Jag har berättat att jag använder mig av självinventering för arbetet med min personliga utveckling och nämnt några “inventeringsprogram” som jag tycker är bra: ACT (Acceptance and Commitment Therapy), The Work (Byron Katie) och 12-stegsprogrammet.

Vissa har hajjat till över min vurm för 12-stegsprogrammet eftersom jag inte brukar beskriva mig som en beroendeperson, men ju mer jag självinventerat har jag börjat ändra uppfattning om den saken. 2014 släppte jag en bok om beroende, tillägnad en familjemedlem, och där undersökte jag vad det innebär att ha en “beroendehjärna” rent biokemiskt. Överdrivna dopaminpåslag brukar klassas som beroendetriggers, alltså om du och jag båda tar amfetamin och jag tycker att upplevelsen är “blaha” och du tycker att du mår bättre än någonsin kommer du vara mer benägen att ta amfetamin igen. Vissa människor känner sig “kompletta” av en viss drog och vill bara få sin hjärna “rätt” med vad det än må vara.

Rat Park och dopaminhypotesen

Men så utfördes ett känt experiment på råttor som fick välja mellan vanligt vatten och vatten med morfin i. Råttor kan nämligen också bli beroende, särskilt av morfin. “Rat park” var ett projekt att designa drömlivet för råttor med spännande rör och tunnlar att krypa runt i och en bra mix av honor och hanar. Det visade sig att råttorna inte ville ha morfinvatten om de hade en tillräckligt stimulerande miljö, och detta ansågs förklara hur människor kan bli administrerade morfin och heroin (diacetylmorfin) på sjukhus utan att bli heroinister. Det är helt enkelt miljö- och situationsberoende.

Eller?

Flykt och besatthet

I Beroendehjärnan presenterade jag en annan hypotes än dopamin- och miljöhypotesen, nämligen att det handlar om flykt och icke-acceptans för sina egna känslor. Jag märkte genom meditationen hur många obehagliga känslor jag innan agerat på bara försvann när jag välkomnade dem och använde dem som meditationsobjekt. Även panikångest gick upp i rök.

Intressant!

Kunde det var denna oförmåga att stå ut i sina egna känslor som gav upphov till beroende? Kunde det var tanken om att allting måste botas eller fixas som ledde till beroendeutlopp?

Att handla efter besatthet

12-stegsprogrammet beskriver en annan komponent som är intressant och som jag tror att många som verkligen är beroende känner igen sig i, nämligen – besatthet.

Det första av de 12 stegen frågar deltagaren om han eller hon har handlat efter besatthet, och använder sannolika men osanna förklaringar till sitt beteende. Detta är karakteristiskt. In i det sista vill egot försvara beteendet och hittar på allsköns historier om livssituationen eller den fysiska och psykiska hälsan för att rättfärdiga beteendet.

Inte bara droger

Jag tycker om texterna som används bland Anonyma Narkomaner för att det går rakt på själva kärnan. Det handlar inte om droger. Det handlar inte ens om beteenden. Droger är bara ett symptom på ett mycket större problem och många hamnar aldrig där på grund av tillgången och socialt stigma, men kan ha exakt samma problematik med ett mycket mer socialt accepterat utlopp.

Mat och socker är socialt accepterat – tills det leder till fetma. Alkohol är socialt accepterat – tills det leder till okontrollerbart beteende, och shopping och spel är socialt accepterat – tills det dränerar familjens ekonomi. Även narkotikaklassade substanser är accepterade så länge en läkare har förskrivit dem. Många tänker på utslagna människor när de tänker på beroende, eller på någon som spelat bort sitt hus på internetpoker. Dessa människor utgör dock bara en ytterst liten andel av alla med beroendeproblematik. De allra flesta (även människor med tunga beroenden) är högst fungerande, skattebetalande samhällsmedborgare.

Beroende = självbedrägeri

Så om man nu kan fungera alldeles utmärkt med sitt beroende, varför göra något åt det? Ja det är just det, de flesta gör ingenting åt sitt beroende, förrän någonting i livet har blivit helt ohanterligt. Många socker- och matberoende tycker att deras vikt har blivit ohanterlig och de anser sitt ätbeteende out of control. Någon inre eller yttre faktor behöver bli totalt ur balans innan någon reagerar, antingen  personen själv eller omgivningen.

Är det “tillräckligt illa?”

En annan intressant punkt som 12-stegsprogrammet tar upp är benägenheten att jämföra sina problem med andras. “Vi dricker i alla fall inte så mycket som grannarna!” eller “Jag äter i alla fall inte så dåligt som hon gör!” eller jämförande med hur det hade kunnat vara eller hur det har varit: “Det är i alla fall inte så illa nu som det var då!” Jämförandet är lurigt eftersom man alltid kan hitta någon sämre att jämföra sig med, och därigenom rättfärdiga sitt fortsatta självbedrägeri.

Hur är beroendet självbedrägeri?

Någonstans inom en så vet man att dessa förklaringar och omskrivningar av verkligheten inte är verkligheten. De må vara bitvis sanna, eller högst sannolika – men inte helt sanna. Här får man se upp med medberoende och människor i ens närhet som bekräftar eller tillåter beroendet att fortlöpa. Verkligheten är bara en överenskommelse mellan minst två personer, vilket gör att självbedrägeriet kan fortgå utan ifrågasättande.

Att bryta helt

Ett annat tecken på att ett beroende har uppstått är tanken på att det ska gå att använda “litegrann” trots att den taktiken fallerar gång på gång. Man tänker att man kanske behöver ett break från det nu, men någon gång i framtiden kommer man att kunna använda sin drug of choice på ett mer balanserat sätt.

Jag tycker att det här exemplet blir ganska tydligt bara med en sån lätt “drog” som koffein. Hur många koffeinister kan sluta helt för att sedan använda koffein då och då, typ varannan lördag eller så? Det är extremt sällsynt, och ännu mer så med “riktiga” droger inklusive socker. Därför väljer många sockerberoende total avhållsamhet, “bara för idag”. “Jo jag kan det!” Hör jag någon säga. “Jag kan dricka kaffe bara ibland och äta socker bara ibland.” Ja, det finns givetvis undantag men jag skulle inte räkna med att vara ett sådant undantag, inte utan gedigen självinventering för att se så att besattheten inte kryper in någon annanstans.

Vad är beroende?

Beroende är en fästing i personligheten som måste bort. Det är en osynlig vägg mellan ditt högre och lägre själv och mellan dig själv och andra människor. Min hypotes är att de flesta moderna människor lever i flykt från sina egna känslor, och använder socialt accepterade utlopp för att hantera den kravfyllda vardagen.

Socker, koffein (och numera också internet) tror jag är inkörsporten till beroende, snarare än narkotika, eftersom det inte handlar om varken substans eller beteende egentligen. Det handlar om någonting annat och det blir uppenbart med verktyg som självinventering.

Kärnan i självinventering

Kärnan i självinventering är att sprida ljus på alla delar av sitt sinne – sina tankar, känslor, trossystem, beteenden och även sitt undermedvetna. Det är inte alltid tydligt vad som ligger i det undermedvetna och skräpar, men det går att gissa sig till ganska enkelt genom att studera sina beteenden. En fråga jag brukar ställa mig själv är: “Vilken tanke behöver jag tro på för att agera på det här sättet?” Ens handlingar ligger inte i de fördolda, de kan observeras av både sig själv och andra och berättar väldigt tydligt om ens tankar och trossystem.

Min tro är att det går att bli helt “missbruksfri” (enligt alla ovanstående definitioner) och att vägen dit innefattar acceptans och total kapitulation inför sitt eget beteende. Det innebär inte att ge upp utan att tvärtom försöka sluta kämpa i motvind.

Har du något område som du upplever problematiskt? Där det känns som ett evigt kämpande? Det kommer inte sluta vara problematiskt förrän du ändrar ditt angreppssätt och tittar från ett högre perspektiv och identifierar problemet på nytt. Vad handlar det om egentligen? Varför fortsätter den här saken att dyka upp gång på gång?

Summering

Jag har sett att många av mina läsare önskar en mer djupgående analys av beroende, vad det är och hur man blir fri. Den här texten är ett försök till att sammanfatta mina uppdaterade tankar och insikter kring det. Mest beprövade metoderna (utöver total avhållsamhet från sin drog) verkar vara självinventering. 12-stegsprogrammet är gratis och finns för i princip alla utlopp. Sammankomster anordnas överallt i världen, googla för att hitta en grupp nära dig. ACT och The Work som jag nämner i början har också mycket gratismaterial för nedladdning så det är bara att köra igång för den som är intresserad!

Jag rekommenderar att kombinera det med meditation som jag gör eftersom det öppnar upp flödet från det undermedvetna till det medvetna så att det blir lättare att jobba igenom sina tankar, känslor, upplevelser och trossystem. Min övertygelse är att inget beroende kan överleva den processen!