Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget för det är en lång iakttagelse som jag inte kan formulera enkelt i en mening. Men det är något jag tänkt länge och observerat hos mig själv, men inte kunnat sätta ord på förrän nu. Det handlar om träning och sociala medier.
Att träna för andra, mer än sig själv
När jag började med min kroppsviktsträning (calisthenics och yoga) i våras så tog det verkligen emot. Jag kände mig extremt kass och varje gång jag laddade upp en bild på instagram fick jag minst 10 avföljare. Jag vet att mina headstands och handstands inte är så vackra att se på, men jag blev ändå lite ledsen. Jag slutade att ladda upp bilder på kroppsviktsträningen, och det kändes bättre. Ibland laddar jag upp bilder på gymträningen, och det dröjer sällan länge innan någon kritisk kommentar dyker upp:
Kvinnor kritiserar generellt utseende, och män kritiserar generellt träningsteknik.
Och det har fått mig att fundera över hela den här instagram-fitnesskulturen, som jag har tagit del av varje dag. Mår jag bra av att titta på människor som jag inte känner eller bryr mig om, och deras träning? Nej jag gör faktiskt inte det, för mitt undermedvetna tror på något sätt att jag måste vara lika bra, även fast det är en praktisk omöjlighet.
Att träna för att vara snygg är ihåligt
Träning har i tusentals år varit mer av en spirituell aktivitet där man tränar sin diciplin, sitt fokus, sitt nervsystem och sin prestanda lika mycket. Träningen har gett livet en dimension till, i klass med meditation. Jag tycker att fitnesstrenden på sociala medier har tvättat bort den känslan helt och hållet, och kvar finns bara yta.
När jag var på gymmet förra veckan var det två skitsnygga tjejer där, stajlade från topp till tå i trendiga och matchande träningskläder. De skulle träna marklyft men inga vikter sattes på skivstången utan istället åkte mobilkamerorna fram. Den ena tjejen böjde sig fram medan den andra fotograferade den andres rumpa, och så turades de om. Vem vet, de kanske hade något projekt för sig och inte var där för att träna. Eller så skulle bilderna upp på instagram.
Vi vet inte vilket, men jag fick känslan av att den djupare meningen med att vässa sitt fokus och förankra sig i kroppen genom träning var som bortblåst.
Att träna för sig själv, mer än andra
Jag kom att tänka på dans, jag älskar ju att dansa men det är faktiskt något jag aldrig har visat upp. Jag har ganska bra självförtroende när det kommer till dans, och jag vet att jag är en bra dansare. Ändå har inte en enda film eller bild åkt upp på sociala medier. Jag blev helt ställd när jag insåg det här.
Men så kom jag på att anledningen är att dansen verkligen bara är för mig, det är mitt sätt att snabbt hamna i ett tillstånd av flow. Det är som meditation, och man filmar inte direkt sin meditation (om man inte är Eckhart Tolle) 😀
den enda bilden jag lyckades hitta på mig själv när jag dansar. Här dansar jag kubansk salsa i Greensboro, North Carolina.
Men betyder det att min träning inte bara är för mig? Svaret måste bli ja på den frågan, och jag gillar verkligen inte det svaret! Det känns plastigt och inautentiskt. Jag mår illa när jag tänker på det.
Jag vill att min träning ska vara min
Jag känner att jag behöver ta det här på allvar och komma tillbaka till mitt forna tränings-jag. När jag började träna så kände jag mig så jäkla häftig och stark för att jag orkade skruva ned en taklampa själv. Amazonkvinnan.
Jag kände mig oövervinnerlig när jag outtröttligt var ute och sprang timme efter timme, tills jag började jämföra mig och insåg att jag inte var ett dugg snabb. Vad spelade det för roll? Nu saknar jag den känslan, och jag vill ta tillbaka den. Jag vill att min träning ska vara min.
Jag vill inte säga att det är fel med träningsbilder eller “fitspo” på instagram, utan mer bidra med en reflektion kring hur man själv betraktar sig själv när ens fitness blir till allmän beskådan. Du kanske älskar det, och det är helt okej. Jag kommer antagligen fortsätta att lägga upp träningsbilder då och då, jag kanske till och med börjar lägga upp dansbilder vem vet.
Det är för mig på det inre, medvetandeplanet som ett perspektivskifte måste ske.
Åh Martina! Du satte ord på precis vad jag gått runt och gnagt på i säkert 2 års tid.. för vems skull tränar vi för Idag?? Hur många skulle träna och göra foodprepp om det inte vore för att vara “duktig”, få likes och en image.. Det här jag funderat så mycket på. Och tyckt det är så plastigt som du säger, jag lägger själv ut träningsbilder, filmer och resultat.. men allt mindre. Det blir narcisistiskt, se mig, bekräfta mig, på en gång. Som ett barn. Jag tror att det skapar fel attityd hos många människor. Och vem lever vi för i så fall? ?
Du är så häftig Martina, sluta aldrig göra din grej!
Tack Frida! <3
Tack för att du delar med dig av dina tankar, funderingar och känslor. Du ÄR stark – på så många sätt…!
Inte alls enligt ämne men det vore så himla roligt om du ville skriva om olika tillagningssätt. Jag steker nästan alltid mina grönsaker med massa kokosolja o smör för det blir så gott. Tror dock att det är det sämsta sättet för att behålla näringsämnen. Hur gör du? Rått är gott men man får inte in lila mycket fett inuti maten på det sättet.
Jag brukar mest koka, det blir inte så supergott det heller så när jag steker steker jag i kokosolja. Den blir bättre i höga temperaturer! 🙂
Åh, vad lustigt att det här inlägget kom nu. Jag gjorde en liknande reflektion igår eller i förrgår när jag skulle gå och plocka hallon. Jag tog en omväg och passade på att stavgånga mig till hallonsnåren, bra podd i lurarna och bra tryck i armarna, men efter ett par kilometer kom jag på att jag inte hade runkeeper igång och min första tanke var: undrar om det här gills som träning nu när jag bara går helt utan att mäta promenaden? ( Så klart det gör, det fattar ju jag också) Nu brukar jag inte dela min runkeeper någonstans utan behålla informationen för mig själv, så för den sakens skull spelade det ingen roll, det var bara min tanke som överraskade mig, att jag liksom hade gått snabbt med stavar i onödan ?. Helt stört!
För övrigt gillade jag dina handståendebilder. Kul att se hur du blev både modigare och bättre. Trist om det varit perfekt från början.
Tack för ordet.
/Nette
Tack Nette! Känner igen mig med Runkeeper haha, tänker samma med min meditationsapp!
Ja vad ska man säga, visst har man ett individansvar men så mycket lättare om alla drar åt samma håll.
http://www.testfakta.se/guider-och-artiklar/konsument/ny-livsmedelsm%C3%A4rkning-f%C3%A5r-kritik
För er som inte har läst Sirt-boken ska jag senare skriva en informativ kommentar om mörk choklad.
KAKAO
Det bruna guldet – Gudarnas dryck – Det supergoda sirtlivsmedlet
Ja, så beskrivs den mörka chokladen med en kakaohalt om minst 70%. En choklad som i små doser enligt forskning är hälsosam och bra för hjärt- kärlsystemet och mycket annat. Det är främst antioxidanterna flavonoider som höjs till skyarna. Men som alltid finns det en hake och i det här fallet handlar det om att en hög halt kakao inte alltid borgar för den hälsovinst som lovas.
Vi börjar med att för att få kallas sirtlivsmedel så måste chokladen ha en halt på 85% kakao men det är skillnad på choklad och choklad även om kakaohalten är så hög. Oftast behandlas chokladen med ett alkaliskt salt (Dutch process på engelska) för att minska syran och ge mörkare färg vilket också dessvärre drastiskt minskar de sirtuinaktiverande flavanoler som ska vara så hälsobringande. En märkning om saltprocessen finns inte på svenska förpackningar men på amerikanska chokladkaor kan man läsa “behandlad med alkaliskt salt”. I boken “Sirtmat – Ät bättre och lev längre” har man sökt reda på att Lindts Excellence Cocoa 85% inte är saltprocessad och kan därmed klassas som ett sirtlivsmedel. Man ska vara medveten om att Lindts 90% är behandlad så en högre procentsats är nödvändigtvis bättre.
Kakao av det brittiska märket Rowntree och amerikanska Hershey`s Natural är inte saltbehandlade. Även raw kakao är fri från saltprocessen.
Kakao är med på topp 20-listan av sirtlivsmedel och det sirtuinaktiverande näringsämnet heter Epikatekin.
Källa:
Sirtmat : ät bättre och lev längre, av A Goggins och G Matten, 2017.
Rättelse!
Ordet “inte” föll bort i bara farten. Så meningen lyder:
“Man ska vara medveten om att Lindts 90% är behandlad så en högre procentsats är nödvändigtvis inte bättre”
Hej Martina,
Varje gang det varnas for processat kott i lchf-kretsar visas bilder pa salami. Min fraga: Jag ater en spansk salami (Chorizo Puchero, los Berones, dried spicy sausage) som bara innhalller 4 indredienser: “pork, paprik, sea salt and garlic” (1% kolhydrater). “Made in La Roja by a farming family who rear their own pigs”. Denna maste val anda vara bra (och dessutom fermenterad)? Eller???!
Ater denna ca 2 ggr per vecka, sa det skulle gora jattestor skillnad att veta!
TACK FOR OTROLIGT BRA BLOGG — NASTAN DEN ENDA JAG LASER!!!
Jag tror att den är helt okej! Ät med gott samvete 🙂
Tack for ditt svar!
Real recognize real tänker jag. Folk som vill åt yta dras åt att titta på ytliga bilder och de som har ett djupare intresse kan lätt scouta vem som har en tanke och drivkraft bakom det dom delar.
Sen kanske det blir problematiskt för dig eftersom dina sociala medier är i en gråzon mellan privat person och varumärke, samt att det faktum att ditt varumärke är “du”. Då kanske det känns märkligt att folk vill följa dig, men när du är du, så avföljer folk. Samt att om du hela tiden ska gör allt som är mest attraktivt på sociala medier, tappar ditt egna intresse att dela eftersom det inte är autentiskt?
Spot on, tack Isabelle! Det var extremt välformulerat!
När man bara är “sig själv” och skriver om “det man gillar” och DET får massa följare blir det knäppt, för plötsligt är man ett varumärke och då blir det snävare med vad man kan göra och inte.
Jag vill inte göra vad som är mest attraktivt, jag vill göra det JAG tycker är skoj och vara 100% autentisk.
Tack Martina för ännu ett superbt inlägg som kom precis i rätt tidpunkt.
Jag undviker själv alla former av sociala medier för jag orkar inte med den där ytan som inte återspeglar verkligheten.
Det som är så bra med din blogg, och din insta (kikar ibland) är att du känns så äkta. Du kämpar inte med att upprätthålla någon slags fasad. Det bästa är just de där “mellanbilderna”, resan så att säga. Om folk avföljer pga det säger väl mer om dem än om dig? Vill de ha yta, är du nog fel person att följa 🙂 (en del personer vill ha yta, inget fel med det heller 🙂 )
Jag kämpar, eller har kämpat i flera år nu, med att hitta tillbaka till träningsglädjen efter flera livsomvälvande “hits in the face” som krävt mer eller mindre vila. Jag tappade den nog totalt efter att ha börjat leta träningsinspiration på just insta, och det har sabbat precis allt. Jag saknar min forna form, min hästkondition, och glädjen av att lyfta tungt och springa fort utan att bry sig ett skvatt om vad omgivningen skall tycka om det, eller det extra fett som lagt sig på mina triceps sista åren. Jag är ändå vältränad och “smal” enligt omgivningen, men ångesten över just vad andra skall tycka gör att jag inte tar mig till gymmet för jag vill inte visa mig bland folk, för att jag inte är så fit som jag en gång var.
Men ditt inlägg träffade verkligen hem! Vem skall man träna för om inte för sin egen skull? Tipset om att bara krypa in i en stor tröja och glömma omvärlden är ju amazeballs, vilket jag genast skall börja införa, start på en gång!
Fuck yta! Fuck andras krav på perfektion och mest av allt, fuck våra egna krav på perfektion. Vi har alla olika bakgrund och förutsättningar, kroppsform och genetik. Alla har möjligheten att bli det bästa den kan bli, på ens egna villkor. Jag kommer aldrig, tex, att se ut som en liten späd fitnessmodell med storlek xs, för jag är 174 cm lång. DET är en sak som jag tror ofta folk glömmer bort: den där snygga fitnesstjejen på insta kanske bara är 155cm lång och väger 45 kilo. Det är omöjligt att få hennes kroppsform om man själv är längre och dessutom har en helt annan kroppsram. Omöjligt!! Om man sen dessutom ser till kaloriintaget (som är så viktigt för många) så kan ett lagom intag för en person innebära svältkost för en annan, varför kopierande av kostscheman mm inte alla gånger är en så smart idé.
Det är just det där som jag inte klarar av, det där idoliserandet som ofta förekommerpå insta. Det där “jag vill se ut som henne men har egentligen helt andra förutsättningar själv men skitsamma för gör jag som hon gör ser jag nog ut som henne ändå”.
Istället för att göra träningen personlig, träna för sin egen skull, se sina styrkor, arbeta på sina svagheter och ge fan i alla andra, som du skrev 😀
Fint att du gör träningen för dig själv Martina. Men om du vill lägga upp mellanbilder, så skall du veta att vi nog är många fler än du tror som verkligen uppskattar de där mellanbilderna. Det inspirerar iallafall mig att själv försöka. För kan Martina, kan bannemig jag också (sa jag, första gången jag testade att stå på huvudet, och KLARADE det!! Så TUSEN TACK för den inspirationen!!!!)
Tack för all inspiration du ger! Och fortsätt att gå din egen väg! Det är den sidan av dig som är så oerhört fascinerande att följa.
Ps. Bilden i inlägget, första gången du lade upp den tänkte jag wow fasen vad snygg ryggen blir, det där måste jag testa!! Men jag är förbannat stel. Jag vill också kunna det där!! Vad heter positionen, och har du tips på stretchövningar som underlättar? Eller är det bara att nöta på tills man “klarar” det?
Tack vilken fin kommentar! <3
Angående rygg-posen så är den bara att nöta tills man klarar den, jag vet inte om det finns någon progression mer än stretcha bröstmusklerna 🙂
Tack för svar Martina 😀
Här skall det nötas. Jag får kramp någonstans jag inte riktigt kan sätta fingret på när jag provat meeeeen, det SKALL gå 😀
Jag motionerar mest genom promenader men ibland intervall med jogg/gå. Lägger inte upp det. Jag tränar för min egen skull. Jag är överviktig och vill gå ner i vikt för att “kunna” skaffa ett till barn. Jag har PCOS och ibs så försöker tänka på kosten. Äter just nu relativt lite kolhydrater men inte LCHF då jag är rädd att min mage inte skulle klara av allt fett.
Lyssnade nyss på ett poddavsnitt där du slog hål på myten om att det inte handlar om att äta mindre och träna mer för att gå ner i vikt.
Jag tänkte berätta en sak som jag var med om, som var fruktansvärt tycker jag. Jag är 26 år och hade fått barn för 1 år sedan. Jag sökte läkare då jag hade sånt problem med illamående…antingen pga min ibs eller någon annan orsak. Läkaren var övertygad om att jag hade bråck på magmunnen pga min övervikt och sa att jag måste gå ner i vikt. Då hade jag gått ner 12 kg på tre månader vilket jag var nöjd med (men sa inget om det då jag skämdes så mycket). Läkaren sa att dietister och annat inte är någon ide att kontakta då de säger att alla ska äta så mycket och allt. Hon tyckte jag skulle äta enligt hennes kostschema som var följande.
Frukost. En kopp svart kaffe och en bit mörkt bröd utan smör. Skinkskiva och typ en tomatskiva.
Lunch. 1.5 dl turkisk yoghurt och lite hallon och blåbär.
Middag. Tre st gröna sparrisar stekta i lite smör.
För att vara säker på att få i mig alla vitaminer och mineraler så reklmenderade hon att jag skulle äta olika tillskott.
Jag gick därifrän helt häpen! En kvinnlig läkare som sitter och ger detta kostförslag till en tjej på 26 år. Vill hon ge mig ätstörningar tänkte jag. Jag följde såklart inte hennes råd men blev så kräknt på något sätt.
Jag fick skriva egen remiss för att få orsaker till mitt illamående undersökt. Man hitar inget fel utan tror det beror på stress.
Många professionella verkar tro att svält är enda vägen 🙁
Så intressant! Detta får mig att upptäcka ett eget litet mönster jag har för mig om och om igen. Jag tycker verkligen om att träna, göra av med energi, röra på kroppen helt enkelt. Allt är och går bra så länge det får komma inifrån precis som du skriver, det är när jag berättar för andra människor om min träning som det går åt helsike och prestationsångesten kommer! Skulle aldrig drömma om att posta nåt på Instagram om hur/när jag tränar men uppenbarligen tappar jag var min kraft och lust kommer ifrån av så lite som att bara tala om för min sambo eller bästa vän att jag typ “kommit igång med träningen”. Ska komma ihåg detta, vilken uppenbarelse! Haha, jag blir glad och pepp när jag tänker på detta. Ska inte prata med NÅN om min träning. Tack Martina!
Låter bra, den är bara för dig!
Får man alltid liksidig ökning av fett på tex benen eller spelar andra faktorer in om endast en sida är/liknar fet på ett speciellt ställe? Idag har jag slammat webben på bra info om det jodfria saltets inverkan vid syrning av grönsaker, so far verkar det som att det stör processen och ger bismak. Många tillverkare använder havssalt i syrningen men det innehåller jod så har någon läsare här ett annat förslag blir jag glad.
Martina! Jag har full av beundran följt ditt akrobatikprojekt med glädje. Snygga bilder, nej! Inspo – kan hon så kan faen också jag! Det är något jag gillar med dig, det är inte alltid så snyggt och gloss, utan mer på riktigt. Kram Yvette
Jag som bara vill vara snygg *gråt gråt* 😉
Hej Martina!
O vad bra skrivet. Synd att det är sådan äldre kvinnor som jag som är nervärderande. Jag tycker det borde vara tvärt om vi som har erfarenhet borde ju stötta och lyfta. Jag är så imponerad av dina kunskaper och tycker det är toppen att följa dig här och på Instagram. Fortsätt med det du gör för det gör du så bra. Du är verkligen inspirerande, så härligt med någon som verkligen brinner för det som du gör. Har lärt mig så mycket bra saker av dig här och i dina böcker. Sen att du också är snygg och fräsch gör det ju inte sämre).Tack vare dig har en tant som jag, vågat mig på att lägga på mer vikt vid träning och det är ju så kul att se att man faktiskt kan.
Men jag tror också att det är så att många människor inte är lyckliga och nöjda med sina liv och i stället för att ta tag i det. Så I stället arrangerar dom bilder med mera framför alt på instagram för att lägga upp det liv dom skulle vilja lev(hoppas du förstår vad jag menar).
Förstår precis hur du menar, härligt att jag har kunnat inspirera! 🙂
Näe Martina! Jag tror du har en dipp av något slag nu 🙂 Du får inte INTE SLUTA lägga upp träningsbilder!
Jag älskar varenda bild du lagt upp och uppskattar ditt självförtroende, intelligens, styrka och skönhet. Du är min inspiration i vardagen.
Skit i vad andra tycker. Det finns så många trångsynta idioter som tar sig tid att kritisera andra. Jag brukar tänka att det säger mer om dem själva, än om objektet de kritiserar. Jag och många andra behöver se att det fungerar med lchf och träning. Jag vet då ingen annan som du med dina resultat.
Bara älskade dina akro-bilder. Sliter själv med handstående och att kunna gå upp kontrollerat och dina bilder fick mig att våga prova.
Dessutom tror jag många (speciellt män) stör sig på att du är galet blond, att du tar plats och supersmart. FORTSÄTT MED DET!!! LOVE IT!!!
Haha ja jag har världens mega-dipp, märks det? 😉
Din kommentar gjorde HELA min dag, så TACK! <3
Om jag lägger upp bilder på min träning, på Instagram eller FAcebook, så är det för att roa mina vänner och följare. Och kanske för att minnas en del.
Om du lägger upp bilder är det väl snarare som inspiration och tips till intresserade, eftersom du kan så oändligt mycket mer om träning än jag..
Träning är viktig för att vi ska må bra. Inklusive dans, men det kan vara svårt att ta bilder av dans som visar hur roligt det är. Lite synd, för det vore bra att inspirera folk att dansa.
Bilder för en perfekt yta blir ju bara tråkiga I längden. Jag föredrar att roa mina vänner 🙂 Och träna för att må bra.
Hej!Jag Gillar din blogg jättemycket!jag har inte Facebook,instagram eller nåt annat.Jag har aldrig skaffat sånt för jag är dels, introvert,Är även mån om min personliga integritet. Vill helt enkelt inte synas på nätet.Har även kört igång digital detox, kollar bara din blogg!Här får jag all den kunskap jag behöver och har lärt mig så mycket!!!
Tack vilken väldigt fin komplimang! <3
Herregud vilket bra inlägg! Huvudet på spiken. Jag tror teorin (dessvärre) kan återkopplas vid det mesta som sker via Instagram.
I olika utsträckningar givetvis men än dock.
Älskar ditt kritiska tänk! Alltid upplyftande att kika in på din blogg. 🙂
Tack!
Hej! Ursäkta att jag inkräktar på ditt tänkvärda inlägg men jag vill hinta om att din nya bok “Hormonbibeln för kvinnor” nu finns att förhandsbeställa hos Bokus! 😀 Jag anade att den skulle handla om något rörande kvinnor. Så himla viktig bok, ska verkligen lägga vantarna på den 🙂
Coolt! Undrar vad Bokus gjort med titeln bara, den är ju helt skev haha!
Gillar verkligen strukturen på detta inlägget, fonten, att du har rubriker, linjer som separerar textstyckena ja allt med hur texten “ser ut”!
Tack, jag blir jätteglad på design/stil feedback! 😀 Jag har inte jättebra koll själv så tar emot alla tips, jag tyckte själv det såg fint ut. Gillar när det är “clean” 🙂
Tycker det är ok med bilder på Instagram men som sagt, träningen har mängder med viktiga effekter; sömngivande, antidepressiva, hälsobringande för organ plus att man kan parera när det är halt ute bättre osv. Detta är ju så viktigt men det finns människor ute där som tror att man kan bli snygg av att lägga sig på operationsbordet om man bara hade tillräckligt med pengar… Har en sån kompis nämligen och det är hopplöst att prata med henne om träning. Det går faktiskt inte att få en snygg rygg, snygga ben, snygga armar och snygg rumpa med plastikkirurgi. För dessa damer kan dessa Instagram bilder kanske ha en liten positiv effekt. De kanske kan övertygas att börja träna så småningom. Jag slänger över inlägg på inlägg som du lagt in till mina lata kompis ( som för övrigt också heter Martina) och kanske att något går in i huvet på henne. Hon behöver träning för hon har KOL och har aldrig tränat. Jag slänger över olika kändisars favoritPT råd om hur man gör för att få Jennifer Lopez snygga mage osv. OM det överhuvudtaget finns något som skulle kunna övertyga Martina så är det detta. Att hon nästan har förstört sina lungor av sin rökning struntar hon i men att hon får rynkor och putmage stressar nästan livet ur henne.
Hoppas hon går att påverka så småningom, men vissa är verkligen svåra… :/
Nog viktigt det där ja! Att inte tappa sitt inre driv och att inte fiska bekräftelse.
Tack Martina för underbart inlägg!
Jag lägger aldrig upp bilder av mig själv eller min träning, men kollar däremot mkt Insta på kvinnor som är starka o lyfter mm.
Det är häftigt på ett sätt men övervägande negativt för jag kan ej låta bli att jämföra mig.
Älskar att träna med skivstång o vikter. Det får räcka att titta på och bli glad av andra starka kvinnor på gymmet IRL.
Mindre Insta för mig
Tack o Hej ?
Det här är så intressant och jag förstår verkligen hur du menar. Jag velar också lite fram och tillbaka men jag tränar ju varje dag nästan men delar med mig av en bråkdel dels när jag lyckats med ngt jag är stolt över och det är härligt att dela med andra (en viss vikt, gymnastisk rörelse eller en viss pose jag kämpat för att komma in i). Det är peppande art kunna få berätta om ett bra resultat och få lite ryggdunk. Ibland har jag bara ett behov av att exponera mig lite och ibland är jag uttråkad och slänger upp en kråka i ett fint hotellrum för det känns kreativt.
Jag vill gärna också dela med en känsla av hur lycklig man kan vara när man är helt slut efter ett hårt pass. Grejen är att jag filmar väldigt mkt yoga oly och crossfit för att granska min teknik så det finns ju en massa material att ta av. Men min enda princip är väl att inte dela med mig av kroppsliga gains. Inte för att jag tycker det är fel utan för jag vet att det kommer få mig att jämföra mig med mig själv och må dåligt. Jag tränar ju nästan enbart för hälsa och funktion och det är där mitt fokus ligger.
Jag tycker det är jätteintressant att följa hur andra tränar vilka woddar de gör deras framsteg så jag gillar alla dina träningsbilder särskilt före under efter! Jag följer enbart konton jag inspireras av men känner ibland osäkerhet att dela en video där jag vet att min teknik inte är perfekt och jag ser mina egna misstag liksom och känner att jag måste nämna det eftersom jag har en del elitmänniskor bland mina följare. Instacoacher har ju nyligen blivit ett begrepp och kritiseras ju också nu ofta för att vara självutnämnda experter som bara tar ifrån andras träningsglädje. Sen ser man ju andras bilder som man själv är inte hur de andra är dvs har man skör självkänsla en dag kan vissa bilder få en att må dåligt.
PS detta “Men betyder det att min träning inte bara är för mig? Svaret måste bli ja på den frågan, och jag gillar verkligen inte det svaret! Det känns plastigt och inautentiskt. Jag mår illa när jag tänker på det.”
Det är väl ok att träna för bekräftelse men kanske inte när man känner att man måste posta eller att man söker en viss blick eller image. Du har ju så många följare och är ngn slags auktoritet så jag kan tänka mig att det blir en viss press när ens intresse även är en del av ens jobb. Jag uppskattar verkligen det autentiska hos dig så skulle också helt följa magkänslan.
Ja det är okej att träna för bekräftelse men det ska gå inifrån och ut, inte utifrån och in. Dvs glädje, flow, energi först – bekräftelse sen!
Vad glad jag blir att höra att någon annan känner samma sak!!! Jag började lyfta vikter för ungefär tre år sedan, efter att ha varit nudelsmal hela livet. Jag kände precis samma wow-känsla över att kunna öppna burkar, bära hem matkassar utan stånk och stön, etc. Sen började jag träna med en PT. Han var superduktig, absolut, och jag har ökat något enormt i muskelmassa. Men sen försvann motivationen, undan för undan, och med det kom PTns mer och mer frekventa frågor om hur min träning går, hur ofta jag kör, etc. Detta i sin tur, gjorde saken bara värre. Jag har tappat min INRE motivation för styrketräning, den genuina motivation som kommer ifrån MIG, och jag tror du har helt rätt i att Instagram/fitnesstrenden står att förklara det. Det blir bara för show, för externa resultat, medan känsla och flow läggs åt sidan. Men det är så svårt att inse, som du skriver, det tar emot! Mitt ego är livrädd för att mista min muskelmassa, och jag är fortfarande stolt över den, men drivet har som försvunnit. Det tar verkligen emot att inse.
100% igenkänning på din kommentar, det är ju inte roligt att mista sin muskelmassa när man gått från nudel till biff men hur kul är det att stå och pressa när man inte vet varför man gör det? Jag tror på att försöka återskapa känslan man en gång hade, och börja där. Träna bara för sin egen skull, träna i bylsiga kläder och stor hoodie så ser ingen ens muskler och man bara kör sin grej 🙂
Bästa inlägget! Tankeväckande och ärligt. Heja dig!
Håller verkligen med dig här, har också funderat mycket på det här. Jag tycker det är sjukt att folk avföljer när man delar saker man är “dålig” på. Jag har också funderat massa på vad jag använder min instagram till, för det som ger mycket likes är ju sällan det man kämpat hårdast för eller det som är svårast – det är ju det som ser bäst ut. Jag var instagram-fri i en vecka i somras och då insåg jag hur mycket negativitet det gett mig. Nu känner jag att mitt förhållande till det är bättre, jag bryr mig mindre och jag delar sånt som jag är stolt över att jag lärt mig eller klarat, eller sånt jag bara tycker är kul. Jag tycker personligen det är jättekul med träningsbloopers och sånt som bara ser roligt ut, men sånt verkar folk heller inte vilja se. Personligen följer jag ju helst folk som inspirerar mig och gör mig glad och avföljer de som får mig att må lite dåligt, haha. Du inspirerade mig jättemycket när du delade din resa i våras! Jag tyckte det va supercoolt.
Tack S, vad glad jag blir!
Det är nog för att du tränar själv och för att vi vet vilka vi är (“känner varandra” kan jag ju inte skriva) så du vet the struggles och kan uppskatta det. Annars verkar ju folk bara vilja se resultaten, inte ansträngningen eller vägen dit. Jag insåg det i våras att “processen” är helt ointressant, först NÄR man lyckas så undrar folk “HUR GJORDE DU?” Sånt gör mig bara så trött.
Jag har börjat spendera mycket mindre tid på insta nu, och det känns bra. Eller på sociala medier rent generellt, försöker dosera det rätt.
Jag vill se processen.
Har också funderat på vad jag ska med instagram till när jag har Facebook. Kaka på kaka. Och bloggläsaren feedly. Varför i hela friden har jag instagram? Filter kan man ju fixa lätt och mer variation i andra fotoappar. För att några enstaka släktingar och vänner lägger ut saker där och inte på fb? Är det värt det? Måste jag se det? Men så finns ju Martina Johansson där förstås…. ?
haha man måste inte ha insta, jag var stor instagrammotståndare i flera år 😛
Idag rensar jag och ramlade över en gammal dammig bok jag köpte när allt gjorde ont, du kanske har läst den, men den blir ett tips till andra med värk både här och där.
Lev utan smärta : artrit, fibromyalgi, matsmältningsbesvär, kroniskt trötthetssyndrom, huvudvärk, lupus och mycket mer : lär dig orsaken till dem och hur du kan besegra dem på ett naturligt sätt av Harvey Diamond.
Han beskriver att de biologiska faktorer som styr livet finns i Appropriationscykeln kl 12-20 (vi äter), Assimilationscykeln kl 20-04 (vi tillgodogör oss vad vi behöver från maten) och Eliminationscykeln kl 04-12 (vi gör oss av med skräpet). Även vad och hur man äter beskrivs och han sammanfattar det så här: Att äta enbart frukt fram till tolvtiden ökar ens energi och minskar smärtsymtom. Frukt är basisk och får inte ätas efter en vanlig måltid eftersom frukt som tvingas vara i magen tillsammans med mat som smälts där kommer att göras sur och då kan orsaka matsmältningsproblem och få maten förstörd. Han delar också upp så man äter proteiner med grönsaker och sallad vid en måltid och stärkelse med grönsaker och sallad vid en annan. Vad gäller frukt så kan den ätas 20-30 min innan annan mat men har man ätit något annat måste det gå minst 3 tim. Detta framhåller han som ytterst viktigt. Han ger även tips på organiska mineraler för livet. I Sverige kan man köpa dem hos http://www.5code.eu/se/. De här tipsen är väl kanske mer åt paleohållet men för den som levt med värk kan boken verkligen ge tips på en minder smärtsam tillvaro.
Alla tips är välkomna, tack så mycket
Den boken av Harvey Diamond har jag läst som tonåring, och levt efter en lååång tid!! Där startade mitt intresse för kost och välmående. Fast titeln på min bok var “Fit for Life”.
Va kul att den dök upp här Ic!!
Det är inte riktigt samma böcker, i den här skriven långt senare, går han in på strategier för att övervinna och förstå vissa diagnoser. Mitt tips är LÄS DEN !!!
Den boken från 2007 var grunden för dom diet “regler” vår dietest gav oss under min balett utbildning. Frukt till lunch, vilka matgrupper man blandar osv. Tycker den fungerar på så sätt att den “lugnar” ner matsmältningen eftersom man inte mixar för många olika livsmedel. Cyklerna osv är ju väldigt intressanta och liknar dom i TCM. Dock faller hela principen i mina ögon när någon säger att “frukt fram till lunch är bra”…… Under min ubildning följde jag denna diet under 6 månader innan jag slängde in handduken, fick äta i snitt 2 bananer + annan frukt varje timma för att ens klara mig igenom klasserna. Hej-blodsocker-svängingar! 1/3 min klass utvecklade anorexia under utbildningen och proppade i sig bantnings piller och adhd medicin för att orka. Har verkligen bara mardröms minnen kring den boken haha…
Jätteviktig tanke detta!!
Jag har tränat klasser på gym sen 80-talet, och det har alltid funnits, kommer alltid att finnas de med hippaste kläderna, målade naglarna eller andra saker som uttrycker “jag vill synas och höras”.
Och det är inget fel i det!! Alla människor strävar efter bekräftelse på ett eller annat vis. Dock kan jag tycka att det går till överdrift emellanåt, som med tjejerna du såg på gymmet som mest var där för att ta bilder vad det verkade…
Nu har jag inte haft nåt större behov av att synas på det viset, visst är det kul att gå till gymmet när man har lite nya fräscha träningskläder och armmusklerna ökat lite i volym och man känner sig stark och frisk!! Fast något behov av att dokumentera det hela till medier har jag inte känt.
Det har varit drivkrafter som att jag vill ha just den känslan av att vara frisk och stark.
Skulle jag bli sjuk av någon anledning, (man kan ju åka på allt från virus till blindtarmsinflammation) vet jag att jag klarar det mycket bättre om fysiken och konditionen är på topp. Man klarar det mesta mycket bättre med god kondition.
Och skulle jag råka lägga ner min motorcykel av misstag, kanske jag klarar att lyfta 200 kg om jag måste, själv…
Lite såna tankar finns i min skalle.
+ Att man mår mycket bättre!!
Så på´t bara!! 😀
Jag tränar bara för mig själv och mitt välmående så därför lägger jag aldrig upp några bilder. Den här jämförande kulturen som finns på sociala medier tror jag själv är oerhört skadlig och varför är förresten kvinnor så taskiga mot varandra?
Jag tror också att den är skadlig.
Jag vet inte varför kvinnor är taskiga mot varandra, min senaste erfarenhet är att det är mer äldre kvinnor som vill förmedla att fitnesslooken “ser sjuk ut” eller att det på annat sätt är opassande. I övrigt är det ju väldigt positiv stämnning på just instagram.
Martina sa att män kritiserar en sak och kvinnor kritiserar en annan sak. Av det drar du slutsatsen att kvinnor är taskiga mot varandra? Varför är män taskiga mot kvinnor, undrar jag?
Wow, du satte verkligen ord på något jag själv känner och tycker, insåg jag! Det gäller ju inte bara träning, det gäller ju även “lycklig” på Facebook. Man lägger ut bilder som visar hur lycklig man är, fast det är ju inte på riktigt, som skivstången utan vikter. Lycklig på bild, men inte för att man verkligen är det autentiskt inifrån för en egens skull, utan för att visa andra…
Tack för detta inlägg.
Jag lägger mig aldrig upp mig på instagram eller Facebook eller nåt sånt, för ingen annan har med att göra hur man ser ut. Jag kan träna ändå hemma och sen syns det lite om man tränar när man är ute på jobbet eller hos vänner och släktingar och på stan och coop o.s.v och det räcker!
Olika personer är ju olika exhibitionistiska, jag gillar att visa bilder på vad jag gör och dela med mig men det kan bli för mycket av den varan. Till slut känner man sig mer “bedömd” än vad det var värt att dela med sig.