![[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋♀️) är naturligt böjda åt det hållet!
Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!
ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera.
STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer?
Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️
Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️
Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats programmera det!](http://martinajohansson.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Kan man verkligen fixa GAD (generaliserat ångestsyndrom) och annan ångestproblematik? Går det att bli av med panikångest? Tvångstankar? Fobier?
Svaret är ett rungande JA!
Ångest är det område där jag känner mig allra mest engagerad och insatt, vilket jag märker när jag pratar med människor i allmänhet och läkare i synnerhet. Det är otroligt få som förstår ångest, även om de själva är drabbade. Jag har säkert berättat om det förut men ett exempel är när jag ville få betablockerare utskrivet på vårdcentralen och läkaren svarade: “Betablockerare tar bara bort de fysiska symptomen av ångest! Du kommer må precis lika dåligt ändå!” Jag tänkte wow… här har vi någon som inte förstår ett jota. Likaså ursäkten till att jag aldrig lyckades få benzodiazepiner utskrivet trots ett verkligt behov: “Men ångesten är ju där under ändå… du blir inte av med den. Den växer och blir värre!” Herregud, var är biokemi-kurserna på läkarprogrammet? Släng in några till för det behövs!
OBS: Vet om den starka beroendepotentialen som benzo har. Vet om att det kan vara ett helvete att ta sig ur och att avtändningen är en (farlig) mardröm som kan inkludera EP-anfall. Men… det finns ingen bättre medicin mot just ångest, och försiktigt användande kan vara revolutionerande för någon som aldrig upplevt livet utan ångest. Det här kan vara svårt att förstå för de som inte har ångest, men livet ser väldigt annorlunda ut då. Kronisk ångest gör en otroligt hämmad.
Vad är ångest?
Ångest är inte nervositet, oro, nedstämdhet eller depression. Att man klumpar ihop “ångest och depression” så att det låter som en grej är lika konstigt som att man säger “frukt och grönsaker” som ett samlingsnamn. Pratar vi om papaya nu eller om broccoli?
Mina personliga erfarenheter rör GAD, panikångest, OCD och social fobi. Generaliserat ångestsyndrom är huvudproblemet och panikångest, OCD, social fobi är differentialdiagnoser till GAD.
Här är några delsymptom:
- Rastlös, uppskruvad och på helspänn
- Blir lätt uttröttad
- Blir lätt irriterad
- Spända muskler
- Sömnproblem (svårt att somna, orolig sömn, vaknar på natten)
- Koncentrationssvårigheter
- IBS/tarmproblem
- Förhöjd puls & andra fysiska symptom
Symptomen drivs av förhöjda nivåer av noradrenalin vilket ger massa fysiska symptom. Det är därför betablockerare fungerar väldigt bra för utan de fysiska symptomen är man i princip av med ångesten. När nervsystemet är extremt övertriggat är man ett lätt byte för ångest men när kroppens betareceptorer är blockerade så att inte adrenalin kan fästa där, blir man väldigt chill!
Benzodiasepiner ger dig den signalsubstansen du naturligt ligger väldigt lågt på med GAD, dvs GABA. Det är som att dra i handbromsen. Givetvis bör man inte förlita sig på mediciner för att kunna fungera, men för just GAD är benzo som handen i handsken och förhindrar att patienten tar till alkohol eller andra (värre) droger. Riktigt svår GAD driver nämligen beroende för den fysiska ångesten kan verkligen bli olidlig, särskilt som det lätt trillar över i panikångest. Vad som vanligen skrivs ut är dock varken benzo eller betablock utan SSRI som egentligen är en medicin för depression. Andra populära mediciner är atarax, propavan och theralen som är lika off target (i min mening).
Hur jag fixade min GAD/Ångestproblematik
Som sagt har jag aldrig haft lyxen att kunna medicinera min ångest trots att den varit extremt svår. Läkarna har alltid hållit hårt på recepten så jag var tvungen att fixa problemen själv. Jag fick inte ens psykologen de lovade mig på vårdcentralen så fick även KBT:a mig själv. Det sipprar säkert igenom en del bitterhet i den här texten men har verkligen känt mig hjälplös i långa perioder. Ni som har/haft problem med riktigt svår ångest förstår vad jag menar, och också hur man kan normalisera den och låta den styra hela sitt liv. Det är där OCD och social fobi kommer in i bilden som coping strategier.
1. Mindfulness & mental brottningsmatch
Ett lite flummigt ord som kanske inte säger så mycket men jag definierar det som att bli intensivt närvarande i vad som händer. Detta började jag göra med panikångest när jag inte hade något annat val eftersom jag var i ett socialt sammanhang där jag skulle presentera muntligt och panikångesten tog tag i mig med full kraft. Jag hade valet att tuppa av eller bara gå rakt in i det. Som tur var fungerade det och det kändes som att jag för första gången vann brottningsmatchen mot min ångest. Segerkänslan var total eufori!
Jag gick från ångestnivå 10 av 10 vilket för mig innebar att hela kroppen kändes som gelé, jag skakade och vibrerade, det rann svett längs med ansiktet, hjärtat slog som en stånghammare i bröstet, ögonen tårade sig, smärtor strålade längs mina armar och längs min ryggrad. Talförmågan var tappad för längesedan och tankarna helt fragmenterade som när man tappar ett kristallglas i golvet och det går sönder i tusen bitar.
Med den sista lilla ansträngningsförmåga som fanns kvar vände jag fokuset och gav ett inre ja till allting som hände på insidan. “Bring it on! Ös på bara, om jag dör nu så är det helt okej!” var mina inre ord till mig själv. Då kände jag hur ångesten sakta släppte sitt grepp om mig och tonade bort. Plötsligt slungades jag till andra sidan av känslo-spektrumet och fick en sådan otrolig frid, glädje och till och med självförtroende – lagom till att det var min tur att presentera!
Detta konststycke lärde jag mig att upprepa och använder fortfarande de få tillfällen en ångestvåg sköljer över mig. Det är aldrig så starkt numera utan i nivå med träningsvärk. Det kommer aldrig oförhappandes heller utan är alltid relaterat till oro för någon närstående eller så.
Nyckelgrejen här är acceptans: Att tvinga mig själv till acceptans och säga ett inre ja till allting som händer.
2. Balanserat blodsocker & undvika triggermat
2009 började jag experimentera med lågkolhydratkost utan att ha någon större koll på vad jag sysslade med. Effekterna lät dock inte vänta på sig utan väldigt snabbt skedde ett skifte i mitt sinne. Det blev betydligt lugnare. Jag gick från att vara vegetarian/periodisk vegan med hög kolhydratkonsumtion till en vegetarisk ketogen diet som sedan blev animalisk. Jag bara släppte taget om min tidigare (ganska ogenomtänkta) kosthållning när jag märkte att jag kunde må så mycket bättre.
Det tog flera år att få till den nya kosthållningen men längs vägen upptäckte jag att sinnet påverkades av specifika livsmedel, även om de inte påverkade mitt blodsocker. Alkohol, kvarg, yoghurt, kefir och alla typer av nötter samt choklad rubbade min sinnesjämvikt. Jag kan inta dessa livsmedel ändå (jag älskar jordnötssmör!) men nu vet jag exakt vad priset är och kan välja när jag vill betala det.
3. Mindre koffein & mer sömn
Jag är inte särskilt koffeinkänslig men kaffe och koffein (ja även koffeinfritt kaffe) har sin påverkan på ångestnivåer och sömnen. Koffein har en halveringstid på 6 timmar så du kan ju räkna ut att eftermiddagskaffe kommer att påverka sömnen negativt. Dålig sömn är en grogrund för ångest. Att optimera sömnen och förbereda för bra sömn redan tidigt på kvällen har otroligt mycket positiva effekter. Jag slutar dricka kaffe 09 på morgonen och min kvällsrutin går ut på att hålla mig ifrån skärmar (det går sådär), inte ha jobbiga konversationer, inte titta på serier/TV (om det inte är något fruktansvärt lättsamt), inte träna och absolut inte äta.
Allt fokus ligger på nedvarvning!
4. Meditation som rutin
2013 började jag meditera regelbundet och startskottet för det var ett 10-dagars tystnadsretreat. Sedan dess har jag hunnit fördjupa min närvaro och mitt fokus ganska bra och genom det uppnår jag sinnesjämvikt. Det gör också att jag kan observera tankar och känslor på ett mer kallsinnigt och distanserat sätt utan att agera på dem eller ens tro på dem. Ångest kan jag använda som meditationsankare, särskilt fysisk ångest. Det gör att den inte blir särskilt långlivad.
Meditation är verkligen effektivt för känslomänniskor, beroendepersoner och alla former av oro, ångest, rädsla, nedstämdhet, depression och nervositet. Genom meditationen lär man sig att känslorna inte är farliga och att de absolut inte är beständiga.
Min typ av meditation är Vipassana. Den passar extra bra för ångest eftersom man lägger hela fokuset i kroppen.
5. Träning som medicin
Många använder löpning som ångestmedicin. Endorfinerna är ju lite som “kroppseget benzo” (fast egentligen kroppseget morfin om man ska vara biokemiskt korrekt) men jag tycker att tung styrketräning är ännu bättre. Det ger en sån känsla av ökad kapacitet och power att kunna lyfta riktigt tungt plus att ett tungt lyft kräver närvaro som heter duga. Vem kan ha ångest med en tung skivstång på sina axlar? Det är verkligen en effektiv medicin!
6. Mediciner som funkar
Och apropå medicin. Det finns de som fungerar och jag är helt klart för att använda medicin om det behövs, om inte annat för att glänta på dörren till hur man KAN må! Även om jag aldrig fick benzo utskrivet så lyckades jag såklart få tag på det ändå, och första gången jag testade det var en total halleluja-upplevelse för mig. Det var första gången i livet som jag fick uppleva hur andra människor känner, hur det är att existera utan ångest. Det gjorde mig ledsen över allt jag hade missat och att läkarna inte hade velat ge mig den chansen en endaste gång. Även om benzo var helt fantastiskt kände jag inte behovet att ta det igen för det var som att någon bara knäppte med fingrarna och mitt nervsystem (i brist på bättre ord) fattade galoppen. Jag fick ett facit och kunde med hjälp av facit återskapa den ångestfria känslan nu när jag visste vad det var.
Betablockerare och benzo fungerar båda ypperligt mot GAD men betablockerare är inte narkotikaklassat eller beroendeframkallande som benzo är. Dock hade jag med glädje föredragit att vara beroende av benzo än att genomlida den helvetiska ångesten jag hade under många år, särskilt som barn. Vet att det är ett ganska radikalt uttalande men jag har varit beroende (inte av benzo dock) så jag vet att det också är ett helvete på sitt eget sätt. På ett sätt är jag tacksam för ångesten för att jag nu är härdad som ett samurajsvärd och kan göra vad jag vill utan att känna mig hindrad av något. Men det hade varit skönt med en paus någon gång, särskilt när man är 7 år och håller på att krevera och förgås av outhärdliga panikångestattacker.
7. Att vara öppen & ärlig
Sista punkten på listan är det här med att vara fullkomligt öppen och ärlig. Mycket ångest kretsar kring andra människor och deras reaktioner samt känslan av att vara fel, göra fel eller att andra ska märka att något är fel. Det löser man genom att vara helt transparent och prata om sin ångest utan filter, det vill säga inte göra något för att dölja den. Bara den öppenheten har förmågan att skruva ned den några snäpp.
Jag märker att vissa människor blir väldigt oroliga och tycker det är lite obehagligt om man berättar att man har en panikångestattack mitt i en panikångestattack, men tycker att informationen måste ut och ångest måste avdramatiseras eftersom det är så fruktansvärt vanligt att lida av det.
Lämna gärna en kommentar om du tyckte om inlägget och har du någon egen upplevelse av ångest får du hemskt gärna dela den! Kanske sitter du på en grym strategi för GAD, panikångest, OCD eller social fobi?
Sammanfattning
Acceptans är viktigaste punkten. Det är när hjärnan spinner loss som ångesten blir värre. Tankarna skenar och rätt som det är har det spiralat bortom all kontroll. Det är fruktansvärt obehagligt, men tänk dig att du skriker JA!!! till din egen hjärna när den kör igång. JA! Kom igen ångesten it’s time to tango! Du vet själv att det inte är farligt, det är en biokemisk process som sker inom dig. Försök visualisera hur dina binjurar pumpar ut kortisol och noradrenalin som ett litet fyrverkeri i brösthöjd!
Livsstilsinventering: Kartlägg dina dagar. Hur äter du? Hur mycket kaffe och andra stimulanter får du i dig? Hur sover du? Tränar du? Hur mycket? Är det tillräckligt? Vilka människor har du runt dig? Hur är jobbsituationen? Analysera detta och se om du kan hitta grejer som triggar/förvärrar ångesten. Utgå från att det är du som är normal och har en normal respons och att omgivningen är fel. Vad skulle det innebära för dig?
Länkar till info om meditation:
