Postat i kategorin Powerthinking

Hur man blir smartare | Biohacking

22 augusti, 2019 15 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag trodde länge att jag var helt dum i huvudet, korkad helt enkelt för att det var en del saker som jag hade så himla svårt för. Saker som verkade så lätt för andra var väldigt svårt för mig. Jag hade svårt för matte och en del sociala saker samt att förmågan att göra bra val för mig själv brast. Matte-grejen störde mig nog mest för jag tog det som det ultimata IQ-testet. Dålig på matte = korkad.

Nu vet jag att det inte alls är så, och att även en sak som att räkna matte är en sak som alla kan lära sig. Jag tog mig igenom Chalmers med dubbla masters och klarade analys i en och flera variabler, statistik, mekanik, transportprocesser och bioreaktionsteknik och alla beräkningstunga kurser utan större problem. Hemligheten var så “enkel” som att skaffa sig förmågan att fokusera, riktigt intensivt och långa stunder i streck. Då kan man lära sig precis vad som helst.

Vad är intelligens?

Intelligens är verkligen inte bara problemlösning och logik. Långt ifrån! Intelligens är också energi, fokus, viljestyrka och förmågan att kontrollera och hantera sina känslor. Intelligens är också karisma, empati och social förmåga likaväl som förmågan att lära sig saker, komma ihåg saker och besitta stor kunskap.

Min favoritdefinition av intelligens är förmågan att genomföra stora förändringar i sitt eget liv. Helt enkelt förmågan att styra sig själv dit man vill, inom vilket område som helst.

Fuck matte!

Kan man verkligen bli smartare?

Ja för att ens intelligensnivå fluktuerar under livets gång och det går att göra radikala förändringar till det bättre. Det spelar väldigt stor roll hur man lever för att använda hela sin kapacitet. Försök prestera efter att du varit vaken i 3 dygn eller när du är jätteförkyld. Går inte så bra va?

Ge dig själv förutsättningarna för att maxa din mentala förmåga

Träna regelbundet – vad som helst men lämpligen styrka och kondition. Koordination ger plus-poäng!
Meditera regelbundet – hur du vill bara du gör det. Köp boken The Mind Illuminated (köplänk!) om du vill meditera som ett riktigt proffs.
Ät inte skit – sikta på ketos
Prioritera sömn – gå och lägg dig i tid, sov dina timmar och ta hand om din sömnhygien.
Fixa allting som drar ned dig som dåliga relationer, depression, ångest, oro osv för det dränerar den mentala kapaciteten som inget annat.

Reflektera över din livssituation och över dina mål

Titta hela tiden på outcome. Vad händer under din dag? Vad höjer respektive sänker produktivit, humör och fokus?

Du krashade totalt efter lunchen? Ät inte lunch!
Du bråkade med din partner sent på kvällen och kunde inte sova? Bråka inte på kvällen!
Du kommer inte tillbaka in i flow efter samtal på förmiddagen? Ta inga samtal på förmiddagen!

Gör kontinuerliga förbättringar och tracka outcome regelbundet samt sätt nya mål. Detta är applicerad intelligens och är något som kommer göra dig mycket smartare över tid.

Det och fokus!

Nästa inlägg kommer att gå på djupen kring fokus och deep work.

Biohacking, Lifestyledesign

intelligens, lifestyledesign, powerthinking

Mentala blockeringar

25 juli, 2019 22 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag är på Burning Man i Danmark (Borderland) och för er oinsatta är det en festival med tema “radical self expression” och “radical self reliance” som skapas av deltagarna själva. Det finns alltså inga arrangörer utan man kommer dit och skapar exakt vad man själv vill ha och hittar sina egna uttryck.

Min mentala förstoppning & andra blockeringar

Mitt syfte med att delta på festivalen är främst att bota min mentala förstoppning, att jag känner mig så himla blockerad ibland. Särskilt med andra människor, att jag liksom inte kan uttrycka mig autentiskt till 100%. Det stör mig något enormt, och därför ville jag komma hit och uttrycka MIG.
Så vem är jag?

Detta blev ett av mina uttryck, en radikal kontrast till det högst vulgära Borderland. Uttrycker min introverthet genom att bara interagera på mina egna villkor, inte kramas med folk (brrr!) och ha med min egen musik att dansa till. Hade mina egna lurar även på dansgolvet för att min egen musik är bättre 😀 Upplevde att det gick riktigt bra med mitt autenticitetsprojekt, mycket bättre än jag väntat mig.

Faktum är att jag i alla sällskap jag hamnat i hittills har varit den minst mentalt förstoppade personen, förvånansvärt nog! Och extra förvånansvärt eftersom jag också är nykter. Innan har jag fuskat med 1-2 glas rödvin för att “ease up” men det är brute force vägen alla kör på, och det är ju egentligen superkonstigt att man inte ska kunna connecta utan att bedöva sin frontallob.

Insikten om att jag inte är så förstoppad som jag trodde känns riktigt bra, en blockering kanske bara har varit att jag går och tror att jag är så blockerad. Det här behöver testas mer såklart, och som vanligt ska den där volymknappen justeras också. Rimligen finns en gräns för hur öppen och autentiskt det är rimligt att vara, för det där med lagom har ju aldrig varit min grej.

Fortsättning följer!

Lifestyledesign, Personligt

autenticitet, mental blockering, självkänsla

Känslomässig motståndskraft

9 juli, 2019 29 Kommentarer Skrivet av Martina

Fortsättning på inlägget “Gör något annorlunda!”

Först kommer en röst som säger “Jag borde gå till gymmet!” eller “Jag borde inte äta det där!” och sen kommer en annan röst, en röst som gör att du inte gör det du först sa till dig.

Vad är det för röst?

Lyckas den övertala dig att lägga dig i soffan istället?

Om ja, varför har den en sån makt över dig? Varför har rösten som säger att du kan ta en kaka större makt än den som säger att du inte kan ta en kaka?

Känslomässig motståndskraft och närvaro

Min hypotes är att den vinnande rösten är mer känslomässigt laddad för det är ju göttigare att lägga sig i soffan än att gå till gymmet och det är göttigare att ta en kaka än att inte ta en kaka. “Äh, slappna av! Du måste inte köra så hårt idag, ta det lite lugnt. Behöver nog en vilodag!” och det känns skönt att fatta det beslutet. Att fatta motsatta beslutet; “Jo kör på, du är trött och slö och energilös men nu går vi till gymmet i alla fall och därmed basta!” känns inte skönt.

Det liksom känns fel, eller hur? Så hur kan något som känns fel vara det rätta beslutet?

Det är här känslomässig motståndskraft kommer in i bilden.

Känslomässig motståndskraft innebär att ha sinnesnärvaro nog att med sitt förstånd förstå vad som är det bättre beslutet oavsett hur det känns! Därefter välja det bättre beslutet även om det känns helt fruktansvärt. Även om det leder till ett nervöst sammanbrott, obeskrivlig smärta, ångest, ont i magen, en genomsvettig tröja, högrött ansikte, panikens sju svåra år. Allt det där samtidigt!

Om du klarar det då har du bra känslomässig motståndskraft.

Har du det?

Min panikångest lärde mig sinnesnärvaro och känslomässig motståndskraft

Jag hade som jag berättat ett flertal gånger ganska svår panikångest från ung ålder. Det var ett riktigt helvete före jag lärde mig om känslomässig motståndskraft, och det var något jag klurade ut helt själv. Jag har faktiskt aldrig fått någon medicin mot det. Minns inte exakt hur det var men någonstans började jag bli bättre och bättre på att bara sitta mig igenom det, och då försvann panikångesten. Sen kom jag väl på att alla känslor går att sitta sig igenom, andas sig igenom. Det är bara en biokemisk reaktion, det är lugnt!

Öva på att gå emot din egen hjärna

Börja med små saker först som inte spelar så stor roll. Öva på att känna obehaget av att du absolut inte vill resa dig ur soffan, men så gör du det ändå. Känn obehaget av att gå till gymmet eller fortsätta fasta. Du VILL inte, men du gör det ändå. Till slut, efter mycket övande, är det DU som bestämmer helt och hållet!

Det är stencoolt och det är POWER!

Biohacking, Lifestyledesign, Personligt

framgång, känslomässig motståndskraft, livsstilsdesign, mål, powerthinking

Att bli en förebild

3 juni, 2019 13 Kommentarer Skrivet av Martina

Kommentar från Josa om att bli en förebild – och tacklas med härmapor/avundsjuka. Det märker jag själv på de plan i livet där jag är framgångsrik. Antingen höjer folk upp en orimligt mycket och avgudar det man gör (trots att det rent objektivt inte är SÅ fantastiskt) och vill vara exakt som en, istället för att följa sin egen väg. Eller så blir folk missunnsamma och går emot en. Jag gissar att du OFTA får tacklas med båda varianterna. Hur står du emot det? Visst, man ska inte bry sig om andra. Men hur andra bemöter en påverkar faktiskt oundvikligen det egna måendet…

En helt vanlig människa i ett helt vanligt hem i Västsverige

Vad jag tycker är hyffsat irriterande är väl det här med att misstas för en institution eller helt enkelt tappa sin mänsklighet. Jag antar att man också kan säga att andra människor tappar sin medmänsklighet gentemot mig.

Det blir alltså strikt förbjudet att skoja, tramsa, göra fel och misstag, bli arg, ledsen, sårad, reaktiv eller vad nu för mänskliga egenskaper man kan tänkas uttrycka. “Vaaa… skojar du om något!? Så otroligt oseriös, nu tappade du all trovärdighet” och sådana kommentarer. Jag har ju inte ens bett om någons respekt eller att någon ska tycka jag är trovärdig. Vem bryr sig? Ett annat kul exempel är om jag skriver eller pratar om något personligt, och folk börjar fråga efter vetenskapliga referenser eller dylikt.

Härmapor och missunnsamhet

Jag har väldigt dålig koll på det sociala spelet och har oftast ingen aning om någon är avundsjuk eller försöka härma mig. Jag har sett ett fåtal gånger att privatpersoner och företag snor mina texter, men jag blir inte så hotad av det. De har ju ändå inte min kunskap och kan sällan göra något vettigt av det. Privat sett har jag svårt att tro att någon vill vara som mig, men det kanske bara är att jag har dålig empati.

Missunnsamhet är jag nog inte heller så bra på att detektera, om det inte är otroligt uppenbart.

Jag skulle nog säga att jag känner mig ganska ohotad av dessa två fenomen, och att det jag i så fall reagerar på är när människor kritiserar helt mänskliga egenskaper och blir upprörda över att jag är en person och inte en institution.

Att bli upphöjd orimligt mycket

Det här märker jag faktiskt av och tycker alltid är extremt märkligt för jag tycker aldrig att det jag själv gör är något speciellt. Det ger en stark kontrast mellan vad jag tycker att jag gör och hur andra ser på det. Mitt sätt att hantera det är att vara extra mänsklig för att få folk att sluta höja upp mig, till exempel bli extra benägen att visa att jag inte alls är perfekt och så.

Jag vet inte om det hjälper för folk verkar alltid reagera med en enorm förvåning om jag till exempel tar en öl – som för många är en ganska normal sak att göra. Liksom chill – jag kan ta en öl precis som du!

Personligt

missunnsamhet, personligt

Provocerande åsikter om ansvar

31 maj, 2019 50 Kommentarer Skrivet av Martina

Det senaste jag uttryckte som jag vet är provocerande är min hypotes om att många som mår dåligt går in i sin sjukdomsidentitet och får svårt att skilja sjukdomen från sin egen person. Det gör att de inte riktigt “vill” bli friska för de *ÄR* reumatiker, astmatiker eller diabetiker. Att ta ifrån dem sjukdomen är att ta ifrån dem en del av deras identitet, vilket gör tillfrisknandet väldigt svårt.

Detsamma gäller förstås viktminskning. Om du identifierar dig själv som tjock blir det svårare att gå ned i vikt för tankarna måste förändras först.

Eget ansvar är provocerande

Att man har gjort sig själv sjuk och kan göra sig själv frisk är helt självklart för mig, men verkligen inte för alla. Många tycker till och med att det är en grov förolämpning att så skulle vara fallet. Andra provocerande antaganden är att man själv skulle vara ansvarig för att andra beter sig dåligt/respektlöst mot en, eller för att man blir mobbad på sitt jobb eller är i en dålig/destruktiv relation. Likaså att man är fullständigt ansvarig för sin ekonomi och sin jobbstatus. Det vill säga att det är ditt eget fel om du är arbetslös och ditt eget ansvar att fixa det.

Varför blir så många provocerade av dessa (enligt mig) helt självklara sakerna? Ansvar är ju makt! Man kan inte få makt utan att ta på sig en motsvarande mängd ansvar.

Man kan inte få makt utan att ta på sig en motsvarande mängd ansvar.

Jag går gärna in och tar ansvar även för grejer som omöjligen är mitt fel, men genom att ÄNDÅ tänka att det är MITT ansvar ökar min förmåga att påverka och få den utkomsten som jag vill ha. Jag tar gärna det extra ansvaret för att behålla kontrollen över min tillvaro och bli mer nöjd rent generellt.

“Total fucking ownership”

Bestäm dig för att ta ett absolut ansvar för dig själv och allting i din livssituation så slipper du känslor av hopplöshet och maktlöshet. Testa att se dig som ansvarig för det som händer dig, även i de fall då något görs “mot” dig. Då ser du lättare din egen roll och vad som är nästa steg framåt.

“Total fucking ownership” är mitt mantra så fort jag befinner mig i en situation jag inte gillar. Någon måste ta ansvar för att lösa den och om inte jag gör det måste jag lita på att någon annan har den förmågan, och dels är det inte schysst att lägga det ansvaret på andra och dels leder det bara till frustration och osämja om ingen lyckas ta ansvar nog när det väl gäller.

Om man tar för vana att göra det själv, så blir man dessutom sedd som väldigt trovärdig, autentisk och kapabel.

Ingen gillar en offerkofta 😉