Jag är sååå trött på det eviga hetsandet och jagandet kring att gå ned i vikt genom stress, press och kontroll. Givetvis unnar jag alla människor att vara i sin bästa form med så låg fettprocent som man själv önskar, men det är det där ångestfyllda hetsandet som jag tycker är så tråkigt. Jag “deffar” just nu kan man väl säga, och jag räknar ingenting förutom att jag mäter blodsocker och ketoner för att jag vill vara i optimal ketos. Men ingen hunger och ingen cardio och det är inte vad folk vill se eller höra har jag märkt.

Många VILL att jag ska bekräfta att “Ja du måste faktiskt äta mindre än du gör av med” eller “Ja du måste dra ned på fettet när du deffar” eller “Ja även jag svälter mig till en grym form” men det kommer jag ALDRIG säga för det är INTE sant! Nej, nej, nej!

Inget annat djur behöver späka sig själv för att vara i perfekt form, inget annat djur känner sig förvirrad över vad den ska äta. Det är bara människan och människans husdjur som blir feta och behöver “gå på diet” och det är högst onaturligt!

Just därför blev jag så enormt glad av Olivias kommentar för den här tjejen har fattat till 100% Jag kunde inte skriva det bättre själv så jag har bara kopierat hennes kommentar rakt av. Lyssna på Oliva här nedan, hon vet!

Olivia: Vill gärna inflika en kommentar rörande mängden mat, fett, träning osv. Jag har varit superstressad över att ”tajta till”, tappa fett och få mer synliga muskler. Har sett att det finns mycket muskler (tack vare tung styrketräning), men att de varit dolda under ett envist lager fett som vägrat släppa. Ökade träningsmängden, trixade med macros hit och dit, men ingenting verkade hjälpa! Bestämde mig tillslut för att strunta i allt vad vikt och magrutor hette och enbart fokusera på tillräckligt med fett för att vara mätt länge och att försöka få en balanserad tarmflora. Jag började med att ta saltsyra till måltiderna samt 1 msk resistent stärkelse (potatismjöl) i vatten, varje kväll.
Jag bytte även ut 3-4 styrketräningspass/v + cardio, till morgonpromenader när jag hann med det och enbart 3 HIIT pass/v. Först DÅ började det hända saker! Kroppen ”lugnade ner sig” och jag började att känna mig mer klar i tankarna och närvarande större delar av dagen, varje dag! Det är en helt sjuk känsla när man plötsligt en dag går från dimhjärna, svullen, träningsmanisk, till energisk med lyckoruskänslor, HELA DAGEN! Och så har det varit varje dag sedandess.

Klara tankar gör att jag väljer min mat med mycket stor omsorg och kärlek (snarare än ”hur påverkar dessa kalorier min vikt”). Tänker som sagt i termer av hur mycket fett jag behöver för att inte vara hungrig en timme senare. Detta resulterar i att jag äter MINDRE än vad jag någonsin gjort tidigare. Jag är helt enkelt inte hungrig! Martinas ketogröt är för övrigt den bästa frukosten jag någonsin förtärt, med den i magen har jag inte upplevt hunger på 5 timmar! (No joke!)

Under ett HIIT-pass idag så satte jag händerna i sidan av midjan för att ”vila” och upptäckte förvånat att de försvann väldigt djupt in! Min midja har alltså krympt väsentligt utan att jag ens hunnit notera det! ? Försök förstå känslan för en person som nästintill varit manisk med att mäta och väga sig själv hela tiden… magiskt!

Så mitt bästa råd är att sluta jaga den perfekta kroppen. Den kommer att uppenbara sig när vi börjar ta hand om oss själva inifrån och ut och börjar ge den det den verkligen behöver! (Tack bästa Martina för att du fått mig att inse detta…) <3

Jag delar Olivias upplevelse. Det är när man skiter i hur man ser ut och bara försöker äta och träna för sin hälsa och för att må så bra som möjligt som den grymma kroppen kommer som ett kvitto på att man gör rätt och lever rätt! Jag hoppas verkligen att fler landar vid samma slutsats och slutar tortera sina kroppar för det är inte värt det!