Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Inlägg i kategorin beroende

Neurohacking | Neurokemisk reparation

22 February, 2021 80 Comments Written by Martina

Bilden av missbrukare är fel

Jag har många inlägg om beroende här på bloggen för att det är ett ämne som har intresserat mig i många år. För mig har ordet helt tappat sitt stigma. Ibland blir jag påmind om att det fortfarande anses väldigt syndigt med beroende när jag skriver fritt om det, för få får bra eller trevliga bilder i huvudet när de tänker på det.

Vissa kanske tänker på utslagna människor, andra kanske tänker på kriminella. De flesta tänker inte på en heroinist som någon som går till jobbet varje dag och betalar sina räkningar i tid, men den typen av heroinister finns precis som nidbilden av “den utslagna knarkaren” som ligger avdäckad på en madrass i en tom lägenhet.

Neurokemisk reparationMissbruk är oftast osynligt. Det gör att vi inte kommer åt missbruket där det gör som mest skada. De allra flesta missbrukare är nämligen ganska normala, hyffsat skötsamma människor som upplever sig ha ett eller ett par områden i livet som ibland går lite överstyr. Eller så upplever de sig ha hittat “sin medicin”. Det är inte syndigare än så.

För hundra år sedan ungefär var missbrukare oftast alkoholister och det fanns ingen empati med dessa människor. De kunde ju bara “rycka upp sig” men valde att inte göra det, så de fick ju skylla sig själva. Idag vet vi tack och lov bättre, men den allmänna vården vet inte mycket bättre. Hjälpen finns oftast i ytterkanterna, i till exempel tolvstegsprogrammet och andra självhjälpsgrupper.

Mitt intresse för de 12 stegen…

Det började med att jag hittade Byron Katie, en amerikansk spirituell självhjälpsguru vars verktyg kallas för “the work”. Inom “the work” ska man skriva ned påståenden som får en att må dåligt “jag är för gammal för att…” och vända på det till sin motsats och till andra människor. “Jag är inte för gammal för att…” och “Jag tycker att andra människor i min ålder är för gamla för att…” och hitta argument för att påståendena är sanna eller inte sanna.

Detta är en typ av självinventering!

Jag älskar den här typen av litteratur och har läst en hel del, och det dröjde inte länge i jakten på fler inventeringsprogram förrän jag hittade just de tolv stegen…!

Jag har frikostigt berättat om de problem jag haft med min mentala hälsa och att jag inte tycker om att sätta etiketter på saker. Diagnoser är så tillfälliga och beskriver bara en samling problem som man råkar ha just nu. De kan aldrig beskriva hela människan.

Dock är det ju dessa problem som gjort att jag sökt mig till självinventeringen, och som gjorde att jag började fundera på om det kunde ligga ett beroende i botten. Att ens bestämma sig för vad ett beroende är, är inte enkelt, men om jag ska försöka skulle jag sammanfatta det i två begrepp: flykt och mental besatthet.

Flykt från nuet och besatthet kring ett beteende, en person eller en substans.
Flykt är synonymt med icke-acceptans eller oförmåga att “vara” i sina känslor. Det blir istället ett ständigt “botande” eller “fixande” där konsekvenserna till sist blir värre än fixen.

Neurokemisk reparation: att laga hjärnan

  • Varifrån kommer besattheten?
  • Varför denna ständiga flykt?
  • Vad är det för fel på nuet?

För den med psykiska problem kan nuet vara fullt av ångest och annat obehag så det är ganska logiskt att de substanser eller beteenden som dämpar är väldigt lockande. Många vet inte att om man går rakt in i en jobbig känsla (och accepterar den fullt ut utan att försöka ändra på den) så går den till sist upp i rök! Känslor kan inte förbli när vi zoomar in på dem.

→ Läs mitt inlägg om att vara rädd för känslor här!

Min tro är att det går att laga hjärnan genom neurokemisk reparation så att den fungerar utan “medicin” och inte behöver fly någonstans.

Tänk på det allra vanligaste beroendet: kaffe. Tänk att inte behöva kaffe eller koffein längre. Tänk att du kan dra igång morgonen utan den rykande koppen med svart vatten, utan att längta efter den, och utan att tro att den ska fixa någonting!

Vissa människor äter sina känslor både genom att äta vissa specifika saker (som godsaker, mackor eller choklad) och genom att äta väldigt mycket. Vissa tycker att en munsbit mat absolut inte är nog utan vill ha mer, och att mer ger sug efter mer. Det finns ingen sista tugga eller sista pralin ur chokladasken förrän maten är slut eller asken är tom. Då börjar jakten på mer.

“En är för mycket & tusen är aldrig nog!”

neurokemisk reparation

Citatet ovan är typiskt för “frossar”-drogerna. Koffein och nikotin når oftast inte upp dit, men det gör däremot socker, många narkotiska substanser, alkohol samt spel om pengar, gaming, shopping, sex och porr.

Signalsubstanserna är ur balans

Om du puttar på dina signalsubstanser (med hjälp av en substans eller ett beteende) åt något håll dag ut och dag in så kommer de att hamna ur balans, även om du upplever det som att de är mer i balans än tidigare.

Låt oss ta rökning som exempel. Du kanske tycker att det “fixar dig” eller bara är en skön paus under dagen, men när du slutar röka har du plötsligt problem du inte visste att du hade. Det vanligaste är att din stresskänslighet blir lika med noll!

Vilka signalsubstanser är ur balans?

Jag som älskar neurobiologi och fysiologi måste alltid förstå saker från en biologisk vinkel. Därför vill jag veta VILKA signalsubstanser som avviker från det optimala, för vet jag det kan jag applicera rätt verktyg!

Är jag t.ex dopamin-deprimerad slipper jag knapra SSRI för det skulle vara som att försöka slå i en spik med en såg. Det hjälper troligen inte.

Känner du igen dig i någon av följande?

  • Dopamin-problem: Har du svårt att ta dig för saker? (Lågt dopa) Eller gör du massor med saker utan mål och det blir mest kaos av alltihop? (Högt/snabbkonverterande dopa)

  • Serotonin-problem: Är du orolig för att folk snackar skit bakom ryggen på dig? (Lågt serotonin) Eller älskar du människor och beter dig som en Golden Retriever i sociala sammanhang? (Högt/långsamt serotonin)

  • Acetylkolin-problem: Har du problem med minnet? (Lågt acetylkolin) Eller minns du detaljer som ingen annan? (Högt acetylkolin)

  • Noradrenalin-problem: Är du ständigt på helspänn? (Högt noradrenalin) Eller är du slö och ofokuserad? (Lågt noradrenalin)

  • GABA-problem: Saknar du bromspedal? (Lågt GABA) Eller är du en bromskloss som ser till att allting tar 10 ggr längre tid? (Högt GABA)

  • Hur kan signalsubstanserna hamna i balans igen?
  • Är det fysiskt möjligt?

Svaret är definitivt ja, men det är inte enkelt och det finns ingen quick-fix.

Eller ja… men då är vi ju tillbaka till beroendeproblematiken och det var en lösning vi ville ha inte “en fix”! 😉

Jag har gjort en hel del neurokemisk reparation så jag har erfarenhet av det och vet att det går, men jag är långt ifrån klar! Faktum är att jag håller på med det precis just nu och jag undrar om du skulle vara intresserad av mer information på det här området? En guide kanske? Eller en föreläsning?

Vad är neurokemisk reparation?

Om man utgår från att hjärnan är i obalans och man behöver “rätta till” det utan att skjuta mygg med en älgstudsare (dvs använda droger) behöver man en annan, lite mer långsiktig approach.

Gas eller broms-människa?

Om vi börjar med att dela in dig i en av två kategorier: Är du en som saknar broms? Gör du tusen grejer och sen kraschar? Har du massor av idéer? Har du ångest? Blir du lätt nervös? Paranoid?

Då har du troligen ett dopamin och/eller noradrenalin-problem (väldigt, väldigt enkelt förklarat!) och skulle dra nytta av hård träning för att bränna av noradrenalinet och ersätta det med endorfiner (lugnande, ångestdämpande), samt lära dig meditation, mindfulness och att kanalisera din energi rätt. Jag led av panikångestsyndrom i många år, och jag insåg att all den energi som min kropp kunde producera var en tillgång! Jag hade verkligen mer energi än “alla andra”, det fanns inget stopp på mig! När energin inte fick utlopp byggdes den upp till ohemula nivåer vilket kulminerade i en panikångestattack.

Panikångesten ledde till både tvångstankar, tvångsbeteenden och stark oro och nervositet. Ni som har haft PÅ vet att man blir så otroligt rädd för att bli rädd. Men känslor kommer från det latinska ordet emovere (som i emotions) som betyder rörelse! När du rör din kropp så rör du runt i känslorna också! 🙂

Har du för mycket broms?

Är du trött? Långsam? Lite trögtänkt? Tycker du att det är jobbigt att fatta beslut? Glömmer du saker och missar tider? Kan du inte få nog av kaffe, socker och annat uppiggande?

Den här typen har ofta ovanan att dränera sitt dopamin på “skit” som serier, youtube, porr, gaming osv. Vi får bara en viss pott per dygn och bränner vi allt dopamin på förmiddagen finns det ingen motivation kvar till att göra något vettigt. Man “fastnar”. Fast på samma gamla tråkiga jobb, fast i ett tråkigt förhållande, eller fast i singelskapet. Den här typen har antingen problem med att sova för mycket (sjusovare på helgerna) eller sömnproblem. Oavsett vad behöver dopaminkänsligheten ÖKA!

Hur då?

Bort med alla vardagsmissbruk!

Jag har skrivit om dopamindetox här på bloggen flera gånger och det  går ut på att täppa till alla dopamin-hål. Mitt nick name på dopa detox är “No fun lifestyle” det säger en hel del om vad det handlar om!

Om du googlar på dopamin detox finns det många skeptiker som säger att det bara är trams, men jag utmanar dig att testa. Jag har varit på tystnadsretreat flera gånger där alla typer av stimuli är borttagna (man får inte använda dator eller mobil, inte läsa en bok, inte samtala med någon, inte ens använda papper och penna) vad tror du händer efter ett sådant retreat? Dopaminkänsligheten ökar som bara den vilket leder till inspiration, motivation, entusiasm, iver, nya idéer osv.

Det är bara en grej man kan göra och det är inte säkert att det räcker hela vägen för orsaken till “obalansen” kan vara många saker. Det kan vara livsmedelsintoleranser som ger kronisk, låggradig inflammation eller till och med neuroinflammation. Depression och nedstämdhet kopplas allt oftare till magen och tarmarna, och många kroniskt deprimerade har förhöjda inflammationsmarkörer. Att utsätta sig för toxiner kan också ge trötthet och att känna sig sänkt. Ett missbruk som går ut på att jaga dopamin leder automatiskt till depression eftersom man fastnar i dopamin-kortisol-loopen som nedreglerar serotoninreceptorerna.

Då får serotoninet svårare att hitta en receptor, och man känner sig som en usel människa, helt värdelös, alla hatar en och ful är man också.

Du ser…

Everything’s biochemistry! 😉

Som du märker har jag mycket att säga om det här ämnet och gör det mer än gärna. Det är svårt att skriva övergripande om något så brett som beroende och skeva signalsubstanser, för det kommer vara stor skillnad beroende på vad man är för typ av person, hur länge man har haft problem och på vilket sätt man har självmedicinerat. Det verkar dock vara så att även de tyngsta missbrukare kan bli helt återställda på 1-2 år. Hjärnan har en otrolig plasticitet så om du “bara” har lite destruktiva vanor och inte ett fullskaligt, superdestruktivt missbruk finns det gott om hopp!

Tänkte avsluta här, så får du fylla på med dina tankar och funderingar i kommentarsfältet! Som vanligt läser, godkänner och svarar jag på allting manuellt!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Relaterade inlägg: 

Biohacking, Neurohacking, Powerthinking
, , , ,

Vad är beroende│del 2

18 November, 2020 58 Comments Written by Martina

Jag skriver en hel del om beroendeproblematik, och har gjort det sedan 2015 då min bok “Beroendehjärnan” släpptes. I den boken försökte jag bena i vad som karakteriserar en beroendehjärna. Finns den ens? Kan alla bli beroende? Är vissa immuna? Mitt fokus i den boken är socker- och matberoende, för när jag kom in i lowcarb-svängen för tio år sedan, upptäckte jag att de flesta som valt det spåret upplevde sig lika beroende av socker som en alkoholist är beroende av alkohol. Det var ett nytt fenomen för mig då, även om jag aldrig varit en person som kan nöja mig med en bit ur Aladdinasken. Men vem kan det?

Missbruk eller skadligt bruk?

Jag hade aldrig funderat på om jag själv var beroende av någonting. Jag gjorde Bitten Jonssons test i hennes bok Sockerbomben, vilket verifierade att jag inte var sockerberoende i alla fall. Skadligt bruk? Det är en annan term som används när man har en tendens att åka på långa dikeskörning, men ändå kan avbryta infallen med sin viljestyrka. Det vill säga, man kan säga till sig själv “nä, nu ska jag inte ha mer!” och så bara slutar man. En person som är beroende, kan inte göra det. Dragningen till substansen (eller beteendet för den delen) är större än viljan. Den är större än nästan allting annat till den punkten att det har blivit ens livs kärlek. From hell.

Fördomarna om beroende stämmer inte

Varför är beroende så intressant? För att det är oerhört komplext, och skrapar man lite på ytan av alla definitioner så inser man snabbt att nästan alla människor passar in, någonstans. Ett beroende måste inte synas, och det måste inte skapa märkbara problem heller. Jag tror att många är beroende, utan att ha en aning om det själva. Rent krasst går det att vara en högst funktionell heroinist i decennier i sträck. Det finns genom historien många kända exempel som bekräftar det. En fördom är att beroende alltid leder till hemlöshet, kriminalitet och ond, bråd, död men så behöver det inte alls vara. Leder det till lidande? Ofta, ja! Men ett lidande som inte alltid syns.beroende

Beroende = oförmåga eller ovilja att acceptera känslor

Den enklaste definitionen av beroende är oförmåga eller ovilja att acceptera sina känslor, utan att försöka ändra på dem. Hur många ändrar inte sitt trötta morgonhumör med kaffe? Det är socialt accepterat, men att ändra sin trötthet med amfetamin, är inte okej, eftersom amfetamin är narkotikaklassat. Du kanske tycker att jämförelsen är löjligt extrem, men mekanismen är dock, rent krasst, densamma. För en känslig hjärna ger kaffe en rejäl “high” (dopaminkick) som man inte ens märker när man vant sig. Då använder man bara kaffet för att bli normal. Hur många gånger har vi inte hört någon säga “jag får så ont i huvudet om jag inte får mitt kaffe”?

Det är samma med mycket annat. Det blir svårare och svårare att få en rejäl “high”, för det kräver ständigt ökande doser, och många orkar inte missbruka på det sättet. Inte mat, inte droger, inte något annat heller, även om vissa gör det. Jag skulle säga att det finns olika typer av missbrukare. Några få jagar sin “high” hela tiden, andra är mer tvångsmässiga medan de flesta missbrukar för att “hamna rätt i hjärnan.”

Nidbilden av missbrukaren som ligger utslagen på en madrass, stämmer sällan. Missbrukare finns överallt, men bara när det ger stora konsekvenser som inte går att förneka varken för personen själv eller omgivningen, blir det något att ta tag i på riktigt. I screeningen för beroende finns frågan om någon annan har reagerat på användandet eller beteendet. Om så är fallet har det ofta gått väldigt långt, eftersom missbrukare blir experter på att både dölja och rationalisera sitt missbruk.

Dölja och rationalisera sitt beteende

Jag tittade på ett Youtube-klipp med en känd influencer för några dagar sedan. I klippet berättade personen för sin pojkvän att hon brukar shoppa i smyg och gömma påsarna på olika ställe, för att inte avslöja hur mycket som faktiskt shoppas. Detta är ett återkommande tema för personer med ett beroende. Någonstans inombords är det ganska uppenbart att beteendet har gått över styr, vilket leder till oärligt beteende. Den andra varianten på det här är att rationalisera och förklara på överdriven detaljnivå, varför beteendet är som det är och på något vis godtagbart. När ursäkterna och förklaringarna börjar hagla och är långa och omständliga, ringer varningsklockorna på högsta volym.

Stigmat kring beroende

Att bli beroende av någonting är mer lätt än svårt i det här samhället. Sociala medier är utformade för att vi ska bli beroende av dem, liksom en stor majoritet av alla livsmedel. Nikotin, koffein och alkohol är socialt accepterat och porr, spel och shopping är extremt tillgängligt via internet, samtidigt som alla naturliga ventiler är tilltäppta. Vi saknar generellt sett rätten att bestämma över vår egen tid, möjligheten att komma ut i naturen när vi vill eller umgås kravlöst och förutsättningsfritt med andra människor. Istället blir vi inlåsta från lågstadiet till gymnasiet/universitetet och sedan förväntas vi arbeta för någon annan en tredjedel av dygnet samtidigt som vi ska ha ett fint hem, barn, husdjur, fritidsintressen, vara vältränade och ta hand om oss själva, och gärna ha fina materiella saker också för att visa sin tillhörighet och status.

Var finns ventilerna?

I alkohol, i Netflix och Youtube, i porr, i shopping, i mat och socker, i drama, i manipulation, i cannabis, i opiater och i cigaretter.

Jag tror att vi bara kommer se mer och mer beroendeproblematik framöver, med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi längtar så efter kontakt med andra människor, känna oss sedda och komma till vår rätt, men det finns så mycket hinder på vägen. Vi fastnar i beroenden för att göra vardagen lite mer uthärdlig. Därför tror jag inte på att sluta tvärt med missbruk eller andra dåliga vanor utan att skapa medvetenhet kring sin mentala miljö och sen byta ut det destruktiva mot något mer konstruktivt.

Konstruktiva ventiler

Dessa känner vi redan till, men de är så oerhört viktiga. Nummer ett är att sätta gränser så att ventilbehovet minskar. Om man känner att man kan vara sig själv hela tiden behövs väldigt få ventiler. Att ta sig tid till att göra grejer bara för sig själv, och till att träna och meditera, får ned stressnivåerna och fyller på kapaciteten. Sedan är det också oerhört viktigt att gallra i bekantskapskretsen. Forskning visar att det inte är våra “fiender” som tar mest energi utan de ambivalenta vänskaperna med människor som enda dagen står på vår sida och andra dagen inte gör det. Stryk dessa helt och hållet, samt personer som uppmuntrar missbruket eller hejjar på dina misslyckanden.

Hur fixa sina känslor?

Om ursprunget till beroende är en vilja att fixa sina känslor, behöver vi hitta bättre sätt att göra det. De konstruktiva ventilerna ovan är en bra start, men många har en riktigt skev neurokemi som kan vara svår att komma tillrätta med. Ju mer och ju längre man har missbrukat desto skevare blir det, och det kan då ta lång tid att återställa den. Dessutom kanske den inte var i balans från början, vilket betyder att den inte ska återställas utan balanseras. Mitt go-to tips för bättre mental hälsa är att undvika alla blodsockersvängningar och så mycket konstgjorda produkter som möjligt. Det blir en otroligt stor skillnad för måendet om kroppen får byggstenar nog till att bygga upp de signalsubstanser som krävs. Att stryka enkla, socialt accepterade saker som kaffe och alkohol kan göra enormt stor skillnad för den mentala hälsa. Träning, gärna hård och tung träning är dokumenterat bra för både ångest, depression och PTSD! Sen sista polletten för en tryggare, mindre missbruksbenägen vardag är – konstruktiva rutiner!

Keep it simple. Gå upp, ät frukost, skriv en tacksamhetslista över allting du är tacksam för, spendera minst 30 minuter i total tystnad, träna, reflektera över dina mål och visioner, skaffa dig inställningen att du är VD över företaget som är ditt liv och börja ta ansvar för allt det du inte gillar i din tillvaro. Allting kan inte fixas med en gång men att ta tag i någonting är en bra start. Detta sättet att tänka kommer inte eliminera missbruk och beroende, men det kommer vara en bra start!

Som vanligt rekommenderar jag 12-stegsprogrammet för djupare förståelse. Jag har gjort en superenkel dummy-guide över det HÄR! Och del 1 i den här serien om beroende hittar du HÄR!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Hoppas du gillar det här inlägget! Jag vill jättegärna höra dina reflektioner, insikter och erfarenheter på området 🙂 Regga dig här för att umgås på forumet. Där finns ett eget subforum dedikerat till just beroendefrågor!

Biohacking, Biokemi, Neurohacking, Powerthinking
, , , ,

12-stegsprogrammet | Deep Dive for Dummies

30 October, 2020 22 Comments Written by Martina

Det här inlägget är mitt försök till att förklara 12-stegsprogrammet på ett enklare och mer tilltalande sätt. Programmet är briljant men upplevs tyvärr som frånstötande för många människor. Många skräms bort av 12-stegsprogrammets ordval, att det verkar religiöst eller allmänt sekt-liknande. Programmet skapades 1935 och formuleringarna är samma nu som då, vilket kan få det att verka lite gammeldags. Väldigt få oinvigda vet vad det handlar om även om många känner till AA (Anonyma Alkoholister) som är en av alla grupper som finns inom 12-stegsprogrammet. Det finns grupper för varje beroendeutlopp (anonyma överätare, anonyma narkomaner, anonyma sexmissbrukare osv) men det finns också grupper för människor som inte har något beroende. Jag kommer till det strax.

12-stegsprogrammets arbetsböcker sk "stegarbetsguider" är guider till självinventering och självreflektion. Varje steg innehåller frågor vars syfte är att gå till den absoluta roten av sina problem. Det går hand i hand med meditation och annat utvecklingsarbete. 

Du behöver varken vara beroende eller ha problem!

Min hypotes är att en klar majoritet av alla människor passar in på något av 12-stegsprogrammets definitioner av beroende, men självinventering eller aktiv självreflektion kräver såklart inte att du har ett beroende. Det kräver inte ens att du har några särskilda problem. Sättet att tänka är givande för alla och därför vill jag dela med mig av den här fördjupade förenklingen.

Deep Dive for Dummies

Ett problem med 12-stegsprogrammet är att många har svårt att känna igen sig i beskrivningarna eller förstå vad ordvalen innebär. Även hardcore addicts kan få för sig att deras problem inte passar in på beskrivningarna, och därför har jag skalat av så mycket 12-stegsvokabulär som möjligt och uteslutit alla andliga begrepp.

Jag har använt en viss semantik med vilje. Vänster lista 1-12 som är skriven i rött är det omvända 12-stegsprogrammet skrivet i dåtid. Höger lista 1-12 som är skriven i grönt är mina 12 förenklade steg, skrivet i nutid. Tanken är att du ska kunna jämföra beroende-tänk med nyktert tänk "back to back" och få en tydlig bild av hur det känns att ha överkommit dina problem, och fått de insikter som programmet vanligtvis ger.

Logga in för att läsa hela artikeln

Det är gratis att registrera dig!
Du får då tillgång till mina längre VIP-artiklar samt kan posta frågor och få svar på forumet.

Biohacking, Neurohacking, Powerthinking
,

Vad är beroende? Del 1

5 October, 2020 38 Comments Written by Martina

Jag har berättat att jag använder mig av självinventering för arbetet med min personliga utveckling och nämnt några “inventeringsprogram” som jag tycker är bra: ACT (Acceptance and Commitment Therapy), The Work (Byron Katie) och 12-stegsprogrammet.

Vissa har hajjat till över min vurm för 12-stegsprogrammet eftersom jag inte brukar beskriva mig som en beroendeperson, men ju mer jag självinventerat har jag börjat ändra uppfattning om den saken. 2014 släppte jag en bok om beroende, tillägnad en familjemedlem, och där undersökte jag vad det innebär att ha en “beroendehjärna” rent biokemiskt. Överdrivna dopaminpåslag brukar klassas som beroendetriggers, alltså om du och jag båda tar amfetamin och jag tycker att upplevelsen är “blaha” och du tycker att du mår bättre än någonsin kommer du vara mer benägen att ta amfetamin igen. Vissa människor känner sig “kompletta” av en viss drog och vill bara få sin hjärna “rätt” med vad det än må vara.

Rat Park och dopaminhypotesen

Men så utfördes ett känt experiment på råttor som fick välja mellan vanligt vatten och vatten med morfin i. Råttor kan nämligen också bli beroende, särskilt av morfin. “Rat park” var ett projekt att designa drömlivet för råttor med spännande rör och tunnlar att krypa runt i och en bra mix av honor och hanar. Det visade sig att råttorna inte ville ha morfinvatten om de hade en tillräckligt stimulerande miljö, och detta ansågs förklara hur människor kan bli administrerade morfin och heroin (diacetylmorfin) på sjukhus utan att bli heroinister. Det är helt enkelt miljö- och situationsberoende.

Eller?

Flykt och besatthet

I Beroendehjärnan presenterade jag en annan hypotes än dopamin- och miljöhypotesen, nämligen att det handlar om flykt och icke-acceptans för sina egna känslor. Jag märkte genom meditationen hur många obehagliga känslor jag innan agerat på bara försvann när jag välkomnade dem och använde dem som meditationsobjekt. Även panikångest gick upp i rök.

Intressant!

Kunde det var denna oförmåga att stå ut i sina egna känslor som gav upphov till beroende? Kunde det var tanken om att allting måste botas eller fixas som ledde till beroendeutlopp?

Att handla efter besatthet

12-stegsprogrammet beskriver en annan komponent som är intressant och som jag tror att många som verkligen är beroende känner igen sig i, nämligen – besatthet.

Det första av de 12 stegen frågar deltagaren om han eller hon har handlat efter besatthet, och använder sannolika men osanna förklaringar till sitt beteende. Detta är karakteristiskt. In i det sista vill egot försvara beteendet och hittar på allsköns historier om livssituationen eller den fysiska och psykiska hälsan för att rättfärdiga beteendet.

Inte bara droger

Jag tycker om texterna som används bland Anonyma Narkomaner för att det går rakt på själva kärnan. Det handlar inte om droger. Det handlar inte ens om beteenden. Droger är bara ett symptom på ett mycket större problem och många hamnar aldrig där på grund av tillgången och socialt stigma, men kan ha exakt samma problematik med ett mycket mer socialt accepterat utlopp.

Mat och socker är socialt accepterat – tills det leder till fetma. Alkohol är socialt accepterat – tills det leder till okontrollerbart beteende, och shopping och spel är socialt accepterat – tills det dränerar familjens ekonomi. Även narkotikaklassade substanser är accepterade så länge en läkare har förskrivit dem. Många tänker på utslagna människor när de tänker på beroende, eller på någon som spelat bort sitt hus på internetpoker. Dessa människor utgör dock bara en ytterst liten andel av alla med beroendeproblematik. De allra flesta (även människor med tunga beroenden) är högst fungerande, skattebetalande samhällsmedborgare.

Beroende = självbedrägeri

Så om man nu kan fungera alldeles utmärkt med sitt beroende, varför göra något åt det? Ja det är just det, de flesta gör ingenting åt sitt beroende, förrän någonting i livet har blivit helt ohanterligt. Många socker- och matberoende tycker att deras vikt har blivit ohanterlig och de anser sitt ätbeteende out of control. Någon inre eller yttre faktor behöver bli totalt ur balans innan någon reagerar, antingen  personen själv eller omgivningen.

Är det “tillräckligt illa?”

En annan intressant punkt som 12-stegsprogrammet tar upp är benägenheten att jämföra sina problem med andras. “Vi dricker i alla fall inte så mycket som grannarna!” eller “Jag äter i alla fall inte så dåligt som hon gör!” eller jämförande med hur det hade kunnat vara eller hur det har varit: “Det är i alla fall inte så illa nu som det var då!” Jämförandet är lurigt eftersom man alltid kan hitta någon sämre att jämföra sig med, och därigenom rättfärdiga sitt fortsatta självbedrägeri.

Hur är beroendet självbedrägeri?

Någonstans inom en så vet man att dessa förklaringar och omskrivningar av verkligheten inte är verkligheten. De må vara bitvis sanna, eller högst sannolika – men inte helt sanna. Här får man se upp med medberoende och människor i ens närhet som bekräftar eller tillåter beroendet att fortlöpa. Verkligheten är bara en överenskommelse mellan minst två personer, vilket gör att självbedrägeriet kan fortgå utan ifrågasättande.

Att bryta helt

Ett annat tecken på att ett beroende har uppstått är tanken på att det ska gå att använda “litegrann” trots att den taktiken fallerar gång på gång. Man tänker att man kanske behöver ett break från det nu, men någon gång i framtiden kommer man att kunna använda sin drug of choice på ett mer balanserat sätt.

Jag tycker att det här exemplet blir ganska tydligt bara med en sån lätt “drog” som koffein. Hur många koffeinister kan sluta helt för att sedan använda koffein då och då, typ varannan lördag eller så? Det är extremt sällsynt, och ännu mer så med “riktiga” droger inklusive socker. Därför väljer många sockerberoende total avhållsamhet, “bara för idag”.

“Jo jag kan det!” Hör jag någon säga.
“Jag kan dricka kaffe bara ibland och äta socker bara ibland.”

Ja, det finns givetvis undantag men jag skulle inte räkna med att vara ett sådant undantag, inte utan gedigen självinventering för att se så att besattheten inte kryper in någon annanstans.

Vad är beroende?

Beroende är en fästing i personligheten som måste bort. Det är en osynlig vägg mellan ditt högre och lägre själv och mellan dig själv och andra människor. Min hypotes är att de flesta moderna människor lever i flykt från sina egna känslor, och använder socialt accepterade utlopp för att hantera den kravfyllda vardagen.

Socker, koffein (och numera också internet) tror jag är inkörsporten till beroende, snarare än narkotika, eftersom det inte handlar om varken substans eller beteende egentligen. Det handlar om någonting annat och det blir uppenbart med verktyg som självinventering.

Kärnan i självinventering

Kärnan i självinventering är att sprida ljus på alla delar av sitt sinne – sina tankar, känslor, trossystem, beteenden och även sitt undermedvetna. Det är inte alltid tydligt vad som ligger i det undermedvetna och skräpar, men det går att gissa sig till ganska enkelt genom att studera sina beteenden. En fråga jag brukar ställa mig själv är: “Vilken tanke behöver jag tro på för att agera på det här sättet?” Ens handlingar ligger inte i de fördolda, de kan observeras av både sig själv och andra och berättar väldigt tydligt om ens tankar och trossystem.

Min tro är att det går att bli helt “missbruksfri” (enligt alla ovanstående definitioner) och att vägen dit innefattar acceptans och total kapitulation inför sitt eget beteende. Det innebär inte att ge upp utan att tvärtom försöka sluta kämpa i motvind.

Har du något område som du upplever problematiskt? Där det känns som ett evigt kämpande? Det kommer inte sluta vara problematiskt förrän du ändrar ditt angreppssätt och tittar från ett högre perspektiv och identifierar problemet på nytt. Vad handlar det om egentligen? Varför fortsätter den här saken att dyka upp gång på gång?

Summering

Jag har sett att många av mina läsare önskar en mer djupgående analys av beroende, vad det är och hur man blir fri. Den här texten är ett försök till att sammanfatta mina uppdaterade tankar och insikter kring det. Mest beprövade metoderna (utöver total avhållsamhet från sin drog) verkar vara självinventering.

12-stegsprogrammet är gratis och finns för i princip alla utlopp. Sammankomster anordnas överallt i världen, googla för att hitta en grupp nära dig. ACT och The Work som jag nämner i början har också mycket gratismaterial för nedladdning så det är bara att köra igång för den som är intresserad!

Jag rekommenderar att kombinera det med meditation som jag gör eftersom det öppnar upp flödet från det undermedvetna till det medvetna så att det blir lättare att jobba igenom sina tankar, känslor, upplevelser och trossystem. Min övertygelse är att inget beroende kan överleva den processen!

Biohacking, Neurohacking
,

Känslohantering & beroendeskapande känslor

30 November, 2019 19 Comments Written by Martina


Post från instagram

Jag la upp bilden ovan på instagram för att vädra mina tankar kring beroendeskapande känslor. Det finns många beteenden man kan gömma sig bakom eller använda som flykt ifrån sig själv, däribland överätning och hetsätning som vi har pratat om en del här på bloggen. Alkohol- och tablettberoende är ju andra typer men också självsvält och överdriven träning. Vad många inte tänker på är att även negativa känslor kan ha samma beroendeskapande potential – tänk bara på drama. Vissa människor har ett sånt otroligt behov av dramatik att de går över lik för att skapa det i sina egna liv. Ofta!

Beroendeskapande känslor

Jag är ingen drama queen men jag var det som tonåring. Absolut! Nu avskyr jag drama men går hemskt gärna in i känslor av skuld och skam. Det är mina go-to känslor. Vissa människor går in i hat och ilska och projicerar ut det – ofta genom datorskärmen. Melankoli och hopplöshet är andra klassiska exempel.

Ibland kan det vara svårt att veta vad man känner men att försöka sätta ord på det och inte identifiera sig med det brukar hjälpa. Istället för att säga “jag är arg” kan man försöka titta på ilskan som en känsloprocess inom en – “nu finns det ilska inom mig.” Det skapar lite space runt känslan och det blir lättare att låta den vara utan att reagera på den. Det kräver mycket övning och jag kan bara låta negativa känslor bero om jag är pigg och utvilad och det handlar om en negativ känsla åt gången. Om jag är trött och det händer mycket samtidigt blir jag ganska reaktiv tyvärr.

Öka medvetenheten

Vad händer på insidan?

Förväntan? Spänning? Sorg? Ilska? Frustration? Rastlöshet? Trötthet? Tristess? Oro? Ångest? Uppgivenhet? Nervositet? Mod? Beslutsamhet? Apati? Förståelse? Skuld? Skam?

Det är ganska intressant att observera vad som händer inuti och se hur olika känslor maskerar sig som varandra. Trötthet kan vara dold uppgivenhet, ilska kan vara dold sorg men också hur det går att vända på olika känslor till något bättre. Nervositet ligger ganska nära förväntan till exempel och ilska kan ligga nära mod och beslutsamhet. När man känner sig riktigt arg och känner att man har “fått nog” – visst kommer det ofta någon handling därur?

Negativa känslor kan bli konstruktiva om vi använder dem rätt och inte låter oss sugas in i dem med hull och hår.

Jag började till exempel titta på det här med skuld och skam efter att ha läst Göran Larssons bok Skamfilad (länk) och började se hur känslan skam dök upp i alla möjliga situationer. Det var väldigt givande för mig att arbeta med den känslan för den var helt dold för mig tidigare. Nu ser jag den så tydligt varje gång den dyker upp men det blir mer och mer sällan så jag “detoxar” från den med framgång! På Chalmers dök offerkoftan upp väldigt ofta och jag verkligen frotterade mig i offerrollen nästan dagligen. Ett emotionellt beroende som hette duga! Numera är min offerkofta helt utrotad och jag tror inte att jag har känt de känslorna på flera år, kan knappt minnas hur det känns just nu.

Har du några go-to-känslor som du behöver detoxa från?

 

Personligt, Powerthinking
, ,

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680