• Home
  • Tag: psykisk hälsa

Posten är taggad psykisk hälsa

Livssituation viktigare än maten!

4 juli, 2017 42 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag kan inte för mitt liv förstå varför man vill satsa på viktminskning när allting i livet är kaos! Ändå är just detta så vanligt. Flera gånger i veckan får jag mail från personer som äter ketogen kost, LCHF utan att gå ned i vikt. När jag då frågar om livssituationen så är det alltifrån nyblivna föräldrar till totalt sönderstressade och utbrända människor, posttraumatisk stress, svår ångest eller sorg.

Stress är INTE kompatibelt med viktminskning!

Det går på inga sätt hand i hand att må psykiskt dåligt, leva med ångest, nedstämdhet, kass livssituation, vara nybliven förälder och så vidare med att försöka gå ned i vikt. Livssituationen måste fixas FÖRST!

Jag lägger personligen ned jättemycket tid på att eliminera stress ur mitt liv, och det gör jag genom att planera bra och respektera mina egna gränser och min egen personlighet. Jag respekterar det faktum att jag måste bestämma över min egen tid till 100% så jag försöker inte ens ha ett vanligt jobb. De hade dödat mig direkt. Varje dag är planerad i arbetsblock med meditation, träning och promenad in emellan. Jag stressar inte min kropp med fasta utan fyller på med energi kontinueligt. Resultatet blir en lugn och trygg kropp som bygger muskler när JAG vill och som tappar fett när JAG vill.

Stress är sjukdomsalstrande

Inte nog med att stress ökar risken för fetma så ökar det också risken för hjärtsjukdom, stroke och en rad andra sjukdomar. Du måste, för din egen skull, ta kontrollen över ditt eget liv och eliminera så mycket stressfaktorer du bara kan. Det är INTE värt det, INGENTING är värt din stress. Resultatet av stressat arbete eller interaktioner med barn till exempel, som präglas av stress, blir kasst.

Saker jag gör för att eliminera stress

  • Mediterar flera gånger om dagen
  • Prioriterar mig själv och respekterar mina behov
  • Tränar varje dag
  • Ingen cardio
  • Ingen fasta
  • Begränsat koffeinintag
  • Går ut i naturen, connectar med naturen
  • Inkluderar mina vänner och partner i mitt schema
  • Har ett schema med min partner så det inte blir förvirring över när vi ska umgås
  • Ritualer och rutiner
  • Passionsdriven – fokuserar på vad jag brinner för och tycker är kul
  • Långtidsplanerar för framtiden (pengar, jobb, relationer, hem osv)

Här nedan är en video på temat för er som hellre lyssnar än läser 🙂 

Dela inlägget!
Highfatfitness, Ketos & ketoner, Powerthinking
, , ,

Det är inte du som är fel, du kan aldrig vara fel!

23 januari, 2017 15 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag hittade det här citatet för någon vecka sedan: ”När en blomma inte slår ut, ändra på omgivningen inte på blomman!” och det fick mig att tänka på hur vi alltid hittar fel på oss själva hellre än att ändra vår omgivning. Jag tror ju personligen att vi övermedicinerar som sjutton och att många medicinerar hellre än att ändra sin situation.

Medicinera för att stå ut med vad…?

Jag har själv varit öppen för att ta medicin för att stå ut med 9-17-jobb. Jag har tänkt att ”jaja, jag kan ta den här medicinen, gå till jobbet och tjäna pengarna” men när man börjar tänka på hur det egentligen låter… att droga sig själv för att passa in i en mall. Det låter ju helt från vettet. Tänk hur många som drogar sig själva för att stå ut med sin partner, för att stå ut med sina egna barn eller för att stå ut med att bo kvar i sitt hem. Vårt samhälle är så konstigt och knäppt ibland alltså. Jag har en del vänner som går i pension nu, men som är allt annat än redo att göra det mentalt. Jag har också bekanta som hatar sina jobb och väller ur sig skit om sitt jobb varje dag för alla som vill lyssna, och hur många av dessa har fått någon typ av psykofarmaka utskrivet?

Ansvaret ligger på den som tar medicinen snarare än den som skriver ut

Jag är så kluven till psykofarmaka för på ett sätt är jag 100% för och tycker att det borde vara fritt flöde på allting som kan hjälpa människors psykiska hälsa. Läkare som sitter och håller på ångestdämpande medicin får mig att spy rakt ut. Jag tycker inte att psykofarmaka skrivs ut ”för lätt” de har jag inte sett med egna ögon. Mitt perspektiv är mer på det personliga ansvaret att sluta göra saker mot sig själv som man uppenbarligen inte mår bra av, och att välja medicin för att kunna ”stå ut”. Det är där jag har problem med medicinen och att vi övermedicinerar, för då är det inte längre att klara av att leva, utan att klara av en galen jobbsituation, ett tråkigt jobb eller annat i ens liv som inte ens borde vara där från första början!

”Vad behöver jag?” är mer stärkande än ”Hur ska jag klara det här?”

Det är mer upplyftande att tänka på hur man kan ändra sin omgivning för att man ska må så bra som möjligt, snarare än att ändra sig själv för att passa in där man mår dåligt. Det här året har jag tagit jättekliv mot att leva ut mig själv mer och mer, försöker hela tiden hitta nya uttryck för min egna unika personlighet. Det är kul och inspirerande, till skillnad mot att vända ut och in på sig själv för att passa in här och där. För tusan, man får väl skapa sina egna sammanhang istället! Orka passa in liksom!

Vad tycker du?

Dela inlägget!
Powerthinking
, , , ,

Inget mer självsabotage!

22 januari, 2017 7 Kommentarer Skrivet av Martina

Kör en video på ämnet självsabotage med kompletterande text – ett väldigt efterfrågat ämne som många känner igen sig i. Varför sabbar vi för oss själva? Så dumt och onödigt! Här är mina tankar kring det.

Nyckeln är kongruens

Vad är kongruens? 

Termen kongruens betyder överensstämmelse och används bland annat inom matematiken och språkvetenskapen. Rent allmänt betyder kongruens att två uttryck är av samma karaktär.

Så vad ska vara av samma karaktär? Jo den vi för tillfället är och beter oss som och den bilden vi har av oss själva. Dessa två måste gå ihop annars slår vårt inre system bakut och en av två saker måste hända:

  1. Vi måste ändra vårt beteende
  2. Vi måste ändra vår självbild

Ofta kör vi på alternativ 1 och ändrar beteendet att bli kongruent med självbilden snarare än tvärtom. Då saboterar vi för oss själva så att allting ska gå ihop och vi känner oss kompletta igen. Det är skitsvårt att vara rik men ha bilden av sig själv som en som hankar sig fram eller alltid har problem med pengar, eller vara fit när man inte kopplar ihop sig själv med en som tränar. Jag tror inte ens att det är möjligt.

Ändra självbilden med affirmationer

Detta är vad som har funkat för mig och måååånga många andra människor. Jag har en ramsa jag kör varje dag flera gånger om dagen, särskilt tidigt på morgonen påväg till tunnelbanan. Då pratar jag högt med mig själv och talar om för folk jag möter på vägen vad jag har för mål och vad jag ska göra. Du behöver inte bli SÅ knäpp, men det fungerar verkligen att rabbla sina mål och pränta in hos sig själv VEM man vill vara VAD man vill göra och VAD man vill ha! Efter ett tag, veckor/månader så sjunker de in i det undermedvetna och blir en del av ens ”programmering” vilket gör att man börjar agera på det.

Töm ut det undermedvetna på papper

Lite så är det när man gör sin ”morning journaling” som det kallas. Ingen censur! Bara skriv allting du kommer att tänka på, så finns det till slut inget kvar som kan vara dolt för dig. Allting står där, vad du egentligen känner och de riktiga anledningarna till att du inte når dina mål eller till att du självsaboterar. Det är en otroligt effektiv metod!

I början känns det dumt och naket men man vänjer sig. Skriv i block med oläslig handstil eller skriv på datorn i lösenordskyddade dokument om du är orolig att någon ska läsa. Jag har för längesedan slutat bry mig om någon läser mina dagböcker så jag har lösrykta sidor liggande lite överallt haha, förvånansvärt få bryr sig faktiskt 🙂

Det här var mina tips för att bryta självsabotaget, har du några tips?

Använder du några av knepen ovan? Berätta gärna!

Dela inlägget!
Powerthinking
, ,

Impulskontroll – Mitt bästa tips!

11 november, 2016 10 Kommentarer Skrivet av Martina

Idag tänkte jag prata lite om det här med impulskontroll. Jag har sett att det är många som har problem med att styra sina impulser, och ibland gör saker mot sin vilja. Det kan vara allt från att småäta till att hetsäta, röka, köpa saker eller vad som helst.

Eftersom jag har övat upp en väldigt bra impulskontroll så började jag fundera på hur det fungerar med impulser, vad som händer när de blir dåliga och hur man gör för att inte agera på dem. dsc_0584

 Jag har en fjäderpenna som man doppar i bläck – coolt va? 😀

GÖR IMPULSERNA MEDVETNA!

För att kunna studera det här med impulser skrev jag ned alla mina impulser från morgon till kväll, varje dag i ett par dagar. Jag skrev ned klockslag, plats och huruvida jag agerade på impulsen eller ej. Vad jag märkte var att det är mycket lättare att stå emot en impuls om man erkänner och accepterar den, gör den synlig för den medvetna delen av hjärnan och sen tar ett medvetet val kring den.

Jag har en kompis som röker och jag bad honom, som ett experiment, att ha med sig papper och penna och skriva ned varje gång han blev röksugen, var han var någonstans och hur han kände exakt då. Resultatet blev väldigt mycket mindre rökande de dagar han kom ihåg att skriva ned allting. Det gick också ganska lätt att se, svart på vitt, den gemensamma trenden för alla rök-tillfällen. 

trafikljusProblemet med dåliga impulser som att småäta, överäta, röka, shoppa och så vidare är att de har blivit lite av en automat-respons. Hjärnan kopplar direkt ”oh nej nu kommer den här känslan” och så smack sitter man där med en chokladkaka i handen och undrar hur den kom dit.

Jag rekommenderar verkligen att testa den här impulsövningen, särskilt om du har problem med vissa envisa beteenden. När jag gjorde övningen så kunde jag se att mitt ”meditations mindset”, att jag är väldigt icke-reaktiv på vad min kropp och hjärna håller på med, verkligen spelar roll för hur jag hanterar impulser. Jag kan sitta mig igenom ganska starka impulser genom att bara gå rakt in i känslan, ”bring it on!” tänker jag, och försöker känna in allting som händer på insidan. Bland de starkaste impulserna som jag känner till är flykt-impulserna som kan komma om man lider av panikångest. I den situationen är det mest effektiva man kan göra att acceptera vad som händer fullt ut, det är oerhört transformerande.

Jag tror att de flesta impulser och inre signaler är bra för oss och att det är när vi ignorerar dem som de dåliga kommer. Jag tror till exempel inte att shoppa eller röka är första signalen inifrån, men det är sånt man kan se när man börjar skriva ned, så testa gärna! 🙂

 

Dela inlägget!
Biohacking, Powerthinking
,

Är du också multipotentiell?

21 oktober, 2016 53 Kommentarer Skrivet av Martina

dsc_0755Jag brukar inte använda ordet ”hata” för att det är för starkt negativt, men nu ska jag göra ett undantag. Jag hatar nämligen en grej, och det är följande kommentar/er:

  • Du kommer att veta vad du ska bli när du blir äldre
  • Du kommer att förstå det där när du är äldre
  • Du kommer att känna si och så när du är äldre
  • Det blir bättre med åldern
  • Det går över med åldern

Nej.

Nej, nej, nej.

Det finns inget samband här! Om man tror att allting ska komma till en bara för att man blir äldre kommer man vänta hela livet!

Det här inlägget är specifikt riktat till dig som är 15-20 år (jag vet att jag har några läsare i den åldern) men även dig som är äldre och känner likadant.

  • Jag är 32 och jag vet fortfarande inte vad jag ska ”bli när jag blir stor”, visst jag har gått en utbildning men den va ju fett tråkig. Ska jag gå en ny?
  • Det är fortfarande massa grejer jag inte uppskattar eller förstår, när kommer de inträffa?
  • Jag känner fortfarande väldigt mycket samma saker nu som jag gjorde när jag va 12 år (eller yngre), och connectar ofta med barn eftersom jag minns exakt hur det är att vara barn. Det är exakt som att vara vuxen fast man har mindre livserfarenhet (och att ingen tar en på allvar)
  • Det som har blivit bättre har jag aktivt jobbat för, de har inget med ålder att göra.
  • Det som inte har gått över (min scenskräck osv) har inte gått över för att jag inte jobbat på den. Den kommer varken bli bättre eller gå över om jag inte jobbar på den, om jag så blir 800 år gammal!
  • Jag har fortfarande NOLL intresse av att fortplanta mig.

”Haha nej du kommer aldrig veta vad du vill bli!”

När jag va 18 så jobbade jag extra som personlig assistent, och hemma hos en krävande brukare var vi ofta 2 personer. En dag jobbade jag med en jättecool tjej som va 24 (jättevuxen och jättegammal tyckte jag då) och hon hade pluggat massor med psykologi på Göteborgs universitet. Det tyckte jag va jätteintressant så jag frågade massor om det, och sa till henne att jag inte kunde bestämma mig för jag vad ville göra men att jag skulle veta de ”sen”.

”Haha nej du kommer aldrig veta vad du vill bli” sa hon då, ”Jag vet inte själv vad jag vill bli, jag tycker det mesta är rätt intressant!”

Jaha, tänkte jag… om den här jättegamla, jättevuxna 24 åringen inte vet vad hon vill göra… tänk om jag inte kommer veta de heller då!? *PANIK*

Ja, och så är det för mig och många andra. Det kallas tydligen för att man är multipotentiell.

Är du multipotentiell?

Här är ett litet test: 

  1. Du har inga supertydliga talanger utan är rätt bra på rätt mycket
  2. Du tycker inte att något är direkt superkul eller supertråkigt
  3. Du kan tänka dig att gå många olika utbildningar
  4. Du kan tänka dig att ha flera olika jobb eller positioner
  5. Du kan tänka dig att vara egenföretagare eller företagare

Svarade du ja på alla?

Det gjorde jag!

Man får väl se fördelen i att man inte är så rigid utan mer dynamisk. Dynamisk är bra tror jag, mindre dogmatisk och mer fri.

Är du också multipotentiell? 

 

Dela inlägget!
Personligt, Powerthinking
, ,

Mer om vipassana meditation (Q&A)

17 oktober, 2016 14 Kommentarer Skrivet av Martina

929177_732820533451636_1254468882_nEfter gårdagens inlägg har du förstått att jag inte är inne i någon träningsperiod just nu, fokuset är på annat håll men då blir det desto mer meditation.

Träning kan också vara väldigt meditativt, mitt första möte med meditation var genom långlöpning. Mötet med ”riktig” meditation var först 2013 då jag åkte på vipassana-läger (10-dagars meditationsläger) Sedan dess har jag mediterat av och till med ökande frekvens. Först var det bara någon gång ibland men nu är det varje dag.

Jag får en del frågor om Vipassana (både lägret och tekniken) och de två vanligaste frågorna är vad jag tyckte om det och om det är värt att åka. De serverar vegan-mat så jag får en del frågor om de också, samt de här med att sitta 10-16 timmar om dagen, men jag ska försöka svara så det blir överskådligt 

Vad jag tycker om lägret

Häftigt att det är helt gratis och att man faktiskt får sjukt mycket mat, kurs och boende.

Maten är i min mening inte ett dugg spirituell och hämmar meditation snarare än underlättar den. Veganmaten är supergod men jag hade konstant svullen och jobbig mage, man äter bönor i enorma mängder, jordnötssmör, havregryn, sylt och dadlar. Som sagt gott men… ja… nästa gång funderar jag helt ärligt på att göra en 10 dagarsfasta!

Stort plus för att de finns kaffe, annars hade nog många blivit väldigt gnälliga 😀

Kursen är rolig och intressant men min vetenskapliga hjärna hade det väldigt, väldigt tufft första dagarna och de hade inte behövt bli så om de kunde förklara bättre. Jag kan (nu) förklara 10 gånger bättre vad som händer fysiskt och psykiskt än va de gjorde på lägret.

Jag kommer åka igen, jag fick insikter som var ovärderliga för min personliga utveckling och tror att jag skulle få mer av de om jag åkte en andra gång. Min bok Beroendehjärnan växte fram där.

Sjukt intressanta människor åker på lägret och jag hade enormt intressanta konversationer på den 11e dagen när man får lov att prata med varandra. Konversationer som jag lätt kan påstå har förändrat mitt liv.

Det är sjukt jobbigt att sitta så många timmar. Nästa gång kommer jag KRÄVA en stol.

Är det värt att åka och för vem?

Det är helt klart värt att åka för alla som är intresserade av personlig utveckling och verkligen vill gräva i sitt undermedvetna. På lägrets hemsida varnar det för att man inte ska åka om man har psykiska problem men det tycker jag är trams. Jag tror att alla kan göra vipassana-meditation hur mycket problem man än har. Jag tror till och med att det är en fördel!

Det som inte klarar lägret är oftast de som är helt psykiskt friska, enligt mina observationer i alla fall. De ser inte poängen med att stanna, blir uttråkade och får inte ut lika mycket som de som verkligen har problem. Trauman är inte heller nått hinder tycker jag, hela lägret går ut på att sitta sig igenom alla typer av känslor hur svåra de än är.

De skrämde upp mig jättemycket första dagen så jag trodde inte att jag skulle överleva lägret, men sen insåg jag att ingenting farligt händer. Man sitter på en kudde på ett golv på en jättefin gård i Småland, och blir matad och övervakad varje dag. Det är helt safe.

Länken till Svenska lägret – Här! 

Läs mer om du är intresserad, de finns massa chanser att åka det går flera gånger om året. Ibland är det fullt, men oftast inte.

Dela inlägget!
Biohacking, Personligt, Powerthinking
, , , ,

Konsekvenser på webben (Nytt avsnitt av webserien!)

20 september, 2016 2 Kommentarer Skrivet av Martina

Bra avsnitt! Inte alla tänker på konsekvenserna på internet!

Presenteras i samarbete med Enklaknep.se 

Dela inlägget!
Vlogg och podd
, , , ,

Senaste kommentarerna

Tourn


 

 

Bläddra i arkivet

Om mig

Välkommen! Jag som driver den här bloggen heter Martina och uppdaterar dagligen om biohacking, LCHF/ketogen kost, träning, målplanering, produktivitet och lifestyle design!

Alla kommentarer godkänns manuellt och besvaras så fort som möjligt. Klicka här för att kontakta mig personligen

Klicka här för att läsa mer om mig!

FÖLJ PÅ INSTAGRAM!
Dela inlägget!