• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Workshop med @maria.cerboni ❤️ Vi kör en he Workshop med @maria.cerboni ❤️ 

Vi kör en heldags-workshop för dig som vill bli ännu mer förankrade i dina goda vanor, men också för dig som halkat av banan och behöver en omstart!

NÄR? 
Lördag 4 mars

VAR?
Göteborg- södra skärgård

BOKNING!
Gå in på www.corpo.se/store (direktlänk i stories, highlights + på länken i profilen under rubriken Events) 

Hoppas vi ses! 🥰
✨ I väntan på min nästa GAPS-satsning kommer ✨ I väntan på min nästa GAPS-satsning kommer det ett litet reklamavbrott för min samarbetspartner@gutfeelinglabs ✨ 

De hjälper dig att analysera din tarmflora samt har tagit fram ett grymt anti-SIBO tillskott som heter "GutClear". Jag vill reklama båda två för tarmfloreanalysen gör att man kan se att det faktiskt GÅR att påverka sin tarmflora väldigt mycket, både genom kost, beteenden & även känslomässiga tillstånd: stress är t.ex döden för tarnfloran! 😵

✅ GUTCLEAR MOT SIBO 
GutClear är ett kosttillskott som du häller i ett glas vatten varje dag i 10 dagar. Det minskar bakterietillväxten i tunntarmen som ger en svullen, öm och ledsen mage. Flera av er som läser här har också berättat om minskat sötsug! 👌

Misstänker du SIBO (krånglig, konstig mage) så kör en kur GutClear vettja! ❤️ 

@Gutfeelinglabs är ett svenskt företag med bas i Lund som verifierat effektiviteten av GUTCLEAR i mänskliga tester. Har du SIBO är det därför ganska troligt att GutClear kommer att ha effekt på dig! 

Är du bara nyfiken på tarmfloran efter en lång period av en viss diet, ett gäng antibiotikakurer eller bara vill kolla läget så kan du beställa ett test av din tarmflora på gutfeelinglabs.se ✌️

✅ VAD DU FÅR VETA (TEST)
Dina hälsosamma bakterier, sjukdomsalstrande bakterier, artrikedom och potentiellt skadliga bakterier. 

Att bara fylla på med probiotika eller massa fibrer blir lite i blindo eftersom man inte vet riktigt vilka bakterier man göder... finns ju riktigt skadliga som h.pylori men även e.coli som vi vill hålla kort och verkligen inte tillåta att vandra uppåt i tarmkanalen....

✅ RABATTKOD
NEXTLEVELGUT ger 20% rabatt på allt! Anges i kassan! ☝️

Berätta gärna om du testat din tarmflora eller har erfarenhet av Gutclear, jag är supernyfiken!! 🤗
Min förra personliga uppdatering handlade om GAPS Min förra personliga uppdatering handlade om GAPS-dieten som har rykte om sig att kunna återställa bakteriefattiga & lite  trassliga tarmar för att i sin tur påverka den viktiga kopplingen mellan tarmen & hjärnan, men 3v har gått sedan jag påbörjade den inledande fasen av dieten & sedan dess har det mesta gått i motsatt riktning (åt helvete alltså 😅) 

Men det var faktiskt väldigt intressant för i samband med mina personliga strävanden kämpade jag med strulig rå-data till en vetenskaplig artikel & bankade huvudet i tangentbordet när ingenting gick ihop! 

Det var då jag insåg en viktig grej i livet såväl som i forskningen, nämligen att det spelar VÄLDIGT stor roll hur vi viktar variabler, alltså värderar effekten av saker realistiskt. Det finns liksom gränser för vad t.ex en kostförändring kan åstadkomma (hur "perfekt" man än äter) särskilt som en isolerad parameter!

Just kost är nog för övrigt det allra vanligaste att övervärdera på bekostnad av allting annat...😬

Inom statistiken använder man därför "vikter" pga variablers olika tyngd. Översatt till livsstil är det typ hur mkt man kan kvitta en dålig vana mot en bättre. Vissa är optimister & viktar sina goda vanor högt, trots uppenbara krafter i motsatt riktning, vilket visar sig genom sparsamma resultat.

Det kan förstås lägga grunden för uppgivenhet, även om jag tror att motmedlet är ärlig granskning av både resultaten & livsstilsfaktorerna ✨i kombination ✨ Så därför skrev jag en halv roman om det här på bloggen med idéer på åtgärder, om du vill nörda in på VAD som faktiskt spelar roll och inte! (Länk i profilen 👆)

Det är högst relevant i forskning såväl som vardag, så det var slående att se det i min egen forskningsdata! Som upplagt för att jag skulle se nånting hos mig själv lite tydligare, presenterat som aviga r-värden...😅

MEN OM GAPS! ☝️
Har inte gett upp, bara haft problem att få nog med energi utan att krascha som en utsvulten sparv efter ett tag... I ketos & allt är känslan att tanken är tom! Just me? 🧐 Det brukar hända vid livsmedelsbegränsning men har också ganska hög förbränning 🔥 (ingen hypertyreos eller så!)
Nu finns ett nytt avsnitt med mig och @maratonpetr Nu finns ett nytt avsnitt med mig och @maratonpetra ute (direktlänk i stories! 👆) vi pratar om post-covid deppen som många (inklusive vi själva) tycks ha drabbats av och reflekterar lite kring varför och hur man kan ta sig ur gropen. Inget träningssnack alltså utan ett avsnitt om hormonella system kopplat till stress, utbrändhet och livssituation. Enjoy! ❤️
  • Home
  • Tag: vipassana

Inlägg i kategorin vipassana

Mitt tredje tystnadsretreat | Vipassana

26 August, 2022 43 Comments Written by Martina

→ Guide till Vipassana i Ödeshög | Tystnadsretreat på Dhamma Sobhana
→ Inlägg om mina tidigare upplevelser med 10-dagars 
→ Poddavsnitt om Vipassana i Ödeshög med svar på alla dina frågor! 

Vipassana

Den obligatoriska före/efter-bilden från Dhamma Sobhana i Ödeshög (Vipassana-gården)

Jag har tillbringat de senaste veckorna i total tystnad, på mitt tredje 10-dagars Vipassanaläger. Högst upp finner du en komplett guide till upplevelsen som är gratis och tillgänglig för alla som är intresserade. Jag kommer alltså inte ägna det här inlägget åt information om hur lägret funkar eller vad man gör exakt eftersom det står utförligt på första länken!

Tredje rundan: med en vän! ❤

Jag är tacksam för att jag hade glömt hur extremt jobbigt ett sånt här läger är, för hade jag kommit ihåg det så hade jag nog prokrastinerat det! Det som är jobbigt är både att lägret är 10 dagar långt (det är helt otroligt länge utan internet, dator, mobil, samtal, nyheter, eller någonting från vardagslivet) så att varje dag känns som ett år, och att man kommer djupare och djupare i sitt undermedvetna och ska ha kapacitet att hantera det som kommer upp. Det vet man inte riktigt på förhand. Man vet inte vad som ska komma upp och man vet inte om man kommer att kunna hantera det.


Den här gången hade jag dock en av mina närmaste vänner med mig och vi båda tyckte att det kändes helt magiskt att vi kommit in på samma kurs efter att ha sökt och sökt hela året. Det är lång kö till kurserna så man måste vara supersnabb med att söka, och sen ha tur. Vi båda hade tur, och vi såg fram emot att få dela den här väldigt speciella upplevelsen med varandra. Man får ju inte lov att prata med varandra eller ens ha ögonkontakt, men sista kursdagen bryts faktiskt tystnaden för att man inte ska komma tillbaka till den vanliga världen helt konstig. Det är en normaliseringsprocess efter att ha stirrat in i sin själ non-stopp i 10 dagar.

Alla har helt olika verklighet

Något som blev ännu tydligare nu när jag gjorde mina 10 dagar med en vän, en vän som i mångt och mycket är otroligt lik mig, är hur olika våra verkligheter är. Det är så lätt att antingen anamma någon annans verklighet (tro som den tror, tycka som den tycker utan anpassning till sig själv) eller klistra sin egen verklighet på alla andra.


Vad händer under 10 dagars tystnad? Det som alltid händer för mig är att djupt rotade komplex från mitt inre kommer fram. Gamla trauman, oförätter, olösta emotionella knutar. Sen spenderar jag lägret med att knyta upp dem med så mycket sinnesjämvikt som jag klarar av att uppbåda. Som känslomänniska är det otroligt svårt att inte ryckas med i ilska eller sorg eller någon annan stark känsla, särskilt när det inte finns något att distrahera sig med. Mina tidigare läger innehöll mycket ilska, och det är ju en otrolig energi i det som kan vara svår att sitta igenom.


Min väns upplevelse blev motsatsen till min. Om jag är 100% “i mitt huvud” så är hon 100% “i sin kropp”, så hon hade extrema fysiska sensationer. Mycket smärta som periodvis var över gränsen för vad man klarar av, och det var inte för att hon är en otränad nudel som inte kan sitta och meditera. Nej det var en annan dimension till den där smärtan, så vi hade väldigt mycket att diskutera när vi väl var igenom skärselden. Vi båda hade fått rejält med stryk men på helt olika sätt. Det är så intressant att man inte på förhand kan räkna ut vad som ska komma ut…

Bild på mig när jag fotar Vipassana-gården före hemgång

Min upplevelse mer i detalj

En veckas “Jhana jumping”

Till min förvåning gick meditationen ännu bättre än förra året, då jag också var förvånad över hur bra jag var på att meditera. Jag tappade inte fokuset en enda gång utan satt där som ett ljus och fokuserade på sensationerna av min andning (tekniken kallas för anapana). Det gjorde inte ont någonstans, allting var väldigt behagligt och jag kände mig lite som ett fluffigt moln.


För er som kan lite om de buddhistiska teknikerna så finns det 9 olika meditativa tillstånd som kallas för Jhanas (länk till wiki). De 4 första är fysiska och resten är mentala och jag skulle säga att jag befann mig någonstans mellan första och femte Jhanan hela tiden, alltså någonstans mellan att det var väldigt bekvämt och trevligt och fridfullt till att jag upplevde en väldig expansion. Det kan låta jättekonstigt med expansion och kontraktion i meditation, men sitter man länge så börjar ens medvetande göra lustiga saker.

“Easy now, tomorrow you will cry!”

Rubriken är vad min meditationslärare sa till mig när jag sjätte eller sjunde dagen beklagade mig över att det inte hände något. Det kändes som slöseri med tid att inte jobba med mitt undermedvetna, inte jobba igenom trauman osv. Det var ju därför jag hade kommit dit!


Meditationsläraren hade helt rätt, det var någonting som körde igång vid dag 7 som började med ökad hetta. Vi sitter ju och scannar kroppen hela tiden, känner våra fysiska kroppsförnimmelser såsom smärta, klåda, stickningar, svettningar, känslan av kläderna mot huden eller håret mot ansiktet och givetvis också väldigt subtila förnimmelser som är svåra att sätta ord på. Men jag började känna mig väldigt varm, svettades ordentligt. Ingen annan verkade svettas som jag så jag anade att någonting höll på att flyta upp från det undermedvetna. Någonting som skulle göra mig arg…? Jag kopplar hetta till ilska, att man “brinner av” så det var min gissning.

Känslor starkare än en själv

Puhh…. när min emotionella knut väl dök upp från det undermedvetna förstod jag varför jag varit så nervös före lägret. Någonstans visste jag väl att det finns en del känslor som är så mycket starkare än mig, som är i det närmaste omöjliga att kontrollera!


Det som dök upp var någonting jag jobbat mycket med och som jag behandlat både själv och i terapi, så jag var förvånad över att det kändes så mycket fortfarande. Det fanns så mycket ilska, frustration och besvikelse kvar, och där bakom sorg. Som gammal meditatör har man en egen cell och kan meditera i total avskildhet, och jag var väldigt tacksam för att kunna stänga in mig när min känslotsunami började dra igång. Känslorna slet och drog i mig timme ut och timme in, det var totalt omöjligt att meditera.


Jag började få okontrollerbara spasmer och var tvungen att lägga mig ned, och med det lilla fragment av medvetenhet som ändå fanns kvar kunde jag rikta fokuset mot kroppen någon sekund här och där. Det bromsade känslorna en stund innan de körde igång igen. Tålmodigt fortsatte jag att bromsa när jag kunde, och hålla sinnet mjukt. Acceptera och välkomna alla sensationer, oavsett hur obehagliga.

“Jag orsakar allt mitt eget lidande & nu multiplicerar jag det”

Vår vana är att projicera allting utanför oss själva och tro att vi är olyckliga för att den gjorde si och så mot oss, och hade den bara gjort på ett annat sätt hade allting varit bra. Visst händer det att någon gör något dåligt mot oss, och det är bra att reagera på det då det händer genom att säga ifrån och sätta gränser. Men när vi sedan säger “jag ska minsann aldrig glömma vad du gjorde mot mig!” för vems skull säger vi så? Det är ju bara vi själva som mår dåligt av att inte släppa oförrätter utan istället gå och bära på dem år ut och år in, så att vi kan ta fram dem ur vårt minne och bli förbannade eller ledsna decennier efter händelsen.

Förlåtelse är inget som går att tvinga fram, det kommer naturligt den dagen man inte längre bryr sig. Men innan man kommer till förlåtelse kan man komma till ett neutralt läge där man inser att “den här saken som jag inte gillade hände, det var dåligt men det går inte att ändra på nu” och med ett mer neutralt sinne kan man också försöka förstå fler perspektiv än sitt eget.

“Det är inte jag, det är du!”

Nära relationer triggar oss allra mest och är därför en jättebra spegel för att se vad man behöver jobba med. Det är så lätt att tänka att bara min partner hade ändrat sig lite, varit lite mer såhär, då hade allting varit helt perfekt! Vad vi inte inser är att vår partner bara är en spegling av vad vi redan har inom oss så det spelar ingen roll om vi byter ut honom 10 gånger det kommer alltid finnas grejer att störa sig på om man inte kontinuerligt jobbar med sig själv.

Värsta exemplet är när man upptäcker att alla pojkvänner har exakt samma fel! Alla pojkvänner är oromantiska, dåliga på att kommunicera, kan inte förmedla sina känslor, överger en känslomässigt eller vad det nu kan vara. Det här är bara exempel, det kan vara vad som helst. Vissa lyckas alltid träffa män med missbruksproblem, män som är otrogna eller män som misshandlar.

Vem är den gemensamma nämnaren i allt trassel?

När man börjar rannsaka sitt inre går man från att tycka att allt är den andres fel (för det är ju helt uppenbart en idiot) till att se lite av sin egen del. Man börjar kunna dela på ansvaret, i alla fall 60/40. 60% hans fel och 40% mitt på grund av dåligt omdöme men mest hans fel för han var så elak och jag var så god men ack så naiv.

Sedan växer egenansvaret till att nå 100%, man börjar se hur inte ens en tiondels procent ligger utanför en själv. En inte alltför behaglig insikt alla gånger. Och det betyder inte att personer som beter sig dåligt ska ursäktas eller ska få fortsätta att bete sig hur som helst. Det inte vad det här handlar om alls, men många drar felaktigt slutsatsen att “om jag nu är 100% ansvarig inför allting som händer mig, då ska jag bara fortsätta ta skit och aldrig säga ifrån?” Det är helt tvärtom!

När man ser sin egen del, sitt eget ansvar – då börjar man sätta gränser på ett helt nytt sätt. Man kan såklart fortfarande råka ut för att någon beter sig dåligt, men det går aldrig så långt som till att någon kan kränka en gång på gång, och man hamnar absolut inte i ett förhållande med någon som kränker en. Om man redan är i en sådan situation, så åker den ut med huvudet före!

Knuten löstes upp!

Åter till min egen knut då, min känslotsunami. Jag vet inte hur många timmar jag jobbade med den med det var otroligt utmattande. Det kan ha varit tre dygn eller något sådant, och den fortsatte att vara intensiv hela vägen tills den gick upp i rök. Plötsligt var det bara klart, mina små inbromsningar och försök till acceptans hade till slut gett resultat. Om jag hade haft starkare sinnesjämvikt, starkare meditativ förmåga hade jag kanske löst upp den snabbare men jag är glad att den kunde jobbas igenom för det var en väldigt viktig pusselbit i arbetet med mig själv.


För att vara konkret om någon undrar hur jag jobbade med det här traumat så använde jag Vipassana-tekniken: Alltså fokusera på kroppen, på mina fysiska sensationer och försöka röra medvetandet/fokuset hela tiden. Känna mig igenom kroppen från huvud till fötter och sen olika delar av kroppen eller punktvis. Kanske gå in i en smärtpunkt och stanna där ett tag och utforska den: “hur ont gör det? Vad är det för smärta? Var börjar smärtan? Var tar den slut?” osv, samtidigt som jag har sinnesjämvikt, alltså ett mjukt sinne som bara betraktar som ett tyst vittne. Detta är hela tekniken för övrigt. Det är inte krångligare än så 🙂


Tillägg: Vill klargöra att emotionella knutar kan vara precis hur litet eller hur smått som helst. Det vi inte bearbetar utan “stoppar undan” blir en knut, och det finns ingen knut som är för stor för att knyta upp på det här sättet. Jag vet att vissa tänker “jo men just mina trauman är sååå svåra, jag har varit med om sååå mycket.” “Du anar inte vad jag varit med om / vad jag sett” men min personliga tro är att allt går att lösa, och att det inte måste ta lång tid! Här talar jag av egen erfarenhet. I dialog med andra har jag fått höra “du har haft en så lätt barndom” eller “allting går så lätt för dig, du vet inte hur det är” och det kunde verkligen inte vara längre från sanningen. Anledningen till att jag inte är tyngd av trauman är för att jag har jobbat med dem, och löser upp dem genom bland annat Vipassana-tekniken. Jag är absolut inte klar än, utan ser vikten av att jobba med självinventing och själv-scanning dagligen!

Vipassana

Väl hemma blir man välkomnad av djuren ❤

Nöjd med upplevelsen och alla insikter!

Avslutningsvis vill jag säga att jag är väldigt tacksam för min upplevelse på Dhamma Sobhana för det gav otroligt mycket (även de första dagarna även om jag inte fattade det då) och det fortsätter att ge såhär i efterhand. Det har snart gått en vecka sedan jag kom hem och jag fortsätter att få insikter och knyta upp knutar. Det är så obeskrivligt givande!

Jag är även otroligt motiverad att meditera seriöst hemma, 1-2 timmar Vipassana-meditation om dagen för jag vet hur mycket fördelar jag får och jag vet att tekniken är bra!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Lämna gärna en kommentar om du läste enda hit. Undrar du någonting är det bara att fråga! 

Det finns mängder med info på länkarna som ligger överst i inlägget, men du får fråga vad du vill ändå 🙂

Neurohacking, Personligt
meditation, personlig utveckling, silentretreat, trauma, tystnadsretreat

Dopamin-detox | Guide

2 January, 2022 55 Comments Written by Martina

Denna dopamin-detox guide baserar sig på ett äldre inlägg från mars 2019, men som är mer aktuellt än någonsin! Längst ned finns en länk till min senaste bok Handbok i Biohacking, samt lite andra matnyttiga länkar.


dopamin-detox

som tidigare nämnt har 2020 och 2021 varit väldigt utmanande för mig, men också extremt utvecklande på det andliga planet. Meditationerna har dock suttit som en smäck sedan jag kom hem från Vipassana i september, och numera kör jag alltid en timmes meditation varje morgon 07.00. Det har dock inte räckt för att komma tillrätta med vissa destruktiva beteenden som att fastna för mycket i chattar, göra research i all oändlighet utan att komma till skott, och prokrastinera viktiga saker tills jag får skämmas. Det finns dock en lösning på detta som fungerar varje gång, nämligen dopamin-detox!

Vad är dopamin-detox?

Dopamin-detox innebär att eliminera alla snabba belöningar som socker, snacks, koffein, nikotin, alkohol, youtube, shopping, chattar, porr, dejting-appar, serie-tittande, tiktok, snapchat med mera, med mera, under en period för att återställa sin dopaminkänslighet.

Dopamin – en ändlig resurs!

Men varför ska man tortera sig på det här sättet kanske du tänker nu, och det ska man för att dopamin är en ändlig resurs och har man ett felprogrammerat dopaminsystem så kommer man aldrig känna motivation inför saker som verkligen betyder någonting.


Vissa människor är hög-dopa och kan hålla motivationen genom en 5-årig universitetsutbildning, eller gå till gymmet 6 dagar i veckan många år i sträck och bygga upp en imponerande fysik. Andra hög-dopa personer bygger upp ett stort företag, eller lär sig allt om hur man investerar och blir ekonomiskt oberoende. De må ha mer dopamin (driv) än andra men de är också ofta försiktiga med vart de lägger dopaminet någonstans!


Om du börjar morgonen med sötsaker, youtube, instagram, chattar och så vidare kanske du inte har någon mental energi över till konstruktiva saker sen. Att sätta dig med en viktig jobbgrej kan kännas som att bestiga ett berg och du kan inte ens ta ett myrsteg. Då börjar du dricka ännu mer kaffe och äta ännu mer sötsaker för att “få upp energin” tills du kan pressa fram någonting med våld. Detta är väldigt skadligt för hjärnan och ett onödigt jobbigt sätt att göra saker på. Om du istället går upp på morgonen och sätter en timer på 30 minuter och arbetar med en viktig uppgift den tiden, före du ens kollar din mail och före du belönar dig med en kopp kaffe, kommer du märka enorm skillnad – jag lovar!

Dränerande beteenden – en cover up för verkligheten

Porr och sinnesförändrande substanser är bra exempel på dränerande beteenden som också fungerar som en cover up för verkligheten. Det finns gott om unga män som “inte hittar” någon partner för att de lägger allt mentalt krut på porr. Det är mer belönande för män än för kvinnor med porr eftersom en mans syfte är lite “klart” om han lyckas sprida sina gener. Hjärnan förstår inte skillnaden mellan fantasi och verklighet och kommer ge samma hormoner som om den porrtittande mannen befruktat mängder med kvinnor. Ur ett biologiskt perspektiv kan han lägga sig ned och dö. Mission accomplished!


Vad som händer då är att det dels blir svårare att hitta en verklig partner, dels kanske behovet av fysisk närhet med andra människor blir otroligt nedprioriterat och dessutom kan andra konstruktiva saker hamna på efterkälken. Den porrtittande mannen kanske skippar gymmet, väljer onyttig mat, struntar i att avancera på jobbet eller struntar i att hitta sitt autentiska uttryck där han kan göra störst skillnad.


Porr är otroligt skadligt för hjärnan, och jag vet att många blir provocerade när jag säger det. Jag pratar inte alls om detta ur ett feministiskt perspektiv, jag tycker inte att fenomenet porr är fel överhuvudtaget och jag tror inte på att alla kvinnor är offer. Jag skulle aldrig se mig själv som ett offer så varför skulle andra kvinnor vara det, oavsett livsval? Folk får göra som de vill men gärna med medvetenhet om konsekvenserna!

Droginfo ger felaktiga budskap

Detsamma gäller droger, där vi har otroligt lite information som faktiskt stämmer. Det är nästan omöjligt att googla sig till information om de vanligaste illegala drogerna. All narkotika dras över en kam, och det är lätt att få intrycket att mängden narkomaner i Sverige är otroligt få, och att de som börjar med cannabis slutar med en heroinspruta i armen. Narkomaner och alkoholister ses också som utslagna människor som inte gör något vettigt, vilket inte eller är sant. Otroligt många svenskar har ett alkoholintag som ligger i gränslandet för alkoholism. För kvinnor är det över 9 enheter (tex 9 glas vin) och för män är det 14 enheter (tex 14 öl) i veckan. Där någonstans börjar alkoholen få ett mycket stort inflytande över verkligheten, och ha långtgående konsekvenser på hjärnan.


Mängden narkomaner i Sverige är inte få. Knark är billigt och finns i alla samhällsskikt. Aldrig förr har så många människor velat fly verkligheten som nu, och använder benzo, amfetaminer, opiater/opioider och cannabis alldeles för ofta. Användningen skapar spår i hjärnan och gör att livet helt saknar mening utan drogen.

Droger sätter livet på paus!

Precis som att jag inte är emot porr är jag heller inte emot narkotika. Jag är ingen motståndare till någonting men det skrämmer mig att ungdomar tror att cannabis är mer hälsosamt än alkohol och använder det väldigt casual. Förvisso är cannabis mer skonsamt för kroppen, men det går att bli hooked (trots att många påstår att det inte går) och har det väl hänt blir motivationen till konstruktiva aktiviteter mycket låg. Cannabisrökare kan vakna upp ur dimman efter 10 års bruk och inse att de inte har gjort någonting. Alla andra har skaffat hus, familj och utbildning men de är kvar på samma plats som när de började röka gräs. Droger sätter livet på paus.

Varför?

För att droger dränerar ditt dopamin och det enda sättet att få tillbaka lite är att fortsätta använda drogen. Det blir en otroligt destruktiv cykel där det enda som blir gjort är att få tag i och använda sin drug of choice. Det här går att applicera på mat och socker också, likväl som på beteenden som spel, shopping och gaming.

Hur lång detox behöver man?

Vissa behöver bara några dagar, andra behöver veckor. Min förra dopa-detox (10 dagars silent retreat) räckte inte riktigt så den här gången kör jag (tillsammans med några kompisar) 31 dagar, till att börja med. Jag vet att det låter extremt men vi är alla högpresterande personer med höga mål och har inte råd att slösa signalsubstanser på skräp!


För att ta sin performance till nästa nivå kan man behöva droppa beteenden som inte gynnar en, som man bara håller fast vid av vana eller som funkar som en snuttefilt för att slippa ta tag i viktigare grejer.dopamin-detox
Träning är konstruktivt och får vara kvar under detoxen! 

Hur gör man?

Du bestämmer själv vilken nivå du vill lägga detoxen på men här nedan kommer några förslag:

  • Lägg undan mobilen helt (alt begränsa till 1h/dag)
  • Inget slösurfande (youtube, instagram, aftonbladet, etc)
  • Inget nyhetstittande
  • Inga TV-serier
  • Inga snacks
  • Ingen musik och inga poddar
  • Inget chattande
  • Strikt diet av det nödvändigaste (alt fasta)
  • Ingen alkohol, inget kaffe och inget nikotin
  • Inga rekreationella droger

Du känner själv vilka aktiviteter som dränerar dig och vilka som inte gör det. Vissa extrema dopa-detoxprotokoll exkluderar träning och alla former av fysisk eller mental stimulans. Exempel på detta är att antingen åka på ett silent retreat (har skrivit ett inlägg om det här) eller försöka skapa motsvarande hemma. Jag vet vissa som kör från fredag eftermiddag till måndag morgon, 60h av att bara vara själv med sina tankar. Vissa äter bara det nödvändigaste medan andra fastar.

Hur känns det?

Ärligt talat – helt fruktansvärt.

Man känner sig som en rökare som inte får röka. Rastlösheten som uppstår fräter in i ens själ, men det går successivt över och rätt var det är har man så mycket dopamin över att man kan hamna i flow av att deklarera eller andra vanligtvis dödstråkiga aktiviteter.

Vad får man för resultat?

Har du inte testat dopamin-detox någon gång rekommenderar jag att testa. Det är otroligt givande! Det kan också bli väldigt spirituellt genom att man skalar bort onödiga ego-lager som man ibland krampaktigt håller fast vid, och kan därigenom bli mer av sitt autentiska själv.

Några vanliga resultat: 

  • Att börja höra sin inre röst som vanligtvis dränks i allt brus
  • Insikter kring sitt förflutna
  • Insikter kring sin nuvarande situation
  • Lösningar på problem uppenbarar sig plötsligt
  • Mängder med kreativa idéer
  • Insikter kring vad man vill göra eller brinner för
  • Insikter kring sina relationer

Berätta gärna om du har testat en dopamin-detox någon gång och vad resultaten blev!


Relaterade inlägg: 

  • Guide till meditation
  • Samlade länkar om psykisk (o)hälsa
  • Inre vs yttre motivation
  • Det inre drivet

Senaste boken har flera kapitel om hjärnan och signalsubstanserna!

  • Handbok i biohacking

Lyssna gärna på följande poddavsnitt

  • Neurohacking (om dopamin och de övriga neurohormonerna)
  • Om silent retreats 
  • Om psykedelisk terapi

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Biohacking, Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
autenticitet, dopamin, dopamin-detox, meditation, powerthinking, självkänsla

Meditationsmatrisen!

16 September, 2021 2 Comments Written by Martina
Meditationsmatrisen

Meditationsmatrisen – Martina Johansson

Jag skriver mycket om meditation för att det är “hacket av alla hacks”, det som gör absolut störst skillnad även om du inte ändrar någonting annat. Med en gedigen meditationsrutin blir dessutom andra livsstilsförändringar så mycket lättare att genomföra för att du är grundad, motiverad och medveten. Du agerar inte i blindo eller på impuls utan kan göra det du vet är bäst för dig.


Här är mitt försök att definiera upp olika typer av meditation för att göra det lite tydligare med vad som är vad. Jag har delat in det i fokus (smalt perspektiv) och medvetenhet (brett perspektiv) som riktas antingen inåt eller utåt. 

Meditationsmatrisen

Fokus – Inåt
Du fokuserar på dina kroppsförnimmelser (klåda, smärta, värme, kyla, pirrar, kittlas, trycker, expanderar osv) eller din andning – antingen att du andas eller hur det känns, luftströmmen vid näsan eller området under näsan (pirrar, kliar, sticker osv). Detta är ditt ankare och det spelar ingen roll vad du har för tankar eller känslor under tiden. Låt dem härja fritt. Tänk på tankarna som en högljudd radio.

Sitt såhär så länge du kan, gärna 40 minuter åtminstone. Min magiska gräns går vid 40 det är därför jag alltid säger det. På 5-10 minuter hinner man inte komma så långt med den här typen av meditation. Syftet är nämligen att gräva i det undermedvetna. Det tar lite tid för saker att ta sig upp till ytan så man kan behöva vänta ett tag. Den här typen av meditation är strikt, inte avslappnande. Den kan också vara väldigt omskakande men det är för att inte ha massa skräp i sitt undermedvetna som påverkar en negativt. Det är som att leta efter mögel och fuktskador i sin källare så att inte hela huset ramlar ihop en dag.


Fokus – Utåt
Om du inte vill fokusera inåt kan du fokusera på någonting utanför dig själv. En ljuslåga eller en röd boll eller vad som helst. Mantrameditation, att lyssna på ett entonigt ljud eller att titta på eller visualisera en bild framför sig är också “fokus utåt”. Det lugnar sinnet och gör dig skärpt, fokuserad och koncentrerad. Det ökar din förmåga att fokusera på något långa stunder och kan på sikt leda till insikter, även om det inte blir lika djuplodande som “fokus inåt”.


Medvetenhet – Inåt
Medvetenhet innebär ett bredare fokus, mer som att scanna av kroppen och vara uppmärksam på olika sensationer. Systematisk scanning är “fokus inåt” såsom Vipassana-meditation, men “medvetenhet inåt” är lite annorlunda och mer likt mindfulness. Att rikta medvetenheten inåt är väldigt bra för den som lider av ångest och panikångest. Det finns guidade meditationer anpassade för avslappning som fokuserar på det samt sömnproblem och ångest.


Medvetenhet – Utåt
Mindfulness på klassiskt vis, att vara medveten om vad som händer och sker i nuet istället för att vara helt absorberad i sina tankar och “problem”. Mindfulness kan praktiseras när som helst och hela tiden, när du diskar eller pratar med en kompis. Om du är ute och går i skogen är det ett ypperligt tillfälle att ta av dig skorna, gå barfota en stund, känna alla dofter, lyssna efter ljud, känna in skogen.

Motsatsen till detta är att ta en rask promenad med musik eller podcast i lurarna, helt absorberad av sina egna tankar, kanske så absorberad att man snubblar på en gren och vrickar foten, och sen blir superarg på den där grenen! Det var genom anti-mindfulness som jag själv stukade vristen ganska illa. Jag gick nedför en trappa på gymmet samtidigt som jag lyssnade på musik, stirrade ned i mobilen, var helt absorberad av mina tankar och att svara på chat-meddelanden och plötsligt låg jag nedanför trappan och hade sjukt ont i vristen!


Nu har jag kanske skrämt dig från att lyssna på poddar men om du tar det försiktigt rekommenderar jag avsnitt 11 av Biohackingpodden som handlar om mitt senaste meditationsretreat och era frågor och svar kring det. Det finns även blogginlägg om Vipassana-läger (guide) samt mina personliga upplevelser om det! Avsnitt 9 handlar om självinventering som är nära besläktat med meditation och mindfulness.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Hör gärna av dig om du har ett passande företag som vill sponsra podden 🙂

Lifestyledesign, Powerthinking, Vlogg och podd
meditation, Mindfulness

Guide till Vipassana-meditation│Tystnadsretreat (Dhamma Sobhana) i Ödeshög

6 September, 2021 33 Comments Written by Martina

Det här är min guide till det svenska Vipassanacentret Dhamma Sobhana i Ödeshög utanför Mjölby (Östergötland). Om du vill läsa om mina upplevelser av retreatet finns två inlägg om det, ett från 2013 här och ett från 2021 här.

Vipassana│Tystnadsretreat (Dhamma Sobhana)

Plats: Ödeshög utanför Mjölby
Station: Mjölby Resecentrum
Avstånd till meditationscentret: 25km
Närmsta hållplats med lokaltrafiken: Heila (ta busslinje 665 från Mjölby Centrum och gå 6km till meditationscentret) men det går också shuttle mellan Resecentrum och centret som beställs och arrangeras av centret (oftast 14.30 på vägen dit och 08.45 på vägen hem).

Hur funkar det?

Lägret är 12 dagar långt varav 10 dagar spenderas med meditation och “noble silence” det vill säga tystnad i tal, tanke och sinne. Du får inte kommunicera med omvärlden eller dina medmeditatörer. Mobil och annan teknisk utrustning lämnas in. Tanken är att du ska bete dig som att du är helt själv och bara arbeta med din meditation enligt de instruktioner du får. Två gånger per dygn finns möjlighet att ställa frågor till meditationslärarna och uppstår praktiska problem finns det servare som du kan kontakta när som helst.

Boende

De flesta bor såhär. Eget rum med säng, stol och en liten byrå. Du får lov att meditera här eller i meditationssalen. Vid tre tillfällen per dygn måste du befinna dig i meditationssalen med de andra och det är på morgonen 8-10, eftermiddagen 14.30-16.00 och 18.00-21.00. Då ges instruktioner samt att du utför det du har lärt dig rent praktiskt.

Fräscha toaletter och duschar finns.

Mat och mattider

Maten är vegetarisk och det serveras i princip alltid exakt samma sak. Frukosten består av havregrynsgröt med blötlagda fikon och russin (alternativt yoghurt) samt bröd med pålägg (gurka, tomat, jordnötssmör). Lunchen är böngryta eller linsgryta. Det serveras också efterrätt de allra flesta dagarna och består av khir (indisk rispudding), småkakor och chokladbollar. Att dricka finns vatten, té (både med och utan koffein), olika örter, kaffe och Oboy samt mjölk och havremjölk.


Du äter 06.30 och 11.00 alltså två gånger per dygn. Nya elever får lite té och frukt vid 17-tiden men gamla elever gör en 19-timmars fasta varje dygn. Oroa dig inte för att bli hungrig, meditation drar väldigt lite energi så väldigt få eller ingen upplever hunger som ett problem under kursen.

Invändningar mot maten

På Dhamma Sobhana lever du som en munk eller nunna. Du lever av andras allmosor eftersom allting är helt gratis för dig. Någon står och lagar mat helt oavlönat bara för att du ska kunna uppleva inre frid och få bästa förutsättningarna för att lära dig att meditera. Du får gratis vägledning, boende och kurs under närmare två veckor, så att ställa krav eller klaga på vad du blir serverad är not cool. Servarna har gjort sitt bästa för att sätta ihop kompletta måltider med de resurser som finns. Om du blir supersjuk av till exempel gluten kommer de att göra undantag för dig, liksom om du är gravid eller liknande. De gör specialkost i vissa fall (allergier) men tänk på att du som munk eller nunna egentligen inte är berättigad till den typen av krav.

Varför vegetariskt?

Det finns ingen regel om att man måste vara vegetarian eller att någonting blir bättre (till exempel meditationen) av att vara vegetarian, men kulturen har varit sådan bland buddhister och hinduer i tusentals år. Det är dessutom billigt med vegetarisk mat och många som ägnar sig åt meditation och yoga och liknande är redan vegetarianer av kultur, tradition, etiska skäl osv. Hemma äter du som du vill men på centret äter du inte kött, fisk eller ägg.

Läran

Vipassana lärdes ut i norra Indien av Siddharta Gautama som var en av tusentals upplysta människor. Buddha är alltså inte en person utan betyder ordagrant “no man”, eller “den upplysta” och tusentals Buddhor fanns före Gautama och tusentals Buddhor fanns efter honom. Gautamas teknik blev framgångsrik eftersom den tillät fler människor att uppnå det tillståndet där man kan säga att en människa är fri från lidande.


Hans teknik var väldigt enkel: observera andningen, observera dina kroppsliga förnimmelser. Bibehåll sinnesjämvikt.


Det finns inget annat i läran än sila, samadi och panja. Sila (moral) att vara en god människa. Samadi (sinnesjämvikt) att utveckla ett jämnare sinnelag och Panja (vishet) att förstå att allting som uppstår i sinnet kommer att försvinna igen. Det är Anicca (obeständigt). Därför spelar det ingen roll om du är kristen, muslim, hindu eller kallar dig för buddhist, agnostiker eller till och med ateist. Vipassana är bara en teknik för självkännedom, inte en sekt, religion, tro och så vidare. Det har heller inte med någon person eller Gud att göra. Din Gud eller dina heliga personer har du helt för dig själv!

När du inte mediterar får du gå i en liten promenadslinga på bilden ovan. Det är en vacker björkskog med rikt djurliv.

Vem passar kursen för?

Kursen passar för dig som är seriöst intresserad av att lära dig att meditera och är nyfiken på vad ett tystnadsretreat kan göra för dig. 10 dagar är det kortaste du kan vara borta, det finns även 20, 30 och 45-dagarskurser och på dessa kurser är det inga pauser alls. Äldre elever kan göra 3-dagarskurser men för nya elever finns bara 10 dagar. Jag rekommenderar personligen att du har en meditationsrutin på åtminstone en timme innan du åker om du vill göra det lätt för dig men jag hade absolut inte det första gången jag var där. Du kan studera Vipassana via youtube och det finns även på Spotify.

Vem passar inte kursen för?

Kursen passar inte om du har alldeles för speciella kostrestriktioner eftersom det är förbjudet av helfasta. Sedan tror jag kanske inte att någon kontrollerar att du faktiskt äter upp din mat men det är i vilket fall emot reglerna. Kursen passar inte heller om du precis gått igenom en jobbig händelse eller har väldigt stormiga relationer i ditt liv. Du behöver ha det ganska lugnt på hemmafronten om du ska få ut maximalt av kursen. Jag rekommenderar inte ett sånt här läger till någon som lider av ohanterligt mycket ångest eller har problem med dissociativa tillstånd eller annat som kan bli problematiskt för icke sjukvårdsutbildade meditationslärare som bara är där som volontärer.

Länk till anmälan! 

Du ansöker på länken ovan och där hittar du också center över hela världen.

Lifestyledesign, Neurohacking, Powerthinking
meditation, powerthinking

Vipassana Round 2 │ Dhamma Sobhana i Ödeshög 2021

6 September, 2021 24 Comments Written by Martina

Läs mitt inlägg om min första tiodagarssittning från 2013 här, samt min objektiva guide till Dhamma Sobhana i Ödeshög här!

Ja det trodde du fasen inte, om du har läst mina tidigare inlägg om Dhamma Sobhana, att jag skulle åka tillbaka dit helt frivilligt! 😀 Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag först kom i kontakt med Vipassana för åtta år sedan, så det var en helt annan Martina som åkte till Ödeshög 26e augusti 2021 jämfört med 26e augusti 2013. Håll med om att det är ganska magiskt att jag lyckades tajma datumen så exakt med så många år emellan! What are the odds…? Det var alltså inget jag hade kollat upp i förväg eller så. En “slump” så att säga! 😉

Här kommer årets Vipassana-review från mitt personliga perspektiv.

Ändrade rutiner och mer avslappnad stämning

Till skillnad från förra gången så kändes det inte alls som ett koncentrationsläger. Jag har inget minne av att jag behövde lova på heder och samvete att inte lämna lägret (som de var noga med att poängtera många, många, många gånger förra gången). Det var inget som togs upp annat än i förbifarten den här gången. Vi meditatörer är på en högst frivillig kurs för vår egen skull och åker såklart hem om det inte känns bra.


Den här gången var det heller ingen nitisk kroppsvisitering eller genomsökning av personliga saker. Nu hade jag inget särskilt med mig att lämna in, en bok, mobil och hörlurar bara. Min magmedicin fick jag behålla. Jag hade med mig immodium för att jag äter en helt annan kost i vanliga fall och inte tål fibrer särskilt bra. Jag tänkte att jag inte ville spendera hela lägret på toaletten och det förstod såklart servarna så det var inga konstigheter alls.
Bild på min packning för 12 dagar.

“Operationen av själen”

Den här gången kom inte “operationen av själen” som ett element of surprise utan jag visste med en gång att våra underliggande emotionella knutar som vi bygger upp varje dag börjar flyta upp till ytan så fort de får chansen. Meditationen (att fokusera på andningen och kroppsliga förnimmelser) hjälper processen liksom tystnaden och den fina atmosfären på meditationscentret. Nu har jag spenderat ett gäng år med att “operera” (genom terapi, dagboksskrivande, meditation och annat spirituellt arbete) så jag kunde se exakt vad jag har kvar och vad jag behöver jobba med just nu. Inga konstigheter.

Operationen rensar ut sankarras (karma)

På Pali (språket som talades på Buddhas tid) kallas emotionella knutar för sankarras och detta blir de frön som man sår och sedan får skörda. Det bygger alltså upp ens karma. Ju mindre sankarras man har byggt upp desto lättare karma och ju mer egenmakt får man i sitt eget liv eftersom vägen framåt är fri från skräp. Om man tar för vana att checka in med sig själv varje dag genom meditation och dagboksskrivande bygger man inte upp så mycket skräp, och kör man dessutom längre, dagliga Vipassana-sessioner så rensar man på ganska bra.


Vissa kanske känner motstånd mot palispråket och ord som till exempel karma, men man kan översätta det med “som man bäddar får man ligga” och om du alltid bäddar i mörkret har du ingen aning om hur du får ligga förrän du går och lägger dig 😉 Tänd lampan, bädda ordentligt och få en god natts sömn utan att behöva ha ett täcke som en knölig korv eller annat otrevligt.

Höga meditativa tillstånd utan ont

Något som förvånade mig var hur enkelt det var att meditera den här gången. Jag kunde sitta i flera timmar utan att ändra ställning och gick självmant till den stora, gemensamma meditationssalen för att köra pass även när det inte var obligatoriskt. Fokuset var bra och jag kunde scanna kroppen och komma till högre meditativa tillstånd utan större svårigheter. Märkligt nog hade jag allra lättast för detta i början då jag hade några episoder av bangha-jahna (total upplösning) som det nog var ett år sedan jag hade senast. Då var jag mer eller mindre i upplösningstillstånd (haha) hela tiden och var mycket närmare höga states även i vardagen, men där var jag tyvärr inte nu. Dock tror jag att förra årets trauman hjälpte till för ibland kan stora kriser försätta en i “altered states” och fungera som katalysator för spirituell utveckling.
Promenadstråket på Vipassanagården

Mina sankarras och personliga upplevelser

Så let’s get personal!

Det första som hände var att jag fick en skarp smärta mellan skulderbladen. Jag visste att det var en sankarra och gick in i den för att vipassanalisera den. Det gick väldigt fort och var upplöst på några timmar. Därefter började en större sankarra närma sig och från början visste jag inte om det var min egen eller någonannans. Jag vet att jag låter som en galen person nu men det är sån man blir på Vipassana 😉 Hur som helst insåg jag efter några timmar att allt shit är mitt och att det var min egen sankarra. Den blev bara större och större och större och till slut såg jag hela omfattningen, att den var stor som en fotbollsplan. Jag hade ju ingenstans att fly så det var bara att börja jobba med den. Det tog drygt fyra dagar och hade även sina efterdyningar enda till kursens slut!


Det var en sankarra av ilska jag hade att arbeta med, men bakom varje ilska finns ofta sorg och förtvivlan så det växlade lite omvartannat. Stundvis väldigt intensivt, så intensivt att jag frågade meditationsläraren vad jag skulle göra. Hur jag skulle förhålla mig liksom. “Don’t hold back!” svarade hon, så jag bestämde mig för att bara gå all out medan jag vipassanaliserade den (sankarran) och min kropp (de fysiska förnimmelserna). De säger inte explicit att man ska gå in i sina tankar och känslor, tvärtom avråder dem från det, men jag tycker att det kan vara värdefullt att göra det ändå. Mina trauman har ju ett personligt värde för mig och jag är personligt investerad i utkomsten, oavsett om jag är i bangha-jahna eller inte!

Reality is reality.

Vi lever i den och förhåller oss till andra människor varje dag även om vi tycker att vi är “ur matrisen.”


Papper och penna är förstås förbjudet men jag hittade en penna i min väska och en liten lapp och skrev ned ovanstående.

“Geting-sankarran”

En av dagarna när jag jobbade med min ilska var jag ute och promenerade i det inhägnade promenadstråket och scannade mig själv samtidigt som jag gick. Gå, gå, gå, scan, scan, scan. Plötsligt kom en intensiv smärta i vaden och jag trodde att det liksom första smärtattacken mellan skulderbladen handlade om en sankarra! Med all sinnesjämvikt jag kunde uppbåda vipassanaliserade jag smärtan och försökte känna in vad tusan det var frågan om. Scan, scan, scan – piece by piece, part by part… men det blev inte bättre så till sist stannade jag upp och tittade på min vad. Och ta mig tusan hade inte en GETING fastnat i mina byxor och satt och stack mig och stack mig och stack mig för att försöka komma loss! Det är noble silence som gäller på kurserna så jag sa ingenting men petade bort getingen med en pinne och höll god min! 😀

The void?

Nu vet jag inte hur många som läser här som fortfarande är med på tåget om vad jag pratar om men förra året (inte på något läger utan i allmänhet) kom jag till en brytpunkt som man kan kalla för “the void” som är en slags nattsvart abyss som man bara måste hoppa rakt in i för att komma vidare. Det här är väldigt svårt att förklara men det är ett slags sinnestillstånd av kärlek och acceptans som blir mer förankrat i en själv. Gränserna för vad som är jag och allting annat suddas ut och man blir ett med allt. Total Oneness. Jag trodde att detta Vipassanaretreatet skulle ta mig dit men så blev det inte. Jag kunde inte ens lokalisera något “void state” utan kom som sagt till bangha-jahna vilket är trevligt, men därifrån till nästa steg har jag nu lite dålig koll på. Jag känner bara att det krävs mer meditation hemma för att fortsätta utvecklas. Motivationen är i alla fall på topp!

Och maten då…?

Jag måste slänga in en kommentar om maten eftersom det är en av de vanligaste frågorna jag får. Du som brukar läsa här vet att jag sedan många år tillbaka följer en strikt lågkolhydratkost som är allt annat än vegansk, och att Vipassanamaten är raka motsatsen.

Hur funkar det?

Svaret på den frågan är att det funkar kalastoppen. Jag älskar vegetariskt och tycker att det är jättegott men jag skulle inte kunna leva så under längre perioder. Jag har testat (bara 10 år ;)) och det förstörde min fysiska och psykiska hälsa. Jag respekterar allas kostval, det är personligt, men alla kan göra undantag för några veckor tycker jag. Så även jag. Ge mig en vegansk måltid och jag äter den med glädje om den är vällagad med kärlek.

Fortsatta vägen framåt

Som sagt är jag supermotiverad och kommer att fortsätta meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Det känns väldigt viktigt för att fortsätta jobba med sankarras och nå nya spirituella höjder och såklart för den mentala hälsans skull också. Jag kunde lämna en hel del rädsla bakom mig på det här lägret. Tidigare har jag varit lite orolig för vissa högre tillstånd och inte vetat om jag ska klara av det, men nu vet jag att jag gör det. Allting som finns är olika förnimmelser and that’s it! Om jag hade åkt tidigare det här året hade jag sluppit min sommardepression men det fanns kanske någon mening med det lidandet också. Nu är jag i vilket fall återställd på riktigt, riktigt! Hjärnan är back in the game, kalibrerad, jämnviktad och detoxad!


Kommentera gärna om du undrar något om Vipassana och dela hemskt gärna dina egna erfarenheter! ❤

Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
Dhamma Sobhana, meditation, Mindfulness, neurohacking, powerthinking
  • 1
  • 2
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Anonymous on Varför smala blir sjuka | STRESS värre än insulinresistens?Det här var ett toppeninlägg 🤗 I det här som du skriver "kvinnor som är igång ko…
  • IC on Om binjurarna & fettförbränningen!Har du testat att D-vitamin i oljeform och har du kollat ditt kalciumvärde? När…
  • Martina on Hjälp att tolka testerInte just nu tyvärr, men hormontest finns men matkänslighet är inte så tillförli…
  • H on Om binjurarna & fettförbränningen!Hej Martina! Jag läser och läser allt vettigt du skriver och har precis fått lån…
  • Elin on Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!Det handlar också om att bli van vid att drivas av oxytocin istället för dopamin…
  • Erika Åhlander on Hjälp att tolka testerhej, är detta något som du fortfarande gör? och, isf, är det något speciellt tes…
  • Lena-Louise on Nytt Primal Collagen + receptTack fina du, då känns det tryggt att fortsätta med kollagen 😉✌️
  • Martina on Nytt Primal Collagen + receptTack för din kommentar, sorry att du har fått vänta så länge på svar :) Jag tror…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson