När jag var runt 6-7 år så var jag övertygad om att jag var helt galen. Andra verkade inte uppfatta världen som jag uppfattade den, och framförallt inte reagera på den så som jag reagerade. Allting gav ett väldigt stort emotionellt intryck och jag blev väldigt påverkad av minsta lilla. Ett exempel är om det spelades musik eller jag hörde något särskilt ljud, det triggade en obeskrivlig ångest hos mig. Hjärtklappning, svettningar, panik-känslor, flykt. Jag hittade på allt möjligt för att komma undan det som var obehagligt för jag stod absolut inte ut.

Jag förstod inte vad som var fel på mig men jag förstod att andra människor såg saker på helt andra sätt. Framförallt verkade det som att det var väldigt bestämt i hur man skulle göra saker, och när jag ifrågasatte det eller ville göra på något annat sätt gick det inte an. Det var fel och jag ansågs obegåvad. Varför skulle jag läsa och räkna om ingen kunde förklara poängen med det? All ångest, panik och alla känslor av att inte passa in ledde såklart till konstiga coping-strategier, tvångstankar, fobier, mer ångest och opassande känsloyttringar.

Psykisk ohälsa är ett spektrum med små och stora konsekvenser

Idag förstår jag att det är många, många människor som upplevt exakt detta och fortfarande i vuxen ålder har problem med sin psykiska hälsa. Det kan vara tydliga problem som missbruk eller otydliga problem som att saker bara fungerar mindre bra. Det kan vara att välja “fel” partner eller att ha mycket begränsande tankar och trossystem som gör att man inte satsar fullt ut på sig själv. Mycket kan gå snett och går också snett, men det viktiga är att inse när saker inte fungerar och börja hitta ett bättre sätt att fungera på.

Vad hindrar framgång och lycka?

Varför är man bara inte den bästa versionen av sig själv hela tiden? Vad hindrar? För det första verkar det som att alla har ett stort jäkla åbäke i vägen för det, nämligen egot, som gör allt för att skydda sig själv intill absurdum. Många är inte medvetna om sitt ego. Man kan ha ett bra ego som pushar en till total success, eller ett giftigt ego som är en riktig mobbare. De flesta har en mix där egot ibland fungerar och ibland inte fungerar.

Mer då? Signalsubstanser! Utan friska nivåer av signalsubstanser händer ingenting. De påverkar tankar, känslor och beteenden extremt mycket. Bra mix av signalsubstanser som dopamin och noradrenalin ger driv och ambition i rätt miljö, och det går att skapa kemiskt och med rätt beteenden.

Finns det mer faktorer? Copingstrategier. Hur man hanterar stress och svårigheter påverkar ens förmåga att fungera bra. Hur man hanterar livet helt enkelt och att klara av att sätta upp mål för sig själv, stora som små och nå dem. Nu pratar jag inte om några högtflygande mål utan små mål som att till exempel successivt förbättra sin hälsa eller sin förmåga på olika områden.

Psykisk hälsa är grunden till ALLT

Jag skriver så mycket om psykisk o/hälsa för att det berör mig personligen och jag har sett de mest destruktiva utloppen för det, men även de mest konstruktiva. Jag vet att det går att ta sig igenom mentala svårigheter och få oändligt mycket bättre resultat i vardagen.

Vi kan titta på fysiska hälsan hur mycket som helst men var har ohälsan börjat någonstans? Oftast i en känsla som mynnade ut i ett beteende. Coping. Varifrån kom känslan? Signalsubstanser eller respons från omgivningen.

Pro-aktiv self-checking

Vi är hela tiden i en balansgång med hur vårt psyke fungerar och ju bättre det fungerar desto bättre resultat och desto bättre hälsa, välmående och framgång. Därför anser jag det så otroligt viktigt att checka in med sig själv varje dag och aldrig låta någonting skena iväg som till exempel låg självkänsla, allmänt missnöje, håglöshet, impulsivitet, oärlighet inför sig själv och andra eller att låta bli att ta hjälp när man verkligen behöver hjälp. Om man låter dessa saker skena iväg ökar risken för ett ohälsosamt bruk av mat, socker, alkohol, läkemedel, shopping, spel eller arbete. Man kan också drabbas av “mer-sjukan” där man tror att man alltid måste ha mer av någonting, eller “sen-sjukan” där man tror att någonting bra inte kan hända här och nu, för något annat måste alltid hända först, något som aldrig inträffar.

Belöningen av att jobba med sin mentala hälsa är att ta sig själv på otroligt mycket mindre allvar (ja jag menar det, låg självkänsla är ganska narcissistiskt eftersom det kretsar kring egots omättliga behov) samtidigt som man vågar ta för sig mer av saker. Det blir tydligt när egot är aktivt, när det “bra” egot är aktivt och när det “dåliga” egot är aktivt och vad man kan göra åt saken. En viktig insikt är att det aldrig är någon annan som hindrar en själv, det är alltid bara man själv som gör det. Det kan vara en tung insikt men också öppna upp för ännu mer kapacitet och fler lösningar.

Ja det var dagens tankar om det oändligt intressanta ämnet psykisk hälsa som jag brinner för väldigt mycket. Om du orkade läsa enda hit får du gärna lämna en kommentar 🙂 Om du har klickat i att du vill ha mail när någon besvarar din kommentar, kan det vara så att den funktionen är lite trasig. Kolla in här igen, nästan alla kommenterar besvaras!