När kosten blir en religion, tappar vi kontakten med kroppen.
När man till exempel börjar baka väldigt mycket söta keto efterrätter, är det ofta ett tecken på att kroppen är sugen på kolhydrater. Istället för att hälla i sig sötningsmedel kanske det är bättre att fundera på varför den vill ha kolhydrater och tillmötesgå det behovet?
Äta carbs? På keto? Why not? En person som inte är helt adapterad till fett eller får förändrade behov på grund av hormoner eller sjukdom kan få fördelar av att lägga till lite kolhydrater.
När jag säger “lägga till kolhydrater” verkar många tro att jag menar flera hundra gram, varje mål, varje dag och gärna typ ballerinakex. Nej, jag menar en sötpotatis för den som tål det, lite rotfrukter eller till och med lite vitt ris. Förra gången jag nämnde vitt ris här på bloggen blev det totalt ramaskri, som att jag sagt det mest syndiga jag kunde komma på.
Vitt ris är förresten bättre än råris/brunt/svart ris för att det innehåller färre antinutrienter. Jag ser inte rena kolhydrater som särskilt dåliga eftersom de går åt snabbt. De eldar på citronsyracykeln och är ett naturligt bränsle för människor i små mängder. Det kan vara stor skillnad mellan 0g och 50g men båda nivåerna tillåter ketos om resten av kalorierna kommer från stabila fettkällor.
När kosthållningen blivit en religion
Vissa mår strålande på zero carb men det passar inte alla. Framförallt är det svårt att gå från en “vanlig kost” till noll kolhydrater. Man behöver en invänjningsperiod. Jag ser många kämpa på trots att kroppen skriker efter något annat eller något mer, och kompenserar med massa kaffe eller sötade fettbomber för att “täcka upp” bristerna. Då har kosthållningen blivit en religion.
Ett annat klassiskt exempel är veganer som vägrar lägga till ens lite ägg eller skaldjur trots att kroppen skriker efter det, eller de vegan-influencers som inte klarar av att följa sin egen diet och äter ägg och fisk i smyg, medan de utåt sett fortsätter att förespråka strikt växtbaserad kost. Det är både en och två sådana influencers med hundratusentals följare som “blivit påkomna” med att äta animaliska produkter.
Att hetsa i sig nötsmör är typexempel på att kroppen behöver mer fett, gärna från animaliska källor. Även keto-entusiaster kan hamna i jordnötssmörsfällan och det löses enkelt genom att äta ett extra mål mat med rikligt med fett. Jordnötter är bland de mest giftiga livsmedel som finns och också mest allergena och mest cancerogena på grund av den tunga besprutningen de utsätts för.
Vi vet vad vi ska äta – om vi lyssnar!
Jag tycker att det är helt orimligt att människan är det enda djuret på den här planeten som inte har en aning om vad den ska äta. Jag tror att vi visst vet men att många är otroligt avstängda eller fastlåsta i ett visst tänk, och därför blir det lätt fel.
Som en disclaimer kan jag säga att jag har full förståelse för om vissa med till exempel sockerberoende/överätningsproblematik behöver vara mer religiösa i sitt kosttänk. Det är inte det jag skriver om här.
Nu har jag ägnat 4 veckor åt att läsa den här bloggen. Köpte även din bok keto: den kompletta guiden. Läste i ett svep. Första veckan åt jag kolhydrater på kvällen, då jag lider av sömnsvårigheter sedan barndomen har jag märkt att jag behöver kolhydrater innan sömn för att sova lugnare. Jag levde svältdiet under några år, 1300 kcal om dagen i 3 års tid. Bara protein och grönsaker, 19g fett om dagen. Fettskräcken har suttit hårt men bearbetat den under några år. Läkte från ätstörda beteendet. Men nu har jag varit sjuk länge, 1 år med oklar feber. Upp till 40 grader håller i sig mellan 5-14 dagar. Haft ont i leder i flera år. Jag inser att det kan stämma att det är psykiska problem som blivit kroppsliga. Lyckades inte ens ta mig runt det här inne då du även belyser vikten av den psykiska hälsan i första hand. Iaf, jag har denna vecka ansträngt mig för mer fett, det är svårt men idag ligger jag på 70E%. Tappat vikt men är normalviktig så det är inget mål i sig (även om jag känner mig nöjdare nu, inget pluffs). Men jag sover SÅ dåligt. Oroligt. Äter magnesium och lergigan sen flera år. Detta inlägget fick mig att inse att jag lagt min hälsa i ketos “händer”. Inte lyssnat. Bara lyssnat på min nya “guru” (dig) som att min egen kunskap om mig själv inte är värd något. Som att lite kolhydrater innan läggdags skulle förvandla allt fett jag ätit under dagen till lagrat fett på kroppen.
Jag är ingen kommenterare egentligen men såg att någon tyckte det saknades kommentarer på det här inlägget, så kände att jag kan bjuda på en nu 1 år senare.
Intressant att det är så få kommentarer till just det här inlägget som är så bra och viktigt! Det får mig verkligen att fundera på om det handlar om att så många faktiskt ser sin kosthållning som religion och därför inte riktigt kan ta till sig det här inlägget?!?
Helt klart 😀 De inläggen jag skriver som är lite för spot on får väldigt få kommentarer! Just när det kommer till “kostreligion” är att många tycker att det är sååå otroligt läskigt att lyssna på kroppen eller tänka själva, och de vill att någon annan ska berätta exakt hur de ska göra. Dock kommer ingen någonsin att kunna det.
Jag går in varje dag för att kolla om fler har kommenterat haha Tycker det är så intressant med andras kommentarer och blir lika besviken varje gång att det inte har uppdaterats 😛 Det här inlägget är spot on mina egna problem så vill gärna läsa andras tankar.
haha va roligt att höra!
Det är många som sätter ett likhetstecken mellan diet och identitet. Det gör det svårt, om inte omöjligt, att erkänna att man har fel. Då krackelerar ju hela självbilden.
Bra inlägg! Jag tycker att din inställning till mat är så klok och den är också väldigt lärorik.
Jag har blivit mycket bättre på att faktiskt lyssna på kroppen på olika sätt. För kanske knappt ett år sedan SKREK min kropp efter charkuterier. Jag provade då att tillåta mig att äta så mycket jag ville av det ett par dagar för att se vad som skulle hända (korv, bacon och lite otippat salami som jag i vanliga fall aldrig äter?) och suget lugnade sig snabbt (och det blev inte ens så mycket chark som jag först hade trott att det skulle bli). Sedan fick jag börja researcha lite varför det blivit så, så att jag inte behövde hamna där igen då jag tycker att chark i min kost kan vara festmat på typ julafton och mer sällan som vardagsmat. Kom nog inte riktigt fram till exakt vad det var man gissar väl på någon brist – löste det dock helt enkelt genom att äta bara bra kött som inte är processat, ta lite större portioner en period och dricka salt benbuljong. Ganska trevlig lösning och suget har aldrig återkommit hehe.
Något annat som kroppen kan skrika efter är salt men som vi fått lära oss sedan många år är att vi ska minska på saltet och att det höjer blodtrycket mm. Du har ju skrivit något inlägg om salt innan men det hade varit intressant om du hade kommenterat Dr DiNicolantonios bok The salt fix. När man läser ditt inlägg “Sanningen om salt” från 2016 verkar det åtminstone ytligt betraktat stämma överens med det som Dr DiNicolantonios påstår. Han är enligt uppgift “a respected cardiovascular research scientist, doctor of pharmacy at Saint Luke’s Mid America Heart Institute in Kansas City, Missouri, and the associate editor of British Medical Journal’s (BMJ) Open Heart. ”
Han har en hemsida som heter Thesaltfix punkt com.
Det finns en ny video på Youtube från Dr Eric Berg DC med honom, som heter “Why You Need More Salt in Your Diet”.
Huvudet på spiken. Jag provade strikt carnivore diet i 2mån. Till slut sade magen och kroppen ifrån. Fick mkt magbesvär i 3mån efteråt. Fick gå tillbaka till en mera ”normal” kost med bl.a lite kolhydrater. Och nu mår magen och kroppen bra igen. Det är så lätt att man låter sig påverkas för mkt av alla ”experter”. Lyssna på kroppen istället. Men självklart tänk på vad du stoppar i dig och hur mkt.