Jag får ofta frågor om hur jag gör med det sociala när jag “äter som jag gör”, det vill säga sällan eller aldrig äter kolhydrater. För mig är det inte något jag behöver tänka på särskilt ofta eftersom jag umgås i en “filterbubbla” där mina vänner är väldigt lika mig. De tänker likt kring mat och det är aldrig några konstigheter. Ibland (sällan) är jag dock i andra sammanhang med människor som förväntar sig att alla ska ta av brödet, potatisen eller pastan och tar illa upp om någon inte gör det. För mig är det högst märkligt och jag blir alltid lite tagen på sängen, men börjat se det som en övning i både integritet, gränssättning och närvaro.
Närvaro, integritet & gränssättning
Del 1 är närvaro och bli observant på de känslor som dyker upp i situationen. Det kräver övning som man får genom till exempel meditation. Då kan man se hur det dyker upp både skuld och skam, oro, nervositet, ångest, panik ja en blandad kompott helt enkelt. Stämningen kan bli minst sagt spänd. Känn på den. Vem känner vad? Vilka känslor kommer från dig och inte? Bli uppmärksam på eventuell “storytelling” i din hjärna, det vill säga alla historier som inte har med nuet att göra.
Del 2 är gränssättandet. Det är ibland jätteläskigt att säga nej, särskilt med människor som använder starka känslor eller skuld emot en. Du som läser här inne äter troligen en lågkolhydratkost bestående av en del animaliska produkter, och hur gräsbetande, jordbökande och spritt, språngande ekologiskt det än må vara kan det såklart provocera. Sedan är en nischad kost eller livsstil nästan alltid provocerande åt vilket håll den än nischas, men det är egentligen ingen annans sak hur du väljer att leva. Det är här gränserna kommer in.
Vad är gränser?
Ja vad är gränser egentligen? För någon som är ovan att sätta gränser kan det vara svårt att veta för det kräver också att man kan känna in sina inre känslomässiga tillstånd. Ett autentiskt ja eller nej, att inte svara med en gång och att inte låta sig trugas eller övertalas. Att förmedla behov och önskningar och insistera på att de uppfylls.
Har någon passerat dina gränser?
Känner du dig irriterad? Uttröttad? Ledsen? Arg? Besviken? Känns det som att ingen lyssnar? Då är det troligt att någon passerat en gräns, även om du inte själv visste att du hade den. Det kan som sagt vara väldigt svårt att identifiera sina egna gränser om man är väldigt van vid att prioritera andra, vara till lags och tycker att interaktioner måste vara friktionsfria till vilket pris som helst. Det är vanligt!
Har du passerat någon annans gränser?
Jag läste en bra definition av skillnaden mellan fixa, hjälpa och att vara behjälplig. Enligt den definitionen är både fixandet och hjälpandet ganska gränsöverskridande och där har jag själv varit extremt skyldig. Det förstår jag nu efteråt att truga på personer hjälp är precis lika illa som att truga på någon mat de inte vill äta.
De som har svårt att sätta gränser har också svårt med andras gränser. Det är något vi oftast inte får lära oss förrän vi behöver det, och då är behovet akut! Att sätta gränser kan kännas extremt obehagligt i början och trigga enormt med skuldkänslor, men man vänjer sig och andra vänjer sig också.
Det räcker med nej
Jag minns att jag väldigt länge trodde att det inte räckte med nej, att man liksom behövde en förklaring också annars var nejet inte “giltigt”. Det önskar jag verkligen att jag förstått tidigare att “nej” duger gott och diskussionen kan avslutas där. Det behövs inte ens ett tack på slutet, ännu mindre en lång harang av ursäkter! Ibland kommer det ju en “varför”-fråga men den behöver inte ett svar eller en förklaring, det finns ingen skyldighet till det. “Jag vill inte” går utmärkt.
End of discussion!
Tycker du att det fortfarande känns svårt? Det är svårt! Interaktioner med andra människor är bland det svåraste som finns! Här kommer närvaron in igen, att observera reaktionerna från sig själv och andra och andas sig igenom dem. Regelbunden meditation hjälper den här förmågan.
Om du är mer nyfiken på meditation kan du läsa/titta på min guide kring det här.
Hej Martina!
En klockren beskrivning i ämnet gränser! Jag arbetar som KBT-terapeut och exakt alla mina klienter har ett eller annat som är förvirrat kring gränser. Jag brukar använda en modell för att visa klienter detta:
Dina känslor, dina tankar, dina ageranden I Mina känslor, mina tankar, mina ageranden
Det finns en gräns mellan varje människa. Och precis som du säger, så behöver man ha kontakt med sina egna känslor och en närvaro, som gör att man kan betrakta det som pågår. Alla de som kommer till mig har det gemensamt att de inte kan sätta gräns gentemot andra och att de i olika grad håller på att fixa med människan på andra sidan gränsen. Om de inte fixar, så får de skuldkänslor.
Jag är alltid ute efter funktionen och vad är funktionen av att känna skuldkänslor? Jo, de uppehåller mig från att sätta gränser! Så behändigt, så länge jag känner skuldkänslor, kommer jag inte vilja sätta gränser! Och varför är det så? Vi håller oss i det som är tryggt. Att börja sätta gränser är otryggt för den som inte är van. Så, vad man behöver göra är precis som du säger, om man önskar att bli bättre på att sätta gränser, så behöver man göra det fastän man känner skuldkänslor. Och. Skuldkänsla är ingen medfödd grundkänsla, utan en inlärd känsla. Inget barn är född med skuldkänslor. Så, det kan man också ta med sig, att det är något man längs vägen i sitt liv lärt sig att känna, det betyder att då kan man lära om!
Egen reflektion: Vägen till frihet går genom att lära känna sig själv och genom att längs vägen i livet agera utifrån det man lärt sig.
Tack det var intressant att man känner skuld för att slippa sätta en gräns!
Brukar aldrig ha problem med detta, men jag tror det ar svarare i Sverige dar traditionsm om att bjuda hem pa middag ar sa stark. Sjalvklart tar det da emot om varlden lagt flera timmar pa att laga meny, och speciellt om hon/han gjort specialmat at en sjalv (som nastan alltid bygger pa nagon missuppfattning dar varlden tagit sig tid att kopa glutenfri pasta eller likmamde… 🙁 …) Mycket lattare om man traffas ute pa reataurang!
Men det sagt skulle jag dock aldrig saga upp kontakt med slakt och familj pga nagot sa obetydligt som meningsskiljaktighet gallande mat! Hade jag bara hallt kontakt med de som tycker som mig had jag haft valdigt fa kvar omkring mig 🙂
Jag tycker inte det räcker med ett nej självklart är det situationsberoende och vilken relation man har med personen. Om det nu är så att man har byggt upp en kontakt och relation under många år så räcker verkligen inte ett nej.
Däremot tycker jag det är fullt möjligt att sätta gränser tidigare än många människor gör. Alltså typ inte vänta tills man kommit till slutet av sin förmåga och få ett aggressivt utbrott för att man känner sig utnyttjad.
Har börjat träffa de här nejsägarna mer och mer vet inte om de har läst din blogg men jag har upptäckt att det ofta är människor med dålig självkännedom. Ja det är en generalisering jag vet. Men de är oftast egoistiska människor. Egot har just den förmågan att det skapar falska gränser som egentligen inte behöver finnas. De har ett för starkt försvar som gör att de inte har möjlighet att släppa in någon positiv energi i sina liv.
Har du några tankar om det ?
Varför räcker det inte med ett nej menar du? Det tycker jag verkar konstigt!
Är jag dålig på att uttrycka mig kanske ? Jag ska försöka omformulera hur jag tänker.
För inte så länge sedan läste jag på quora att det finns ett bra sätt att hantera det faktum att man är sen. Istället för att be om ursäkt för att man är sen kan man säga – Tack för ditt tålamod alternativt tack för att du väntade på mig.
Om du varje gång du är sen skulle säga tack för att ni väntar och du har o vanan att alltid vara sen skulle det urholka din utsaga. Dessutom är det så att skuldfrågan aldrig kommer fram om man använder ett sådant påstående.
Det finns situationer där ett sådant påstående bör användas och det tycker jag är när man är i en förhandlingssituation för att göra affärer och att uttrycka svaghet skulle skapa problem för dig och ge dig en sämre deal.
Däremot tycker jag att i nära relationer så har båda ett ansvar för att se till både sitt eget och den andres bästa då krävs det även en ansvarsfördelning som är hyfsat jämlik. Alltså jag tar ansvar både för mig och för den andres välmående så gott det går. Att ständigt vara sen kan mycket väl vara ett sätt att inte respektera den andres tid den lägger ner på att vänta på mig.
Om man överför det på att säga nej till någonting så finns det situationer där det behöver motiveras för att den andre skall kunna sätta sig in i hur jag tänker och känner om det är en nära relation. Är det däremot någon man inte känner såväl och inte har någon intention att inkludera mer i sitt liv då kan ett enkelt nej funka. Alltså tycker jag att i vilken grad man vill involvera sig själv i någon annans liv och i vilken grad de är en del av ditt liv bör vara avgörande hur man formulerar sitt nej.
Det är så jag tänker.
Okej jag förstår hur du menar, jag tror jag tänker fundamentalt annorlunda 🙂
Jag är konservativ du är väl libertarian finns vissa avgörande skillnader där i hur man tänker på hur vi får ett fungerande samhälle.
Hade !
Haha ja det är ju helt sant 🙂
TV-programmet “Du är vad du äter” är väl det som trängde fram till gemene man
och väckte tankar…
Ja så är det nog, tyckte det var väldigt chockerande med de där matborden minns jag.
Hej
Har börjat läsa dina böcker och tycker att det riktigt bra böcker.
Läste om Niacin och köpte 100 mg med flush
Men det funkar inte på mig.
Har ökat dosen upp till 1200 mg men inget händer då heller.
Vad kan jag dra för slutsats här att Niacin inte fungerar på mig?
Att du har fått en no-flush i alla fall, ibland kan man få tag i en med spegelvända (kirala) molekyler eller bara ett ersättningsämne som inte ger samma sak.
Tack för ditt svar!
Köpte den här sorten
https://solgar.se/produkt/niacin-vitamin-b3-100-mg-100t/
Och det står att det är med flush.
Är det något annat du rekommenderar som är med flush?
Går inte att kommentera ditt senaste inlägg… Så gör det här 😉
Kan bara bekräfta att “äta varierat” är upphöjt till sanningen, även för mig inser jag nu… Tyvärr…
Påminner det inte om “äta allt men lagom” grejen? Att det är okej att äta laaaggooomm med kanelbullar, glas mm (även fast det aldrig blir lagom) och ursäktar liksom att man tar- och sen får skuldkänslor för man hetsäter (det triggar ju igång vilja ha mer och mer) för VARFÖR KAN MAN INTE BARA ÄTA LAGOM SOM ALLA ANDRA?! Jo, för ingen annan heller gör det… Och då är vi tillbaka till ett av dina tidigare inlägg om fitness/hälso bloggare som poser med pizza ect.
Uppskattar dina inlägg och särskilt detta, påminner mig dels om sanningen och dels att jag inte är ensam med att KÄNNA såhär <3
Oj jag ska kolla vad som hänt! Tack för din kommentar i alla fall 🙂
Sol sol sol!
Off topic – Jag mår så bra av solen!! Min annars så torra hy blir hyfsat len och jag känner mig piggare trots rätt dålig sömn!
Men, sol kontra solarium.. finns det något positivt med att sola i solarium för tex sömn och hud?
Tack för din fina blogg!
Jag tror ju inte det men jag har inte all info om det. För mig är solarium fortfarande en dålig idé och åldrande för huden, men jag kan ha fel!
I speciella fall och då med rätt UV-ljus
https://www.regionorebrolan.se/sv/uso/Patientinformation/Kliniker-och-enheter/Hudkliniken/Mottagningar/Ljusbehandling/
Köpt dina senaste bok den är toppen! Så mycket nytt jag lärt mig ? Gällande hormoner. Om man vill ta lite mer omfattande tester för att se nivåerna av ens könshormoner, genom en hel menscykel exempelvis genom att ta urinprov varje dag precis när man går upp på morgonen. Men har läst att salivprov är bra också. Vad skulle du välja? Jag har aldrig gjort ett sånt test förut. Du har länkat till ett salivtest här i ett inlägg som finns att beställa på ebay men länken fungerar inte. Skulle du kunna länka till ett test du tycker är bra som är omfattande?
Tack på förhand!
Tack så mycket! Tyvärr så finns det inte så mycket sånt att köpa, din bästa chans för det är privatsjukvård.
Tack för svar! Tänkte gå via nån funktionsmedicinare som rekommenderade urinprov på nordic labs. Men tycker det verkar smidigare att ta salivprov så jag undrade bara vilket test som är att föredra ?
Hejsan! Det finns DUTCH test på Nordic Labs som terapeuter kan beställa åt klienter. Det är urinprov som tas med jämna mellanrum under ett dygn och om man väljer ett complete med CAR (salivtest direkt på morgonen) får man med hela dygnets kortisolkurva samt könshormonerna och hur väl kroppen bearbetar metaboliterna.
Tack Annelie för svar! Jag fick det testet rekommenderat av en funktionsmedicinare som jag tagit kontakt med. Har du tagit det testet själv? Tycker du det var bra? Försöker kolla runt lite vad andra tycker om såna här test då man får lägga ut ett par tusen och om det är värt det.
Jag har inte själv tagit det, men rekommenderar klienter med utmattning och hormonell obalans att ta det. Det ger ett väldigt bra svar.
För min egen del börjar min omgivning vara ganska vana med vad jag äter och inte äter. Det som jag fortfarande har väldigt svårt för att då mina barn i tid och otid bjuds på socker. Mor- och farföräldrar gillar att skämma bort barnen, och de gör det i form av socken. Väldigt svårt att avvärja.
Ge dem den här boken
https://www.adlibris.com/se/bok/det-sotaste-vi-har-om-socker-och-vaxande-kroppar-9789127823013?campaignId=dbddde49-1a4d-47aa-a3e2-cf87017126b5
Mycket bra inlägg. Är sockerberoende och har haft jättejobbigt med att säga nej till socker och kolhydrater. Har ofta ätit av skuld och skam över att vara annorlunda, göra någon besviken mm. Sedan mått ännu sämre för att jag brutit löften mot mig själv och inte prioriterat mitt eget mående.
Nu efter mycket ångest och träning går maten lättare. Tycker fortfarande att det är lika jobbigt med att tacka nej till alkohol.
Oj intressant, jag tycker nog att det är svårare att tacka nej till socker än till alkohol!
Martina, det här inlägget har du skrivit till mig!☺️?
Varsågod!
“Nyktra” människor tvingar aldrig någon till ett tillstånd som gör den sjuk…. i längden.
Helt sant.
Bra! Detta inlägg är även toppen att applicera på alla situationer där man vill säga nej. Särskilt kvinnor upplever jag känner ett stort behov eller snarare skyldighet att hela tiden förklara och ursäkta sig. ”Hur ska jag ta mig ur detta osv”. Typiskt sett när man är bortbjuden, aktiviteter eller sociala jobbgrejer ska det förklaras varför man inte kan. Själv har jag äntligen (!) lärt mig att säga. ”Jag kan inte komma./Jag har andra planer.” Punkt. Noll skyldighet att förklara vad jag ska göra. Kommer så väl ihåg när jag var yngre och skulle till läkaren för urinvägsinfektion på arbetstid och ville ej säga utan sa bara att jag skulle till läkaren. Inget allvarligt hoppas jag sa en äldre kollega, självklart kände jag mig då tvingad att säga vad det var. Grämer mig än idag att jag inte lyckades motstå och svara NEJ, inget allvarligt.
Spot on! Upplever det också så och kan också känna “oj hur ska jag ta mig ur det här”, men tack och lov lättare och lättare att bara säga 1) Jag vet inte, jag hör av mig om det senare (för att inte ge en impuls-respons) och 2) Sen bara säga Nej, jag kommer inte!
Tack för detta Jättebra inlägget! 🙂 Behöver detta mer än någonsin just nu när en gammal vän har klivit åter in i mitt liv och jag har jättesvårt med mina gränser mot henne. Hon har alltid satt väldigt starka gränser (som har gjort att en en hel del personer inte vill vara med henne för att de känner sig överkörda) som tidigare alltid har gjort att jag har varit henne till lags något extremt men nu måste jag sätta vissa gränser mot henne pga min hälsa och även lära mig att sätta fler om det över huvud taget ska fungera med den här relationen i från min sida utan att jag blir fullkomligt utmattad fysiskt som psykiskt.. Svårt att veta om det är värt att ta upp vänskapen eller inte dock?!? Hur vet man det liksom?!? Men vet att hon är en omtänksam person och har alltid tyckt om henne, fast det räcker ju inte. Man kan ju till och med älska någon och trots det tvingas gå skilda vägar för att det ändå inte fungerar.
Oj vad svårt! Det blir väldigt jobbigt att vara vän med någon som dränerar en på energi, man kan ibland behöva skippa den typen av relationer helt och hållet för sin hälsas skull :/
De gånger jag blir erbjuden kakor, bullar etc brukar jag svara “Nej, tack. Men jag tar gärna en kopp te.”
Brukar vara ett enkelt sätt att avväpna annars jobbiga situationer. För jag tror att en del känner sig förolämpade när man tackar nej då de gärna vill bjuda på något gott. Om man då tackar ja till te eller kaffe så får de ändå bjuda. Ibland får jag nyfikna frågor, men för det mesta stannar det vid teet 🙂
Bra tips! Undrar dock vad man kan svara om man som jag inte tål koffein ens?!? (och andra örtalternativ kanske inte finns)
Be om en Ramlösa eller Perrier tex. känns lite festligare än bara vatten för värdinnan och dig själv.
Hej, det här var ett inlägg som verkligen gav mig styrka och påminde om detta viktiga att sätta gränser, för vi lär ju också ut till våra barn genom vårt sätt att hantera situationer. Tack för påminnelsen!