Vegetarian-, vegan- och rawfood-trenden har aldrig varit större än nu. Jag skriver trend istället för kost för det är så otroligt många som hoppar på tåget bara för att så många andra gör det. Bloggare, youtubers, kändisar – alla skriver att de “känns bättre att inte äta kött”, att de “mår bättre än någonsin”, “det känns fräschare” eller att de fått hälsofördelar. Det senaste är att även LCHF:are migrerar från low carb till high carb bara för att klämma in mer vegetarisk mat, eller vänder om helt och byter fettet mot frukt, quinoa och bulgur.
Med anledning av detta tänkte jag diskutera veg vs LCHF, ur lite olika synvinklar: är vegetariskt, veganskt, rawfood så bra som det verkar? Vad är bäst och varför? Hur ska man tänka om man vill konvertera till vegetarisk kost från LCHF?
FLER LIKHETER ÄN SKILLNADER
Jag tycker att ketogen kost och vegansk kost är väldigt lika varandra egentligen. Båda är ganska extrema och går ut på att gallra ut en himla massa livsmedel. Både veganer och keto-entusiaster väljer kosten för att de har en stark tro eller övertygelse, och de som fullföljer och är noga verkar väldigt nöjda med det. Är det samma “typer” i båda lägren tro? Jag skulle tro det!
VARFÖR MÅR MAN BÄTTRE?
Uttalanden från ny-veggos och ny-LCHF:are låter väldigt lika; de mår ofta bättre än de gjorde “innan” och känner sig piggare, fräschare och friskare. Hur kan två ganska olika sätt att äta ge så lika upplevelser? Min teori är att båda kosterna eliminerar en hel del skräp såsom snabbmat, en hel del bullar och godis och mycket konstgjorda ämnen. Vegansk kost eliminerar också mjölkprodukter och ALLA mår bättre utan mjölkprodukter! Sedan tror jag att många blir väldigt engagerade av att börja en ny kosthållning och kanske är mer noga med vad de äter, då blir valen ofta mer hälsosamma per automatik!
VARFÖR MÅR MAN INTE BÄTTRE?
Både veg och LCHF har sina fällor och hos veggosarna är det de enorma mängderna av gluten, glukos, lektiner och andra gifter hos baljväxter samt soja som kan ställa till problem. Om man redan är känslig kommer gluten tillsammans med baljväxterna att ge en väldigt ledsen mage. Om man är östrogendominant kommer problemet förvärras med ökat intag av sojaprodukter, och om man har problem med sin blodsockerreglering blir det knepigt att hantera vardagen med kontinueliga blodsockersvängningar. Om man är frisk och tränande klarar man troligen hel-vegetarisk kost bättre än om man inte är det.
Hos LCHF:are som fastnar i ersättningsträsket med “LCHF”-märkta livsmedel, sötningsmedel och som bakar LCHF underhålls ofta ett ohälsosamt ätmönster och viktminskningen uteblir. Om man hela tiden känner att man måste tvinga i sig “extra fett” blir dieten väldigt jobbig, många mår illa och tycker att det blir äckligt. En del börjar också äta väldigt mycket mejerier och går upp, eller väldigt mycket kött och blir förstoppade.
INSTÄLLNINGEN SPELAR ROLL
Vem man lyssnar på och inspireras av, varifrån man hämtar sin inspiration och vad som känns sant för en själv spelar jättestor roll! Mitt intryck är till exempel att det är otroligt stor skillnad på djurhållning, och att många “vegan-propaganda-dokumentärer” visar köttproduktionen där vi helt enkelt inte köper kött.
Här i Kina odlar man fisk i jättesunkiga små dammar och fisken smakar jätteäckligt. Den fisken skulle jag till exempel inte köpa, men däremot köper jag gärna vildfångad. De mesta av min mat jag köper är “vild” “frigående” “gräsbetande” och det känns okej för mig. Om man känner att det “känns fel” att äta kött, kommer det såklart inte spela någon roll om det gräsbetat eller ej.
VARFÖR VÄLJA SIDA?
Kan man inte vara 60% raw food vegan och resten LCHF? Måste man välja sida? Jag tror det bästa är att hålla sig så dynamisk som möjligt och gå åt de håll som kroppen vill. Ibland vill min kropp ha massa gröna grejer och bönor hellre än kött, ibland vill den ha kött och smör. Vissa dagar är jag helvegan och andra dagar är jag 100% köttoman, med hela skalan däremellan. Är det naturligt för människan att äta kött? Är vi omnivorer? Jag tror det, och jag tror att världen skulle bli bättre om vi slutade äta skit före vi slutade äta kött. Då skulle köttproduktionen minska automatiskt.
Till dig som ligger i valet och kvalet att gå över till vego-sidan vill jag säga just det – varför välja? Varför inte implementera mer och mer vegetariskt och spara köttätandet till riktigt högkvalitativt och etiskt producerat kött? Måste man gå all the way?
Det som talar för att stå med ett ben i varje läger är att man kan komma undan de värsta blodsockersvängningarna, man slipper många hormonstörande ämnen (soja), kan skippa inflammatorisk och beroendeskapande mat som mjölkprodukter och gluten och ändå vara mestadels “plantbaserad”. Det tycker jag känns som det mest strategiska.
Hur tänker du?
Hur påverkad är du av vego-trenden?