Nu har det hänt mig för första gången på… någonsin? Jag har fått skrivkramp! Visst lite bloggtorka kan man ju få då och då när man känner att man redan “sagt allt” men skrivkramp!? Nä… vad i allsindar!?
Det kom liksom smygande när jag hade tre kapitel kvar på min bok. Plötsligt gick det trögare och trögare och sen stopp. Inte ett ord kom ut. Det är så illa att jag inte kunnat jobba på flera dagar, men jag tror jag vet vad som är problemet. Fokus!
Som att få sparken i en amerikansk film
Fokus = flow = produktivitet och just nu är mitt fokus upptaget av Sverige! Hur ska vi bor? Hur ska det bli? Kommer vi få med alla saker på planet? Det är egentligen bara en mental hang-up, nått ska man ju nojja över liksom. Men skrivkramp alltså. Jag försöker meditera, stirra på ljus och göra yoga men jag får liksom inte till det! Jag har varit extra asocial det senaste också, det bidrar inte heller till kreativitet. Kontoret är uppsagt och jag kände mig som någon som får sparken i en amerikansk film. De har ju ingen uppsägningstid i USA så de måste alltid gå på dagen, och så står de där utanför kontorsbyggnaden med pärmar, papper och en stor krukväxt i famnen. Exakt så var det. Så nu sitter jag liksom hemma och skriver och vissa dagar går jag inte ens ut. Det är katastrof!
Ta sig ut är steg ett!
I morgon ska jag tvinga ut mig själv på café det första jag gör, inget morgonkaffe. Rakt ut bara! Det är alltid bättre att komma ut tycker jag, och nu ska vi strax iväg och käka indiskt med en kompis. Också bra för att få lite nya infallsvinklar. Crossfit på fredag och akrobatikläger (japp du läste rätt) på söndag! Nu jäklar!
Har du några tips för att kicka igång produktiviteten?
Vill bara säga att det är roligt att du kommer till Sverige. Du är så välkommen. Jag kan ta ett exempel på när hjärnan strejkar. För mig var det i somras när jag vann en budgivning den 20 april,,, samma dag fick jag veta att min mamma var sjuk i tarmcancer, den 4 juni dog hon, den 17 begravde jag henne, den 27 juni hade jag tillträde på den nya lägenheten och den 30 juni lämnade jag in nycklar till värden på både hennes och min lägenhet som jag hade tömt, efter att ha bantat ner alla våra grejer till till en femtedel och sen,,,, satt jag och glodde tomt i flera månader. Ibland blir det för mycket och hjärnan måste få vila. Ibland blir det småstopp och ibland blir det större stopp i tänkandet. Det bara är så och man kan inte alltid vara produktiv. Det går inte.
Åh jag beklagar 🙁
Tack.
Som nevnt over; å skrive ned det du grubler over; få det ned på papir og ikke ha 1000 ustruktererte, grublende tanker i hodet.. skriv noen alternative løsninger og kanskje kan du sjekke ut/avklare noe av det du lurer på, slik at det kan legges til ro?
Høres ut som du har godt av en liten pause, dersom du har tid til det? Ut i annet miljø, treffe folk, få en mental avkobling, inspirasjon..
Vet ikke hvordan du jobber; men dersom du står fast ved et særskilt tema; kan du la det ligge inntil videre, og heller starte på et annet tema/kapittel i boken? Noe du brenner for/er lett å skrive om, slik at skrivingen løsner? Så kan du heller ta opp igjen det du skriver om nå, litt senere når du er i flyt igjen?
Tack Lin!
Yes jag har förbestämda kapitel enligt tema, men även om jag vet VAD jag ska skriva om kan jag köra fast ändå 🙂
Har skrivit ned allting jag nojjar över, det hjälper lite även om jag inte har allting under kontroll ännu. Det var ett bra tips.
Kan du jobbe med aksept og tillit? Gi slipp på behovet for kontroll av fremtiden ..og la fremtiden ta hånd om seg selv? 🙂 Vi er NÅ.. og kan ikke løse fremtiden idag, det ordner seg uansett på noe vis når vi er der.
VET at det er enklere sagt enn gjort! 😉 Er selv i en situasjon for tiden hvor mange store spørsmål er uavklarte, og jobber med det nevnt over, mestring av stress og forholde meg til her og nå; fordi det er det eneste jeg kan akkurat nå.
(Hilsen en forsøksvis avtrappende (?) kontrollfrik 😉 )
Fina fina Martina!! Du är så bra! Lugn och fin kommer du att finna nya vägar som är dina☀️Din storhet genom att vara äkta håller i alla väder och åldrar!Du inspirerar en snart 70+ att utforska nya gränser och att inte ge upp!!Stort och varmt tack för det❣️Ge dej själv en stor kram och klapp på axeln!Superjej?❤️?Råd kanske –Slow down för et tag Du duger mer än väl!!Stor Varm Kram Mumballoo
Tack tack underbara du! <3
Mitt hetaste tips, även om det kan kännas motigt, är att skippa telefonen ett tag och köra analog komunikation. Ribbing pratar så klockrent om detta i ett podavsnitt, kommer dock inte ihåg vilket. Jag skippade allt som hände i telefonen i tre dagar och sen råkade det bli tre år. På dem tre åren hann jag leva mitt 30-åriga liv på nytt 🙂 Allt löser sig säkert inte men tror det kan vara en successfactor för produktivitet! Kör hårt och lycka till! (Jo ett tips till, jag brukar be min sambo rodda hushåll och mat i nåra dagar, när jag jobbar hemma kommer jag alltid på mig själv med att gå och plocka och tvätta = inte fokus på uppgiften)
Åh wow… digital detox! DET skulle jag behöva väldigt mycket, grym påminnelse tack <3
http://mikaelasohnchen.se/digital-detox-pa-fem-minuter/ <3
Sen kan det ju vara så också, att du är på väg till en ny nivå. Du avancerar helt enkelt. Hjärnan, känslorna, allt ska synkas och ett uppehåll kanske är nödvändigt. Hjärnan tar vad den behöver.
Det jag har erfarit är att man måste släppa på kraven och lita på processen. Du vet att det är temporärt och det kommer tillbaka av sig självt. Faktum är att ju mer man försöker desto mer jobbar man emot sig själv.
Koppla av och acceptera att nu är det så här en period och det är helt ok. Inget att oroa sig över.
Koppla av!? 😛
Din mental hang-up, lös det. Kolla upp fakta, får du med allt på planet. Får du inte fram fakta, gör upp en plan för olika scenarier, göra av med grejer, skicka dem som paket osv. Så du kan lämna den nojjan därhän.
Flyttat jobbet hem, få till en plats för arbetet, enbart. Gå ut på morgonen och “gå till jobbet” och likadant när arbetsdagen är slut. Möjlighet att träffa någon ute för lunch för lite annan input och ytterligare lämna/gå tillbaka till jobbet.
Asocial period, kanske finns behov av precis tvärtom, försök träffa vänner lite oftare, kanske prata med dem om skrivkrampen, de kan kanske kan leverera lite inspiration.
Men du verkar vara lösningen på spåren, ut mer! Lycka till, det släpper garanterat snart. Se det som en ny erfarenhet/utmaning.
Tack Sonja <3
Kanske kroppen säger åt dig att den behöver vila? Ett par dagar att bara vara och skämma bort dig själv?
Det där med uppsägningstid i USA kan nog variera. Jag har fått lära mig att 14 dagars uppsägningstid är att rekommendera. Har aldrig blivit utkörd på en gång när jag sagt upp mig. Senaste gången gav jag tom en månads uppsägningstid och ändå blev jag tillfrågad om jag ville jobba några dagar efter det.
Åh det låter ju lite vettigare!
Jag tror du kan alla knep redan! Inte konstigt att du kommit i det läget när du ska göra en så stor omställning som att flytta! Kanske är det det som är den största utmaningen just nu? Boken är ju nästan gjord liksom.
Frågan är har du en deadline inom kort? Eller skulle du kunna prokrastinera nu, ge dig helt hän åt flyttgrubbel, flyttplaner och akrobatik en tid och sätta ett datum då du ska gå all in med skrivandet igen?
Jag hade en liknande situation nyligen när jag hade en mycket viktig text att lämna in men det var ca 1 månad till inlämning. Men tankarna var på kroppen och hälsa och jag hade ingen riktig kontakt med texten. Jag gjorde ett superlätt schema till mig den perioden. Varje dag skulle jag skriva 1 timme. Sen var dealen att jag kunde göra vad som helst resten av dagen. Den sista helgen innan inlämning förberedde jag mig noga inför. Mediterade länge på morgonen, såg till att minimera andra småuppgifter. Sen tänkte jag: Om tre dagar kan jag släppa taget igen. Och så skrev jag koncentrerat tills det blev klart :).
Smart upplägg, det är så jag borde göra också! Bara 1 timme om dagen och sen göra vad jag vill, grymt tips!
Vill ändå ge dig en eloge som har kommit så långt. Jag började på en bok för flera år sedan och jag tror inte ens att jag har skrivit ett kapitel. Jag vet vad boken ska handla om och jag vet slutet. Det ska bygga på mitt liv i från 1983 till 1995. Det ska handla om mitt liv som bara leder till min egen död som skedde 1995. Fast som tur va så fick de liv i mig igen. Den ska börja från 1983 då jag började skriva dagbok. Jag har gjort det ibland men jag missbrukade mycket också.
Låter som en väldigt spännande bok som förtjänar att skrivas klart, tänk på dina läsare som behöver den! 🙂