Nu har flera av mina senaste inlägg nått en bit över 100 kommentarer, vilket är coolt men också lite läskigt för jag märker att många inte förstår vad en blogg är för något.
För mig som har skrivit på olika sociala medier sedan gymnasiet (det fanns inget före dess!) är det helt uppenbart att en blogg är en personlig liten hörna på nätet där man kan lufta sina tankar och idéer och connecta med likasinnade.
Det kan stå vad som helst på bloggar
och framförallt så får det lov att stå vad som helst på bloggar så länge det inte är hets mot folkgrupp eller direkt olämpligt material såklart, men i stort sett har du rätt att uttrycka dig precis hur du vill online, särskilt på din egen domän. Jag äger min domän och jag har mitt namn som domän-namn, så att det ska bli tydligt att nu är det privata Martina som tänker och funderar.
För mig som hellre kommunicerar i text än tal har det varit en stor frihet att kunna uttrycka mig och få tala till punkt, utan att fundera över hur det tas emot eftersom jag inte ser mottagaren. Det är oerhört terapeutiskt, och väldigt givande när rätt människor hittar till mig och blir en del av bloggfamiljen.
Du kan inte censurera en blogg
Jag tycker att det är kul att uttrycka mig lite edgy för att få igång en diskussion och det är främst då jag märker hur många det är som inte förstår vad en blogg är. Det är när behovet eller önskan att censurera dyker upp, eller när jag blir krävd på vetenskaplig evidens, över en sån obetydlig sak som att jag berättar att jag tränar bäst och är som starkast i gymmet utan kolhydrater. Alltså en helt personlig anekdot.
Bloggen förblir personlig
Jag har märkt att det är just det personliga och autentiska som driver mig till att blogga. När jag kan vara mig själv, utvecklas, misslyckas och göra fel. När det finns svängrum för mig att tänka och tycka, vrida och vända på olika åsikter. När jag inte gör anspråk på att veta bäst kan jag testa olika perspektiv och komma framåt.
Jag har sett att många som blir ‘stora’ online slutar utvecklas för att de sätter sig själva på en piedestal, och jag vill aldrig hamna där.
Även med keto och LCHF kan det bli för mycket icke-mat om man inte ser upp. Jag tänker på fröknäcke och yoghurtar, som man helt tappar suget för när man börjar näringsoptimera.
Lena on Varför så mycket tillskott? Förändringar? Kovändningar?: “Okej, jag förstår! Tusen tack för att du tog dig tid att svara. :-D”
