Jag hade redan börjat skriva ett blogginlägg om lättja, men när jag läste igenom det lät det lite aggressivt så jag la det vilande i utkast-mappen. Så idag skrev min vän AI ett jättefint meddelande till mig och tackade mig för att orkar träna tidiga mornar med henne, och att det inte är många som hade pallat det, och då trillade poletten ned för hur jag skulle skriva det här inlägget.
Nyckelordet är “att orka” för det har verkligen varit story of my life de senaste åren – att jag “orkar” mer än andra och har svårt att hitta människor som är up to speed. Visst jag behöver mycket återhämtning, även jag behöver sova och det är många dagar då jag tar time out och bara sitter i soffan från morgon till kväll. Så är det absolut, men för ungefär 12 år sedan bestämde jag mig för att det där med ork bara är ett mindset.
“Skillnaden mellan framgångsrika personer och mindre framgångsrika, är att de som lyckas orkar göra allt det de andra inte orkar”
Jag vet inte varifrån citatet kommer, det kan vara dr Phils bok Livsstrategier men jag är inte helt säker. När jag fick höra det första gången så träffade det verkligen helt rätt. Det var som att jag insåg att jag kan VÄLJA att orka! Jag bestämde mig för att ALLTID orka, och hela grejen handlar egentligen om att gå emot sin hjärna.
Hur orkar du…[insert random]?
Hur orkar du träna så mycket?
Hur orkar du fasta så länge?
Hur orkar du sitta och skriva hela dan?
Hur orkar du… [insert random]
Svaret är bara att bestämma sig och köra över varenda tanke eller känsla på att man inte skulle orka. De gånger jag tänker “nää nu orkar jag inte mer!” då har jag samtidigt bestämt mig för att det inte var så viktigt. Ibland är kostnaden högre än vinsten och då blir det förstås svårt att hitta ork. Om det är något långsiktigt viktigt som min karriär, mina relationer, min ekonomi eller min hälsa då måste jag bara orka annars kommer jag ju aldrig få det jag vill ha, och den tanken skrämmer mig mycket mer än lite diffusa obehagskänslor som ändå ALLTID går över efter ett tag.
“Du orkar!”
Ja det gör du!
Jag tränade lite military crossfit ett tag och när man var som mest slut kom tränaren framspringandes och vrålade “DU ORKAR!” tio gånger och visst orkade man då haha! Det är som att den moderna människan har fått fobi för att bli trött eller bränna ut sig. Man bränner inte ut sig på det sättet som folk tror, det handlar bara om att känna att man själv har kontroll och få tillräckligt med återhämtning så orkar man väldigt mycket!
Att orka i relationer
Jag blir så deppig när jag ser par som “inte orkar” anstränga sig alls för varandra. De hasar runt i matchande joggingbyxor från Ica Maxi och gör aldrig något speciellt för varandra. Inte på kvällarna, helgerna och alla hjärtansdag var ju ändå bara så kommersiellt och jobbigt så de orkades inte heller med. Tragik! Tänk så lite ansträngning som krävs för att ta ett förhållande från average till helt fantastiskt, och ändå orkar så få människor göra det.
Att orka vara hälsosam
Ännu mer förvånande är människor som inte orkar ta hand om sin hälsa, men inte har några problem alls med att orka med värk, övervikt, stelhet och kroniska sjukdomar. Jag orkar hellre handla och laga vettig mat, träna, meditera och optimera sömn och återhämtning än alternativet.
Just uttrycket “jag orkar inte…” är en riktig trigger för mig för jag var verkligen universums lataste människa innan. Jag gjorde i n g e n t i n g under gymnasiet till exempel, orkade inte ens gå på lektionerna så hade 70-90% frånvaro i vissa ämnen. Inga fritidsintressen heller, helt passiv. Satt bara framför datorn och chattade och forumade, inget annat.
Det fortsatte till 2005 då jag orkade läsa tekniskt basår på 5 månader, och sen kulminerade det 2007 när jag till fullo insåg att ork är något man skapar själv och att man kan och måste orka om man ska komma någonstans.
Jag gjorde precis så och slutade upp helt utmattad och självmordsbenägen. Allt handlar inte om val.
När ska människor förstå att vi alla är olika och därmed har olika förutsättningar?
Detta inlägget handlar om något heeeelt annat!
“Feta” katter fångar inga möss
Det är så svårt för mig som levt under hög stress under många år med kass sömn och återhämtning vilket kulminerade i en total utmattning för dryga tre år sedan. Sedan dess har jag kämpat med att få rätsida på mitt liv med att sluta på ett jobb som endast sög energin ur mig och istället satsa på ny utbildning, samt prioritera att få ordning på sömnen och komma ut på promenader. Har alltid varit noga med kosten och medveten om den, så jag har haft en bra bas att stå på, men det är så himla svårt att komma tillbaka till normalläge. Vissa dagar har jag massor av energi och orkar med allt jag vill göra, sen nästa dag kan jag vara totalt nollställd i hjärnan och matt i kroppen, vilket gör att det är nästan helt omöjligt att planera in någon aktivitet förutom vardagliga göromål som laga middag och ta promenader i skogen med hunden. Till råga på allt är jag så högkänslig att alla sorts folksamlingar tröttar ut mig ordentligt, så det håller i sig ett par dagar efteråt…
Jag skulle så gärna vilja orka mer, är min högsta önskan, så därför vill jag säga till alla friska att vara tacksamma för att de har den energi som behövs och ta tillvara på den och sin hälsa. Det är allt annat än kul att vissa dagar knappt klara av att gå 3km i långsam takt och än mindre klara av att jobba.
Bra artikel! Jag har svårt att orka med människor som orkar inte, haha.
Och framförallt med de som är utbränt för att de har ett vanligt jobb och ett vanligt liv, alltså pga ingenting egentligen.
Nuvarande är ju varannan människa utbränt…och de yngre generation orkar ingenting känns det som. De måste ha guider, coacher och apps för varje liten ting för att orkar leva genom vardagen. För att de kan inte tänka själv eller utanför boxen Kanske smartphonens fel. Jag väntar på appen som torka arslen!
Superintressant! Men kan det verkligen bara handla om mindset? När jag kommer hem från mitt arbete (på förskola) är både jag och min energi slut . Skulle jag verkligen kunna tänka om då så att det känns som att det trots allt finns kraft o energi ändå??
Om du är slut efter 8 timmar är det något som är fel, kanske fel jobb eller brist på återhämtning.
Tack för ditt svar.
Ja, fel p g a att den mesta arbetstiden går åt till att lösa dagen då många är sjuka/vabbar. Känner mig understimulerad.
Vet inte hur du tänker kring återhämtning men jag vill inte att min återhämtning ska vara att ligga i soffan resten av kvällen.
Återhämtning är allting som ger dig energi utan att ta energi; det skulle kunna vara en viss typ av träning som du gillar, vara ute i naturen, laga mat, meditation, reflektion, läsa, skriva, måla, lära dig någon ny skill… vad som helst. Återhämtning är inte “slappa”, det är oftast otroligt stressande för hjärnan och inte ett dugg återhämtande.
Låter som det är dags att skaffa ett annat jobb 🙂
Jaa, har också tänkt i dom banorna men har ca 5-6 år kvar till pensionen……Får fundera på det?
Tack! Jag vaknade till. Det är dags att börja orka.
HÄRLIGT!
Det är intressant att du skriver om detta just nu, håller på att läsa Maria Borelius andra bok Bliss. Här syår bland annat om forskning som visar att när vi biter ihop och gör saker, så minskar teleomerarna. Och det skapar även öka inflammation i kroppen
Så det är inte bara av godo. Jag brukade köra på som dig förr så jag förstår din inställning.
Jag läser alla dina inlägg och skulle vilja höra mycket mer om generna som methylerar dåligt och vad du göt åt det. Jag har samma och jag har även sett att du nämt histamin problem ibland även de skulle vara intressant att läsa om
Kanske till och med en bok om hur man hanterar gen problematiken det är ju super intressant och viktigt att man hanterar det på bästa sätt
https://martinajohansson.se/ett-lyckat-biohack-homocystein-mm/
https://martinajohansson.se/lasarkommentar-histaminintolerans/
https://martinajohansson.se/blockerar-histamin-din-viktminskning/
https://martinajohansson.se/metylering-och-varfor-du-ska-bry-dig-om-det/
https://martinajohansson.se/testresultat-fran-mitt-intoleranstest/
Osv… skrivit en del om det 🙂
Vi kanske ska ha en frågestund om metylering tillsammans via Facebook?
Absolut, du kan mycket mer än mig 🙂
Tack Marina för länkarna på ett ställe, hacket har jag läst och jag har tagit första omgång prover. Men jag tror det finns så mycket mer att lära. Tack för dem om histamin de hade jag missat om vikten
Det vore ju jätte roligt om de kom en frågestund på FB, jag har kanske missat att du har en grupp där
https://www.histaminintoleranz.ch/en/histaminosis.html
https://www.adlibris.com/se/bok/telomereffekten-yngre-langre-med-toppforskarnas-livsstilsrad-9789127822870
Jag känner igen mig i det du skriver angående gymnasietiden och läste också in naturvetenskapligt basår några år senare eftersom jag inte hade fullständiga gymnasiebetyg p.g.a. mycket skolk. På den tiden var gaming och träning mer lockande :).
Träningen har jag dock behållit som hög prioritet eftersom min hälsa är det viktigaste jag har – även om de senaste åren har sett lite annorlunda ut med tanke på en tung period både fysiskt och psykiskt under/efter studietiden i Lund. Nu är det dock på bättringsvägen men jag har haft några “återfall” som har tenderat att få mig falla in i “gamla vanor” som lett till “inlärd orkeslöshet”.
Med det sagt så håller jag verkligen med om att det till stor del handlar om mindset och man orkar mer än vad man tror. En sak som jag dock känner är viktig för att orka mer är att ha viss kontroll över ens tillvaro (även om man aldrig kan ha fullständig kontroll). Men att inte ha någon kontroll överhuvudtaget är ganska påfrestande i längden vare sig man har mycket eller litet att göra, om du förstår vad jag menar.
Ja jag håller med, att känna att det är man själv som styr är en förutsättning för att inte bli utbränd å sånt.
Ja, verkligen och det går ju faktiskt att lura ens undermedvetna att tro att man har mer kontroll än vad man egentligen har :).
Oj! Vad jag fick insikter nu. Värsta lightbulb-moment. Jag är en sån som “orkar”. Inte som i “står ut”, utan gnetar framåt. För förändring.
Satte mig och skrev lite motivationsmeningar utifrån det tänket. Som att “jag står inte ut med dålig ekonomi, så jag orkar laga all mat hemma och snåla på extravaganser”. Eller “jag står inte ut med att mina barn minns mig som en arg mamma, så jag orkar vara den mamma jag vill och vill bli ihågkommen som”. Osv.
Det spännande är dock att jag inte riktigt hittar något “står inte ut med” gällande kost/hälsa/fysik. Jag verkar än så länge stå ut med några kilo fluff, lite magproblem när jag har ätit illa, osv… får fundera lite på den här känner jag! Här kan nyckeln till min dåliga motivation ligga lite, anar jag. För väl jag inte “står ut” längre, då finns det sjuka mängder ork, det vet jag sen tidigare.
Så tack för ett intressant inlägg!
Helt klart, jag skulle inte stå ut med rädslan att få någon kronisk sjukdom bara för att få äta kasst, som exempel.
Sant! Men, jag hade redan lite accepterat det ödet då vi HAR mycket ledproblem i släkten. Så där är nog en självbildsfråga: att jag inte måste se det som en naturlig del i mitt liv. För det har funnits med mig sen jag var ung, att jag troligen kommer att få något.
Så visst BORDE jag motiveras till förändring. Men lite som en rökare som ser sig just som en rökare och inte skräms av eventuell lungsjukdom, så har jag en hel del sådana saker vad gäller vissa sjukdomar.
Och att jag aldrig riktigt motiverats av rädslor/negativ effekt. Jag motiveras nästan bara framåt, att vara rädd för något är mer paralyserande för mig.
Får fortdätta att fundera lite 😀
Intressant, jag tror jag har lätt att bli avskräckt och motiveras av rädslor haha 🙂
Jag har det!
“Jag står inte ut med att aldrig se mig så slim och vältränad som jag är nyfiken på, så jag orkar fasta och däremellan äta keto/carnivore.”
Där satt den! Jag vet att jag gillar att fasta (har kört 3 dagar utan både mat och vatten) men väl jag ska äta igen så blir det “fel”. Jag behöver inte bara bryta VAD jag äter utan även HUR. Och det behöver bli lite mer utmanande och “extremt”, inte bara vardaglig lchf.
Jag behöver oxå snabba resultat, vilket jag vet att fastan ger mig. Så nu har jag laddat ned Zero och målet är att köra 36-timmarsfastor kontinuerligt och bryta för måltider baserat på kött, smör och typ broccoli eller kål för det brukar jag gilla.
Nu är min nyfikenhet på resultatet helt klart väckt 😀 Bara att ånga på!
haha härligt Astrid! 😀 GO FOR IT!
Instämmer! Jag har alltid orkat allt! “Det är bara att göra” är mitt motto. Men man får passa sig för att glömma återhämtning och vila? Det är lätt att låta bli att prioritera vila när man har barn för livet blir fullt med massor av saker! Men det är fortfarande en prioriterings fråga.
Superbra och viktigt inlägg! Du är en sån sjukt motiverande kvinna!
När jag inte orkar på gymmet eller blir less på jobbet så brukar jag försöka tänka – bara FEM minuter till/bara ETT rep til/ osv . Ibland är det hur sjukt hur mycket mer “juice” man har i sig när man tror man är slutkörd!
Tack och ja! 100% medhåll!
Med risk för att låta tjatig men du är så jäkla bra! Minns de första inläggen jag läste här hos dig och då blev jag så galet provocerad. “Vem tror hon att hon är”, tänkte jag. Saker förändras, haha. Du är min idol! <3
Tankar kring inlägget då. Jag får ofta höra just det, hur orkar du? Fotboll, jobb, träning, barn och så vidare. Visst kan det kännas tufft ibland men. Utan all min träning till exempel vet jag att jag mått mycket sämre. Jag "orkar" inte ha ont så därför kör jag på. Trots att jag vissa dagar inte alls har lust.
Känns som att jag bara "yrar" lite nu men du kanske hänger med på vad jag menar. 🙂
Haha ja vem tror jag att jag är egentligen 😛
Tack för komplimangerna!
Så himla bra skrivet – exakt så är det! ”Du blir vad du tänker” är ett bra ledord ??
I min värld, helt spot on! Vi orkar mycket, mycket, mycket mer än vad vi tror.
Jepp..Det är egentligen ganska enkelt när man väl bestämt sig för att vilja.
Vill man inte så går det inte utan det kommer en massa ursäkter emellan.
Bra skrivet som det mesta på din blogg….
Tack 🙂