Resultatet hittar du här!
“Jag gör allting rätt, vad mer kan man göra?”
Det är väldigt lätt att tro att man gör “allting rätt” och därför bli väldigt frustrerad när man fortfarande har problem. För att inte tala om när man har “testat allt” och ingenting fungerar.
Känner du igen dig?
Jag får också den kommentaren “du som gör allting rätt…” problemet är ju bara att ingen vet vad som är exakt rätt. Det är bara en rad olika generaliseringar och antaganden. Vi antar att det är jättebra att träna – men är det det för alla? Är all träning bra? Vad händer om träningen sker helt fel tider, eller utan återhämtning?
Vi antar att rödvin är så hälsosamt. Ett glas rött för hjärta och kärl, för kolesterolet och för den dagliga dosen resveratrol. I vilka mängder då? Är det bra även vid fettlever? Är det bra även om sömnen påverkas? Eller om det aldrig blir ett glas utan tre eller fem?
Vi antar att “frukt och grönt” i generösa mängder är hälsosamt. Gäller det all frukt och allt grönt? Frukt innehåller i princip bara socker och vatten, och några vitaminer. Klarar alla den sockermängden? Grönt innehåller fibrer och antinutrienter som till exempel oxalater. Är det alltid bra med fibrer och oxalater? Även vid IBS eller läckande tarm?
Jag tror du förstår min poäng. Det är så lätt att tänka att man lever hälsosamt, byggt på dålig observation av sig själv, bristande självinventering och lösa antaganden. Faktum är att vid observationsundersökningar där folk blir tillfrågade att tycka till om sin egen livsstil eller sina egna kostvanor, så säger de allra flesta att de lever hälsosamt och att de äter varierat. Vi associerar “en varierad kost” till en bra kost utan att ha någon som helst definition för vad varierat innebär. De allra flesta äter inte alls varierat överhuvudtaget utan har kolhydrater från bröd, pasta, ris, chips, godis, bullar och kakor i klar majoritet ackompanjerat av mejeriprodukter som proteinpudding, kvarg, yoghurt, fil och smoothies.
Ej heller de som följer en mer nischad kost äter särskilt varierat egentligen. Det ligger helt enkelt inte i människans natur, och äter man bara näringstätt behövs inte mycket variation. Tanken bakom att variera är ju att få i sig alla näringsämnen, men det glöms lätt bort. Ta ett ägg till exempel, där finns nästan allting man behöver med undantag för någon enstaka mineral. 
Med grundlig självinventering kan man se svart på vitt vilka resultat som ens livsstil faktiskt får. Jag började logga allting analogt för några månader sedan för att få en bättre överblick över hur mycket jag åt och vilka livsmedel, för att hitta obalanser. Bara observationen i sig förändrade ätmönstret till att bli mycket bättre, mer fokus på näringstäta livsmedel oftare (lever och märgben flera gånger i veckan) samt minskad skärmtid och mer dagsljus. Sådana saker.
“Jag gör allting rätt”
Jag tycker att resultaten får avgöra hur rätt man gör. Finns det obalanser eller negativa saker i hälsan (tex dålig sömn) så är livsstilen inte rätt nog. Det räcker inte att “äta nyttigt”, meditera, träna och allting sånt. Det är hur man gör det som är grejen: hur man äter nyttigt (vilka livsmedel? Måltidstajming? Fastefönster?) Hur man tränar (Balans? Rörlighet? Cardio? Styrka? Hur ofta? Varför?) Hur man mediterar (hur långa pass? Hur ofta? Varför? Resultat? Integration och anpassning till vardagen?) och så vidare.
Livet är så otroligt komplext. Det är fler parametrar som spelar in än vad vi kan hålla koll på samtidigt. Därför kör jag ofta multipla lösningsåtgärder samtidigt, vilket har nackdelen att jag inte riktigt vet vad som gör vad, men det brukar i alla fall ge resultat 🙂 Huruvida det är rätt eller inte, det vet jag inte. Det ska i alla fall bli intressant att se vad de kommande provsvaren har att säga!
Relaterade inlägg:
Om att hålla sig på banan
Den senaste tiden har jag funderat en del på det här med att hålla sig på banan som ofta pratas om i beroendekretsar. Många av mina vänner är socker- och matberoende och de brukar uttrycka sig som att de “halkar av banan” eller “halkar i diket” när de tar ett okontrollerat återfall i sockerträsket. Jag kan relatera till många saker inom beroendesfären, kanske för att det är högst mänskliga saker som inte enbart har med beroende att göra. Mitt främsta “beroendeproblem” är mitt medberoende som innebär problem med gränssättning, svårt att veta vad jag själv slutar och andra börjar, svårt att uttrycka behov och så vidare. Det finns många likheter mellan beroende och medberoende, och en medberoende behöver inte alls ha någon beroende i sin närhet.
Uttrycket medberoende kommer ursprungligen från AA (Anonyma Alkoholister) för de märkte att det inte bara var alkoholister som hade problem, utan att de i alkoholistens närhet hade precis lika mycket problem.
Återfallsprevention för medberoende
Nyligen läste jag en extremt intressant bok som heter Vid Sunda Vätskor (Boktips! Köplänk!) som handlar om allting som har med beroende och medberoende att göra utanför det kemiska beroendet. Det var väldigt intressant för det är så många som fokuserar på huruvida en beroendeperson använder eller inte använder, men boken tog upp vad som händer när en person är missbruksfri men ändå inte mår bra. Det kan kallas för “torrfylla” eller att “torrdroga” men även medberoende-personer kan ha bättre och sämre perioder och “halka av banan” utan att för den sakens skull vara alltför destruktiva.
Tecken på kommande dikeskörning
Det kändes väldigt bra att se att mina egna beteenden var listade bland de 37 vanligaste beteendena. Det är lätt att tro att man själv är sååå unik och så är man ändå precis som alla andra! 😀
Här är några exempel på beteenden som föregår en negativ spiral:
- Sämre/slarvigare träning eller slutar att träna
- Missar meditationspass
- Svarar inte i telefon
- Ställer in träffar eller bokar inga träffar
- Ingen stajling (går runt i träningskläder dygnet runt)
- Sämre sömn
- Ersättningsmat istället för riktiga måltider (hoppar över måltider, glömmer frukosten, panik-äter en burk jordnötssmör)
Det kan också vara ökad nedstämdhet, irritation, tvivel, ökat “imposter syndrome”, motivationsbrist och så vidare. Nyckeln är att det uppträder cykliskt eller i skov och för någon med beroende så slutar det i ett återfall och för någon med medberoende blir det en dålig period som är svår att ta sig ur.
Lösningen för att hålla sig på banan
Steg ett är att hålla koll på sig själv och sina egna beteenden. Självinventering är en bra metod. Det innebär att man sätter sig ned minst en gång per dag och praktiserar mindfulness och kollar igenom sina egna beteenden med ärlighet och oräddhet.
Mina dåliga perioder föregås ofta av att jag inte checkat mig själv utan låter saker bli successivt sämre och plötsligt har jag inte lagat mat på en vecka, gått runt i träningskläderna och missat alla meditationspass.
Check yourself…
…before you wreck yourself!
Eller rutiner, rutiner, rutiner! Det är så lätt att tappa greppet om det som är viktigt och underhålla det. Man börjar hoppa över något träningspass… sedan ett till… sedan glöms något socialt bort, eller ställs in, och sen är spiralen igång.
För mig var det väldigt nyttigt att läsa om det här som ett vanligt mönster hos människor, medberoende eller ej. Jag kan se tendenserna i olika personlighetstyper också, allting måste ju inte ha en diagnos. Vissa är av- och på-personer helt enkelt och gillar sprintar framför maraton.
Känner du igen dig i det här? Eller har du något bra tips för att bli mer av en maraton-person? 🙂
Hur förhålla sig till tester?
Jag skriver en del om tester för att det ingår i den hälsointresserades verktygslåda. Dock för testerna med sig ett problem och det är att de aldrig kan vara en exakt representation av verkligheten, vilket jag skrev om i mitt förra inlägg om läckande-tarm testet.
Detta gäller alla tester och alla mätningar. Vi fångar för det mesta en ögonblicksbild, inte verkligheten exakt som den är. Dessutom måste vi fråga oss vad vi mäter. När vi mäter ämnen i blodet måste vi förstå vad de gör i blodet och varför. Låt oss ta könshormoner som exempel, de är aktiva i cellerna och transporteras via blodet. En stor andel av dem som befinner sig i blodet är inaktiverade och färdas med hjälp av ett komplex som heter SHBG (Sex Hormone Binding Globulin) men det tas inte alltid hänsyn till. Därför vet vi oftast inte hur mycket, till exempel aktivt testosteron, som finns. Då kan noggrannare tester mäta metaboliter och räkna ut det, men dessa tester kan vara svåra att få tag på.
Vad gör hormoner & andra ämnen i blodet?
Detsamma gäller vitaminer och mineraler, de har inte heller sin verkan i blodet och därför vet vi inte genom ett blodprov om det faktiskt finns en brist eller inte. Vi kan anta det om värdena är väldigt låga, men vi kan inte vara 100% säkra.
Poängen är att inte haka upp sig för mycket på testresultat utan titta på helhetsbilden samt väga in det fysiska och psykiska måendet. Om kolesterolnivåerna är kraftigt förhöjda till exempel, kliniskt sett anses det öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar och bör åtgärdas med medicin. Men vem är den här personen som har förhöjda kolesterolnivåer? Är det en vältränad person utan riskfaktorer, med låga triglycerider, låga inflammationsmarkörer och noll carotis plack vid ultraljudsundersökning? Eller är det en kraftigt inflammerad typ med flera millimeter halskärlsplack? Det är helt avgörande! 
Hur förhålla sig till tester?
Så svaret på frågan om hur man ska förhålla sig till tester är att se det som vägledning, men inte som den absoluta sanningen. De pekar onekligen åt ett håll, men helhetsbilden är mycket viktigare än enstaka provsvar. Det är sant åt andra hållet också, att om helhetsbilden inte är bra (dvs du känner dig riktigt risig) men provsvaren ser toppen ut – lita på din egen uppfattning av verkligheten.
Jag vet hur otroligt frustrerande det är att höra “allt ser bra ut” när man känner att det inte alls är bra. Det var den frustrationen som ledde mig till kostförändringar och sedermera biohacking, och idag förstår jag att jag back then hade provsvar som verkligen inte var bra (sänka på 30 till exempel) men som normaliserats av vården. Alla symptom jag hade då är borta nu, trots att det säkert inte är så stor skillnad på mina blodprover, för allting syns inte där!
Med det sagt vill jag absolut inte avråda från tester. Det är det redskapet vi har att använda, och det kan vara otroligt värdefullt många gånger, men världen står och faller inte med det 🙂
Att ändra strategi och upplägg
Jag har skrivit om mina olika hälsotester här på bloggen och planerade åtgärder för att lösa mindre hälsoproblem som har dykt upp. Min strategi är ofta att utgå från en målbild, till exempel anti-aging, läsa in mig på det och ta tester som är viktiga för det. De testresultaten som är suboptimala försöker jag sedan åtgärda genom en kombination av shotgunning (flera olika åtgärder samtidigt) samt monitorera resultaten objektivt och subjektivt.
Att ändra strategi och upplägg
För mig är det väldigt viktigt att vara dynamisk och ändra så fort något inte funkar. Jag kan hoppa till slutsatser väldigt snabbt men agerandet är ofta lite mer balanserat. I mitt förra inlägg om läckande tarm (läs inlägget här) var jag ganska dramatisk kring tarmstatusen, men efter att ha pratat med några olika insatta funktionsmedicinare har det visat sig att det inte var riktigt så illa som jag först trodde. Att ha lite leaky gut är otroligt vanligt, även bland keto-entusiaster. Man måste inte utesluta alla livsmedel för att fixa det för att jag redan är på ett bra spår och ska ändra några saker.
Mindre mejeri + några tillskott
Min första tanke var att köra PKD, ett väldigt strikt protokoll från Paleo Medicina i Ungern. Det verkar dock som att det inte är helt nödvändigt utan räcker med att utesluta mejerier ett tag, kanske lägga till lite mer rå mat men framförallt lägga till l-glutamin och colostrum. Sedan har jag min pro- och prebiotika också som kan göda upp en rikare tarmflora som tätar tarmväggen. Det borde lösa problemet så jag ska testa det här ett tag och sedan följa upp med ett nytt test.
Flera olika upplägg parallellt
Jag brukar samköra mina små projekt och försöka göra så att de hakar i varandra. Två andra projekt är min östrogen-hacking och min neurokemiska reparation. Östrogen-hackingen är en del i anti-aging som handlar om att få upp östrogenet och den neurokemiska reparationen handlar om att få upp GABA och uppnå “the edge effect” av att ha alla signalsubstanserna i balans. Min naturliga inställning är att vara överdrivet mycket i det sympatiska nervsystemet (fight and flight) men genom meditation, andningsövningar och HIIT (intervallträning) kan jag komma in i det parasympatiska istället. Detta främjar även den hormonella hälsan.
Det övergripande projektet är att sänka min biologiska ålder, så alla de här sakerna är små pusselbitar till det. Min tanke är att jag ska göra biologiska/epigenetiska ålderstest med jämna mellanrum för att se till att det går åt rätt håll, men de kan inte göras oftare än var 6e månad så det tar lite tid. Det gör dock inget, ger bara mer tid till experimenten 🙂
Relaterat inlägg:
