Under hela den här perioden på drygt 7 år som jag har snöat in på LCHF, har jag verkligen gjort mitt yttersta för att lära känna min kropp och förstå hur kroppen fungerar. Förstå vad den behöver. Förstå vad min hjärna behöver, vad min själ behöver. Helt enkelt lära känna mig själv och lära mig att manipulera min inre biologi.

I början tog jag inte så mycket hänsyn till mina inre organ, att de ska hålla länge och att de ska kunna jobba utan störmoment. Jag gick liksom inte runt och tänkte på min lever eller mina binjurar. Det gör jag nu! 😀 Anledningen till att jag varit fast med lågkolhydratkost såhär länge är för att min övertygelse är att högt blodsocker är livsfarligt. Högt blodsocker skadar kärlen och gör att proteiner inuti cellerna klumpar ihop sig. Högt blodsocker göder också cancer. Anledningen till att jag äter högfettkost är för att fett är snällt mot kroppen och kärlen, det låter mig och producera hormoner och håller mina cellmembran fräscha och fina.

Keto för fitness

När jag får kommentarer från personer som börjat med ketogen kost för fitness, och som gör som jag gjorde för flera år sedan: Fastar hela dygnet, ersätter mat med kaffe, tränar hårt och länge, pressar upp ketonerna med träning och MCT-olja, så känns det inte så hållbart. Det fungerar för fitness, man blir fit, men nu skulle jag inte lägga upp det på de sättet. Nu bryr jag mig alldeles för mycket om att inte kortisolet ska bli för högt, om glukoneogenesen, om att ha ett jämt energiflöde.

Fitness som måttstock

Det känns som att en 100% frisk och fungerande kropp är ganska fit, men kanske inte fitness-fit. Kanske inte ”stage ready” som att man precis ska kliva upp på en fitness scen. Jag kan inte bestämma mig för vilken nivå man ska lägga sig på för optimal hälsa, men också rent utseendemässigt. Hur mycket är en viss ”look” värd?

Fitness kan vara lite beroendeframkallande, i den mån att man gärna vill se mer resultat. Man vill ha lite mer muskler, man vill ha lite mer definition. Men det är förgängligt, så fort man inte jobbar på det kontinueligt försvinner det igen! Men har man det som ett intresse, rutin och vana så håller det sig år efter år.

Allting hänger ihop och all output är värdefull!

Jag tror att jag tycker fitness är kul för att det är en output, ett resultat som går att mäta. Jag kan göra en viss ansträning och få feedback på om det fungerade eller inte. Tror det är därför det har blivit ett intresse, för även om resultaten ibland är små så är det ändå resultat. Blir jag starkare eller inte? Blir jag mer fit, eller inte?

Sedan upplever jag också att allting hänger ihop: det mentala, hur nöjd jag är, hur jag sover, min fettprocent, hur jag äter, vad jag gör, vad som händer runtomkring, osv. Just nu jobbar jag mycket på min ”energi” och att vara grundad i mig själv, det påverkar verkligen allting annat!