Återigen, jag har ingen beroendehjärna, men just nu lever jag som om jag hade haft det. Jag lever som en nykter beroendeperson. Dryg vecka nu utan kaffe, mitt sista “beroende” och snuttefilt. Det är supertråkigt, men jag är glad över alla insikter jag får och det känns som att min självkänsla höjs för varje dag. Jag gör det här för mig själv och för min hälsa.
Kaffet gör något med min hjärna
Jag trodde inte att det var så illa men jag måste erkänna att jag har varit mer duperad av kaffet än jag kunde ana! 
I våras gjorde jag ett rigoröst blodsocker/blodketontest som visade på full ketoadaptering trots kaffe, men det är så många mer aspekter som påverkas som jag då ignorerade.
Reaktiv hypoglycemi
Det är ett problem, även för lågkolhydratätare att “krasha” på eftermiddagen. Vissa somnar efter lunch, för andra kommer krashen vid tvåtiden. För ytterligare några kommer krashen vid fyra-fem. Det kommer en krash, och då kommer kaffet som räddaren i nöden. Man tar en kopp, eller två till och sen är man fine.
Här kommer det intressanta: dippen kommer även om man bara tar en liten kopp kaffe på morgonen! Den där lilla oskyldiga koppen ger världens sömnkoma på eftermiddagen!
Inget kaffe – ingen dipp
Att sluta med kaffe motsvarar verkligen att gå in i ketos, när det kommer till att ha jämn energi. Det kommer ingen dipp och det är fantastiskt. Å andra sidan kommer det ingen peak heller, som det gör med kaffet. Jag saknar den där peaken av extrem inspiration och produktivitet.
En sak som förvånar mig är hur stor skillnad det är på att dricka “1 liten kopp” jämfört med ingenting alls. Jag inser att vi alla har olika metabolism och att min koffeinmetabolism antagligen är helt skruvad eftersom jag får sånt extremt halleluja-moment av kaffe.
Jag hjular inte ur sängen direkt
Jag sa till Mattias igår när vi gick från affären, att det känns så otroligt grått och menlöst. Det är som att jag har en mini-depression. Dessutom är det skitsvårt att gå upp på morgonen, och det finns inte en chans att jag hjular ur sängen klockan 05 om inget kaffe hägrar. Glöm det! Jag går nu upp 3 timmar senare, men jag hoppas att det vänder och att jag kan hitta drivet igen.
Acceptans ger styrka och det blir okej
En av mina bästa egenskaper är min förmåga att acceptera situationer som de är. Det är en meditationsgrej tror jag, att ge sitt inre “okej” till det som är. “Det känns grått och tråkigt utan min älskade snuttefilt koffein, och det är okej”
Det är alltid okej att känna sina känslor, oavsett hur negativa eller otrevliga eller intensiva de är. Man måste inte “bota” sina känslor.
Planen nu är därför att bara genomlida den här något tråkiga tillvaron och åtminstone njuta av de fina effekterna det får på hälsan, formen och metabolismen!
