![[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋♀️) är naturligt böjda åt det hållet!
Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!
ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera.
STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer?
Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️
Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️
Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!](http://martinajohansson.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Nu är Biohack-helgen över och mitt huvud sprängs så många intressanta och djuplodande diskussioner jag har haft. Särskilt igår på “off site” aktiviteten när ultranördarna samlades och isbadade tillsammans. Jag ska berätta mer om kallterapin förstås, men jag tänkte på en annan sak från gårdagens diskussioner, nämligen mätandet!
Vad är värt att mäta?
Vissa ultrahackers betalar enorma summor för det ena labbtestet efter det andra. De vill ha ALLA siffror, svart på vitt. Hedervärt och imponerande men… när jag fick frågan om hur jag kan veta om jag påverkar min epigenetik när jag inte mätt de epigenetiska effekterna, så började jag fundera. Eller nej jag började googla, jag läste på om olika test för att göra en epigenetisk screening. Det går. Typ. Men det är bara ett labb som gör det i hela världen och det är enormt dyrt. Dock går det att mäta lite epigenetiska outputs:
Homocystein (Werlabs), Cystein (1 labb i världen), Sam/Sat-ratio och metionin eller metyltransferas jag är inte helt säker men tror att det finns labb som mäter dessa. Inte så himla många dock, men eftersom metyleringscykeln styr epigenetiska processer så får man anta att det är här man kan mäta. Högt homocystein betyder till exempel att man har svårt att avgifta sig själv och att man har ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och en rad andra sjukdomar. Högt homocystein kan också indikera MTHFR-mutation, dvs att man är en dålig metylerare.
Testerna säger inte allt!
Efter att jag gjorde gentestet på 23andme och började läsa på mer om epigenetik såg jag att varken gentester eller andra tester säger allt. Det finns massor av okända faktorer så ibland måste man gå på helheten istället.
Mitt gentest visade anlag för massa sjukdomar som ingen i min släkt någonsin haft. Jag är smal trots att jag har flera fetmagener, jag har inga beroenden trots att jag har ökad risk för beroende. Jag har låga inflammationsmarkörer och lågt homocystein trots “den värsta” MTHFR-mutationen.
Jag har blåa ögon men genetiska anlagen för gröna.
Epigenetik?
Eller? Vad annars? Jag kallar de här effekterna epigenetiska i brist på ett annat ord. Hjälp mig gärna här. Slänger vi oss med ett ord som vi vet för lite om?
Helheten vs labbtesterna
- Mår jag bra?
- Är jag glad?
- Är jag fit?
- Har jag bra energi?
- Går bra på gymmet?
- Produktiv?
- Bra sömn?
- Fungerande mage/tarm?
- Bra hår, hud, naglar?
- Hormonbalans?
Om man svarar ja på alla de här, behöver man verkligen mäta något då? Jag skulle säga att det är överflödigt. Den mesta outputen får man väl ändå på daglig basis? Genom att typ leva?
Vad tycker du?
Vad tycker du är värt att testa?
Vore väldigt intressant med ett inlägg om läckande tarm!
Här står lite: http://martinajohansson.se/mineralbrist-ibs-lackande-tarm/ men från 2013 och inte så bra så det är nog dags för en uppdatering! Tack för tipset!
Hade vart sjukt intresant med ett inlägg om hur man vet om man har en tarmparasit och hur man kan få bort den!
Svullen mage, konstig avföring, diarré, förstoppning, konstig färg på avföring osv. Finns massa örtreningar man kan göra, oändligt med recept om man googlar 🙂
Läkaran mäter ju hur mycket som helst och kommer fram till att antingen är allt normalt eller om det ligger lite utanför marginalen (deras referensvärden), då är man dödsjuk. BS! Visst, det finns värden som man måste ta på allvar, men mediciners referensvärden måste ju inte vara mina ref-värden…Det är som många säger att det är 20 grader ute och då får man inte frysa! det spelar ju ingen roll vad termometern säger, om jag fryser eller inte.
Jag har alltid!!! jättefina värden trots jag känner mig dödssjuk ibland, är sjuk, har smärtor, sår, hormonoblans osv. osv. lite frustrerande. Jag tror på att vad man inte mäta kan man inte veta…så man måste ju mäta rätt mycket för att få infos oavsett vilket område (medicin, biologi, ekonomi etc.), men min kropp släpper inte sina hemligheter när den mäts..haha.
haha exakt, det var samma för mig när jag mådde dåligt. Allting var helt normalt och jag tänkte “HUR kan allting vara helt normalt???”
Jag skippade att testa för läckande tarm eftersom jag kände mig säker på att jag har det ändå med tanke på hur mitt liv sett ut fram tills jag blev sjuk (ME/CFS) samt att jag märkte sjuk skillnad när jag började med tarmläkande kost (AIP).
Valde att lägga pengarna på avföringstest för att kolla svampar/parasiter/bakterieflora osv samt ett organic acids test istället. Fick ut mkt intressant info, dessvärre är min kropp ej i skick att tåla de rekommenderade tillskotten och livsmedel som rekommenderas, troligtvis p.g.a strul med histamin/glutamat/jäst, så det känns ju surt såklart. Men ändå värt att få svart på vitt att min kropp ej fungerar som den ska. 🙂
Gjorde du det via Nordic labs?
Yes! 🙂
Förresten, du som kan allt om ketos, är det vanligt att lukta illa ur armhålor när man är i ketos?
Jag började stinka (som ej går att tvätta bort) några månader efter jag blev sjuk.
Nu när jag gjort organic acids testet ser jag att kroppen “tror” att den är i ketos, vilket den inte är egentligen. Eller alltså, jag äter inte alls med det som mål, så jag antar att det har något att göra med hur min kropp (inte) kan tillgodogöra sig energin från kolhydrater….typ… (obs gissar bara). 🙂
Hoppas bara på att sluta lukta någon gång i framtiden…när jag är frisk ??
Hur kan du se att din kropp tror att den är i ketos? Har du mätt dina blodketoner?
Organic Acidstest visar ingenting kring ketos!
Ok, jag har som sagt dålig koll på vad allt detta innebär, men om jag förstod min terapeut/provsvarstolkare rätt så sa hen att det, på provet, ser ut som att jag äter väldigt lite kolhydrater. Under “carbohydrate metabolism” finns något som heter “b-Hydroxybutyrate” som jag ligger högt på. Och på labbets eget svar står det “Common metabolic association: ketosis”.
Men jag har kanske missuppfattat helt ?
Intressant!
Det här är en jättespännande frågeställning!
Jag är en orolig själ. En gång så fick min mor (sjuksköterska) för sig att mäta mitt blodtryck med nån ny mojäng som hon införskaffat. Det var en sån där läskig en med en högljudd motor som blåser upp manchetten stenhårt… Jag hade väldigt högt blodtryck. (SURPRISE) Jag blev förfärad! Googlade och läste allt jag fick tag på och kunde knappt sova för att jag var livrädd att få en stroke under natten. Min stressade mage löpte amok. urs vad dåligt jag mådde. Så gick till min husläkare efter ett par veckor med gråten i halsen. Hon gjorde tre blodtryckstest. Alla var normala.
Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att göra ett 23andMe prov innan jag fått bukt med min sönderstressade själ. 🙂
Som forskare på genitikinstitut skulle jag säga att du nog gör rätt i att använda ordet epigenitik där. Ordet används ju egentligen för att beskriva varför vissa gener är uttryckta i vissa celltyper och under vissa förhållanden och inte i andra, så är ett rätt brett uttryck. Det har ju inte bara med metyleringsmängden själv att göra, utan även VART du metylerar (du kan ju metylera en “surpressor” och få mer genuttryck istället för tvärt om) hur själva kromatinet ser ut (hur tajt uprullat DNAt är på olika typ spolar inne i själva kärnan), hur reglerade RNAnivåerna är och så vidare.
MEN om jag ska vara ärlig så är nog det största felet som många gör att, som vanligt, dra paralellen gen-korrelation och gen-kausalitet.
Det är ju ultrasvåra experiment som görs när de läser avDNA sekvensen av en människa (eller mus, zebrafisk, bananfluga osv) som är till exempel fet. Hur drar man paralellen till just fetmafenotypen? Jag är generellt skeptisk där eftersom jag vet hur många statistiska fallgropar man kan ramla ner i (för att inte tala om de olika effekterna av vilken typ av vävnadsprov man tog från första början). Just fetma-genen är nog en av en massa olika gener som agerar ihop med andra specifika gener som man kanske också måste ha, och under vissa specifika förhållanden och så vidare.
Ärs, du vet detta, jag bara tänker högt här. 🙂
Tack för tankeväckande inlägg igen.
T
Åh Tee, vad du är grym! Tack!
Alltså ja, liksom om jag har APOe4/4 och då har 60 ggr högre risk för demenssjukdomar – hur har den här korrelationen ens fastställts? Antagligen för att Apoe4 har haft enormt hög prevalens hos personer med late-onset Ahlzheimer, men vad styr den? Kanske är det en viss grupp med mer neanderthalgener som inte har så bra insulinkänslighet och därmed lättare utvecklar “diabetes typ 3”, eller är det en grupp som utvecklar amyloida plack “bara sådär”? Det går väl inte?
Det är sånthär som gör mig så knäpp för det blir deterministiskt!
Istället för att fråga “vad säger stjärnorna” så säger man nu “vad säger generna” att man hela tiden letar efter något “utanför” sig själv som kan bestämma hur det ska gå med allt. Generna är förvisso på insidan men vad kan man göra åt dom? Just själva generna är ju som de är, men om man kan leva bra och må bra så tror jag ändå att man kan påverka ALLT!
Tack för bekräftelsen på att jag använder epigenetik rätt, jag blev lite nervös när jag blev ställd mot väggen i går 😀
Haha, klockrent med astrologireferensen där! Precis så är det. Så mycket lättare allt blir när man slipper ha fulla ansvaret själv ju!
Alltså det där med apo genen är väldigt underligt. Man vet ju faktiskt inte varför den skulle orsaka Alzheimers alls, och har ingen aning om mekanismen, utan har BARA sett korrelation. Jag menar själva proteinet i sig är ju ansvarigt för lipoproteinbygge, vilket din allel fortfarande kan göra galant har jag för mig!?
Det kan ligga så mycket annat bakom!
Är också nästan hundra på att just Alzheimers är diabetes typ 3.. man har länkat TAU genen till diabetes och Alzheimers så mycket spännande forskning på gång där!
Men ett exempel på hur underligt det kan bli : jag har ett samarbete med en grupp nu som har gjort genanalys på ett stort gäng diabetiker. De hittade en gen som är korrelerad till njursjukdom, och som de säger kan vara en riskfaktor. Genen i sig var nämligen förknippad med höga nivåer av “glycans”, alltså sockerarter på ytan av olila proteiner. Dessa orsakar njursjukdom. MEN , den verkliga orsaken till att de har en massa extra socker fastklistrat på sina proteiner är ju för att de har HÖGT BLODSOCKER. Får inte kroppen glukos kan den inte tillverka för många glycans, bara de som behövs… Hur hög riskfaktor är den genen då för en diabetiker som till exempel äter lågkolhydratkost?
Nä det är en djungel det där. Så man ska testa försiktigt. 🙂
Alltså, har man en grav genetisk sjukdom så är det ju så klart illa, men då överlever man sällan länge, så det ör knappast något man behöver testa i vuxen ålder. Annars håller jag med om att vi nog kan påverka typ allt! Alla de tusentals genetiska mutationerna vi har är ju vad som gör oss till människor och att känna efter vad som passar just en själv är helt klart den bästa måttstocken. Mår man bra så gör man ju?
Alltså, förstår att det måste varit hur många superintressanta diskussioner som helst på gång på biohackkonferensen! Tack för att du delar med dig!
Det är spännande med TAU genen men som du säger i exemplet med glycans och njursjukdom… liksom hallå är det verkligen genen som är orsaken eller har den blivit aktiverad epigenetiskt pga kontinueligt högt blodsocker…?
Åh vad/vart ska du göra test för läckande tarm? Det är något jag själv skulle vilja göra också pga autoimmun sjukdom (alopecia).
Mjadu, hos de flesta läkare och hos specialiserade labb tror jag. Man får nog leta lite 🙂
Kan ni göra hos mig eller någon annan Funktionsmedicinsk terapeut. Har man mycket problem med magen så har man med största sannolikhet läckande tarm. Man kan testa för det men kanske bättre att lägga pengarna på ett avföringsprov för att kolla hur tarmfloran ser ut och utesluta svamp och parasiter.
Jag vet inte riktigt vad som är värt att mäta, men om man svarar ja på allt det du nämnde och alltså känner att man mår bra håller jag med om att det är överflödigt att testa något.
Hur testar man sig för läckande tarm förresten? vad är det för test? Inom skolmedicinen anses det väl inte ens att det finns vad jag vet?
Jo, laktulos/mannitol test. Det är standard i England i alla fall, finns labb som gör i Sverige också 🙂
Hej! Alltid lika intressant och inspirerande att läsa din blogg 🙂
Jag har gjort prover på werlabs och mitt P-Homocystein, total värde är 11 och det ska vara under 15. Indikerar detta att jag har mycket svårt för att avgifta mig själv?
Tack på förhand <3
/ Monika
11 är lite högt, tror 15 är en väldigt generös gräns!
Känner väl lite så också. Har gjort stora förändringar i min livsstil och mår betydligt bättre nu än för några år sedan och lyckats rulla tillbaka de hälsoproblem jag haft. Så visst det finns säkert detaljer i marginalen stt förbättra men jag tänker att om jag grottar ner mig i alla detaljer om min hälsa så fyller det upp hela mitt liv och det priset känns lite för högt att betala.
Ja exakt så!