skrev ned ovanstående.

“Geting-sankarran”

En av dagarna när jag jobbade med min ilska var jag ute och promenerade i det inhägnade promenadstråket och scannade mig själv samtidigt som jag gick. Gå, gå, gå, scan, scan, scan. Plötsligt kom en intensiv smärta i vaden och jag trodde att det liksom första smärtattacken mellan skulderbladen handlade om en sankarra! Med all sinnesjämvikt jag kunde uppbåda vipassanaliserade jag smärtan och försökte känna in vad tusan det var frågan om. Scan, scan, scan – piece by piece, part by part… men det blev inte bättre så till sist stannade jag upp och tittade på min vad. Och ta mig tusan hade inte en GETING fastnat i mina byxor och satt och stack mig och stack mig och stack mig för att försöka komma loss! Det är noble silence som gäller på kurserna så jag sa ingenting men petade bort getingen med en pinne och höll god min! 😀

The void?

Nu vet jag inte hur många som läser här som fortfarande är med på tåget om vad jag pratar om men förra året (inte på något läger utan i allmänhet) kom jag till en brytpunkt som man kan kalla för “the void” som är en slags nattsvart abyss som man bara måste hoppa rakt in i för att komma vidare. Det här är väldigt svårt att förklara men det är ett slags sinnestillstånd av kärlek och acceptans som blir mer förankrat i en själv. Gränserna för vad som är jag och allting annat suddas ut och man blir ett med allt. Total Oneness. Jag trodde att detta Vipassanaretreatet skulle ta mig dit men så blev det inte. Jag kunde inte ens lokalisera något “void state” utan kom som sagt till bangha-jahna vilket är trevligt, men därifrån till nästa steg har jag nu lite dålig koll på. Jag känner bara att det krävs mer meditation hemma för att fortsätta utvecklas. Motivationen är i alla fall på topp!

Och maten då…?

Jag måste slänga in en kommentar om maten eftersom det är en av de vanligaste frågorna jag får. Du som brukar läsa här vet att jag sedan många år tillbaka följer en strikt lågkolhydratkost som är allt annat än vegansk, och att Vipassanamaten är raka motsatsen.

Hur funkar det?

Svaret på den frågan är att det funkar kalastoppen. Jag älskar vegetariskt och tycker att det är jättegott men jag skulle inte kunna leva så under längre perioder. Jag har testat (bara 10 år ;)) och det förstörde min fysiska och psykiska hälsa. Jag respekterar allas kostval, det är personligt, men alla kan göra undantag för några veckor tycker jag. Så även jag. Ge mig en vegansk måltid och jag äter den med glädje om den är vällagad med kärlek.

Fortsatta vägen framåt

Som sagt är jag supermotiverad och kommer att fortsätta meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Det känns väldigt viktigt för att fortsätta jobba med sankarras och nå nya spirituella höjder och såklart för den mentala hälsans skull också. Jag kunde lämna en hel del rädsla bakom mig på det här lägret. Tidigare har jag varit lite orolig för vissa högre tillstånd och inte vetat om jag ska klara av det, men nu vet jag att jag gör det. Allting som finns är olika förnimmelser and that’s it! Om jag hade åkt tidigare det här året hade jag sluppit min sommardepression men det fanns kanske någon mening med det lidandet också. Nu är jag i vilket fall återställd på riktigt, riktigt! Hjärnan är back in the game, kalibrerad, jämnviktad och detoxad!


Kommentera gärna om du undrar något om Vipassana och dela hemskt gärna dina egna erfarenheter! ❤

Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
Dhamma Sobhana, meditation, neurohacking, powerthinking, vipassana

Kan tankar påverka kroppen?

29 December, 2020 50 Comments Written by Martina

Kan man få riktiga symptom om det “sitter i huvudet”? 

Absolut! 

Nästan alla fysiska symptom har en emotionell eller spirituell komponent, och majoriteten av alla fysiska problem har sin grund i någonting psykiskt. Misstaget många gör är att anta att bara för att någonting är psykiskt så är det inte “på riktigt” och även läkare gör ibland så, även fast det är otroligt omodernt. Att somatisera (förkroppsliga) psykiska eller emotionella problem betyder inte att man inbillar sig sina sjukdomar. Det betyder heller inte att det är mindre “på riktigt”. Tankar och känslor är inte alls så abstrakta som man kan tro, för varje tanke och känsla har en egen biosignatur. Det betyder att varje tanke och känsla frisätter vissa specifika signalsubstanser som influerar kroppen på olika sätt.

Att tänka sig till smärta

Går det att tänka sig till smärta? Ja, men mekanismen för det är inte så enkel som att man bara tänker att man har ont någonstans och så får man det. Nej, smärtan fungerar som en signal från kroppen, för de som stängt ned sina känslor och inte lyssnar på dem. Migrän och kroppsliga smärtor är ofta ett resultat av stress och oro och fibromyalgi har en koppling till serotoninsystemet. Serotonin är “må bra” hormonet som vid rätt nivåer ger en känsla av att känna sig kärleksfull och tillfreds. Nu generaliserar jag för enkelhetens skull, men typiska lågt-serotonin-tankar ger raka motsatsen, dvs förakt, oro och missnöje. Det ökar också smärtkänsligheten avsevärt.

Kroppens signalsystem

Vissa människor drabbas av depression, ångest eller oro medan andra har svårare för att uppfatta dessa känslor, och inte reagerar förrän något riktigt allvarligt händer. En del går med klinisk depression i åratal utan att notera det, dels för att det blir normalt att må dåligt och för att många förväxlar depression med att känna sig “deppig”. Depression handlar mer om att ge upp på sig själv och att känna att ingenting spelar någon roll. Vardagen funkar för att den går på rutin men det finns ingen entusiasm inför att göra saker.


Mänskliga behov går dock inte att förneka så uppfylls de inte på konstruktiva sätt så uppfylls de på destruktiva sätt till exempel att närhet och kärlek ersätts med porr, spänning ersätts med shopping och närhet och trygghet ersätts med mat. Detta leder till fysiska sjukdomar i kroppen, inte med en gång, men över tid.

Varför och hur då?

För att när man överger sig själv och ersätter sina behov med destruktiva utlopp är det många viktiga saker som uteblir: träning, socialt samspel, hälsosam mat, högkvalitativ sömn, återhämtande aktiviteter och att sträva efter inspirerande mål. Det gör att kroppen blir i lite sämre skick för varje år som går.

Hälsoångest och kroppsliga symptom

Det förekommer ibland att personer åker ambulans i ilfart till sjukhuset för att de är övertygade om att de fått en stroke eller en hjärtinfarkt. Efter idoga undersökningar hittas dock inga spår av detta och det visar sig att alltihopa var psykosomatiskt, till exempel konsekvenserna av en panikångestattack. Hur är det möjligt? Beroende på hur man reagerar på stark ångest kan man få alla möjliga symptom där bröstsmärtor och andningssvårigheter inte är helt ovanligt. Även hälsoångest (konstant oro för att vara sjuk) kan manifestera fysiska symptom. Stark oro drar upp nivåerna av noradrenalin, adrenalin och kortisol som påverkar signaleringen till hjärnans smärtcentrum. Det kan även påverka tarmrörelserna och ge kraftig IBS. Därför skrivs SSRI (antidepp) ofta ut vid IBS, och det fungerar!

Din personliga sanning

Det är viktigt att se sina känslor som ett uttryck för sin personliga sanning. Inte kväva dem eller tycka att de är fel eller för mycket. Det är trots allt bara en spegling av vad som händer på insidan. Jag märker att många är otroligt rädda för känslor, både sina egna och andras. Att ge efter för negativa känslor möts ofta med stor bekymran och en önskan om att dämpa; “sluta må dåligt nu, här är några alternativ så att du kan må bättre nu med en gång!” Ju mer jag mediterar och noterar alltings förgänglighet ju märkligare blir det synsättet. Känslorna är ju bara vågor på ytan!


Lyssna in. Vad säger dem? Vilka tankar behöver du tro på för att känna som du gör? Anteckna, vrid och vänd på dem. Är de sanna? Tänk på att inga känslor är farliga att känna, de kan inte skada dig även om de är obehagliga. Dessutom är obehagliga känslor ganska kortlivade, särskilt om man riktar sitt fokus mot dem. En intressant meditationsövning är att sitta med sina obehagliga känslor som fokus-ankare. Vad man upptäcker (spoiler-alert!) är hur föränderliga de är, och att ingenting negativt överlever i ljuset av ens medvetande.

Att lära sig navigera bland känslor

Meditation och dagboksskrivande är två väldigt bra redskap för att lära sig navigera bland sina känslor. Checka in hos dig själv en stund varje dag för att ta tempen på din emotionella status. En knep som egentligen är riktat till skönlitterära författare för att komma runt skrivkramp är att börja morgonen med “free flow journaling”. Det innebär att man öppnar ett skriv-dokument på datorn (eller tar fram papper och penna) och bara skriver allting som kommer ut oavsett hur konstigt eller osammanhängande det blir. Det är ett sätt att “tömma hjärnan” och komma i kontakt med sitt undermedvetna. Den här övningen är otroligt bra första steg för den som vill börja med självinventering!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Powerthinking
dagbok, känslor, meditation, powerthinking

Vad är beroende│del 2

18 November, 2020 58 Comments Written by Martina

Jag skriver en hel del om beroendeproblematik, och har gjort det sedan 2015 då min bok “Beroendehjärnan” släpptes. I den boken försökte jag bena i vad som karakteriserar en beroendehjärna. Finns den ens? Kan alla bli beroende? Är vissa immuna? Mitt fokus i den boken är socker- och matberoende, för när jag kom in i lowcarb-svängen för tio år sedan, upptäckte jag att de flesta som valt det spåret upplevde sig lika beroende av socker som en alkoholist är beroende av alkohol. Det var ett nytt fenomen för mig då, även om jag aldrig varit en person som kan nöja mig med en bit ur Aladdinasken. Men vem kan det?

Missbruk eller skadligt bruk?

Jag hade aldrig funderat på om jag själv var beroende av någonting. Jag gjorde Bitten Jonssons test i hennes bok Sockerbomben, vilket verifierade att jag inte var sockerberoende i alla fall. Skadligt bruk? Det är en annan term som används när man har en tendens att åka på långa dikeskörning, men ändå kan avbryta infallen med sin viljestyrka. Det vill säga, man kan säga till sig själv “nä, nu ska jag inte ha mer!” och så bara slutar man. En person som är beroende, kan inte göra det. Dragningen till substansen (eller beteendet för den delen) är större än viljan. Den är större än nästan allting annat till den punkten att det har blivit ens livs kärlek. From hell.

Fördomarna om beroende stämmer inte

Varför är beroende så intressant? För att det är oerhört komplext, och skrapar man lite på ytan av alla definitioner så inser man snabbt att nästan alla människor passar in, någonstans. Ett beroende måste inte synas, och det måste inte skapa märkbara problem heller. Jag tror att många är beroende, utan att ha en aning om det själva. Rent krasst går det att vara en högst funktionell heroinist i decennier i sträck. Det finns genom historien många kända exempel som bekräftar det. En fördom är att beroende alltid leder till hemlöshet, kriminalitet och ond, bråd, död men så behöver det inte alls vara. Leder det till lidande? Ofta, ja! Men ett lidande som inte alltid syns.beroende

Beroende = oförmåga eller ovilja att acceptera känslor

Den enklaste definitionen av beroende är oförmåga eller ovilja att acceptera sina känslor, utan att försöka ändra på dem. Hur många ändrar inte sitt trötta morgonhumör med kaffe? Det är socialt accepterat, men att ändra sin trötthet med amfetamin, är inte okej, eftersom amfetamin är narkotikaklassat. Du kanske tycker att jämförelsen är löjligt extrem, men mekanismen är dock, rent krasst, densamma. För en känslig hjärna ger kaffe en rejäl “high” (dopaminkick) som man inte ens märker när man vant sig. Då använder man bara kaffet för att bli normal. Hur många gånger har vi inte hört någon säga “jag får så ont i huvudet om jag inte får mitt kaffe”?


Det är samma med mycket annat. Det blir svårare och svårare att få en rejäl “high”, för det kräver ständigt ökande doser, och många orkar inte missbruka på det sättet. Inte mat, inte droger, inte något annat heller, även om vissa gör det. Jag skulle säga att det finns olika typer av missbrukare. Några få jagar sin “high” hela tiden, andra är mer tvångsmässiga medan de flesta missbrukar för att “hamna rätt i hjärnan.”


Nidbilden av missbrukaren som ligger utslagen på en madrass, stämmer sällan. Missbrukare finns överallt, men bara när det ger stora konsekvenser som inte går att förneka varken för personen själv eller omgivningen, blir det något att ta tag i på riktigt. I screeningen för beroende finns frågan om någon annan har reagerat på användandet eller beteendet. Om så är fallet har det ofta gått väldigt långt, eftersom missbrukare blir experter på att både dölja och rationalisera sitt missbruk.

Dölja och rationalisera sitt beteende

Jag tittade på ett Youtube-klipp med en känd influencer för några dagar sedan. I klippet berättade personen för sin pojkvän att hon brukar shoppa i smyg och gömma påsarna på olika ställe, för att inte avslöja hur mycket som faktiskt shoppas. Detta är ett återkommande tema för personer med ett beroende. Någonstans inombords är det ganska uppenbart att beteendet har gått över styr, vilket leder till oärligt beteende. Den andra varianten på det här är att rationalisera och förklara på överdriven detaljnivå, varför beteendet är som det är och på något vis godtagbart. När ursäkterna och förklaringarna börjar hagla och är långa och omständliga, ringer varningsklockorna på högsta volym.

Stigmat kring beroende

Att bli beroende av någonting är mer lätt än svårt i det här samhället. Sociala medier är utformade för att vi ska bli beroende av dem, liksom en stor majoritet av alla livsmedel. Nikotin, koffein och alkohol är socialt accepterat och porr, spel och shopping är extremt tillgängligt via internet, samtidigt som alla naturliga ventiler är tilltäppta. Vi saknar generellt sett rätten att bestämma över vår egen tid, möjligheten att komma ut i naturen när vi vill eller umgås kravlöst och förutsättningsfritt med andra människor. Istället blir vi inlåsta från lågstadiet till gymnasiet/universitetet och sedan förväntas vi arbeta för någon annan en tredjedel av dygnet samtidigt som vi ska ha ett fint hem, barn, husdjur, fritidsintressen, vara vältränade och ta hand om oss själva, och gärna ha fina materiella saker också för att visa sin tillhörighet och status.

Var finns ventilerna?

I alkohol, i Netflix och Youtube, i porr, i shopping, i mat och socker, i drama, i manipulation, i cannabis, i opiater och i cigaretter.


Jag tror att vi bara kommer se mer och mer beroendeproblematik framöver, med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi längtar så efter kontakt med andra människor, känna oss sedda och komma till vår rätt, men det finns så mycket hinder på vägen. Vi fastnar i beroenden för att göra vardagen lite mer uthärdlig. Därför tror jag inte på att sluta tvärt med missbruk eller andra dåliga vanor utan att skapa medvetenhet kring sin mentala miljö och sen byta ut det destruktiva mot något mer konstruktivt.

Konstruktiva ventiler

Dessa känner vi redan till, men de är så oerhört viktiga. Nummer ett är att sätta gränser så att ventilbehovet minskar. Om man känner att man kan vara sig själv hela tiden behövs väldigt få ventiler. Att ta sig tid till att göra grejer bara för sig själv, och till att träna och meditera, får ned stressnivåerna och fyller på kapaciteten. Sedan är det också oerhört viktigt att gallra i bekantskapskretsen. Forskning visar att det inte är våra “fiender” som tar mest energi utan de ambivalenta vänskaperna med människor som enda dagen står på vår sida och andra dagen inte gör det. Stryk dessa helt och hållet, samt personer som uppmuntrar missbruket eller hejjar på dina misslyckanden.

Hur fixa sina känslor?

Om ursprunget till beroende är en vilja att fixa sina känslor, behöver vi hitta bättre sätt att göra det. De konstruktiva ventilerna ovan är en bra start, men många har en riktigt skev neurokemi som kan vara svår att komma tillrätta med. Ju mer och ju längre man har missbrukat desto skevare blir det, och det kan då ta lång tid att återställa den. Dessutom kanske den inte var i balans från början, vilket betyder att den inte ska återställas utan balanseras. Mitt go-to tips för bättre mental hälsa är att undvika alla blodsockersvängningar och så mycket konstgjorda produkter som möjligt. Det blir en otroligt stor skillnad för måendet om kroppen får byggstenar nog till att bygga upp de signalsubstanser som krävs. Att stryka enkla, socialt accepterade saker som kaffe och alkohol kan göra enormt stor skillnad för den mentala hälsa. Träning, gärna hård och tung träning är dokumenterat bra för både ångest, depression och PTSD! Sen sista polletten för en tryggare, mindre missbruksbenägen vardag är – konstruktiva rutiner!


Keep it simple. Gå upp, ät frukost, skriv en tacksamhetslista över allting du är tacksam för, spendera minst 30 minuter i total tystnad, träna, reflektera över dina mål och visioner, skaffa dig inställningen att du är VD över företaget som är ditt liv och börja ta ansvar för allt det du inte gillar i din tillvaro. Allting kan inte fixas med en gång men att ta tag i någonting är en bra start. Detta sättet att tänka kommer inte eliminera missbruk och beroende, men det kommer vara en bra start!


Som vanligt rekommenderar jag 12-stegsprogrammet för djupare förståelse. Jag har gjort en superenkel dummy-guide över det HÄR! Och del 1 i den här serien om beroende hittar du HÄR!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Hoppas du gillar det här inlägget! Jag vill jättegärna höra dina reflektioner, insikter och erfarenheter på området 🙂 Regga dig här för att umgås på forumet. Där finns ett eget subforum dedikerat till just beroendefrågor!

Biohacking, Biokemi, Neurohacking, Powerthinking
12-stegsprogrammet, addiction, ångest, beroende, powerthinking
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Åke i Trosa on B3 flush som funkar!det skall vara nikotinsyra!! Man ta det i höga doser balanserat med andra vitami…
  • Lucas Henriksson on Optimerad hälsa med inälvor & organHej Martina, Jag har en undran kring inälvsmat såsom lever, njure, och hjärta: K…
  • Martina on B3 flush som funkar!Absolut! :)
  • Camilla Timén on B3 flush som funkar!Hej! Jag har lite svårt att svälja tabletter och kapslar. Kan man ta ut innehåll…
  • IC on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratGör ett nytt försök med länken https://martinajohansson.se/skoldkortelhormonet-r…
  • IC on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Frida! Bland annat här har Martina skrivit om det i bloggen och även på fler…
  • Frida Gylner on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Martina! Jag har plötsligt börjat lägga på mig vikt runt rumpa och lår. Dett…
  • IC on Om binjurarna & fettförbränningen!De beskriver att det bla kan vara T4 och T3 som är skevt och kan vara orsaken ti…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson