Recension | 16 weeks of hell

På begäran har jag nu skaffat ett Dplay-konto och tittat på “Den stora hälsoresan” eller 16 weeks of hell, så här kommer min recension. Många av mina läsare har reagerat på att tränaren använder ketos och periodisk fasta för att få deltagarna i form, främst att det används fel och att deltagarna verkar plågade.

16 weeks of hell är fitness

En viktig aspekt i det hela är att programmet är helt annorlunda än Biggest Loser. Det är normalviktiga personer som vill nå en “superkropp”. Alltså fitness snarare än bantning. Deltagarna verkar friska och har bra startkroppar allihopa, men dåliga matvanor, som de flesta människor har. De reagerar starkt negativt på att behöva äta grönsaker eller hoppa över frukosten. Bara en sån sak tyder på att de lever sina dagar i konstanta blodsockersvängningar.

Det är svårt att förstå kostupplägget men det verkar vara hyffsat lågkolhydrat med vanlig periodisk fasta inklusive ätardagar och cyklade kalorier. Träningen är “crossfit-aktig” eller styrketräning till failure inklusive morning cardio. Mer fitness än såhär blir det inte och fitness är hårt! Jag tror inte att många förstår vilket arbete som ligger bakom de kropparna man ser på sociala medier, där det inte finns ett uns fett utan allting är välsvarvad muskelmassa. Att träna 12-15 timmar i veckan är inga konstigheter och det är där jag själv ligger när jag är i toppform. Till detta krävs en väldigt strikt diet annars blir de bara muskelbygge och inte fitness.

Fitness vs hälsa

Själva upplägget som människor betalar för verkar vara att bli hjälpta att gå från en ganska inaktiv livsstil eller dålig kost till ultrafitness på tävlingsnivå. Ger det resultat? Ja. Kan alla få resultat så? Nästan alla, så länge man inte har underliggande sjukdomar. Är det hälsosamt? Nja, det beror på utgångsläget. För vissa kommer det vara mer hälsosamt och för vissa mindre. Fruktansvärt ohälsosamt skulle jag dock inte säga att det är så länge man är fullt frisk.

Kollagennedbrytning = svält

Fitness fungerar och är modellen de allra flesta kör med. Personligen hade jag varit mer mån om att behålla den hormonella hälsan. Särskilt för kvinnor är det viktigt med mer fett. Man kan se att deltagarna tappat en del volym i ansiktet, vilket betyder att kroppen brutit ned kollagenet i desperat jakt på energi och blodglukos. Detta hade inte skett om de vore fett-adapterade och hade kroppar som kunde drivas på fett och ketoner, men de hinner de tyvärr inte få på den korta tiden. Därav ryker kollagenet och binjurar och sköldkörtel tar lite stryk. En väldigt vanlig biverkan av fitness lifestyle är subklinisk hypotyreos. Full ketoadaption kan ta upp emot 6 månader.

Ett bättre upplägg

Om jag hade haft ett eget 16 weeks of hell hade det också varit väldigt hårt och jag tror att liksom i programmet hade 50% droppat av av olika anledningar. Som sagt har de flesta ingen aning om vad som faktiskt krävs för att uppnå de resultaten som verkar locka folk. Det är absolut inte enkelt att nå fitnessfysiken, inte för någon. Dock är det inte så “svårt” om man går in i ketos på ett skonsamt sätt med massor av fett och väntar några veckor med att fasta. Många behöver inte ens fasta, som jag själv som inte fastar.

Jag var med i ett hälsoprogram i radio P1 där programledaren frågade om jag vattenfastade för att tappa kroppsfett och jag svarade att det behövs inte. Om jag vattenfastar är det av helt andra anledningar, som autofagi, boosta immunförsvaret, anti-cancereffekterna och så vidare. Fettprocenten är väldigt hormonstyrd och kan “hackas” på andra sätt som helst inte ska involvera svält. När det involverar svält får man en väldigt “torr” fysik som vissa (oftast unga) män kan ha utan att det ser dåligt ut på något sätt, men för många är det snyggare med fylliga muskler och kollagen i fejjan.

För er som inte brukar följa mig är här en video på mig och mina marklyft, så att det kan framstå som att jag i alla fall har någon slags kvalifikation för att uttala mig i ämnet. Min fysik är byggd utan kolhydrater och utan svält, men jag är inte något fitness-proffs alls utan forskare i första hand. Fitness är absolut inget jag prioriterar högst eller så.