• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha [Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋‍♀️) är naturligt böjda åt det hållet!

Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!

ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera. 

STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer? 

Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️

Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️

Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!
Hej & Välkommen! Om du är ny följare här, ka Hej & Välkommen! 

Om du är ny följare här, kanske du undrar vad detta är för konto? "Next level biohacking" handlar inte om att chippa sig eller skaffa senaste health tech-prylarna, utan är tvärtom inne på low tech health, basic fysiologi (om hur våra mänskliga kroppar funkar) kryddat med personliga intressen som farmakologi, neurobiologi & hormonlära.

Jag har pluggat biokemi i många år & har snart en PhD i intermedicinska vetenskaper. Det jag lär mig vill jag stöta & blöta med dig som läser här, tillsammans med occasional rants & idéer kring fysiskt & psykiskt välmående. 

Mitt syfte är INTE att visa upp mig själv som "duktig" eller komma med pekpinnar. Då får du följa någon annan, för även om jag befunnit mig i "hälsosfären" i många år, har jag fortfarande mycket att jobba på. Vissa problem som bipolaritet, aspighet osv skriver jag om, andra inte. 

Det finns alltför många frihetsgrader inom konceptet "hälsa" för att någon med säkerhet ska veta allting, så titta gärna mekanistiskt (dvs hur det funkar i form av processer, istället för en massa varför), testa dig fram & glöm inte att ta allt du läser med en nypa oprocessat havssalt *skojar* 😅

Länken i profilen 👆 innehåller mängder med gratis-material så klicka där om du vill läsa mer! ❤️
Nu har snön kommit till mig också!  Videosarna är från igår 👆 djuren hade inga problem alls med lite snöfall, men idag är det plötsligt 2 decimeter och inte ens getterna vågar sig ut i snön. Silkeshönsen ville inte kliva ned från pinnen i morse, så de fick maten serverad där de satt 😅 

Hur mycket snö har du hos dig?
I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på Chalmers & med tanke på det (alltså vad som är toxiskt/giftigt eller inte) kom jag att tänka på en återkommande fråga jag får, nämligen: "jag äter (.....) hur nyttigt/onyttigt/bra/dåligt/farligt är det?"

Jag ser ju allting som relativt & att det därför inte finns något absolut dåligt eller absolut bra. Jag tycker att det beror på massa faktorer - inte minst på vad man jämför med! 

Att börja dagen med en rulle ballerinakex är kanske ingen höjdare, men om det är en person som lär sig att äta igen efter många års ätstörningar är det kanske exakt helt rätt! 

Jag har ju personligen nördat ner mig i en ganska ensidig kost de senaste +10 åren (low carb/keto) så om någon frågar mig om deras frukt-frukost är bra, kommer den inte vara bra från mitt perspektiv. Jag värdesätter andra saker, men även jag (frukt-hataren nummer 1 😅) kan se att frukt-frullen är bättre än ballerina-frullen, men det är fortfarande bara 2 parametrar mot varandra!

Inom toxikologin säger man att det inte är giftet i giftet som är giftigt utan mängden (the dose makes the poison) & jag skulle vilja lägga till att om vi pratar just gifter så har vi alla vår individuella kemiska belastning som påverkar hur mycket som är mycket för just oss. 

Dessutom är vi olika bra på att hantera både livsmedel & olika kemikalier, läkemedel, droger osv eftersom vi har olika genetik & tarmflora, olika avgiftningskapacitet, olika psyken, toleransnivå mm. 

Så jag skulle önska att alla som sitter på en "är (....) nyttigt/onyttig?"-fråga lägger till fler parametrar & kanske tittar på resultaten: dvs energinivå, humör/mående, träningsresultat & övriga hälsoeffekter. 

Det är dock svårt för vem som helst att avgöra hur "dåligt" ett specifikt livsmedel är, för resultaten är ju en kombination av helheten över tid. Men, man kan läsa på, testa att utesluta om man känner sig misstänksam, ersätta med annat, men framförallt känna efter i magen! 

Vad säger magkänslan? 

Det är så jag sållar i vad jag stoppar i mig & det funkar ganska bra! Börjar jag undra "hur dåligt är detta på en skala?" så är det nog inte helt rätt! 

Berätta gärna hur du tänker om det här! ❤️
  • Home
  • Biohacking

Inlägg i kategorin Powerthinking

Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!

27 January, 2023 19 Comments Written by Martina

Inlägget innehåller reklam för min samarbetspartner Gutfeelinglabs (rabattkod, länkar & info hittas i separat, färgmarkerat avsnitt längst ned!)

Som du märker går temat kring livsstilsfaktorer som en lång röd tråd genom de senaste inläggen, och inte bara “vad” utan kanske främst “hur” vi ska kunna genomföra de förändringar som krävs för resultaten vi längtar efter. Som jag sagt många gånger innan är det sällan brist på information som gör att vi inte gör det vi “ska”, för nog har de allra flesta en vag spaning om att det kan vara vettigt att lägga sig i tid, äta lagad mat från grunden och kanske chilla med rökning och solariesolande (som några utstuderade exempel) men min senaste iakttagelse handlar inte om vad som är bra eller dåligt, utan om vikten på respektive livsstilsfaktor och hur vi kan bedöma det mer korrekt!

Ansatser med självbedräglig grund

Jag nämnde i några tidigare inlägg att jag loggat livsstilsfaktorer väldigt rigoröst hela 2022. Min mest omfattande loggning någonsin!


Dock hittade jag inte riktigt vad jag väntat mig utan vad som uppenbarade sig var att det fanns ett flertal faktorer (som inte loggades så himla noga) med större negativt inflytande än jag hade anat. Det skapade en kontrast mellan loggen och verkligheten, och framförallt lös mina förväntade resultat med sin frånvaro! Jag har sett fenomenet många gånger hos andra men… hos mig!? Ja, jag var då inte förskonad från att vikta positiva aktiviteter högre än de förtjänade och vice versa… jag förstod ju att någon typ av självbedrägeri hade ägt rum och började skriva lite diffust kring mina spaningar, men jag hade inte riktigt en bra formulering på det hela förrän nu!

Min besvärliga forskningsartikel som fick poletten att trilla ned!

Men så var det så att jag satt och kämpade mig halvt från vetten med mitt senaste dataset (i forskningen alltså) med den ena häftiga variabeln efter den andra, för att med större precision kunna observera riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. Allting såg helt perfekt ut och jag hade verkligen sett fram emot den här unika, minst sagt omfattande datan, med det besvärande problemet var att ingenting gick ihop!


Inte ens de mest förväntade eller etablerade sambanden gick att visa, trots att jag körde det ena mer avancerade testet efter det andra. Plottade variabel för variabel och insåg efter någon veckas frenetiskt plottande att variablerna hade långt ifrån samma “tyngd” och kanske inte hade kapaciteten att visa så mycket överhuvudtaget! Det är min arbetsteori i alla fall för en variabel kan ju vara otroligt värdefull medan en annan inte säger så mycket alls. Oavsett om det är sant i mitt dataset eller inte så finns i alla fall fenomenet i vår vardag och har ett (vad jag tror) stort genomslag!


Min spaning är att vikten (alltså själva värderingen) av våra olika livsstilsfaktorer spelar större roll än vanorna var för sig, för ingen gör allting rätt hela tiden, men vissa verkar komma undan och andra inte. Är det slump, tur eller har vissa en mer förlåtande eller oförlåtande genetik? 

Vad väger en livsstilsvariabel?

Det är en väldigt bra fråga. Hur mycket chips kan man egentligen äta per gympass? Hur många glas vin eller sena nätter kommer man undan med om man trots allt sover ikapp ibland och äter sina jätte-braiga tillskott?

Det tråkiga svaret är att det beror väldigt mycket på grundförutsättningar som genetik, ålder, kön och summan av alla livsstilsfaktorer tillsammans med särskilt fokus på alla riskfaktorer. Det innebär att om du t.ex röker… ja den variabeln kommer tyvärr överskugga många friskfaktorer!

Cirkeldiagram lånad från följande artikel (länk)

Jag snodde det här cirkeldiagrammet mest för att det såg snyggt ut och verkade någorlunda vettigt. Jag har ärligt talat inte läst artikeln men det ser ut som att de viktar matvanor ganska tungt, tyngre än rökning och därefter högt blodtryck. Jag tror blodtrycksgrejen kan vara en varierande risk beroende på anledningen till det. Artärstelhet är värre än att ha någon natrium-kalium obalans, och det finns såklart fler exempel som påverkar blodtrycket liksom kolesterolet som också kan vara förhöjt av många anledningar som inte enbart är dåliga (till en viss gräns förstås!)

Statistik eller verklighet?

Det är dock viktigt att komma ihåg att sådana diagram som ovan är baserat på observerade samband i någon större grupp av människor i något land under några omständigheter (kallas för en kohort i forskningssammanhang) och det betyder att det absolut inte behöver representera dig överhuvudtaget.


Vi har alla olika (b.la genetiska) förutsättningar så självklart finns det de som kan röka 2 paket cigg om dagen och ändå bli 98 år gamla, precis som att det finns individer som inte kan äta en broccoli utan att blossa upp i en autoimmun kavalkad av besvärliga tillstånd!

5 punkter om att värdera & (förhoppningsvis) eliminera konsekvenserna av negativa livsstilsfaktorer!

1. Backtracka från resultaten!

Vad jag kom fram till var att det enda sättet att egentligen säga om vi viktar våra livsstilsfaktorer fel är att titta på resultaten och backtracka därifrån.

Om vi tränar och tränar och inte ser tillstymmelse till resultat… då måste något vara lite avigt, eller hur? Eller om vi mediterar varje dag och varken har sinnesro eller självinsikt… eller äter så nyttigt vi bara förmår och ändå inte mår ett dugg bättre. Då är det dags för lite ärlig självrannsakan… vad har vi för spöken i garderoben egentligen…? Är det ett stort och läskigt spöke som vi helst inte vill titta närmare på? Eller är det små, oskyldiga spöken, fast väldigt många av dem?

Jag är mer typen som har EN megagigantisk variabel med mer negativ tyngd än allt det positiva tillsammans och det är en trend som funnits med så länge jag kan minnas. Ett exempel från Chalmerstiden är att jag under en period ersatte sömn med socker och koffein, och sen sov i ett helt upplyst rum, både för att det var dag och för att jag var mörkrädd. Det låter ganska idiotiskt för att vara ett påhitt av en Chalmersstudent men jag har gjort en hel del idiotiska grejer, det verkar ha mer med omdöme att göra än intelligens (har jag hört, det är inte min officiella ursäkt! 😅)

2. Hur hög är motivationen till förändring? 

Huruvida vi är redo att lösa problemet, vilket kan översättas till en slags motivationsvariabel, är nog en viktigare fråga än HUR vi löser det, för om det trots allt gynnar mig att plugga hela natten istället för att sova för att jag då klarar tentan och får mitt CSN… är jag verkligen motiverade till att typ… inte göra det? På riktigt liksom? Det är ju högst tveksamt om det saknas alternativ, och om jag har fått för mig att just nattplugg är det allra bästa, att sömn är nått jag kan hålla på med vid något annat tillfälle och alla runtomkring mig verkar ha lika dåliga vanor och normaliserar eländet!


Negativa faktorer har ju ofta ett gott syfte… även det mest destruktiva man kan komma på har uppstått som någon slags “lösning” någon gång, även om det kanske i slutändan blir mer av ett problem…

3. En kraftfull reality-check! 

Ett bra knep jag lärt mig är att ta en dålig vana och rada upp de kortsiktiga fördelarna och de långsiktiga nackdelarna (jämte varandra) och sedan jämföra dessa två kolumner med en lista på vad vi värderar allra, allra högst!


Det är riktigt, riktigt kraftfullt även för en sak som typ jobbstress. Vi vet att det är jättedåligt att hålla på med överdriven jobbstress, men vi värderar den där hetsiga, mitt-i-natten-insatsen så himla högt för att det var en viktig deadline och allt det där, men om man zoomar ut lite så bleknar det liksom i jämförelse med kostnaden över tid.


Det är sådant man absolut INTE tänker på när man är 20 men som man MÅSTE tänka på om man är typ 40… som kvinna kommer hormonsystemet att säga ifrån om inte annat, antingen äggstockarna eller sköldkörteln om inte binjurarna brakar först. Stress är en grej man bara inte ska spela hasardspel med, men ÄNDÅ gör vi det… (eller jag gör ska jag säga, för jag hoppas att du som läser här tar kronisk stress på allvar!)

4. Lista alternativa beteenden

Beroende på vad ens negativa faktorer är så kan man titta på alternativen när man är redo för det. Det kommer att ta emot, för om man t.ex jobbar mindre så kan det bli så att man tjänar mindre, eller om man äter mindre så kan man bli hungrig eller vad det nu kan vara som inte är så önskvärt men som ändå behöver åtgärdas någon gång. Det är helt okej att ta hjälp om man inte kan klura ut vägen själv, man måste faktiskt inte lösa allting själv!


Jag kan säga att för egen del fick jag köra lite ärlig självrannsakan och erkänna att vissa vanor kanske inte är helt hållbara och behöver strykas helt. Mitt nervsystem är som jag nämnt tidigare lite väl “hooked” på stress och vill kicka på det, även om jag kan observera de negativa konsekvenserna av det.


Jag vet att många av er har samma “störning” (ursäkta ordvalet) men alltså arbetsnarkomaner, träningsnarkomaner, adrenalin-junkies osv som frivilligt utsätter sig för onödig belastning för någon slags “belöning” som i slutändan inte är värd så mycket. Det är problematiskt i ett samhälle som värderar prestation så otroligt högt, men titta bara på det växande antalet utbrända… det är ganska uppenbart att prestationstrenden kommer att behöva vända, även om det är svårt att förutspå när…

5. Radikal eliminering eller successiv ersättning?

Om de destruktiva vanorna grundar sig i ett beroende är det lite av en uppförsbacke att bara ersätta med något annat, men ingenting är omöjligt om man bibehåller sitt fokus, sin medvetenhet och påminner sig om den riktiga kostnaden. Vissa beteenden är ju tyvärr bara att dumpa rakt av (som mitt exempel med rökning) medan andra kanske kan få ha någon övergångsfas eller har en värdig ersättare?


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Jag ber om ursäkt om jag upprepar mig lite kring det här ämnet men jag känner att det är en sån viktig kärnpunkt i vilken typ av “biohacking” man än vill göra. Det är viktigare än alla coola biohacks i världen för om vi ändå inte GÖR dem, vad är det då värt?

Forskningen jag ägnar mig åt är relaterad till livsstilssjukdomar, vilket betyder sjukdomar med stark koppling till livsstil (dvs dagliga vanor) snarare än genetisk predisposition. Det innebär att vi (rent teoretiskt i alla fall) har så mycket mer makt än vi tror, om vi bara förstår alla de där hur och varför-grejerna som jag själv försöker få grepp om, men jag är också medveten om (och har stor empati för) att allting inte faller sig så lätt rent praktiskt… det gör mig dock ännu mer intresserad av att hitta triggern (i brist på bättre ord) till en hållbar, positiv förändring hos både mig själv och andra! Det är först då riktigt coola förändringar kan äga rum!

Berätta gärna om dina tankar kring det här med att vikta livsstilsfaktorer, eller något annat du kommer på!


Jag läser, godkänner och svarar på alla kommentarer även om mitt fokus är på lite annat håll just nu, men kollar alltid och försöker svara nått bra så fort jag får tillfälle! 🙂 


Reklam i samarbete med Gutfeelinglabs!

Har du läst ända hit kan du som är nyfiken på att testa din tarmflora stötta mitt arbete med b.la bloggen genom att ta del av min rabattkod NEXTLEVELGUT som ger 20% rabatt på alla produkter hos Gutfeelinglabs.se (inkl. SIBO-tillskottet GUTCLEAR som är framtaget genom mänskliga tester och fått bra respons av mina läsare!) All info finns hemsidan och det är ett svenskt forskningsföretag som jag själv gör tester hos regelbundet! Stabilt och bra med andra ord 🙂

Biohacking, Lifestyledesign, Personligt
biohacking, forskning, livsstilsfaktorer, livsstilsförändring, powerthinking, självdestruktivitet

Nyårskrönika nr 2 | Ayahuasca & vad som får stenen att rulla!

31 December, 2022 12 Comments Written by Martina
  • Läs del 1 här om destruktiva loopar och självsabotage!

Nyårskrönika försök nr 2 | Den mindre dystra versionen?

Jag har visst lyckats överträffa mig själv i dysterhet igen med tanke på hur många kommentarer jag fått om hur jag mår egentligen…😅 Sorry! Jag vet inte alltid hur det jag skriver “låter” i läsarens huvud, jag kan ha en glad eller neutral ton när jag skriver men (av somliga) uppfattas som ilsken, deppig eller något annat stämningsläge som är helt oavsiktligt! När jag läste texten igen så kände jag att den kanske var lite mörk, samt även lite väl analytisk och vill därför mjuka upp det hela lite med ett nytt försök. Vi får se hur det går!

Temat är alltså livsstilsförändring med fokus på att bryta destruktiva loopar och förhindra självsabotage. Inte det mest muntra ämnet tyvärr men det är lika bra att hoppa i “the deep end” för att föregå oss själva och öka chanserna att lyckas med våra mål eller livsstilsförändringar! Det känns som ett bra tema såhär kring nyår. 😊💥

Vita knogar vs tillåtande förhållningssätt

Även om jag gillar planeringar, inventeringar och strikt disciplin, så är det inte vad som alltid funkar bäst ens för mig själv. Det jag försöker “bekämpa” kan snarare sätta sig ännu hårdare om jag inte antar ett mer accepterande förhållningssätt. Du kanske tycker att gräva runt i sitt psyke verkar onödigt eller som självupptaget navelskåderi, och det finns säkert sådana element i det, men för egen del har det varit viktigt att gräva fram rädda, ledsna och arga delar av mig själv och förstå och trösta dem. Kanske till och med hålla med för en stund, även om tankarna är överdrivna eller destruktiva.

Att värdera eller transformera känslor

Jag har många andliga vänner som ser ilska som en negativ och lite outvecklad känsla, men för min del är ilska en av mina mest läkande känslor som inte är särskilt destruktiv. Jag riktar den utåt i form av gränssättning och ökad ansvarskänsla, den kan också påminna om mina prioriteringar och vara bränsle till motivation. Vissa verkar tänka att man inte tillåter sig att känna smärta och sorg om man “hellre” uttrycker ilska, men jag tror att det är nyttigt att känna hela paletten av känslor, och ta reda på vilken känsla man har svårast för och varför. Det är inte alltid den man tror!

Vad gör en känsla destruktiv?

Vilka känslor som är konstruktiva eller destruktiva tror jag både beror på hur närvarande man kan vara i dem och vilka tankar eller handlingar som “följer med”, som t.ex om ilska är riktad inåt eller utåt, eller resulterar i konstruktivt eller destruktivt handlande. Stolthet skulle kunna vara både toxisk och stärkande. Ångest har så många olika nyanser, och flera olika biosignaturer. Varje neurokemisk ångest-typ kommer med sin egen ton som man kan lära sig att känna igen, och skilja från ånger, oro och nervositet. Många förväxlar ångest med ånger. Ånger triggar stark aversion hos många och kan vara startskottet för flyktbeteenden. En sådan process kan vara bra att medvetandegöra om man arbetar med att förändra vanor.

Meditation vs psykedelier

Om man börjar meditera på sina känslor eller använder tekniker som bodyscanning och lägger fokuset i kroppen, kan olika känslor byta skepnad många gånger under ett meditationspass. Var en känsla sitter någonstans i kroppen kan också vara intressant att känna in. För egen del är det mitten av övre rygg där det mesta känns för mig men det vanligaste är bröstkorgen eller magen. Att sitta och känna igenom kroppen medan tankar tänks och känslor känns är det bästa sättet att gräva i sitt psyke (tycker jag) för då kommer det som är redo för behandling att komma upp, varken mer eller mindre! (Sanning med modifikation)

  • Poddintervju om psykedelisk terapi
  • Meditationsguide

Ayahuasca-retreats & interna resurser

Med psykedeliska droger eller mer provokativa metoder kan trauman komma ut “i förväg” med risken att man inte har de interna resurserna att klara av det. Därför är jag lite avvaktande till om det verkligen är en bra idé att popularisera t.ex Ayahuasca-retreats och liknande, även fast det kan vara enormt givande för den som har vana av att både tappa kontrollen och integrera djupare insikter i vardagen. Utan integrering är det inte mycket värt att spela hasardspel med sin hjärna, även om man kan få djupa insikter av det. Jag är lite biased här för att jag har fler vänner med negativa upplevelser och konsekvenser än motsatsen, så berätta gärna om du har varit med om något coolt! ✨👽

Varför gör vi inte det vi vet?

Det här och förra inlägget är på temat förändring och det trickiga med förändring är att hur många teorier man än har och hur många planer man än gör, så ligger inte “the secret sauce” där utan i själva görandet.  Vad som får var och en av oss att göra det vi redan vet att vi borde göra, över tid, är ju själva tiomiljoners-frågan!

Personligen tycker jag att alldeles för lite fokus ligger på vad som får stenen att rulla varje gång det pratas om coaching och hjälp till självhjälp. Det är liksom inte brist på information, planer eller scheman till höger och vänster (tror jag) utan på förståelse för vad som får en att faktiskt utföra någonting, både just nu, idag, den här veckan och över längre tid. Nästa månad, om ett år, två år, fem år, hela livet. Vad krävs egentligen? På riktigt!

Den bästa träningscoachen jag har haft var en mästermanipulatör som hittade de där spakarna i sina klienters hjärnor så att de pressade sig till max varje pass och fortsatte att göra framsteg. Det är ju dock viktigt att själv vara motiverad och ha VILJAN till det man ska göra, men när det kommer till svårare livsstilsförändringar hade det varit bra med mer hur-fokus istället för vad-fokus.


Att gå en promenad är kanske inte möjligt för någon som är så deprimerad att den inte kommer upp ur sängen, oavsett hur många gånger vänner eller familjemedlemmar säger “där kan du inte ligga, du måste komma ut! Gå en promenad!” Det ökar bara skammen och undvikandet och kan sätta igång en ogynnsam cykel av ljugande för att få slut på tjatet.

“Vem vill jag vara och vad kan jag göra just nu?” 

Nu är jag långrandig så det räcker så jag avslutar här och vill säga att även om saker och ting ibland känns hopplöst på grund av för många misslyckade försök, så har man inte misslyckats förrän man rätt och slätt ger upp. Man måste inte ge upp bara för att man inte knäckt en dålig vana ännu. Varje misslyckande kan faktiskt vara en viktig pusselbit till lösningen. Det finns nästan alltid en lösning, även om det kan vara svårt att se hela vägen dit från där man står just nu, men det behöver man inte heller.


Det är bättre att smala ned fokuset och fråga sig själv vem man vill vara och vad man kan göra just nu (eller idag) för att gå åt rätt håll. En fråga att ställa sig minst en gång om dagen om man är i förändringstagen 😉


Sååå det här får bli det sista inlägget för 2022 så går vi in i 2023 med närvaro och medveten handling! ❤ Ta hand om dig under nyårshelgen och unna dig något riktigt gott, det förtjänar du! ❤

Relaterat inlägg: Guide till dopamin-detox

Lifestyledesign, Personligt
beroende, meditation, psykedelisk terapi, psykisk hälsa, självsabotage

Nyårskrönika 2022 | Om att övervinna destruktiva loopar & självsabotage

25 December, 2022 42 Comments Written by Martina

Hej vänner!

Nu har vi tagit oss igenom 2022 och jag tror att det har varit ett ganska kämpigt år för många. Det har hänt mycket i vår omvärld under året som har spätt på de känslor av oro och osäkerhet som vi redan levt med under två år av pandemi. Krig i Ukraina, chockhöjning av mat- och elpriser, samtidigt som vi försöker acklimatisera oss till vardagen igen efter att alla restriktioner upphört. Det finns säkert mer elände som har hänt som jag borde ha koll på men jag är inte bäst på att följa nyheterna så jag ska inte ha någon utläggning om det.


Personligen har jag haft ett väldigt tufft år mentalt för att jag fastnade i en destruktiv loop som jag hade svårt att ta mig ur. Vissa typer av självdestruktivitet kan vara svåra att identifiera både för en själv och andra. De kan vara rakt i döda vinkeln. Dessutom kan det vara så att man jobbar med massa positiva saker parallellt, allt från att gå i terapi till att träna, så att det ser ut som att man är på väg framåt även om man egentligen inte är det.

Att göra allt utom det viktiga!

I mitt inlägg om hur man gör en livsstilsinventering berättade jag att jag loggat mängder med grejer under året och identifierat en del självbedrägerier. Det förvånade mig eftersom jag anser mig medveten om mitt eget beteende, men loggandet visade att ansträngningarna inte tagit mig dit jag ville. Jag tänker att det inte kan vara särskilt unikt utan att många säkert anstränger sig massor för ett visst mål men medvetet eller omedvetet undviker att göra just exakt det som hade gjort störst skillnad, dvs det som är huvudanledningen till att målet hittills inte har nåtts.


Jag tror att hindret ofta är kopplat till något vi värderar högt eller till ett grundläggande behov. Alltså behov som trygghet eller variation eller att känna sig sedd, och att det destruktiva beteendet är en väg att nå det, åtminstone kortsiktigt.

Förståelse istället nystarter & nyårslöften

Vanligtvis älskar jag mina nyårsritualer och skriver nyårslöften och allt det där. Förra året gjorde jag även en dopamindetox under januari, men nu blir det en annan approach av att bygga eventuella mål runt min identitet istället, alltså att mål ska vara integrerade i personligheten.


Ett exempel skulle kunna vara att målet “börja träna” istället handlar om att vara eller bli den versionen av sig själv som älskar att träna och är vältränad som ett resultat av det. Mål om ekonomisk frihet handlar om att bli en ekonomiskt medveten person som har gott om pengar som ett resultat av det, och mål om att ha ett roligare socialt liv handlar om att själv vara en mer social person och framförallt en bra vän som andra tyr sig till. Jag tänker alltså att det bästa och minst ansträngande sättet att uppnå sina mål på är att integrera dem i sin identitet.

Modeller av jaget och vad vi kan förändra

Illustration från psykosyntesforum.se

Jag gjorde en egen modell med 6 punkter och hittade sedan bilden här ovan som var nästan identisk, så jag tar med den också. Det är 6 områden som bygger upp vår identitet och kan påverkas för att förändra sig själv och sin livssituation i positiv riktning. De 6 områdena är följande:

  1. Vision: framåtblick, hur man ser sig själv och framtiden.
  2. Identitet: alla etiketter och narrativ kopplade till jaget
  3. Trossystem: allting man tror om sig sig själv och världen
  4. Förmågor: utbildning och talanger, egenskaper.
  5. Beteenden: vad man gör varje dag.
  6. Miljö: hem, familj, arbetsplats, kollegor och vänner.

Anti-hacking & självsabotage

För drygt ett år sedan skapade jag begreppet “anti-hacking” som kontrast till biohacking. Anti-hacking är allt det man gör som står i kontrast till självförbättring, ens dåliga vanor helt enkelt. Jag tycker det är mycket mer intressant att förstå än optimering, för det är mycket vanligare att lägga krokben för sig själv än att man håller på att finslipa på sin redan perfekta livsstil.

Självbilden påverkar allt!

Det är lurigt med alla etiketter man sätter på sig själv för det påverkar vad man tror att man kan klara av, och inte bara etiketter utan också alla historier som man har om sig själv, sina erfarenheter och allting annat i ens liv. Det kan vara bra att ifrågasätta sina egna narrativ så att man inte kört fast i något som inte gynnar en. En trasig självbild uppbyggd av olika negativa historier är väldigt hämmande. Minst lika hämmande som en låg självkänsla, men de hänger ju ihop!

Tro blir till sanning

“Varför skulle jag lyckas den här gången? Jag kommer väl misslyckas som vanligt!” är en tro som lätt blir till sanning tillsammans med andra begränsande tankar. Det är viktigt att identifiera den här typen av tankar och arbeta med dem, för det är nästan omöjligt att klara av saker som man inte tror sig klara av.


Även om vi tycker att vår självbild eller världsbild är sann för att vi har massor med bevis för den, eller för att den är logisk, är den ändå filtrerad genom tidigare erfarenheter. Även hjärnforskningen visar nu på att det är omöjligt för våra hjärnor att se verkligheten som den är på grund av för mycket filter. Vi kan helt enkelt inte ta in allting, än mindre vara fullständigt objektiva eller neutrala.

Mänskliga behov kan inte förhandlas bort!

En annan viktig grej när det kommer till mål och livsstilsförändringar är att acceptera det faktum att grundläggande behov som trygghet, kärlek, sammanhang, variation, att känna att man betyder något, stimulans och utveckling är något vi försöker möta oavsett om vi vet om det eller ej. Det går att förneka behovet av trygghet eller kärlek inför sig själv, men medvetet eller omedvetet kommer behovet mötas på något sätt även om det är superdestruktivt.


Många destruktiva beteenden och beroendeutlopp är i själva verket lösningar på problem vi inte kan lösa på något annat sätt. Det handlar inte om egoism eller dekadens utan om grundläggande behov och/eller oförmåga att reglera sitt nervsystem på ett friskt sätt.

När du slår på dig själv och frågar “varför gör jag såhär, jag vet ju hur dåligt det blir och hur dåligt jag mår av det!” så kanske det handlar om något du behöver och faktiskt har rätt till, bara det att metoden har för mycket brister och skadar dig!

Om man inte uppnår ett mål kan det alltså vara för att det kompromissar för mycket med något viktigt. Så har det varit för mig, att det som skapar problem i mitt liv också är mitt primära medel för att nå mina mest grundläggande behov som människa. Det är absolut ingen lätt sak att lösa, men att inse sånt här ger åtminstone mer själv-empati. Jag tror att det är viktigt att se det fina i det fula, det konstruktiva i det destruktiva och se att hur destruktivt ett beteende än är så kan det vara väldigt värdefullt!


Att se sin egen självdestruktivitet som värdefull är raka motsatsen till skam. När det kommer till t.ex beroendeutlopp finns det redan så mycket skam både från sig själv och omgivningen och min erfarenhet är att den där skammen bara försvårar läkning och leder till undvikandebeteenden eller att man hamnar längre ifrån lösningen.

Att göra det som krävs

Rätt beteende är kärnan i förändringen som ger det resultat som tar oss närmare målet dag för dag, och jag tror att det är en produkt av att dels tro att man klarar det och dels verkligen kan se sig själv nå målet. Utöver att det inte krockar med något grundläggande behov eller är omöjligt att uppnå i miljön man befinner sig i. Jag tror att det är viktigt att mål och livsstilsförändringar ligger i linje med vem man är, så att man kan se resultatet eller nya beteenden tydligt för sin inre syn. Är det omöjligt att visualisera tror jag inte att det går att genomföra.

Förmågor påverkar vad vi kan göra!

För att genomföra en livsstilsförändring kan man behöva inventera lite och se om ens förmågor och resurser räcker till eller om man behöver uppgradera sig. Att göra något helt nytt kräver kanske ny kunskap eller stöd och hjälp.


Att bli väldigt vältränad kräver till exempel att man kan träna för att få resultat, och att sluta med en dålig vana kräver kunskap om hur man klarar sig utan den. Ibland vet man inte på förhand vad som krävs för att nå ett visst mål eller vad som behövs för att kunna genomföra en förändring. Det är okej att inte veta allt, bara tillräckligt för att ta första steget och påminna sig om att även om någonting känns väldigt svårt så betyder det inte att det är omöjligt. Allting går när vi verkligen vill och möter varje dag med fast beslutsamhet!


Även med beroenden och tvångsmässiga beteenden är vilja en viktig komponent. Jag har jobbat en del med 12-stegsprogrammet och vet vad det innebär att känna total maktlöshet inför destruktiva beteenden, men 50 års beroendeforskning har inte kunnat räkna bort vilja ur ekvationen hos de som övervinner sina beroenden. Vilja och beslutsamhet är alltid viktiga komponenter för förändring.

Mål som är kongruenta med den vi är

Ibland är något svårt för att vi gör det svårt, eller för att vi försöker uppnå något som egentligen inte är för oss. Det har jag mycket erfarenhet av från när jag var yngre. Jag envisades som sjutton med saker som inte låg i linje med mina naturliga förmågor vilket gjorde att det dels blev för svårt och jag dels kände mig totalt sämst! Det är lätt att känna sig dålig om man är i ett sammanhang där ens inneboende egenskaper eller sätt att vara inte värderas.


Istället för att känna att det vi vill ha är omöjligt att få, kan vi fundera över om det verkligen är för oss. Att bli vän med den man är och det som kommer naturligt för en är väldigt hjälpsamt när det kommer till livsstilsförändringar, just för att man slipper slösa tid på saker som inte passar!

Att använda en coach

Det här året har jag använt mig av lite olika terapeuter och coacher, vilket jag har lärt mig kommer med en egen uppsättning utmaningar. Det kan vara otroligt värdefullt att prata med personer som har haft samma problem som en själv och löst det, eller samma mål och nått det, eller bara för att få ett utifrånperspektiv.


En risk med att ta hjälp är att man medvetet eller omedvetet tror att coachen kan lasta av lite av arbetsbördan, eller att allt pratande leder till att man istället gör mindre av det man borde göra. Det här har jag själv varit med om, samt att inte känna mig förstådd men då har jag oftast valt fel coach för ändamålet.


Även om man har en bra coach tror jag att man får se upp så att man inte har en starkare identifikation med problemet än med lösningen, alltså att någon del i ens psyke vill behålla situationen som den är. Ett exempel skulle kunna vara ett hälsoproblem som inte blir löst för att det finns för många sjukdomsvinster, dvs fördelar med att behålla problemet och därför inte kunna bli hjälpt med det.

Fokus för det nya året

Hur många planer man än gör och hur man än vrider och vänder på allting så är det trots allt bara i nuet som vi kan göra val och positiva förändringar. Det här vet vi ju om men ändå går vi på att vi behöver det ena eller andra först, eller att vi ska börja efter helgen eller om en månad eller att någon annan behöver göra något innan vår förändring kan äga rum. Det kan kännas som att man “väntar in” förändringen, väntar på rätt läge eller någon yttre omständighet.


Medicinen mot det är ökad närvaro och att fråga sig själv vad man kan göra nu, eller idag, för att gå åt rätt håll. Även stora mål nås med hjälp av små, dagliga steg åt rätt håll snarare än en enorm jätteansträngning. Ingen har heller nått ett personligt mål genom någon annan utan det är alltid den egna viljan och ansträngningen som är grejen.


Det var allt jag hade att säga i den här nyårskrönikan och med de orden önskar jag dig som läser här ett gott nytt år och tackar ödmjukast för att du har läst mina texter, diskuterat med mig i kommentarsfältet och fortsätter att kika in här och följa med i mina tankar och funderingar.

Du är SÅ uppskattad ska du veta! ❤


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Lifestyledesign, Personligt
dopamin, powerthinking, psykosyntes, självsabotage

Vem är expert egentligen?

12 September, 2022 16 Comments Written by Martina

  • Vem får skriva om hälsa egentligen?

  • Borde hälsoböcker skrivna av “vanliga” människor förbjudas, som ett skydd mot charlataner?

Jag kan hålla med om att det ibland blir problematiskt när kreti och pleti börjar ge hälsoråd till höger och vänster, och att det finns så mycket olika hälsoterapeuter att en lekman får svårt att skilja på vem som har en “riktig” utbildning och vem som bara gått någon oseriös “influencer-utbildning” och egentligen inte kan någonting alls. Vi lever ju i eran av “informationsöverflöd” och driftiga människor kan starta sina egna utbildningar och licensiera, legitimera och diplomera vem som helst i vad som helst. Jag skulle till exempel kunna ha mina egna utbildningar och diplomera kostrådgivare, men det har jag inte och det finns en god anledning till det. Hela den här grejen att någon godtycklig person ska ge andra diplom i sin egen kunskap kan ibland bli lite märklig, men det beror förstås på vad det är för typ av kunskap. Det finns säkert situationer då det är helt rimligt, men det som smäller högst för mig är inte vilken utbildning någon har gått utan hur väl en person förmedlar sin kunskap och omsätter den i praktiken.


En duktig keramiker kanske inte kan lära mig att dreja, men det finns säkert keramiker som både har den konstnärliga läggningen och ett pedagogiskt sinnelag så att han eller hon kan förmedla sin kunskap. Keramikerns egna verk tillsammans med sina studenters utveckling och vitsord blir den meritlista som behövs, oavsett examen från någon fancy konstskola.

Håller du med mig eller är jag ute och cyklar?  

Trovärdigheten hos den moderna läkarvetenskapen

Att läran om kroppen är så pass korrupt som den är idag är beklagligt men helt logiskt med tanke på hur otroligt mycket industriella vinstintressen som finns. Jag tror inte att läkemedelsbolagen är onda, men det är svårt att bortse från att det finns ett så starkt incitament att sälja mer läkemedel att det ibland ploppar upp helt nya diagnoser. Ta PMDS som exempel, premenstruellt dysforiskt syndrom. Teorin bakom den här förvärrade formen av PMS är att kvinnan är känslig mot nedbrytningsprodukterna av sitt eget livsnödvändiga könshormon progesteron.


Är det rimligt…? Det kanske är rimligt, men det skulle också kunna vara så att… den drabbade har förhöjda inflammationsmarkörer, har en livsstil som förvärrar de hormonella svängningarna, är överlastad på jobbet eller hemma, tar för stort ansvar och är slutkörd, har för höga krav på sig själv, sover dåligt, behöver mer egentid, vila eller har annat näringsbehov i vissa delar av cykeln som hon inte får… men lösningen är förstås inte att leva i samklang med sin biologi utan att antingen ta ett piller som släcker ned hela systemet (konstgjort klimakterium) eller ett piller som lägger en matta ovanpå alla känslor.

Mer rimligt…?

Du bestämmer det rätta svaret, inte jag!


Poängen är att trovärdigheten hos den moderna läkarvetenskapen kanske inte är tipptopp med tanke på att den bevisligen är nedsolkad med ekonomiska intressen, forskningsfusk och faktiskt har fel ibland.

Ja du läste rätt! 

Vetenskapen har faktiskt fel ibland. Forskare är helt vanliga människor som alla är biased. De har alla sina egna idéer, inspirationskällor och trossystem. Vissa är smarta och kan tänka själva, andra följer med strömmen eller gör vad som helst för att bli publicerade någonstans. Jag har varit doktorand i några år nu och har sett den enorma kvalitetsskillnaden studier emellan, träffat köpta professorer och såklart även fått lära mig vad man “får” säga och inte och vad man “får” publicera och inte.

Är din läkare expert på dig?

När det gäller hälsa tror jag stenhårt på att lära sig om sin egen kropp och bli expert på den. De flesta läkare har säkert (förhoppningsvis) hjärtat på rätta stället, men hinner de analysera dig från topp till tå och gå till botten med dina hälsoproblem? Om svaret är ja är det bara att gratulera för det är otroligt  ovanligt!

Oftast är det så att själva grovjobbet med att hålla sig själv frisk får man göra själv.

Vem är expert?

Men om vi pratar experter då, vilka är egentligen experter på hälsa? Jag skulle inte säga att det med självklarhet måste vara en läkare. Det som spelar roll är väl snarare en djup förståelse för kroppens biologiska system och dess behov. En läkare vet mycket om symptomkluster, olika sjukdomar och läkemedel som används vid behandling. De kan skilja en infektion från en inflammation och vara handlingskraftiga när någon är svårt sjuk. Det finns otroliga kirurger, ortopeder och psykiatriker, men frågar jag min läkare om hon förstår varför jag får en helt annan effekt av att ta 1/8 av ett visst tricykliskt läkemedel, eller varför min respons på en glutamat-hämmare inte svarar på frågan om jag har en viss diagnos eller inte, svarar hon nej, för den nivån av farmakologisk kunskap ingår inte i hennes kunskapsbank trots specialistutbildning.


Läkaren kan vara duktig på sitt jobb, men är troligen inte expert på allting som rör kroppen. Djupare kunskap kring receptorfunktion, cellmembranens kommunikation och uppbyggnad, vad statiner gör med hjärtats coQ10-receptorer eller vad som händer med en levercell som får fruktos som energisubstrat är ingen allmän läkarkunskap. Molekylärbiologi, mikrobiologi, biokemi, farmakologi och toxikologi ligger på en djupare nivå, och kan kopplas ihop med fysiologi, men är ganska värdelöst utan förståelse eller självkännedom. Kunskap är till för att användas, och till för att genomföra positiva förändringar! 

Ingenjörer bakom läkemedel och medicinska innovationer

Inte för att jag ska tala om vilken expert jag är bara för att jag är civilingenjör för det ska jag inte, och det är jag inte, utan bara för att jag har märkt att många inte vet att det inte är läkare som uppfinner nya läkemedel, smarta plåster eller sjukhusutrustning. Läkemedelskemi eller medicinska innovationer har sällan med läkare eller läkarvetenskapen att göra utan är mer på den naturvetenskapliga eller tekniska sidan.


Det här inlägget är inspirerat av att min kunskap ibland blir ifrågasatt just på grund av att jag inte är läkare, och tro mig – jag vet mina begränsningar. Jag vet att jag t.ex saknar klinisk erfarenhet, men jag är inte här för att behandla eller diagnosticera någon. Jag vill mest influera till självkännedom samt vill gärna “ta ned” forskningen från sin oförtjänta piedestal och visa att den inte sitter på alla svar utan faktiskt till och med har fel ibland.


Begrunda denna hissnande tanke för en stund: att du kanske inte behöver någon utomstående expert som talar om för dig vad du ska göra… för tänk om det vore så, att du redan har alla svaren inom dig om du bara är beredd att lyssna… ❤

Biohacking, Personligt
biohacking, inflammation, läkare, läkemedel, självläkning

Att läka från arbetsnarkomani

13 June, 2022 41 Comments Written by Martina

arbetsnarkomaniHej vänner!

Det har ekat tyst här inne ett bra tag, och tidigare hade det varit helt otänkbart för mig att pausa såhär länge för jag hade fått total panik bara av tanken! Så är det inte längre för sedan jag insåg att mitt förhållningssätt till min produktivitet mest liknade ett beroende, har jag ändrat mina prioriteringar en hel del. Jag älskar fortfarande att vara produktiv och tillämpar mina tekniker för det, men från ett annat perspektiv och med en annan energi i det.


Idag tänkte jag berätta lite om hur och varför jag blev beroende av arbete, vad jag tänker kring det och framförallt hur jag läker från det!


Ingen ångrar att de inte jobbade mer!

När forskare intervjuar 90-åringar och ber dem se tillbaka på sitt liv: Frågar vad de hade velat göra annorlunda, så är det ingen som ångrar att de inte jobbade mer. De flesta nämner knappt sin karriär även om de hade en. De nämner familjen, vännerna och att våga uttrycka vem de är innerst inne.


Det finns ett sociologiskt koncept som handlar om att vi inte behöver göra alla misstag själva utan kan se andras vurpor och tänka att “det där hade kunnat vara jag!” Vi har den föreställningsförmågan, vilket är en jäkla tur för det hade tagit en hel livstid minst att göra alla misstag själv! Därför kan jag (äntligen, efter att ha balanserat på kanten till utbrändhet i så många år) stoppa mitt arbetsberoende i sina spår. Jag kan bromsa tåget här och nu, och fråga mig själv varför jag tror att jag måste jobba ihjäl mig. Varför? För vems skull?

Den prestationsbaserade självkänslan

Jag & mitt lilla hjärta “Lil’ Grey” 🥰❤

“Jag gör – därför finns jag” är essensen i den prestationsbaserade självkänslan, som i sin tur lägger grunden för ett arbetsberoende. Då är frågan: om jag inte gör något… vem är jag då…? Svaret för arbetsnarkomanen är att jag ingen är om jag inget gör, men det är tack och lov inte sant!


Arbetsnarkomanen vill också gärna tro att det värsta som finns är att inte vara “någon”, men det är inte heller sant för det värsta är snarare  att inte leva ett valt liv!


När jag kom till den slutsatsen var det dags att sätta ned foten och rent konkret låste jag faktiskt datorn och mobilen så att jag inte vanemässigt kunde lägga all min tid där. Sanningen är att jag fick abstinensbesvär! Rastlösheten var inte nådig! Det fina var dock att mina riktiga behov kunde komma fram. Mina behov av verklig mänsklig kontakt, mina behov av att ha roligt, ha mina vänner nära, ringa dem, höra deras röster, vara en del i deras liv, vara delaktig i mina relationer och *trumvirvel* ha kollegor, snarare än att alltid bara jobba själv.

Vad är viktigt på riktigt?

“Fem i tolv-livsstilen”

Jag brukar predika självkännedom och att inte vara en anti-hacker som prioriterar nu-belöning framför långsiktiga mål. Tyvärr är det så himla mänskligt att falla i den fällan och leva vad jag kallar för “fem i tolv”-livsstilen: Det innebär att sätta långsiktiga (och på riktigt) viktiga saker på paus för man “ska bara”… jobba klart. “Ska bara” ta sin doktorsexamen, “ska bara” gå klart sin utbildning, “ska bara” renovera färdigt, “ska bara” nå sin målvikt osv och sen börjar livet!


Det är alltså till synes viktiga saker, men de får ta helt oproportionerligt stor plats och konkurrerar ut andra saker tills hela livet bara består av EN grej på ett väldigt obalanserat sätt.

Jag gjorde den här illustrationen för att försöka visa hur jag ser det: Det som borde vara i mitten (vänner & familj tex som illustreras av en gul plupp) flyttar sig utåt & det som borde vara i periferin (jobb, träning etc) flyttar sig inåt & konkurrerar ut det som verkligen betyder något. Den här analogin funkar för substansberoenden också! Tänk till exempel alkohol som verkligen är en periferi-grej. För alkoholisten är det långt ifrån perifert & kan till & med gå före barn & familj! 


När prioriteringarna blir skeva guppar man allt längre ut till havs och 5 år senare inser man kanske att man är djupt deprimerad, saknar nära relationer, känner sig dö-ensam och misslyckad även om andra ser en som otroligt framgångsrik för att man liksom made it.


Jag är inte riktigt där, jag är inte superdeprimerad men jag ser hur fortsatt arbetsnarkomani inte hade lett mig till rätt ställen. Därför har jag fått möblera om ordentligt både invändigt och utvändigt, och har till exempel börjat gå hos en ny terapeut som är expert på just precis det här med skeva prioriteringar! För första gången (någonsin?) känns det som att jag pratar med någon som förstår mig. Någon som ser mig. Någon jag inte kan “out smart” eller hålla på ett intellektuellt avstånd. Det har gjort att jag äntligen börjat begränsa min arbetstid, sätta gränser för hur kontaktbar jag är, tacka nej till erbjudanden, stänga igen dörrar istället för att ha dem lite på halv-glänt. Jag har också tagit mycket mer ledigt och har kunnat ha laptopen STÄNGD från fredag till måndag!

Jakten på extern validering!

Den här metamorfosen började egentligen redan 2019 men det är först nu jag är redo att leva det varje dag, för det är först nu jag kan släppa jakten på extern validering och bekräfta mig själv istället. Utifrån-bekräftelse är ett sånt nutids-gift och en motorväg till utbrändhet! Inte konstigt att så många unga människor bränner ut sig, ibland före de ens har börjat jobba! Titta bara på hur alla sociala appar är uppbyggda: Allting går ut på att andra ska värdera oss och ge oss ett värde. Det är “duktig flicka”-syndromet på steroider eftersom det inte bara är på jobbet eller i skolan som man ska vara duktig, utan varenda millimeter av ens liv kan läggas upp för bedömning.

Vem är jag nu?

Resultatet av de nya prioriteringarna var till en början extrem rastlöshet och existentiell fasa. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv och började ifrågasätta hela mitt liv! Saker är ju oftast inte så illa som det känns, men att släppa ett beroende lämnar utrymme för så mycket undanträngda känslor som alla behöver tas om hand om. Nu har jag aldrig, aldrig använt arbete som en flykt, men när arbete börjar trycka undan allting annat och närma sig cirkelns kärna – är det helt naturligt att andra saker inte får plats. När beroendet flyttar ut i periferin (eller försvinner helt) kommer mängder av undanträngda behov att rusa till cirkelns mitt!


→  Behov av vänner → behov av samhörighet → behov av roliga intressen → behov av fysisk aktivitet och så vidare!


Känner du någon arbetsnarkoman eller är du måhända en själv…? Det här är min lista som stämmer för mig, men googlar man på det är det många psykologer och forskare som håller med om punkterna. Arbetsnarkomani är dock ingen diagnos ännu och kommer kanske aldrig att bli. Arbete är ju trots allt en dygd i vår värld, så det är en svår balansgång att veta var man ska dra gränsen…

Här är i alla fall min 10-lista: 

10 tecken på att du är arbetsnarkoman!

  1. Du kan inte sätta gränser för hur mycket du tar på dig (tackar ja till allting)
  2. Din hälsa blir lidande (för att du struntar i att äta, äter fel saker, struntar i att sova, struntar i att träna osv)
  3. Dina relationer blir lidande (för att jobbet går före hela tiden. Varje gång du tänkte ringa en kompis väljer du någon jobbgrej istället)
  4. Du är aldrig ledig (alltså ALDRIG!)
  5. Du har sömnproblem eller andra stressrelaterade problem inklusive depression (eller ångest men den psykiska hälsan är INTE på topp)
  6. Du värderar dig själv efter arbetet du gör (du är bra när du presterar, dålig när du inte gör det)
  7. Du mår fysiskt & psykiskt dåligt av att ta ledigt (du mår inte bra på helgerna eller under sommarsemestern)
  8. Bara tanken på att ta semester känns obekväm (du frågar chefen om du verkligen MÅSTE ta semester)
  9. Du saknar helt down-perioder (du kraschar istället, när kroppen har fått nog)
  10. Du jobbar mer än alla andra (du jobbar fler dagar i veckan och fler timmar)

Berätta gärna om du känner igen dig!


Arbetsnarkomani som traumarespons

För min del tror jag att min arbetsnarkomani är en traumarespons. Jag blev väldigt mobbad i skolan och min väg till att vara “någon” var genom att prestera akademiskt. Det var ganska lätt för mig att få bra betyg och det gick ju hem hos lärarna. Att glänsa på uppsatser och prov gav mig en identitet jag gillade, så naturligtvis fick jag mer värde av att göra mer.


Det är hemskt att tänka på vilka otroliga sår i själen man får av mobbning. Sår som aldrig läker om man inte aktivt arbetar med dem, och det är vi som offer som måste fixa det inte våra förövare!


Min självkänsla är mycket bättre nu men det går verkligen upp och ned och det enda som verkligen hjälper för mig är att utvecklas spirituellt genom meditationen. Det är min väg till att sluta identifiera mig med mina prestationer och hitta värdet i mig själv, oavsett vad jag gör.

Mitt sätt att läka

Jag skulle säga att min väg till läkning är insiktsbaserad, och det är därför insiktsmeditation (Vipassana / insight meditation) passar mig så bra. Tekniken är att ta bort alla yttre stimulin och rikta fokus inåt. Man studerar kroppen med sinnet, millimeter för millimeter, och eftersom kroppen och psyket sitter ihop “låser man upp” minnen och känslor och genom det kommer mycket aha-upplevelser. En stark känsla av inre sanning trycker undan allting annat och det blir svårare och svårare att begå någon form av våld på sig själv. Det blir svårare och svårare att vara inautentisk.


Det var så jag successivt kunde se att…

  • Vara upptagen hela tiden, och att alltid ha för mycket att göra, är en traumarespons…

  • Att alltid komma med andan i halsen, eller ha en fullbokad kalender, är en traumarespons, och…

  • Att prestera på bekostnad av livets mjuka värden, är en traumarespons! 

Det finns ingen egentlig skillnad mellan beteendeberoenden och substansberoenden (utom möjligen graden av abstinensbesvär) och de har ofta samma ursprung. Det är något grundläggande som saknas, det finns en kroniskt svag självkänsla, kronisk känsla av ensamhet eller otrygghet.

Att leva ett valt liv!

Tack vare insikterna och tack vare min fina terapeut kände jag starkt att jag inte kunde fortsätta att dundra på på fel väg med öppna ögon. Att prioritera fel för att man inte vet bättre är en sak, men att fortsätta göra det när man vet konsekvenserna är en helt annan. Plötsligt är man maktlös, och en slav under sitt beteende. Det är kärnan i alla beroenden och det som gör dem så smärtsamma. Därför bryter jag det beteendet nu och tar tillbaka makten. Tar tillbaka mitt aktörskap och bestämmer mig för det valda livet där jag väljer familj och relationer, hälsa och mina andra mjuka värden före mina prestationer.

Så sammanfattningsvis…

Jag kommer att fortsätta blogga, filma videos och göra content som jag tycker är intressant att dela med dig som läser här och på mina övriga sociala kanaler. Inläggen kommer att vara fortsatt sporadiska ett tag till, medan jag bygger upp en ny struktur för hur jag ska förhålla mig till mitt arbete. Jag driver ju inte bara mina sociala kanaler utan forskar också på heltid samt står sedan förra året med ena benet i start-up världen. Det är för många bollar att jonglera för en person, så numera är jag tack och lov inte själv utan har till exempel en teknisk assistent och andra personer som jag jobbar med varje dag.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Berätta gärna dina tankar om det här, (jag läser och godkänner allting manuellt!) 🙂

Lifestyledesign, Personligt
arbetsberoende, arbetsnarkomani, powerthinking, självkänsla, trauma
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • …
  • 69
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Åke i Trosa on B3 flush som funkar!det skall vara nikotinsyra!! Man ta det i höga doser balanserat med andra vitami…
  • Lucas Henriksson on Optimerad hälsa med inälvor & organHej Martina, Jag har en undran kring inälvsmat såsom lever, njure, och hjärta: K…
  • Martina on B3 flush som funkar!Absolut! :)
  • Camilla Timén on B3 flush som funkar!Hej! Jag har lite svårt att svälja tabletter och kapslar. Kan man ta ut innehåll…
  • IC on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratGör ett nytt försök med länken https://martinajohansson.se/skoldkortelhormonet-r…
  • IC on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Frida! Bland annat här har Martina skrivit om det i bloggen och även på fler…
  • Frida Gylner on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Martina! Jag har plötsligt börjat lägga på mig vikt runt rumpa och lår. Dett…
  • IC on Om binjurarna & fettförbränningen!De beskriver att det bla kan vara T4 och T3 som är skevt och kan vara orsaken ti…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson