• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Workshop med @maria.cerboni ❤️ Vi kör en he Workshop med @maria.cerboni ❤️ 

Vi kör en heldags-workshop för dig som vill bli ännu mer förankrade i dina goda vanor, men också för dig som halkat av banan och behöver en omstart!

NÄR? 
Lördag 4 mars

VAR?
Göteborg- södra skärgård

BOKNING!
Gå in på www.corpo.se/store (direktlänk i stories, highlights + på länken i profilen under rubriken Events) 

Hoppas vi ses! 🥰
✨ I väntan på min nästa GAPS-satsning kommer ✨ I väntan på min nästa GAPS-satsning kommer det ett litet reklamavbrott för min samarbetspartner@gutfeelinglabs ✨ 

De hjälper dig att analysera din tarmflora samt har tagit fram ett grymt anti-SIBO tillskott som heter "GutClear". Jag vill reklama båda två för tarmfloreanalysen gör att man kan se att det faktiskt GÅR att påverka sin tarmflora väldigt mycket, både genom kost, beteenden & även känslomässiga tillstånd: stress är t.ex döden för tarnfloran! 😵

✅ GUTCLEAR MOT SIBO 
GutClear är ett kosttillskott som du häller i ett glas vatten varje dag i 10 dagar. Det minskar bakterietillväxten i tunntarmen som ger en svullen, öm och ledsen mage. Flera av er som läser här har också berättat om minskat sötsug! 👌

Misstänker du SIBO (krånglig, konstig mage) så kör en kur GutClear vettja! ❤️ 

@Gutfeelinglabs är ett svenskt företag med bas i Lund som verifierat effektiviteten av GUTCLEAR i mänskliga tester. Har du SIBO är det därför ganska troligt att GutClear kommer att ha effekt på dig! 

Är du bara nyfiken på tarmfloran efter en lång period av en viss diet, ett gäng antibiotikakurer eller bara vill kolla läget så kan du beställa ett test av din tarmflora på gutfeelinglabs.se ✌️

✅ VAD DU FÅR VETA (TEST)
Dina hälsosamma bakterier, sjukdomsalstrande bakterier, artrikedom och potentiellt skadliga bakterier. 

Att bara fylla på med probiotika eller massa fibrer blir lite i blindo eftersom man inte vet riktigt vilka bakterier man göder... finns ju riktigt skadliga som h.pylori men även e.coli som vi vill hålla kort och verkligen inte tillåta att vandra uppåt i tarmkanalen....

✅ RABATTKOD
NEXTLEVELGUT ger 20% rabatt på allt! Anges i kassan! ☝️

Berätta gärna om du testat din tarmflora eller har erfarenhet av Gutclear, jag är supernyfiken!! 🤗
Min förra personliga uppdatering handlade om GAPS Min förra personliga uppdatering handlade om GAPS-dieten som har rykte om sig att kunna återställa bakteriefattiga & lite  trassliga tarmar för att i sin tur påverka den viktiga kopplingen mellan tarmen & hjärnan, men 3v har gått sedan jag påbörjade den inledande fasen av dieten & sedan dess har det mesta gått i motsatt riktning (åt helvete alltså 😅) 

Men det var faktiskt väldigt intressant för i samband med mina personliga strävanden kämpade jag med strulig rå-data till en vetenskaplig artikel & bankade huvudet i tangentbordet när ingenting gick ihop! 

Det var då jag insåg en viktig grej i livet såväl som i forskningen, nämligen att det spelar VÄLDIGT stor roll hur vi viktar variabler, alltså värderar effekten av saker realistiskt. Det finns liksom gränser för vad t.ex en kostförändring kan åstadkomma (hur "perfekt" man än äter) särskilt som en isolerad parameter!

Just kost är nog för övrigt det allra vanligaste att övervärdera på bekostnad av allting annat...😬

Inom statistiken använder man därför "vikter" pga variablers olika tyngd. Översatt till livsstil är det typ hur mkt man kan kvitta en dålig vana mot en bättre. Vissa är optimister & viktar sina goda vanor högt, trots uppenbara krafter i motsatt riktning, vilket visar sig genom sparsamma resultat.

Det kan förstås lägga grunden för uppgivenhet, även om jag tror att motmedlet är ärlig granskning av både resultaten & livsstilsfaktorerna ✨i kombination ✨ Så därför skrev jag en halv roman om det här på bloggen med idéer på åtgärder, om du vill nörda in på VAD som faktiskt spelar roll och inte! (Länk i profilen 👆)

Det är högst relevant i forskning såväl som vardag, så det var slående att se det i min egen forskningsdata! Som upplagt för att jag skulle se nånting hos mig själv lite tydligare, presenterat som aviga r-värden...😅

MEN OM GAPS! ☝️
Har inte gett upp, bara haft problem att få nog med energi utan att krascha som en utsvulten sparv efter ett tag... I ketos & allt är känslan att tanken är tom! Just me? 🧐 Det brukar hända vid livsmedelsbegränsning men har också ganska hög förbränning 🔥 (ingen hypertyreos eller så!)
Nu finns ett nytt avsnitt med mig och @maratonpetr Nu finns ett nytt avsnitt med mig och @maratonpetra ute (direktlänk i stories! 👆) vi pratar om post-covid deppen som många (inklusive vi själva) tycks ha drabbats av och reflekterar lite kring varför och hur man kan ta sig ur gropen. Inget träningssnack alltså utan ett avsnitt om hormonella system kopplat till stress, utbrändhet och livssituation. Enjoy! ❤️
  • Home
  • BiohackingNeurohacking

Inlägg i kategorin Personligt

Mitt tredje tystnadsretreat | Vipassana

26 August, 2022 43 Comments Written by Martina

→ Guide till Vipassana i Ödeshög | Tystnadsretreat på Dhamma Sobhana
→ Inlägg om mina tidigare upplevelser med 10-dagars 
→ Poddavsnitt om Vipassana i Ödeshög med svar på alla dina frågor! 

Vipassana

Den obligatoriska före/efter-bilden från Dhamma Sobhana i Ödeshög (Vipassana-gården)

Jag har tillbringat de senaste veckorna i total tystnad, på mitt tredje 10-dagars Vipassanaläger. Högst upp finner du en komplett guide till upplevelsen som är gratis och tillgänglig för alla som är intresserade. Jag kommer alltså inte ägna det här inlägget åt information om hur lägret funkar eller vad man gör exakt eftersom det står utförligt på första länken!

Tredje rundan: med en vän! ❤

Jag är tacksam för att jag hade glömt hur extremt jobbigt ett sånt här läger är, för hade jag kommit ihåg det så hade jag nog prokrastinerat det! Det som är jobbigt är både att lägret är 10 dagar långt (det är helt otroligt länge utan internet, dator, mobil, samtal, nyheter, eller någonting från vardagslivet) så att varje dag känns som ett år, och att man kommer djupare och djupare i sitt undermedvetna och ska ha kapacitet att hantera det som kommer upp. Det vet man inte riktigt på förhand. Man vet inte vad som ska komma upp och man vet inte om man kommer att kunna hantera det.


Den här gången hade jag dock en av mina närmaste vänner med mig och vi båda tyckte att det kändes helt magiskt att vi kommit in på samma kurs efter att ha sökt och sökt hela året. Det är lång kö till kurserna så man måste vara supersnabb med att söka, och sen ha tur. Vi båda hade tur, och vi såg fram emot att få dela den här väldigt speciella upplevelsen med varandra. Man får ju inte lov att prata med varandra eller ens ha ögonkontakt, men sista kursdagen bryts faktiskt tystnaden för att man inte ska komma tillbaka till den vanliga världen helt konstig. Det är en normaliseringsprocess efter att ha stirrat in i sin själ non-stopp i 10 dagar.

Alla har helt olika verklighet

Något som blev ännu tydligare nu när jag gjorde mina 10 dagar med en vän, en vän som i mångt och mycket är otroligt lik mig, är hur olika våra verkligheter är. Det är så lätt att antingen anamma någon annans verklighet (tro som den tror, tycka som den tycker utan anpassning till sig själv) eller klistra sin egen verklighet på alla andra.


Vad händer under 10 dagars tystnad? Det som alltid händer för mig är att djupt rotade komplex från mitt inre kommer fram. Gamla trauman, oförätter, olösta emotionella knutar. Sen spenderar jag lägret med att knyta upp dem med så mycket sinnesjämvikt som jag klarar av att uppbåda. Som känslomänniska är det otroligt svårt att inte ryckas med i ilska eller sorg eller någon annan stark känsla, särskilt när det inte finns något att distrahera sig med. Mina tidigare läger innehöll mycket ilska, och det är ju en otrolig energi i det som kan vara svår att sitta igenom.


Min väns upplevelse blev motsatsen till min. Om jag är 100% “i mitt huvud” så är hon 100% “i sin kropp”, så hon hade extrema fysiska sensationer. Mycket smärta som periodvis var över gränsen för vad man klarar av, och det var inte för att hon är en otränad nudel som inte kan sitta och meditera. Nej det var en annan dimension till den där smärtan, så vi hade väldigt mycket att diskutera när vi väl var igenom skärselden. Vi båda hade fått rejält med stryk men på helt olika sätt. Det är så intressant att man inte på förhand kan räkna ut vad som ska komma ut…

Bild på mig när jag fotar Vipassana-gården före hemgång

Min upplevelse mer i detalj

En veckas “Jhana jumping”

Till min förvåning gick meditationen ännu bättre än förra året, då jag också var förvånad över hur bra jag var på att meditera. Jag tappade inte fokuset en enda gång utan satt där som ett ljus och fokuserade på sensationerna av min andning (tekniken kallas för anapana). Det gjorde inte ont någonstans, allting var väldigt behagligt och jag kände mig lite som ett fluffigt moln.


För er som kan lite om de buddhistiska teknikerna så finns det 9 olika meditativa tillstånd som kallas för Jhanas (länk till wiki). De 4 första är fysiska och resten är mentala och jag skulle säga att jag befann mig någonstans mellan första och femte Jhanan hela tiden, alltså någonstans mellan att det var väldigt bekvämt och trevligt och fridfullt till att jag upplevde en väldig expansion. Det kan låta jättekonstigt med expansion och kontraktion i meditation, men sitter man länge så börjar ens medvetande göra lustiga saker.

“Easy now, tomorrow you will cry!”

Rubriken är vad min meditationslärare sa till mig när jag sjätte eller sjunde dagen beklagade mig över att det inte hände något. Det kändes som slöseri med tid att inte jobba med mitt undermedvetna, inte jobba igenom trauman osv. Det var ju därför jag hade kommit dit!


Meditationsläraren hade helt rätt, det var någonting som körde igång vid dag 7 som började med ökad hetta. Vi sitter ju och scannar kroppen hela tiden, känner våra fysiska kroppsförnimmelser såsom smärta, klåda, stickningar, svettningar, känslan av kläderna mot huden eller håret mot ansiktet och givetvis också väldigt subtila förnimmelser som är svåra att sätta ord på. Men jag började känna mig väldigt varm, svettades ordentligt. Ingen annan verkade svettas som jag så jag anade att någonting höll på att flyta upp från det undermedvetna. Någonting som skulle göra mig arg…? Jag kopplar hetta till ilska, att man “brinner av” så det var min gissning.

Känslor starkare än en själv

Puhh…. när min emotionella knut väl dök upp från det undermedvetna förstod jag varför jag varit så nervös före lägret. Någonstans visste jag väl att det finns en del känslor som är så mycket starkare än mig, som är i det närmaste omöjliga att kontrollera!


Det som dök upp var någonting jag jobbat mycket med och som jag behandlat både själv och i terapi, så jag var förvånad över att det kändes så mycket fortfarande. Det fanns så mycket ilska, frustration och besvikelse kvar, och där bakom sorg. Som gammal meditatör har man en egen cell och kan meditera i total avskildhet, och jag var väldigt tacksam för att kunna stänga in mig när min känslotsunami började dra igång. Känslorna slet och drog i mig timme ut och timme in, det var totalt omöjligt att meditera.


Jag började få okontrollerbara spasmer och var tvungen att lägga mig ned, och med det lilla fragment av medvetenhet som ändå fanns kvar kunde jag rikta fokuset mot kroppen någon sekund här och där. Det bromsade känslorna en stund innan de körde igång igen. Tålmodigt fortsatte jag att bromsa när jag kunde, och hålla sinnet mjukt. Acceptera och välkomna alla sensationer, oavsett hur obehagliga.

“Jag orsakar allt mitt eget lidande & nu multiplicerar jag det”

Vår vana är att projicera allting utanför oss själva och tro att vi är olyckliga för att den gjorde si och så mot oss, och hade den bara gjort på ett annat sätt hade allting varit bra. Visst händer det att någon gör något dåligt mot oss, och det är bra att reagera på det då det händer genom att säga ifrån och sätta gränser. Men när vi sedan säger “jag ska minsann aldrig glömma vad du gjorde mot mig!” för vems skull säger vi så? Det är ju bara vi själva som mår dåligt av att inte släppa oförrätter utan istället gå och bära på dem år ut och år in, så att vi kan ta fram dem ur vårt minne och bli förbannade eller ledsna decennier efter händelsen.

Förlåtelse är inget som går att tvinga fram, det kommer naturligt den dagen man inte längre bryr sig. Men innan man kommer till förlåtelse kan man komma till ett neutralt läge där man inser att “den här saken som jag inte gillade hände, det var dåligt men det går inte att ändra på nu” och med ett mer neutralt sinne kan man också försöka förstå fler perspektiv än sitt eget.

“Det är inte jag, det är du!”

Nära relationer triggar oss allra mest och är därför en jättebra spegel för att se vad man behöver jobba med. Det är så lätt att tänka att bara min partner hade ändrat sig lite, varit lite mer såhär, då hade allting varit helt perfekt! Vad vi inte inser är att vår partner bara är en spegling av vad vi redan har inom oss så det spelar ingen roll om vi byter ut honom 10 gånger det kommer alltid finnas grejer att störa sig på om man inte kontinuerligt jobbar med sig själv.

Värsta exemplet är när man upptäcker att alla pojkvänner har exakt samma fel! Alla pojkvänner är oromantiska, dåliga på att kommunicera, kan inte förmedla sina känslor, överger en känslomässigt eller vad det nu kan vara. Det här är bara exempel, det kan vara vad som helst. Vissa lyckas alltid träffa män med missbruksproblem, män som är otrogna eller män som misshandlar.

Vem är den gemensamma nämnaren i allt trassel?

När man börjar rannsaka sitt inre går man från att tycka att allt är den andres fel (för det är ju helt uppenbart en idiot) till att se lite av sin egen del. Man börjar kunna dela på ansvaret, i alla fall 60/40. 60% hans fel och 40% mitt på grund av dåligt omdöme men mest hans fel för han var så elak och jag var så god men ack så naiv.

Sedan växer egenansvaret till att nå 100%, man börjar se hur inte ens en tiondels procent ligger utanför en själv. En inte alltför behaglig insikt alla gånger. Och det betyder inte att personer som beter sig dåligt ska ursäktas eller ska få fortsätta att bete sig hur som helst. Det inte vad det här handlar om alls, men många drar felaktigt slutsatsen att “om jag nu är 100% ansvarig inför allting som händer mig, då ska jag bara fortsätta ta skit och aldrig säga ifrån?” Det är helt tvärtom!

När man ser sin egen del, sitt eget ansvar – då börjar man sätta gränser på ett helt nytt sätt. Man kan såklart fortfarande råka ut för att någon beter sig dåligt, men det går aldrig så långt som till att någon kan kränka en gång på gång, och man hamnar absolut inte i ett förhållande med någon som kränker en. Om man redan är i en sådan situation, så åker den ut med huvudet före!

Knuten löstes upp!

Åter till min egen knut då, min känslotsunami. Jag vet inte hur många timmar jag jobbade med den med det var otroligt utmattande. Det kan ha varit tre dygn eller något sådant, och den fortsatte att vara intensiv hela vägen tills den gick upp i rök. Plötsligt var det bara klart, mina små inbromsningar och försök till acceptans hade till slut gett resultat. Om jag hade haft starkare sinnesjämvikt, starkare meditativ förmåga hade jag kanske löst upp den snabbare men jag är glad att den kunde jobbas igenom för det var en väldigt viktig pusselbit i arbetet med mig själv.


För att vara konkret om någon undrar hur jag jobbade med det här traumat så använde jag Vipassana-tekniken: Alltså fokusera på kroppen, på mina fysiska sensationer och försöka röra medvetandet/fokuset hela tiden. Känna mig igenom kroppen från huvud till fötter och sen olika delar av kroppen eller punktvis. Kanske gå in i en smärtpunkt och stanna där ett tag och utforska den: “hur ont gör det? Vad är det för smärta? Var börjar smärtan? Var tar den slut?” osv, samtidigt som jag har sinnesjämvikt, alltså ett mjukt sinne som bara betraktar som ett tyst vittne. Detta är hela tekniken för övrigt. Det är inte krångligare än så 🙂


Tillägg: Vill klargöra att emotionella knutar kan vara precis hur litet eller hur smått som helst. Det vi inte bearbetar utan “stoppar undan” blir en knut, och det finns ingen knut som är för stor för att knyta upp på det här sättet. Jag vet att vissa tänker “jo men just mina trauman är sååå svåra, jag har varit med om sååå mycket.” “Du anar inte vad jag varit med om / vad jag sett” men min personliga tro är att allt går att lösa, och att det inte måste ta lång tid! Här talar jag av egen erfarenhet. I dialog med andra har jag fått höra “du har haft en så lätt barndom” eller “allting går så lätt för dig, du vet inte hur det är” och det kunde verkligen inte vara längre från sanningen. Anledningen till att jag inte är tyngd av trauman är för att jag har jobbat med dem, och löser upp dem genom bland annat Vipassana-tekniken. Jag är absolut inte klar än, utan ser vikten av att jobba med självinventing och själv-scanning dagligen!

Vipassana

Väl hemma blir man välkomnad av djuren ❤

Nöjd med upplevelsen och alla insikter!

Avslutningsvis vill jag säga att jag är väldigt tacksam för min upplevelse på Dhamma Sobhana för det gav otroligt mycket (även de första dagarna även om jag inte fattade det då) och det fortsätter att ge såhär i efterhand. Det har snart gått en vecka sedan jag kom hem och jag fortsätter att få insikter och knyta upp knutar. Det är så obeskrivligt givande!

Jag är även otroligt motiverad att meditera seriöst hemma, 1-2 timmar Vipassana-meditation om dagen för jag vet hur mycket fördelar jag får och jag vet att tekniken är bra!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Lämna gärna en kommentar om du läste enda hit. Undrar du någonting är det bara att fråga! 

Det finns mängder med info på länkarna som ligger överst i inlägget, men du får fråga vad du vill ändå 🙂

Neurohacking
meditation, personlig utveckling, silentretreat, trauma, tystnadsretreat, vipassana

Ska vi skrota insulinhypotesen nu?

11 July, 2022 53 Comments Written by Martina

Bilden ovan visar hur lowcarbers brukar se på insulin. Varje gång du äter något ökar ditt insulin (om du inte är super low carb eller ketogen) och som det anabola hormon det är öppnar de fettcellerna för inlagring.

Det här har varit go-to förklaringen för till exempel övervikt. Är du överviktig är ditt insulin för högt, du måste få ned det – då går du ned i vikt!

Men vänta lite nu… är det här sant…? 

Givet att vikt är så genetiskt styrt, och så svårt att påverka för många människor börjar jag fundera på alternativa hypoteser. Min nuvarande hypotes har med hormoner att göra:


  • Grehlin (hungerhormon) och
  • Leptin (mättnadshormon) samt
  • Tarmfloran

Om en person både äter mer och tar upp mer, är det givet att det får effekter på vikten. För mig är det tydligt att vi är olika hungriga, olika energibehov och olika upptag samt tarm passage. Om allting åker rakt igenom hela tiden hinner inte kroppen ta upp så mycket. Det betyder inte att man har hög förbränning utan mer en väldigt aktiv tarm, kanske till och med en spastisk tarm eller IBS. Helt olika saker.

Grehlin och Leptin som “förklaring”

Det här känns lite för enkelt men om vi antar att vår grehlin/leptin-inställning som är helt olika, då skulle kanske det kunna vara en av pusselbitarna till att vi har olika vikt och olika förmåga att gå upp eller ned i vikt?


Jag vill inte skriva så mycket om vikt nuförtiden men ville dela funderingen med er som läser här och höra vad ni tror. Tanken kom till mig efter att ha spenderat några dagar med vänner som verkar ha helt olika signaler för hunger och mättnad. Vissa påminner alla om att det är dags att äta, medan andra (typ jag) tillhör dem som behöver bli påminda. Vissa hoppar gärna över mål, medan det för andra är otänkbart.


Jag läser också om vikten av mättnad hos många, medan mättnad är en icke-fråga hos andra. “Jag blir inte mätt!” säger vissa om sin diet eller om vissa livsmedel, och jag funderar på vad det innebär. De som inte bryr sig så mycket om mat bryr sig inte om huruvida de är mätta eller inte. Det är en väldigt liten skillnad mellan mätt och hungrig, och jag funderar på om det handlar om låga nivåer av Grehlin och Leptin?

Vad tror du?


  • Är du en person som tycker att det är stor skillnad på att vara hungrig eller mätt?

  • Tycker du att hunger är svårt att stå ut med? Eller tycker du att mättnad är svårt att stå ut med?


Jag har träffat båda typerna, både de som hatar mättnad och de som inte står ut med hunger. Det här måste (?) ha en avgörande effekt på vikten…?

 

Tankar om Crohns sjukdom!

6 July, 2022 38 Comments Written by Martina

Tillägg: #1 Längst ned hittar du mina åsikter om AIP, GAPS & andra populära dieter!
#2 Om hemorrojder
#3 Crohns/Ulcerös kolit vs IBD vs IBS


Jag ska inte prata för mycket om mig själv här, men anledningen till att jag känner att jag kan eller “får” skriva om den inflammatoriska tarmsjukdomen Crohns sjukdom är för att jag själv har den på flera ställen i min journal. Detta visste jag inte om förrän jag beställde hem alla gamla journaler i “research-syfte”, för jag ville förstå perioden som jag mådde som sämst men inte fick någon hjälp. Jag ville förstå vad läkarna hörde mig säga och hur deras tankegångar gick. Jag kan säga att jag förstår varför jag inte fick så bra hjälp, det var inte läkarnas fel utan mitt eget men jag tror att väldigt många gör det här felet.


När man har ett uppdämt behov av hjälp och inte vet riktigt vart man ska börja är det lätt att överväldiga läkaren med alla sina problem, och läkaren ska på 15-20 minuter försöka sålla i patientens berättelse och förstå vad som är det mest akuta problemet. Inte lätt! Nuförtiden går jag aldrig till vårdcentralen utan en plan, men det är nog inte så vanligt? Det är hur som helst ett ämne för sig, som jag kan skriva mer om en annan dag 🙂

Idag håller vi oss till Crohns sjukdom!

Lite snabb info om Crohns

Crohns sjukdom

Patienter med den här diagnosen kan ha inflammation i delar av tjocktarmen, tjocktarmen och tunntarmen, eller bara delar av tunntarmen. Vid Ulcerös kolit är det främst tjocktarmen som är angripen.


Inflammationen kommer inifrån: kroppen har bildat antikroppar mot sin egen vävnad. Får den här inflammationen fortgå blir tarmen helt förstörd och kan behöva opereras bort. Symptomen är väldigt varierande men frekventa, smärtsamma toalettbesök, mycket blod och slem, osmält mat, förstoppning, feber, trötthet, svullnad och psykologisk påverkan eftersom tarmens hälsa påverkar hur vi mår mentalt. Man kan ha inflammerade tarmar utan att det är något autoimmunt, då kallas det oftast bara IBD – inflammatory bowel disease, och betyder att tarmarna är inflammerade men inga autoantikroppar finns.

Är du en kanariefågel i en kolgruva?

Crohns sjukdom

Männen som arbetade i kolgruvor förr levde ett farligt liv. Många dog av kolmonoxidförgiftning, men en fysiker som experimenterade mycket med gaser kom på idén att använda kanariefåglar som med sin snabba metabolism kunde detektera gaser snabbare. När fågeln blev orolig eller till och med svimmade, fanns det tid kvar för männen att ta sig därifrån och på så vis kunde många klara sig.


Vad har kanariefåglar med Crohns sjukdom att göra? Jo poängen här är att kanariefåglarna hade en högre känslighet och kunde reagera på saker som ingen annan märkte av överhuvudtaget!


Vissa människor är som de här kanariefåglarna, fast med den moderna livsstilen och framförallt den moderna maten! Det här är svårt att acceptera för många som vill funka som alla andra, men som bevisligen inte gör det. Vården har inget enhetligt råd att ge till dessa kanariefåglar, eftersom det kan vara svårt att se vad de reagerar på. Intoleranser syns inte alltid på antikroppstester, och sällan testas hela skalan av antikroppar (se mitt  inlägg om antikroppar här!)

Osynliga intoleranser & immunsystemets gungbräda

Crohns sjukdom

En sak som kan vara svår att förstå är hur immunförsvaret fungerar. Att det är som en gungbräda. Du kanske är frisk som en nötkärna, allting känns toppen men så går du ut och klipper gräset och helvetet brakar loss. Näsan och ögonen rinner, andningen börjar väsa och du blir supertrött och tänker “men snälla nån SÅHÄR allergisk brukar jag väl ändå inte vara!?” och så tror du att du har blivit mer allergisk på ålderns höst.


Det här är dock inte sant, för vad som har hänt är att du under de senaste månaderna utsatt dig för än det ena, än det andra. En vetelängd här, ett glas rödvin där, lite choklad, några lagrade ostar, övernattning på ett kvalsterfyllt hotell, träning i en mögelfylld lokal osv. Det kan vara små, små grejer som var för sig inte spelar så stor roll, men rätt var det är, är kvoten fylld! Gräsklippningen var strået som bröt kamelens rygg, eller droppen som fick bägaren att rinna över!


Om inte tillstymmelse till pollenallergi finns så kanske det är någon annan grej som triggar, det kan till och med vara något psykologiskt! Poängen är att den där sista droppen inte behöver vara särskilt stor om den föregås av månader av kronisk belastning!

Inflammerade tarmar vs autoimmunitet

Varför blir tarmarna inflammerade?

Den mest naturliga förklaringen är att man dag ut och dag in belastar sina tarmar med någonting retsamt. Det finns många kända tarmirritanter från kaffe till bönor, linser, växtproteiner, alla typer av fibrer osv. Många tål dessa irritanter och får inga särskilda konsekvenser av det. Magen är alltid platt och lugn, går som en klocka. Andra blir svullna, får ömma tarmar, förstoppning eller märkliga diarréer. Sen är det ytterligare några (en väldigt liten grupp) som reagerar våldsamt! Tarmarna börjar bokstavligen blöda och producera massa slem i blotta förskräckelsen!


Det kan också ta sig uttryck utanför matsmältningsssystemet – tex hudsjukdomar eller sköldkörtelsjukdomar.


För varje attack som görs på tarmslemhinnan blir den mer och mer förändrad. Den kan förtjockas, bli bubblig, det kan bildas fickor, absesser och fistlar. Det här påverkas såklart vilka bakterier som kan och vill bo där, och det påverkar det viktiga tarmluddet. Tänk en rökare som förstör sina flimmerhår i näsan och andningsvägarna, det blir samma sak i magen när luddet försvinner. Det är ett superviktigt skydd!

När blir det autoimmunt?

För att kroppen ska få för sig att producera antikroppar mot sin egen vävnad behöver det gå riktigt snett i maskineriet. Troligen har tarmslemhinnan inte kunnat hålla tätt utan börjat läcka ut molekyler ut till blodbanan. Väl ute i blodbanan kan immunförsvaret flagga fel molekyler, och det blir riktigt farligt om de liknar något kroppseget.

Det här är en “halv-alternativ” förklaring till autoimmunitet, för även om begreppet “molekylär mimikry” är välkänt så är det också många forskare som säger att personer med autoimmuna tillstånd har ett “extra starkt” immunförsvar. Den förklaringen har jag hört för allergi också men köper inte. Personligen har jag varit både allergisk och haft ett immunförsvar som inte stått pall för vanliga förkylningar. Forskare är också inne på psykologisk stress som en vanligt förekommande trigger, och där är jag faktiskt helt enig.


Jag personligen lutar mycket åt dysbios som orsak till inflammerade tarmar och autoimmunitet (alltså en ofördelaktig, ofta sparsam tarmflora), konstanta tarm-irritanter/födoämnesintoleranser och psykologiska faktorer! 


En anledning till att jag är så inne på intoleranser och “irritanter” är för att jag dels blivit helt bra genom att utesluta det som stör mitt immunförsvar, och dels sett så många andra bli helt bra på exakt samma sätt. För mig tog det bara några veckor från smärtsamma toalettbesök och påträngande, besvärliga magproblem till NOLL symptom! Sedan var tarmarna otroligt känsliga lång tid framöver, men det var som att trycka på en knapp. Ville jag bli av med besvären så visste jag alltid vad jag behövde göra.


Dock hade det kanske inte gått så långt för min del, men det är svårt att svara på eftersom ingen officiellt diagnos blev ställd. Allt jag vet är att jag började få jobbiga magproblem i lågstadiet (tror jag var 8-9 år) och hade dessa fram till 25 ungefär. Perioden fram till magproblemen var kantad av svår stress och kliande eksem (misstänker hudceliaki såhär i efterhand). Parallellt med magproblemen var det jobbiga allergier, konstant svullna halsmandlar och lymfkörtlar, trötthet, feber som kom och gick, svajjigt humör osv. Jag lägger alla de här symptomen i “samma korg” eftersom jag tror att de har exakt samma ursprung.

Kan tarmarna läka?

Här vill jag säga: SJÄLVKLART!
Det bygger dock på att man kan acceptera att man är en kanariefågel i en kolgruva och kanske behöver leva annorlunda än andra. Att man kanske inte tål “normala” saker som man “borde” tåla, att det finns jättenyttiga saker som inte är nyttiga för en själv, att man “följer alla råd” och det ändå inte funkar för att man måste göra något radikalt annorlunda.


Det kräver också att man accepterar att uppoffringarna som behövs kan vara väldigt krävande, och att man kan behöva stänga dörren till många livsmedel, sin kostideologi, alkohol, rökning, vissa läkemedel, sitt ‘defeatist’ mindset, flera av sina relationer (om de är stressande), sitt jobb (om det påverkar hälsan negativt) med mera. 


Den som är beredd att göra allt detta kan absolut läka sina tarmar, eller vilket autoimmunt tillstånd som helst, det är min fasta, personliga övertygelse!


Min strategi för läkning

Rött kött = icke-allergen näringsbomb!
Utan att ha någon koll alls tog jag bort nästan alla kolhydrater (pasta, ris, nudlar, bröd, yoghurt, fil) osv och ersatte med allting low carb. Jag behöll lite lösgodis på helgerna, mest för att jag var så van vid att alltid ha mitt lösgodis. När jag började lägga om kosten var jag vegetarian (periodiskt vegan) men började äta kött, rött kött (innehåller massa B-vitaminer, kreatin, hem-järn) som en sargad tarm i allra högsta grad behöver. Jag började också äta ägg (innehåller alla viktiga näringsämnen men kan vara en potent allergen för många människor), började också äta fisk (som också är lurigt eftersom framförallt laxen är full av gifter i 9 fall av 10).


Fibrer rispar & sargar tarmarna
En annan stor skillnad var att jag eliminerade ALLA fibrer och började äta fett i form av riktigt smör, fullfet vispgrädde, creme fraiche och allt sånt. Mejerier är också en potentiell allergen, men både ägg och vispgrädde funkade väldigt bra för mig. Det var långt senare som jag började experimentera med hel-karnivorisk kost för att hitta mina sista intoleranser. Det behövdes dock inte för att fixa tarmarna, det var mer ett finlir när jag redan hade lärt mig massor om min kropps intoleranser och näringsbehov.


Symptombaserad feedback
Allt jag gjorde var egentligen att gå på symptomen jag hade. Om något fick magen att svullna eller påverkade stressnivåerna, pulsen, toalettbesöken, sjukdomskänslan eller min pollenallergi (tänk på gungbrädan, pollenallergin blir sju resor värre om kroppen är belastad med massa saker man egentligen inte tål!)


Det tog några veckor innan alla symptom var borta, men hade otroligt känsliga tarmar lång tid framöver. När jag flyttade till Kina var det verkligen ett minerat fält att försöka hitta mat som inte fick allting att blossa upp igen, men det gick!

Helt symptomfri!

Idag är jag helt symptomfri och kan äta vad jag vill. Reagerar på vissa livsmedel som banan, avokado, rödvin och mörk choklad genom att bli täppt och kliig, kan även få lite hög puls och sånt men alla symptom från magen är helt 100% borta. Tester för läckande tarm visar att jag fortfarande har läckande tarm, men eftersom jag inte har några direkta symptom tar jag mig friheten att tolka det som att det är inom ett normalt intervall.

Tester vs verkligheten

“Läckande tarm” låter jättehemskt men jag är skeptisk till många funktionsmedicinska tester och är lite konspiratorisk med att de ibland hittar fel som inte finns. Jag har inget belägg för det, men jag gör en del tester för mitt företags räkning (alltså inte för reklam eller så utan just konkurrens- och marknadsanalys för det som inte är kopplat till bloggen/sociala medier) och det finns väldigt mycket tester som jag inte alltid förstår vad som testas.


Jag är överlag positiv till att testa och mäta (en viktig del av biohacking) men jag tror att självkännedom måste komma på första plats, dvs hur mår jag? Hur funkar jag? Känner jag mig stark? Frisk? Normala toavanor? Frisk hy? Normal aptit? Allt sånt där!

Konventionella råden för Crohns sjukdom

Det finns mycket att säga om de läkemedel som skrivs ut, men jag tänkte hålla mig till kostrekommendationerna. Om ni vill läsa om läkemedlen så skriver jag gärna om det också, det är bara att säga till 🙂


Jag hittade ett trevligt examensarbete från Göteborgs Universitet som jag länkar här, som tar upp just kostens betydelse. De tar upp fördelen med att “exkludera kött och ägg”, följa FODMAP (ta bort vissa sockerarter som irriterar tarmarna) och SCD (special carbs diet) som är en liknande grej med att tex fermenterbara oligosackarider, disackarider, monosackarider och polyoler är väldigt retsamt. Dock rekommenderas ofta kostfiber, men inte de vita fibrerna som finns i pasta och ris.

Varför vegetariskt?

Jag ser de vegetariska rekommendationerna som problematiska eftersom de inte verkar bygga på ett djupare resonemang. De som rekommenderar detta utgår från att en semivegetarisk eller helvegetarisk diet automatiskt är nyttigare, men det beror ju helt på vad patienten väljer för livsmedel. I de fallen där patienterna upplever sig bättre kan man också fråga sig vilken diet de hade från början?


När “kött och ägg” orsakar problem, är det för att det föreligger en intolerans emot äggvita (och/eller äggula?) för kött i sig är nämligen extremt icke-allergent! Vilken typ av kött pratar de om? Är det gräsbetat lamm eller vilt från den lokala viltbutiken?


Kött i form av nöt och lamm är väldigt säkra, och oerhört näringstäta livsmedel. Makrill ätar jag själv mängder av pga omega 3 innehållet (anti-inflammatoriskt), gris tål de flesta och det är en bra fettkälla (tex bacon av hög kvalité) för att inte tala om vilt! Både vildfångad fisk och vilt i form av hjort, älg, vildsvin mm. Organ från dessa fyrfotadjur (lever och hjärta framförallt) är lättsmälta och fullproppade med näring. Näring som Crohnspatienter saknar!

Klassisk (animalisk) low carb utan fibrer

Oprocessade animalier (kött och fisk) samt stabila fetter (ister, talg, kokosolja, olivolja och smör) har goda chanser att minska eller till och med eliminera symptomen. Särskilt om man samtidigt jobbar med sin stress/stressfaktorer. Frukt och nästan alla grönsaker ryker på den här dieten, men de kan plockas in igen allt eftersom tarmen läker och man lär känna vad man faktiskt tål och inte. Alkohol och rökning är förstås nolltolerans på eftersom det är oerhört destruktivt för tarmarna!

Ketos som en andra växel!

Vill man ta det ett steg till kan man testa att gå in i ketos helt och hållet. Jag gick in i ketos några veckor efter att jag hade lagt om min diet och tycker fortfarande att det är expressvägen till healing vad jag än har problem med. Jag är inte i ketos konstant längre, för det behövs inte. Nu lever jag ketogent i perioder, när jag får feeling. Annars äter jag allt (efter vad jag tycker att jag behöver, eller vad jag har för olika mål!)


Nedan stycke innehåller länkar till mina böcker!

Det här inlägget är på inga sätt ett reklaminlägg för mina böcker, men jag vill ändå nämna att jag skrivit en del om ketogen kost eftersom jag förkovrat mig i det sedan 2009! Du hittar mängder med gratis inlägg här på bloggen, samt fler inlägg i forumet.  Det finns två böcker kvar i tryck (danskt band) samt som ljudböcker och E-böcker och det är först och främst den lite striktare KETO – Den kompletta boken om ketogen kost, samt Ketoguiden.


En “varning” innan du köper (så att du inte blir besviken) är att jag ALDRIG skriver ut kalorier eftersom keto är en läkande kost för mig, inte en bantnings/kaloriräknarkost. Alla recept är ketogena med målet att ta läsaren in i ketos, men att räkna saker på grammet är helt vanvettigt enligt mig. 


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Disclaimer

#1 Bara som en påminnelse så är du nu inne på en blogg och läser, vilket innebär att det som skrivs är mina personliga tankar och funderingar. Min avhandling handlar delvis om inflammation, men det betyder inte att jag är expert på alla inflammatoriska sjukdomar. Basen för mina texter är nästan alltid egna erfarenheter och vad jag läst och testat mig fram till under de senaste åren. Se mina texter som inspiration till att söka ännu mer information, och våga testa saker som du tror kan funka, eller förkasta det du märker inte funkar! ❤

#2 Det finns många vägar som leder till rom. Jag fastnade för ketogen kost för att det funkade för mig, men poängen här är inte endast ketos utan kanske främst elimination (vill upprepa detta ifall det skulle vara oklart!) det handlar troligen främst om dolda födoämnesintoleranser och status på tarmslemhinnan (man kan ärva en känslig tarm/tarmslemhinna!)

#3 Även om jag skriver böcker så är alla mina artiklar (tusentals) gratis. Det finns ingen paywall här, och mitt incitament är att inspirera till nyfikenhet, hopp och experimentlusta 🙂
Over and out!

Tillägg 👇

Funkar AIP? (och GAPS osv)

Fokus främst på AIP nu men kan dra GAPS med och påminn mig gärna om fler dieter som jag just nu har glömt. AIP står för “Autoimmunt protokoll” vissa säger “Anti-Inflammatoriska Protokollet” och jag tror att det är samma som åsyftas (rätta mig gärna om jag har fel!)


AIP är en uteslutningsdiet där man får äta kött, fisk, skaldjur och inälvsmat, ovanjordsgrönsaker (utom tomat, paprika, aubergine!❌) rotfrukter (sötpotatis, morot, kålrot) fetter som kokosfett, ister, talg och olivolja samt fermenterat (surkål osv)


❌ Man får inte äta processade livsmedel, spannmål (nej inte ens de “nyttiga” i fin förpackning), baljväxter (alla bönor), mejeriprodukter (alla, till och med smör och ghee!), socker, potatisväxter, nötter, frön, ägg, alkohol och NSAID-läkemedel (COX-hämmare för smärtlindring (ibuprofen, naproxen, aspirin osv)

Funkar det?

På grund av att de värsta allergenerna utesluts som ägg, mjölkprodukter, vetemjöl, omega 6-fettsyror (dåliga fetter, nötter och fröer) samt alkohol (otrolig tarmstörare) är det många som blir hjälpta men med mina strikta glasögon på mig ser jag fler allergener. Jag ser skaldjur och rotfrukter som potentiellt problematiska framförallt sötpotatis men också morot. Vissa behöver utesluta varenda grönsak och vartenda djur som inte går på 4 ben, så känsligt kan det vara och det kan vara väldigt svårt att acceptera för vissa som “testat allt”.


GAPS = Gut And Psychology Syndrome (Diet)

Liknar AIP nästan exakt men används för att behandla autism, ADD/ADHD, dyspraxi, dyslexi, schizofreni och depression. Jag säger inte att det funkar jag säger bara att dieten finns och den baserar sig på hypotesen att alla dessa tillstånd har med tarmstatus och tarmflora att göra. Upphovskvinnan Natasha Campbell har behandlat sin egen autistiska son och som läkare många, många problematiska barn genom att läka deras tarmslemhinna. Leaky gut = leaky brain vilket kan bli helt förödande för vissa, framförallt barn och ungdomar!


Funkar det?

Jag svarar samma som ovan att dieten fortfarande innehåller potentiella allergener men GAPS handlar om att bara äta benbuljong i början och sen successivt lägga till mer “normal” mat allt eftersom tarmfloran byggs upp. Så länge man tänker på det är det absolut värt ett försök om man har en inflammatorisk tarmsjukdom eftersom den är mer liberal efterhand.

Om hemorrojder

Inget inflammatoriskt tillstånd utan beror på livsstilsfaktorer. Förstoppning och mycket stillasittande ökar risken. Behandlas med receptfri salva om det inte är så mycket, annars kan det behöva opereras.

Crohns/Ulcerös kolit vs IBD vs IBS

Är du osäker på vad du har? Du behöver boka in dig på vårdcentralen och berätta om dina problem och sen göra läkarundersökningar för att få en diagnos. IBD (inflammatorisk tarmsjukdom) kan vara samma sak som Crohns och Ulcerös kolit men det behöver inte ha med autoimmunitet att göra. IBS är en irriterad tarm som kan ge mycket svullnad, ömhet, toaspring men också förstoppning, dock utan synlig åverkan på tarmen. Koständring funkar garanterat på IBS, de flesta blir bättre med minskad mängd fibrer! Se nedan graf. 

Biohacking, Case, Inflammation, Kost & Hälsa, Tarmfloran
biohacking, Crohns, IBD, IBS, inflammation, keto, ketogen kost

Att läka från arbetsnarkomani

13 June, 2022 41 Comments Written by Martina

arbetsnarkomaniHej vänner!

Det har ekat tyst här inne ett bra tag, och tidigare hade det varit helt otänkbart för mig att pausa såhär länge för jag hade fått total panik bara av tanken! Så är det inte längre för sedan jag insåg att mitt förhållningssätt till min produktivitet mest liknade ett beroende, har jag ändrat mina prioriteringar en hel del. Jag älskar fortfarande att vara produktiv och tillämpar mina tekniker för det, men från ett annat perspektiv och med en annan energi i det.


Idag tänkte jag berätta lite om hur och varför jag blev beroende av arbete, vad jag tänker kring det och framförallt hur jag läker från det!


Ingen ångrar att de inte jobbade mer!

När forskare intervjuar 90-åringar och ber dem se tillbaka på sitt liv: Frågar vad de hade velat göra annorlunda, så är det ingen som ångrar att de inte jobbade mer. De flesta nämner knappt sin karriär även om de hade en. De nämner familjen, vännerna och att våga uttrycka vem de är innerst inne.


Det finns ett sociologiskt koncept som handlar om att vi inte behöver göra alla misstag själva utan kan se andras vurpor och tänka att “det där hade kunnat vara jag!” Vi har den föreställningsförmågan, vilket är en jäkla tur för det hade tagit en hel livstid minst att göra alla misstag själv! Därför kan jag (äntligen, efter att ha balanserat på kanten till utbrändhet i så många år) stoppa mitt arbetsberoende i sina spår. Jag kan bromsa tåget här och nu, och fråga mig själv varför jag tror att jag måste jobba ihjäl mig. Varför? För vems skull?

Den prestationsbaserade självkänslan

Jag & mitt lilla hjärta “Lil’ Grey” 🥰❤

“Jag gör – därför finns jag” är essensen i den prestationsbaserade självkänslan, som i sin tur lägger grunden för ett arbetsberoende. Då är frågan: om jag inte gör något… vem är jag då…? Svaret för arbetsnarkomanen är att jag ingen är om jag inget gör, men det är tack och lov inte sant!


Arbetsnarkomanen vill också gärna tro att det värsta som finns är att inte vara “någon”, men det är inte heller sant för det värsta är snarare  att inte leva ett valt liv!


När jag kom till den slutsatsen var det dags att sätta ned foten och rent konkret låste jag faktiskt datorn och mobilen så att jag inte vanemässigt kunde lägga all min tid där. Sanningen är att jag fick abstinensbesvär! Rastlösheten var inte nådig! Det fina var dock att mina riktiga behov kunde komma fram. Mina behov av verklig mänsklig kontakt, mina behov av att ha roligt, ha mina vänner nära, ringa dem, höra deras röster, vara en del i deras liv, vara delaktig i mina relationer och *trumvirvel* ha kollegor, snarare än att alltid bara jobba själv.

Vad är viktigt på riktigt?

“Fem i tolv-livsstilen”

Jag brukar predika självkännedom och att inte vara en anti-hacker som prioriterar nu-belöning framför långsiktiga mål. Tyvärr är det så himla mänskligt att falla i den fällan och leva vad jag kallar för “fem i tolv”-livsstilen: Det innebär att sätta långsiktiga (och på riktigt) viktiga saker på paus för man “ska bara”… jobba klart. “Ska bara” ta sin doktorsexamen, “ska bara” gå klart sin utbildning, “ska bara” renovera färdigt, “ska bara” nå sin målvikt osv och sen börjar livet!


Det är alltså till synes viktiga saker, men de får ta helt oproportionerligt stor plats och konkurrerar ut andra saker tills hela livet bara består av EN grej på ett väldigt obalanserat sätt.

Jag gjorde den här illustrationen för att försöka visa hur jag ser det: Det som borde vara i mitten (vänner & familj tex som illustreras av en gul plupp) flyttar sig utåt & det som borde vara i periferin (jobb, träning etc) flyttar sig inåt & konkurrerar ut det som verkligen betyder något. Den här analogin funkar för substansberoenden också! Tänk till exempel alkohol som verkligen är en periferi-grej. För alkoholisten är det långt ifrån perifert & kan till & med gå före barn & familj! 


När prioriteringarna blir skeva guppar man allt längre ut till havs och 5 år senare inser man kanske att man är djupt deprimerad, saknar nära relationer, känner sig dö-ensam och misslyckad även om andra ser en som otroligt framgångsrik för att man liksom made it.


Jag är inte riktigt där, jag är inte superdeprimerad men jag ser hur fortsatt arbetsnarkomani inte hade lett mig till rätt ställen. Därför har jag fått möblera om ordentligt både invändigt och utvändigt, och har till exempel börjat gå hos en ny terapeut som är expert på just precis det här med skeva prioriteringar! För första gången (någonsin?) känns det som att jag pratar med någon som förstår mig. Någon som ser mig. Någon jag inte kan “out smart” eller hålla på ett intellektuellt avstånd. Det har gjort att jag äntligen börjat begränsa min arbetstid, sätta gränser för hur kontaktbar jag är, tacka nej till erbjudanden, stänga igen dörrar istället för att ha dem lite på halv-glänt. Jag har också tagit mycket mer ledigt och har kunnat ha laptopen STÄNGD från fredag till måndag!

Jakten på extern validering!

Den här metamorfosen började egentligen redan 2019 men det är först nu jag är redo att leva det varje dag, för det är först nu jag kan släppa jakten på extern validering och bekräfta mig själv istället. Utifrån-bekräftelse är ett sånt nutids-gift och en motorväg till utbrändhet! Inte konstigt att så många unga människor bränner ut sig, ibland före de ens har börjat jobba! Titta bara på hur alla sociala appar är uppbyggda: Allting går ut på att andra ska värdera oss och ge oss ett värde. Det är “duktig flicka”-syndromet på steroider eftersom det inte bara är på jobbet eller i skolan som man ska vara duktig, utan varenda millimeter av ens liv kan läggas upp för bedömning.

Vem är jag nu?

Resultatet av de nya prioriteringarna var till en början extrem rastlöshet och existentiell fasa. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv och började ifrågasätta hela mitt liv! Saker är ju oftast inte så illa som det känns, men att släppa ett beroende lämnar utrymme för så mycket undanträngda känslor som alla behöver tas om hand om. Nu har jag aldrig, aldrig använt arbete som en flykt, men när arbete börjar trycka undan allting annat och närma sig cirkelns kärna – är det helt naturligt att andra saker inte får plats. När beroendet flyttar ut i periferin (eller försvinner helt) kommer mängder av undanträngda behov att rusa till cirkelns mitt!


→  Behov av vänner → behov av samhörighet → behov av roliga intressen → behov av fysisk aktivitet och så vidare!


Känner du någon arbetsnarkoman eller är du måhända en själv…? Det här är min lista som stämmer för mig, men googlar man på det är det många psykologer och forskare som håller med om punkterna. Arbetsnarkomani är dock ingen diagnos ännu och kommer kanske aldrig att bli. Arbete är ju trots allt en dygd i vår värld, så det är en svår balansgång att veta var man ska dra gränsen…

Här är i alla fall min 10-lista: 

10 tecken på att du är arbetsnarkoman!

  1. Du kan inte sätta gränser för hur mycket du tar på dig (tackar ja till allting)
  2. Din hälsa blir lidande (för att du struntar i att äta, äter fel saker, struntar i att sova, struntar i att träna osv)
  3. Dina relationer blir lidande (för att jobbet går före hela tiden. Varje gång du tänkte ringa en kompis väljer du någon jobbgrej istället)
  4. Du är aldrig ledig (alltså ALDRIG!)
  5. Du har sömnproblem eller andra stressrelaterade problem inklusive depression (eller ångest men den psykiska hälsan är INTE på topp)
  6. Du värderar dig själv efter arbetet du gör (du är bra när du presterar, dålig när du inte gör det)
  7. Du mår fysiskt & psykiskt dåligt av att ta ledigt (du mår inte bra på helgerna eller under sommarsemestern)
  8. Bara tanken på att ta semester känns obekväm (du frågar chefen om du verkligen MÅSTE ta semester)
  9. Du saknar helt down-perioder (du kraschar istället, när kroppen har fått nog)
  10. Du jobbar mer än alla andra (du jobbar fler dagar i veckan och fler timmar)

Berätta gärna om du känner igen dig!


Arbetsnarkomani som traumarespons

För min del tror jag att min arbetsnarkomani är en traumarespons. Jag blev väldigt mobbad i skolan och min väg till att vara “någon” var genom att prestera akademiskt. Det var ganska lätt för mig att få bra betyg och det gick ju hem hos lärarna. Att glänsa på uppsatser och prov gav mig en identitet jag gillade, så naturligtvis fick jag mer värde av att göra mer.


Det är hemskt att tänka på vilka otroliga sår i själen man får av mobbning. Sår som aldrig läker om man inte aktivt arbetar med dem, och det är vi som offer som måste fixa det inte våra förövare!


Min självkänsla är mycket bättre nu men det går verkligen upp och ned och det enda som verkligen hjälper för mig är att utvecklas spirituellt genom meditationen. Det är min väg till att sluta identifiera mig med mina prestationer och hitta värdet i mig själv, oavsett vad jag gör.

Mitt sätt att läka

Jag skulle säga att min väg till läkning är insiktsbaserad, och det är därför insiktsmeditation (Vipassana / insight meditation) passar mig så bra. Tekniken är att ta bort alla yttre stimulin och rikta fokus inåt. Man studerar kroppen med sinnet, millimeter för millimeter, och eftersom kroppen och psyket sitter ihop “låser man upp” minnen och känslor och genom det kommer mycket aha-upplevelser. En stark känsla av inre sanning trycker undan allting annat och det blir svårare och svårare att begå någon form av våld på sig själv. Det blir svårare och svårare att vara inautentisk.


Det var så jag successivt kunde se att…

  • Vara upptagen hela tiden, och att alltid ha för mycket att göra, är en traumarespons…

  • Att alltid komma med andan i halsen, eller ha en fullbokad kalender, är en traumarespons, och…

  • Att prestera på bekostnad av livets mjuka värden, är en traumarespons! 

Det finns ingen egentlig skillnad mellan beteendeberoenden och substansberoenden (utom möjligen graden av abstinensbesvär) och de har ofta samma ursprung. Det är något grundläggande som saknas, det finns en kroniskt svag självkänsla, kronisk känsla av ensamhet eller otrygghet.

Att leva ett valt liv!

Tack vare insikterna och tack vare min fina terapeut kände jag starkt att jag inte kunde fortsätta att dundra på på fel väg med öppna ögon. Att prioritera fel för att man inte vet bättre är en sak, men att fortsätta göra det när man vet konsekvenserna är en helt annan. Plötsligt är man maktlös, och en slav under sitt beteende. Det är kärnan i alla beroenden och det som gör dem så smärtsamma. Därför bryter jag det beteendet nu och tar tillbaka makten. Tar tillbaka mitt aktörskap och bestämmer mig för det valda livet där jag väljer familj och relationer, hälsa och mina andra mjuka värden före mina prestationer.

Så sammanfattningsvis…

Jag kommer att fortsätta blogga, filma videos och göra content som jag tycker är intressant att dela med dig som läser här och på mina övriga sociala kanaler. Inläggen kommer att vara fortsatt sporadiska ett tag till, medan jag bygger upp en ny struktur för hur jag ska förhålla mig till mitt arbete. Jag driver ju inte bara mina sociala kanaler utan forskar också på heltid samt står sedan förra året med ena benet i start-up världen. Det är för många bollar att jonglera för en person, så numera är jag tack och lov inte själv utan har till exempel en teknisk assistent och andra personer som jag jobbar med varje dag.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Berätta gärna dina tankar om det här, (jag läser och godkänner allting manuellt!) 🙂

Lifestyledesign, Powerthinking
arbetsberoende, arbetsnarkomani, powerthinking, självkänsla, trauma

Studie av en Biohacker

30 April, 2022 25 Comments Written by Martina
Inlägget innehåller en länk till min bok Handbok i Biohacking

Hej vänner!

Ledsen för att det varit så låg aktivitet här inne, forskningen har tagit all tid det senaste. Det är typ slutspurten så jag jobbar och jobbar. Tyvärr innebär det mycket anti-hacking (motsatsen till biohacking) med bristande återhämtning, rutiner och alldeles för lite mat och sömn.

Hur som helst är jag själv med i vetenskapliga studier ibland, som deltagare, och nu senast var jag med i ett forskningsprojekt som inkluderar intervjuer med individer med koppling till transhumanism, biohacking och ‘citizen science’ . Jag tyckte att frågorna passade in här, så delar dem med er.

Vad är biohacking för dig, och mer kritiskt, hur är detta potentiellt annorlunda från hur andra definierar det?

För mig är biohacking jakten på självförståelse, att verkligen lära känna sig själv med hjälp av allt från meditation till ny teknik. Förstår du din inre värld, mentalt, emotionellt och fysiskt så kan du hålla dig frisk länge. Du kan göra rätt saker utan att du behöver förlita dig på någon utomstående expert som egentligen inte vet hur du mår eller inte borde veta det mer än vad du själv vet. Jag använder massor av sätt för att uppnå högre självförståelse, och det har även varit en fördel när jag vänder mig till tex primärvården, eftersom jag vet vad jag behöver hjälp med och kan uttrycka det väldigt konkret.


Det skiljer sig lite från andra som är mer insnöade på prylar och mer inne på att ‘toppa’ sin prestanda. Jag är av åsikten att väldigt få individer behöver peak performance utan snarare fokusera på grundläggande behov som mat, sömn, träning, återhämtning, vätskeintag osv. Det är samma inom biohacking som inom fitness att alla vill “deffa” innan de byggt någonting, eller optimera före det finns något att optimera.

Du har den största biohacking-bloggen i Sverige och har även skrivit flera av böcker om ämnen direkt relevant till biohacking: vad har fått dig att vilja dela med dig av just allt det här? Hur anledningen ändrats med tiden?

Min primära anledning för att börja blogga överhuvudtaget var min svåra sociala fobi. Jag ville så gärna ha vänner, men visste inte hur jag skulle söka kontakt med dem. Jag tänkte att om jag visade hur jag är som person, så kunde potentiella vänner kontakta mig. Jag tänkte att det var lättare än tvärtom, och det funkade otroligt nog! Idag är jag helt fri från allt vad social fobi heter.


Bloggen handlade mest om ketogen kost som jag försökte lära mig mer om. Jag är en sån som lär mig själv genom att lära ut, och det är naturligt för mig att skriva så jag började bara skriva om det jag ville förstå bättre. I takt med att min kunskap växte, växte värdet av bloggen och läsarna ökade. Att dela med mig av kunskap kommer också naturligt och är något jag gjort sedan jag var liten. Roliga timmen bestod av att jag höll en ‘miniföreläsning’ i något nytt ämne jag hade studerat, vilket kanske inte var så roligt för de andra barnen. 😅


På en blogg behöver jag inte lägga band på mig utan kan hålla så många ‘miniföreläsningar’ som jag vill. Idag är en del av mitt yrke också att föreläsa på universitetet (som lärare i biokemi, fysiologi osv). Jag märker att den generella kunskapen i de här ämnena är låg, och jag tror att många hade kunna göra bättre, informerade val om kunskapsnivån höjts några snäpp. Det försöker jag göra genom mitt skrivande, samt att jag gillar att förklara forskning på ett enkelt och kul sätt. Göra den tillgänglig. Jag vill inte att folk ska ha bilden att forskare är några supermänniskor och att en forskningsartikel presenterar sanningen för så är det verkligen inte. Jag vill att människor ska ha större tilltro till sig själva än en mossig artikel.


I takt med att jag löst flera av mina egna utmaningar genom ökad självförståelse, har jag också velat inspirera andra att göra samma sak. Jag vet hur tråkigt det är att känna sig helt fast med ett problem, då vill jag gärna vara den som visar att man kanske inte måste vara fast. Att det finns så mycket man kan göra själv!

Du skriver på din websida att ”Vi vet att ’norm’ och ’normalt’ i ett samhälle som är sjukt inte är något att sträva efter”. Vad ser du som samhällets ’sjukdom’? Tror du samhället kan ändras / förbättras? Hur sker sådan förbättring, och vad exakt skulle du vilja se förbättras?

“Samhällets sjukdom” är väl primärt stress för att vi förväntas leva på ett sätt som inte är riktigt naturligt för oss. Upp tidigt varje dag, gå till jobb och spendera 90% av all energi där och sedan hem och försöka få in återhämtning, träning, vänner och familj med  resterande tid och energi. Om du lever ditt liv med näsan ovanför vattenytan blir det svårt att ta den tiden som egentligen krävs för att äta bra mat, träna och vara med människor som verkligen betyder något. Speciellt kvinnor har det otroligt tufft som förväntas att både ha barn och göra karriär samtidigt, det är verkligen inte konstigt att utbrändhet ökar så mycket som det gör just nu, och går ned i åldrarna!


Jag hoppas att politiker, andra makthavare och arbetsgivare förändrar förutsättningarna för hur människor förväntas jobba. Nästan ingen arbetsgivare går idag med på att anställa en person på 30-50% tjänst, det hoppas jag kommer förändras! Likaså möjligheten att arbeta på distans helt eller delvis så att jobbet anpassas till resten av livet istället för tvärtom. I framtiden tror jag att vi kommer titta tillbaka och förfasas över hur konstiga prioriteringar vi har haft.


Om människor får mer tid över finns åtminstone utrymmet att göra mer insatser för hälsan som till exempel att laga mer mat hemma istället för att köpa färdigt, träna och förbättra sömnen.

Hur ser du på framtiden i området biohacking? Kommer det bli mer populärt? Hur kan ny teknik komma att både förbättra, potentiellt försvåra, samt popularisera biohacking i Sverige, och internationellt?

Biohacking så som jag definierar det kommer definitivt att öka mycket på grund av att folkhälsan försämras och fler individer mår dåligt på ett sätt som den vanliga vården inte kan fixa. Då börjar allt fler söka online efter vad man kan göra själv, kanske börjar ta blodprover på eget initiativ och sånt som inte vanliga personer hade tillgång till tidigare.


Health tech-innovationer och wearable technology kommer definitivt att fortsätta trenda eftersom sensorer bara blir bättre och billigare. Jag tror att vi kommer bära mer teknik på oss antingen på huden eller som ett implantat. Saker som tidigare var strikt begränsat till sjukhusen går nu att göra hemma, som att analysera sina hjärnvågor med EEG. Jag gör själv det för att förbättra min meditation!


I intervjuer får jag alltid frågan om det inte blir en stress att hålla på att mäta allting, och jag brukar svara att det beror på vem du är och varför du mäter. Om du jagar perfektion och blir stressad över att en app i mobilen säger att du har sovit dåligt kanske du ska ta en paus från mätandet, men om du använder tekniken för ökad självförståelse och för att kunna göra bättra vardagsval – då ser jag mest fördelar med det!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Så då har ni fått en lång drapa att läsa igen för er som har saknat det. Mer grejer kommer när jag kan allokera min tid lite bättre. Följ mig på instagram så länge – Nextlevelbiohacking och på Youtube för det kommer upp föreläsningar inom kort. 😊


Vill du lära dig mer om just biohacking får du gärna spana in Handbok i Biohacking som fått 4.5 av 5 stjärnor av de som köpt boken på Adlibris och 5 av 5 stjärnor av de som köpt på Bokus. De som handlar på bokus är alltid lite snällare av någon anledning! 😂 Den är på rea på bokus så jag har länkat dit, men den finns såklart som e-bok och ljudbok också på alla ljudboksplattformar.

Hörs snart igen!

Biohacking, Forskning
biohacking, forskning, intervju, studie
  • Previous
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • …
  • 255
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Anonymous on Varför smala blir sjuka | STRESS värre än insulinresistens?Det här var ett toppeninlägg 🤗 I det här som du skriver "kvinnor som är igång ko…
  • IC on Om binjurarna & fettförbränningen!Har du testat att D-vitamin i oljeform och har du kollat ditt kalciumvärde? När…
  • Martina on Hjälp att tolka testerInte just nu tyvärr, men hormontest finns men matkänslighet är inte så tillförli…
  • H on Om binjurarna & fettförbränningen!Hej Martina! Jag läser och läser allt vettigt du skriver och har precis fått lån…
  • Elin on Vikten av olika livsstilsfaktorer & dess faktiska effekter på din framtida hälsa!Det handlar också om att bli van vid att drivas av oxytocin istället för dopamin…
  • Erika Åhlander on Hjälp att tolka testerhej, är detta något som du fortfarande gör? och, isf, är det något speciellt tes…
  • Lena-Louise on Nytt Primal Collagen + receptTack fina du, då känns det tryggt att fortsätta med kollagen 😉✌️
  • Martina on Nytt Primal Collagen + receptTack för din kommentar, sorry att du har fått vänta så länge på svar :) Jag tror…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson