Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Inlägg i kategorin Personligt

Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!

27 January, 2023 19 Comments Written by Martina

Inlägget innehåller reklam för min samarbetspartner Gutfeelinglabs (rabattkod, länkar & info hittas i separat, färgmarkerat avsnitt längst ned!)

Som du märker går temat kring livsstilsfaktorer som en lång röd tråd genom de senaste inläggen, och inte bara “vad” utan kanske främst “hur” vi ska kunna genomföra de förändringar som krävs för resultaten vi längtar efter. Som jag sagt många gånger innan är det sällan brist på information som gör att vi inte gör det vi “ska”, för nog har de allra flesta en vag spaning om att det kan vara vettigt att lägga sig i tid, äta lagad mat från grunden och kanske chilla med rökning och solariesolande (som några utstuderade exempel) men min senaste iakttagelse handlar inte om vad som är bra eller dåligt, utan om vikten på respektive livsstilsfaktor och hur vi kan bedöma det mer korrekt!

Ansatser med självbedräglig grund

Jag nämnde i några tidigare inlägg att jag loggat livsstilsfaktorer väldigt rigoröst hela 2022. Min mest omfattande loggning någonsin!

Dock hittade jag inte riktigt vad jag väntat mig utan vad som uppenbarade sig var att det fanns ett flertal faktorer (som inte loggades så himla noga) med större negativt inflytande än jag hade anat. Det skapade en kontrast mellan loggen och verkligheten, och framförallt lös mina förväntade resultat med sin frånvaro! Jag har sett fenomenet många gånger hos andra men… hos mig!? Ja, jag var då inte förskonad från att vikta positiva aktiviteter högre än de förtjänade och vice versa… jag förstod ju att någon typ av självbedrägeri hade ägt rum och började skriva lite diffust kring mina spaningar, men jag hade inte riktigt en bra formulering på det hela förrän nu!

Min besvärliga forskningsartikel som fick poletten att trilla ned!

Men så var det så att jag satt och kämpade mig halvt från vetten med mitt senaste dataset (i forskningen alltså) med den ena häftiga variabeln efter den andra, för att med större precision kunna observera riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. Allting såg helt perfekt ut och jag hade verkligen sett fram emot den här unika, minst sagt omfattande datan, med det besvärande problemet var att ingenting gick ihop!

Inte ens de mest förväntade eller etablerade sambanden gick att visa, trots att jag körde det ena mer avancerade testet efter det andra. Plottade variabel för variabel och insåg efter någon veckas frenetiskt plottande att variablerna hade långt ifrån samma “tyngd” och kanske inte hade kapaciteten att visa så mycket överhuvudtaget! Det är min arbetsteori i alla fall för en variabel kan ju vara otroligt värdefull medan en annan inte säger så mycket alls. Oavsett om det är sant i mitt dataset eller inte så finns i alla fall fenomenet i vår vardag och har ett (vad jag tror) stort genomslag!

Min spaning är att vikten (alltså själva värderingen) av våra olika livsstilsfaktorer spelar större roll än vanorna var för sig, för ingen gör allting rätt hela tiden, men vissa verkar komma undan och andra inte. Är det slump, tur eller har vissa en mer förlåtande eller oförlåtande genetik? 

Vad väger en livsstilsvariabel?

Det är en väldigt bra fråga. Hur mycket chips kan man egentligen äta per gympass? Hur många glas vin eller sena nätter kommer man undan med om man trots allt sover ikapp ibland och äter sina jätte-braiga tillskott?

Det tråkiga svaret är att det beror väldigt mycket på grundförutsättningar som genetik, ålder, kön och summan av alla livsstilsfaktorer tillsammans med särskilt fokus på alla riskfaktorer. Det innebär att om du t.ex röker… ja den variabeln kommer tyvärr överskugga många friskfaktorer!

Cirkeldiagram lånad från följande artikel (länk)

Jag snodde det här cirkeldiagrammet mest för att det såg snyggt ut och verkade någorlunda vettigt. Jag har ärligt talat inte läst artikeln men det ser ut som att de viktar matvanor ganska tungt, tyngre än rökning och därefter högt blodtryck. Jag tror blodtrycksgrejen kan vara en varierande risk beroende på anledningen till det. Artärstelhet är värre än att ha någon natrium-kalium obalans, och det finns såklart fler exempel som påverkar blodtrycket liksom kolesterolet som också kan vara förhöjt av många anledningar som inte enbart är dåliga (till en viss gräns förstås!)

Statistik eller verklighet?

Det är dock viktigt att komma ihåg att sådana diagram som ovan är baserat på observerade samband i någon större grupp av människor i något land under några omständigheter (kallas för en kohort i forskningssammanhang) och det betyder att det absolut inte behöver representera dig överhuvudtaget.

Vi har alla olika (b.la genetiska) förutsättningar så självklart finns det de som kan röka 2 paket cigg om dagen och ändå bli 98 år gamla, precis som att det finns individer som inte kan äta en broccoli utan att blossa upp i en autoimmun kavalkad av besvärliga tillstånd!

5 punkter om att värdera & (förhoppningsvis) eliminera konsekvenserna av negativa livsstilsfaktorer!

1. Backtracka från resultaten!

Vad jag kom fram till var att det enda sättet att egentligen säga om vi viktar våra livsstilsfaktorer fel är att titta på resultaten och backtracka därifrån.

Om vi tränar och tränar och inte ser tillstymmelse till resultat… då måste något vara lite avigt, eller hur? Eller om vi mediterar varje dag och varken har sinnesro eller självinsikt… eller äter så nyttigt vi bara förmår och ändå inte mår ett dugg bättre. Då är det dags för lite ärlig självrannsakan… vad har vi för spöken i garderoben egentligen…? Är det ett stort och läskigt spöke som vi helst inte vill titta närmare på? Eller är det små, oskyldiga spöken, fast väldigt många av dem?

Jag är mer typen som har EN megagigantisk variabel med mer negativ tyngd än allt det positiva tillsammans och det är en trend som funnits med så länge jag kan minnas. Ett exempel från Chalmerstiden är att jag under en period ersatte sömn med socker och koffein, och sen sov i ett helt upplyst rum, både för att det var dag och för att jag var mörkrädd. Det låter ganska idiotiskt för att vara ett påhitt av en Chalmersstudent men jag har gjort en hel del idiotiska grejer, det verkar ha mer med omdöme att göra än intelligens (har jag hört, det är inte min officiella ursäkt! 😅)

2. Hur hög är motivationen till förändring? 

Huruvida vi är redo att lösa problemet, vilket kan översättas till en slags motivationsvariabel, är nog en viktigare fråga än HUR vi löser det, för om det trots allt gynnar mig att plugga hela natten istället för att sova för att jag då klarar tentan och får mitt CSN… är jag verkligen motiverade till att typ… inte göra det? På riktigt liksom? Det är ju högst tveksamt om det saknas alternativ, och om jag har fått för mig att just nattplugg är det allra bästa, att sömn är nått jag kan hålla på med vid något annat tillfälle och alla runtomkring mig verkar ha lika dåliga vanor och normaliserar eländet!

Negativa faktorer har ju ofta ett gott syfte… även det mest destruktiva man kan komma på har uppstått som någon slags “lösning” någon gång, även om det kanske i slutändan blir mer av ett problem…

3. En kraftfull reality-check! 

Ett bra knep jag lärt mig är att ta en dålig vana och rada upp de kortsiktiga fördelarna och de långsiktiga nackdelarna (jämte varandra) och sedan jämföra dessa två kolumner med en lista på vad vi värderar allra, allra högst!

Det är riktigt, riktigt kraftfullt även för en sak som typ jobbstress. Vi vet att det är jättedåligt att hålla på med överdriven jobbstress, men vi värderar den där hetsiga, mitt-i-natten-insatsen så himla högt för att det var en viktig deadline och allt det där, men om man zoomar ut lite så bleknar det liksom i jämförelse med kostnaden över tid.

Det är sådant man absolut INTE tänker på när man är 20 men som man MÅSTE tänka på om man är typ 40… som kvinna kommer hormonsystemet att säga ifrån om inte annat, antingen äggstockarna eller sköldkörteln om inte binjurarna brakar först. Stress är en grej man bara inte ska spela hasardspel med, men ÄNDÅ gör vi det… (eller jag gör ska jag säga, för jag hoppas att du som läser här tar kronisk stress på allvar!)

4. Lista alternativa beteenden

Beroende på vad ens negativa faktorer är så kan man titta på alternativen när man är redo för det. Det kommer att ta emot, för om man t.ex jobbar mindre så kan det bli så att man tjänar mindre, eller om man äter mindre så kan man bli hungrig eller vad det nu kan vara som inte är så önskvärt men som ändå behöver åtgärdas någon gång. Det är helt okej att ta hjälp om man inte kan klura ut vägen själv, man måste faktiskt inte lösa allting själv!

Jag kan säga att för egen del fick jag köra lite ärlig självrannsakan och erkänna att vissa vanor kanske inte är helt hållbara och behöver strykas helt. Mitt nervsystem är som jag nämnt tidigare lite väl “hooked” på stress och vill kicka på det, även om jag kan observera de negativa konsekvenserna av det.

Jag vet att många av er har samma “störning” (ursäkta ordvalet) men alltså arbetsnarkomaner, träningsnarkomaner, adrenalin-junkies osv som frivilligt utsätter sig för onödig belastning för någon slags “belöning” som i slutändan inte är värd så mycket. Det är problematiskt i ett samhälle som värderar prestation så otroligt högt, men titta bara på det växande antalet utbrända… det är ganska uppenbart att prestationstrenden kommer att behöva vända, även om det är svårt att förutspå när…

5. Radikal eliminering eller successiv ersättning?

Om de destruktiva vanorna grundar sig i ett beroende är det lite av en uppförsbacke att bara ersätta med något annat, men ingenting är omöjligt om man bibehåller sitt fokus, sin medvetenhet och påminner sig om den riktiga kostnaden. Vissa beteenden är ju tyvärr bara att dumpa rakt av (som mitt exempel med rökning) medan andra kanske kan få ha någon övergångsfas eller har en värdig ersättare?

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Jag ber om ursäkt om jag upprepar mig lite kring det här ämnet men jag känner att det är en sån viktig kärnpunkt i vilken typ av “biohacking” man än vill göra. Det är viktigare än alla coola biohacks i världen för om vi ändå inte GÖR dem, vad är det då värt?

Forskningen jag ägnar mig åt är relaterad till livsstilssjukdomar, vilket betyder sjukdomar med stark koppling till livsstil (dvs dagliga vanor) snarare än genetisk predisposition. Det innebär att vi (rent teoretiskt i alla fall) har så mycket mer makt än vi tror, om vi bara förstår alla de där hur och varför-grejerna som jag själv försöker få grepp om, men jag är också medveten om (och har stor empati för) att allting inte faller sig så lätt rent praktiskt… det gör mig dock ännu mer intresserad av att hitta triggern (i brist på bättre ord) till en hållbar, positiv förändring hos både mig själv och andra! Det är först då riktigt coola förändringar kan äga rum!

Berätta gärna om dina tankar kring det här med att vikta livsstilsfaktorer, eller något annat du kommer på!

Jag läser, godkänner och svarar på alla kommentarer även om mitt fokus är på lite annat håll just nu, men kollar alltid och försöker svara nått bra så fort jag får tillfälle! 🙂 

Reklam i samarbete med Gutfeelinglabs!

Har du läst ända hit kan du som är nyfiken på att testa din tarmflora stötta mitt arbete med b.la bloggen genom att ta del av min rabattkod NEXTLEVELGUT som ger 20% rabatt på alla produkter hos Gutfeelinglabs.se (inkl. SIBO-tillskottet GUTCLEAR som är framtaget genom mänskliga tester och fått bra respons av mina läsare!) All info finns hemsidan och det är ett svenskt forskningsföretag som jag själv gör tester hos regelbundet! Stabilt och bra med andra ord 🙂

Biohacking, Lifestyledesign, Powerthinking
, , , , ,

Nyårskrönika nr 2 | Ayahuasca & vad som får stenen att rulla!

31 December, 2022 12 Comments Written by Martina

Nyårskrönika försök nr 2 | Den mindre dystra versionen?

Jag har visst lyckats överträffa mig själv i dysterhet igen med tanke på hur många kommentarer jag fått om hur jag mår egentligen…😅 Sorry! Jag vet inte alltid hur det jag skriver “låter” i läsarens huvud, jag kan ha en glad eller neutral ton när jag skriver men (av somliga) uppfattas som ilsken, deppig eller något annat stämningsläge som är helt oavsiktligt! När jag läste texten igen så kände jag att den kanske var lite mörk, samt även lite väl analytisk och vill därför mjuka upp det hela lite med ett nytt försök. Vi får se hur det går!

Temat är alltså livsstilsförändring med fokus på att bryta destruktiva loopar och förhindra självsabotage. Inte det mest muntra ämnet tyvärr men det är lika bra att hoppa i “the deep end” för att föregå oss själva och öka chanserna att lyckas med våra mål eller livsstilsförändringar! Det känns som ett bra tema såhär kring nyår. 😊💥

Vita knogar vs tillåtande förhållningssätt

Även om jag gillar planeringar, inventeringar och strikt disciplin, så är det inte vad som alltid funkar bäst ens för mig själv. Det jag försöker “bekämpa” kan snarare sätta sig ännu hårdare om jag inte antar ett mer accepterande förhållningssätt. Du kanske tycker att gräva runt i sitt psyke verkar onödigt eller som självupptaget navelskåderi, och det finns säkert sådana element i det, men för egen del har det varit viktigt att gräva fram rädda, ledsna och arga delar av mig själv och förstå och trösta dem. Kanske till och med hålla med för en stund, även om tankarna är överdrivna eller destruktiva.

Att värdera eller transformera känslor

Jag har många andliga vänner som ser ilska som en negativ och lite outvecklad känsla, men för min del är ilska en av mina mest läkande känslor som inte är särskilt destruktiv. Jag riktar den utåt i form av gränssättning och ökad ansvarskänsla, den kan också påminna om mina prioriteringar och vara bränsle till motivation. Vissa verkar tänka att man inte tillåter sig att känna smärta och sorg om man “hellre” uttrycker ilska, men jag tror att det är nyttigt att känna hela paletten av känslor, och ta reda på vilken känsla man har svårast för och varför. Det är inte alltid den man tror!

Vad gör en känsla destruktiv?

Vilka känslor som är konstruktiva eller destruktiva tror jag både beror på hur närvarande man kan vara i dem och vilka tankar eller handlingar som “följer med”, som t.ex om ilska är riktad inåt eller utåt, eller resulterar i konstruktivt eller destruktivt handlande. Stolthet skulle kunna vara både toxisk och stärkande. Ångest har så många olika nyanser, och flera olika biosignaturer. Varje neurokemisk ångest-typ kommer med sin egen ton som man kan lära sig att känna igen, och skilja från ånger, oro och nervositet. Många förväxlar ångest med ånger. Ånger triggar stark aversion hos många och kan vara startskottet för flyktbeteenden. En sådan process kan vara bra att medvetandegöra om man arbetar med att förändra vanor.

Meditation vs psykedelier

Om man börjar meditera på sina känslor eller använder tekniker som bodyscanning och lägger fokuset i kroppen, kan olika känslor byta skepnad många gånger under ett meditationspass. Var en känsla sitter någonstans i kroppen kan också vara intressant att känna in. För egen del är det mitten av övre rygg där det mesta känns för mig men det vanligaste är bröstkorgen eller magen. Att sitta och känna igenom kroppen medan tankar tänks och känslor känns är det bästa sättet att gräva i sitt psyke (tycker jag) för då kommer det som är redo för behandling att komma upp, varken mer eller mindre! (Sanning med modifikation)

Ayahuasca-retreats & interna resurser

Med psykedeliska droger eller mer provokativa metoder kan trauman komma ut “i förväg” med risken att man inte har de interna resurserna att klara av det. Därför är jag lite avvaktande till om det verkligen är en bra idé att popularisera t.ex Ayahuasca-retreats och liknande, även fast det kan vara enormt givande för den som har vana av att både tappa kontrollen och integrera djupare insikter i vardagen. Utan integrering är det inte mycket värt att spela hasardspel med sin hjärna, även om man kan få djupa insikter av det. Jag är lite biased här för att jag har fler vänner med negativa upplevelser och konsekvenser än motsatsen, så berätta gärna om du har varit med om något coolt! ✨👽

Varför gör vi inte det vi vet?

Det här och förra inlägget är på temat förändring och det trickiga med förändring är att hur många teorier man än har och hur många planer man än gör, så ligger inte “the secret sauce” där utan i själva görandet.  Vad som får var och en av oss att göra det vi redan vet att vi borde göra, över tid, är ju själva tiomiljoners-frågan!

Personligen tycker jag att alldeles för lite fokus ligger på vad som får stenen att rulla varje gång det pratas om coaching och hjälp till självhjälp. Det är liksom inte brist på information, planer eller scheman till höger och vänster (tror jag) utan på förståelse för vad som får en att faktiskt utföra någonting, både just nu, idag, den här veckan och över längre tid. Nästa månad, om ett år, två år, fem år, hela livet. Vad krävs egentligen? På riktigt!

Den bästa träningscoachen jag har haft var en mästermanipulatör som hittade de där spakarna i sina klienters hjärnor så att de pressade sig till max varje pass och fortsatte att göra framsteg. Det är ju dock viktigt att själv vara motiverad och ha VILJAN till det man ska göra, men när det kommer till svårare livsstilsförändringar hade det varit bra med mer hur-fokus istället för vad-fokus.

Att gå en promenad är kanske inte möjligt för någon som är så deprimerad att den inte kommer upp ur sängen, oavsett hur många gånger vänner eller familjemedlemmar säger “där kan du inte ligga, du måste komma ut! Gå en promenad!” Det ökar bara skammen och undvikandet och kan sätta igång en ogynnsam cykel av ljugande för att få slut på tjatet.

“Vem vill jag vara och vad kan jag göra just nu?” 

Nu är jag långrandig så det räcker så jag avslutar här och vill säga att även om saker och ting ibland känns hopplöst på grund av för många misslyckade försök, så har man inte misslyckats förrän man rätt och slätt ger upp. Man måste inte ge upp bara för att man inte knäckt en dålig vana ännu. Varje misslyckande kan faktiskt vara en viktig pusselbit till lösningen. Det finns nästan alltid en lösning, även om det kan vara svårt att se hela vägen dit från där man står just nu, men det behöver man inte heller.

Det är bättre att smala ned fokuset och fråga sig själv vem man vill vara och vad man kan göra just nu (eller idag) för att gå åt rätt håll. En fråga att ställa sig minst en gång om dagen om man är i förändringstagen 😉

Sååå det här får bli det sista inlägget för 2022 så går vi in i 2023 med närvaro och medveten handling! ❤ Ta hand om dig under nyårshelgen och unna dig något riktigt gott, det förtjänar du! ❤

Relaterat inlägg: Guide till dopamin-detox

Lifestyledesign, Powerthinking
, , , ,

Nyårskrönika 2022 | Om att övervinna destruktiva loopar & självsabotage

25 December, 2022 42 Comments Written by Martina

Hej vänner!

Nu har vi tagit oss igenom 2022 och jag tror att det har varit ett ganska kämpigt år för många. Det har hänt mycket i vår omvärld under året som har spätt på de känslor av oro och osäkerhet som vi redan levt med under två år av pandemi. Krig i Ukraina, chockhöjning av mat- och elpriser, samtidigt som vi försöker acklimatisera oss till vardagen igen efter att alla restriktioner upphört. Det finns säkert mer elände som har hänt som jag borde ha koll på men jag är inte bäst på att följa nyheterna så jag ska inte ha någon utläggning om det.

Personligen har jag haft ett väldigt tufft år mentalt för att jag fastnade i en destruktiv loop som jag hade svårt att ta mig ur. Vissa typer av självdestruktivitet kan vara svåra att identifiera både för en själv och andra. De kan vara rakt i döda vinkeln. Dessutom kan det vara så att man jobbar med massa positiva saker parallellt, allt från att gå i terapi till att träna, så att det ser ut som att man är på väg framåt även om man egentligen inte är det.

Att göra allt utom det viktiga!

I mitt inlägg om hur man gör en livsstilsinventering berättade jag att jag loggat mängder med grejer under året och identifierat en del självbedrägerier. Det förvånade mig eftersom jag anser mig medveten om mitt eget beteende, men loggandet visade att ansträngningarna inte tagit mig dit jag ville. Jag tänker att det inte kan vara särskilt unikt utan att många säkert anstränger sig massor för ett visst mål men medvetet eller omedvetet undviker att göra just exakt det som hade gjort störst skillnad, dvs det som är huvudanledningen till att målet hittills inte har nåtts.

Jag tror att hindret ofta är kopplat till något vi värderar högt eller till ett grundläggande behov. Alltså behov som trygghet eller variation eller att känna sig sedd, och att det destruktiva beteendet är en väg att nå det, åtminstone kortsiktigt.

Förståelse istället nystarter & nyårslöften

Vanligtvis älskar jag mina nyårsritualer och skriver nyårslöften och allt det där. Förra året gjorde jag även en dopamindetox under januari, men nu blir det en annan approach av att bygga eventuella mål runt min identitet istället, alltså att mål ska vara integrerade i personligheten.

Ett exempel skulle kunna vara att målet “börja träna” istället handlar om att vara eller bli den versionen av sig själv som älskar att träna och är vältränad som ett resultat av det. Mål om ekonomisk frihet handlar om att bli en ekonomiskt medveten person som har gott om pengar som ett resultat av det, och mål om att ha ett roligare socialt liv handlar om att själv vara en mer social person och framförallt en bra vän som andra tyr sig till. Jag tänker alltså att det bästa och minst ansträngande sättet att uppnå sina mål på är att integrera dem i sin identitet.

Modeller av jaget och vad vi kan förändra

Illustration från psykosyntesforum.se

Jag gjorde en egen modell med 6 punkter och hittade sedan bilden här ovan som var nästan identisk, så jag tar med den också. Det är 6 områden som bygger upp vår identitet och kan påverkas för att förändra sig själv och sin livssituation i positiv riktning. De 6 områdena är följande:

  1. Vision: framåtblick, hur man ser sig själv och framtiden.
  2. Identitet: alla etiketter och narrativ kopplade till jaget
  3. Trossystem: allting man tror om sig sig själv och världen
  4. Förmågor: utbildning och talanger, egenskaper.
  5. Beteenden: vad man gör varje dag.
  6. Miljö: hem, familj, arbetsplats, kollegor och vänner.

Anti-hacking & självsabotage

För drygt ett år sedan skapade jag begreppet “anti-hacking” som kontrast till biohacking. Anti-hacking är allt det man gör som står i kontrast till självförbättring, ens dåliga vanor helt enkelt. Jag tycker det är mycket mer intressant att förstå än optimering, för det är mycket vanligare att lägga krokben för sig själv än att man håller på att finslipa på sin redan perfekta livsstil.

Självbilden påverkar allt!

Det är lurigt med alla etiketter man sätter på sig själv för det påverkar vad man tror att man kan klara av, och inte bara etiketter utan också alla historier som man har om sig själv, sina erfarenheter och allting annat i ens liv. Det kan vara bra att ifrågasätta sina egna narrativ så att man inte kört fast i något som inte gynnar en. En trasig självbild uppbyggd av olika negativa historier är väldigt hämmande. Minst lika hämmande som en låg självkänsla, men de hänger ju ihop!

Tro blir till sanning

“Varför skulle jag lyckas den här gången? Jag kommer väl misslyckas som vanligt!” är en tro som lätt blir till sanning tillsammans med andra begränsande tankar. Det är viktigt att identifiera den här typen av tankar och arbeta med dem, för det är nästan omöjligt att klara av saker som man inte tror sig klara av.

Även om vi tycker att vår självbild eller världsbild är sann för att vi har massor med bevis för den, eller för att den är logisk, är den ändå filtrerad genom tidigare erfarenheter. Även hjärnforskningen visar nu på att det är omöjligt för våra hjärnor att se verkligheten som den är på grund av för mycket filter. Vi kan helt enkelt inte ta in allting, än mindre vara fullständigt objektiva eller neutrala.

Mänskliga behov kan inte förhandlas bort!

En annan viktig grej när det kommer till mål och livsstilsförändringar är att acceptera det faktum att grundläggande behov som trygghet, kärlek, sammanhang, variation, att känna att man betyder något, stimulans och utveckling är något vi försöker möta oavsett om vi vet om det eller ej. Det går att förneka behovet av trygghet eller kärlek inför sig själv, men medvetet eller omedvetet kommer behovet mötas på något sätt även om det är superdestruktivt.

Många destruktiva beteenden och beroendeutlopp är i själva verket lösningar på problem vi inte kan lösa på något annat sätt. Det handlar inte om egoism eller dekadens utan om grundläggande behov och/eller oförmåga att reglera sitt nervsystem på ett friskt sätt.

När du slår på dig själv och frågar “varför gör jag såhär, jag vet ju hur dåligt det blir och hur dåligt jag mår av det!” så kanske det handlar om något du behöver och faktiskt har rätt till, bara det att metoden har för mycket brister och skadar dig!

Om man inte uppnår ett mål kan det alltså vara för att det kompromissar för mycket med något viktigt. Så har det varit för mig, att det som skapar problem i mitt liv också är mitt primära medel för att nå mina mest grundläggande behov som människa. Det är absolut ingen lätt sak att lösa, men att inse sånt här ger åtminstone mer själv-empati. Jag tror att det är viktigt att se det fina i det fula, det konstruktiva i det destruktiva och se att hur destruktivt ett beteende än är så kan det vara väldigt värdefullt!

Att se sin egen självdestruktivitet som värdefull är raka motsatsen till skam. När det kommer till t.ex beroendeutlopp finns det redan så mycket skam både från sig själv och omgivningen och min erfarenhet är att den där skammen bara försvårar läkning och leder till undvikandebeteenden eller att man hamnar längre ifrån lösningen.

Att göra det som krävs

Rätt beteende är kärnan i förändringen som ger det resultat som tar oss närmare målet dag för dag, och jag tror att det är en produkt av att dels tro att man klarar det och dels verkligen kan se sig själv nå målet. Utöver att det inte krockar med något grundläggande behov eller är omöjligt att uppnå i miljön man befinner sig i. Jag tror att det är viktigt att mål och livsstilsförändringar ligger i linje med vem man är, så att man kan se resultatet eller nya beteenden tydligt för sin inre syn. Är det omöjligt att visualisera tror jag inte att det går att genomföra.

Förmågor påverkar vad vi kan göra!

För att genomföra en livsstilsförändring kan man behöva inventera lite och se om ens förmågor och resurser räcker till eller om man behöver uppgradera sig. Att göra något helt nytt kräver kanske ny kunskap eller stöd och hjälp.

Att bli väldigt vältränad kräver till exempel att man kan träna för att få resultat, och att sluta med en dålig vana kräver kunskap om hur man klarar sig utan den. Ibland vet man inte på förhand vad som krävs för att nå ett visst mål eller vad som behövs för att kunna genomföra en förändring. Det är okej att inte veta allt, bara tillräckligt för att ta första steget och påminna sig om att även om någonting känns väldigt svårt så betyder det inte att det är omöjligt. Allting går när vi verkligen vill och möter varje dag med fast beslutsamhet!

Även med beroenden och tvångsmässiga beteenden är vilja en viktig komponent. Jag har jobbat en del med 12-stegsprogrammet och vet vad det innebär att känna total maktlöshet inför destruktiva beteenden, men 50 års beroendeforskning har inte kunnat räkna bort vilja ur ekvationen hos de som övervinner sina beroenden. Vilja och beslutsamhet är alltid viktiga komponenter för förändring.

Mål som är kongruenta med den vi är

Ibland är något svårt för att vi gör det svårt, eller för att vi försöker uppnå något som egentligen inte är för oss. Det har jag mycket erfarenhet av från när jag var yngre. Jag envisades som sjutton med saker som inte låg i linje med mina naturliga förmågor vilket gjorde att det dels blev för svårt och jag dels kände mig totalt sämst! Det är lätt att känna sig dålig om man är i ett sammanhang där ens inneboende egenskaper eller sätt att vara inte värderas.

Istället för att känna att det vi vill ha är omöjligt att få, kan vi fundera över om det verkligen är för oss. Att bli vän med den man är och det som kommer naturligt för en är väldigt hjälpsamt när det kommer till livsstilsförändringar, just för att man slipper slösa tid på saker som inte passar!

Att använda en coach

Det här året har jag använt mig av lite olika terapeuter och coacher, vilket jag har lärt mig kommer med en egen uppsättning utmaningar. Det kan vara otroligt värdefullt att prata med personer som har haft samma problem som en själv och löst det, eller samma mål och nått det, eller bara för att få ett utifrånperspektiv.

En risk med att ta hjälp är att man medvetet eller omedvetet tror att coachen kan lasta av lite av arbetsbördan, eller att allt pratande leder till att man istället gör mindre av det man borde göra. Det här har jag själv varit med om, samt att inte känna mig förstådd men då har jag oftast valt fel coach för ändamålet.

Även om man har en bra coach tror jag att man får se upp så att man inte har en starkare identifikation med problemet än med lösningen, alltså att någon del i ens psyke vill behålla situationen som den är. Ett exempel skulle kunna vara ett hälsoproblem som inte blir löst för att det finns för många sjukdomsvinster, dvs fördelar med att behålla problemet och därför inte kunna bli hjälpt med det.

Fokus för det nya året

Hur många planer man än gör och hur man än vrider och vänder på allting så är det trots allt bara i nuet som vi kan göra val och positiva förändringar. Det här vet vi ju om men ändå går vi på att vi behöver det ena eller andra först, eller att vi ska börja efter helgen eller om en månad eller att någon annan behöver göra något innan vår förändring kan äga rum. Det kan kännas som att man “väntar in” förändringen, väntar på rätt läge eller någon yttre omständighet.

Medicinen mot det är ökad närvaro och att fråga sig själv vad man kan göra nu, eller idag, för att gå åt rätt håll. Även stora mål nås med hjälp av små, dagliga steg åt rätt håll snarare än en enorm jätteansträngning. Ingen har heller nått ett personligt mål genom någon annan utan det är alltid den egna viljan och ansträngningen som är grejen.

Det var allt jag hade att säga i den här nyårskrönikan och med de orden önskar jag dig som läser här ett gott nytt år och tackar ödmjukast för att du har läst mina texter, diskuterat med mig i kommentarsfältet och fortsätter att kika in här och följa med i mina tankar och funderingar.

Du är SÅ uppskattad ska du veta! ❤

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Lifestyledesign, Powerthinking
, , ,

SUMMERING: Veckans biohacking-föreläsningar!

24 October, 2022 23 Comments Written by Martina

Hej vänner!

Den här veckan  har varit föreläsningsvecka för mig, då jag har fått chansen att träffa flera av er som läser här och följer mig på instagram! ❤ Det är först nu som jag tycker att det verkligen märks att pandemin är över, för jag gjorde några föreläsningar under våren (universitetssammanhang) och då var det hela tiden snack om att köra via zoom och sånt pga smittorisk. Det är otroligt skönt att kunna köra på som vanligt, eftersom jag jobbar hemma så mycket som jag gör blir det otroligt ensligt utan mina föreläsningar!

Jag tänkte summera föreläsningarna lite både till er som var där och till er som inte var det. Särskilt eftersom jag ibland tenderar att dra över tiden vilket gör att en och annan behöver gå före föreläsningen är avslutad, men i det här inlägget kommer jag att dela med mig av själva kärnan och mitt “take home message” så att ingen missar det! 🙂

Jag svarar även på frågor i kommentarsfältet, så missade du Q&A delen på någon föreläsning har du din chans här! ✨

Hälsa & ungdomlighet genom kunskap & självförståelse!

Bildbeskrivning: Bild på mig när jag presenterar en av de första punkterna om vad som är poängen med biohacking. Det är antingen hälso-optimering eller för att lösa ett ihärdigt problem, och jag misstänker att 85% hittar till biohacking genom det sistnämnda.

Mina två kärnpunkter

Mitt biohacking-fokus kretsar främst kring kunskap och självförståelse för att jag anser att utan dessa två kärnpunkter kommer man alltid att irra runt planlöst i sina försök att må bättre eller åldras med värdighet. Det finns så många dieter att testa, så många hälsogurus, så många kosttillskott och behandlingar att det tar tid och blir dyrt att testa alla. Som tur är behöver man inte testa alla om man:

  1. förstår sig själv och sina behov
  2. förstår hur kroppen fungerar, varför den gör som den gör

Punkt nr 2 kräver en del research vilket kan vara lite avskräckande för många, men jag tror att den generella kunskapsnivån måste öka. Om den inte gör det kommer det alltid vara ett stort frågetecken mellan livsstil och diverse hälsoproblem!

Karta & kompass i hälsodjungeln!


En viktig sak inom biohacking eller alla former av egenvård är att förstå orsaken till det dåliga måendet. Ju bättre vi kan mappa ut området desto lättare är det att orientera sig. Jag brukar säga att de vanligaste orsakerna är hormonella obalanser och kronisk, låggradig inflammation. Antingen var för sig eller båda samtidigt. Sannolikheten för att det handlar om kronisk inflammation ökar med åldern och tar sig uttryck i värk och försämrad funktion.

Endokrinologi, läran om hormoner är omfattande eftersom hormonerna styr allting i kroppen från humör och mående till matsmältning och fertilitet. Det är med andra ord så mycket fler hormoner än bara könshormonerna som kan vara ur balans.

Två hormon-exempel: Leptin och dopamin

Ta mättnadshormonet leptin och neurohormonet dopamin som exempel. De är också hormoner och obalans i det ena kan ta sig uttryck i problem med hunger, mättnad, insulinresistens och svårbehandlad övervikt, medan obalans i det andra kan ta sig uttryck som ADHD och beroendeproblem. Sen för att göra det hela lite krångligare så samverkar hormonerna med varandra också. I detta fallet är t.ex leptin både ett hungerhormon och en biomarkör för stress, och dopamin konverterar till noradrenalin som tillsammans med kortisol är våra två primära stresshormoner. Även högt dopamin kan ge starka stresskänslor och paralyserande rädslor. Vårt dagliga beteende påverkar dessa och många andra hormoner hur mycket som helst!

Det spelar t.ex roll om man börjar morgonen med en timmes meditation, eller två timmar av datorspelande. I det ena scenariot ökar man dopaminkänsligheten och fyller på energi och motivation, och i det andra scenariot dränerar man det helt!

Vi har en individuell pott med dopamin varje morgon när vi vaknar. Vi kan bränna den direkt och inte få något vettigt gjort, eller ta vara på dopaminet, lägga det på rätt saker och bygga upp ett bra liv för oss själva. En av anledningarna till att missbruk är så destruktivt är för att all energi går dit, dopaminet står då på minus konstant så inget annat kan bli gjort än att just missbruka för att försöka balansera kontot.

Grundläggande behov & självdestruktivitet samt kroppens nedbrytning & uppbyggnad!

Bildbeskrivning: Publikhavet från föreläsningen i Göteborg.

Jag tror att vi är på väg emot ett nytt samhälle där det tas mer hänsyn till våra grundläggande behov. Under många, många decennier har vi betett oss lite som arbetsmaskiner som bara ska köra på oavsett hur vi mår – särskilt i de Lutherska länderna där arbete är en dygd. Att antalet utbrända personer både ökar och blir allt yngre säger att vi inte kan hålla på såhär längre, vi måste lyssna inåt, på våra grundläggande behov!

Självdestruktivitet ett dolt, men vanligt problem

Självdestruktivitet kan maskeras som dygd, men blir istället ett martyrskap. Kronisk bantning, skeva livsstilsprioriteringar (t.ex att jobbet går före allting annat), hög konsumtion av alkohol eller andra flykt-vägar som droger, spel, porr, shopping eller överätning. Det kan vara svårt att veta var gränsen går mellan konstruktivt eller åtminstone normalt utlopp och självdestruktiv maktlöshet som uppstått ur något olöst trauma. Vad de har gemensamt är att den inre kompassen pekar åt fel, dopaminsystemet har börjat belöna något som inte tar oss till vårt högsta, bästa uttryck. Det kanske finns ett goda avsikter bakom en överdriven viktfixering, eller arbetsnarkomani, men som man säger… vägen till helvetet är kantad med goda avsikter…!

Hur självdestruktiv är du?

Jag själv kämpar med arbetsnarkomani och ett skevt nervsystem som föredrar “fight & flight” och ser vila och semester som ett “hot”. Det är ganska vanligt bland kvinnor har jag förstått. Någon gång fick vi för mycket belöning för att vi var så duktiga, och inte så mycket social belöning, så hjärnan kopplade produktivitet och prestation till välmående och överlevnad.

Problemet var bara att den här kopplingen gick rakt in i hjärnans beroendekrets, så arbetsnarkomaner saknar broms på samma sätt som en alkoholist inte har en naturlig känsla för “lagom” mängd alkohol. Det går att behandla genom att bygga upp de svagare delarna, såsom social samvaro, känsla av sammanhang samt hjälp med att gå till botten med beroendets kärna, dvs den emotionella knuten som skapade det. Det är ett krävande arbete och många struntar därför i det tills det blivit så omfattande att det inte går att ignorera längre, men jag kan av egen erfarenhet säga att ju snabbare man tar sina problem på allvar desto enklare blir lösningen.

Gungbrädan = grundläggande biologi

Kroppen består av celler och varje cell arbetar dygnet runt med att skicka signaler, ta emot signaler, ta emot näring, sortera och bryta ned skräp, reparera sig, dela sig och om något går snett har varje cell ett självmordsprogram som går igång så att den inte ska förstöra för omgivande celler. Det är ett sätt att skydda värdorganismen (dig) från sjukdomar och åldrande, men om nettoeffekten är destruktiv (nedbrytande) så går inte det. Vi vill därför ha så mycket reparation och underhåll som möjligt, och så lite skadeeffekter som möjligt!

Nedbrytande processer

Toxiner

Alkohol, cigaretter, läkemedel (speciellt vissa och framförallt i höga doser beroende på hur belastad kroppen är i övrigt samt individuell förmåga till avgiftning) droger och övriga gifter.

Passiv livsstil

Passivitet är stressande för kroppen eftersom vi är designade för rörelse. Människodjuret ska springa, hoppa, lyfta, klättra, kasta och simma och inte sitta blixtstilla framför en lysande skärm från morgon till kväll. Passivitet ökar mottagligheten för infektioner och gör oss trötta och veka, samt både sömnen och hela dygnsrytmen.

Kronisk bantning

Evighetslånga bantningskurer svälter kroppen på byggstenar och ger ett accelererat åldrande. Kan också vara väldigt destruktivt för matsmältningen, tarmarna och insulin- och blodsockerregleringen, särskilt om det varvas med överätning.

Psykisk ohälsa

Alla former av psykiska obalanser, från beroende till stress, oro, ångest och depression eftersom vi hamnar i “fel nervsystem” (kronisk sympatikus-aktivering) vilket bidrar till sjukdomar och åldrande. Kronisk stress hämmar kroppens självläkande processer genom att dra ned på djupsömnen och t.ex hämma cellernas “proofreading”-mekanism som ser till att varje celldelning går korrekt till. Vi är inte anpassade för mer än några minuter av akut stress och max några veckor av kronisk, låggradig stress, men nuförtiden är det inte ovanligt att tillbringa ett decennium i fight, flight eller freeze. Vill du läsa mer om hur det funkar rent fysiologiskt föreslår jag en googling på det otroligt spännande området psykoneuroimmunologi! Svenska forskare har nyligen tagit sig an det, så det finns vetenskapliga studier (även från Sverige!) att botanisera bland för den intresserade!

Intoleranser

Intoleranser i form av födoämnen som irriterar tarmslemhinnan eller tarmfloran (där vårt immunförsvar bor), det kan vara dolda intoleranser eller helt uppenbara. Hittas bäst genom lämpligt val av uteslutningsdiet.

Uppbyggande processer

Detox

Inte i form av piller eller pulver utan att låta levern, njurarna och lymfsystemet göra sin grej, främst genom att inte störa med massa skräp. Träning som får dig att svettas är toppen, samt att styrketräning hjälper lymfsystemet att pumpa runt lymfvätskan så att den kan svettas ut eller lämna kroppen via urin och avföring. Bastu är också bra, jag föredrar personligen IR-bastu för att man svettas något helt kopiöst jämfört med en vanlig bastu!

Fitness

Fitness i form av fysisk styrka och uthållighet ger oss mer muskler, tätare benmassa, mer mitokondrier, bättre könshormoner och stabilare blodsocker och insulin, och det finns så mycket vetenskapligt stöd för träning som hjälp för det mesta. Allt ifrån att avprogrammera destruktiva beroende-loopar till att minska depression och ångest, förbättra immunförsvaret, förbättra minne och kognition, minska risken för benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns inte många argument för att inte träna helt enkelt…!

Näring!

Näring är motsatsen till svält och kalorifokus. Att börja välja livsmedel baserat på dess näringstäthet gör otrolig skillnad. Strunta i kalorier, kolhydrater, protein eller fett, äter du naturlig, artegen föda som t.ex kött, fisk, ägg och lite grönsaker och bär efter säsong behövs inga dietplaner. Det är min personliga övertygelse efter att ha ätit ganska ketogent de senaste 10 åren. Först var jag noga med att inte äta kött (var vegetarian), sedan fokus på kolhydraterna (low carb) och sedan fettet (högfettdiet) och däremellan fitness, men jag la till sist ned alltihop och började tänka i andra banor: att kroppen ska bygga upp alla hormoner, signalsubstanser och muskler varje dag och att jag behöver äta som om det vore mitt jobb, och det gjorde underverk både för den mentala hälsan och för resultaten i gymmet! Samma tankesätt kan appliceras på många olika dieter så det kräver inte något aktivt diet-val.

Fasta

Fasta lägger jag till som en punkt i anslutning till kost-snacket här ovan, eftersom fasta ger kroppen en paus och möjlighet att rensa ut skräp, återställa immunförsvaret samt återställa insulin- leptin- och ghrelinnivåerna (fettinlagring, mättnad och hunger) och växla över till fettdrift (ketos) för den som vill experimentera med det. Fasta har förmågan att dra igång skraltiga cellers självmordsprogram och öka aktiviteten i lysosomen – varje cells sopstation. Friska, fräscha celler vill vi ha överallt i kroppen men främst i hjärnan. Alla kemiska reaktioner som äger rum i hjärnan ger upphov till restprodukter som måste städas bort. Det sker under djupsömnen då hjärnans tvättmaskinsprogram kör igång (med hjälp av hjärnans eget lymfsystem “glymfan”) så kroniska sömnproblem försämrar funktionen i frontalloben (viljestyrka, planering och rationellt tänkande) och ökar risken för demenssjukdomar på sikt.

Sömn och återhämtning

Framförallt djupsömn är det som främjar kroppens uppbyggnad och reparation på cellnivå, men alla former av återhämtning är viktigt för att inte var i ett konstant stresstillstånd. Sömnen ska innehålla 1-2h djupsömn, lika mycket REM (dröm)-sömn och resten lätt sömn under totalt 7-8h och helst på “rätt” tider dvs undvika skift/nattjobb så långt det är möjligt!

Tillägg om keto för hjärnhälsa: Jag föredrar personligen ketogen kost (dvs att driva min kropp på ketoner: den lilla energimolekylen som tillverkas av fett, i frånvaro av kolhydrater) just precis för hjärnans skull! Ketondrivna hjärnor får högre GABA (lugnande signalsubstans som b.la beroendepersoner ofta har lågt av) så att alla neurokemiska processer kan ske i ett lugnt och jämnt flöde. Ketogen kost används därför som en alternativ behandlingsmetod för epilepsi, vilket studeras och tillämpas på b.la Sahlgrenska i Göteborg sedan några år tillbaka, även om metoden i sig är över 100 år gammal! Lugnare, klarare hjärnor är det dock många som kan dra nytta av, t.ex personer med ADHD/ADD, bipolaritet eller bara allmänt stora växlingar i humöret. Det finns också en del intressanta studier på ketogen kost vid demenssjukdomar, eftersom man då ger (den oftast insulinresistenta) hjärnan ett alternativt bränsle med mindre mängd restprodukter som bonus!

OBS: Inforutan ovan utgör inte någon rekommendation! Det är endast kuriosa kring ketogen kost som jag personligen vurmar för. Keto-kosten passar långt ifrån alla då den kan uppfattas som både extrem och svår att följa. Läs på ordentligt före du testar! Det här inlägget blandar föreläsningsinnehåll med personliga reflektioner. 

En skrämmande lättnad?

Bildbeskrivning: L-tryptofan (en aminosyra som finns i många vanliga livsmedel) bygger tillsammans med järn, magnesium, kalcium & B-vitaminer upp “må bra hormonet” serotonin, som sen konverterar till sömnhormonet melatonin. 90% av allt serotonin tillverkas i mag-tarmkanalen och är kopplat till allt från IBS till smärta och malande orostankar.

Vissa blir lättade över att faktiskt kunna påverka sin psykiska och fysiska hälsa, medan andra blir oroliga, rädda eller till och med fientliga. Vissa vill helt enkelt inte acceptera någon form av ansvar för hur det är ställt med måendet, för det finns alltid gott om orsaker som inte har med en själv att göra: skador, skilsmässor, allergier, medfödda sjukdomar, sviter från fysiskt arbete eller sjukperioder, kass genetik osv. Men… tittar man på t.ex scheman över hur olika hormoner och signalsubstanser tillverkas kan man snabbt dra slutsatsen att t.ex långvariga näringsbrister inte leder till välmående i alla fall, och tittar man på hur många ungdomar (framförallt unga tjejer) äter idag så kan man ana en en koppling mellan näringsintag och den ökande förekomsten av psykisk ohälsa.

Det är bara vad jag tror, baserat på det jag läst och studerat samt det faktum att jag själv är en kvinna som tillbringade ett decennium som vegetarian, och ytterligare några år med smal- och kalorifokus istället för att bygga upp mig till den starkaste versionen av mig själv. Det fokuset fick jag först några år efter 30… tyvärr, men man kan inte göra bättre förrän man antingen vet bättre eller har kört sig själv i botten.

Kroppens oförnekliga behov

Kroppen behöver vitaminer, mineraler, energi (alltså tillräckligt med kalorier) samt protein (alla aminosyror), kollagen (90% av allt protein i kroppen är kollagen, det finns i magen, tarmarna, våra organ, huden, håret, naglarna osv) så vi behöver fylla på, helst varje dag. Bästa källan (enligt min personliga erfarenhet) är kollagenrikt kött, dvs kött som sitter nära ben och leder. Jag har testat en del tillskott genom åren men måste säga att det kollagenrika köttet är det jag sett störst skillnad med (med andra ord: att faktiskt äta ordentligt med “riktig mat”!) Inte mellanmål, inte risifrutti eller en skål med fil eller yoghurt, inte kex eller finn crisp, inte fröknäcke eller skorpor eller en tallrik gröt, inte shakes eller bars utan MAT utan innehållsförteckning! Det gör sån otrolig skillnad att skippa all “icke-mat” och fokusera på näring. Ta hjälp av t.ex livsmedelsverket.se för att studera näringen i din egen kost, och ta för vana att vända på förpackningarna i affären. Fler än 5 ingredienser? Sätt tillbaka i hyllan!

Det börjar med självkännedom!

Självinventering: vägen till självinsikt!

Fram med papper och penna (eller gör som jag och använd Google Spreadsheet) och logga ett gäng parametrar under en vecka. Du kan logga din mat, men utifrån näringsfokus inte kalorifokus. Näringsinnehåll hittar du på livsmedelsverket.se och det finns även appar för det, t.ex Cronometer. Du kan logga din menscykel (men inte om du använder hormonella preventivmedel eller spiraler), och du kan logga humör, mående, träning eller allmän fysisk aktivitet, sömn och sömnkvalité, mindfulness-aktiviteter, sociala interaktioner osv. När man loggar ett gäng parametrar flera sammanhängande dagar i följd så börjar man se mönster, och kan oftast ringa in de lägst hängande frukterna att plocka för omgående hälsoförbättringar!

Det kan vara att fysisk aktivitet eller egentid lyser med sin frånvaro, det kan vara kroniska sömnproblem eller konstant dåliga livsmedelsval, och det kan vara symptom som tyder på att det är dags för ett läkarbesök. När du börjar logga så ser du vad du behöver göra, men ett tips är att lägga undan tankar på vad du måste göra eller hur du måste vara eller måste se ut.

Bara logga, så neutralt som möjligt!

Ett gäng frågor…

Under mina föreläsningar brukar jag gå igenom några av kroppens olika system. Det kan vara lite svårt att veta vilka de är eller hur de hänger ihop om man inte har ord för det, men det räcker att börja nysta i om man har ett emotionellt eller fysiskt problem, och vilka livsstilsfaktorer som skulle kunna påverka.

En ledtråd… Vad gör du varje dag som du misstänker kan vara ett destruktivt inslag…?
Ledtråd nr 2: Det är ofta vanan som är kantad med ursäkter eller som vi tänker “men det är ju så lite…” eller “inte kan väl… spela så stor roll?” Det är just den grejen som tenderar att spela större roll än vi vill tro!

5 strategiska punkter för att börja biohacka…

Glöm inte att ta kontakt med vårdcentralen om du har dragits med problem länge som inte ger med sig. Vissa tenderar att ta ett allt för stort ansvar till den grad att det blir skuld och skam kring hälsoproblemen, eller en fix idé om att man får “skylla sig själv” som har skapat dem.

Förvisso ger våra vardagsvanor resultat i form av hälsa och ohälsa, men vissa situationer kräver ändå professionell hjälp, rätt läkemedel, terapi eller rådgivning. Jag har själv använt olika typer av läkemedel för att komma tillrätta med mina egna problem, trots att jag anser mig vara en “ansvarstagande biohacker” som försöker mitt bästa. Det är inte alltid man lyckas lösa sina problem ändå, och framförallt kan man göra korkade grejer även när man “vet bättre”.

Den här sista bilden får summera mitt “take home message” och jag kan säga att femte punkten om att “individualisera” är väldigt viktig för jag märker hur både jag själv och andra tittar på hur andra gör, eller lyssnar för mycket på oönskade livsstilsråd. Jag tror att vi har alla (eller nästan alla) svaren inom oss om vi bara lyssnar inåt, så det är vi själva som måste känna in vad som funkar och inte funkar. Envisas inte i månader med något som “borde funka” om det bevisligen inte gör det, titta på resultaten! Där har du svaret svart på vitt!

Mindfulness, medvetenhet och närvaro: gör att vi kan hitta den där rösten som redan vet det vi frågar alla andra om. När det blir tyst och stilla på insidan kan vi höra den klart och tydligt. Många har för vana att döva den om de inte gillar budskapet, men den är kopplad till vår överlevnad så vi bör verkligen lyssna!

Näring och träning: två grundläggande fundament varpå en robust hälsa kan vila.

Självrannsakan och självinventering: Kopplar till första punkten om medvetenhet men det handlar också om total ärlighet, att våga titta i sin egen mörka källare. Det kan vara obehagligt, men leder i princip alltid till stora personliga utvecklingskliv!

80/20: Paretoprincipen syftar både till att 20% av ansträngningarna ger 80% av resultaten, och till att inte försöka vara perfektionist. Ingen gör 100% rätt och det måste man inte heller.

Subjektiv och objektiv feedback: innefattar dels feedbacken från dig själv, hur du mår och vad du ser i spegeln men också blodvärden, läkarkontroller, att ta ansvar genom att kolla upp hälsoproblem och inte skjuta på det eller ignorera kroppens signaler.

Att använda “alla redskap”: inkluderar både egenvård och att boka besök på vårdcentralen, ta emot den hjälpen som finns med ett öppet sinne. Våga testa en ny medicin eller akupunktur eller vad som nu erbjuds, även om du inte tror att det är för dig.

Och avslutningsvis… 

Proaktivt mindset är vad vi jobbar med här! Att hela tiden tänka förebyggande. Det är så mycket lättare att ha en bra hälsa genom att förebygga sjukdom, jämfört med att försöka lösa en uppsjö av problem som har varit närvarande i åratal.

Fortsättningen på detta inlägg finner du här Inlägg om vad friska 100-åringar har gemensamt!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Följ mig gärna på instagram, där uppdaterar jag betydligt oftare men har du läst ända hit så skulle jag bli jätteglad för en kommentar! Jag läser, godkänner och svarar på allting manuellt 🙂

Tillägg: speciellt tack till dig som friade efter föreläsningen i torsdags, högsta betyget jag någonsin fått efter ett event! Nu förväntar jag mig fler frieriet på kommande föreläsningar, ny måttstock nu hörrni! 😅❤️

Biohacking, Event, Hormoner, Inflammation
, , , , ,

Vem är expert egentligen?

12 September, 2022 16 Comments Written by Martina

  • Vem får skriva om hälsa egentligen?

  • Borde hälsoböcker skrivna av “vanliga” människor förbjudas, som ett skydd mot charlataner?

Jag kan hålla med om att det ibland blir problematiskt när kreti och pleti börjar ge hälsoråd till höger och vänster, och att det finns så mycket olika hälsoterapeuter att en lekman får svårt att skilja på vem som har en “riktig” utbildning och vem som bara gått någon oseriös “influencer-utbildning” och egentligen inte kan någonting alls. Vi lever ju i eran av “informationsöverflöd” och driftiga människor kan starta sina egna utbildningar och licensiera, legitimera och diplomera vem som helst i vad som helst. Jag skulle till exempel kunna ha mina egna utbildningar och diplomera kostrådgivare, men det har jag inte och det finns en god anledning till det. Hela den här grejen att någon godtycklig person ska ge andra diplom i sin egen kunskap kan ibland bli lite märklig, men det beror förstås på vad det är för typ av kunskap. Det finns säkert situationer då det är helt rimligt, men det som smäller högst för mig är inte vilken utbildning någon har gått utan hur väl en person förmedlar sin kunskap och omsätter den i praktiken.

En duktig keramiker kanske inte kan lära mig att dreja, men det finns säkert keramiker som både har den konstnärliga läggningen och ett pedagogiskt sinnelag så att han eller hon kan förmedla sin kunskap. Keramikerns egna verk tillsammans med sina studenters utveckling och vitsord blir den meritlista som behövs, oavsett examen från någon fancy konstskola.

Håller du med mig eller är jag ute och cyklar?  

Trovärdigheten hos den moderna läkarvetenskapen

Att läran om kroppen är så pass korrupt som den är idag är beklagligt men helt logiskt med tanke på hur otroligt mycket industriella vinstintressen som finns. Jag tror inte att läkemedelsbolagen är onda, men det är svårt att bortse från att det finns ett så starkt incitament att sälja mer läkemedel att det ibland ploppar upp helt nya diagnoser. Ta PMDS som exempel, premenstruellt dysforiskt syndrom. Teorin bakom den här förvärrade formen av PMS är att kvinnan är känslig mot nedbrytningsprodukterna av sitt eget livsnödvändiga könshormon progesteron.

Är det rimligt…? Det kanske är rimligt, men det skulle också kunna vara så att… den drabbade har förhöjda inflammationsmarkörer, har en livsstil som förvärrar de hormonella svängningarna, är överlastad på jobbet eller hemma, tar för stort ansvar och är slutkörd, har för höga krav på sig själv, sover dåligt, behöver mer egentid, vila eller har annat näringsbehov i vissa delar av cykeln som hon inte får… men lösningen är förstås inte att leva i samklang med sin biologi utan att antingen ta ett piller som släcker ned hela systemet (konstgjort klimakterium) eller ett piller som lägger en matta ovanpå alla känslor.

Mer rimligt…?

Du bestämmer det rätta svaret, inte jag!

Poängen är att trovärdigheten hos den moderna läkarvetenskapen kanske inte är tipptopp med tanke på att den bevisligen är nedsolkad med ekonomiska intressen, forskningsfusk och faktiskt har fel ibland.

Ja du läste rätt! 

Vetenskapen har faktiskt fel ibland. Forskare är helt vanliga människor som alla är biased. De har alla sina egna idéer, inspirationskällor och trossystem. Vissa är smarta och kan tänka själva, andra följer med strömmen eller gör vad som helst för att bli publicerade någonstans. Jag har varit doktorand i några år nu och har sett den enorma kvalitetsskillnaden studier emellan, träffat köpta professorer och såklart även fått lära mig vad man “får” säga och inte och vad man “får” publicera och inte.

Är din läkare expert på dig?

När det gäller hälsa tror jag stenhårt på att lära sig om sin egen kropp och bli expert på den. De flesta läkare har säkert (förhoppningsvis) hjärtat på rätta stället, men hinner de analysera dig från topp till tå och gå till botten med dina hälsoproblem? Om svaret är ja är det bara att gratulera för det är otroligt  ovanligt!

Oftast är det så att själva grovjobbet med att hålla sig själv frisk får man göra själv.

Vem är expert?

Men om vi pratar experter då, vilka är egentligen experter på hälsa? Jag skulle inte säga att det med självklarhet måste vara en läkare. Det som spelar roll är väl snarare en djup förståelse för kroppens biologiska system och dess behov. En läkare vet mycket om symptomkluster, olika sjukdomar och läkemedel som används vid behandling. De kan skilja en infektion från en inflammation och vara handlingskraftiga när någon är svårt sjuk. Det finns otroliga kirurger, ortopeder och psykiatriker, men frågar jag min läkare om hon förstår varför jag får en helt annan effekt av att ta 1/8 av ett visst tricykliskt läkemedel, eller varför min respons på en glutamat-hämmare inte svarar på frågan om jag har en viss diagnos eller inte, svarar hon nej, för den nivån av farmakologisk kunskap ingår inte i hennes kunskapsbank trots specialistutbildning.

Läkaren kan vara duktig på sitt jobb, men är troligen inte expert på allting som rör kroppen. Djupare kunskap kring receptorfunktion, cellmembranens kommunikation och uppbyggnad, vad statiner gör med hjärtats coQ10-receptorer eller vad som händer med en levercell som får fruktos som energisubstrat är ingen allmän läkarkunskap. Molekylärbiologi, mikrobiologi, biokemi, farmakologi och toxikologi ligger på en djupare nivå, och kan kopplas ihop med fysiologi, men är ganska värdelöst utan förståelse eller självkännedom. Kunskap är till för att användas, och till för att genomföra positiva förändringar! 

Ingenjörer bakom läkemedel och medicinska innovationer

Inte för att jag ska tala om vilken expert jag är bara för att jag är civilingenjör för det ska jag inte, och det är jag inte, utan bara för att jag har märkt att många inte vet att det inte är läkare som uppfinner nya läkemedel, smarta plåster eller sjukhusutrustning. Läkemedelskemi eller medicinska innovationer har sällan med läkare eller läkarvetenskapen att göra utan är mer på den naturvetenskapliga eller tekniska sidan.

Det här inlägget är inspirerat av att min kunskap ibland blir ifrågasatt just på grund av att jag inte är läkare, och tro mig – jag vet mina begränsningar. Jag vet att jag t.ex saknar klinisk erfarenhet, men jag är inte här för att behandla eller diagnosticera någon. Jag vill mest influera till självkännedom samt vill gärna “ta ned” forskningen från sin oförtjänta piedestal och visa att den inte sitter på alla svar utan faktiskt till och med har fel ibland.

Begrunda denna hissnande tanke för en stund: att du kanske inte behöver någon utomstående expert som talar om för dig vad du ska göra… för tänk om det vore så, att du redan har alla svaren inom dig om du bara är beredd att lyssna… ❤

Biohacking, Powerthinking
, , , ,

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680