Nyårskrönika 2022 | Om att övervinna destruktiva loopar & självsabotage

Hej vänner!

Nu har vi tagit oss igenom 2022 och jag tror att det har varit ett ganska kämpigt år för många. Det har hänt mycket i vår omvärld under året som har spätt på de känslor av oro och osäkerhet som vi redan levt med under två år av pandemi. Krig i Ukraina, chockhöjning av mat- och elpriser, samtidigt som vi försöker acklimatisera oss till vardagen igen efter att alla restriktioner upphört. Det finns säkert mer elände som har hänt som jag borde ha koll på men jag är inte bäst på att följa nyheterna så jag ska inte ha någon utläggning om det.

Personligen har jag haft ett väldigt tufft år mentalt för att jag fastnade i en destruktiv loop som jag hade svårt att ta mig ur. Vissa typer av självdestruktivitet kan vara svåra att identifiera både för en själv och andra. De kan vara rakt i döda vinkeln. Dessutom kan det vara så att man jobbar med massa positiva saker parallellt, allt från att gå i terapi till att träna, så att det ser ut som att man är på väg framåt även om man egentligen inte är det.

Att göra allt utom det viktiga!

I mitt inlägg om hur man gör en livsstilsinventering berättade jag att jag loggat mängder med grejer under året och identifierat en del självbedrägerier. Det förvånade mig eftersom jag anser mig medveten om mitt eget beteende, men loggandet visade att ansträngningarna inte tagit mig dit jag ville. Jag tänker att det inte kan vara särskilt unikt utan att många säkert anstränger sig massor för ett visst mål men medvetet eller omedvetet undviker att göra just exakt det som hade gjort störst skillnad, dvs det som är huvudanledningen till att målet hittills inte har nåtts.

Jag tror att hindret ofta är kopplat till något vi värderar högt eller till ett grundläggande behov. Alltså behov som trygghet eller variation eller att känna sig sedd, och att det destruktiva beteendet är en väg att nå det, åtminstone kortsiktigt.

Förståelse istället nystarter & nyårslöften

Vanligtvis älskar jag mina nyårsritualer och skriver nyårslöften och allt det där. Förra året gjorde jag även en dopamindetox under januari, men nu blir det en annan approach av att bygga eventuella mål runt min identitet istället, alltså att mål ska vara integrerade i personligheten.

Ett exempel skulle kunna vara att målet “börja träna” istället handlar om att vara eller bli den versionen av sig själv som älskar att träna och är vältränad som ett resultat av det. Mål om ekonomisk frihet handlar om att bli en ekonomiskt medveten person som har gott om pengar som ett resultat av det, och mål om att ha ett roligare socialt liv handlar om att själv vara en mer social person och framförallt en bra vän som andra tyr sig till. Jag tänker alltså att det bästa och minst ansträngande sättet att uppnå sina mål på är att integrera dem i sin identitet.

Modeller av jaget och vad vi kan förändra

Illustration från psykosyntesforum.se

Jag gjorde en egen modell med 6 punkter och hittade sedan bilden här ovan som var nästan identisk, så jag tar med den också. Det är 6 områden som bygger upp vår identitet och kan påverkas för att förändra sig själv och sin livssituation i positiv riktning. De 6 områdena är följande:

1. Vision: framåtblick, hur man ser sig själv och framtiden.
2. Identitet: alla etiketter och narrativ kopplade till jaget
3. Trossystem: allting man tror om sig sig själv och världen
4. Förmågor: utbildning och talanger, egenskaper.
5. Beteenden: vad man gör varje dag.
6. Miljö: hem, familj, arbetsplats, kollegor och vänner.

Anti-hacking & självsabotage

För drygt ett år sedan skapade jag begreppet “anti-hacking” som kontrast till biohacking. Anti-hacking är allt det man gör som står i kontrast till självförbättring, ens dåliga vanor helt enkelt. Jag tycker det är mycket mer intressant att förstå än optimering, för det är mycket vanligare att lägga krokben för sig själv än att man håller på att finslipa på sin redan perfekta livsstil.

Självbilden påverkar allt!

Det är lurigt med alla etiketter man sätter på sig själv för det påverkar vad man tror att man kan klara av, och inte bara etiketter utan också alla historier som man har om sig själv, sina erfarenheter och allting annat i ens liv. Det kan vara bra att ifrågasätta sina egna narrativ så att man inte kört fast i något som inte gynnar en. En trasig självbild uppbyggd av olika negativa historier är väldigt hämmande. Minst lika hämmande som en låg självkänsla, men de hänger ju ihop!

Tro blir till sanning

“Varför skulle jag lyckas den här gången? Jag kommer väl misslyckas som vanligt!” är en tro som lätt blir till sanning tillsammans med andra begränsande tankar. Det är viktigt att identifiera den här typen av tankar och arbeta med dem, för det är nästan omöjligt att klara av saker som man inte tror sig klara av.

Även om vi tycker att vår självbild eller världsbild är sann för att vi har massor med bevis för den, eller för att den är logisk, är den ändå filtrerad genom tidigare erfarenheter. Även hjärnforskningen visar nu på att det är omöjligt för våra hjärnor att se verkligheten som den är på grund av för mycket filter. Vi kan helt enkelt inte ta in allting, än mindre vara fullständigt objektiva eller neutrala.

Mänskliga behov kan inte förhandlas bort!

En annan viktig grej när det kommer till mål och livsstilsförändringar är att acceptera det faktum att grundläggande behov som trygghet, kärlek, sammanhang, variation, att känna att man betyder något, stimulans och utveckling är något vi försöker möta oavsett om vi vet om det eller ej. Det går att förneka behovet av trygghet eller kärlek inför sig själv, men medvetet eller omedvetet kommer behovet mötas på något sätt även om det är superdestruktivt.

Många destruktiva beteenden och beroendeutlopp är i själva verket lösningar på problem vi inte kan lösa på något annat sätt. Det handlar inte om egoism eller dekadens utan om grundläggande behov och/eller oförmåga att reglera sitt nervsystem på ett friskt sätt.

När du slår på dig själv och frågar “varför gör jag såhär, jag vet ju hur dåligt det blir och hur dåligt jag mår av det!” så kanske det handlar om något du behöver och faktiskt har rätt till, bara det att metoden har för mycket brister och skadar dig!

Om man inte uppnår ett mål kan det alltså vara för att det kompromissar för mycket med något viktigt. Så har det varit för mig, att det som skapar problem i mitt liv också är mitt primära medel för att nå mina mest grundläggande behov som människa. Det är absolut ingen lätt sak att lösa, men att inse sånt här ger åtminstone mer själv-empati. Jag tror att det är viktigt att se det fina i det fula, det konstruktiva i det destruktiva och se att hur destruktivt ett beteende än är så kan det vara väldigt värdefullt!

Att se sin egen självdestruktivitet som värdefull är raka motsatsen till skam. När det kommer till t.ex beroendeutlopp finns det redan så mycket skam både från sig själv och omgivningen och min erfarenhet är att den där skammen bara försvårar läkning och leder till undvikandebeteenden eller att man hamnar längre ifrån lösningen.

Att göra det som krävs

Rätt beteende är kärnan i förändringen som ger det resultat som tar oss närmare målet dag för dag, och jag tror att det är en produkt av att dels tro att man klarar det och dels verkligen kan se sig själv nå målet. Utöver att det inte krockar med något grundläggande behov eller är omöjligt att uppnå i miljön man befinner sig i. Jag tror att det är viktigt att mål och livsstilsförändringar ligger i linje med vem man är, så att man kan se resultatet eller nya beteenden tydligt för sin inre syn. Är det omöjligt att visualisera tror jag inte att det går att genomföra.

Förmågor påverkar vad vi kan göra!

För att genomföra en livsstilsförändring kan man behöva inventera lite och se om ens förmågor och resurser räcker till eller om man behöver uppgradera sig. Att göra något helt nytt kräver kanske ny kunskap eller stöd och hjälp.

Att bli väldigt vältränad kräver till exempel att man kan träna för att få resultat, och att sluta med en dålig vana kräver kunskap om hur man klarar sig utan den. Ibland vet man inte på förhand vad som krävs för att nå ett visst mål eller vad som behövs för att kunna genomföra en förändring. Det är okej att inte veta allt, bara tillräckligt för att ta första steget och påminna sig om att även om någonting känns väldigt svårt så betyder det inte att det är omöjligt. Allting går när vi verkligen vill och möter varje dag med fast beslutsamhet!

Även med beroenden och tvångsmässiga beteenden är vilja en viktig komponent. Jag har jobbat en del med 12-stegsprogrammet och vet vad det innebär att känna total maktlöshet inför destruktiva beteenden, men 50 års beroendeforskning har inte kunnat räkna bort vilja ur ekvationen hos de som övervinner sina beroenden. Vilja och beslutsamhet är alltid viktiga komponenter för förändring.

Mål som är kongruenta med den vi är

Ibland är något svårt för att vi gör det svårt, eller för att vi försöker uppnå något som egentligen inte är för oss. Det har jag mycket erfarenhet av från när jag var yngre. Jag envisades som sjutton med saker som inte låg i linje med mina naturliga förmågor vilket gjorde att det dels blev för svårt och jag dels kände mig totalt sämst! Det är lätt att känna sig dålig om man är i ett sammanhang där ens inneboende egenskaper eller sätt att vara inte värderas.

Istället för att känna att det vi vill ha är omöjligt att få, kan vi fundera över om det verkligen är för oss. Att bli vän med den man är och det som kommer naturligt för en är väldigt hjälpsamt när det kommer till livsstilsförändringar, just för att man slipper slösa tid på saker som inte passar!

Att använda en coach

Det här året har jag använt mig av lite olika terapeuter och coacher, vilket jag har lärt mig kommer med en egen uppsättning utmaningar. Det kan vara otroligt värdefullt att prata med personer som har haft samma problem som en själv och löst det, eller samma mål och nått det, eller bara för att få ett utifrånperspektiv.

En risk med att ta hjälp är att man medvetet eller omedvetet tror att coachen kan lasta av lite av arbetsbördan, eller att allt pratande leder till att man istället gör mindre av det man borde göra. Det här har jag själv varit med om, samt att inte känna mig förstådd men då har jag oftast valt fel coach för ändamålet.

Även om man har en bra coach tror jag att man får se upp så att man inte har en starkare identifikation med problemet än med lösningen, alltså att någon del i ens psyke vill behålla situationen som den är. Ett exempel skulle kunna vara ett hälsoproblem som inte blir löst för att det finns för många sjukdomsvinster, dvs fördelar med att behålla problemet och därför inte kunna bli hjälpt med det.

Fokus för det nya året

Hur många planer man än gör och hur man än vrider och vänder på allting så är det trots allt bara i nuet som vi kan göra val och positiva förändringar. Det här vet vi ju om men ändå går vi på att vi behöver det ena eller andra först, eller att vi ska börja efter helgen eller om en månad eller att någon annan behöver göra något innan vår förändring kan äga rum. Det kan kännas som att man “väntar in” förändringen, väntar på rätt läge eller någon yttre omständighet.

Medicinen mot det är ökad närvaro och att fråga sig själv vad man kan göra nu, eller idag, för att gå åt rätt håll. Även stora mål nås med hjälp av små, dagliga steg åt rätt håll snarare än en enorm jätteansträngning. Ingen har heller nått ett personligt mål genom någon annan utan det är alltid den egna viljan och ansträngningen som är grejen.

Det var allt jag hade att säga i den här nyårskrönikan och med de orden önskar jag dig som läser här ett gott nytt år och tackar ödmjukast för att du har läst mina texter, diskuterat med mig i kommentarsfältet och fortsätter att kika in här och följa med i mina tankar och funderingar.

Du är SÅ uppskattad ska du veta! ❤