Låt avundsjukan leda till inspiration!

Jag har tyvärr ganska lätt för att känna avundsjuka samt att inte uppskatta det jag har. Jag tror att det är vanligt, men nu har jag lärt mig att använda avundsjukan på ett smart sätt!

Vad är avundsjuka egentligen?

Det är något vi känner när vi tror att någon annan har något som på ett eller annat sätt tillhör oss, men som vi tror att vi inte kan få. Det är en känsla av orättvisa, ”jag vill också!” skriker hjärnan. Jag tror att det bästa är att tänka klart alla sina tankar, för de flesta stannar upp halvvägs: ”Åh hon har så fint hår!” ”Åh han är så rik!” ”De bor så fint och lever det perfekta livet!” So what? Här gäller det att fortsätta tanke gången i stil med ”Han är så rik, och det verkar som att ekonomisk frihet är viktig för mig. Hur kan jag planera mitt liv och mina dagar för att uppnå samma sak?”

Avund blir målplanering

Tada!

Perfekt för alla er som kommenterar ”Men jag vet inte vad jag vill ha” eller ”Jag har inga mål”

Vad är du riiiiiktigt avis på då? Så där så du bara vill slänga datorn åt helvete, när du klickar dig in nånstans. VAD får dig att reagera SÅ STARKT!? Det här är en jättetydlig och fin signal om vad du EGENTLIGEN vill ha!

Vad brukar vi bli avis på?

  • Talang
  • Bra ekonomi
  • Utseende
  • Upplevelser
  • Relationer

Typ så? Ja och den goda nyheten är att det här inte är reserverat för en specifik, avgränsad grupp av människor. ALLA kan få de här grejerna, och steg 1 är att sätta målen! Gör en ”map of envy” för att kartlägga dina ”riktiga” mål! 😉 

Att känna sig sämst!

Jag har en väldigt prestationsbaserad självkänsla, vilket innebär att självkänslan är beroende av hur jag presterar. Om jag är dålig på något är jag inte vatten värd, så jag är ganska beroende av att känna mig duktig för att känna mig värdefull. I motsats till det gillar jag att utmana mig själv och utsätta mig för att vara dålig – jag försöker acceptera det även om det känns jobbigt. Medvetenheten kring hur det får mig att känna mig, neutraliserar det negativa till stor del. Det blir en övning i personlig utveckling och närvaro kan man säga.

Min flexi/akro-träning får mig verkligen att känna mig sämst!

Jag var den där alltid-vald-sist-tjejen som ingen ville ha i sitt lag på gympan. Jag var den som blev utskrattad av andra barns föräldrar för att jag inte kunde hoppa över nån menlös pinne. Och jag kunde bara inte få bra betyg i gympa för jag kunde inte göra några av de där grejerna man skulle göra: springa, spela bollsport, hoppa, kasta, orientera. Så nu är jag tillbaka där, mentalt alltså. ”hahaha hur kan man ens vara så svag!?” ”hahaha hur kan man ens vara så kass!?” det är som en resa i tiden och det är skitjobbigt!

Jag älskar att jämföra mig!

Jag tävlar i hemlighet med ALLA och jag jämför mig med människor som har helt andra förutsättningar, helt andra kroppar, annan muskeldistribution/sammansättning och annan personlighet. Det skiter jag i, jag jämför mig ändå och tror på något knäppt vis att jag ”borde” vara där, TROTS att jag inte lagt ned ens en procent av arbetet, TROTS att jag är en annan person med andra förutsättningar. Hur knäppt är inte det? Och hur orättvist!?

Acceptera läget och gräva där man står

Jag förstår människor som känner som jag när de går till gymmet, där jag känner mig mer säker. Jag förstår verkligen hur man kan dra sig för att göra nya saker av rädsla för att känna sig sämst. Det är liksom ingen upplyftande känsla… MEN det fungerar att gå in i känslan och acceptera att den finns där, och sen göra det ändå. Ja jag känner mig kass och det känns skitjobbigt men nu gör jag det här ändå, vad kan hända? Inget verkligt kan hända, bara förgängliga tankar och känslor som kommer att ändra sig med tiden. Ju mer man jobbar på något ju mindre kass blir man faktiskt. Man kan inte jobba stenhårt på något och bli SÄMRE, det är faktiskt helt sant!

Så – acceptera och säg ett inre ”okej” till dig själv, avbryt och överrösta de elaka rösterna med ”det är okej!” för det är okej. Det är inte olagligt att vara pinsamt kass på något. Gör en grej av det! Man kan försöka springa så fult man kan, rita den fulaste teckningen man kan komma på, skriva pinsamt dåliga texter eller dikter eller vad man nu vill göra, men känner att man inte riktigt ”får” för att man är ”för dålig”.

Det här tankesättet mjukar verkligen upp egot och motiverar mig varje gång jag tänker att jag måste ”prestera”. Äh tänker jag då, låt oss se hur fult eller kasst det kan bli! Nu kör vi! 😀 Och sen är jag igång!

Har du några knep att ta till när du känner dig kass?

Det är inte du som är fel, du kan aldrig vara fel!

Jag hittade det här citatet för någon vecka sedan: ”När en blomma inte slår ut, ändra på omgivningen inte på blomman!” och det fick mig att tänka på hur vi alltid hittar fel på oss själva hellre än att ändra vår omgivning. Jag tror ju personligen att vi övermedicinerar som sjutton och att många medicinerar hellre än att ändra sin situation.

Medicinera för att stå ut med vad…?

Jag har själv varit öppen för att ta medicin för att stå ut med 9-17-jobb. Jag har tänkt att ”jaja, jag kan ta den här medicinen, gå till jobbet och tjäna pengarna” men när man börjar tänka på hur det egentligen låter… att droga sig själv för att passa in i en mall. Det låter ju helt från vettet. Tänk hur många som drogar sig själva för att stå ut med sin partner, för att stå ut med sina egna barn eller för att stå ut med att bo kvar i sitt hem. Vårt samhälle är så konstigt och knäppt ibland alltså. Jag har en del vänner som går i pension nu, men som är allt annat än redo att göra det mentalt. Jag har också bekanta som hatar sina jobb och väller ur sig skit om sitt jobb varje dag för alla som vill lyssna, och hur många av dessa har fått någon typ av psykofarmaka utskrivet?

Ansvaret ligger på den som tar medicinen snarare än den som skriver ut

Jag är så kluven till psykofarmaka för på ett sätt är jag 100% för och tycker att det borde vara fritt flöde på allting som kan hjälpa människors psykiska hälsa. Läkare som sitter och håller på ångestdämpande medicin får mig att spy rakt ut. Jag tycker inte att psykofarmaka skrivs ut ”för lätt” de har jag inte sett med egna ögon. Mitt perspektiv är mer på det personliga ansvaret att sluta göra saker mot sig själv som man uppenbarligen inte mår bra av, och att välja medicin för att kunna ”stå ut”. Det är där jag har problem med medicinen och att vi övermedicinerar, för då är det inte längre att klara av att leva, utan att klara av en galen jobbsituation, ett tråkigt jobb eller annat i ens liv som inte ens borde vara där från första början!

”Vad behöver jag?” är mer stärkande än ”Hur ska jag klara det här?”

Det är mer upplyftande att tänka på hur man kan ändra sin omgivning för att man ska må så bra som möjligt, snarare än att ändra sig själv för att passa in där man mår dåligt. Det här året har jag tagit jättekliv mot att leva ut mig själv mer och mer, försöker hela tiden hitta nya uttryck för min egna unika personlighet. Det är kul och inspirerande, till skillnad mot att vända ut och in på sig själv för att passa in här och där. För tusan, man får väl skapa sina egna sammanhang istället! Orka passa in liksom!

Vad tycker du?

Inget mer självsabotage!

Kör en video på ämnet självsabotage med kompletterande text – ett väldigt efterfrågat ämne som många känner igen sig i. Varför sabbar vi för oss själva? Så dumt och onödigt! Här är mina tankar kring det.

Nyckeln är kongruens

Vad är kongruens? 

Termen kongruens betyder överensstämmelse och används bland annat inom matematiken och språkvetenskapen. Rent allmänt betyder kongruens att två uttryck är av samma karaktär.

Så vad ska vara av samma karaktär? Jo den vi för tillfället är och beter oss som och den bilden vi har av oss själva. Dessa två måste gå ihop annars slår vårt inre system bakut och en av två saker måste hända:

  1. Vi måste ändra vårt beteende
  2. Vi måste ändra vår självbild

Ofta kör vi på alternativ 1 och ändrar beteendet att bli kongruent med självbilden snarare än tvärtom. Då saboterar vi för oss själva så att allting ska gå ihop och vi känner oss kompletta igen. Det är skitsvårt att vara rik men ha bilden av sig själv som en som hankar sig fram eller alltid har problem med pengar, eller vara fit när man inte kopplar ihop sig själv med en som tränar. Jag tror inte ens att det är möjligt.

Ändra självbilden med affirmationer

Detta är vad som har funkat för mig och måååånga många andra människor. Jag har en ramsa jag kör varje dag flera gånger om dagen, särskilt tidigt på morgonen påväg till tunnelbanan. Då pratar jag högt med mig själv och talar om för folk jag möter på vägen vad jag har för mål och vad jag ska göra. Du behöver inte bli SÅ knäpp, men det fungerar verkligen att rabbla sina mål och pränta in hos sig själv VEM man vill vara VAD man vill göra och VAD man vill ha! Efter ett tag, veckor/månader så sjunker de in i det undermedvetna och blir en del av ens ”programmering” vilket gör att man börjar agera på det.

Töm ut det undermedvetna på papper

Lite så är det när man gör sin ”morning journaling” som det kallas. Ingen censur! Bara skriv allting du kommer att tänka på, så finns det till slut inget kvar som kan vara dolt för dig. Allting står där, vad du egentligen känner och de riktiga anledningarna till att du inte når dina mål eller till att du självsaboterar. Det är en otroligt effektiv metod!

I början känns det dumt och naket men man vänjer sig. Skriv i block med oläslig handstil eller skriv på datorn i lösenordskyddade dokument om du är orolig att någon ska läsa. Jag har för längesedan slutat bry mig om någon läser mina dagböcker så jag har lösrykta sidor liggande lite överallt haha, förvånansvärt få bryr sig faktiskt 🙂

Det här var mina tips för att bryta självsabotaget, har du några tips?

Använder du några av knepen ovan? Berätta gärna!

Vlogg: Mål och funderingar 2017

En liten video om mål och funderingar 2017.

Kort sagt har jag blivit mer diffus kring vilka mål jag vill uppnå och jobbar istället mer med processer. Det här året ska jag också vara mer noga med att verkligen ”do the work”, jobba hårt på att bli bättre än tidigare. Ett exempel på område där de behövs är i mitt nyvunna yoga/akrobatik-intresse, som jag har noll naturlig fallenhet för men ändå vill göra för att jag vet att jag vill vara rörlig och flexibel.

Läsarmail: Va!? Har jag en Beroendehjärna!?

Hej Martina!

Jag skriver till dig för att tacka för din bok Beroendehjärnan som har förändrat hela mitt liv, jag är så förvånad själv för jag har aldrig sett mig som en beroendeperson alls! Jag köpte den till min kompis i samband med att hon började ett 12-stegsprogram, och hon fullkomligt älskade boken och gav den till sin handledare som köpte in ett lager till sin ”klinik”. Mitt eget beroende har varit helt osynligt för mig och jag är fortfarande i chock! Att jag är överviktig har jag inte kunnat dölja för mig själv men jag har på riktigt trott att det har varit utanför min kontroll. Alla i min familj är tjocka (beroendehjärnor hela bunten!) jag har hund och är ute och går varje dag, går på pass flera gånger i veckan, jag är ganska bastant byggd och har alltid varit, har alltid ätit ordentlig mat och är ingen sockerråtta. Mitt matberoende hittade jag genom att först hitta andra beroenden, såsom förhållanden! Jag knarkar relationer och att jag är tjock har aldrig hindrat mig från att dejta, jag är attraktiv i övrigt (om man får säga det själv haha!) Mina förhållanden följer alltid samma mönster av att jag blir jättekär, det är intensivt och stormigt och sen sitter jag där med krossat hjärta eller tröttnar och hittar en ny. Upp och ned upp och ned. Min ekonomi följer samma mönster och jag älskar att shoppa, dekorera, inreda, handla kläder (återigen inte ett hinder att vara tjock!) och det brukar ofta vara lite för mycket månad kvar i slutet av pengarna…

Nu till det mest läskiga av allt: det finns ”två Caroline”! En som äter riktig mat såsom fullkorn, råris, grönsaker, knäckebröd, frukt och en som inte alls äter så. Jag har på riktigt hittat tomma kakpaket, tomma glasspaket och tomma godispåsar och chipspåsar i mitt hem och detta har mitt ”vanliga jag” inte registerat utan bara städat undan och glömt bort. Jag är inte schizo men jag har på riktigt tryckt undan en stor del av mig själv så till den grad att den varit utanför mitt synfält! Detta väckte så många frågor inom mig: ”vad triggar beteendet?” ”när blir jag den andra Caroline?” och jag har sett att det finns så mycket känslor inom mig som jag har stängt av, tryckt undan och dövat bort med relationer, shopping och mat!

Din bok har verkligen varit en sån stor ögonöppnare för mig och jag hade inte förstått mig själv såhär väl utan den. Jag ska joina min kompis på kliniken hon går på, och jag har flera människor som jag kommit närmare tack vare den och allt jag pratar om nu är den här boken! Du får jättegärna lägga upp detta på din blogg (som jag nu hittat och läser varje dag med stort nöje) ifall fler känner igen sig. Jag är så oändligt tacksam!

Många kramar från Caroline

Mina kommentarer

Tack Caroline! Din berättelse är inte ovanlig! Många människor upptäcker dolda beroenden på det här sättet, och se hur allting kopplar samman till en kärna. Flykt från känslor, trauamtiska upplevelser och/eller ett starkt kemiskt beroende är nästan alltid fallet från vad jag sett hittills. Jag blir fantastiskt glad att se att Beroendehjärnan når ut till exakt rätt personer och gör skillnad! Sen är den också behändig om man vill ha lite mer kött på benen när det kommer till vetenskapen kring beroendekemi. Alla vägar till att förstå sig själv och sina beteenden bättre är bra!

Du hittar Beroendehjärnan överallt där man köper böcker – fysiska bokhandlar och online (Adlibris, Bokus osv!)

Utmaning – 10 mål på 10 dagar!

Oroa dig inte, det här är inget jobbigt alls bara roligt och inspirerande!

Det här är en perfekt utmaning såhär innan nyår, särskilt för dig som sitter och kämpar med dina nyårsmål och inte vet riktigt vad du ska göra nästa år.

SÅHÄR GÅR DET TILL

I 10 dagar i följd, börja varje morgon med att skriva ned (med papper och penna, det räcker inte att tänka!) 10 stycken mål. Skriv gärna i positiv, personlig presens: ”Jag bor i en jättefin lägenhet centralt i Stockholm” eller vad du nu vill skriva.

Du behöver inte vara superseriös, första dagen kanske du inte kommer på 10 stycken mål men det gör inget. Skriv bara ned något om det så är ”Jag har det rent och fint hemma” eller ”Jag är glad varje dag” eller vad som helst så länge du kommer upp i 10 stycken.

VISSA MÅL ÄNDRAS OCH VISSA MÅL ÅTERKOMMER

Det här är ett sätt att träna sin hjärna, så du kommer märka att det går lättare och lättare att komma på mål! Dag 10 har du förfinat listan och kommer till och med ha svårt att begränsa dig. Vissa mål kommer att ha stått med sedan dag 1 medan andra har tillkommit sista dagen.

RANGORDNA OCH SÄTT DEADLINES

Du får hålla på längre än 10 dagar men det brukar räcka för de flesta. När listan är klar, rangordna efter hur mycket du vill uppnå de olika målen och sätt ut deadlines. Det är ett effektivt sätt att konkretisera. Om du vill avancera ytterligare kan du studera varje mål närmare och bryta ned i delmål, men det är inte del av den här övningen 🙂

Allt du behöver göra i den här utmaningen är att skriva ned 10 mål, varje morgon i 10 dagar. Är du med?