Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

  • Home
  • Tag: powerthinking

Inlägg i kategorin powerthinking

Life-update: helt upp och ned!

9 July, 2021 31 Comments Written by Martina
Inlägget innehåller köplänkar till mina böcker på Adlibris!

Hej vänner,

Jag tänkte ge en uppdatering eftersom det varit så låg aktivitet här den senaste tiden. Det är några olika anledningar till det, den ena är att forskningen tagit mycket tid och den andra är att jag tampats med mitt företagande och inte vetat riktigt vilket håll det ska ta vägen och den tredje (och största komponenten) är min neurokemi som varit på glid ett bra tag. Vad menar jag med det egentligen? Mitt humör kan vara lite upp och ned minst sagt och det har varit ett evigt reglerande uppåt och nedåt för att få balans på det. Om du är som jag ens det minsta så förstår du vad jag menar och man har ju sina tricks för att justera.

Vissa tricks är bra och andra är mindre bra, ytterligare några är total katastrof men det funkar. På kort sikt i alla fall. Vad som händer om man inte får balans på det är att det börjar skena åt något håll och här finns det tre vägar:

  1. Det skenar uppåt (mani)
  2. Det skenar nedåt (depression)
  3. Det skenar åt självmedicineringshållet

Som du säkert förstår så finns det medicin för sånt här, som jag är på just nu. Det tar dock lite tid att ställa in för att det ska bli bra, och under tiden blir det såklart kämpigt med att försöka stå ut i något slags ingenmansland. När blir det bättre? När känner jag mig “som vanligt” igen? När kommer inspirationen tillbaka? Hur ska jag kunna vara produktiv och inspirerad om jag inte får spinna iväg på mitt sätt, så som jag brukar göra? Många frågor utan svar, men jag försöker stå ut i vissheten om att det löser sig. 
Bild från verkligheten

Varför spårar det?

Jag vet varför det spårar på ett sätt som det inte brukar göra och det är för att jag inte varit rustad för den senaste tidens svårigheter. Pandemin med alla förändrade rutiner (avskyr förändringar!) att min pojkvän blev sjuk och spenderade många veckor på sjukhus och sedan avled, att jag hade svårt att hitta fotfästet efteråt och att jag tappade min aptit så mycket att jag gav mig själv massa näringsbrister. Mina gentester säger att jag har en galet hög omsättning av signalsubstanser, metyleringsproblem och dålig omsättning på zink och B-vitaminer. Det gör att jag måste tänka lite extra på kosten för att inte få problem. Det har jag inte gjort och då kommer näringsbrister som ett brev på posten.

Stress och återställning i siffror


Bild från Oura-ringen

Det arbetet jag gjort med att återställa mig själv går att följa via min loggning. Här ovan är en jämförande bild från när det var som värst med nu när det är betydligt bättre. Vilopuls har gått från 75-85 till 55-65. HRV från 11-15 till 30-50 ms. Andningsfrekvens från 20 till 15. Sånt här är roligt att mäta! Man ser så tydligt vad som fungerar! Pulsen är det tydligaste för den styrs från autonoma nervsystemet och är man kroniskt stressad går puls och blodtryck upp och det finns inget man kan göra åt saken utom att använda trojanska hästar och fixa problemet inifrån.

Vad jag gör nu

Du som läser den här bloggen regelbundet vet att jag ägnat mig åt olika strategier sedan förra året för att försöka få rätsida på mina problem. Jag har gjort diverse kost-interventioner, olika upplägg med kosttillskott, gått i KBT, ACT och traumaterapi för att nämna några saker. Vad gör jag nu då? I princip samma sak som tidigare eftersom jag ringat in problemen ganska väl och sammanfattat lösningarna till:

  1. Få i mig tillräckligt med energi (tillräckligt med kalorier)
  2. Få i mig tillräckligt med näring (alla B-vitaminer, K2, D-vitamin, zink, Q10, magnesium, alla aminosyror samt omega 3 och bra fetter)
  3. Komma ut i dagsljus varje dag
  4. Skapa och underhålla sociala sammanhang
  5. Träna regelbundet
  6. Ta min terapi på allvar och våga vara 100% ärlig
  7. Ta emot den hjälp som erbjuds mig
  8. Vara öppen för medicinsk hjälp
  9. Sova 8h per natt
  10. Meditera och skriva dagbok dagligen

Allt på listan blir inte av men det går åtminstone framåt. Det svåraste för mig är att acceptera down time där jag inte är “som vanligt” så det är mer eller mindre ett “head game” just nu. Men summan av kardemumman är att jag ångar på och försöker att leva som jag lär för att få rätsida på mig själv. Den senaste tiden har jag inte känt mig som en värdig förebild eftersom jag inte lyckats fixa mig själv, men poängen är ju inte att få mig själv att framstå som perfekt utan att öka människors förståelse för hur kroppen fungerar.

Min tro är att ökad förståelse leder till bättre val och att man blir mindre emotionellt intrasslad och mer lösningsfokuserad när man förstår. Det betyder inte att man måste lösa allting själv utan kan innebära en ökad förmåga att göra sig förstådd och mottaglig för att hamna rätt i vården. Tankar som “nu mår jag si för att jag gjorde så” tar ändå bort ett lager av maktlöshet även om man inte kan lösa allting på en gång, eller vad tycker du?

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

I skrivande stund sitter jag och spelar in nionde podd-avsnittet som blir lite flummigare och friare än vad jag hittills producerat. Jag tar till mig av kritiken och ska försöka free-stajla ännu mer så att det inte känns som en universitetsföreläsning i dubbla hastigheten! 😀 Du får ursäkta min oförmåga att förstå att det som är självklart för mig inte är självklart för alla, men jag lär mig! Du hittar alla poddavsnitt här samt på Spotify och din favorit podd-plattform. Sök på biohackingpodden.

Glöm inte förboka Handbok i Biohacking så att du säkert får ett ex när den släpps i slutet av juli och köp Hormonstark innan den tar slut!

Följ mig på instagram om du vill ha mer frekventa uppdateringar och glöm inte ge mig feedback på podden om du lyssnar! 🙂

Biohacking, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
,

Psykisk hälsa är grunden till ALLT

3 March, 2021 38 Comments Written by Martina

När jag var runt 6-7 år så var jag övertygad om att jag var helt galen. Andra verkade inte uppfatta världen som jag uppfattade den, och framförallt inte reagera på den så som jag reagerade. Allting gav ett väldigt stort emotionellt intryck och jag blev väldigt påverkad av minsta lilla. Ett exempel är om det spelades musik eller jag hörde något särskilt ljud, det triggade en obeskrivlig ångest hos mig. Hjärtklappning, svettningar, panik-känslor, flykt. Jag hittade på allt möjligt för att komma undan det som var obehagligt för jag stod absolut inte ut.

Jag förstod inte vad som var fel på mig men jag förstod att andra människor såg saker på helt andra sätt. Framförallt verkade det som att det var väldigt bestämt i hur man skulle göra saker, och när jag ifrågasatte det eller ville göra på något annat sätt gick det inte an. Det var fel och jag ansågs obegåvad. Varför skulle jag läsa och räkna om ingen kunde förklara poängen med det? All ångest, panik och alla känslor av att inte passa in ledde såklart till konstiga coping-strategier, tvångstankar, fobier, mer ångest och opassande känsloyttringar.

Psykisk ohälsa är ett spektrum med små och stora konsekvenser

Idag förstår jag att det är många, många människor som upplevt exakt detta och fortfarande i vuxen ålder har problem med sin psykiska hälsa. Det kan vara tydliga problem som missbruk eller otydliga problem som att saker bara fungerar mindre bra. Det kan vara att välja “fel” partner eller att ha mycket begränsande tankar och trossystem som gör att man inte satsar fullt ut på sig själv. Mycket kan gå snett och går också snett, men det viktiga är att inse när saker inte fungerar och börja hitta ett bättre sätt att fungera på.

Vad hindrar framgång och lycka?

Varför är man bara inte den bästa versionen av sig själv hela tiden? Vad hindrar? För det första verkar det som att alla har ett stort jäkla åbäke i vägen för det, nämligen egot, som gör allt för att skydda sig själv intill absurdum. Många är inte medvetna om sitt ego. Man kan ha ett bra ego som pushar en till total success, eller ett giftigt ego som är en riktig mobbare. De flesta har en mix där egot ibland fungerar och ibland inte fungerar.

Mer då? Signalsubstanser! Utan friska nivåer av signalsubstanser händer ingenting. De påverkar tankar, känslor och beteenden extremt mycket. Bra mix av signalsubstanser som dopamin och noradrenalin ger driv och ambition i rätt miljö, och det går att skapa kemiskt och med rätt beteenden.

Finns det mer faktorer? Copingstrategier. Hur man hanterar stress och svårigheter påverkar ens förmåga att fungera bra. Hur man hanterar livet helt enkelt och att klara av att sätta upp mål för sig själv, stora som små och nå dem. Nu pratar jag inte om några högtflygande mål utan små mål som att till exempel successivt förbättra sin hälsa eller sin förmåga på olika områden.

Psykisk hälsa är grunden till ALLT

Jag skriver så mycket om psykisk o/hälsa för att det berör mig personligen och jag har sett de mest destruktiva utloppen för det, men även de mest konstruktiva. Jag vet att det går att ta sig igenom mentala svårigheter och få oändligt mycket bättre resultat i vardagen.

Vi kan titta på fysiska hälsan hur mycket som helst men var har ohälsan börjat någonstans? Oftast i en känsla som mynnade ut i ett beteende. Coping. Varifrån kom känslan? Signalsubstanser eller respons från omgivningen.

Pro-aktiv self-checking

Vi är hela tiden i en balansgång med hur vårt psyke fungerar och ju bättre det fungerar desto bättre resultat och desto bättre hälsa, välmående och framgång. Därför anser jag det så otroligt viktigt att checka in med sig själv varje dag och aldrig låta någonting skena iväg som till exempel låg självkänsla, allmänt missnöje, håglöshet, impulsivitet, oärlighet inför sig själv och andra eller att låta bli att ta hjälp när man verkligen behöver hjälp. Om man låter dessa saker skena iväg ökar risken för ett ohälsosamt bruk av mat, socker, alkohol, läkemedel, shopping, spel eller arbete. Man kan också drabbas av “mer-sjukan” där man tror att man alltid måste ha mer av någonting, eller “sen-sjukan” där man tror att någonting bra inte kan hända här och nu, för något annat måste alltid hända först, något som aldrig inträffar.

Belöningen av att jobba med sin mentala hälsa är att ta sig själv på otroligt mycket mindre allvar (ja jag menar det, låg självkänsla är ganska narcissistiskt eftersom det kretsar kring egots omättliga behov) samtidigt som man vågar ta för sig mer av saker. Det blir tydligt när egot är aktivt, när det “bra” egot är aktivt och när det “dåliga” egot är aktivt och vad man kan göra åt saken. En viktig insikt är att det aldrig är någon annan som hindrar en själv, det är alltid bara man själv som gör det. Det kan vara en tung insikt men också öppna upp för ännu mer kapacitet och fler lösningar.

Ja det var dagens tankar om det oändligt intressanta ämnet psykisk hälsa som jag brinner för väldigt mycket. Om du orkade läsa enda hit får du gärna lämna en kommentar 🙂 Om du har klickat i att du vill ha mail när någon besvarar din kommentar, kan det vara så att den funktionen är lite trasig. Kolla in här igen, nästan alla kommenterar besvaras!

Personligt, Powerthinking

Neurohacking | Neurokemisk reparation

22 February, 2021 80 Comments Written by Martina

Bilden av missbrukare är helt fel

Jag har många inlägg om beroende här på bloggen för att det är ett ämne som har intresserat mig i många år. För mig har ordet helt tappat sitt stigma. Ibland blir jag påmind om att det fortfarande anses väldigt syndigt med beroende när jag skriver fritt om det, för få får bra eller trevliga bilder i huvudet när de tänker på det. Vissa kanske tänker på utslagna människor, andra kanske tänker på kriminella. De flesta tänker inte på en heroinist som någon som går till jobbet varje dag och betalar sina räkningar i tid, men den typen av heroinist är så otroligt mycket vanligare än nidbilden av “den utslagna knarkaren” som ligger avdäckad på en madrass i en tom lägenhet.

Neurokemisk reparationMissbruk ser inte ut så (oftast) och det gör att vi inte kommer åt missbruket där det gör som mest skada. De allra flesta missbrukare är nämligen normala, skötsamma människor som upplever sig ha ett eller ett par områden i livet som ibland går lite överstyr. Eller så upplever de sig ha hittat “sin medicin”. Det är inte syndigare än så.

För hundra år sedan ungefär var missbrukare oftast alkoholister och det fanns ingen empati med dessa människor. De kunde ju bara “rycka upp sig” men valde att inte göra det, så de fick ju skylla sig själva. Idag vet vi tack och lov bättre, men den allmänna vården vet inte mycket bättre. Hjälpen finns oftast i ytterkanterna, i till exempel tolvstegsprogrammet. Ett program jag skrivit väldigt mycket om här på bloggen (sök i sökrutan så hittar du).

Varför jag går i 12-stegsprogrammet

Det började med att jag hittade Byron Katie, en amerikansk spirituell självhjälpsguru vars verktyg kallas för “the work”. Inom “the work” ska man skriva ned påståenden som får en att må dåligt “jag är för gammal för att…” och vända på det till sin motsats och till andra människor. “Jag är inte för gammal för att…” och “Jag tycker att andra människor i min ålder är för gamla för att…” och hitta argument för att påståendena är sanna eller inte sanna. Detta är en typ av självinventering.

Jag älskar den här typen av litteratur och har läst en hel del, och det dröjde inte länge i jakten efter fler inventeringsprogram förrän jag hittade just de tolv stegen…

Jag har frikostigt berättat om de problem jag haft med min mentala hälsa och att jag inte tycker om att sätta etiketter på saker. Diagnoser är så tillfälliga och beskriver bara en samling problem som man råkar ha just nu. De kan aldrig beskriva hela människan. Dock är det ju dessa problem som gjort att jag sökt mig till självinventeringen, och som gjorde att jag började fundera på om det kunde ligga ett beroende i botten. Att ens bestämma sig för vad ett beroende är, är inte enkelt, men om jag ska försöka skulle jag säga flykt och mental besatthet. Flykt från nuet och besatthet kring ett beteende, en person eller en substans.

Neurokemisk reparation: att laga hjärnan

Varifrån kommer besattheten? Varför denna ständiga flykt? Vad är det för fel på nuet? För den med psykiska problem kan nuet vara fullt av ångest och annat obehag så det är ganska logiskt att de substanser eller beteenden som dämpar är väldigt lockande. Många vet inte att om man går rakt in i en jobbig känsla så går den upp i rök! Rädslan för känslorna är för stark. Läs mitt inlägg om att vara rädd för känslor här!

Min tro är att det går att laga hjärnan genom neurokemisk reparation så att den fungerar utan “medicin” och inte behöver fly någonstans. Tänk på det allra vanligaste beroendet: kaffe. Tänk att inte behöva kaffe eller koffein längre. Tänk att du kan dra igång morgonen utan den rykande koppen med svart vatten, utan att längta efter den, och utan att tro att den ska fixa någonting.

Vissa människor äter sina känslor både genom att äta vissa specifika saker (som gröt, mackor eller choklad) och genom att äta väldigt mycket. Vissa tycker att en munsbit mat absolut inte är nog utan vill ha mer, och att mer ger sug efter mer. Det finns ingen sista tugga eller sista pralin ur chokladasken förrän maten är slut eller asken är tom. Då börjar jakten på mer.neurokemisk reparation

Rökning har fått en väldigt dålig status på senare år så antalet rökare har faktiskt minskat väldigt mycket. Nikotin är en riktig dirty drug som slår brett men främst på dopamin och acetylkolin. Det ger en känsla av både lugn och skärpa. Effekten är så vag att den som börjar röka under lång tid kan intala sig att han eller hon inte har något beroende. Går det att sluta? Den som tror att det ska bli enkelt får vara beredd på en obehaglig överraskning!

Signalsubstanserna är ur balans

Om du puttar på dina signalsubstanser (med hjälp av en substans eller ett beteende) åt något håll dag ut och dag in så kommer de att hamna ur balans, även om du upplever det som att de är mer i balans än tidigare. Låt oss ta rökning som exempel igen, du kanske tycker att det “fixar dig” men när du slutar röka har det blivit värre än någonsin med det som tidigare var problemet.

Vilka signalsubstanser är ur balans?

Är det ditt dopamin? Har du svårt att ta dig för saker?
Är det ditt serotonin? Är du orolig för att folk snackar skit bakom ryggen på dig?
Är det ditt acetylkolin? Har du problem med minnet?
Är det ditt noradrenalin? Är du ständigt på helspänn?
Är det ditt GABA? Saknar du bromspedal?

Hur kan signalsubstanserna hamna i balans igen? Är det fysiskt möjligt? Svaret är definitivt ja, men det är inte enkelt och det finns ingen quick-fix. Eller ja… men då är vi ju tillbaka till beroendeproblematiken och det var en lösning vi ville ha inte “en fix”.

Jag har gjort en hel del neurokemisk reparation så jag har erfarenhet av det och vet att det går, men jag är inte klar än. Faktum är att jag håller på med det precis just nu och jag undrar om du skulle vara intresserad av mer information på det här området? En guide kanske? Eller en föreläsning?

Berätta gärna dina tankar i kommentarerna! 🙂

Mer läsning

Biohacking, Neurohacking, Powerthinking
, , , ,

Powerthinking | Skammen är överallt

16 February, 2021 35 Comments Written by Martina

Personlig utveckling och “shadow work” är inget för den veka. Man tvingas dyka rakt in i sina egna mörkaste vrår för att man har insett att den enda vägen ut ur sitt egenskapade elände är att gå rakt in i det. In och gräva, vända och vrida. Det kan tyckas som en navelskådande aktivitet, men det finns en direkt korrelation mellan ens lyckonivå och allmänna framgångar i livet och ens nivå av medvetenhet. Därför lönar det sig att arbeta aktivt med sina egna mentala bromsklossar, och inse att den enda som hindrar en själv är en själv.

Jag har en egen kategori här på bloggen som jag kallar för powerthinking som handlar om just detta, och idag tänkte jag skriva lite personligt om min egna personliga resa genom ångest och skam.

Enjoy! 🙂

Det började med panikångest

Jag drabbades av panikångest när jag var sju år ungefär, alltså före jag hade utvecklat någon form av rationellt tänkande. Om du har fått en panikångest-attack någon gång så vet du att det är fysiskt, psykiskt och emotionellt utmattande eftersom både kroppen och hjärnan reagerar som om den stod öga mot öga med en sabeltandad tiger. Panikångesten kom som en blixt från klar himmel, och kunde triggas av precis vad som helst. Hjärnan försöker att skapa samband även där det inte finns några så till sist var jag fånge i mina egna tvångsritualer för att undvika ångesten. Det gick förstås inte.

Med några få undantag var panikångesten närvarande varje dag, flera gånger om dagen tills jag började gymnasiet. Jag sökte hjälp men det fanns ingen hjälp att få och några läkemedel var det inte tal om förrän långt, långt senare när jag inte behövde några. Jag måste säga att jag tycker att medvetenheten om psykisk ohälsa har kommit väldigt långt, för min upplevelse är att ångest inte togs alls på allvar. Det var därför jag började jobba så mycket med personlig utveckling, för det fanns inget val. Om mat, socker, alkohol eller droger kunnat “fixa mig” hade jag varit den första att bli beroende men jag har aldrig fått någon ångestlindring av att äta, dricka eller knarka. Tvärtom!

Det som fungerade för panikångesten var acceptans. Jag bara gav upp inför den och lät den hållas. När varken jag eller den hade någonstans att ta vägen, och jag slutade kämpa emot, gav den till sist med sig. Att gå rakt in i känslor är det enda som verkligen hjälper för mig, för det jag är rädd för är att jag inte ska klara av känslorna. Inte känslorna i sig.

Bakom ångesten fanns tvivlet

När man har nått stort åbäke som panikångest att brottas med så döljer det mycket annat. Det är lätt att känna sig som en lök när man börjar skala av lager efter lager och det ena efter det andra dyker upp. Det är begränsande att gå runt med massa ångest, men egentligen ännu mer begränsande med tankar om att inte kunna eller inte duga. Det sätter käppar i hjulet.

Därför har jag lagt en hel del pengar på coaching snarare än psykoterapi. Jag har testat klassisk terapi också men som resultatfokuserad person tycker jag coacher kan vara bättre. Just nu kör jag ACT (Acceptance and Commitment Therapy) för alla känslor som grävdes upp i kölvattnet av 2020. Skuld och skam har varit mina “go to” känslor hela livet men vad som dykt upp det senaste är omfattningen på den här jäkla skammen. Den är överallt! Först förstod jag inte varifrån den kom, men nu förstår jag att den kopplar ihop med alla år av panikångest. Bara för att jag blev av med min ångest blev jag inte av med skammen som legat där under allt tvivel!

Snabbaste sättet att skala en lök

Jag vet att jag tjatar mycket om meditation men det är otroligt vad vi bombarderar våra sinnen med saker hela dagarna. Skärmar, människor, shopping, mat, massa tankar. När man skapar tystnad och stoppar inflödet för en stund så börjar hjärnan att rensa. Det är en helt otrolig process som alla människor har åtkomst till. Många människor gör allt i sin makt för att stoppa det och det är där drogandet kommer in. Om du inte gör någonting åt saken, inte sätter en skärm framför näsan eller stoppar något i munnen, så börjar hjärnan veva upp allting för ditt inre. Det behöver inte ta lång tid alls, en skogspromenad på en timma utan musik eller podcast räcker långt.

Har du hört någon säga att de får så himla bra idéer i duschen? I duschen har du plötsligt bara dig själv och dina tankar och då drar hjärnan igång!

skammen är överalltSkammen är överallt

Jag tycker att skam är en väldigt subtil känsla. Så subtil att jag under så lång tid inte tog någon notis om den, utan lät den styra bakom kulisserna. Nu när jag vet vad jag ska titta efter så ser jag att den är överallt! Det är så otroligt lätt att känna skam, och jag tror att vi är jättemånga som känner skam – men vad är skam?

Om jag läser på Wikipedia om skam så står det att det har med andra människor att göra, medan skuldkänslor har med sin egna moraliska kompass att göra. När man känner skam så handlar det om rädsla för att inte nå upp till sitt idealjag inför andra. Ångest inför att inte vara bra nog och enligt psykoanalytisk teori läggs grunden för det mellan 3 till 6 års ålder. Det är då socialiseringen sker och vi konfronteras med andra barn och med vuxna som har förväntningar på att vi ska klara av vissa saker. Många föräldrar skammar sina barn när de beter sig barnsligare än nödvändigt och det är ett exempel på att inte leva upp till omgivningens förväntningar.

Jag är född i december vilket gör mig ett år yngre (nästan) än många jämnåriga och det märkes när jag började skolan. Jag var hopplöst efter i allting. Skrev som en kratta, läste långsamt och dåligt, kunde inte räkna alls och var inte med i matchen på så många områden. I gymnastiken hade jag total panik hela lektionen för hela mitt väsen skrek NEJ vad vi än skulle göra. Bollar – NEJ! GUD NEJ! Bockar och plintar – NEJ! Badhus – GUD FÖRBARMA DIG! Såhär när jag tänker på det känns det som att det verkligen la grunden för rejält med skam. Det ska tilläggas att jag var ett lätt autistiskt barn med väldigt mycket rädslor, men det var inte så på tapeten då som det är nu.

Exempel på skam

Skamkänslor kan uppstå för minsta lilla. Det behöver verkligen inte vara att du brutit mot något tabu eller gjort något dumt egentligen. Du kan tvärtom ha gjort något väldigt bra och ändå känna skam! Skammen är verkligen lömsk på så vis. Den som känner skam av mycket positiv uppmärksamhet kommer således dra sig undan positiv uppmärksamhet eller undvika att göra bra saker.

Man kan känna skam av att bli sedd av andra, att visa upp sina talanger, att försöka se fin ut, att inte se fin ut, att göra ett bra jobb, att göra ett dåligt jobb, att ha mycket pengar eller att ha lite pengar. Skammen vet verkligen inga gränser och den är väldigt ologisk.

Att arbeta på flera fronter

Jag har som sagt börjat med ACT nyligen och utöver det kör jag regelbunden meditation, självinventering och “free flow journaling”. Det finns flera inlägg om det här på bloggen (sök i sökrutan) och det finns även mer läsning i forumet som du hittar i menyn. Vad jag märker är att det är väldigt komplementärt att arbeta på flera fronter samtidigt för då klämmer man ihop problemen som en irriterande finne. Att erkänna sina problem är det allra största arbetet och ibland räcker det för att de ska gå upp i rök!

Jag tycker dock inte att man måste arbeta med sina upplevda problem non-stop. Jag förstår att det kan verka som att jag gör det för att jag skriver så mycket på det temat, men ibland får man ta en paus och bara vara där man är. Det kan lätt bli överväldigande, särskilt om man har lätt för att överidentifiera sig med sina negativa sidor. Då får man köra en period av love bombing istället och mantrifiera att allt är okej även när det inte känns så.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Berätta gärna om du har arbetat med skam och hur du gjorde det. Har du några tips är det väldigt välkommet! 🙂

 

Personligt, Powerthinking
,

Biohacking │ Depressionsguiden

5 January, 2021 71 Comments Written by Martina

Som ni märker är inläggen ganska sporadiska på bloggen och det beror på att jag är ganska deprimerad och inte har riktigt samma iver som jag brukar ha. Just depression är något jag har en del erfarenhet av sedan tidigare både genom egna erfarenheter och genom att ha flera vänner som lidit av depression av och till. Det är ett svårt ämne som väcker mycket känslor och förutfattade meningar. Ordet depression påminner om “deppig” som vi associerar till “nedstämd” och ledsen. Depression behöver inte ha något med det att göra utan liknar snarare “avstängd” om något, men kan yttra sig på många olika sätt. Vi är många som faller offer för kommentarer som “du kan inte vara deprimerad för att du…” och kanske säger vi samma sak till oss själva?

“Jag borde inte vara deprimerad” eller “Jag får inte” / “är inte” och så vidare.

Hur yttrar sig depression?

Det tydligaste tecknet är att känna att saker och ting saknar mening och att se väldigt dystert på framtiden. Om du känner att det inte spelar någon roll om du lever eller dör och att allting är tråkigt, då är det ganska stor sannolikhet att du är deprimerad. Andra faktorer är att älta det förgångna väldigt mycket, känna stark ånger och skam samt att tänka väldigt negativt om sig själv och sin egen förmåga: “det går aldrig”, “jag kommer aldrig lyckas” osv.

Känner du igen dig? 

Jag som jobbat väldigt mycket med personlig utveckling de senaste åren kan styra undan många grejer men inte allt. Tack vare min upptränade självkänsla styr jag undan negativt självprat och tack vare all meditation förekommer ingen skuld eller skam eller ältande. Men dysterheten finns absolut där, liksom att ha svårt för att se mening i saker och ting.

Varför blir man deprimerad?

Startskottet kan såklart vara en traumatisk händelse (som i mitt fall) men man måste inte ha en anledning till att vara deprimerad. Det är ett misstag många gör när de avfärdar möjligheten att de skulle kunna vara deprimerade. “Jag har ingen anledning…” men så måste det alltså inte vara. Däremot finns det ett gäng faktorer som är gemensamt för många med depression. Här kommer dem:

Depressionsfaktorerna

Till att börja med, följande saker kommer göra dig deprimerad, hur många av dessa gör du? 

  1. Fysiologi
    a) Sitter still och saknar fysisk rörelse
    b) Tar inte hand om dig själv (hygien osv)
    c)Total avsaknad av träning
  2. Intag
    a) Är onykter via medicin eller droger
    b)Äter ohälsosamt
  3. Belasta hjärnan
    a) Intar massivt med information via internet, youtube, podcasts.
    b) Arbetar distraherat och låter distraktioner störa arbetet, tar inte saker till avslut.
    c) Sitter vid skärmar hela dagen
  4. Psykologi
    a) Orimliga målsättningar – jag ska nå så här långt för att vara nöjd – men misslyckas med att nå målen
    b) Avsaknad av mening
    c) Väntar på motivation eller någon känsla för att göra saker.
    d) Tänker att andra är lyckliga och att du bara lever i motstånd till verkligheten.
    e) Brist på struktur över dagen, stökigt och smutsigt runt dig
  5. Socialt
    a) Isolerar dig socialt
    b) Inte meningsfull kontakt med vänner, partner eller främlingar
    c) Inget jobb eller annat socialt sammanhang
    d) Deprimerande eller tråkiga vänner

Mängden av depression och ångest i samhället har ökat, och fortsätter att öka. Det är inte bara en fråga om att det nu identifieras och klassificeras som just det. En stor faktor bakom det är att vi nu har tillgång till all information vi kan tänka oss hela tiden, ett enormt flöde som vi har svårt att värja oss mot. Detta ger även många distraktioner och flykt-möjligheter som inte fanns förr. Det leder till att de underliggande problemen döljs till dess det inte längre går, och depressionen är ett faktum. 

Evolutionära förklaringar

En evolutionär förklaring bakom depression är att fel beteenden (i flocken) lett till negativa resultat och att den önskan om att isolera som ofta kommer med depression skulle leda till att personen söker ensamhet ett tag (typ som ett silent retreat), får insikter, och kommer tillbaka och löser problemen. Idag när vi alla är uppkopplade online är vi aldrig någonsin ifred med våra egna tankar och kan inte göra sådana emotionella genombrott som man kan göra i ensamhet och tystnad. Jag vet inte hur väl underbyggd den här teorin är, men jag som har varit på ett tystnadsretreat tycker att den är intressant!

Fysiologiska förklaringar

Depression kan komma från skeva signalsubstanser som kan vara genetiskt betingade eller påverkade av livsstilen. Det kan ha med allt från omgivningen till miljögifter, kost eller brist på solljus. 

Mentala förklaringar

Skapad depression från trauma eller händelser på jobbet eller i det privata. 

Medicinering av depression

Signalsubstanser och hormoner

  1. Signalsubstanserna
    a) Dopamin – Belöning
    b) Serotonin – Gemenskap
    c) Noradrenalin – Vakenhet
    d) Oxytocin – Närhet
  2. Hormonerna
    a) Testo
    b) Östro

Ovanstående hormoner påverkar depression på olika sätt och fungerar därför att medicinera med. Vanligaste medicinen mot depression är SSRI men har faktiskt bara 50% success rate jämfört med placebo. Det har därför experimenterats med andra antidepressiva medel som verkar på de övriga signalsubstanserna som dopamin och noradrenalin (samma som för ADD/ADHD). Oxytocin finns att köpa som nässpray (inte i Sverige) och anses också kunna mildra eller dämpa depression. Frågan är hur, om man inte åtgärdar depressionsfaktorerna ovan.

Att ha för låga könshormoner har också väldigt stor negativ inverkan på humöret. Män med lågt testosteron blir lättare deprimerade liksom kvinnor med lågt östrogen.

8 Friskfaktorer

  1. Jobb/Sammanhang
    a) Skapa ett sammanhang med regelbundenhet, minst 1 gång/vecka. Kan även vara digitala event.
    b) Arbeta mot att ha ett givande arbete inte bara “ett jobb”.
  2. Fokus & produktivitet
    a) Gör saker till avslut
    b) Gör saker i verkligheten (inte bara i fantasin)
    c) Undvik ALL prokrastinering!
  3. Gemenskap
    Gör saker tillsammans med andra, i vilken form det än må vara.
  4. Syfte
    a) Hitta vad det är du verkligen vill göra och gör det varje dag.
    b) GÖR bara mer saker som kommer ut och du får positiv feedback på.
               b2) Vad får du positiv feedback på?
               b3) Vad är positiv feedback?
  5. Självbild
    a) Hur vill du se dig själv? Vem vill du vara? Skriv ned!
    b) Hur vill du bli sedd av andra?
    c) Börja jobba på den bilden genom daglig handling även om det bara är något litet.
  6. Komma utanför hemmet & socialisera
    a) Planera in saker framöver så att du får roliga saker att se fram emot
    b) Gå på event och verkligen socialisera med folk där
    c) Connecta med människor via social media
    d) RING och prata med dina vänner
  7. Fysisk hälsa
    Sömn:
    a) Lägg dig samma tid varje kväll
    b) Försök att sova utan sömnmedel men använd om nödvändigt.
    c) Använd aldrig alkohol/droger för att sova/varva ned/höja humöret.
    Diet & träning:
    a) Träna regelbundet.
    b) Träna med personer för social kontakt.
    c) Undvik blodsockersvängningar.
    d) Laga och ät riktig mat.
    e) Undvik stimulanter/kaffe/koffein.
    f) Ta promenader i dagsljus
  8. Dopaminfix
    a) Undvik fejk-dopamin från droger och alkohol.
    b) Undvik distraktioner (youtube, poddar osv)
    c) Skapa tid för tystnad, tid att tänka.
    d) Tillåt dig att ha tråkigt så att du väljer svårare saker som roligt = dopamin
    e) Skaffa en meditationsrutin.

Kom igång!

Går detta att genomföra om man är riktigt deprimerad? Jag skulle säga att det inte är omöjligt att ta små steg framåt och bocka av åtminstone någon friskfaktor varje dag. Komma ut i dagsljus, laga mat eller bara undvika det som är mest destruktivt.

Sedan är det lite vanskligt att “rekommendera” läkemedel så det gör jag absolut inte. Jag har inga kvalifikationer för att göra det utan pratar utifrån min egen erfarenhet. Första gången jag testade SSRI var en väldigt otrevlig upplevelse (panikångest) men efter att dosen ställts in märkte jag att min sociala fobi försvann och jag kände mig gladare och mer driven. Avslutade behandlingen efter att jag fått insikterna, då var det nog för mig. Därefter har jag testat de flesta antidepp som finns, alltid bara ett kort tag för att förstå min egen hjärnkemi.

“Får” man göra så? Jag vet inte men det har varit min metod (med hjälp av läkaren) för att kartlägga vad respektive signalsubstans gör just för mig. Nu vet jag hur jag kan skapa till exempel dopamin själv (meditation är väldigt effektivt!) SSRI (selektiv serotoninåterupptagshämmare) har bara 50% success rate jämfört med placebo, så det är inga mirakelpiller direkt men när det fungerar kan det vara revolutionerande. Jag ser den här typen av läkemedel som att glänta på dörren till hur man kan må, för det kan man faktiskt glömma av om man mår riktigt dåligt.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Det var allt jag hade att dela med mig om av depression. Det jag jobbar på just nu är att försöka stå emot impulsen att isolera mig, försöka svara i telefon, träna och laga mat varje dag. Det går framåt skulle jag säga… baby steps!

Berätta gärna om dina egna erfarenheter!

 

Neurohacking, Personligt, Powerthinking
, ,

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680