Jag brukar inte använda ordet “hata” för att det är för starkt negativt, men nu ska jag göra ett undantag. Jag hatar nämligen en grej, och det är följande kommentar/er:
- Du kommer att veta vad du ska bli när du blir äldre
- Du kommer att förstå det där när du är äldre
- Du kommer att känna si och så när du är äldre
- Det blir bättre med åldern
- Det går över med åldern
Nej.
Nej, nej, nej.
Det finns inget samband här! Om man tror att allting ska komma till en bara för att man blir äldre kommer man vänta hela livet!
Det här inlägget är specifikt riktat till dig som är 15-20 år (jag vet att jag har några läsare i den åldern) men även dig som är äldre och känner likadant.
- Jag är 32 och jag vet fortfarande inte vad jag ska “bli när jag blir stor”, visst jag har gått en utbildning men den va ju fett tråkig. Ska jag gå en ny?
- Det är fortfarande massa grejer jag inte uppskattar eller förstår, när kommer de inträffa?
- Jag känner fortfarande väldigt mycket samma saker nu som jag gjorde när jag va 12 år (eller yngre), och connectar ofta med barn eftersom jag minns exakt hur det är att vara barn. Det är exakt som att vara vuxen fast man har mindre livserfarenhet (och att ingen tar en på allvar)
- Det som har blivit bättre har jag aktivt jobbat för, de har inget med ålder att göra.
- Det som inte har gått över (min scenskräck osv) har inte gått över för att jag inte jobbat på den. Den kommer varken bli bättre eller gå över om jag inte jobbar på den, om jag så blir 800 år gammal!
- Jag har fortfarande NOLL intresse av att fortplanta mig.
“Haha nej du kommer aldrig veta vad du vill bli!”
När jag va 18 så jobbade jag extra som personlig assistent, och hemma hos en krävande brukare var vi ofta 2 personer. En dag jobbade jag med en jättecool tjej som va 24 (jättevuxen och jättegammal tyckte jag då) och hon hade pluggat massor med psykologi på Göteborgs universitet. Det tyckte jag va jätteintressant så jag frågade massor om det, och sa till henne att jag inte kunde bestämma mig för jag vad ville göra men att jag skulle veta de “sen”.
“Haha nej du kommer aldrig veta vad du vill bli” sa hon då, “Jag vet inte själv vad jag vill bli, jag tycker det mesta är rätt intressant!”
Jaha, tänkte jag… om den här jättegamla, jättevuxna 24 åringen inte vet vad hon vill göra… tänk om jag inte kommer veta de heller då!? *PANIK*
Ja, och så är det för mig och många andra. Det kallas tydligen för att man är multipotentiell.
Är du multipotentiell?
Här är ett litet test:
- Du har inga supertydliga talanger utan är rätt bra på rätt mycket
- Du tycker inte att något är direkt superkul eller supertråkigt
- Du kan tänka dig att gå många olika utbildningar
- Du kan tänka dig att ha flera olika jobb eller positioner
- Du kan tänka dig att vara egenföretagare eller företagare
Svarade du ja på alla?
Det gjorde jag!
Man får väl se fördelen i att man inte är så rigid utan mer dynamisk. Dynamisk är bra tror jag, mindre dogmatisk och mer fri.
Är du också multipotentiell?
Intressant skrivet! Jag känner igen mig, inte helt men till väldigt stor del.
Jag är egentligen inte så för videos, vill hellre läsa en text själv för att det går fortare och jag minns bättre. Men den här TED-talken var riktigt bra! https://www.youtube.com/watch?v=QJORi5VO1F8. Eftersom jag läste det här inlägget nyligen kom jag att tänka på det och ville dela med mig 🙂
Hej Martina.
Jag känner mycket igen mig i det du skriver. Jag har snart läst färdigt mitt 3e år på psykologprogrammet och har hela tiden brottats med tankar om detta verkligen är det jag vill hålla på med. Jag tycker mycket av det vi läser är intressant och jag kommer fortsätta tills jag fått min legitimation då det öppnar upp för många intressanta jobb. Men jag har två problem med detta som hela tiden maler i mitt huvud.
Det första är att jag inte vill se saker ur endast en synvinkel. Det är inte så att jag tror att jag väljer fel då jag väljer psykologin utan det är det att jag måste välja bort andra kunskaper. Jag är väldigt intresserad av samspelet mellan psykologi och biologi och skulle gärna veta mer om hur dessa påverkar varandra. Jag har ofta tänkt att jag skulle vilja läsa läkarprogrammet eller biokemi. Samtidigt är jag väldigt förtjust i matte och gillar att jobba pragmatiskt och lösningsfokuserat. Utifrån detta har jag även funderat endel på civilingenjörsprogrammet. Ja det känns ju lite som att jag skulle plugga hela livet om det var möjligt 😉
Mitt andra problem är att jag är lite introvert av mig och därmed är tveksam till att ett människoyrke verkligen är min grej. Jag skulle säkert “klara” det men kanske skulle det vara som att ständigt gå i motvind..
Någon nämnde i en kommentar tidigare att det kanske vore en ide för dig att läsa till läkare. Skulle du vilja utveckla dina tankar runt att åstadkomma mer under 5 år på eget håll?
Detta blev ett långt inlägg och det är inte så att jag vill lägga frågan om mitt livspussel i ditt knä 🙂 Utan det jag funderar på är just dessa fem år en utbildning tar. Att läsa en psykologutbildning och sedan en civilingenjörsutbildning i bioteknik på det kanske är kontraproduktivt rent tidsmässigt. Kanske är det bättre att läsa in lite kurser i biologi och sedan försöka nischa sig i något slags tvärvetenskapligt fält!? Men jag ska givetvis formulera en konkret fråga till dig, den lyder:
Du som läst en civilingenjörsutbildning, tror du att den öppnar yrkesmässiga dörrar som annars skulle vara helt stängda, för andra yrkesgrupper? Tycker du att innehållet var relevant och intressant och applicerbart på det praktiska yrkesutförandet? Rekommenderar du utbildningen helt enkelt.
Jag tackar så mycket på förhand om du orkar läsa hela denna långa kommentar och har tid att svara.
Jag har följt din blogg i många år och tänker göra det i många till. Jättekul att se din utveckling både kunskapsmässigt och karriärmässigt. Tack för all kunskap du delar med dig av och tack för en kanonbra blogg!
Åh va roligt med psykologprogrammet!
Det finns ju massa cool forskning som kombinerar psykologi, kemi och biologi. Det kan man ju satsa på. Civilingenjörsprogrammet är matte, matte, matte. Det mesta jag lärt mig inom biokemi, humanbiologi, cellbiologi har jag lärt mig själv. Vad jag lärde mig på chalmers var att ta in stora mängder information snabbt samt att lösa problem. Tycker de flesta civ.ing-jobb är sjukt tråkiga!
Någon nämnde i en kommentar tidigare att det kanske vore en ide för dig att läsa till läkare. Skulle du vilja utveckla dina tankar runt att åstadkomma mer under 5 år på eget håll?”
Well… 5 år, det är ca 9000 arbetstimmar. På den tiden kan man plugga till läkare eller jobba. Men, man kan också starta företag och hjälpa enormt mycket mer människor på samma tid. Som anställd finns det också ett tak på hur mycket man kan tjäna, som företagare är taket helt klart högre (eller inget tak, om man inte är i Sverige) Det var så jag menade 🙂
Att läsa till psykolog + civ.ing är kontraproduktivt helt klart, jag hade bara satsat på forskning och gått vidare. Jag är civ.ing och vill gå psykologprogrammet, men inser att det egentligen bara är att gå vidare med de jag har, man behöver oftast inte plugga mer (om man inte vill jobb som exakt de yrket förstås!)
Jag är glad att jag gick på Chalmers för man kan jobba med lite vad man vill efteråt, men i Sverige är möjligheterna inte så spännande. Många blir konsulter på teknikföretag, vilket är väldigt, väldigt tråkigt!
Tack så mycket för det bra och informativa svaret. Det hjälpte mig att veta mer vart jag vill styra mitt fokus. Kanske ses vi inom forskarvärlden i framtiden =)
Tack, ja de gör vi säkert! 😉
Lite intressant att vi endast var 2 som inte är multipotentiella av alla som svarade. Vad kan det bero på tänker jag då :).
Antingen att många VILL vara multipotentiella för att det låter coolare, eller så dras mer entreprenöriga typer hit 🙂
Jag måste säga: “att det känns skönt att veta att det finns fler kvinnor där ute som inte vill fortplanta sig!” Jag har många gånger fått frågan: “när ska du skaffa barn då?” Jag säger då “jag ska ALDRIG fortplanta mig/skaffa barn!” Då när jag har sagt det så har jag fått kommentarer som: “men va?? du borde skaffa! tänk på dom som inte kan få barn och blablaa..!” Då säger jag oftast: “joo! men jag är faktiskt nöjd med hur jag har det!” Jag är 24-år gammal, har aldrig känt att jag velat ha barn, jag känner att jag gärna leker med mina släktingars barn, tar hand om dom om det nu behövs. Men skaffa egna? Nej tack! Jag är gärna en “lek-tant!” Jag har ju fortfarande barnasinnet kvar! Jag tycker till exempel att dagens leksaker är häftiga och roliga, det är kul att leka kurragömma med barn, kul att baka fikabröd med dom osv! Dessutom så är det roligt att leka runt med dom i Busfabriken! Men det är allt, haha! 🙂
Va härligt, jag känner likadant! Jag är också en bra lektant 😀
Är verkligen så otroligt multipotentiell! Såg ett TED-talk om det här för några år sedan och efter det så trillade polletten verkligen ner för mig och jag såg på mig själv i helt nytt ljus. Istället för att få panik av att jag tyckte allt/inget var kul och kunde “lite av varje” istället för “mycket av något” (som alla andra verkade göra) så har jag börjat se det som en styrka. För det är ju det det egentligen är. Snacka om befrielse.
Jag är precis som signaturen “Carin” också rätt motsatsen, intressant med olika personligheter 🙂
Att va multipotentiell är en jättebra sak, sen tror jag det finns plats för specialister också, tråkigt vore det om alla var likadana 🙂
Jag är arbetssökande och då vore det verkligen en fördel att va multipotentiell istället för att va en kinkblåsa som mig, haha.
Jag kan verkligen inte tänka mig att göra vad som helst bara för lönens skull och för att göra de på arbetsförmedlingen nöjda, utan vill göra någonting hållbart, som känns någorlunda meningsfullt, som helst överensstämmer med mina värderingar. Samtidigt har jag inte kapital att starta en egen firma, varken ekonomiskt eller socialt sett.
Vilket roligt inlägg. Kan relatera både till mig själv och till mina två tonårssöner och deras gymnasieval. Mitt råd till dem, som jag önskar att jag själv fått, är att välja något som de tycker är roligt. Inte vad de vill bli. Själv gick jag ekonomisk linje för att det var bra med en utbildning. Gick ut med helt värdelösa betyg. Vid 38 tyckte jag att det var dags att skaffa mig en utbildning på riktigt, läste till paralegal med strålande resultat och jobbade ett tag på domstol. Nu jobbar jag på en skola medan jag funderar på vad jag ska göra härnäst. Vad jag ska bli när jag blir stor vet jag fortfarande inte men jag är bara 44 år ?. Maken vill köpa gård och bli bonde. Jag är inte främmande för tanken ?. Men tillbaka till sönerna . Den äldsta har varit spikrak i sina val. Ingen tvekan där. Han ska bli ingenjör och jobba med rymden. Punkt. Idag går han teknisk linje och älskar det. Den yngre velar hit och dit. Vill inte läsa, men vill heller inte stå utan studentexamen. Tycker det är kul med lekar och sport. Så svårt att bestämma när man är 15 år. Tur att man kan välja igen. Och igen.
JAAAA!!! Har gjort det till en grej att jag är den som kan lite om mycket och inte tvärt om, uppskattas mer än man kan tro! Såå ball att det finns ett ord för detta också, sjukt fräckt ord dessutom! Startade eget bolag i juli och aldrig tidigare kännt mig så “hemma”. Skriver under på vartenda ord i detta inlägg!!
Jag skulle tro att du i din blygsamhet väljer att kalla dig “multipotentiell” i stället för exceptionellt begåvad med massor av talanger. Själv är jag faktiskt multipotentiell och intresserad av nästan allting. Men många gånger har jag tänkt att det vore skönt att ha en utpräglad talang så att min väg hade varit utstakad från början. Jag hamnade där jag är i dag av en slump och det rullar på fint, men ständigt lockar andra projekt. Är för övrigt egen företagare sen snart tjugo år och det är definitivt roligare än att vara anställd. Tack för alla utmärkta inlägg.
Tack Henrik!
Hej
Är 48 år,har 6 barn, 2 fortfarande små…känner mig väldigt ung, (liten flicka )är ju ung tycker jag, (min yngre syster tycker tvärtom)De som inte vet min ålder tror jag är minst 10 yngre.
Vet fortfarande inte vad “jag vill bli när jag blir stor” Vill göra så mycket. Ett par talanger har jag så där föll jag ur den kategorin men annars stämmer det. Ofta fått höra att jag är komplex. =)
Jag jobbar som pedagog på skola,och kommer ihåg hur det känns för de små,känner med dom.
Kommer bättre överrens med de som är yngre etc.
Ålder är bara en siffra.
Så kul och inspirerande att läsa dina inlägg
Tack
Tack!
Härlig kommentar!
Känner igen mig totalt. Jag har flera utbildningar och intressen och vet inte vad jag vill bli förutom lyckligt! Och jag är ‘redan’ 48 år och nej, hade aldrig lust att fortplanta mig heller…mestadels pga att jag vill leva mitt liv och har friheten och det har man/kvinna inte om den har barn som ska uppfostras och skötas minst två decennier. Och det finns ju tillräckligt med folk på jorden…
Jag älskar din inställning! 🙂
Relaterar verkligen till ALLT! Svarar ja på alla punkter. Och jag pratar väldigt ofta om mitt “inner child” som alltid hängt kvar. Jag ser det som en styrka även om det kan skapa en frustration också. För tidigare blev man aldrig tagen på allvar och nu vid 31 åra ålder säger folk åt mig att jag är gammal. För det första är inte att bli äldre en nackdel men jag kommer vara ung när jag är 90 så sluta lägg era egna känslor på mig liksom 😉
Haha jag blir knäpp på 25-åringar som kallar sig för gamla, men även 40,50 osv. “Ååhh nu börjar man bli gammal” allt är relativt, tror inte man behöver säga så vid någon ålder 🙂
Så det är alltså multipotentiell jag kan kalla mig 🙂 brukar beskriva mig som en schweizisk armékniv annars 😉
När folk kommenterar att jag är ung brukar jag svara: “Ja, men jag har aldrig varit så gammal som jag är nu.” Det brukar få personen att stanna upp och tänka till.
Bra kommentar! 🙂
Intressant! Jag är nog multipotentiell. 🙂
Jag har en fråga om nåt helt annat. Kan man inta Glycin vid strikt ketogen kost? Den är så söt så jag undrar om den höjer blodsockret.
Ser fram emot att läsa om Q10 när du hinner skriva om det 😉
Glycin är en glucogen aminosyra, så den bryts ned till glukos.
Jag tar oxo glycin på kvällen för att sova (bättre), men det är ju bara några gram som skulle väl inte påverka blodsockret eller ketos negativt, eller?
Beror ju på hur mycket man tar, 20g på fastande mage kommer definitivt att påverka 🙂
Hej! En fråga som inte har med inlägget att göra. Fuck suger kläder, går det att beställa? Har sett du har haft på dig. Så coola!
Åh tack! Nej vi stängde shoppen igen tyvärr 🙁
När det gäller ålder så stämmer det till viss del väl in på hur jag lever och förhåller mig. Som barn kände jag mig ofta “gammal” sen har jag alltid upplevt mig tidlös och blir alltid förvånad när de flesta kategoriserar sina eller andras egenskaper livsstil eller värderingar, utifrån deras ålder, Eller kön. Det har oftast inte stämt så väl på varken mig eller de jag träffat genom livet. Jag har också växt upp i en familj där ålder inte bromsat eller betytt mkt. Nu som vuxen är de flesta jag är nära vän eller släkt med mkt tidlösa i sin livsstil och yttre. Däremot möter jag ofta i andra situationer ålders-påståenden. Speciellt när kvinnor diskuteras eller bedöms. De 5 frågorna är jag ganska tvärt emot dig: Jag har ofta tunnelseende, älskar fördjupning, blir uttråkad av yta, har svårt att göra flera saker samtidigt. Går helt in i ett projekt och kämpar tills jag lyckas eller kommer fram till en slutpunkt. Sen kan jag se och engagera mig i nästa projekt. Har gått några få väl valda, helt olika utbildningar , långa, som jag kämpat hårt för att komma in på men kan inte tänka mig att gå många som du skriver. Avskyr och tråkas ut av en del saker och kan då knappt förmå mig att göra dem. Är passionerat intresserad av ett fåtal sakersom jag nördar in mig i. Kan gå på biblioteket en hel dag och leta efter någon bra bok att läsa men gå hem utan, för att ingen bok verkar tillräckligt intressant.
Tack för en grym och givande kommentar som vanligt!
En möjlighet är att bli läkare. Det är svårt att komma in, men utbildningen är inte svår. Nackdelen är att den är lång. Fördelen är att man får oändliga möjligheter till verksamhet efteråt, tex forskning. Samt att försörja sig.
Åh tack för din kommentar Annika! Funderar absolut på läkare men tänker också att jag på de 5 åren som utbildningen tar hinner göra mer. Vet inte om det är sant, men får analysera det mer framöver. Har både betyg och HP för att komma in överallt.
JA. Jag är rätt bra på det mesta och suger på väldigt lite. Jag får ofta höra att jag borde satsa på det ena eller det andra för att jag har “talang” för det. Dessutom brukar jag ofta uppleva att folk undrar varför jag inte gjort någon akademisk karriär. Det kanske jag visserligen också funderar ibland, men så tänker jag på alla år som jag skulle behöva spendera vid studier igen (vilket ju de facto är rätt tråkigt) och känner att jag kanske hellre dör en liten död. Jag har en stark presterare som gärna skulle se att jag tog över världen och vann Nobelpris några gånger, men min starkaste prioritering i livet är min frihet. Jag har jobbat 2 år som anställd och är fett nöjd med det. Aldrig mer! Hahaha Kram på dig
Haha 2 år är nog, bra att du valt det fria livet!
På engelska finns ordet “generalist” vilket syftar till att man kan lite om mycket. Enligt Arthur Haines på Delta institute of natural history så var vi “generalister” tills vi övergick från jägare-samlare till det civiliserade systemet, då vi främst blev specialister.
Tänker att vi i och med internet har slutit cirkeln. Sociala medier och podcasts etcetera tillåter oss att ta del av och lära oss av varandras specialområden. Vi kan inspireras och dra nytta av varandras unika kompetenser och bygga vidare mot det system som så småningom kommer att ersätta det civiliserade.
Framtiden ser fantastisk ut!
Jag i ett nötskal. 28 år gammal, känner mig som 18. Inbillar mig fortfarande att jag har hela livet framför mig, har inga som helst planer på att jobba med det jag spenderade 6 år och hela CSN på att utbilda mig inom, känner mig urgammal bland alla unga outbildade tjejer på jobbet, bor fortfarande i studentlägenhet och blir alltmer säker på att jag aldrig kommer skaffa barn. Extra stor kontrast blir det mot min lillasyster som är ett år yngre, har tre barn, fastjobb sedan 8 år tillbaka och flyttade in i sin nya villa förra helgen. Jag var familjens hopp pga så smart och driven, men undra vem som är familjens hopp nu… haha!
Alla tummar upp Emma!!! Love it! 😀
Lite från ingenstans…vad är din åsikt om kombinerade P – piller? Tycker du verkar smart, och håller på att läsa hormonbibeln just nu! Kram. 🙂
Min personliga (!) åsikt är att minipiller och pstav har minst biverkningar och att kopparspiral/hormonspiral är värst. Allra bäst: Billingmetoden
Jag upplever att kopparspiral är bäst. Jag fick kaosmens, kaoshy och kaoshumör av alla typer av hormonpreparat. Kopparspiral ger mig “bara” ökad mensvärk och längre mens. Försöker vara noga med att få i mig tillräckligt med zink, och upplever att det hjälper något. Men fan väntar spänt på det där spermaskummet som killarna kan ta så slipper jag mixtra med hormonerna.
Haha spermaskum, de låter ju perfekt!
Härligt att du har nått som funkar 😉
Varför är koppar spiral dåligt? Får man i sig för mycket koppar?
Jag avskyr också när folk säger att jag kommer att ändra mig när jag blir äldre. De har ingen aning.
Koppar – Östro, om man inte kan vädra ut överskottet vilket många inte kan.
Hmm…. Okey.
Hur vädrar man ut östrogen? Typ hög ämnesomsättning, mycket aktiv i vardagen? Eller lågt östrogen från början? …..
Började häromdan med Zarelle,…. för tidigt för att säga hur jag påverkas. En grej jag har tänkt på som ja läste, att Progesteron är ett förhormon till både östrogen & även testestoron.. är det negativt? Tänkte på testestoronet..
Genom att svettas, dricka mycket vatten och leva rent 🙂
Varför är kopparspiral värst? Den innehåller ju inga syntetiska hormoner?
För att koppar ger en sån extrem build-up av östrogen, koppar är inget hormon men varför tror du koppar funkar i livmodern? Varför använder man inte titan?
Jag satte i kopparspiral för ca 1,5 år sedan , fick fruktansvärda exem som varade och vätskade sig , på hela kroppen och i ansiktet ( har aldrig tidigare haft några hudbesvär) kunde inte sova om nätterna för att det kliade och brände så mycket. Vården var inte till mycket hjälp , de skrev ut kräm efter kräm och sa att jag förmodligen bara var “torr” tillslut är det en barnmorska jag pratar med som säger åt mig att genast få tid för att ta ut kopparspiralen. Väl gjort och alla exem försvann på två dagar .
Bra viktigt inlägg! JA på frågorna.
Jag bytte från civilingenjörsprogrammet till psykologprogrammet. Det var ett svårt val men jag trivs bättre nu. Dock saknar jag vissa kvaliteer och lärosätt från civ ing.
När du tänker tillbaka på din utbildning, vilka goda kvaliteter fanns det med den och vilka dåliga?
Coolt!
Jag är jättenöjd med chalmers upplägg eftersom det verkligen inte fanns några genvägar. Man var tvungen att förstå och lära sig problemlösning i varenda kurs. Minns labbar vi hade där uppgiften var att återskapa experimenten de gjorde när de upptäckte HIV, eller att konstruera ett mänskligt öra. Inga labbhandledningar, bara lös det! Bygg utrustningen, gör vad som krävs! Det har gett mig otroligt mycket.
Det är intressant att läsa dina sådana här lite mer personliga inlägg tycker jag. Tycker speciellt den där meningen om att du minns exakt hur det är att vara barn var kul att läsa, för det minns jag också. Har dock märkt att många vuxna jag träffat inte förstår mig alls när jag börjar prata om det. Andra vuxna verkar ha en sådan tydlig skillnad mellan sitt barn-jag och sitt vuxen-jag och det har inte jag. Så SKÖNT att ses som vuxen av omvärlden nu dock, hatade verkligen att vara barn just för att man aldrig blev tagen på allvar och alltid blev överkörd både av föräldrar och av lärare. Var ett väldigt rebelliskt barn (okej, är det fortfarande) pga detta men då blev det ju ännu värre tyvärr…! (Svarade btw också “ja” på alla punkter :))
Samma här!
Har inte heller tydlig gräns när jag “slutade” vara barn, så jag slutade aldrig. Mitt “inner child” är väldigt nära till hands, och jag tyckte också de va sjukt jobbigt att vara barn.