![[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋♀️) är naturligt böjda åt det hållet!
Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!
ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera.
STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer?
Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️
Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️
Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!](http://martinajohansson.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Min kompis Maggan skriver alltid så bra på sin blogg, och nu har hon uppdaterat med två inlägg (här) som handlar om att förhålla sig till matintoleranser (och andra livsfaktorer) som gör att man kanske inte mår riktigt bra!
Det jag fastnade för var nedanstående bild, som jag bara måste brodera ut texten lite kring! Vad vi ser här är olika antikroppar (mot till exempel pälsdjur, pollen, jordnötter, ägg, komjölk eller sina kroppsegna celler) och dess aktiva tid. Det ger oss en aning om hur kroppsegna reaktioner funkar och vilket tidsperspektiv man behöver ha om man vill läka. 
Antikroppar i det mänskliga immunförsvaret
Tejpa inte över varningslamporna!
“Ta minsta lilla förändring på allvar och tejpa inte över varningslamporna. Vaknar jag på morgonen och känner att något inte stämmer funderar jag på vad som varit annorlunda…” skriver Maggan, och jag tänker på hur många som fungerar tvärtom och istället har strutsbeteende.
Det man inte vet, har man inte ont av…! Eller…? 🧐
Det är ju just det man har, men det går att vänja sig vid det mesta och ju mer man strutsar desto mer normaliserar man svullen mage, ledvärk, torra ögon, dålig hy, konstig mage osv. Trots att det inte är ett dugg normalt, bara väldigt vanligt.
“Men vad ska jag göra då!?” Utbrister du kanske frustrerat, och ja det är just det det här inlägget handlar om. Vad du ska göra!
Observera mera!
Observera utan att döma. Försök att bara notera. Det kan vara svårt med laddade saker som vikt, men det är också en markör. Den mesta viktuppgången är inte fett utan vätska och tarminnehåll. Att börja lagra massa vätska kan vara ett starkt tecken på intoleranser. Om du äter ägg och sväller upp som en ballong, till exempel.
Svullna tarmar är ett uppenbart tecken på att de är irriterade. Någonting som kommit ned i magen har rispat och retat tarmslemhinnan.
Långt ifrån alla intoleranser ger utslag, klåda, nysningar eller ens en direkt reaktion. Om du tittar på bilden ovan kan du tänka dig att vissa reaktioner nog är ganska långsamma! Vi behöver inte heller koppla matintoleranser till magen. Du kan ha en lugn och fin mage, men till exempel psoriasis eller rosacea. Dessa två åkommor har en stark koppling till tarmen.
För dagbok & bli en spårhund!
Har du tydliga symptom blir det “enkelt” för du har något väldigt tydligt att gå på. Har du diffusa symptom är det betydligt svårare. När jag började lägga om livsstilen var allting otroligt diffust. Jag visste inte ens om hur jag “skulle” må, det fanns ingen frisk referens.
Inflammation bakom de flesta tillstånd
Med en sänka på 30 (en inflammationsmarkör där värden nära 0 är eftersträvansvärt) hade jag lätt att bli sjuk, lätt att blossa upp i allergiska reaktioner och lätt för att känna mig fysiskt ur form, trött, nervös och ångestfylld. När kroppen är kroniskt inflammerad, även vid lättare inflammationer är ofta hjärnan lika illa drabbad. Det ter sig som just ångest, panikångest, tvångstankar, tvångshandlingar, nervositet, stissighet, sömnproblem med mera. Inflammationen i hjärnan kommer inte sällan från en irritation/inflammation i tarmarna (länkar till lite artiklar längst ned i inlägget!)
Anteckna så mycket du orkar
Det är inte farligt att dra dina egna slutsatser. De må vara fel men då förkastar du dem bara och testar något annat spår. Kanske tål du inte ägg? Testa att utesluta och se vad som händer! Kanske är du en nyttig green smoothie-entusiast men råkar vara vansinnigt intolerant mot de flesta gröna grejer. Nötter? Vanligt! Kaffe? Åh så vanligt, många tål egentligen inte kaffe alls! Té? Kan innehålla mikrotoxiner. Bönor och linser? Innehåller växtgifter som kan vara hårda mot tarmen.
“When in doubt – leave it out!”
Uteslutningsdieter kan vara intressanta för dig som har mycket reaktioner på allt möjligt. 4 veckor strikt carnivore diet (CD): Endast kött från fyrbenta djur och fett från ister och talg (den mest strikta varianten) men det går att göra den mildare genom att inkludera smör, fisk och även mejeriprodukter med måtta. Jag har några artiklar om carnivore diet här på bloggen så sök bara i sökrutan så kommer det flera! Personligen har jag varit både äcklad, skeptisk, rädd och frälst och nu är jag neutralt inställd till CD. Tacksam att jag vågade testa eftersom det gav mig insikter om intoleranser jag inte visste att jag hade.
Nu äter jag dock “allt” men inte alltid (allt med modifikation, dvs inte värsta skräpet från McD men däremot lösgodis och pizza om jag vill. Because I can!)
Men sen då? Och vad mer?
4 veckor uteslutningsdiet är en ganska intressant sak att göra eftersom det är så många problem som är kopplade till hur vi äter. Dock är det verkligen inte ALLT!
Nej, långt ifrån!
Vi kan ha den mest perfekta dieten och det är ändå inte bra. Det jag själv tror är allra viktigast är sömnen. Att verkligen sova bra, sova djupt och utan avbrott. Det är hälsohacket nummer ett. Nummer två skulle jag säga är mental återhämtning. Att inte känna att “allting går i ett” utan att det finns andrum. Jag blir fysiskt sjuk om jag inte får egentid, jag måste kunna stänga in mig och ha det helt tyst annars funkar ingenting!
Använd känslokompassen!
Vi är utrustade med en så finstämd kompass och den borde vi verkligen använda oftare. Tänk dig att du träffar en kompis för en trevlig middag och när du går därifrån sent på kvällen så känner du dig ledsen! Du viftar bort det och tänker “äh, försvinn med dig konstiga känsla!” Men gör inte det, låt den berätta vad som är fel. Vi får så många hintar från oss själva hela tiden, och det gör att vi egentligen vet precis hur vi känner om saker och ting. När vi säger till oss själva (eller andra) “jag vet inte vad jag tycker om….” “jag vet inte hur jag känner inför…” så är det inte sant. Vi vet, även om vi kanske inte är fullt medvetna. Allt sånt där dyker upp när vi spenderar tid med oss själva i tystnad, det är därför det är så viktigt att ta tid för sig själv. I stillhet. Inga hörlurar!
Om kosten och träningen är on point är det dags att utforska livsstilsfaktorerna inklusive sociala relationer.
Gå inte med långvariga problem utan att söka läkarhjälp. Om du känner dig sjuk, trött, har gått upp eller ned mycket i vikt på ett oförklarligt sätt, fått förändrade toalettvanor eller annat avvikande: Ring vårdcentralen! Bättre att gå till läkaren en gång för mycket än en gång för lite! Allting kan inte fixas med livsstilsförändringar, ibland behövs rätt medicin. Det kan göra världens skillnad, särskilt för psykiska problem.
Läst hela inlägget? Lämna gärna en kommentar! Jag läser, svarar och godkänner allting manuellt 🙂
Vissa människor drabbas av depression, ångest eller oro medan andra har svårare för att uppfatta dessa känslor, och inte reagerar förrän något riktigt allvarligt händer. En del går med klinisk depression i åratal utan att notera det, dels för att det blir normalt att må dåligt och för att många förväxlar depression med att känna sig “deppig”. Depression handlar mer om att ge upp på sig själv och att känna att ingenting spelar någon roll. Vardagen funkar för att den går på rutin men det finns ingen entusiasm inför att göra saker.
