• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register|Lost your password?

    Continue with Facebook
    Continue with Google
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register|Lost your password?

    Continue with Facebook
    Continue with Google

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

  • Home
  • Tag: powerthinking

Inlägg i kategorin powerthinking

Att läka från arbetsnarkomani

13 June, 2022 39 Comments Written by Martina

arbetsnarkomaniHej vänner!

Det har ekat tyst här inne ett bra tag, och tidigare hade det varit helt otänkbart för mig att pausa såhär länge för jag hade fått total panik bara av tanken! Så är det inte längre för sedan jag insåg att mitt förhållningssätt till min produktivitet mest liknade ett beroende, har jag ändrat mina prioriteringar en hel del. Jag älskar fortfarande att vara produktiv och tillämpar mina tekniker för det, men från ett annat perspektiv och med en annan energi i det.


Idag tänkte jag berätta lite om hur och varför jag blev beroende av arbete, vad jag tänker kring det och framförallt hur jag läker från det!


Ingen ångrar att de inte jobbade mer!

När forskare intervjuar 90-åringar och ber dem se tillbaka på sitt liv: Frågar vad de hade velat göra annorlunda, så är det ingen som ångrar att de inte jobbade mer. De flesta nämner knappt sin karriär även om de hade en. De nämner familjen, vännerna och att våga uttrycka vem de är innerst inne.


Det finns ett sociologiskt koncept som handlar om att vi inte behöver göra alla misstag själva utan kan se andras vurpor och tänka att “det där hade kunnat vara jag!” Vi har den föreställningsförmågan, vilket är en jäkla tur för det hade tagit en hel livstid minst att göra alla misstag själv! Därför kan jag (äntligen, efter att ha balanserat på kanten till utbrändhet i så många år) stoppa mitt arbetsberoende i sina spår. Jag kan bromsa tåget här och nu, och fråga mig själv varför jag tror att jag måste jobba ihjäl mig. Varför? För vems skull?

Den prestationsbaserade självkänslan

Jag & mitt lilla hjärta “Lil’ Grey” 🥰❤

“Jag gör – därför finns jag” är essensen i den prestationsbaserade självkänslan, som i sin tur lägger grunden för ett arbetsberoende. Då är frågan: om jag inte gör något… vem är jag då…? Svaret för arbetsnarkomanen är att jag ingen är om jag inget gör, men det är tack och lov inte sant!


Arbetsnarkomanen vill också gärna tro att det värsta som finns är att inte vara “någon”, men det är inte heller sant för det värsta är snarare  att inte leva ett valt liv!


När jag kom till den slutsatsen var det dags att sätta ned foten och rent konkret låste jag faktiskt datorn och mobilen så att jag inte vanemässigt kunde lägga all min tid där. Sanningen är att jag fick abstinensbesvär! Rastlösheten var inte nådig! Det fina var dock att mina riktiga behov kunde komma fram. Mina behov av verklig mänsklig kontakt, mina behov av att ha roligt, ha mina vänner nära, ringa dem, höra deras röster, vara en del i deras liv, vara delaktig i mina relationer och *trumvirvel* ha kollegor, snarare än att alltid bara jobba själv.

Vad är viktigt på riktigt?

“Fem i tolv-livsstilen”

Jag brukar predika självkännedom och att inte vara en anti-hacker som prioriterar nu-belöning framför långsiktiga mål. Tyvärr är det så himla mänskligt att falla i den fällan och leva vad jag kallar för “fem i tolv”-livsstilen: Det innebär att sätta långsiktiga (och på riktigt) viktiga saker på paus för man “ska bara”… jobba klart. “Ska bara” ta sin doktorsexamen, “ska bara” gå klart sin utbildning, “ska bara” renovera färdigt, “ska bara” nå sin målvikt osv och sen börjar livet!


Det är alltså till synes viktiga saker, men de får ta helt oproportionerligt stor plats och konkurrerar ut andra saker tills hela livet bara består av EN grej på ett väldigt obalanserat sätt.

Jag gjorde den här illustrationen för att försöka visa hur jag ser det: Det som borde vara i mitten (vänner & familj tex som illustreras av en gul plupp) flyttar sig utåt & det som borde vara i periferin (jobb, träning etc) flyttar sig inåt & konkurrerar ut det som verkligen betyder något. Den här analogin funkar för substansberoenden också! Tänk till exempel alkohol som verkligen är en periferi-grej. För alkoholisten är det långt ifrån perifert & kan till & med gå före barn & familj! 


När prioriteringarna blir skeva guppar man allt längre ut till havs och 5 år senare inser man kanske att man är djupt deprimerad, saknar nära relationer, känner sig dö-ensam och misslyckad även om andra ser en som otroligt framgångsrik för att man liksom made it.


Jag är inte riktigt där, jag är inte superdeprimerad men jag ser hur fortsatt arbetsnarkomani inte hade lett mig till rätt ställen. Därför har jag fått möblera om ordentligt både invändigt och utvändigt, och har till exempel börjat gå hos en ny terapeut som är expert på just precis det här med skeva prioriteringar! För första gången (någonsin?) känns det som att jag pratar med någon som förstår mig. Någon som ser mig. Någon jag inte kan “out smart” eller hålla på ett intellektuellt avstånd. Det har gjort att jag äntligen börjat begränsa min arbetstid, sätta gränser för hur kontaktbar jag är, tacka nej till erbjudanden, stänga igen dörrar istället för att ha dem lite på halv-glänt. Jag har också tagit mycket mer ledigt och har kunnat ha laptopen STÄNGD från fredag till måndag!

Jakten på extern validering!

Den här metamorfosen började egentligen redan 2019 men det är först nu jag är redo att leva det varje dag, för det är först nu jag kan släppa jakten på extern validering och bekräfta mig själv istället. Utifrån-bekräftelse är ett sånt nutids-gift och en motorväg till utbrändhet! Inte konstigt att så många unga människor bränner ut sig, ibland före de ens har börjat jobba! Titta bara på hur alla sociala appar är uppbyggda: Allting går ut på att andra ska värdera oss och ge oss ett värde. Det är “duktig flicka”-syndromet på steroider eftersom det inte bara är på jobbet eller i skolan som man ska vara duktig, utan varenda millimeter av ens liv kan läggas upp för bedömning.

Vem är jag nu?

Resultatet av de nya prioriteringarna var till en början extrem rastlöshet och existentiell fasa. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv och började ifrågasätta hela mitt liv! Saker är ju oftast inte så illa som det känns, men att släppa ett beroende lämnar utrymme för så mycket undanträngda känslor som alla behöver tas om hand om. Nu har jag aldrig, aldrig använt arbete som en flykt, men när arbete börjar trycka undan allting annat och närma sig cirkelns kärna – är det helt naturligt att andra saker inte får plats. När beroendet flyttar ut i periferin (eller försvinner helt) kommer mängder av undanträngda behov att rusa till cirkelns mitt!


→  Behov av vänner → behov av samhörighet → behov av roliga intressen → behov av fysisk aktivitet och så vidare!


Känner du någon arbetsnarkoman eller är du måhända en själv…? Det här är min lista som stämmer för mig, men googlar man på det är det många psykologer och forskare som håller med om punkterna. Arbetsnarkomani är dock ingen diagnos ännu och kommer kanske aldrig att bli. Arbete är ju trots allt en dygd i vår värld, så det är en svår balansgång att veta var man ska dra gränsen…

Här är i alla fall min 10-lista: 

10 tecken på att du är arbetsnarkoman!

  1. Du kan inte sätta gränser för hur mycket du tar på dig (tackar ja till allting)
  2. Din hälsa blir lidande (för att du struntar i att äta, äter fel saker, struntar i att sova, struntar i att träna osv)
  3. Dina relationer blir lidande (för att jobbet går före hela tiden. Varje gång du tänkte ringa en kompis väljer du någon jobbgrej istället)
  4. Du är aldrig ledig (alltså ALDRIG!)
  5. Du har sömnproblem eller andra stressrelaterade problem inklusive depression (eller ångest men den psykiska hälsan är INTE på topp)
  6. Du värderar dig själv efter arbetet du gör (du är bra när du presterar, dålig när du inte gör det)
  7. Du mår fysiskt & psykiskt dåligt av att ta ledigt (du mår inte bra på helgerna eller under sommarsemestern)
  8. Bara tanken på att ta semester känns obekväm (du frågar chefen om du verkligen MÅSTE ta semester)
  9. Du saknar helt down-perioder (du kraschar istället, när kroppen har fått nog)
  10. Du jobbar mer än alla andra (du jobbar fler dagar i veckan och fler timmar)

Berätta gärna om du känner igen dig!


Arbetsnarkomani som traumarespons

För min del tror jag att min arbetsnarkomani är en traumarespons. Jag blev väldigt mobbad i skolan och min väg till att vara “någon” var genom att prestera akademiskt. Det var ganska lätt för mig att få bra betyg och det gick ju hem hos lärarna. Att glänsa på uppsatser och prov gav mig en identitet jag gillade, så naturligtvis fick jag mer värde av att göra mer.


Det är hemskt att tänka på vilka otroliga sår i själen man får av mobbning. Sår som aldrig läker om man inte aktivt arbetar med dem, och det är vi som offer som måste fixa det inte våra förövare!


Min självkänsla är mycket bättre nu men det går verkligen upp och ned och det enda som verkligen hjälper för mig är att utvecklas spirituellt genom meditationen. Det är min väg till att sluta identifiera mig med mina prestationer och hitta värdet i mig själv, oavsett vad jag gör.

Mitt sätt att läka

Jag skulle säga att min väg till läkning är insiktsbaserad, och det är därför insiktsmeditation (Vipassana / insight meditation) passar mig så bra. Tekniken är att ta bort alla yttre stimulin och rikta fokus inåt. Man studerar kroppen med sinnet, millimeter för millimeter, och eftersom kroppen och psyket sitter ihop “låser man upp” minnen och känslor och genom det kommer mycket aha-upplevelser. En stark känsla av inre sanning trycker undan allting annat och det blir svårare och svårare att begå någon form av våld på sig själv. Det blir svårare och svårare att vara inautentisk.


Det var så jag successivt kunde se att…

  • Vara upptagen hela tiden, och att alltid ha för mycket att göra, är en traumarespons…

  • Att alltid komma med andan i halsen, eller ha en fullbokad kalender, är en traumarespons, och…

  • Att prestera på bekostnad av livets mjuka värden, är en traumarespons! 

Det finns ingen egentlig skillnad mellan beteendeberoenden och substansberoenden (utom möjligen graden av abstinensbesvär) och de har ofta samma ursprung. Det är något grundläggande som saknas, det finns en kroniskt svag självkänsla, kronisk känsla av ensamhet eller otrygghet.

Att leva ett valt liv!

Tack vare insikterna och tack vare min fina terapeut kände jag starkt att jag inte kunde fortsätta att dundra på på fel väg med öppna ögon. Att prioritera fel för att man inte vet bättre är en sak, men att fortsätta göra det när man vet konsekvenserna är en helt annan. Plötsligt är man maktlös, och en slav under sitt beteende. Det är kärnan i alla beroenden och det som gör dem så smärtsamma. Därför bryter jag det beteendet nu och tar tillbaka makten. Tar tillbaka mitt aktörskap och bestämmer mig för det valda livet där jag väljer familj och relationer, hälsa och mina andra mjuka värden före mina prestationer.

Så sammanfattningsvis…

Jag kommer att fortsätta blogga, filma videos och göra content som jag tycker är intressant att dela med dig som läser här och på mina övriga sociala kanaler. Inläggen kommer att vara fortsatt sporadiska ett tag till, medan jag bygger upp en ny struktur för hur jag ska förhålla mig till mitt arbete. Jag driver ju inte bara mina sociala kanaler utan forskar också på heltid samt står sedan förra året med ena benet i start-up världen. Det är för många bollar att jonglera för en person, så numera är jag tack och lov inte själv utan har till exempel en teknisk assistent och andra personer som jag jobbar med varje dag.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Berätta gärna dina tankar om det här, (jag läser och godkänner allting manuellt!) 🙂

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
arbetsberoende, arbetsnarkomani, självkänsla, trauma

Dopamin-detox | Guide

2 January, 2022 55 Comments Written by Martina

Denna dopamin-detox guide baserar sig på ett äldre inlägg från mars 2019, men som är mer aktuellt än någonsin! Längst ned finns en länk till min senaste bok Handbok i Biohacking, samt lite andra matnyttiga länkar.


dopamin-detox

som tidigare nämnt har 2020 och 2021 varit väldigt utmanande för mig, men också extremt utvecklande på det andliga planet. Meditationerna har dock suttit som en smäck sedan jag kom hem från Vipassana i september, och numera kör jag alltid en timmes meditation varje morgon 07.00. Det har dock inte räckt för att komma tillrätta med vissa destruktiva beteenden som att fastna för mycket i chattar, göra research i all oändlighet utan att komma till skott, och prokrastinera viktiga saker tills jag får skämmas. Det finns dock en lösning på detta som fungerar varje gång, nämligen dopamin-detox!

Vad är dopamin-detox?

Dopamin-detox innebär att eliminera alla snabba belöningar som socker, snacks, koffein, nikotin, alkohol, youtube, shopping, chattar, porr, dejting-appar, serie-tittande, tiktok, snapchat med mera, med mera, under en period för att återställa sin dopaminkänslighet.

Dopamin – en ändlig resurs!

Men varför ska man tortera sig på det här sättet kanske du tänker nu, och det ska man för att dopamin är en ändlig resurs och har man ett felprogrammerat dopaminsystem så kommer man aldrig känna motivation inför saker som verkligen betyder någonting.


Vissa människor är hög-dopa och kan hålla motivationen genom en 5-årig universitetsutbildning, eller gå till gymmet 6 dagar i veckan många år i sträck och bygga upp en imponerande fysik. Andra hög-dopa personer bygger upp ett stort företag, eller lär sig allt om hur man investerar och blir ekonomiskt oberoende. De må ha mer dopamin (driv) än andra men de är också ofta försiktiga med vart de lägger dopaminet någonstans!


Om du börjar morgonen med sötsaker, youtube, instagram, chattar och så vidare kanske du inte har någon mental energi över till konstruktiva saker sen. Att sätta dig med en viktig jobbgrej kan kännas som att bestiga ett berg och du kan inte ens ta ett myrsteg. Då börjar du dricka ännu mer kaffe och äta ännu mer sötsaker för att “få upp energin” tills du kan pressa fram någonting med våld. Detta är väldigt skadligt för hjärnan och ett onödigt jobbigt sätt att göra saker på. Om du istället går upp på morgonen och sätter en timer på 30 minuter och arbetar med en viktig uppgift den tiden, före du ens kollar din mail och före du belönar dig med en kopp kaffe, kommer du märka enorm skillnad – jag lovar!

Dränerande beteenden – en cover up för verkligheten

Porr och sinnesförändrande substanser är bra exempel på dränerande beteenden som också fungerar som en cover up för verkligheten. Det finns gott om unga män som “inte hittar” någon partner för att de lägger allt mentalt krut på porr. Det är mer belönande för män än för kvinnor med porr eftersom en mans syfte är lite “klart” om han lyckas sprida sina gener. Hjärnan förstår inte skillnaden mellan fantasi och verklighet och kommer ge samma hormoner som om den porrtittande mannen befruktat mängder med kvinnor. Ur ett biologiskt perspektiv kan han lägga sig ned och dö. Mission accomplished!


Vad som händer då är att det dels blir svårare att hitta en verklig partner, dels kanske behovet av fysisk närhet med andra människor blir otroligt nedprioriterat och dessutom kan andra konstruktiva saker hamna på efterkälken. Den porrtittande mannen kanske skippar gymmet, väljer onyttig mat, struntar i att avancera på jobbet eller struntar i att hitta sitt autentiska uttryck där han kan göra störst skillnad.


Porr är otroligt skadligt för hjärnan, och jag vet att många blir provocerade när jag säger det. Jag pratar inte alls om detta ur ett feministiskt perspektiv, jag tycker inte att fenomenet porr är fel överhuvudtaget och jag tror inte på att alla kvinnor är offer. Jag skulle aldrig se mig själv som ett offer så varför skulle andra kvinnor vara det, oavsett livsval? Folk får göra som de vill men gärna med medvetenhet om konsekvenserna!

Droginfo ger felaktiga budskap

Detsamma gäller droger, där vi har otroligt lite information som faktiskt stämmer. Det är nästan omöjligt att googla sig till information om de vanligaste illegala drogerna. All narkotika dras över en kam, och det är lätt att få intrycket att mängden narkomaner i Sverige är otroligt få, och att de som börjar med cannabis slutar med en heroinspruta i armen. Narkomaner och alkoholister ses också som utslagna människor som inte gör något vettigt, vilket inte eller är sant. Otroligt många svenskar har ett alkoholintag som ligger i gränslandet för alkoholism. För kvinnor är det över 9 enheter (tex 9 glas vin) och för män är det 14 enheter (tex 14 öl) i veckan. Där någonstans börjar alkoholen få ett mycket stort inflytande över verkligheten, och ha långtgående konsekvenser på hjärnan.


Mängden narkomaner i Sverige är inte få. Knark är billigt och finns i alla samhällsskikt. Aldrig förr har så många människor velat fly verkligheten som nu, och använder benzo, amfetaminer, opiater/opioider och cannabis alldeles för ofta. Användningen skapar spår i hjärnan och gör att livet helt saknar mening utan drogen.

Droger sätter livet på paus!

Precis som att jag inte är emot porr är jag heller inte emot narkotika. Jag är ingen motståndare till någonting men det skrämmer mig att ungdomar tror att cannabis är mer hälsosamt än alkohol och använder det väldigt casual. Förvisso är cannabis mer skonsamt för kroppen, men det går att bli hooked (trots att många påstår att det inte går) och har det väl hänt blir motivationen till konstruktiva aktiviteter mycket låg. Cannabisrökare kan vakna upp ur dimman efter 10 års bruk och inse att de inte har gjort någonting. Alla andra har skaffat hus, familj och utbildning men de är kvar på samma plats som när de började röka gräs. Droger sätter livet på paus.

Varför?

För att droger dränerar ditt dopamin och det enda sättet att få tillbaka lite är att fortsätta använda drogen. Det blir en otroligt destruktiv cykel där det enda som blir gjort är att få tag i och använda sin drug of choice. Det här går att applicera på mat och socker också, likväl som på beteenden som spel, shopping och gaming.

Hur lång detox behöver man?

Vissa behöver bara några dagar, andra behöver veckor. Min förra dopa-detox (10 dagars silent retreat) räckte inte riktigt så den här gången kör jag (tillsammans med några kompisar) 31 dagar, till att börja med. Jag vet att det låter extremt men vi är alla högpresterande personer med höga mål och har inte råd att slösa signalsubstanser på skräp!


För att ta sin performance till nästa nivå kan man behöva droppa beteenden som inte gynnar en, som man bara håller fast vid av vana eller som funkar som en snuttefilt för att slippa ta tag i viktigare grejer.dopamin-detox
Träning är konstruktivt och får vara kvar under detoxen! 

Hur gör man?

Du bestämmer själv vilken nivå du vill lägga detoxen på men här nedan kommer några förslag:

  • Lägg undan mobilen helt (alt begränsa till 1h/dag)
  • Inget slösurfande (youtube, instagram, aftonbladet, etc)
  • Inget nyhetstittande
  • Inga TV-serier
  • Inga snacks
  • Ingen musik och inga poddar
  • Inget chattande
  • Strikt diet av det nödvändigaste (alt fasta)
  • Ingen alkohol, inget kaffe och inget nikotin
  • Inga rekreationella droger

Du känner själv vilka aktiviteter som dränerar dig och vilka som inte gör det. Vissa extrema dopa-detoxprotokoll exkluderar träning och alla former av fysisk eller mental stimulans. Exempel på detta är att antingen åka på ett silent retreat (har skrivit ett inlägg om det här) eller försöka skapa motsvarande hemma. Jag vet vissa som kör från fredag eftermiddag till måndag morgon, 60h av att bara vara själv med sina tankar. Vissa äter bara det nödvändigaste medan andra fastar.

Hur känns det?

Ärligt talat – helt fruktansvärt.

Man känner sig som en rökare som inte får röka. Rastlösheten som uppstår fräter in i ens själ, men det går successivt över och rätt var det är har man så mycket dopamin över att man kan hamna i flow av att deklarera eller andra vanligtvis dödstråkiga aktiviteter.

Vad får man för resultat?

Har du inte testat dopamin-detox någon gång rekommenderar jag att testa. Det är otroligt givande! Det kan också bli väldigt spirituellt genom att man skalar bort onödiga ego-lager som man ibland krampaktigt håller fast vid, och kan därigenom bli mer av sitt autentiska själv.

Några vanliga resultat: 

  • Att börja höra sin inre röst som vanligtvis dränks i allt brus
  • Insikter kring sitt förflutna
  • Insikter kring sin nuvarande situation
  • Lösningar på problem uppenbarar sig plötsligt
  • Mängder med kreativa idéer
  • Insikter kring vad man vill göra eller brinner för
  • Insikter kring sina relationer

Berätta gärna om du har testat en dopamin-detox någon gång och vad resultaten blev!


Relaterade inlägg: 

  • Guide till meditation
  • Samlade länkar om psykisk (o)hälsa
  • Inre vs yttre motivation
  • Det inre drivet

Senaste boken har flera kapitel om hjärnan och signalsubstanserna!

  • Handbok i biohacking

Lyssna gärna på följande poddavsnitt

  • Neurohacking (om dopamin och de övriga neurohormonerna)
  • Om silent retreats 
  • Om psykedelisk terapi

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Biohacking, Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
autenticitet, dopamin, dopamin-detox, meditation, självkänsla, vipassana

Guide till Vipassana-meditation│Tystnadsretreat (Dhamma Sobhana) i Ödeshög

6 September, 2021 33 Comments Written by Martina

Det här är min guide till det svenska Vipassanacentret Dhamma Sobhana i Ödeshög utanför Mjölby (Östergötland). Om du vill läsa om mina upplevelser av retreatet finns två inlägg om det, ett från 2013 här och ett från 2021 här.

Vipassana│Tystnadsretreat (Dhamma Sobhana)

Plats: Ödeshög utanför Mjölby
Station: Mjölby Resecentrum
Avstånd till meditationscentret: 25km
Närmsta hållplats med lokaltrafiken: Heila (ta busslinje 665 från Mjölby Centrum och gå 6km till meditationscentret) men det går också shuttle mellan Resecentrum och centret som beställs och arrangeras av centret (oftast 14.30 på vägen dit och 08.45 på vägen hem).

Hur funkar det?

Lägret är 12 dagar långt varav 10 dagar spenderas med meditation och “noble silence” det vill säga tystnad i tal, tanke och sinne. Du får inte kommunicera med omvärlden eller dina medmeditatörer. Mobil och annan teknisk utrustning lämnas in. Tanken är att du ska bete dig som att du är helt själv och bara arbeta med din meditation enligt de instruktioner du får. Två gånger per dygn finns möjlighet att ställa frågor till meditationslärarna och uppstår praktiska problem finns det servare som du kan kontakta när som helst.

Boende

De flesta bor såhär. Eget rum med säng, stol och en liten byrå. Du får lov att meditera här eller i meditationssalen. Vid tre tillfällen per dygn måste du befinna dig i meditationssalen med de andra och det är på morgonen 8-10, eftermiddagen 14.30-16.00 och 18.00-21.00. Då ges instruktioner samt att du utför det du har lärt dig rent praktiskt.

Fräscha toaletter och duschar finns.

Mat och mattider

Maten är vegetarisk och det serveras i princip alltid exakt samma sak. Frukosten består av havregrynsgröt med blötlagda fikon och russin (alternativt yoghurt) samt bröd med pålägg (gurka, tomat, jordnötssmör). Lunchen är böngryta eller linsgryta. Det serveras också efterrätt de allra flesta dagarna och består av khir (indisk rispudding), småkakor och chokladbollar. Att dricka finns vatten, té (både med och utan koffein), olika örter, kaffe och Oboy samt mjölk och havremjölk.


Du äter 06.30 och 11.00 alltså två gånger per dygn. Nya elever får lite té och frukt vid 17-tiden men gamla elever gör en 19-timmars fasta varje dygn. Oroa dig inte för att bli hungrig, meditation drar väldigt lite energi så väldigt få eller ingen upplever hunger som ett problem under kursen.

Invändningar mot maten

På Dhamma Sobhana lever du som en munk eller nunna. Du lever av andras allmosor eftersom allting är helt gratis för dig. Någon står och lagar mat helt oavlönat bara för att du ska kunna uppleva inre frid och få bästa förutsättningarna för att lära dig att meditera. Du får gratis vägledning, boende och kurs under närmare två veckor, så att ställa krav eller klaga på vad du blir serverad är not cool. Servarna har gjort sitt bästa för att sätta ihop kompletta måltider med de resurser som finns. Om du blir supersjuk av till exempel gluten kommer de att göra undantag för dig, liksom om du är gravid eller liknande. De gör specialkost i vissa fall (allergier) men tänk på att du som munk eller nunna egentligen inte är berättigad till den typen av krav.

Varför vegetariskt?

Det finns ingen regel om att man måste vara vegetarian eller att någonting blir bättre (till exempel meditationen) av att vara vegetarian, men kulturen har varit sådan bland buddhister och hinduer i tusentals år. Det är dessutom billigt med vegetarisk mat och många som ägnar sig åt meditation och yoga och liknande är redan vegetarianer av kultur, tradition, etiska skäl osv. Hemma äter du som du vill men på centret äter du inte kött, fisk eller ägg.

Läran

Vipassana lärdes ut i norra Indien av Siddharta Gautama som var en av tusentals upplysta människor. Buddha är alltså inte en person utan betyder ordagrant “no man”, eller “den upplysta” och tusentals Buddhor fanns före Gautama och tusentals Buddhor fanns efter honom. Gautamas teknik blev framgångsrik eftersom den tillät fler människor att uppnå det tillståndet där man kan säga att en människa är fri från lidande.


Hans teknik var väldigt enkel: observera andningen, observera dina kroppsliga förnimmelser. Bibehåll sinnesjämvikt.


Det finns inget annat i läran än sila, samadi och panja. Sila (moral) att vara en god människa. Samadi (sinnesjämvikt) att utveckla ett jämnare sinnelag och Panja (vishet) att förstå att allting som uppstår i sinnet kommer att försvinna igen. Det är Anicca (obeständigt). Därför spelar det ingen roll om du är kristen, muslim, hindu eller kallar dig för buddhist, agnostiker eller till och med ateist. Vipassana är bara en teknik för självkännedom, inte en sekt, religion, tro och så vidare. Det har heller inte med någon person eller Gud att göra. Din Gud eller dina heliga personer har du helt för dig själv!

När du inte mediterar får du gå i en liten promenadslinga på bilden ovan. Det är en vacker björkskog med rikt djurliv.

Vem passar kursen för?

Kursen passar för dig som är seriöst intresserad av att lära dig att meditera och är nyfiken på vad ett tystnadsretreat kan göra för dig. 10 dagar är det kortaste du kan vara borta, det finns även 20, 30 och 45-dagarskurser och på dessa kurser är det inga pauser alls. Äldre elever kan göra 3-dagarskurser men för nya elever finns bara 10 dagar. Jag rekommenderar personligen att du har en meditationsrutin på åtminstone en timme innan du åker om du vill göra det lätt för dig men jag hade absolut inte det första gången jag var där. Du kan studera Vipassana via youtube och det finns även på Spotify.

Vem passar inte kursen för?

Kursen passar inte om du har alldeles för speciella kostrestriktioner eftersom det är förbjudet av helfasta. Sedan tror jag kanske inte att någon kontrollerar att du faktiskt äter upp din mat men det är i vilket fall emot reglerna. Kursen passar inte heller om du precis gått igenom en jobbig händelse eller har väldigt stormiga relationer i ditt liv. Du behöver ha det ganska lugnt på hemmafronten om du ska få ut maximalt av kursen. Jag rekommenderar inte ett sånt här läger till någon som lider av ohanterligt mycket ångest eller har problem med dissociativa tillstånd eller annat som kan bli problematiskt för icke sjukvårdsutbildade meditationslärare som bara är där som volontärer.

Länk till anmälan! 

Du ansöker på länken ovan och där hittar du också center över hela världen.

Lifestyledesign, Neurohacking, Powerthinking
meditation, vipassana

Vipassana Round 2 │ Dhamma Sobhana i Ödeshög 2021

6 September, 2021 24 Comments Written by Martina

Läs mitt inlägg om min första tiodagarssittning från 2013 här, samt min objektiva guide till Dhamma Sobhana i Ödeshög här!

Ja det trodde du fasen inte, om du har läst mina tidigare inlägg om Dhamma Sobhana, att jag skulle åka tillbaka dit helt frivilligt! 😀 Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag först kom i kontakt med Vipassana för åtta år sedan, så det var en helt annan Martina som åkte till Ödeshög 26e augusti 2021 jämfört med 26e augusti 2013. Håll med om att det är ganska magiskt att jag lyckades tajma datumen så exakt med så många år emellan! What are the odds…? Det var alltså inget jag hade kollat upp i förväg eller så. En “slump” så att säga! 😉

Här kommer årets Vipassana-review från mitt personliga perspektiv.

Ändrade rutiner och mer avslappnad stämning

Till skillnad från förra gången så kändes det inte alls som ett koncentrationsläger. Jag har inget minne av att jag behövde lova på heder och samvete att inte lämna lägret (som de var noga med att poängtera många, många, många gånger förra gången). Det var inget som togs upp annat än i förbifarten den här gången. Vi meditatörer är på en högst frivillig kurs för vår egen skull och åker såklart hem om det inte känns bra.


Den här gången var det heller ingen nitisk kroppsvisitering eller genomsökning av personliga saker. Nu hade jag inget särskilt med mig att lämna in, en bok, mobil och hörlurar bara. Min magmedicin fick jag behålla. Jag hade med mig immodium för att jag äter en helt annan kost i vanliga fall och inte tål fibrer särskilt bra. Jag tänkte att jag inte ville spendera hela lägret på toaletten och det förstod såklart servarna så det var inga konstigheter alls.
Bild på min packning för 12 dagar.

“Operationen av själen”

Den här gången kom inte “operationen av själen” som ett element of surprise utan jag visste med en gång att våra underliggande emotionella knutar som vi bygger upp varje dag börjar flyta upp till ytan så fort de får chansen. Meditationen (att fokusera på andningen och kroppsliga förnimmelser) hjälper processen liksom tystnaden och den fina atmosfären på meditationscentret. Nu har jag spenderat ett gäng år med att “operera” (genom terapi, dagboksskrivande, meditation och annat spirituellt arbete) så jag kunde se exakt vad jag har kvar och vad jag behöver jobba med just nu. Inga konstigheter.

Operationen rensar ut sankarras (karma)

På Pali (språket som talades på Buddhas tid) kallas emotionella knutar för sankarras och detta blir de frön som man sår och sedan får skörda. Det bygger alltså upp ens karma. Ju mindre sankarras man har byggt upp desto lättare karma och ju mer egenmakt får man i sitt eget liv eftersom vägen framåt är fri från skräp. Om man tar för vana att checka in med sig själv varje dag genom meditation och dagboksskrivande bygger man inte upp så mycket skräp, och kör man dessutom längre, dagliga Vipassana-sessioner så rensar man på ganska bra.


Vissa kanske känner motstånd mot palispråket och ord som till exempel karma, men man kan översätta det med “som man bäddar får man ligga” och om du alltid bäddar i mörkret har du ingen aning om hur du får ligga förrän du går och lägger dig 😉 Tänd lampan, bädda ordentligt och få en god natts sömn utan att behöva ha ett täcke som en knölig korv eller annat otrevligt.

Höga meditativa tillstånd utan ont

Något som förvånade mig var hur enkelt det var att meditera den här gången. Jag kunde sitta i flera timmar utan att ändra ställning och gick självmant till den stora, gemensamma meditationssalen för att köra pass även när det inte var obligatoriskt. Fokuset var bra och jag kunde scanna kroppen och komma till högre meditativa tillstånd utan större svårigheter. Märkligt nog hade jag allra lättast för detta i början då jag hade några episoder av bangha-jahna (total upplösning) som det nog var ett år sedan jag hade senast. Då var jag mer eller mindre i upplösningstillstånd (haha) hela tiden och var mycket närmare höga states även i vardagen, men där var jag tyvärr inte nu. Dock tror jag att förra årets trauman hjälpte till för ibland kan stora kriser försätta en i “altered states” och fungera som katalysator för spirituell utveckling.
Promenadstråket på Vipassanagården

Mina sankarras och personliga upplevelser

Så let’s get personal!

Det första som hände var att jag fick en skarp smärta mellan skulderbladen. Jag visste att det var en sankarra och gick in i den för att vipassanalisera den. Det gick väldigt fort och var upplöst på några timmar. Därefter började en större sankarra närma sig och från början visste jag inte om det var min egen eller någonannans. Jag vet att jag låter som en galen person nu men det är sån man blir på Vipassana 😉 Hur som helst insåg jag efter några timmar att allt shit är mitt och att det var min egen sankarra. Den blev bara större och större och större och till slut såg jag hela omfattningen, att den var stor som en fotbollsplan. Jag hade ju ingenstans att fly så det var bara att börja jobba med den. Det tog drygt fyra dagar och hade även sina efterdyningar enda till kursens slut!


Det var en sankarra av ilska jag hade att arbeta med, men bakom varje ilska finns ofta sorg och förtvivlan så det växlade lite omvartannat. Stundvis väldigt intensivt, så intensivt att jag frågade meditationsläraren vad jag skulle göra. Hur jag skulle förhålla mig liksom. “Don’t hold back!” svarade hon, så jag bestämde mig för att bara gå all out medan jag vipassanaliserade den (sankarran) och min kropp (de fysiska förnimmelserna). De säger inte explicit att man ska gå in i sina tankar och känslor, tvärtom avråder dem från det, men jag tycker att det kan vara värdefullt att göra det ändå. Mina trauman har ju ett personligt värde för mig och jag är personligt investerad i utkomsten, oavsett om jag är i bangha-jahna eller inte!

Reality is reality.

Vi lever i den och förhåller oss till andra människor varje dag även om vi tycker att vi är “ur matrisen.”


Papper och penna är förstås förbjudet men jag hittade en penna i min väska och en liten lapp och skrev ned ovanstående.

“Geting-sankarran”

En av dagarna när jag jobbade med min ilska var jag ute och promenerade i det inhägnade promenadstråket och scannade mig själv samtidigt som jag gick. Gå, gå, gå, scan, scan, scan. Plötsligt kom en intensiv smärta i vaden och jag trodde att det liksom första smärtattacken mellan skulderbladen handlade om en sankarra! Med all sinnesjämvikt jag kunde uppbåda vipassanaliserade jag smärtan och försökte känna in vad tusan det var frågan om. Scan, scan, scan – piece by piece, part by part… men det blev inte bättre så till sist stannade jag upp och tittade på min vad. Och ta mig tusan hade inte en GETING fastnat i mina byxor och satt och stack mig och stack mig och stack mig för att försöka komma loss! Det är noble silence som gäller på kurserna så jag sa ingenting men petade bort getingen med en pinne och höll god min! 😀

The void?

Nu vet jag inte hur många som läser här som fortfarande är med på tåget om vad jag pratar om men förra året (inte på något läger utan i allmänhet) kom jag till en brytpunkt som man kan kalla för “the void” som är en slags nattsvart abyss som man bara måste hoppa rakt in i för att komma vidare. Det här är väldigt svårt att förklara men det är ett slags sinnestillstånd av kärlek och acceptans som blir mer förankrat i en själv. Gränserna för vad som är jag och allting annat suddas ut och man blir ett med allt. Total Oneness. Jag trodde att detta Vipassanaretreatet skulle ta mig dit men så blev det inte. Jag kunde inte ens lokalisera något “void state” utan kom som sagt till bangha-jahna vilket är trevligt, men därifrån till nästa steg har jag nu lite dålig koll på. Jag känner bara att det krävs mer meditation hemma för att fortsätta utvecklas. Motivationen är i alla fall på topp!

Och maten då…?

Jag måste slänga in en kommentar om maten eftersom det är en av de vanligaste frågorna jag får. Du som brukar läsa här vet att jag sedan många år tillbaka följer en strikt lågkolhydratkost som är allt annat än vegansk, och att Vipassanamaten är raka motsatsen.

Hur funkar det?

Svaret på den frågan är att det funkar kalastoppen. Jag älskar vegetariskt och tycker att det är jättegott men jag skulle inte kunna leva så under längre perioder. Jag har testat (bara 10 år ;)) och det förstörde min fysiska och psykiska hälsa. Jag respekterar allas kostval, det är personligt, men alla kan göra undantag för några veckor tycker jag. Så även jag. Ge mig en vegansk måltid och jag äter den med glädje om den är vällagad med kärlek.

Fortsatta vägen framåt

Som sagt är jag supermotiverad och kommer att fortsätta meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Det känns väldigt viktigt för att fortsätta jobba med sankarras och nå nya spirituella höjder och såklart för den mentala hälsans skull också. Jag kunde lämna en hel del rädsla bakom mig på det här lägret. Tidigare har jag varit lite orolig för vissa högre tillstånd och inte vetat om jag ska klara av det, men nu vet jag att jag gör det. Allting som finns är olika förnimmelser and that’s it! Om jag hade åkt tidigare det här året hade jag sluppit min sommardepression men det fanns kanske någon mening med det lidandet också. Nu är jag i vilket fall återställd på riktigt, riktigt! Hjärnan är back in the game, kalibrerad, jämnviktad och detoxad!


Kommentera gärna om du undrar något om Vipassana och dela hemskt gärna dina egna erfarenheter! ❤

Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
Dhamma Sobhana, meditation, Mindfulness, neurohacking, vipassana

Life-update: helt upp och ned!

9 July, 2021 34 Comments Written by Martina
Inlägget innehåller köplänkar till mina böcker på Adlibris!

Hej vänner,

Jag tänkte ge en uppdatering eftersom det varit så låg aktivitet här den senaste tiden. Det är några olika anledningar till det, den ena är att forskningen tagit mycket tid och den andra är att jag tampats med mitt företagande och inte vetat riktigt vilket håll det ska ta vägen och den tredje (och största komponenten) är min neurokemi som varit på glid ett bra tag. Vad menar jag med det egentligen? Mitt humör kan vara lite upp och ned minst sagt och det har varit ett evigt reglerande uppåt och nedåt för att få balans på det. Om du är som jag ens det minsta så förstår du vad jag menar och man har ju sina tricks för att justera.


Vissa tricks är bra och andra är mindre bra, ytterligare några är total katastrof men det funkar. På kort sikt i alla fall. Vad som händer om man inte får balans på det är att det börjar skena åt något håll och här finns det tre vägar:

  1. Det skenar uppåt (mani)
  2. Det skenar nedåt (depression)
  3. Det skenar åt självmedicineringshållet

Som du säkert förstår så finns det medicin för sånt här, som jag är på just nu. Det tar dock lite tid att ställa in för att det ska bli bra, och under tiden blir det såklart kämpigt med att försöka stå ut i något slags ingenmansland. När blir det bättre? När känner jag mig “som vanligt” igen? När kommer inspirationen tillbaka? Hur ska jag kunna vara produktiv och inspirerad om jag inte får spinna iväg på mitt sätt, så som jag brukar göra? Många frågor utan svar, men jag försöker stå ut i vissheten om att det löser sig. 
Bild från verkligheten

Varför spårar det?

Jag vet varför det spårar på ett sätt som det inte brukar göra och det är för att jag inte varit rustad för den senaste tidens svårigheter. Pandemin med alla förändrade rutiner (avskyr förändringar!) att min pojkvän blev sjuk och spenderade många veckor på sjukhus och sedan avled, att jag hade svårt att hitta fotfästet efteråt och att jag tappade min aptit så mycket att jag gav mig själv massa näringsbrister. Mina gentester säger att jag har en galet hög omsättning av signalsubstanser, metyleringsproblem och dålig omsättning på zink och B-vitaminer. Det gör att jag måste tänka lite extra på kosten för att inte få problem. Det har jag inte gjort och då kommer näringsbrister som ett brev på posten.

Stress och återställning i siffror


Bild från Oura-ringen

Det arbetet jag gjort med att återställa mig själv går att följa via min loggning. Här ovan är en jämförande bild från när det var som värst med nu när det är betydligt bättre. Vilopuls har gått från 75-85 till 55-65. HRV från 11-15 till 30-50 ms. Andningsfrekvens från 20 till 15. Sånt här är roligt att mäta! Man ser så tydligt vad som fungerar! Pulsen är det tydligaste för den styrs från autonoma nervsystemet och är man kroniskt stressad går puls och blodtryck upp och det finns inget man kan göra åt saken utom att använda trojanska hästar och fixa problemet inifrån.

Vad jag gör nu

Du som läser den här bloggen regelbundet vet att jag ägnat mig åt olika strategier sedan förra året för att försöka få rätsida på mina problem. Jag har gjort diverse kost-interventioner, olika upplägg med kosttillskott, gått i KBT, ACT och traumaterapi för att nämna några saker. Vad gör jag nu då? I princip samma sak som tidigare eftersom jag ringat in problemen ganska väl och sammanfattat lösningarna till:

  1. Få i mig tillräckligt med energi (tillräckligt med kalorier)
  2. Få i mig tillräckligt med näring (alla B-vitaminer, K2, D-vitamin, zink, Q10, magnesium, alla aminosyror samt omega 3 och bra fetter)
  3. Komma ut i dagsljus varje dag
  4. Skapa och underhålla sociala sammanhang
  5. Träna regelbundet
  6. Ta min terapi på allvar och våga vara 100% ärlig
  7. Ta emot den hjälp som erbjuds mig
  8. Vara öppen för medicinsk hjälp
  9. Sova 8h per natt
  10. Meditera och skriva dagbok dagligen

Allt på listan blir inte av men det går åtminstone framåt. Det svåraste för mig är att acceptera down time där jag inte är “som vanligt” så det är mer eller mindre ett “head game” just nu. Men summan av kardemumman är att jag ångar på och försöker att leva som jag lär för att få rätsida på mig själv. Den senaste tiden har jag inte känt mig som en värdig förebild eftersom jag inte lyckats fixa mig själv, men poängen är ju inte att få mig själv att framstå som perfekt utan att öka människors förståelse för hur kroppen fungerar.


Min tro är att ökad förståelse leder till bättre val och att man blir mindre emotionellt intrasslad och mer lösningsfokuserad när man förstår. Det betyder inte att man måste lösa allting själv utan kan innebära en ökad förmåga att göra sig förstådd och mottaglig för att hamna rätt i vården. Tankar som “nu mår jag si för att jag gjorde så” tar ändå bort ett lager av maktlöshet även om man inte kan lösa allting på en gång, eller vad tycker du?


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

I skrivande stund sitter jag och spelar in nionde podd-avsnittet som blir lite flummigare och friare än vad jag hittills producerat. Jag tar till mig av kritiken och ska försöka free-stajla ännu mer så att det inte känns som en universitetsföreläsning i dubbla hastigheten! 😀 Du får ursäkta min oförmåga att förstå att det som är självklart för mig inte är självklart för alla, men jag lär mig! Du hittar alla poddavsnitt här samt på Spotify och din favorit podd-plattform. Sök på biohackingpodden.


Glöm inte förboka Handbok i Biohacking så att du säkert får ett ex när den släpps i slutet av juli och köp Hormonstark innan den tar slut!


Följ mig på instagram om du vill ha mer frekventa uppdateringar och glöm inte ge mig feedback på podden om du lyssnar! 🙂

Biohacking, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
neurohacking, psykisk hälsa
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • …
  • 21
  • Next

Senaste kommentarerna

  • IC on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Kanske inte alltid till en början :) man kan be att få göra ett lapptest i ögat…
  • Martina on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Du får testa med alla möjliga allergener, mejerier är bara EN sak av MÅNGA! :) L…
  • Martina on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Well, det finns ju laser ;)
  • Martina on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Sjögrens har så många fler symptom än bara torra ögon, det är ju ett helt autoim…
  • IC on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Mitt spontana tillägg på Martinas spaning är att läsa på om HIT (histaminosis) o…
  • IC on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Be om provtagning för autoimmuna sjukdomar, huden och även sömnens kvalitet påve…
  • IC on Svar på tal: Keto & kraschade hormonerFinns butiker på Odenplan i Sthlm och i Västra Frölunda i Gtbg, de har koll och…
  • IC on Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?Läs om Sjögrens! Havtorn har speciellt omega7 i stor mängd och har fått uppmärks…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson

  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register|Lost your password?

    Continue with Facebook
    Continue with Google