Vi är många som har trasiga självbilder, och jag har fått flera frågor om det här ämnet om vad man kan göra åt det.
Varför får man en trasig självbild? Jag skulle säga att det beror på:
- Mobbning
- Inte blivit sedd eller förstådd i skolan
- Inte blivit sedd eller förstådd hemma
- Varit i destruktiva förhållanden
- Asperger/ADHD/ADD eller annan “störning”
- Trauman
Hur många här kvalar in på någon av dessa? Jag skulle säga 90% eller mer om jag bara ska gissa. En del är väldigt duktiga på att kompensera för det, skaffa sig ett socialt skal eller laga självbilden på egenhand.
Vad är en självbild?
Hur man ser på sig själv och sin identitet. När självbilden är skadad känns det som att man inte vet vem man är eller vad man vill. Man vet inte vad man är bra på, eller vad man önskar sig. Man kanske rentav tror att man är en riktigt dålig människa, ondskefull till och med. Det är svårt att skaffa vänner, intressen eller göra saker eftersom man tror att man inte kan eller får.
När ens ideala bild av sig själv och den man själv tycker att man är går ihop och överlappar till 100% är självkänslan och självförtroendet på topp. För att nå hit behöver man inte bli en perfekt människa, man behöver bara möta sig själv med kärlek och förståelse, och lära sig att se på sig själv med nya ögon. Det här går att träna upp!
Vem är jag? Hur vet jag?
Mitt stående tips är att testa olika saker och se om det är roligt eller inte. Testa att måla, var det skoj? Testa att gå en matlagningskurs, var det skoj? Testa att gå en kvällskurs i psykologi, var det skoj? För varje grej som var tråkig, stryk den och gå vidare med det som var roligt. Det här kommer inte visa vem du är, men du kommer i alla fall veta vad du vill. Lita på det. Om du tyckte att det var hemskt roligt att skriva, gör mer av det. Om det var fantastiskt kul med dans, gör mer av det. Det är stärkande för självbilden!
Självkänslan och självförtroendet
Sätt ribban lågt och droppa alla vanföreställningar om perfektion. Ingen är perfekt, inte ens personer du följer på instagram som ser ut som skyltdockor, eller youtubers med de perfekta livet, eller din granne som tjänar hur mycket pengar som helst. Bara släpp tanken på att du måste vara som någon annan. Du har rätt att vara exakt den du är, hur knäppt och konstigt det än må vara. Du är här för att vara du!
Självkänsla är lite av ett hjärteämne för mig, så jag har redan skrivit en del om det:
- Bästa tipsen att stärka självkänslan
- Självkänsla och självförtroende kommer inte med åldern
- Anledningar till låg självkänsla
- Konsekvenserna av att leva med låg självkänsla
- Tecken på låg självkänsla
- The power of hög självkänsla
Och 2 videos…
OBS: Jag har absolut inte perfekt självkänsla. Då och då droppar den ned i avgrunden så det är något jag alltid får jobba på. Likaså min självbild då jag alltid upplevt mig som ganska jagsvag. Flytande, diffus… en kameleont som kan ta många olika skepnader. Men vem är jag? Man måste kanske inte veta.
Det går bland annat inte att se videon “Fixa din självkänsla i 6 steg” eftersom det kommer upp en i rutan där videon ska visas att videon är privat och behöver tillstånd för att kunna ses, ska det va så? 🙁
Japp jag tog bort den videon, kanske aktiverar igen…
Ok, var du inte nöjd med den? Hade varit intressant att se hur som helst! 🙂
aktiverat nu, men videsorna har ganska låg kvalité
Har levt med en man som tryckt ner min självkänsla i botten och hittar inte upp.
Hej!
Jag har precis tagit tag i att äta strikt lchf, ungefär en månad. Grejen är det att jag använder natural cykles och mäter temperaturen varje morgon. Senaste veckan har den legat 1-2 hela grader över mitt normala.
Kan det vara så att lchf höjer temperaturen pga högre förbränning på något sätt?
1-2 hela grader… är det verkligen rimligt? Från 37 till 39?
Brukar ligga på 36 som normalt 🙂
Kan ju vara termometern också, tänkte bara kolla om det är en känd bieffekt
Fast 38 är ju definitivt feber…
Hej…. Du nämde det mesta men hur vi lite känsliga personer eller hypersensitiva kan få lite hjälp . Har blivit mobbad i mina unga år och då visste jag inte att jag var lite extra känslig och nu efter 20 år så finner jag mer och mer i detta och kan på ett annat sätt välkomna mina känslor istället att inte våga möta dem.
Vilket bra ämne! Just idag som plåstret på såret för min del. Haft 2 vredesutbrott som jag är inte stolt över. Men har inte sovit nästan på hela natten. Så man är inte mer än människa men man dömmer sig hård!
Hälsningar
Tanya
Du skriver ‘Det här kommer inte visa vem du är, men du kommer i alla fall veta vad du vill’. Bra!
Men vad är om jag redan vet vad jag vill och vad jag tycker är roligast att göra och ändå har dålig självbild pga inga vänner? Och ingen som kan tänka sig att tillbringa lite tid med mig eller tom ge en kram (oh gud! vdet var väl ambitiöst av mig). Visst jag gör allt jag tycker är rolig och lever som alla andra men har inga vänner och får göra allt själv i livet.
Hur ska man då förbättra självbilden undrar jag? Det måste ju vara nånting med mig för att jag är nästan 50 år och inga vänner och ingen som bryr sig egentligen…
Det låter som att du är på fel geografisk plats! Kan det vara så? Jag upplever att det är enorm skillnad i respons på min person, beroende på var jag är någonstans. Om jag är i Halmstad så har jag i princip ingen att träffa. Jag lyckades inte få till en boksignering i min egen hemstad och har i princip inget vidare flow där. Är jag i Stockholm så hinner jag inte ens träffa alla som vill träffa mig, bara som ett Sverige-exempel. I Sverige har jag kämpat i många år med att skaffa tjejkompisar, här i Shanghai har jag ett party crew och hur mycket möjligheter som helst att hänga med andra, helt fantastiskt snälla och gulliga tjejer i alla åldrar. Så sjukt stor skillnad!
Jag är 99% säker på att det INTE är något som helst fel på dig! 🙂
Lite så har jag känt i livet också. Jag tror det delvis beror på att man i sin lilla hemstad mycket fortsätter att betraktas som den man var i unga år. Var man den utstötta, mobbade så är det svårt att bryta det i äldre år. Jag har i alla fall mått väldigt bra av att byta plats för att komma till att verkligen vara betraktad till den jag är och inte den jag var för 10-20 år sedan eller ändå längre.
På en ny plats så får man helt enkelt möjlighet att börja om.
Halmstadsbor är svårtflirtade. Det håller jag med om
MYCKET svårflirtade haha!
Nej, inte fel plats geografiskt, jag känner många i min stad, men de bryr sig inte. Visst kan vi träffas och har gjort men efter ett tag är det slut och jag vet inte varför. Eller jo kanske jag har sagt nej att jag vill inter hjälpa de längre, eller vakta barn, hund, katt… eller har en dålig dag, då är det ‘game over’ och jag är ensam igen.
Bara för att man känner många i en stad betyder det inte att det är rätt stad 🙂 Ta detta inte som en förolämpning nu men har du gjort ett aspergertest någongång?
Har inte så stora bekymmer med det du beskriver.
Däremot lider jag av “The imposter syndrome – bluffsyndromet” (Att tro att andra är mycket mer kompetenta än en annan och att manskall bli avslöjad som okunnig).och funderar på om det oxå grundar sig en en taskig självkänsla.
Jag tror det!
Den punkten jag främst känner igen mig på är “man kanske rentav tror att man är en riktigt dålig människa, ondskefull till och med”. Precis så känner jag mig! Så länge jag kan minnas har jag haft dåligt samvete över att jag upplever mig själv som en självisk och “ond” person, fastän jag på ett intellektuellt plan kan se att det inte stämmer. Det känns som om jag bär runt på en trevlig och vänlig fasad och jag är alltid rädd för att bli “avslöjad”. Jag har alltså en bild av mig själv som en ond människa och försöker på alla sätt dölja det.
Jag hade ganska svårt att förklara det ovanstående, men tycker att ditt inlägg satte ord på det jag har funderat över.
Det låter som att din självkänsla behöver lite uppmärksamhet 🙂
Jag tror att utbrändhet hör till listan. Jag har varit utbränt och upplevde att min själv upplevda självbild blev helt förstörd för en lång tid.
Ja, åtminstone för mig har utbrändhet spelat en väldigt stor roll. Just för att jag blivit uppfostrad med en extreeeemt prestationsfixerad attityd. Dvs jag har enbart fått bekräftelse utefter vad jag gjort, vad jag presterat. Betyg i skolan osv. Om man aldrig fått ovillkorlig kärlek som barn så blir ju självkänslan inte så värst bra. Sen blev jag utbränd första gången och fick världens identitetskris! Det som var “jag” var ju att skriva rapporter, vara “duktig”, ha många bollar i luften, alltid ställa upp, alltid prioritera andra före mig själv osv osv. Så jag gick från att vara helt fast i att tycka prestationer hängde ihop med mitt värde, till att bli heelt förvirrad över vem jag var. Upplevde en stor förlust. Men väldigt nyttigt kan jag tycka. Hellre att jag nu bygger upp min självkänsla utifrån “verkligheten”, än att jag levt kvar i mina gamla tankar om mig själv i flera år till.