Postat i kategorin Powerthinking

När din snällhet baktänder

6 december, 2018 77 Kommentarer Skrivet av Martina

Låt oss fortsätta på det populära spåret om people pleasing som så många verkar känna igen sig i. Läs förra inlägget för att få hela sammanhanget. 

Min läsare Nadia skrev så klockrent:

“ju snällare och mer “dörrmattig” du är desto mindre respekterar folk dig! Tänk att hela den här tiden har man försökt anpassa sig efter andra för att vara snäll och fått motsatt effekt. Människor respekterar styrka, självständighet, karaktär och FRAMFÖRALLT självrespekt!”

Wow!

Den här våren fick jag det här så tydligt visat för mig, svart på vitt, och var en av anledningarna till att jag började jobba stenhårt med att SLUTA people pleasa.

Dränerad på självkänsla (real life story)

Jag flyttade tillbaka till Sverige förra året och hamnade i Stockholm som inte är min hemstad direkt. Jag älskar Stockholm och har många nära vänner där så det var kul, och det gav mig tillfälle att träffa fler personer med liknande intressen. Det gjorde att jag hamnade i nya grupper med nya människor (tjejer i min egen ålder) och jag var så otroligt glad över det och hade jättekul. De här tjejerna var så fantastiska, smarta, roliga och jag behandlade dem med silkesvantar, pleasade och dörrmattade sönder mig själv för att få vara med.

Hela min uppenbarelse skrek SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA AVVISA MIG INTE!!!! 

Vad hände? 

Du gissade rätt! Jag blev utfryst 😀 

Det är 2018, jag är bästsäljande fackboksförfattare, jag har bott utomlands, driver mitt eget företag, har massor av coola samarbeten, jag ser bra ut, jag är trevlig och har social kompetens, jag är alltid snäll, hjälpsam och vänlig och försöker få alla situationer smooth så att ingen ska känna något obehag någonsin och ändå…

BOOM! 

DOOR SLAM! 

Du förstår ju att självkänslan bara totaldör särskilt som jag har varit så otroligt mobbad tidigare (längesedan) för det är tillbaka till att inte vara cool nog, till att rannsaka sig själv sönder och samman.

Var det nått jag sa? Vad gjorde jag för fel? Använde jag något konstigt ord? Var det någon som tog illa upp av ett skämt? Allting ska nagelfaras för att hitta felet som gjorde det, men vet du vad? 

Det finns inget fel,det är aldrig någonsin att du inte är “cool nog”, för det här är bara vanlig hederlig gruppdynamik och jag tror att jag har hittat lösningen.

Lösningen: Var dig själv från första sekunden

OBS: jag är absolut ingen expert på området men vad jag har sett är att människor (grupper) vill förstå dig och alla vill bli förstådda så kongruens är nyckeln här. Att vara sig själv utan tanke på konsekvenserna från första interaktionen istället för att (som jag brukade göra) bli mer och mer mig själv med tiden, för sånt accepterar bara ÄKTA vänner, människor med hög självkänsla, en väldigt stöttande partner eller uppmuntrande familjemedlemmar.

En GRUPP okända personer eller bekanta / nya bekantskaper tolererar sällan personlig utveckling. 

Jag vet att det låter helt sjukt men utvecklas du måste du byta grupp, om du inte utvecklas inom något väldigt smalt intervall såklart.

Det här är skitjobbigt för blyga personer och people pleasers för vi är ju sådana som försiktigt och trevande tar oss in i nya situationer och sen vågar öppna upp och visa mer och mer av oss själva. Det kan baktända något enormt.

Testresultat av att inleda nya bekantskaper med 2000% Martina

Den riktiga Martina är ganska hård har jag förstått, jämfört med andra och framförallt jämfört med andra kvinnor. Jag gillar att pusha mig själv, se resultat, tävla… så jag är väl hälften man kan man säga 😉

Den där rädda lilla hamstern som sitter och nickar och fnissar är i alla fall INTE jag, inte nånstans. 

Så jag började mitt test med personer som jag inte brydde mig om, typ potentiella samarbetspartners och sånt. En tjej jag hade möte med började gråta, inte för att jag var elak utan för att jag var väldigt kompromisslös i mitt förhandlande. Jag backade av, bad om ursäkt och vi har ett väldigt fint samarbete idag.

Jag har inte hittat volymknappen ännu, men att vara så rak och direkt som jag faktiskt är i min personlighet är helt fantastiskt utvecklande. Det är inte att vara elak utan att vara väldigt TYDLIG och inte lämna några utrymmen för missförstånd.

Jag ser fram emot att experimentera mer med det här och testa i olika grupper, det är otroligt spännande! 😀

OBS tro nu inte att jag är världens bitch, jag är fortfarande väldigt snäll försöker bara kommunicera mer TYDLIGT än tidigare. 

Personligt
, ,

Min process att sluta med “People Pleasing”

4 december, 2018 110 Kommentarer Skrivet av Martina

Du som följer mig online tror säkert att jag är så himla badass på grund av mitt sätt att uttrycka mig i text, men så är det verkligen inte. Eller så VAR det inte tidigare i alla fall, vilket ledde till en lite för stor diskrepans mellan mitt textbaserade jag och mitt IRL-jag.

Det här var något som störde mig något enormt, för den jag är när jag skriver och den jag är när jag umgås med mina nära är den ‘riktiga Martina’ och den jag blev när jag träffade nya människor var inte det.

Skräcken att bli avvisad gör att man blir avvisad

Den här ekvationen går absolut inte ihop hos en ‘people pleaser’ och exakt vad det är och vad det innebär ska jag förklara nu. Teorin är att man någon gång i sin barndom fått en extrem betingning på att vara “snäll”, “ett snällt barn”, “ett tyst barn”, väluppfostrad, inte säga emot, vara artig och trevlig. Det är såhär de flesta föräldrar vill ha sina barn (antar jag, jag har inga barn) men det är inte vad den vuxna världen sedan belönar. Den vuxna världen HATAR överdrivet snälla, artiga och tillmötesgående människor.

“Neeej nej så är det inte alls!” tänker du nu, men jo! I Sverige kan man inte titta på vad folk säger för vi har för många people pleasers här, man måste titta på resultaten:

Den som har högst position på jobbet, den som är bäst betald, den som lyckas med flest grejer – är det den som viker sig dubbel för andra människor? 

Nej precis och inte nog med det, så är det så orättvist att den som faktiskt viker sig dubbel för andra människor får sämre deals och blir mindre uppskattad. Ännu mer orättvist är att den som har störst skräck att bli avvisad (och agerar för att inte bli det) är den som blir mest avvisad, kanske till och med ett mobboffer.

Låt det här sjunka in lite. När jag började läsa på om det här så höll mina ögon på att ramla ur mitt huvud. Jag kunde bara inte tro att det var sant!

I takt med att jag började jobba med det här, jobba med min skräck för att bli avvisad och vara överdrivet tillmötesgående har hela min värld öppnat upp sig för mig. Det är det bästa jag någonsin har gjort.

Börja säga nej och skapa friktion

Inte som att säga nej till aktiviteter och grejer utan sluta håll med om allting hela tiden. Om du är en riktig people pleaser så HATAR du när sociala interaktioner är kantiga så du vill liksom in och fila på hörnen. Du vill inte att någon ska bli arg (det hade ju varit helt fruktansvärt), du vill inte att någon ska höja rösten eller känna sig utanför eller obekväm. Det här gör att du sitter och nickar och ler åt precis vad som helst för att det inte ska uppstå obehag.

Sluta. 

Seriöst! 

Jag satt på ett möte för några veckor sedan och fick nästan hålla fast mitt huvud för att inte konstant nicka och bekräfta den andra personen. Brydde sig den personen om att bekräfta mig? Inte det minsta. Dominerade den personen mig totalt så att jag satt som en liten rädd hamster i hörnet? Absolut!

Komma över tröskeln och leva med obehaget

Det var bara några månader sedan som jag kände hur viktigt det är att säga min sanning oavsett konsekvenserna. I samband med det började jag också jobba med de känslor som uppstår av att vara sig själv och den friktion det kan skapa.

Total, förgörande ångest. 

Det är helt okej, det går över. Andas. 

Fördelarna av att inte vara en people pleaser 

Jag skulle kunna skriva 10 sidor om alla fördelar men låt mig sammanfatta det såhär: Respekt. 

Respekt är ingenting som ‘alla’ förtjänar eller får eller något sånt där utopiskt som vi tror på i Sverige. Det räcker att försöka parkera bilen en löningslördag så ser du hur mycket respekt du får. Inte mycket, eller hur? Folk knör sig och skriker och kallar dig för idiot, eller börjar jaga dig för att du tog deras plats trots att du stod så fint och köade för den.

Du får respekt när du respekterar dig själv, din kropp, din tid, ditt arbete och dina känslor.

När du respekterar dig själv så lyssnar folk och dina ord får mer tyngd.

Nackdelarna med att sluta pleasa 

Ojoj… get ready for the shitstorm!

Hur många vänner eller relationer har du som du har BYGGT UPP på att du är en dörrmatta? Hur många RÄKNAR kallt med att du ska HÅLLA MED om precis allting, ställa upp på precis allting, ALDRIG säga emot, BARA vara positiv och uppmuntrande till allt de säger?

Ptja… de där relationerna kommer tyvärr att ryka. De gillar troligen inte den riktiga dig ändå för du skrämmer skiten ur dem. Ni kanske inte har samma värderingar och relationen skulle aldrig ägt rum om du hade varit dig själv från början.

Men se det såhär, det finns miljarder med människor i världen. Är det inte roligare att hitta DIN TRIBE? DINA kompisar som gillar DIG? Som gillar när du är offensive, för mycket, för högljudd, eller för tyst, eller för känslosam eller för arg, eller för crazy eller för torr eller för tråkig? 

Jo såklart!

Jag är jättetaggad på att visa mer av mig själv för alla jag gillar och ta konsekvenserna av det. Antingen går det åt helvete eller så blir det helt underbart, jag är redo för båda.

Lifestyledesign, Personligt
, ,

Få affirmationer att fungera

13 november, 2018 10 Kommentarer Skrivet av Martina

få affirmationer att fungera

Jag har skrivit en del om lifestyledesign – att designa sitt eget liv och hur jag jobbar med woo-woo grejer som affirmationer och attraktionslagen. Jag tror att det vi regelbundet tänker på, fokuserar på och upprepar för oss själva, manifesterar sig fysiskt i våra liv. Därför tror jag på att sätta riktigt höga mål och tänka outside the box, för när det vi tror att vi vill ha väl kommer, så får man inte ha siktat för lågt.

Många använder affirmationer helt fel

Inte för att jag är någon woo-woo guru men jag upplever att många som använder attraktionslagen och affirmationer gör det på ett helt felaktigt sätt. Ett tag var jag med i lite grupper på facebook men gick ur för det var bara smärtsamt att se hur personer som knappt kan försörja sig själva försökte ‘affirmera’ ekonomiskt oberoende. Likaså personer som inte alls är nöjda med sina liv som försöker intala sig att de är så tacksamma och lyckliga, uhh!

Tomma ord utan mening, verklighetsflykt och till sist ett oerhört lidande och misstro på Gud är vad det leder till. Inget annat. 

Hur jag använder affirmationer

Eftersom jag får väldigt bra resultat så tänkte jag berätta hur jag tänker kring affirmationer, och varför det fungerar för mig. 

  • Realitycheck som nummer 1 

Se sanningen i vitögat. Hur illa är det egentligen? Det är väldigt viktigt att ALDRIG leva i förnekelse utan ALLTID titta nyktert på situationen.

  • Sätt en intention – en riktning 

Okej nu är det obehagligaste gjort, dags att bestämma en riktning att gå åt. Bättre ekonomi? Lägre vikt? Bättre relationer? Vad är drömscenariot och varför?

  • Affirmera för att förstärka intentionen  

Nu har vi 1) tittat på verkligheten 2) satt en ny riktning så nu är det dags att 3) förstärka den nya riktningen och inte glömma bort vart vi ska.

Hoppar man över steg 1 så finner man sig snabbt i situationen att vara helt bortkollrad i orealistiska scenarion som inte tar hänsyn till vad som finns här och nu. Det är inget fel i att ha HÖGA eller HELT GALNA mål, men man måste gräva där man står för att kunna BÖRJA skapa vad man vill ha.

Du måste jobba, hårt!

I böcker om attraktionslagen så framställs det som att det handlar om magi. Det upprepas ofta att du inte behöver göra något själv, utöver att affirmera och visualisera. Det stämmer inte, att skapa ekonomiskt oberoende eller en bra kropp kräver hårt arbete – dagligen.

Fokus – dagligen. 

Min ekonomi

Exempel – Min ekonomi

Låt oss ta ett exempel från verkligheten. Jag har varit världens mest oekonomiska och oansvariga människa när det kommer till pengar. Allt som fanns på kontot brändes och jag visste inte vad jag spenderade på exakt, hade ingen sparplan och investera kunde jag inte stava till. Det låter helt tokigt eller hur?

Men vadå, det kommer ju nya pengar varje månad så varför ska jag bry mig? Ska jag inte få unna mig någonting? Det kostar att leva också!

  1. Realitycheck 
    Hur mycket pengar kommer in varje månad?
    Hur mycket pengar spenderar jag varje månad?
    Vad köper jag exakt?Detta är lätt att göra, bara gå in på sin internetbank och skriv ut allting 1 år tillbaka och börja räkna.
  2. Sätt en ny riktning 
    Vad vill jag tjäna?
    Vad vill jag spendera pengar på?
    Hur mycket behöver jag varje månad efter att de fasta utgifterna är betalda?
    Hur mycket pengar vill jag ha om 10 år?
    Vad vill jag ha i pension?Hur behöver mitt beteende ändras för att uppnå ovanstående?
  3. Affirmera den nya riktningen
    Affirmera det jag har kommit fram till sätt en ny trajektoria för min ekonomi, samt se till att det kombineras med praktiska steg varje vecka.

Bara steg 1 är oerhört kraftfullt för många vet inte hur mycket pengar de spenderar helt i onödan. Att synliggöra sina egna beteendemönster är väldigt viktigt för att förstå varför man är i den situationen man är i. När jag såg hur jag hanterade mina pengar blev jag verkligen mörkrädd, och bara det fick mig att bete mig bättre, göra en budget och sätta upp ekonomiska mål.

Jag tror att alla kan förbättra sina problemområden avsevärt genom att titta på verkligheten, sätta intentioner och affirmera intentionerna dagligen. För mig har det verkligen varit ett vinnande koncept oavsett om det handlar om pengar eller vilka resultat jag vill nå i träningen.

 

Lifestyledesign, Personligt
, , , , ,

Att våga ta plats och träna som tjej

9 november, 2018 54 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag gör absolut inte alla lyft med “RÄTT” teknik, men sedan jag började med movement training har jag insett att det där med rätt teknik mest är bullshit i alla fall.

Tidigare lyssnade jag på MÄN (sorry men det har varit 100% män hittills) som kom framspringande i panik för att mitt knä inte är i perfekt position över min fot när jag gör knäböj. Ett tag var det så illa att jag inte vågade göra knäböj för det dröjde aldrig länge innan det började hagla oombedda tips från bekymrade män som absolut inte ville att jag skulle skada mig.

“NEEEEJ AKTA DU SKADAR DIG!!!”

Jag kände mig liksom förbjuden att träna, livrädd för att göra fel. Jag förstod inte då att det här var en illa utfört parningsdans från intresserade hanar, som genom att kritisera min träning hoppades hamna högre i rang och förtjäna min gunst. Om jag hade sett mig själv som attraktiv hade jag förstått det, men det gjorde jag inte. Till slut gjorde jag bara övningar som jag kände mig helt säker på, och vågade inte testa nya saker av rädsla för att göra fel och få kritik.

Bestämde mig för att ta plats

Du hör ju själv hur löjligt det här låter?

Min logiska hjärna insåg det också, så till sist började jag helt enkelt tvinga mig själv att ta plats.

Stövla in BREDBENT på gymmet, DÖDSMETALL i lurarna. ARG BLICK. FRADGA i mungiporna.

MANTRA: Jag har PRECIS lika mycket rätt att vara här som DU, DU och DU. Och jag TRÄNAR hur mycket jag vill och hur jag vill och när jag vill så det så!

Har det här lätt till många adrenalinstinna bråk på gymmet? YOU BET! Och det är lika roligt varje gång för jag är ju READY FOR FIGHT med den här inställningen så det är show down med en gång.

Nu är det ingen som vågar säga nått. 

Den falska omtanken handlar aldrig om dig

Det är inte bara i gymmet som den falska omtanken sluter sig om en som en blöt, illaluktande filt. Den kan komma varifrån som helst och är ofta en riktigt sunkig härskarteknik där den andra personen genom “omtanke” försöker sätta sig på dig.

“Lilla du, hur klarar du dig egentligen?”
“Hur mår du egentligen?” 
“Akta dig nu så du inte bränner ut dig”
“Jag vill bara inte att du skadar dig” 

Det har varit en sådan befrielse för mig att lära mig att se igenom detta och förstå att de här personerna, som jag egentligen har NOLL relation till inte bryr sig om mig överhuvudtaget.

Skulle de ens ringa 112 om jag faktiskt skulle skada mig? Skulle de öppna ett swishkonto om jag inte kunde försörja mig själv? Skulle de ta sig an min arbetsbörda så att jag inte bränner ut mig? 

Nej.

Aldrig någonsin.

Som sagt har ingen kommenterat min träning på det här sättet på väldigt länge, men det hände nyligen när jag laddade upp en video i en Träningsgrupp på facebook. Jag hade filmat ett maxlyft till min coach, och laddade upp videon i gruppen och direkt kommenterar två män att det ser helt horribelt ut för att jag lyfter SÅ FEL och SKADAR MIG.

Varför “RÄTT TEKNIK” är total bullshit

Nu är jag mer rutinerad och jag har tränat med världens bästa (bokstavligt talat) coach i 1 år och utvecklats jättemycket både mentalt och fysiskt.

Jag har sett dansare snöra på sig tåspetsskor och marklyfta 100kg på sina tår. Jag har sett yogalärare hålla en 40kg skivstång med en arm i en pistol squat, och jag har fått uppleva en helt ny värld av MOVEMENT – RÖRELSE och förstått vilken enorm överkapacitet kroppen har om vi bara låter den.

Gymövningar är en så otroligt liten del av allting som går att göra med kroppen och skador uppstår oftast när man inte lyssnar på sin kropp och inte tar hänsyn till dagsformen. Inte för att man håller eller inte håller i en stång på ett visst sätt.

Här är mitt maxlyft på 105kg i Sumomarklyft och jag lyfter lite med ryggen, allting är inte helt by the book men det är normalt för ett maxlyft. De är aldrig snygga. Coachen var ändå nöjd och sa att om jag hållt stången någon sekund längre i toppläget hade jag absolut klarat en tävling. Good enough.

Att våga ta plats och träna som tjej

Så summa summarum är min egen erfarenhet att osäkerhet (i och utanför gymmet) förstärks. Andra människor ser det direkt och utnyttjar det, kanske inte lika mycket nu efter hela #metoo stormen, men det finns ändå där och gör att många tjejer inte vågar hejvillt testa nya grejer, göra fel och misslyckas. Det är jättesynd för man måste misslyckas om man ska bli bra på något, det ingår.

Lösningen är något obekväm men handlar mycket om att genomleva obehaget av att känna sig iakttagen, göra misstag och sätta gränser för sig själv. Jobba med sin integritet. Det här så basic för många människor men det här är något jag får jobba STENHÅRT med. Varje dag!

Tack vare att jag bröt trenden med att bara göra det jag kände mig säker på, att jag vågade go bananas och lyfta tungt utan vetskap om jag gjorde “rätt” eller inte har jag nu blivit ganska stark. Jag har byggt på mig en ansenlig mängd muskler och de som tidigare ojjade sig över min BRUTE FORCE stil är nu imponerade över mina framsteg!

Ingen yogalärare skulle godkänna att man med våld pressar sig upp i brygga, men det är så jag har gjort för tålamod är inget jag har begåvats med. Tack och lov!

Livet är för kort för att göra allting rätt eller kämpa för att vinna andras godkännande. Skit i det. Nu kör vi! 😀

Och trevlig helg också.

* Mottar gärna konstruktiv kritik men inte från personer som inte vet mitt program, min bakgrund eller någonting om mig. 
** Rätt teknik är vettigt om man tävlar i en gren där man bedöms på huruvida man kan utföra en övning eller inte. 
*** Många (välmenande) män förstår inte att det kan vara ganska skräckinjagande för en osäker tjej när en 2m stor koloss börjar domdera hur man ska träna och vågar inte säga ifrån. 

Personligt

Eget ansvar – en vattendelare

23 september, 2018 68 Kommentarer Skrivet av Martina

Den senaste tiden har jag lyckats producera ett gäng virala inlägg, särskilt det senaste inlägget med titeln “Jag äter inte onyttigt.” Vattendelaren är det här med hur mycket eget ansvar man kan förväntas ta över sin egen hälsa, och vad det innebär för individen och samhället. Tunga frågor.

Såfort jag läst igenom Susannes kommentar så kände jag att den var så klockren att den förtjänade ett eget inlägg. Jag tänkte inte på hur många som skulle hålla med eller tycka att jag är en idiot, för det spelar ingen roll för mig längre. Jag har börjat inse hur viktigt det är att stå upp för det man själv tror på, stå upp för sin sanning och det som man själv tror är rätt. Jag har bestämt mig för att försöka säga mer av vad jag tänker, även om jag är korkad, partisk eller okunnig och även om jag behöver leva med konsekvenserna av det.

Viktigt att våga stå ut, och stå upp för sig själv

Att jag är en kvinna med starka åsikter gör det ännu viktigare att våga stå upp för den jag är, för jag vill stötta andra kvinnor och vara en stark förebild. Jag tror att det är jätteviktigt att våga göra det och jag tror att det på sikt skapar en bättre värld. Visst, det kostar lite, men jag betalar hellre priset för min sanning än min tystnad.

Varje gång man uttrycker något annorlunda, eget eller ovanligt så kommer det att få kritik. Alla kan inte hålla med. Många tycker att man är trögfattad, egoistisk eller bara allmänt dum i huvudet. Men det utvecklar mig och min förmåga att kommunicera, så om jag bara fortsätter att berätta min sanning så ger det mig så småningom en styrka som jag just nu inte har. Det kommer att bli lättare och lättare att hantera motstånd, tills jag blir en kraft att räkna med. Någon som kan stå för sina ord, oavsett vad.

Det här med eget ansvar

Livet är orättvist, och vi blir hela tiden bestraffade för det vi gör och det vi inte gör. Vi kommer inte undan det här livet levande, och det är förvisso lika för alla. Alla har dock olika förutsättningar som gör det mer eller mindre lätt att hålla sig frisk, men trots det kan man alltid ta ett aktivt ansvar för sin egen hälsa. Börja arbeta i någon ände. Vägra vara ett offer för sin egen biokemi.

Att ta ansvar innebär inte att man vet eller ens någonsin behöver veta ‘den ultimata sanningen’, det innebär bara att man nyfiket försöker studera och förstå sin egen kropp och sitt eget psyke. Hade vi fattat allting hade vi inte behövt hålla på och hålla på, år ut och år in men det gör vi ändå av nyfikenhet och intresse. För att vi känner ansvar.

Här är en lista med grejer jag har lyckats biohacka, eller fixa, genom enträget experimenterande. Några av grejerna tog flera år och tusentals misslyckade försök men vadå? Vi är ju människor, och vi misslyckas. Jag tror att det är viktigare att försöka än att ha rätt, för om vi inte ens börjar är vi ju dömda att misslyckas ändå. Att göra något litet ger hopp, att vara en aktiv deltagare i sitt eget liv och inte en passagerare.

Kost & Hälsa, Personligt

Senaste kommentarerna


Hej! Jag heter Martina och uppdaterar dagligen om biohacking, livsstilsdesign och mina tankar om hälsa. Jag följer en ganska strikt lågkolhydratkost sedan 2010 och tycker om att experimentera med olika träningsformer. På dagarna skriver jag böcker om hälsa, föreläser och granskar vetenskapliga artiklar. Välkommen hit! Alla kommentarer godkänns och besvaras manuellt.

Den här sidan är en personlig blogg med personliga reflektioner om ketogen kost, förebyggande hälsa och livsstilsdesign. Jag arbetar inte som PT, kostrådgivare eller någon form av vårdpersonal. Jag ger inga medicinska råd överhuvudtaget men uppskattar och uppmuntrar livliga diskussioner om biohacking, self-help och livsstilsoptimering. Du läser och tillämpar allting på den här bloggen på egen risk och under eget ansvar.