Då var det dags!
Nu fick jag feeling och kände att jag ville dela lite grejer med er som hoppats på en come-back på sociala medier och så mycket ska man nog inte hoppas på, men idag får vara undantaget som bekräftar regeln.
Tänkte att jag skulle berätta historien om när jag försvann i ett halvår från sociala medier, min bostadsort, hela livet jag levde och klippte med precis allt, för att jag en dag olik alla andra dagar, ställdes inför två väldigt definitiva val, med helt olika utkomst. Hade jag inte haft ett tålamod bestående av känslomässig avstängdhet, gränslöshet och egenskapen att vara lite för chill med lite för mycket (dvs acceptera saker jag inte borde) så hade vägskälet kunnat uppenbara sig långt tidigare, men det var väl så det skulle va, för det blev ju bra när jag väl lät saker va, och accepterade andra lösningar än mina egna…
Dagen jag fick nog!
Ja det va en vanlig tisdag i arbetslägret som Gud glömde och jag satt som vanligt framför datorn och skrev på min avhandling, uppdaterade sociala medier, svarade på meddelanden och roddade mitt start up, lite föreläsningar (eller många), ett lärarjobb osv… it was a lot och ökade, trängde ut allt annat. Hur det fick plats på schemat är högst märkligt, men man får å andra sidan himla mycket tid över om man försakar precis allt annat.
Alltså allt.
Glöm serier, eller Youtube-videos, glöm matlagning (man kan ju fasta?) och 8 timmars sömn blir lite tight och helger, vänner, intressen – cut it out. Ska du nödvändigtvis ha ett förhållande så välj en annan arbetsnarkoman. De förstår dina prioriteringar. Alltså du hör ju! ÖNSKAR att jag hade blivit utbränd som jag blev varnad för och kanske blev jag det jag vet inte men vet bara att vila alltid gjort mig vilsen, rastlös och deprimerad. Stress blir inte övermäktigt på det traditionella sättet utan jag har (tydligen) mani som ‘psykologiskt försvar’ vilket innebär att stress får mig att varva upp! Mer stress – mer igång, och det finns inget stopp!
Men jag började prestera sämre, “skita i” åtaganden och började avboka uppdrag. Det kändes inte riktigt likt mig, men det kändes inte dåligt heller för jag började känna mig utnyttjad och mitt tålamod tröt! Det hade aldrig hänt innan men jag var fast i att jag skulle göra mer, bli MER och hade blivit 2 personer: en slav och en slavdrivare. Jobbslaven gjorde mycket grejer som jag varken ville eller borde. Trodde inte jag skulle gå åt det hållet men jag fick mycket erbjudanden och bara sa ja. Men kändes fel, fel folk fel grejer, bara leverera alltid prestera. Det höll på… länge.. 1 år, 2 år, fortsatte i några månader till efter att jag insåg att jag blivit en slav i mitt eget fängelse. Men så kom dagen då jag fick nog.
Arbetsnarkomanernas riksförbund
Det var en fredag i februari och satt och tittade på min inbox. Förbannad, rebellisk. Jag ville be alla dra åt helvete för det fanns inte nån enda gräns som inte hade passerats, vad sysslade jag med? Skulle bara leverera som en maskin, alla skulle ha något och jag hade ju själv gått med på det. Verkade helt oförmögen att säga nej utan att dö av skuldkänslor och det gick helt över styr men en del av mig tycker att mer är bättre. För första gången kände jag inte så utan mer att, såhär vill jag inte ha det. Det var min arbetsnarkomani i full galopp, jag kunde blivit ansiktet utåt för arbetsnarkomanernas riksförbund vilket inte är coolt utan tragiskt faktiskt, även om vårt samhälle belönar det.
De flesta tycker man är så duktig och bra utom de som säger att man kommer bli utbränd, men jag kan tala om en sak: arbetsnarkomaner blir bara outhärdligt högmodiga av det för i deras huvud är det inget annat än ren avundsjuka. Allt värde ligger i att prestera så du kan säga död lika väl som utbränd. Det är för övrigt en frisk respons på en ohållbar situation, att inte palla, för ju mer man kan växla upp ju mer knas kan det bli (tror jag)
Dö eller kapitulera: Växla upp eller revoltera
Det kändes skavigt och fel och innan har jag alltid trott att något utanför mig själv ska lösa det som känns fel på insidan. Skriva en bok eller nått. Det brukade funka men det gjorde så ont i själen till sist att bara en enda tanke dominerade mitt sinne och överröstade allt: Två val hade jag, två vägar med helt olika destination och kunde bara välja en, inte båda. Första va att gräva min egen grav i arbetslägret, en bipolär som lever livet i ändpunkterna blir inte långlivad rent statistiskt så jag menar det ganska ordagrant. Det finns liksom ingen kost eller tillskott eller nått som kan kompensera för det. Andra alternativet var att hitta ett helt nytt sätt att leva och samtidigt som jag insåg det så var valet redan gjort.
Kapitulation
Jag började skratta när det gick upp för mig att det var jag själv som hade nycklarna till fängelset jag hade skapat för mig själv. Kunde ju för tusan bara GÅ UT! ÖPPNA!! Men det var ju tryggare att bara vara kvar än att dra och inte vad som finns utanför, men jag var redo att lägga mig platt för förändring. I vilken form den än kom. Redo att lägga mina egna lösningar åt sidan och kapitulera inför att inte längre göra på mitt eget sätt och var ju på tiden! Bästa jag gjort!!
Att skapa nått hållbart från det ohållbara och att vara ingen
Jag ska inte dela hela historien så jag sammanfattar: jag bytte miljö till en som inte tillät mina gamla beteenden utan krävde att jag utvecklade nya. Självisolering byttes mot gemenskap och prestation mot närvaro. Inte nått som skedde i en handvändning men sakta sakta började jag öppna upp istället för att stänga av och jag har t.ex gått i affektskola! Jag som trodde att jag känner minsann varenda känsla men nej det gjorde jag verkligen inte, kunde inte ens identifiera de korrekt och don’t get me started on grundläggande mänskliga behov…
Får inflika att jag älskat att göra det jag gör jobbmässigt, till största del och haft en ganska bra livsstil mellan varven, eller riktigt bra till och med, så det är inte riktigt så svartvitt som jag tenderar att beskriva saker. Jag har svårt för gråskalor och blir gärna dramatisk 😅 Min galopperande arbetsmani gjorde det i alla fall väldigt tydligt vilka problem som funnits med mig hela tiden och lagt grunden för det. Nu fungerar den här grunden bättre och har fått lära om lite grejer. Övat på att ‘bara vara’ (som jag hatar) och göra saker från ett lite annat håll, utan att det ska bedömas som bra eller att jag behöver vara bra. Eller ens någon särskild. Verkar visst som att man får existera ändå!
Varvade diagnosmanualen och kom ut som helt normal!
Om det skaver i själen, skaver tills det blöder och något känns tvärfel i tillvaron, då bör man lägga krutet där och inte stojja runt på sociala medier för den enda man försöker lura är sig själv. Jag har dock inte stojjat runt så mycket utan trodde framförallt att något utanför mig själv skulle fixa det som kändes fel på insidan. Delade om mina tappra försök men fick sluta för autenticitet är en grundvärdering hos mig och jag började känna att fan jag målar och målar på ett jävla rivningsobjekt och tror att det ska funka, nej snälla nån jävla heder får man ändå ha! Men det var envist och svårfunnet, varken jag, psykologer eller terapeuter såg det men jag fick ett gäng spekulativa diagnoser. En liten tröst om än falsk för det är ju vad som är bakom som är grejen. Men de kan ju inte se mycket mer än vad som syns och det man själv inte ser det ser man inte, så har man turen att matcha lite diagnoskriterier så känns det i alla fall som man får lite svar. Men rätt hjälp uppenbarade sig, funkade med en gång (nästan) och det visade sig att t.ex ja bipolariteten är väl där och så men jag kan genom mitt beteende göra den sju resor värre, men låter jag bara bli det (och tar min bipolärmedicin) så är jag helt (eller nja tillräckligt) normal faktiskt. Extrovert också! 😄 BAM!! 💥👊
Såatte…
Jag tror jag varit långrandig nog för idag och känner mig nöjd med dagens delning så jag stannar här!
Texten är bitvis krypterad av integritetsskäl så är det nått som är obegripligt så fråga vettja! Är det inte sant har jag hittat på det, men orkade du läst ända hit så är det för övrigt obligatoriskt att kommentera! *skojar* men jag läser och blir glad! Svarar också! 🤓
Tillägg: Oj jag hade inte räknat med riktigt sååå många kommentarer 😅 Wow! Tack! ❤❤❤ Som svar på en återkommande fråga så har jag fått bl.a. psykodynamisk terapi där man tittar på psykologiska försvar som man har utvecklat, snarare än att det skulle vara något fel i ens hjärna eller fel på ens tankar. Mentaliseringsbaserad terapi är en annan del, som jag ska utforska vidare. Det mesta handlar om att öva upp känslospröten. Påminn mig bara igen om jag missat att svara på din fråga! ❤
Du är bipolär light ?
Kör du fortfarande microdosering av medicin som du gjorde med antidepressiva ?
Är det lamotrigin du tar eller något äldre som litium ?
Har blivit erbjuden litium men det känns som ett för stort steg när jag egentligen inte tror att jag är bipolär även om det skulle kunna vara så. Svår insättning och mycket kontroller.
Diagnoser är svårt. Antidepressiva gör mig uppvarvad och mer funktionell vad gäller vad som krävs av mig inte bara vad gäller jobb utan annat som har med familj att göra men det är fruktansvärt jobbigt att ständigt gå på högvarv och även om andra tycker jag verkar glad så är det inte något positivt om det är påtvingad glädje. Är det jag som skrattar eller är det mina mediciner som gör mig så fruktansvärt extrovert och sorglös.
Utan antidepp upplever jag djupet i musiken och kan njuta av maten med antidepp försvinner djupet. Antar att det har med dopaminet att göra. Risken är stor att fastna i ensamheten, depression och bara stanna hemma men om det är så att jag trivs där varför ska andra få bestämma vad som är bra för mig. Hellre väljer jag stabil och låg än uppvarvad och pratglad. Maniska människor upplevs säkerligen omätligt uppåt men det är ett katastrofalt tillstånd. Det positiva med SSRI är att jag blir mer tolerant vad gäller intryck. I vanliga fall processar jag information på djupet och det tar mycket energi med ssri blir det ganska tyst i huvudet och jag får mer uthållighet och hittar på mer saker med andra människor.
Fördelar och nackdelar det är inte alltid lätt att välja.
Lycka till med medicineringen jag hoppas den funkar bra för dig !
Jag är inte helt övertygad om min bipolaritet men typ 2 står i journalen just nu i alla fall. Jag käkar lamotrigin, full dos, inget fipplande 😄
Hej Martina, fint att höra av dig.
Jag är nyfiken på hur det går med insikt-meditationen du började med. Hur ser din rutin ut angående detta och kommer då åka på fler 10-dagaskurser?
Kommer absolut åka på flera 10-dagars!
Har ingen kontinuerlig meditationsvana utan det går lite i perioder. Just nu kör jag traditionell vipassana-meditation igen 🧘♀️
Tack Martina❤️❤️
Tack för din öppna, ärliga och utlämnade text, den berörde mig djupt. Fantastisk förmåga att se och sen välja annat, inte alla har den. Håller själv på och omvärderar och bygger nytt efter en massiv hjärnblödning. Livet alltså 💕
Här är min kommentar.
Jag läste och narcissisten i mig fick texten till att handla om mig.
Har inget med narcissism att göra 🙂
Fy vilken jobbigt och svår tid det låter som du har det! Också varit i skaran som går in och kikar efter uppdateringar.
Glad att höra du lyckats komma till nya insikter, det är inte lätt det och kan vara ännu svårare att behöva ändra eller acceptera det som skaver och som kanske inte alltid går göra något åt!
Har också haft en stor resa detta året. Värsta återfallet i anorexi hitills som jag trodde var över, men trots det haft mitt bästa år på väldigt länge (mentalt). Har kommit ungefär varannat år och alltid undrat om det kunde vara bipolaritet i bakgrunden eller varför det är så regelbundet. De kollade bara upp personlighetsyndrom för min del och gått DBT och litar inte på dem som jag träffat som varit rätt imkompetenta. Dock bra hjälpmedel med DBT och KBT för att förändra och ha mer makt själv. Men detta var helt klart fysiskt som triggade mitt återfall och som höll det vid liv. Inte alls som att vara psykiskt sjuk som tidigare.
Iallafall blev jag i år väldigt medveten om vilka delar i livet som stoppade mig för att leva mitt bästa liv, tog bort all friktion och började jobba med hur jag kan få motivation framåt. Behövde också sluta göra det som jag alltid gjort och se till att bli medveten om alla rutiner och vanor jag byggt på. Autopilot ska bort och jag ska våga ifrågasätta mina år inlärda betenden och tankar! Från att inte klara av promenader till att ta personbästa på gymmet. Rätt sjukt vilken effekt och hur tydligt alla ändringar blev när jag varit så i extremen. Nu är jag mycket bättre form fysiskt, men måste läka på alla plan vilket tar tid. Och har såklart nya utmaningar som ihållande motivation, fokus och allt sånt, men det är ju en del av livet och det som jag lever för att lösa,. Jag behöver bra och lagom med problem för att få motivation och mening i livet. Men verkligen tacksam för allt jag lärt mig om biohacking för att läka mig själv på detta viset.
Så återigen tack för allt du lärt ut till mig och alla andra och hoppas du fortsätter din resa nyfiket! Imorgon är en ny dag som min mormor hade sagt.
Martina! Du är en fantastisk förebild som går din egen väg, provar dig fram och vågar byta riktning när du känner att det behövs. Jag är så glad att du verkar må bra, du verkar vara fylld av inspiration. 😀 Ha det fint!
Hej Martina!
Tänkte att du skulle vara intresserad av följande artikel:
https://www.genengnews.com/topics/translational-medicine/gut-microbiome-and-bone-density-connection-found/
“Scientists report that a relative abundance of certain gut microbes may be related to skeletal health. If confirmed by additional research, the findings could provide the opportunity to alter gut microbiomes to achieve better bone health, as more is learned about “osteomicrobiology,” a new term recently used to characterize this relationship.”
Vad kul att få en uppdatering! Har gått in och kollat lite titt som tätt och tänkte idag hmm ska jag kolla nä sannolikheten att hon har publicerat något är ju promillelåg, men kollade ändå och DÄR var det en uppdatering.
Alltid kul att höra dina tankar, vilket område det än är inom. Ha en fin dag!
Söta du! Vilken resa du gjort. Igen. Just insett hur icke autentiskt de flesta människor lever inkl mig själv och kör coaching för att höja ribban på min integritet.
Liten fråga, hur vet man om man har light version av bipolärt?
Heja dig och hoppas du har en fin kväll!🙏🤩😍
Kolla en bipolär-screening grejs från google, hittar denna t.ex https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/psykiatri/bipolar-affektiv-sjukdom/
Här Erica har du en mycket bra sida med varianterna 1-5
https://balansriks.se/bipolar-sjukdom/
Visste väl att det skulle löna sig att trånande klicka in här nån gång i veckan och hoppas på livstecken! ❤️ Vilken resa, det låter sunt och underbart.
marvelous Martina! vad roligt att få en update, har funderat på om man kommer att få höra något mer från dig. vill bara uttrycka min tacksamhet för allt material du delat med dig av genom åren. Du har din hollywoodstjärna on the Boulevard of Internet, en levande legend!
Haha det var värst! ❤ TACK!!
Tack för allt du bjussat på Martina och lycka till på din nya väg <3
Fint att höra ifrån dig! <3
Ta hand om dig.
Tack för att du delar med dig av dig själv!❤️❤️❤️ hur vet man om man är bipolär?
jag har ADHD.. har hört att bipolär sjukdom och ADHD kan gå hand i hand.
nu är jag inte manisk “vad jag vet” men det känns som att jag alltid har haft tvångstankar på något sätt.. vet inte om du känner igen dig i det? 😅
Glad att se dig tillbaka. Och nyfiken på att få höra mer om din resa.
Jag har fått så mycket inspiration och kunskap från dig genom åren. Stort tack för det!
Välkommen tillbaka när än du dyker upp nästa gång.
Kramar
Jag uppskattar alltid dina texter och jag gläds med dig att du verkar funnit en väg som ger dig frid o lycka och en känsla av välsignelse 🙂
Hej Martina.
Fin delning! Hur bor du nu och hur lever du ditt dagliga liv? Fet hade varit inspirerande att höra mer om hur du lever nu.
Jag tänkte även höra med dig om du någonsin testat homeopati. Jag har alltid tror det var hittepå. Men när en homeopat hjälpte min dotter bli bra på några veckor med det som vården inte kunnat göra på fler år!! Då blev jag nyfiken. Nu har jag fått hjälp med min “medfödda” depression och är snart i steget att helt fasa ut min SSRI jag tagit i 27 år. Jag är helt tagen av hur bra det är. väl väst att prova då det inte ger biverkningar samtidigt som man ff kan ta sina vanliga mediciner.
Tack, roligt att du hittat något som fungerar för dig! ❤ Jag har svårt att tro på homeopati tyvärr, men respekterar allt som funkar för andra. Jag kommer uppdatera mer senare men nu är jag tillbaka på gården med mina djur och så 😊
Alright det var bara ett tips ❤. Aha en gård, vad mysigt ❤. Ankorna är så roliga 🦆👍
Åh vad roligt att höra från dig och att läsa att du mår så bra! 💜 Och ett par frågor! 😁
Fortsätter du att undervisa och doktorera, eller har du bytt bana helt?
Blir också nyfiken på hur du bytte isolering mot ensamhet, nåt jag skulle behöva göra. Bor du i kollektiv?
Önskar dig allt gott!
Jag ska göra klart min avhandling och vill jobba med forskning men i en annan kontext, mer socialt liksom. Bodde kollektivt ja men inte just nu 😊
Yey! Vad kul att se dig ! Och ”lämnar också en obligatorisk kommentar” 😄 … så fint att höra att du gör detta för sig själv! Måste banne mig vara svårt! Så kudos till dig ❤️
Skitsvårt, JA! Tack för din kommentar ❤
Älskar’t! <3
stark utsikt från en insikt. Vissa bipolära är bara i den maniska fasen. Det är väl de som klassas som arbetsnarkomaner. Inte det bästa på lång sikt. Livshjulet är ett bra tips för att se hur ens liv ser ut i förhållande till helheten. Råder stora obalanser är risken stor för framtida hälsoproblem och utbrändhet.
Mitt livshjul va total katastrof!! 🥵
Åh tack! 🙏 Och kram! 🥰
Hej Martina!
Glad att du är tillbaka, alltid intressant att läsa dina inlägg! Vi kämpar på och jag känner igen mig själv i mycket av det du beskriver!
Hälsningar Anneli
Läste dit inlägg igår och de kommentarer du fått precis.
Du skrev att du gärna ville ha kommentarer och jag kände att jag gärna ville ge en
positiv kommentar också men den verkar ha tagits bort – av någon…
/Marie
Tar aldrig bort kommentarer om det inte är nånting otrevligt, tar ett tag att godkänna ibland bara eftersom jag gör det manuellt ❤
Hej Bästa Martina,
sådan fantastisk beskrivning av din resa med dig själv. Jag tror du gör helt rätt!
Ha det bäst!
❤❤❤
Bra att du tar hand om dig. Trevligt att läsa från dig igen. 🙂
Skönt att höra att du mår bättre, lycka till framöver!
Du är så himla bra Martina, jag har alltid tyckt om, blivit hjälpt och inspirerad av allt du skrivit, oavsett vad det handlat om! Knäppt att jag kände en stark känsla av att jag saknade dig och undrade vad du gjorde just ikväll – så hade du uppdaterat! 😱🥳
Är så tacksam över allt fint, spännande, tänkvärt, intressant och annorlunda du levererat under alla år – men också väldans glad att du funnit fler insikter och verkar må bra, inte bara non-stop prestation och leverans! 👌🏻🌷❤️
Inspirerande o intressant läsning, vilka insikter!
Var stolt 🥰
Älskar att höra dina reflektioner och tankar! högt som lågt!
Vilken insikt och resa, som fenix fågeln ur askan du stiger. Nu med färgseende!
Finns där en mening med mänskligheten bortom tid och rymd?
Tack för biohacking, nu blir next level bio kvanthacking! (GPT-4?)
Äntligen ett livstecken 😊.
Hur funkar bipolärmedicin? Är det den eller din nya livsstil som gjort dig mer extrovert?
Nya livsstilen har gjort mig extrovert, bipolärmedicinen hämmar mest glutamat i hjärnan och gör en mer stabil typ. Funkar främst mot bipolär depression 😊
Prova en gång att bara deleta hela inkorgen utan att kolla Det är en uppfriskande upplevelse
Jag känner mig som en robot Om jag inte jobbar vet jag inte vad jag ska göra 🤔
ROBOTKÄNSLAN SUGER!!! Avskyr att hamna där och vill aldrig dit igen, bra tips om att bara deleta allt haha 😁 Revolt!
Wow, extrovert, bra så. Ta hand om dig och tack för dina tankar, de stöttar ☀️
Jag önskar dig allt gott! 🌼❤️🌼
Tänkte på dig igår. Inte tänkt på dig på länge. Synkronicitet. Tack för uppdateringen!
Roligt att läsa nytt inlägg från dig 🤗
Välkommen tillbaka även om det bara är ett gästspel. Själv är man så trög på förändring så man kan läsa dina gamla sanningar och fortfarande inte riktigt ta in allt. Läste om handbok i biohacking nyligen och fick (tyvärr) en del insikter, jag borde ju veta har ju läst den förr:-) Så de förändring som du i stort sett själv roddat dig igenom är starkt jobbat. Men det är nog alltid en resa när man själv blir produkten det är nog helt nytt för vår uppfattningsförmåga.
Så kul att du skrivit igen!!! Vilken självinsikt, och modigt att berätta.
Vet – har varit i fällan. Dyrköpt erfarenhet.
Ja när man är en maskin bara… 🥵
Bloggen räknas inte till sociala medier tycker jag utan till information och utbildning, i alla fall det du brukar skriva om 🙂
Skippa Insta och FB!
Men fortsätt gärna med bloggen. Jag har saknat den 🙂
Det är en bra idé för att skriva fritt är ingen press på samma sätt som att “visa upp” hela tiden som det blir på insta!
Allt sker när det ska ske, det är när man släpper och låter saker bara vara allt faller på plats. Det här var/är din väg och kontrasterna gör att vi växer. ”Life is suppose to be fun” det känns som du landat i det, grattis och lycka till ❤️
Kram till dig, fina du 🩷
Från “storasyster”
🤗
Kul att få en uppdatering från dig Martina, och roligt att höra att du verkar må bra! 🙂
OM du i framtiden vill dela mer av din resa så hade det varit superintressant att läsa. Är själv fast i någon slags prestationsbubbla och isolerar mig för mycket från omvärlden. Längtar efter något annat – men vet inte riktigt vad, eller hur jag börjar ta mig åt rätt håll.
Huu prestationsbubblan alltså… den kan hålla en i ett järngrepp 🥵
♥️
tack för att du delade med dig, har saknat dig ❤️
Skönt att du mår bättre!
🙌🏻🙌🏻🙌🏻
Jag känner igen mig i det du beskriver och är glad att höra om någon med liknande beteende även om inte allt är exakt lika. Prestationsfokuseringen är det jag funderar över mest just nu och försöker hitta sätt att frångå det men det känns som att min identitet delvis försvinner då så det är svårt.
Tack för allt du skrivit och delat med dig av tidigare och för detta inlägg. ALLTID inspirerande.
Så fint skrivet Martina ❤
Fortsätt bygg din karaktär
Härligt att höra av dig igen Martina, har saknat din inspiration.
Just nu ser jag själv över var jag är och vart jag vill/ska ta vägen i liv och karriär, så det blev en bra påminnelse att läsa dina ärliga ord.
Vi kan väl ta en dag i taget bara och strunta i förväntningar och krav?
Tack 🙏🏼
Härligt att du överlevde!
Det har tagit mig ca. 7 år att börja komma tillbaka så pass att jag kan belasta kroppen med styrketräning 2-3 ggr/vecka, samtidigt tacksam att jag fått vara med om denna resan där jag funnit mitt genuina mig, jag har fortfarande issues att ta tag i, men är iaf. medveten om dom och inställd på att lära mig mer om mig resten av resan man har kvar
Jag delar några kloka ord som Mona Drar skrivit, läs dom gärna någon gång i veckan så du påminns ♡
Rustningen
När blir framåtanda och driv
ett uttryck för ovilja att vara i nuet?
När blir viljan att göra rätt för sig
till oförmåga att kunna ta emot hjälp?
När blir stränghet och dömande
signaler på upplevelsen av otillräcklighet?
När blir strävan efter perfektion
ett tecken på rädsla att bli sedd?
När är stress och utmattning tecken på att vi fyller tillvaron med alltför mycket görande och att vi har behov av mer varande?
När är smärta, värk och somatisk ohälsa uttryck för kroppens önskan att få bli hörd, respekterad och älskad?
När är ångest en vän som vill berätta att vi lever ett liv som speglar omgivningens förväntningar snarare än vår sanna drivkraft?
När är nedstämdhet en signal på att relationen till oss själv fått stå tillbaka och att hjärtat längtar efter mer utrymme?
Några tankar om utmattningssyndrom…
1. Det är ofta engagerade, ansvarstagande och lojala personer som drabbas. Inte sällan är man en högpresterare, vilket man kan vara inom många olika områden. Ofta är man omgivningens ”klippa”.
2. ”Koll på läget” brukar vara ett kännetecken. Plötsligt står man utan kontroll, känner varken igen sina reaktioner eller förmågor. Detta blir svårt både för den sjuke och för omgivningen.
3. Många som insjuknar har haft gott självförtroende som upprätthållits av prestation och beröm. När man inte längre kan prestera rasar självförtroende och självbilden rämnar.
4. Beprövade strategier som att bita ihop och jobba hårdare funkar inte för att bli frisk. Sjukdomen kräver omprogrammering. Smärtsamt, otäckt och energikrävande. Många möter ifrågasättande, från omgivningen och inte minst sig själva.
5. Vägen tillbaka kan ofta kännas ensam och lång. I backspegeln menar många att det var en nödvändig resa. När identitet och självvärde inte längre kan upprätthållas genom prestation tvingas vi ut på nya vägar. I bästa fall leder vägarna till ökad medvetenhet och en fördjupad relation till oss själva.
Egodöden är smärtsam. Marken under fötterna rämnar. Att förlora fotfästet ger oss möjlighet att släppa taget. Desto mer vi kämpar emot desto större tenderar lidandet att bli. Kampen kan pågå länge och vara oerhört smärtsam.
Att ge upp den individuella viljan kan kännas som att förlora sig själv och väcka djup rädsla. Att släppa taget inför en större kraft fyller samtidigt på och en lättnad infinner sig. Vi öppnar upp för nya möjligheter och upplevelser.
Att tappa balansen är kostsamt. Kroppen blir ofta mycket trött och kan behöva extra vila, återhämtning och näring. Det blir viktigt att ta hand om oss själva och skapa utrymme för att smälta och integrera det vi varit med om.
När vi gått igenom stormen börjar upptäckandet av det nya. Kanske börjar vi förhålla oss till omgivningen och oss själva på ett lite annorlunda sätt. Kanske noterar vi att problem som tidigare tycktes stora minskat eller förlorat betydelse. En ny slags självklarhet infinner sig.
Efter att ha fallit reser vi oss och vandrar vidare på lite stadigare fötter och med lite klarare blick. Tills det är dags att släppa taget och falla på nytt.
Jag möter alltför många som inte lever livet som de önskar. Kanske har man ett jobb där man ständigt tvingas kompromissa med sina värderingar, kanske lever man i en kärleksrelation utan närhet, kanske skapar ens sociala nätverk press istället för stöd.
Det mänskliga kontraktet består av glädje och smärta. Mörker och ljus. Livet är sällan enkelt hela vägen. Uthållighet och acceptans är viktiga ingredienser. Ibland behöver vi kanske ändå våga stänga en dörr för att kunna öppna en ny.
Rädslan för det okända är inte sällan så stor att vi väljer att stanna kvar. Det krävs tillit och mod för att bryta sig loss. Att lämna det välbekanta och bege sig ut i det okända är allt annat än enkelt.
Vi ska aldrig fatta stora beslut lättvindigt, särskilt inte om vi befinner oss mitt i en kris. Men kanske behöver vi bli medvetna om kostnaden vi ibland betalar för det invanda, bekväma och förutsägbara. Vår hunger efter trygghet släcker ibland vår livsaptit.
Får reklam från ett modeföretag. En film om kvinnors relation till sin kropp. Den berör. Jag känner igen mig själv och så oändligt många jag mött under mina år som psykolog. Kvinnor och män. Killar och tjejer. Relationen till oss själva är många gånger dömande och hård.
Vårt individualistiska samhälle bygger på strävan efter perfektion. Vi kan alltid bli mer, vara mer eller göra mer. Den mänskliga önskan att utvecklas och växa är en fantastisk drivkraft. Det är en avsevärd skillnad om kraften bottnar i nyfikenhet och lust eller i rädsla och otillräcklighet.
Jakten efter perfektion skapar upplevelser av otillräcklighet. Upplevelsen av otillräcklighet skördar offer. Den ligger bakom många destruktiva mönster, så som överprestation inom studier, arbete och träning, missbruk av olika slag och självskadebeteenden. Den driver också beteenden som att vi stänger ner och slutar försöka.
När vi känner oss otillräckliga försöker vi ofta dölja och kompensera. När vi inte kan vara oss själva fullt ut skapas en distans. Till oss själva och andra. Så ironiskt och hjärtskärande, för bakom strävan efter perfektion döljer sig ofta längtan efter kärlek och gemenskap. Genom att steg för steg försöka närma oss olika delar av oss själva kan vi nå fram till medvetenhet, förståelse och medkänsla. Otillräcklighetens motgift.
Den djupaste formen av medvetenhet involverar kropp, själ och sinne. Genom den egna upplevelsen får vi en integrerad förståelse och det går det inte längre att fortsätta som förut. Förändringskraft kommer med medvetenhetens våg.
Medvetenhet på denna nivå är bortom intellektet, hit når inga tvivel, här bottnar vi i själens sanning. Intellektet får stå tillbaka i denna process, släppa taget och följa. Vi kan inte nå det nya genom gamla strategier.
Strukturer som vi tidigare tagit för sanning och hållit oss fast vid rämnar. Vi har vuxit ur våra mentala konstruktioner och tvingas släppa taget för att kunna öppna upp för nya.
Egodöden sker gång på gång i uppvaknandeprocessen. Den är otäck, desillusionerade och samtidigt befriande. Den är en förutsättning för att komma närmre oss själva och vårt autentiska jag.
Vi behöver vanligtvis ta oss igenom många lager av anpassningar och möta såren som döljer sig därunder. Ytterst är det själen som håller i taktpinnen. Tilliten till universum blir kompassen som leder oss vidare.
Ibland utmanas vi gång på gång inom samma tema. Det kan exempelvis gälla gränssättning, gentemot andra och oss själva. Det kan handla om vår hälsa eller kanske nära relationer.
Det kan kännas frustrerande och hopplöst att gång på gång möta liknande situationer. Som att vi harvar runt i cirklar och aldrig tar oss vidare. Vi behöver möta de tuffa känslorna med förståelse och värme. Ta hand om oss själva i det svåra. Låta känslorna få ta plats men försöka att inte fastna i dem.
När livet insisterar på att presentera liknande situationer är det lätt att vi hamnar i motstånd och kamp. Vi accepterar inte att nuet ser ut som det gör. Kamp mot nuet aktiverar vårt stressystem och signalerar fara. Vi spänner oss och fastnar lätt i ältande eller destruktiva mönster. Det är inte alls svårt att förstå, men det är inget som hjälper oss vidare.
Om vi istället kan försöka utgå ifrån att livet inte jävlas med oss utan vill hjälpa oss att utvecklas kan vi istället utforska intentionen som finns bakom . Finns här något mer vi behöver öva och utveckla? Finns här möjlighet till växande? Finns här möjlighet att på sikt skapa en rikare och mer tillfredsställande tillvaro?
Önskar dig all lycka i framtiden.
Tack för din kommentar ❤ Har läst allting!
Va fint att du delar detta Martina, all heder.
Det är många, om inte alla, som känner igen sig mer eller mindre.
Kan appliceras på alla typer av upplevelser av meningslöshet i livet och att det måste finnas något mer än detta. Något känns fel, skaver.
Viktigt också att komma ihåg att diagnosnarrativet också är ett narrativ i vårt samhälle precis om alla andra där vi skall distraheras från oss själva, från vårt verkliga jag.
Klimatet, pandemier, krig och konflikter, elen, vattnet, läkemedelsbolagen, skolmedicinen, den inofficiella staten, det finansiella systemet… med mycket mycket mer. Allt som är riggat.
Vi behöver inte gå ut och slåss och demonstrera, om det inte känns som ett kall förstås.
Det räcker med att bli medveten.
Ser fram emot dina fortsatta framsteg.
/Marie
Ja diagnoser är ett kapitel för sig…
Jag blir så träffad -i mitt arbetsnarkomanihjärta- av ditt inlägg! Det är bra jag för jag behöver skakas om och jag blir glad av att du delar med dig. Jag hoppas att du hittar den väg som är för dig. Jag ska, for sure, leta min väg 🙏🌞
Saknat dig 💞, har de flesta böcker du skrivit och går ofta tillbaka till inlägg du gjort och läser och
”praktiserar” .
Instämmer med Richard ovan. Läste hela vägen och ja, du har varit saknad. Tyckte att jag kände igen mig (motvilligt) och ska läsa igen. Lite lugnare.
Hej Martina! Som påpekats ovan, du är saknad och även jag blev glad för ett inlägg från dig. Och ett väldigt spännande sådant. Min personlighet är väldigt långt från din, jag har alltid arbetat så lite som möjligt, bara så pass för att klara mig, så att säga. Gör det jag ska men inget mer. Mina prestationskrav ligger mer på det personliga planet, hur jag ska agera mot andra för att duga. Men med fler år på nacken och en inre mognad på det har jag kommit underfund med i princip samma saker som du, screw it. Jag duger ändå, med eller utan andra. En fin insikt.
Jag tycker du är en oerhört intressant människa, din kunskap, dina tankar och ditt resonemang fascinerar mig och skulle du skriva en bok skulle jag hänga på låset för att få läsa den!
Hoppas du landar en skön tillvaro när du är mogen för det.
Kerstin
Tack fina du! ❤
så glad när jag såg att du gjort ett nytt inlägg ❤️ jag har följt dig länge länge! ta hand om dig!
Åh vad glad jag blir över att se ett inlägg från dig! 🙌💃🏻 Har såklart undrat hur du mår, och jag hoppas att du mår så mycket bättre nu. Strongt av dig att dra i handbromsen och kliva av karusellen! 💪 Önskar dig en mer balanserad framtid, och det är jag övertygad om att du kommer att se till att du får. All lycka! 💞
Hej 👋🏼 och vad kul att höra av dig💐❤️
Livet är föränderligt. Och det är så sunt att välja olika vägar när de uppenbarar sig, tänker jag.
Nu är ju jag ingen karriärist, utan jag lever för min fritid och mina hundar.
Men för ganska precis ett år sedan nu så dök en annan väg upp för mig.
Ett nytt jobb (70%)och en fin lägenhet i Arjeplog, Lappland. Nära fjäll och urskog. Men jag hade aldrig varit där och kände ingen.
Men jag behövde inte fundera många vändor innan jag tackade ja! Så det blev flytt från Sundsvall hit upp. Bott här i ett år nu. Och är så förnöjsam 🤩
Fint att läsa! Jag blir nyfiken på vilken hjälp som uppenbarat sig. Vet ju att du haft ten coach eller liknade som pratat om Enneagrammet tidigare och att du är en fyra. Det du beskriver liknar mycket det masochistiska beteende självbevarande fyror kan ha. De är inte så välkända men Beatrice Chestnut och Uranio Paes med CP Enneagram beskriver det så bra. Jag utbildar mig hos dem och igår pratade vi just om fyror och det var flera fyror som berättade om liknande känslor och beteenden.💚
En del i min hjälp handlar om mentalisering (mentaliseringbaserad terapi) att koppla ihop sig liksom ☺
läste hela vägen så här kommer den “obligatoriska” kommentaren😀
Du har varit saknad bara så du vet !
Nämen va gullig du är, blir skitglad! ❤
Enig!
Som följare så saknar man dina tänkvärda och inspirerande inlägg, tack för denna hälsning till oss och hoppas att du mår riktigt bra 🙂 glädjande att läsa att du funnit vägar/livsstil som passar dig mycket bättre, önskar lycka till ❣️
Så klokt! Underbart att läsa ditt inlägg! Önskar dig all lycka och medveten närvaro i livet ❤️
Har också saknat dina texter. Vill gärna höra mer om hur du konkret har gjort.
bra gjort. inget fel i att finnas för andra, men hur gör man det om man inte finns för sig sjy
Kul att höra ifrån dig igen, saknar dina inlägg. 😊
Vad bra att du kommit till så bra insikter, önskar dig all lycka!
Jag har saknat dig! Glad att du har valt vägen att leva o att du vågade gå den vägen!
Du ska veta att du haft stor påverkan på mig, öppnat mina ögon för kostens påverkan på kroppen, hur allt hänger ihop biokemiskt och fått mig att börja styrketräna. Så du hjälpt mig att ändra mitt liv till ngt bättre och mer hållbart. Tack för det! Har vissa av Dina böcker som återkommande uppslagsverk😀, och har också köpt och gett till vänner som kanske är redo för förändring.
Önskar dig lycka till med ditt liv och kommer fortsätta bli glad när du dyker upp på Facebook. Ifall du nu väljer att göra det!
Allt gott!!❤️
Bra du hittat ut. Det kändes att du behövde det
Så glad för din skull! väldigt fint av dej att dela dina upplevelser, du är grymt bra på att beskriva och det är roliga beskrivningar fast allvarligt tema. Tack ❤️
Trevligt att höra från dig. Håller du på med studierna som doktorand eller är du klar?
Jag har en todo-lista när det gäller min släktforskning. Om jag betar av 10 av dem per dag så är jag klar om 2 år.
Sedan är det mycket annat som också behöver göras och då ökar listan.
Om jag struntar i listan då och då så drabbar det princip ingen…
Snart klar! Ska skriva ihop allting bara 🤓
Tack för att du delar med dig. Du är väldigt saknad i sociala medier så det var skönt att få en uppdatering från dig. Fortsätt att hand om dig! Jag är så glad över att du börjar reda ut allt så att du kan må bättre!
Hej Martina, det gör mig glad att du hittar rätt och fortsätt på den vägen. Jag saknar dina uppdateringar men det känns ändå bättre att veta att du mår bra och lever ditt liv. Du har varit och är fortfarande en ledstjärna inom LCHF och och Keto. Jag har en del av dina böcker och jag hoppas snart att jag kan dra nytta av dem fullt ut så att jag själv kan göra en resa där jag kommer att må utmärkt så småningom.
Peder
Så bra! Mycket igenkänning! Ta hand om dig själv först! Släpp kraven. Affektskola lät intressant. Men hittar bara kurser för gruppledare. Var kan man gå som deltagare?
Jag tror att man hittar en psykolog eller terapeut som jobbar psykodynamiskt! Där kan det ingå, eller jag tror det gör det 🤓
Fina du!
Härligt att få ta del av turerna.
Hög igenkänningsfaktor, även om resan min ser annorlunda ut (o jag nog inte kan klassas arbetsnarkoman… eller.. bara för att man byter bort avlönat mot lustfyllda saker o frivilliga uppdrag.. kanske det egentligen.. är en annan sida av samma mynt?!?)
Livet är komplext, fantastiskt.. o är en resa jag inte vill missa. Ibland står man på näsan, tvivlen staplas.. men så vänder det
O igen.
Ser fram emot fler tankar o reflektioner. Från dig. Att ta del av.
Om det sen sker imorrn eller om ytterligare ett halvår spelar mindre roll. Tid är ett luddigt tänkbart begrepp. Ja, när man tillåter det vara så.
Välkommen ut hit! Igen
<3
Kul att få läsa saker du skrivit igen.
Hoppas du hittar rätt väg framåt, hittills verkar du ha hittar rätt, om än med lite senvägar.
Ser fram emot nästa text.
Tack för att du delar! Har saknat dina inlägg men glad och höra att du mår bättre. Ser väldigt mycket fram emot att höra mer om vad du förändrat och hur du lever nu, för att må så mycket bättre. Tycker om kopplingarna du gör mellan livsstil, kosthållning, diagnoser och vetenskapen du kopplar på. Heja dig!
you know it, att jag läser och finns här. love love love och framåt
Welcome back! ♥️♥️ Starkt jobbat! Vilka barriärer du kommit över!
♥️
Du är cool, både när du gasar och när du bromsar, kapitulerar och reflekterar. Jag önskar dig allt gott. Grejen är väl att hitta balansen. Kram
Tack du! ❤
Inget roligt och skojar inte!
🤭
Så skönt att få ett livstecken!
Så fantastiskt roligt att höra av dig och så lika roligt att du hittar rätt!
Har undrat vad du tog vägen och saknat dina mail! Glad att du dök upp!😀
Underbara livsinsikter och tack för att du delade med dig av din resa, Martina! Är själv en arbetsknarkare också och en viktig insikt jag kom fram till var att jag alltid kan hitta en todo till. När man uppnått ett mål eller till och med innan man uppnått det dyker nya upp. Det tar aldrig slut och man kan därför köra på hela dagen lång. Insikten jag fick var att bara börja sätta punkt för dagen trotts att det tog emot. Men det finns mer saker än så behöver göras. Vem vet kanske hakar jag på din väg 🙂 Stor kram vännen!
TACK! ❤