När jag var runt 6-7 år så var jag övertygad om att jag var helt galen. Andra verkade inte uppfatta världen som jag uppfattade den, och framförallt inte reagera på den så som jag reagerade. Allting gav ett väldigt stort emotionellt intryck och jag blev väldigt påverkad av minsta lilla. Ett exempel är om det spelades musik eller jag hörde något särskilt ljud, det triggade en obeskrivlig ångest hos mig. Hjärtklappning, svettningar, panik-känslor, flykt. Jag hittade på allt möjligt för att komma undan det som var obehagligt för jag stod absolut inte ut.
Jag förstod inte vad som var fel på mig men jag förstod att andra människor såg saker på helt andra sätt. Framförallt verkade det som att det var väldigt bestämt i hur man skulle göra saker, och när jag ifrågasatte det eller ville göra på något annat sätt gick det inte an. Det var fel och jag ansågs obegåvad. Varför skulle jag läsa och räkna om ingen kunde förklara poängen med det? All ångest, panik och alla känslor av att inte passa in ledde såklart till konstiga coping-strategier, tvångstankar, fobier, mer ångest och opassande känsloyttringar.
Psykisk ohälsa är ett spektrum med små och stora konsekvenser
Idag förstår jag att det är många, många människor som upplevt exakt detta och fortfarande i vuxen ålder har problem med sin psykiska hälsa. Det kan vara tydliga problem som missbruk eller otydliga problem som att saker bara fungerar mindre bra. Det kan vara att välja “fel” partner eller att ha mycket begränsande tankar och trossystem som gör att man inte satsar fullt ut på sig själv. Mycket kan gå snett och går också snett, men det viktiga är att inse när saker inte fungerar och börja hitta ett bättre sätt att fungera på.
Vad hindrar framgång och lycka?
Varför är man bara inte den bästa versionen av sig själv hela tiden? Vad hindrar? För det första verkar det som att alla har ett stort jäkla åbäke i vägen för det, nämligen egot, som gör allt för att skydda sig själv intill absurdum. Många är inte medvetna om sitt ego. Man kan ha ett bra ego som pushar en till total success, eller ett giftigt ego som är en riktig mobbare. De flesta har en mix där egot ibland fungerar och ibland inte fungerar.
Mer då? Signalsubstanser! Utan friska nivåer av signalsubstanser händer ingenting. De påverkar tankar, känslor och beteenden extremt mycket. Bra mix av signalsubstanser som dopamin och noradrenalin ger driv och ambition i rätt miljö, och det går att skapa kemiskt och med rätt beteenden.
Finns det mer faktorer? Copingstrategier. Hur man hanterar stress och svårigheter påverkar ens förmåga att fungera bra. Hur man hanterar livet helt enkelt och att klara av att sätta upp mål för sig själv, stora som små och nå dem. Nu pratar jag inte om några högtflygande mål utan små mål som att till exempel successivt förbättra sin hälsa eller sin förmåga på olika områden.
Psykisk hälsa är grunden till ALLT
Jag skriver så mycket om psykisk o/hälsa för att det berör mig personligen och jag har sett de mest destruktiva utloppen för det, men även de mest konstruktiva. Jag vet att det går att ta sig igenom mentala svårigheter och få oändligt mycket bättre resultat i vardagen.
Vi kan titta på fysiska hälsan hur mycket som helst men var har ohälsan börjat någonstans? Oftast i en känsla som mynnade ut i ett beteende. Coping. Varifrån kom känslan? Signalsubstanser eller respons från omgivningen.
Pro-aktiv self-checking
Vi är hela tiden i en balansgång med hur vårt psyke fungerar och ju bättre det fungerar desto bättre resultat och desto bättre hälsa, välmående och framgång. Därför anser jag det så otroligt viktigt att checka in med sig själv varje dag och aldrig låta någonting skena iväg som till exempel låg självkänsla, allmänt missnöje, håglöshet, impulsivitet, oärlighet inför sig själv och andra eller att låta bli att ta hjälp när man verkligen behöver hjälp. Om man låter dessa saker skena iväg ökar risken för ett ohälsosamt bruk av mat, socker, alkohol, läkemedel, shopping, spel eller arbete. Man kan också drabbas av “mer-sjukan” där man tror att man alltid måste ha mer av någonting, eller “sen-sjukan” där man tror att någonting bra inte kan hända här och nu, för något annat måste alltid hända först, något som aldrig inträffar.
Belöningen av att jobba med sin mentala hälsa är att ta sig själv på otroligt mycket mindre allvar (ja jag menar det, låg självkänsla är ganska narcissistiskt eftersom det kretsar kring egots omättliga behov) samtidigt som man vågar ta för sig mer av saker. Det blir tydligt när egot är aktivt, när det “bra” egot är aktivt och när det “dåliga” egot är aktivt och vad man kan göra åt saken. En viktig insikt är att det aldrig är någon annan som hindrar en själv, det är alltid bara man själv som gör det. Det kan vara en tung insikt men också öppna upp för ännu mer kapacitet och fler lösningar.
Ja det var dagens tankar om det oändligt intressanta ämnet psykisk hälsa som jag brinner för väldigt mycket. Om du orkade läsa enda hit får du gärna lämna en kommentar 🙂 Om du har klickat i att du vill ha mail när någon besvarar din kommentar, kan det vara så att den funktionen är lite trasig. Kolla in här igen, nästan alla kommenterar besvaras!
Är förmodligen tröt men om man har brister, måste man då behandla dem med medicin för att må bra?
Ex seratoninbrist
-så länge man har brist kommer man ju aldrig mp bra, eller?
Man kan ju behandla med koständring, med träning, med mindfulness, med natur… medicin är bara en lösning av många 🙂
Jag är förvånad över att så mycket psykisk ohälsa beror på direkta fysiska faktorer. Att man kan vara deprimerad, periodvis odgravt, typ hela vuxna livet och sen plötsligt må bra med mer sömn och progesteronkräm. Otroligt vilka möjligheter man har att må bättre. Varför har man inte vetat det tidigare .
Gillar vad du skriver. I en NVC-färgad värld tillgodoser du flera mänskliga behov och sova (behov av att återhämta sig) känns primärt? En fysisk aktivitet i sitt utförande (din kropp ligger antagligen hyfsat still någonstans…) och du gör samtidigt något åt ditt psykiska tillstånd. Samma behov alltså, behov att återhämta sig. Både fysisk som psykisk återhämtning?
Min poäng: hålla isär psykiskt eller fysiskt? Inte så noga.
Känslorna vi får av att tillgodose behovet av att återhämta oss, är kemiska reaktioner i vår kropp (emotioner som Martina ger en tydlig bild av). Känslor är både psykiskt och fysiskt SAMTIDIGT. De rör sig i vårt fysiska nervsystem/DNA och våra fysiska organ (hjärna, mage, hjärta…) som ihopkopplade blir vårt psykiska medvetande/vår själ?
Kanske inte det ena eller det andra, åt gången som på verkar det ena eller det andra först/sen? En helhet? Att tillgodose behov är det primära. Och det är både ”psykisk” och ”fysisk” aktivitet samtidigt?
Tänker högt, är inte helt säker på det jag tänker/säger. Ovan är nog inte heller ”mitt”, nytt eller ens ovanligt. Kanske tom att sparka in en redan öppen dörr! Vill bara dela med mig som ett inkluderande perspektiv till din kommentar!
NVC: behov —> känslor —> beteenden, är en av förklaringsmodellerna som finns utifrån egot. Har du någon erfarenhet eller åsikt? Eller någon kombination av tankar, känslor å beteenden likt detta som du gillar?
Hm… typ som Maslows behovspyramid ungefär? Att vi söker trygghet genom fel saker, som tex mat och bygger skeva kopplingar?
Ja.
Men.
Annorlunda och ”rikare” som förklaringsmodell än vad Maslow normalt uppfattas/används som.
Behovkänslorbeteenden.
Ett sk många-till-många-till-många-förhållande…
…och hur man sorterar i det.
Vem har grundat den modellen då? 🙂
Marshall B Rosenberg
Thank you!
https://www.learning4u.se/images/mallar/Grunderna%20i%20NVC.pdf
Ah, tack!
Lita komplement till länken learning4u
Kort-Kort:
3 sidor av NVC
1. Att ha kontakt med sig själv, att förstå egna känslor och behov
2. Att lyssna på andra med empati, att ha förståelse för andras känslor och behov
3. Att ärligt uttrycka sig själv, att ta ansvar för att tillgodose sina egna behov
5 Grundantaganden i NVC
1 Alla människor har samma behov
2 Våra känslor beror på om våra behov är tillgodosedda eller inte
3. Vi försöker tillgodose våra behov i allt vi gör
4. Människor njuter (<—en känsla) av att få bidra (<—ett behov)
5. Det finns tillräckligt för att tillgodose allas behov (Bakom alla olika önskemål finns det ”bara” ett antal grundläggande behov, visserligen 50-60 st beroende på kategorisering, men ändå, det finns fler önskemål än så…)
Tack för ett en jättebra skriven post!
Så kloka tankar och intressant som vanligt! Och detta är iofs ett långt inlägg men det är absolut inte för långt, eller jobbigt att läsa!
Tack! Har insett att många har lite svårt att läsa faktiskt, så ibland oroar jag mig att det blir för långt. Men å andra sidan… de som inte gillar att läsa läser kanske inte bloggar så mycket 🙂
Hur kommer man vidare … Anorexi.Bulimi som ung, sen 3 utmattningar i vuxen ålder stark ångest och hälsoångest. flera år i terapi. Förstått en hel del. Men borde ha kommit längre . Nu mer nedstämdhet ,tröttheten är förlamande. Jag äger förändring . Men hittar inte nyckeln .
Byt terapi och börja med meditation, det ger väldigt mycket. Sen om du inte löst alla issues från ätstörningarna finns bra 12-stegsgrupper för det. Sen att läsa, läsa, läsa och utbilda sig i sina olika tillstånd.
Tack för svar!
Du gör skillnad för så många 🙏🏻🙏🏻🙏🏻
TACK!
Bläddra i boken 24-timmarskoden, där kan du hitta enkla tips som berör det du nämner
Jättefint och intressant inlägg! Vill gärna läsa mer om egot och hur man kan frigöra sig från dess makt 🙂.
psyket är extremt omfattande, och medan jag å ena sidan håller med dig, känns det ibland också som att du är aningens ytlig med vad psykisk ohälsa kan innebära. för mig personligen är det betydligt tyngre än det du beskriver – men så har jag också en psykisk sjukdom (bipolär) och dessutom en djupt traumatisk barndom.
med det sagt; jag håller med dig om att det går att förändra. för den som lever med lättare psykisk ohälsa (ingen tyngre diagnos) är det förmodligen mycket lättare. för oss som har tyngre skit bakom oss blir det både svårare och jobbigare och tar längre tid.
det är knepigt, det här. för det ÄR görbart. herregud, jag har kommit längre än jag någonsin trott var möjligt, men har lång väg kvar. det finns också många intressanta frågor. jag tror som du, att psyket är det som kickar igång de flesta problem man har. men hur mycket arbete är det rimligt att göra innan man känner sig “nöjd” med den man är? ÄR det rimligt? jag tror själv stenhårt på att personlig utveckling är dels superintressant, dels superviktigt. men kan man nå fram till den bästa versionen av sig själv, eller är det en gyllene gral? och hur mycket förändring behövs innan man blir någon helt annan än den person man var från början?
Haha framgår det inte i texten att jag har flera “tyngre” diagnoser och trauman? 😉 Jag trodde det, ska inte rada upp dem här men jag är till exempel med i flera 12-stegsprogram och har gått i terapi av och till sedan jag var 19 (är 36 nu) och har fått varenda psykofarmaka som finns att tillgå utskrivet. Tro mig, jag tar inte ytligt på psykisk ohälsa.
haha, nej, jag har inte fått uppfattningen att du har flera tyngre diagnoser 🙂 nu var det iofs länge sen jag läste på din blogg, och kanske har du skrivit om saker under den tiden som jag har missat. men som svar på din fråga; jag har fått uppfattningen att det finns problematik i ditt liv, men inte att det är tyngre än för de flesta. beklagar min missuppfattning i så fall. 😐
Ingen fara! Jag kan inte utgå från att alla vet min hälsohistorik haha, har skrivit några inlägg om bla asperger och så men ja. Det finns lite sånt iaf 🙂
Så bra inlägg Martina. Känner igen mig mycket i detta och har själv erfarenhet redan i ung ålder att när det varit tufft psykiskt så har det gått utför på andra plan med.
Väldigt intressant att läsa om detta ämne och viktigt.
Tack❤️
Fin refllektion…..
Medvetenhet om egot värkar som en King zize nyckel till självinsikt. Mycket att lära där… och i att förstå att vi är inte det vi tänker… Vi är den som observerar att vi tänker, och kan välja att inte tro på tankarna…. som oftast är egots arbetsredskap och gör så vi blir fulla av reaktion i stället för lugnt jobba mot det vi egentligen vill. Egot, och tankarna, gör oss till vår ägen största fiende.
Jaaa! Tack för din kommentar! Det är en total game changer att börja identifiera med den som observerar istället för med varje flyktig tanke.
Kloker! Det är verkligen så sant, och så frustrerande, att det spelar ingen roll om en gör “allt” rätt om inte psyket är med. Som med allt annat måste jag ju börja från där jag står och kan inte jämföra med någon annans framgångar eller resa. Sjukt frustrerande men bra att påminna sig själv om!
Tack. Needed it atm. Och är du är fett modig😘❤❤❤
Bra skrivet. Känner verkligen igen mig som det udda barnet och hur den låga självkänslan accelererade i kapp med känslan av att inte passa in. Det är lite lustigt hur djupt rotad känslan av att vilja passa in sitter i våra gener. Att flockdjuret inom oss blir rädd när det visar sig att den inte hittar rätt miljö och därmed inte får en plats i flocken. Numera ser jag det som en tillgång, att mina egenheter gör att jag istället hittar rätt flock för mig istället för en önskan att vilja passa in i fel flock. ❤
Ja verkligen, rätt flock ftw! 😀
Hej, kan du inte ge tips om studieteknik? Blir snabbt trött i hjärnan så klarar inte att plugga så många timmar. Tar väldigt lång tid att få fakta att stanna kvar i hjärnan, minnet är inte bra.
hm… har du testat meditation? Insight meditation ökar fokuset och dopaminet, långsiktigt, så att allting fastnar bättre. Det tar lite tid så det är en långsiktig investering, men funkar väldigt bra!
Kanske söka på fokus på Martinas blogg. Hon har skrivit en del om fokus och produktivitet. T ex att använda timer, typ pomodoro-tekniken. Det har också Mattias Ribbing skrivit böcker och/eller poddat om. Då kanske det är lättare att hålla fokus. Han har också många tips om hur man får saker att fastna, när man tex studerar, minnesmästare som han är. Så lyssna på hans blogg.
Åh vad bra skrivet!
Kom osökt att tänka på den där listan med böcker du utlovat och tänker att det kanske finns några intressanta titlar kopplat till detta??
Ohja men den tar tiiid att skriva… Får kanske skriva och publicera del för del…