Här kommer fortsättningen på förra veckans inlägg om inre vs yttre motivation och mitt beklagande över hur få det är som verkar besitta inre driv. Det var många som kommenterade att de kände igen sig, och mest drevs av yttre faktorer så jag tänkte kommentera lite på det.
Rätta mig om jag har fel, men min spaning är att många har mycket förutfattade meningar om hur man SKA leva eller hur man FÅR leva. Inte sant?
Man SKA ha en pojkvän eller sambo, man SKA bo i ett fint hus med fin inredning, man SKA ha barn, man SKA ha ett fast jobb, man SKA gå och träna och man SKA ha ångest över sin klimatpåverkan och äta vegetariskt MINST en dag i veckan.. och sen eftersom vi är i Sverige får vi ju lägga till att man inte FÅR ha för mycket pengar, man FÅR inte vara för stajlad eller för extravagant och man FÅR inte skryta eller sträva efter att ha mer än andra.
Man FÅR inte låtsas som att man strävar någonstans utan att erbjudanden och möjligheter blir kastade på en bara sådär 🙂
Fråga dig själv varför tusen gånger
Jag brukar fråga mig själv “varför då?” som ett barn, när jag märker att jag går och TROR på någonting som inte gynnar mig. Väldigt länge trodde jag att jag var tvungen att ha ett vanligt jobb för att vara en värdig människa, för att vara någon. Det tog kanske 5 år av “men varför då?” innan jag blev av med det för det satt så otroligt hårt etsat i min själv, men nu är den tanken TACK OCH LOV borta. En stor sten har fallit från mitt bröst.
Bakom alla förutfattade meningar (i brist på bättre ord) döljer sig det inre drivet. Det tror jag i alla fall.
Det inre drivet handlar om vem DU är
Det kan vara svårt att acceptera sig själv och vad man verkligen vill göra. Ofta tycker man att ens egna egenskaper är rätt värdelösa och kan inte se vad de skulle göra för nytta att använda dem. Det gör att man försöker använda egenskaper man TROR att man borde ha, vilket inte blir i närheten lika framgångsrikt.
Personligen är jag slarvig (effektiv), saknar sinne för detaljer (ser helheten), barnslig och tramsig (kreativ outside the box-tänkare), lat (kan sitta på min röv och skriva 8 timmar non-stopp utan toapaus), envis (bryr mig inte om ett mål tar 10 år att uppnå) och introvert (tänker och analyserar mer än jag pratar) och aspig som attans (löser problem genom ihärdig research)
Det tog tid för mig att vända mina “brister” till styrkor, men nu försöker jag ta mina egenheter med humor och se hur de kan användas bäst. Inte försöka vara någon annan, inte drivas av vad någon annan vill att jag ska göra eller vara.
Det kan vara lite trickigt om man samtidigt är en people pleaser!
Förstår du vart jag vill komma här? Skala bort allting som inte är genuint du och där finns ditt syfte och ditt driv.
Boom!
Jag förstår verkligen vad du menar med det inre drivet, men det känns som det är typ 10 år sedan jag var där sist… På riktigt, alltså. Och inte bara korta stunder.
Längtar så mycket tillbaka och jag tror att jag äntligen börjar komma det på spåret igen, en så underbar känsla!! Det enda jobbiga är väl att mitt eget inre driv INTE ALLS matchar särskilt bra med de sociala normerna och ibland undrar jag om det bara riskerar att göra att jag lever fattig livet ut, haha ?. Men lycklig kanske!!
Jag har ingen aning. Min uppförsbacke är längre nu p.g.a. diverse skador (sängliggande stor del av tiden tyvärr) men att börja se och känna den där gnistan inom sig igen är en underbar känsla och ja, det är verkligen den som bär en – uppåt och framåt! Och den håller just nu på att ge mig styrkan jag behöver för att ta mig ur ett förhållande jag inte tror klingar med min framtid och mitt framtida jag och överhuvudtaget förhållanden jag haft och vad jag behöver! Mitt nästa steg är att bara landa i den känslan och grunda mig i den. Oavsett vad som händer i övrigt. ❤️
Den andra saken är att den får mig att grunda mig tillbaka i clean keto och sömnen går långsamt åt rätt håll (inte inatt dock, uppenbarligen). Men jag är på rätt väg!
Tack Martina
Yours forever, haha ??
PS. Tror min autism kan hjälpa till med det inte drivet. Det ger en slags inbyggd immunitet mot förväntningar, sociala normer m.m. Så jag borde omfamna den mer. ?
Cyberkram/Sara
Yeah!! *autist five*
Uppåt framåt Sara, uppåt framåt.
Hej Martina,
Precis upptäckt dig?och blivit otroligt nyfiken på Carnivore.
Hur/vad/när äter du under en normaldag?
Tränar på något annat utöver styrka? Konditionsidrott?
Kram ifrån Annica
Följ mig på instagram så ser du 🙂 Eller bara häng här inne vettja!
Helt off topic men såg den här videon från en av dom största vegan influenserna på Youtube och tänkte direkt på något du skrev om på ig angående veganism och sexlust.
https://youtu.be/Hw85SHtPivw
Hade också varit en 30 y/o Virgin om jag bara hade levt på frukt i 12 år haha….
Kan ju vara asexuell också… men ja, jag håller med!
På tal om bananer: jag har ganska nyligt börjat följa din blogg Martina och läst en del äldre inlägg. Hade varit jättekul att upptäcka mer genom att få tips om dina mest lästa/kommenterade blogginlägg! Gärna på lite spridda ämnen, så kan man ju lätt söka vidare på de ämnena som intresserar en.
Tack för grymt arbete och Hormonbiblen 2.0, ser fram emot att läsa fler av dina alster!
Välkommen hit 🙂 Jag vet inte riktigt vad du är ute efter, tror inte jag kan skapa något sånt tyvärr. Hoppas du hittar något skoj att läsa om ändå.
Hej Martina! Tack för bloggen!
Du tipsade om en bok i matematik på ig. Vad hette den? Vore så tacksam om du svarar.
Vet inte vad du syftar på, kolla min ig 🙂
Det var på stories, så kan inte se det nu. Den var ur ett mer populärvetenskapligt perspektiv.
Jo tack.. Så djävulusiskt trött på att förklara att jag t ex är fett nöjd med att vara singel. På mitt förra jobb sa alltid de äldre damerna “Åh du hittar nog någon ska du se..” när de frågade om jag träffar någon och jag svarade nej. Man bara “Ah du det är rätt lugnt” haha de kunde verkligen inte förstå att jag trivs som fisken att vara själv. Fan vad alla ska hetsa om att skaffa partner o familj när man är 30+, spyr på skiten. Nu har jag tack och lov kommit in på universitetet så jag slipper tjatet och har många andra drivna själar omkring mig som inspirerar istället för att ta energi.
Jättebra inlägg!
Känns dock lite skrämmande att det faktiskt kan vara så att man (jag) lever livet efter vad man ”SKA” göra. Hur ska man hitta rätt i denna djungel?
Jag upplever nog skillnaderna mellan könen vad det gäller “ska” som det jobbiga. Det är därför jag inte hittat någon att leva med. Problemen kommer av att killarna känner sig hotade i sig själva, jag FÅR INTE vara smartare än killen jag dejtar, jag får inte skaffa hus själv – “men herregud bygget du hus när du är singel?!” eller “du kommer aldrig hitta en kille som vill bo i ett hus som han inte fått välja”. Jag har jobbat hårt för det som är mitt och att en tjej har mer än en kille verkar också vara ett problem och problemet blir ännu större när jag inte vill GE bort hälften. Så jag jobbar på att fortsätta på min linje, att inte göra mig mindre eller ge efter för att tro att det är sättet att hitta kärleken. Kärleken till mig själv och respekten för mig själv är det jag ska vårda. Lycka finns i olika ting för varje person och jag vill gå den vägen som gör mig lyckligast.
Skaffa en smart hunk som är rikare än dig, eller som är cool med att du är rikare än honom 🙂 Problem solved!
Så underbart att höra Emma! Heja!
Jag tycker dock det låter jättekonstigt med påståendet att ingen man kommer vara ok med att du tjänar mer än honom och har byggt ett hus. Min sambo skulle tycka det vore asbra om jag tjänade mer än honom och jag har även hört flera män i min bekantskapskrets som gärna skulle vilja vara hemmapappa om de hade haft råd.
Kan bara hålla med Annelie. Konstigt det där påståendet om män…? Vet flera där hon tjänar mer eller har mer tillgångar och tror inte nån man jag känner skulle ha något problem med det. Har själv varit den som tjänar mer periodvis.
Så bra inlägg! 🙂 Det resonerade verkligen med mig.
Jag känner mig väldigt borttappad just nu. Jag är 28 år och kom för ett år sen ut ur ett sexårigt förhållande som jag stannade i för att man SKA ha pojkvän. Har spenderat det senaste året med att försöka hitta en ny pojkvän. Alla mina vänner gifter sig, skaffar barn osv. Jag känner att jag har jagat killar av helt fel orsak. Har försökt hitta en partner för att man SKA göra så i den här åldern. Man SKA vara i ett förhållande, flytta ihop, gifta sig, skaffa barn. Känner mig riktigt olycklig kan jag medge. Känns som jag inte har något inre driv, bara yttre motivation. Vet liksom inte riktigt var/hur jag ska börja för att hitta mitt inre driv…
Börja med att spendera tid med dig själv, i tystnad, för att hitta det. Kanske dags att gå på en dopaminfasta? 🙂
Hur gör man en dopaminfasta och vad är det bra för??
Ska skriva ett inlägg om det, men det gör att du hittar ditt inre driv och dig själv 🙂
Jag håller verkligen med! Jag upplever det som att omvärlden blir oerhört provocerade om vi är samma mot oss själva och går på inre driv. I Sverige ska det prestigelidas!
Exakt!
Kul för dig att du lyckas göra något med dina förmågor. Jag är ytterst medveten om hur jag är som person och bryr mig inte det minsta om vad man skall göra eller hur man bör tänka eller tycka. Tyvärr så utgår nästan alla människor från sig själva när det gäller andra.
Jag sover oerhört oregelbundet och kan ha sjukt mycket rastlös energi som inte leder någonstans. Det har gjort mig väldigt uppgiven eftersom jag har testat allting under himmelen.
Mediciner, kostillskott, terapier, mindfullness, ACT, KBT, NLP dieter u name it men ingenting får mig att över huvud taget kunna funka både socialt och praktiskt.
Har tinnitus och hyperakusis och blir konstant överstimulerad klarar i princip bara av tystnad. Jag hör mina grannar två våningar under vad de sysslar med. Hur man skall fungera i dagen samhälle med dessa problem vet jag faktiskt inte.
Hade jag levt under stenåldern hade jag säkert fungerat superbra. Har extremt kort stresströskel och kan höra ljud som andra inte hör och kan gå från stillasittande till att springa för livet på en sekund 😛
Jag mår inte dåligt av att sakna vänner eller ha lite kontakt med andra människor jag mår superbra med att leva själv. Men för att överleva krävs det att man har en inkomst av något slag. Har försökt med utbildning och försökt byta jobb men har i princip gett upp. Jag kan acceptera att jag är som jag är men det är svårt att få andra att förstå och samtidigt kunna fungera i samhället. Där ligger problemet tyvärr.
När man både är utförsäkrad från försäkringskassan och sedan a-kassan vad åter stå då ?
Det blir väl att joina en sekt eller bli munk 😛
Jag röstar för att du blir munk! Finns ju skogstraditioner i Thailand där man även lever som eremit under perioder och utan många bekvämligheter om du känner att stenåldern är rätt för dig. Vem behöver Försäkringskassan i den thailändska djungeln???
Haha ja det är sant 🙂
Ansök om att få gå en Vipassana-kurs och ställ sedan upp som volontär.
FY FAAAAN VAD BRA DET HÄR INLÄGGET VAR!!!! Right in the feels alltså.
Tack Nadia!
Mitt problem är att jag börjar ana vad jag vill rent yrkesmässigt. Men samtidigt vill jag dra igång nåt på sidan av, typ blogga men jag är även utbildad doula osv.
Och jag vill liksom göra de sakerna, men har noll driv att dra igång. Och då tänker jag att jag nog inte vill riktigt det jag målar upp (för jag kan verkligen ånga på och vara långsiktig och uthållig när jag vill).
Så jag tycker det är svårt när jag har ett mål hjärtat ändå verkar bulta för, men noll intresse av vägen dit. Då ringer en varningsklocka hos mig, att målet jag tror jag vill kanske just är en “yttre” motivator (även om jag inte ser att andra riktigt skulle bry sig) men samtidigt har jag svårt att då hitta vad jag vill. Och jag har haft de här tankarna i flera år!
Antar att jag behöver meditera eller nåt. Eller bara lita lite på universum, för mkt i livet går faktiskt åt precis rätt håll!
Meditera mera Astrid! Du behöver connecta med dig själv och förstå var du kan göra mest nytta någonstans 🙂
Du är väl en super administratör? Queen of organization?
Jag har insett att jag är en problemlösare. Nu på jobbet har jag fått ett GIGANTISKT problem/projekt. Och jag vet att väl det är i hamn kommer jag att behöva nya utmaningar, det blir tråkigt när det går av sig självt haha.
Och det är nog mkt det jag vill blogga om. Typ personlig utveckling problemlösning i det själsliga. Det är mkt det jag gör med vänner – jag spenderar TIMMAR i mess, samtal och fb-grupper med att ge råd och vägledning. Tydligen går det rätt bra! Men jag vet inte alls hur jag skulle få det att bli “en grej” eller liksom en “livsresa”. Fast jag ändå känner att jag vill, men vet inte riktigt hur.
Så ok då, ska meditera lite mer 😉
Du kan bli coach? Ta betalt för det! 🙂
Hmm. Får meditera på det 😉
Mitt i prick! ?
Håller med om att det är svårt att bejaka sig själv och se vilka verkliga styrkor man besitter. Men det går att hitta dem! För mig innebar det tyvärr först en rejäl utmattning innan jag begrep att jag inte kunde fortsätta på den vägen, men nu känner jag mig fri och har hittat mig själv.