Posten är taggad powerthinking

Refuserad gång på gång!

Det går generellt sett väldigt bra med bokskrivandet men jag har en bok, en skitbra bok som ingen vill ge ut. Den blir refuserad gång på gång, den blev till och med utsparkad från Bonnier även efter kontraktet var skrivit. Det låter ju som att den är kass men den är verkligen inte kass. Det är kanske en av mina bästa böcker, men den blir så ratad!

Vaknade och såg det här mailet;

Tyvärr tackar vi nej till att gå vidare med texten.

På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus.

Önskar i stället lycka till på annat förlag.

Bästa hälsningar

Från att ha varit intresserade och haft en personlig kommunikation med mig, till att vända om och svara mig som en bot.

Challenge accepted!

Det är här jag kanske skiljer mig från andra för jag blir supertaggad av ett sånthär mail. Ju mer nej jag får ju mer motiverad blir jag! Challenge accepted! Om något är svårt eller kämpigt får det högre värde, är något för lätt så värdesätter jag det inte. Har jag talang för något är jag inte lika nöjd som om jag lär mig en ny sak genom hårt arbete.

Den här boken ska ut för den är skitbra, och jag ger mig inte förrän den är publicerad. Alla stora böcker har fått nej hundratals gånger och jag är inte rädd för nej eller för att misslyckas. Det är bara en del i processen, ett steg på vägen mot målet.

Jag berättar detta för att jag fick så kul och intressant respons på mitt inlägg ”Resultat kräver hårt arbete”, och det var många som tyckte massa saker, och vissa bekännelser om att fighting-spiriten var låg.

Som här: 

Jag kämpar inte ett dugg eller lite då och då och förväntar mej revolutionerade resultat men blir ju naturligtvis mycket besviken och uppgiven över min talanglöshet! 🙂

Och jag vill liksom säga att det är okej att få nej, okej att misslyckas eller vara kass och talanglös. Vi är alla lika kassa och talanglösa, min tro är att saker blir vad vi gör det till och att man får mer ju mer man kämpar för det! 🙂

Ha en trevlig fredag nu, jag ska på aerial yoga (sån där man hänger i en sele från taket) uppdaterar med bild och recension senare så kika in då, eller följ mig på instagräääm

Självförverkligande och att anpassa sitt liv efter sig själv!

Det här är vad jag är ”all about” och som jag tycker är så otroligt viktigt. Hela tiden ser jag människor som anpassar sitt liv efter andra, eller gör saker för att någon annan vill. Man skyller på att man ”måste” av olika anledningar, men jag tror ju inte på det där. Jag tror inte att man måste någonting!

Det svåraste kruxet att komma runt i att ”anpassa sitt liv efter sig själv” är den ekonomiska aspekten. Många säger att ”ja men jag måste jobba så jag kan inte göra vad jag vill hela tiden” och fine. Det är ett kapitel (eller en bok?;)) för sig! Vi lämnar jobb och ekonomi därhän, och tittar på övriga aspekter. Resten av tiden helt enkelt!

Att alltid prioritera sig själv

Guuud vad ego! Eller? Jag tror ju inte att människor är varken ego eller elaka eller dåliga egentligen utan att vi blir det när vi känner oss rädda, trängda, ledsna eller har glömt bort oss själva. När man känner att man lever SITT liv på SITT sätt så behöver man inte göra något taskigt mot någon, man behöver inte säga elaka saker eller bete sig som en idiot. När man beter sig som en idiot så är det oftast för att man har tappat kontakten med sig själv, man är inte grundad längre och har snurrat in sig i sin egen hjärna.

Hur börjar man?

Well… jag tycker att det är bra att börja med penna och papper och skriva upp vem man vill vara eller vad man vill göra, vad man tycker är viktigt och hur man vill att ens dagar ska vara. Jag gör detta i min dagbok men alla metoder som fungerar är bra! Så länge man lyckas göra en slags karta för sig själv som man förstår.

Med vad ska andra säga?

När man plötsigt börjar prioritera sig själv!?

Så länge du gör det utan rädsla för vad andra ska tycka är det helt lugnt. Vi människor har en förmåga att ”plocka upp” osäkerhet och reagera väldigt starkt på det tyvärr. När vi känner av osäkerhet hos andra, kan vi också börja känna oss osäkra och det slutar med att någon blir arg eller att man känner en viss avighet. Tricket är att förklara sina behov lugnt och sansat och med förståelse för den andra personen.

Ett annat trick är att inte lova saker man inte är säker på att man kan hålla, tacka inte ja till saker utan att tänka. Jag har gjort en vana av att säga ”Det låter jätteskoj men jag måste kolla min kalender först!” eller ”Jag ska fundera på det!” så att jag får tid att tänka om det är något jag verkligen vill göra. Innan jag började prioritera mig själv tacka jag ja till ALLT och ställde in 80%, det är inte schysst och det är inte bra för självkänslan heller.

Självförverkligande börjar med att prioritera sig själv

För att innan man prioriterar sig själv har man inte riktigt tid och möjlighet att fundera över hur och vad man vill göra. För att det ska kunna komma ut behöver man sluta umgås med människor man inte passar ihop med/energitjuvar och sluta göra grejer man inte mår bra av! Du har 100% rätt till att sluta med detta nu med en gång för du är INTE en välgörenhetsorganisation!!!

 

 

Är introverta egocentriska?

U: Jag såg att någon hade skrivit något om varför introverta uppfattas som egocentriska. Det var ett intressant ämne. Jag blir av min extroverta styvmor hela tiden uppfattad som arg. Jag är ALDRIG arg. Det är tråkigt om folk tror att man är arg när man är tvärtom.

Jag gillar mina extroverta kompisar jättemycket men ibland kan det bli väldigt uttröttande och jobbigt. Problemet är ofta NOLL förståelse för att vi funkar olika, och att jag behöver tystnad och återhämtning i otroligt mycket större grad. Det kan då uppfattas som att jag är ego och inte vill bjuda till, och vad jag har lärt mig då är att kompromissa lite. Dels att faktiskt bjuda till mer där det räknas, såsom att orka gå på fika, kalas och fest och försöka samla ihop energi till det. Det gör jag genom dagboksskrivande, träning och meditation som är väldigt energigivande för mig. Sen försöker jag också förklara mer att ”nu orkar jag faktiskt inte, måste återhämta mig” och så föreslår jag när vi kan ses nästa gång. Det brukar funkar ganska bra!

Introverta och ”The resting bitch face”

Någon mer än jag som lider av detta? 😀 Det ser typ alltid ut som att jag tänker ”vafan vill du!?” men det gör jag inte alls. Nu har jag lärt mig att komma ihåg att le, då tror inte någon att jag är arg längre även om det ibland ser lite krystat ut, typ: ”okej kom igen le nu!!!” Vi är många introverta som glömmer av hur våra ansikten ser ut när vi är djupt inne i våra egna huvuden 🙂

Tyvärr belönas extrovert beteende mycket mer än introvert beteende och vi råkar ut för fördomar som att vi är ego, kalla eller arga! Tack och lov har vi mycket fördelar också, som att vi är bra på att lyssna, inte har några problem med att vara ensamma eller hemma själv (fast vi behöver sällskap också!), ofta bra på att reflektera och analysera saker, så vi får mäta oss med en annan måttstock. Inte efter hur mycket grejer vi gör eller hur mycket kompisar vi har. Alla har ju olika behov och jag har lärt mig att det är okej!

Om du är introvert – har du råkat ut för några av de här fördomarna?
Om du är extrovert – stör du dig på något hos introverta, och i så fall vad? 

Laga en trasig självbild!

Vi är många som har trasiga självbilder, och jag har fått flera frågor om det här ämnet om vad man kan göra åt det.

Varför får man en trasig självbild? Jag skulle säga att det beror på:

  • Mobbning
  • Inte blivit sedd eller förstådd i skolan
  • Inte blivit sedd eller förstådd hemma
  • Varit i destruktiva förhållanden
  • Asperger/ADHD/ADD eller annan ”störning”
  • Trauman

Hur många här kvalar in på någon av dessa? Jag skulle säga 90% eller mer om jag bara ska gissa. En del är väldigt duktiga på att kompensera för det, skaffa sig ett socialt skal eller laga självbilden på egenhand.

Vad är en självbild?

Hur man ser på sig själv och sin identitet. När självbilden är skadad känns det som att man inte vet vem man är eller vad man vill. Man vet inte vad man är bra på, eller vad man önskar sig. Man kanske rentav tror att man är en riktigt dålig människa, ondskefull till och med. Det är svårt att skaffa vänner, intressen eller göra saker eftersom man tror att man inte kan eller får.

När ens ideala bild av sig själv och den man själv tycker att man är går ihop och överlappar till 100% är självkänslan och självförtroendet på topp. För att nå hit behöver man inte bli en perfekt människa, man behöver bara möta sig själv med kärlek och förståelse, och lära sig att se på sig själv med nya ögon. Det här går att träna upp!

Vem är jag? Hur vet jag?

Mitt stående tips är att testa olika saker och se om det är roligt eller inte. Testa att måla, var det skoj? Testa att gå en matlagningskurs, var det skoj? Testa att gå en kvällskurs i psykologi, var det skoj? För varje grej som var tråkig, stryk den och gå vidare med det som var roligt. Det här kommer inte visa vem du är, men du kommer i alla fall veta vad du vill. Lita på det. Om du tyckte att det var hemskt roligt att skriva, gör mer av det. Om det var fantastiskt kul med dans, gör mer av det. Det är stärkande för självbilden!

Självkänslan och självförtroendet

Sätt ribban lågt och droppa alla vanföreställningar om perfektion. Ingen är perfekt, inte ens personer du följer på instagram som ser ut som skyltdockor, eller youtubers med de perfekta livet, eller din granne som tjänar hur mycket pengar som helst. Bara släpp tanken på att du måste vara som någon annan. Du har rätt att vara exakt den du är, hur knäppt och konstigt det än må vara. Du är här för att vara du!

Självkänsla är lite av ett hjärteämne för mig, så jag har redan skrivit en del om det:

Och 2 videos…

OBS: Jag har absolut inte perfekt självkänsla. Då och då droppar den ned i avgrunden så det är något jag alltid får jobba på. Likaså min självbild då jag alltid upplevt mig som ganska jagsvag. Flytande, diffus… en kameleont som kan ta många olika skepnader. Men vem är jag? Man måste kanske inte veta.

Livsnavigering om utlandsliv, cash & motgångar!

Astrid: Jag skulle vilja läsa mer om livs-navigering! Tips och erfarenheter 🙂 Hur har det varit att styra in på en annorlunda väg som egenföretagare och flytta utomlands? Hur har det varit att vara så långt bort från ”sitt sammanhang”? Hur har du samlat mod? Hur hanterar du motgångar eller tvivel? Du nämnde förut att du prioriterat ner pengar och tex pluggat länge, hur tänker du kring ekonomi, hur har du orkat?

Jag tror ju att vissa människor helt enkelt inte är skapta för 9-17 livet. Tänk att det aldrig faller sig naturligt, tänk att det alltid blir tokigt liksom. Vad gör man? Jag har så många historier kring detta som jag inte kommer att berätta, men om du har läst Tim Ferriss bok ”4 Hour Work Week/4 timmars arbetsvecka” där han berättar om sina arbetserfarenheter. Exakt så var det för mig. Till slut tvingas man välja mellan att skärpa till sig och bara göra vad som förväntas av en, och att trassla sig fram på något annat sätt. Jag tror att alla, hur konstiga och diagnosiga vi än må vara, kan bidra till den här världen om vi bara får lov att göra vår grej!

Jag är övertygad om att många fall av utbrändhet och depression kommer från en undertryckt personlighet som har tvingats in i ett hörn och inte fått blomma ut. Likaså många fall där SSRI och andra psykmediciner används, vad är det vi medicinerar egentligen? Läs gärna mitt inlägg ”Du är inte fel!” om just detta att medicineras för att klara av en sjuk vardag som inte uppfyller våra behov.

Flytta utomlands gör mig mer ”connectad”

Märkligt nog är jag mer ”i mitt sammanhang” när jag bor utanför Sverige. Dessutom tar jag med lätthet flyget överallt där jag behöver vara, medan många Svenskar knappt orkar ta sig utanför dörren! Jag märkte redan 2008 när jag flyttade utomlands första gången, att jag inte tappade vad som är viktigt i Sverige utan snarare förstärkte det. Mina ”soulmates” kommer liksom aldrig lämna mig var vi än bor, och många har samma inställning som mig.

”Jaha du är i Korea nu? Jag kommer dit!”

Det låter kanske lyxigt eller jetsettigt i mångas ögon men det är det inte. Jag är sjukt bra på att deala (tack Kina) och att hitta billiga resor, och sanningen är att resa/flyga inte konstar mycket nuförtiden. Inom Asien flyger man lätt för ett par hundra var man vill, särskilt om man styr över sitt egna schema och kan boka det billigaste.

Samla mod och komma över tvivel och motgångar


Min vision och vilja är starkare än något annat så jag tvivlar inte så mycket på saker, det bara SKA gå! Jag har hört alldeles för många gånger att ”det går inte” eller ”du kan inte” så jag är immun nu och hör jag det tar jag det som en signal att trycka gasen i botten! 😀 Jag är inte modig som person, tvärtom men gäller det något jag vill så kör jag på ändå.

Motgångar kommer hela tiden, särskilt om man försöker göra sina egna grejer. Förra året var flera stora motgångar som jag inte nämnt i bloggen. Bland annat blev jag totalt grundlurad av en tjej jag skulle samarbeta med som bara utnyttjade min kunskap rakt av. Tack och lov var det inte bara min kunskap hon behövde utan också mitt driv, så det blev ingen business för henne heller. Man får lära sig att vara noga, se över sina kontrakt, ta juridisk hjälp och lära sig av sina misstag. 2016 var ett riktigt (dyrt) lärdomsår för mig, tror aldrig jag haft med så mycket jurister att göra någonsin!

Nedprioritera ekonomi för att nå sina mål

Här skulle jag kunna skriva en roman i klass med både Bibeln och Brott och Straff men jag ska inte göra det.

Jag tycker att de flesta har skev syn på ekonomi och pengar och förstår inte hur så många svenskar kan säga ”jag har inte råd” när de bor i ett av världens mest priviligierade länder med ett välfungerande välfärdssystem. Ta lån på flera miljoner och alla pengar försvinner in i ett hus… nä, ni kommer aldrig få se mig i ett hus jag inte har cashat! Jag tror inte på att använda pengar man inte har, eller jobba bara för att få pengar. De här med ekonomi är säkert lika mycket av en brandfackla som religion i Sverige så jag svettas bara jag skriver detta haha!

Sanningen är att jag aldrig upplevde det som särskilt jobbigt att vara student (ekonomiskt) trots att jag inte hade några pengar. Då brydde jag mig heller inte ett dugg om cash (tyvärr) och även om jag lär mig mer och mer om ekonomi nu och anser att jag är ganska duktig numera, så har jag svårt att ta det på så stort allvar. Jag vet inte vad det beror på, men det kanske är fler som känner så?

Det här är jättekul att skriva om och uppskattar verkligen kommentarer, frågor och feedback kring livsstilsdesign och livsnavigering! 🙂

Ateister lever kortare & tro ger livskvalité!

Jag la upp en bild på instagram med titeln ”The five F’s of happiness” som rangordnade fem punkter för optimal lycka.

  1. Faith
  2. Family
  3. Friends
  4. Fitness
  5. Finances

Jag vet inte om det nödvändigtvis måste vara i den här ordningen, vissa ville lägga till Freedom eller flytta upp Fitness (hälsa översätter jag det till) till plats nummer två. Jag kan hålla med men överlag tycker jag att de fem F:en stämmer bra. Vad många däremot reagerade på var första F:et Faith (Tro) vilket jag tycker är så typiskt svenskt! 🙂

Människan designad för spiritualitet

I mitten av hjärnan nära hypofysen sitter epifysen som producerar sömnhormonet melatonin. Det har även setts som en ”andlig antenn” i tusentals år och kända filosofer såsom Descartes hävdade att det var själens säte. Vad man vet rent kemiskt är att epifysen producerar små mängder DMT (dimetyltryptamin) vid starka religiösa eller övernaturliga upplevelser inklusive nattliga drömmar. Det är ett slags fysiskt center för spiritualitet som människor varit medvetna om länge, och bland annat använt sig av genom att inta psykadeliska droger (svampar och andra växter) för att trigga religiösa hallucinationer.

Svenskar extra kritiska mot det andliga

Vi aktar det rationella, kritiska och logiska tänkandet högt och pratar man om tro så är det snabbt många som börjar rationalisera: ”Jag tror på mig själv” eller ”Jag tror på min egen förmåga” för att underkasta sig någon Gud vill man inte höra talas om. Nu har dock meditation blivit ganska trendigt, och jag måste erkänna att det var svårt att skriva om meditation i början. Jag var rädd för att bli betraktad som flummig och oseriös. Att ha en mer religiös eller spirituell tro, eller fasta uppfattningar om saker som inte går att bevisa gör lätt att man anses vara lite bakom flötet. En foliehatt eller att man bara är outbildad.

Skillnad på tro och religion!

Det är väl ingen hemlighet att religion har orsakat och fortfarande orsakar mycket oreda i världen. Det blir ju väldigt destruktivt när man försöker tvinga på sin tro på andra, eller tolkar religiösa texter på helt tokiga sätt. Jag förstår att många vill distansiera sig från detta för det är inget annat än galenskap. Vad man däremot missar när man drar all tro över en kam, är den personliga och djupt spirituella upplevelsen av att ha en tro. Oavsett vad man tror på (inte ”sig själv” utan något mer menar jag nu) så ger det en dimension till till ens liv!

Min personliga upplevelse och fördelar

Jag var inte särskilt troende eller religiös före 2011. Jag var mer av en agnostiker skulle jag säga men jag lärde känna djupt kristna Eckhart-Tolle-anhängare i Taiwan 2010 och blev introducerad till The Power of Now. En av världens mest inflytelserika böcker när det kommer till spiritualitet. Den förändrade mitt liv helt och hållet, öppnade en dörr som tidigare varit stängd. Jag började se allting med nya ögon, omvärderade hela mitt liv. Började meditera och ja… det är en lång historia som sen kom att sträcka sig över flera år, men nu finns i alla fall inte alternativet att inte ha en stark TRO.

Mina fördelar  

  • Lugnare sinne
  • Litar mer på mig själv och min förmåga
  • Lättare för att skapa det jag vill ha
  • Inte rädd att be om vad jag vill ha från andra
  • Inte rädd för framgång eller att lyckas
  • Övertygelse om att livet fortsätter efter döden
  • Tar inte saker så allvarligt
  • Det finns alltid space runt negativa känslor och de försvinner snabbt

Att tro och utöva spiritualitet ger livskvalité!

Jag verkar inte ensam om att tycka att spiritualitet höjer livskvalitén, många studier har gjorts på ämnet, och böcker och artiklar har skrivits. Faktum är att ateister verkar leva kortare och med sämre livskvalite! Tror du på det? Jag tror definitivt att en stark tro kan övervinna det mesta och bidra till bättre hälsa både psykiskt och fysiskt! En starkare känsla av hopp, att man inte är helt själv och att allt inte är förgäves.

Det är så jag känner i alla fall, hur känner du?

Här är några artikar!

Psychology today – Are religious people happier?
DailyMail – Religious people happier and have more life satisfaction
Atheists live shorter lives
Integrating spirituality into treatment
Religion and spirituality in mental and physical health
Religiosity/spirituality and health: A critical review of the evidence for biological pathways.
Huffington Post – Why people who pray are healthier

Det är inte du som är fel, du kan aldrig vara fel!

Jag hittade det här citatet för någon vecka sedan: ”När en blomma inte slår ut, ändra på omgivningen inte på blomman!” och det fick mig att tänka på hur vi alltid hittar fel på oss själva hellre än att ändra vår omgivning. Jag tror ju personligen att vi övermedicinerar som sjutton och att många medicinerar hellre än att ändra sin situation.

Medicinera för att stå ut med vad…?

Jag har själv varit öppen för att ta medicin för att stå ut med 9-17-jobb. Jag har tänkt att ”jaja, jag kan ta den här medicinen, gå till jobbet och tjäna pengarna” men när man börjar tänka på hur det egentligen låter… att droga sig själv för att passa in i en mall. Det låter ju helt från vettet. Tänk hur många som drogar sig själva för att stå ut med sin partner, för att stå ut med sina egna barn eller för att stå ut med att bo kvar i sitt hem. Vårt samhälle är så konstigt och knäppt ibland alltså. Jag har en del vänner som går i pension nu, men som är allt annat än redo att göra det mentalt. Jag har också bekanta som hatar sina jobb och väller ur sig skit om sitt jobb varje dag för alla som vill lyssna, och hur många av dessa har fått någon typ av psykofarmaka utskrivet?

Ansvaret ligger på den som tar medicinen snarare än den som skriver ut

Jag är så kluven till psykofarmaka för på ett sätt är jag 100% för och tycker att det borde vara fritt flöde på allting som kan hjälpa människors psykiska hälsa. Läkare som sitter och håller på ångestdämpande medicin får mig att spy rakt ut. Jag tycker inte att psykofarmaka skrivs ut ”för lätt” de har jag inte sett med egna ögon. Mitt perspektiv är mer på det personliga ansvaret att sluta göra saker mot sig själv som man uppenbarligen inte mår bra av, och att välja medicin för att kunna ”stå ut”. Det är där jag har problem med medicinen och att vi övermedicinerar, för då är det inte längre att klara av att leva, utan att klara av en galen jobbsituation, ett tråkigt jobb eller annat i ens liv som inte ens borde vara där från första början!

”Vad behöver jag?” är mer stärkande än ”Hur ska jag klara det här?”

Det är mer upplyftande att tänka på hur man kan ändra sin omgivning för att man ska må så bra som möjligt, snarare än att ändra sig själv för att passa in där man mår dåligt. Det här året har jag tagit jättekliv mot att leva ut mig själv mer och mer, försöker hela tiden hitta nya uttryck för min egna unika personlighet. Det är kul och inspirerande, till skillnad mot att vända ut och in på sig själv för att passa in här och där. För tusan, man får väl skapa sina egna sammanhang istället! Orka passa in liksom!

Vad tycker du?

Annonsera via Tailsweep