Jag hittade det här citatet för någon vecka sedan: “När en blomma inte slår ut, ändra på omgivningen inte på blomman!” och det fick mig att tänka på hur vi alltid hittar fel på oss själva hellre än att ändra vår omgivning. Jag tror ju personligen att vi övermedicinerar som sjutton och att många medicinerar hellre än att ändra sin situation.
Medicinera för att stå ut med vad…?
Jag har själv varit öppen för att ta medicin för att stå ut med 9-17-jobb. Jag har tänkt att “jaja, jag kan ta den här medicinen, gå till jobbet och tjäna pengarna” men när man börjar tänka på hur det egentligen låter… att droga sig själv för att passa in i en mall. Det låter ju helt från vettet. Tänk hur många som drogar sig själva för att stå ut med sin partner, för att stå ut med sina egna barn eller för att stå ut med att bo kvar i sitt hem. Vårt samhälle är så konstigt och knäppt ibland alltså. Jag har en del vänner som går i pension nu, men som är allt annat än redo att göra det mentalt. Jag har också bekanta som hatar sina jobb och väller ur sig skit om sitt jobb varje dag för alla som vill lyssna, och hur många av dessa har fått någon typ av psykofarmaka utskrivet?
Ansvaret ligger på den som tar medicinen snarare än den som skriver ut
Jag är så kluven till psykofarmaka för på ett sätt är jag 100% för och tycker att det borde vara fritt flöde på allting som kan hjälpa människors psykiska hälsa. Läkare som sitter och håller på ångestdämpande medicin får mig att spy rakt ut. Jag tycker inte att psykofarmaka skrivs ut “för lätt” de har jag inte sett med egna ögon. Mitt perspektiv är mer på det personliga ansvaret att sluta göra saker mot sig själv som man uppenbarligen inte mår bra av, och att välja medicin för att kunna “stå ut”. Det är där jag har problem med medicinen och att vi övermedicinerar, för då är det inte längre att klara av att leva, utan att klara av en galen jobbsituation, ett tråkigt jobb eller annat i ens liv som inte ens borde vara där från första början!
“Vad behöver jag?” är mer stärkande än “Hur ska jag klara det här?”
Det är mer upplyftande att tänka på hur man kan ändra sin omgivning för att man ska må så bra som möjligt, snarare än att ändra sig själv för att passa in där man mår dåligt. Det här året har jag tagit jättekliv mot att leva ut mig själv mer och mer, försöker hela tiden hitta nya uttryck för min egna unika personlighet. Det är kul och inspirerande, till skillnad mot att vända ut och in på sig själv för att passa in här och där. För tusan, man får väl skapa sina egna sammanhang istället! Orka passa in liksom!
Vad tycker du?
Visst är det så, men min poäng var att medicinen skapade de symtom som medicinen skulle ta bort.
Det var speciellt för just Temesta. Detta hände när man åt enligt ordination. Alltså inte överdoserade.
För 20 år sen fick jag en medicin, Temesta, som skapade de problem jag tog den för att slippa. Det intressanta är att problemen kom trots att man följde doseringen! Det kom en stor artikel i en kvällstidning februari 1995. Jag slutade tvärt, och blev förstås jättesjuk. Det slutade bra, men jag fick inget beröm av min doktor. Skulle förstås slutat mer planerat. Blev tyvärr avskäckt för vidare medicinering.
Om man har tagit Benzodiazepiner regelbundet ett tag är det verkligen inte konstigt att bli jättedålig om man slutar tvärt, det kan till och med vara livsfarligt!
Så har jag gjort speciellt under min sista flytt å jobb-byte för 3 år sedan i sommar.
Jag flyttade från en ort å ett jobb där jag inte mådde bra eller passade in till en annan ort å ett annat jobb för jag trivs sjukt bra. Jag uppskattar levnadsglädje å lycka mer än ett jobb där jag bara mår dåligt. Och jag flyttade hellre till ett ställe där jag inte kände nån än att vara kvar å må dåligt.
Du har bara ett liv och då ska man väl må bra och vara lycklig, inte gå runt å må dåligt varje dag. Fler borde våga förändra istället för att bara klaga på sin verklighet.
Ja, håller med!
Absolut. Vissa har låga nivåer tex av seretonin och dopamin i hjärnan pga ärftlighet, stress, gamla depressioner eller nya och de nivåerna är inte bra att ha länge. Kortisolnivåer går inte ner osv. Man hoppar till som en skrämd hare för ingenting, sover vidrigt dåligt osv. Det är svårt att rätta till med livsstil eftersom det är andra saker som har gjort att det blivit så, eller varit så från början. Har själv alltid levt som en hälsomänniska men sovit dåligt sedan barn. Har haft en pappa som också gjort det och på den tiden fanns inte psykofarmaka. Han bara teg och led, drack mängder av kaffe för att hålla sig vaken och kunna sköta sitt jobb och blev så småningom förtidspensionerad för alla andra krämpor som kom så småningom av ett helt liv med depressioner och taskig sömn. Hade önskat att han fått lite psykofarmaka så han sovit bättre och känt sig gladare.
Ja absolut, ibland behövs medicin och det är verkligen hemskt hur psykiatrin såg ut för ett par decennier sedan, huu! Så många som led helt i onödan…
Det här inlägget hittade hem Martina.
Jag har precis gått igenom en riktigt tuff period mentalt och för att hitta lösningar och må bättre har jag skrivit en hel mängd listor och mål.
Men när jag läser igenom allt jag skrivit inser jag nu att nästan varenda punkt börjar med “Jag måste bli mer….” eller “Jag måste sluta…”.
Allt är alltså fokuserat på att jag måste ändra på mitt beteende, inom i stort sett varenda del i livet.
Jag är för känslig. Jag blir uttråkad för fort. Jag har inte en bra nog hobby.
Osv ad absurdum.
Tror att det kan vara dags att skriva om! Lära mig arbeta runt (eller till och med acceptera) hur jag är och hur jag arbetar.
Tack.
Alltså skärpning Tee, du verkar ju hur cool och skön som helst! Be proud and hold your head high, du behöver inte bli mer eller mindre av någonting. Du kan bara njuta av att vara du till 100% och ändra riktning eller sätta mål som är i linje med din personlighet!
Ett litet tips från mig är att fokusera på vad du vill istället för att tvinga dig själv med måsten.
Vill man något brukar det bli lustfyllt och flyta på av sig självt.
Instämmer! Det verkar som vi till vilket pris bara skall få människor att överleva utan att reflektera över kvaliten i själva levandet! Mycket fint citat för övrigt, blir mitt ledord idag!
Kunde inte sagt det bättre själv. Det handlar ju inte om att bojkotta medicinen, ibland är den mycket behövlig, men att på lång sikt istället välja ett gott liv utan att ens behöva tänka på allt vad medicinering innebär (träffa läkare, förnya recept, hämta ut ibland mycket dyr medicin, stå ut med eventuella biverkningar m.m). Vårat liv är kort och det gäller väl att göra det bästa av den tiden vi har?
Ja verkligen!
Du anar inte hur perfekt det inlägget kom!! Jag känner mig ofta obekväm och osäker, dels är jag introvert på en arbetsplats där alla är ganska bullriga (jobbar inom träindustrin) & dels ser jag lite konstig ut pga en skada. Många blickar dagligen. Men “Orka passa in liksom”, den meningen ska jag ha med mig med start idag . TACK
Grymt!