Filosoferar i Tallinn
Det är många som tycker att mina inlägg om livsstilsdesign är intressanta, alltså hur man går sin egen väg och designar sin egen tillvaro fullt ut. För att lyckas med det behöver man identifiera vad som stoppar en från att i rådande stund leva fullt ut.
Vad stoppar dig?
Jag håller alltid på att gräver efter mina egna bromsklossar och det kan ju vara allt ifrån begränsande tankar till lågt självförtroende eller omedvetna kulturella eller sociala mönster. För egen del är den röda tråden att jag gärna lyssnar och tror på andra människors begränsande tankar om mig. Det är en oerhört irriterande insikt eftersom jag ser hur det varit så hela livet.
Andra människor vill alltid tala om för en (mig) vad man (jag) kan och inte kan, och bestämma ens (min) kapacitet och nivå. Kan du känna igen dig i det?
Ju mer jag lösgör mig från det här ju bättre lyckas jag med saker, och det är en förklaring till att det går bättre och bättre för mig för varje år som går. Det är för att jag är i en process att lösgöra mig från andra människor och deras begränsande mindset. Det är såklart okej för andra att ha sina tankar och idéer, sin egen världsbild men jag måste komma ihåg att inte tro på det.
Att be om lov
En annan bromskloss för mig är att jag gärna vill be andra om lov innan jag gör saker. Jättedumt! Jättedålig ovana att fråga “är det okej om jag gör X?” även om det handlar om något extremt personligt, så väntar jag på att någon annan ska sätta sin okej-stämpel innan jag kör igång. Anledningen är förstås att jag inte litar på mig själv, inte litar på att jag kan fatta vettiga beslut åt mig själv så jag måste briefa först.
Problemet är bara att jag ligger 10 steg före och att be någon annan om råd eller lov i något där jag är mest insatt, där jag är den som har läst på och har koll på läget blir inte direkt till min fördel.
[pullquote]
The question is not who’s going to let me, it’s who’s going to stop me – Ayn Rand
[/pullquote]
Mitt favoritcitat från Ayn Rand handlar om just detta; att inte vänta på tillåtelse utan bara köra. Ingen stoppar dig när du bara kör förbi i 200km/h för vad ska de göra? Alla är så upptagna med sitt eget att de inte kommer lägga massa extrajobb på att hindra dig i dina upptåg, ändå tror vi (jag) på något sätt det.
Kan du identifiera dina bromsklossar?
Kan du känna igen dig i mina?
Mina bröst blir bara mindre och mindre utan kolhydrater… finns de nått jag kan göra??
Skaffa sillisar 😉 (nej det är inte en seriös rekommendation)
Brösten är helt hormonstyrda och de blir mindre med mindre östrogen eller högre fitnessnivå.
Ser du några problem med implantat? Läcker de ut gift i kroppen? Stör de kroppens egen funktion på någon sätt? Hur påverkar de hormonellt?
Nej jag skulle inte se några problem med det, om man inte går överstyr på nått sätt. Jag tror inte att man ska ha skitmycket olika implantat i hela kroppen, och skada den egna vävnaden för mycket.
Hur ökar jag östrogenet??
Vill du verkligen ha mer östro? Jag tvivlar! Eller är du i övergångsåldern?
Hm. Tål att tänka på.
Jag har insett att när jag passerade 40, ungefär, så blev jag mindre intresserad av vad folk tyckte om mig (en härlig frihet 🙂 ). Jag insåg också att “jag kanske inte är jättebra på det här – men det är inte de andra heller! Och jag kan lära mig. Om jag vill”.
Så mina bromsklossar är nog dels allmän osäkerhet (hur skulle jag överleva ekonomiskt om jag slutade min anställning? Hur gör man? Hur fixar jag det?) och dels osäkerhet på vad jag vill göra. Jag brukar saga att jag tar trestegsbeslut. Först bestämmer jag mig; sedan bestämmer jag mig för att göra det; sedan gör jag det. Men det tar tid…
Hej Martina
Denna fråga hänger inte ihop med rubriken men det kanske är okej ändå? Vet du något om vad som händer med kroppen när msn slutar snusa? Jag har varit storsnusare men slutade snusa för två veckor sedan. Förutom känslostormar med ilska och ledsenhet upplever jag att kroppen sväller upp. Känner mig som en ballong. Svullen mage samt att jag ökat några oönskade kilon i vikt. Är det en utrensning / omställning som kroppen går igenom tro? Kan jag göra något för att underlätta/ stötta kroppen ? Och framför allt – kan jag undvika viktökning ? Förstår att snuset ökade min förbränning samt gjorde att jag inte åt för mycket då jag snusade istället.
Gå till läkaren och be om voxra.
Hade jag vetat vad jag vet nu om antidepressiva så hade jag inte rekommenderat det till någon förutom i nödfall!! Särskilt inte vid vanliga livsskeenden såsom att sluta snusa!
Mina tips, som snusfri 28 månader: rör på dig, försök äta som vanligt eller mindre, drick mycket vätska. Suget går över! Kram
Well, min åsikt står kvar.
Tack! Härligt att höra från någon som klarat av att sluta. Jag är själv lite skeptisk till läkemedel i detta snusstopp – tänker att kroppen behöver göra sig av med giftet. Jag ska absolut dricka mer vatten, röra mig, äta mindre och härda ut! : )
Hej!
Älskar dig och denna sida <3<3<3<3<3
Mycket intressant. Jag känner igen mig i att jag alltid brukade be om lov, mycket på grund av att jag var rädd för att göra fel. Nu är jag i en stor utvecklingsfas i mitt jobb där jag får friheten att vara väldigt självgående, planera mina egna dagar, coacha andra människor och bestämma själv hur snabbt jag vill ta mig framåt. Men jag har fortfarande en chef (eller chefer) “över” mig. Men har till 99% slutat be om lov och istället börjat informera vad jag redan gör eller tänker göra. På så sätt behöver jag inte vänta på tillåtelse och blir det fel så lär man sig nästan mer än om det blivit rätt på en gång, och i nästa försök kommer man längre än planerat från början ? upplever att jag utvecklas mycket mer och får ett helt annat självförtroende. Som chef vill även jag snarare fungera som ett bollplank för idéer och förslag än någon som ska bestämma eller godkänna vad mina medarbetare gör. Har man en chef som säger nej till allt så byt chef!
Känner igen mig i mycket. Duktig och stark är epitet alla i min omgivning använder om mig.
Detta gör t.ex att jag inte gråter inför andra, jag “får” ju inte vara svag…. Misslyckas med saker som gäller fysisk kapacitet är inga problem men inte när det gäller psykisk kapacitet…
Den enda som kommer ta hand om dig själv är du. När det kommer till kritan är det bara du som har ansvaret över dig.
Självvalidering är avgörande för att ta hand om sig själv.
Extern validering är extremt våldsamt mot sin integritet och blir ett livslångt medberoende.
I Sverige har vi konformism som kultur, eller jantelagen.
Jag vantrivs med alla människor som är konformister, de är de mest olyckliga, fega, elaka, smyg-backstabbers, jag vet. Det är de människor som offrar sig själv för att “få vara med”, till priset av att döda sin egen personlighet, och bli triggade när någon försöker gå utanför ramen, dvs de är också “gate keepers”.
Jag hatar gate keepers, det är den värsta kombination av olyckliga människor som är på gränsen till sadister.
Det finns gate keepers många olika grupper i samhället, som säger till dig att du är dålig som gör si eller så och inte “passar in” i ramen av vad det innebär att tillhöra gruppen X.
FUCK konformister och gate keepers.
Jag genuint ser de som fienden till individuell utveckling och tänkande.
De är manipulativa egoister med stor dos av kognitiv dissonans och brist på självkännedom.
Det är inte ens värt energin att prata med en sådan människa, bara ignorera dem och sköt ditt eget.
Du vet själv vad du vill göra eller prova, validera dig själv, LYSSNA på dig själv.
Vara medberoende är en väldigt hemsk sak att vara fast i, undvik!
Var din bästa vän! Vill du fråga om råd? Fråga dig själv! Prata med dig själv!
Du har ditt medvetande och ditt undermedvetna! Ditt undermedvetna är din autopilot som behöver färdigskrivna mallar för att funka, så är du osäker så behöver du skriva över gamla dåliga mallar.
Du fixar det här, inga problem Martina! <3
*Feels good man*
https://i.imgur.com/krzK7XQ.png
tack Robert 😉
God morgon, jag har tänkt köra en vatten-fasta i tre dagar och undrar om man får tugga tuggummi?
Dricka citronvatten?
Sen har jag också ett önskeinlägg! Jag vet att du inte inte vill ha barn, men jag är ändå så intresserad av dina tankar kring “uppfostran” (i brist på bättre ord). Hur tror du att man undviker att ge sina barn olika blockeringar? Hur gör man så att de ska känna sig trygga och fria? Det är så svårt tycker jag, balansen i dagens samhälle. Helst hade jag velat flytta till Åland och hemskola, men tyvärr lever jag m en icke så fritänkande man… Du verkar så klartänkt (är det ett riktigt ord? Menar ej klar som i färdig dock) och det vore intressant m denna typ av inlägg utifrån “hur man gör så att det inte dkiter sig för nästa generation”
Inga tuggummin och inget citronvatten.
Spelar inte jättestor roll men varför inte göra det ordentligt när du ändå gör det.
Tror inte att jag ska uttala mig om sådant men jag är högst osäker på om jag hade låtit mina barn gå i skolan i Sverige. Troligen inte. Finns mycket bättre alternativ utomlands som dessutom ger en chans till ivy league.
Tack för svar och jag vidhåller att det vore intressant på temat kring blockeringar att höra dina generella synpunkter på hur man undviker att “ge” dem. Kanske kan det också förklara för vissa varför de har dem? Men förstår att det inte är ditt fokusområde för den här bloggen 🙂
Dåligt självförtroende, speciellt nu när jag söker jobb!
Dåligt samvete också, om jag t ex avbokat planer eller inte kan ställa upp för någon.
En bromskloss jag lyckats jobba bort är att jag tidigare stoppade huvudet i sanden. Numera tar jag tid till reflektion för att höra min inre röst, möta det som skaver och ta tag i problem. Befriande!
Har läst en del i arkivet på temat lifestyle design och vill tacka för all inspiration. Är nyfiken på att veta mer om hur du/andra lägger upp era dagar. Jag kan verkligen ha svårt för det, antingen blir jag en robot som följer långa to do lists eller så försjunker jag i odling/garderobsrensning/whatever och tiden rinner iväg. Hur lägger ni upp er dags- eller veckoplan? Min lista kan se ut typ “söka jobb, tvätta håret, träna, betala faktura, lära mig mer om fonder, ringa mormor”. D v s större projekt blandat med återkommande rutiner, viktiga saker, oviktiga saker. Vill ju i slutet av dagen känna att jag både bockat av vardagssysslor OCH jobbat mot långsiktiga mål OCH gjort roliga saker. Hur skapar ni struktur? Balans? Är detta något du skrivit om eller skulle vilja berätta mer om? 🙂
https://martinajohansson.se/?s=produktivitet
Jag reflekterade över att du ofta frågar andra om deras åsikt trots att du ligger längre fram i dina resonemang. Visserligen kan man se det som en personlig svaghet men just detta grupptänk är nog en väldigt stor del av svensk kultur. Det har definitivt sina fördelar i det att stora projekt är genomtänkta men det har väl sina nackdelar att det kan förhindra personlig utveckling. Amerikaner som flyttar till sverige brukar anmärka på det. Har man vassa armbågar och vill framåt blir man i praktiken utfryst. Ingen kommer prata med dig på fikarasten 😛
Jag känner jättemycket igen mig i att andra människor ska lägga sig i angående vad jag kan eller inte kan göra. Ibland kan jag uppleva att andra människor är förbryllande eftersom jag inte upplever att jag är begränsad av samma saker som begränsar dem. Däremot har jag tankar om skam och värdelöshet som spökar från min mysiga barndom.
Mycket SKAM här också, guilt and shame har delad första plats!
Det här känner jag igen. Att känna att jag har behövt någon annans bekräftelse för att våga göra nånting nytt. Detta är någonting jag jobbat rätt mycket med att komma ifrån. Ju längre jag har kommit ju mer har jag börjat inse att hela problemet inte bara ligger hos mig själv. Folk jag haft runt mig vill ha mig i detta fack, som en people pleaser. Det har blivit väldigt tydligt efter att lite skit gick snett och fann mig helt plötsligt dömd till flera år i fängelse. På anstalt kan man inte vara en people pleaser. ALLS!! Man blir uppäten. Jag bestämde mig för att aldrig hamna i skräpet som var mitt liv innan. Med mina nya påtvingade egenskaper att göra vad jag vill, utan andras erkänande bröt jag med allt, bytte stad, började träna osv. Allt på egen hand. Skillnaden blir så extremt tydlig när jag idag träffar en “gammal vän”. Hur jag direkt känner att jag måste ta “vännens” vilja med i mina beräkningar. Och får dessa dryga kommentarer hela tiden som: Jag känner inte igen dig, du var bättre förut, vad självisk du har blivit. Ja det är väl klart att jag är annorlunda, jag har ju bytt livsstil. Och om du gillade mig bättre förut kan du dra åt helv….. är vad jag svarar idag. Jag hjälper gärna andra än idag. Men aldrig så det går ut över mitt eget välbefinnande eller mina egna intressen. Så känner någon igen sig i denna bromskloss, titta på människor runt dig och vad dom faktiskt kräver av dig. Alla former av relationer kostar energi. Vad man måste fråga sig är hur mycket energi dom ger.
Hejja dig Matte du är BÄST! Sjukt stark! <3
Jag känner delvis igen mig iaf. Frågar nog mig själv först, men är ganska begränsad av vad jag tror att folk ska tycka. Och det borde jag ju högaktningsfullt skita i, men Peoplepleasaren i mig är rätt framträdande.
Och jag vill tacka dig för din blogg! Gillar alla typer av inlägg men dessa om livsstilsdesign är verkligen intressanta och nyttiga för mig. De väcker många tankar! Tack!
Bästa Martina, kan du kommentera artikeln i dagens SvD om fibrer, hur nyttigt och nödvändigt det är att vi får i oss 35 gr fibrer dagligen. Kräver cirka 500 gr grönsaker, baljväxter och frukt dagligen. Återigen varnas för kolhydratfattiga ”modedieter”, samt att dödligheten ökar utan fibrer. Kan du förklara detta tjat om fibrer för en vetgirig och ytterst uppskattande läsare av din blogg?
Ja kanske om jag orkar, men just nu känns det som att jag bara säger samma sak om och om igen.
Kanske det här som Bitten skrev häromdagen kan ge dig det du undrar över? http://nutriavans.se/skitfibrer-i-dubbel-bemarkelse/
Hela tjatet om fibrer är så dumt om inte man gör skillnad mellan fibrer och fibrer.
Hm, jag hade detta mindset redan som tioåring, vilket gör att jag alltid faller utanför. “Du gör ju ändå som du vill”, “du bara kör ditt eget race!”, vilket också få folk att tro att jag inte bryr mig om andra. Vilket iofs inte är sant, jag bryr mig, men jag gör mig inte beroende av dem. Har någon något vettigt att säga lyssnar jag. men inte om andras inlägg mest handlar om att de “känner” eller vill vara kvar i sin komfortzon. Så ja, många skulle nog tjäna på att koppla loss från grupper och börja tänka själv!
Kan absolut känna igen osäkerheten och därmed vanan att först vilja höra någon annans åsikt. Så för min del handlar det hela tiden om en inre kamp mot ett dåligt självförtroende som i långt och mycket blivit bättre och bättre, men ändå lätt sätter käppar i hjulen för mig fortfarande. Så jag brukar föra resonemang med mig själv där jag i drömmen är otroligt framgångsrik med allt jag gör, men sen kommer demonerna fram… Då brukar slutsatsen bli att jag ska glädjas åt varje liten framgång hur obetydlig den än kan verka vara. För mig är det bästa sättet att trycka ner demonerna. Att dessutom ha en utmattning hjälper inte direkt till, men jag ser inte den som största hindret. Ska man analysera mina problem med utmattningen så tror jag inte att jag skulle hamnat där om bara självförtroendet varit bättre och att jag därmed haft lättare att säga ifrån samt styra mig själv rätt.
“Då brukar slutsatsen bli att jag ska glädjas åt varje liten framgång hur obetydlig den än kan verka vara. ”
Tack Annelie för den meningen, det är nog det jag måste ägna mig åt.
Ja jösses vad bromsklossar jag har, konstigt nog sitter de ju bara i ens eget huvud.