Jag skriver en hel del om beroendeproblematik, och har gjort det sedan 2015 då min bok “Beroendehjärnan” släpptes. I den boken försökte jag bena i vad som karakteriserar en beroendehjärna. Finns den ens? Kan alla bli beroende? Är vissa immuna? Mitt fokus i den boken är socker- och matberoende, för när jag kom in i lowcarb-svängen för tio år sedan, upptäckte jag att de flesta som valt det spåret upplevde sig lika beroende av socker som en alkoholist är beroende av alkohol. Det var ett nytt fenomen för mig då, även om jag aldrig varit en person som kan nöja mig med en bit ur Aladdinasken. Men vem kan det?
Missbruk eller skadligt bruk?
Jag hade aldrig funderat på om jag själv var beroende av någonting. Jag gjorde Bitten Jonssons test i hennes bok Sockerbomben, vilket verifierade att jag inte var sockerberoende i alla fall. Skadligt bruk? Det är en annan term som används när man har en tendens att åka på långa dikeskörning, men ändå kan avbryta infallen med sin viljestyrka. Det vill säga, man kan säga till sig själv “nä, nu ska jag inte ha mer!” och så bara slutar man. En person som är beroende, kan inte göra det. Dragningen till substansen (eller beteendet för den delen) är större än viljan. Den är större än nästan allting annat till den punkten att det har blivit ens livs kärlek. From hell.
Fördomarna om beroende stämmer inte
Varför är beroende så intressant? För att det är oerhört komplext, och skrapar man lite på ytan av alla definitioner så inser man snabbt att nästan alla människor passar in, någonstans. Ett beroende måste inte synas, och det måste inte skapa märkbara problem heller. Jag tror att många är beroende, utan att ha en aning om det själva. Rent krasst går det att vara en högst funktionell heroinist i decennier i sträck. Det finns genom historien många kända exempel som bekräftar det. En fördom är att beroende alltid leder till hemlöshet, kriminalitet och ond, bråd, död men så behöver det inte alls vara. Leder det till lidande? Ofta, ja! Men ett lidande som inte alltid syns.
Beroende = oförmåga eller ovilja att acceptera känslor
Den enklaste definitionen av beroende är oförmåga eller ovilja att acceptera sina känslor, utan att försöka ändra på dem. Hur många ändrar inte sitt trötta morgonhumör med kaffe? Det är socialt accepterat, men att ändra sin trötthet med amfetamin, är inte okej, eftersom amfetamin är narkotikaklassat. Du kanske tycker att jämförelsen är löjligt extrem, men mekanismen är dock, rent krasst, densamma. För en känslig hjärna ger kaffe en rejäl “high” (dopaminkick) som man inte ens märker när man vant sig. Då använder man bara kaffet för att bli normal. Hur många gånger har vi inte hört någon säga “jag får så ont i huvudet om jag inte får mitt kaffe”?
Det är samma med mycket annat. Det blir svårare och svårare att få en rejäl “high”, för det kräver ständigt ökande doser, och många orkar inte missbruka på det sättet. Inte mat, inte droger, inte något annat heller, även om vissa gör det. Jag skulle säga att det finns olika typer av missbrukare. Några få jagar sin “high” hela tiden, andra är mer tvångsmässiga medan de flesta missbrukar för att “hamna rätt i hjärnan.”
Nidbilden av missbrukaren som ligger utslagen på en madrass, stämmer sällan. Missbrukare finns överallt, men bara när det ger stora konsekvenser som inte går att förneka varken för personen själv eller omgivningen, blir det något att ta tag i på riktigt. I screeningen för beroende finns frågan om någon annan har reagerat på användandet eller beteendet. Om så är fallet har det ofta gått väldigt långt, eftersom missbrukare blir experter på att både dölja och rationalisera sitt missbruk.
Dölja och rationalisera sitt beteende
Jag tittade på ett Youtube-klipp med en känd influencer för några dagar sedan. I klippet berättade personen för sin pojkvän att hon brukar shoppa i smyg och gömma påsarna på olika ställe, för att inte avslöja hur mycket som faktiskt shoppas. Detta är ett återkommande tema för personer med ett beroende. Någonstans inombords är det ganska uppenbart att beteendet har gått över styr, vilket leder till oärligt beteende. Den andra varianten på det här är att rationalisera och förklara på överdriven detaljnivå, varför beteendet är som det är och på något vis godtagbart. När ursäkterna och förklaringarna börjar hagla och är långa och omständliga, ringer varningsklockorna på högsta volym.
Stigmat kring beroende
Att bli beroende av någonting är mer lätt än svårt i det här samhället. Sociala medier är utformade för att vi ska bli beroende av dem, liksom en stor majoritet av alla livsmedel. Nikotin, koffein och alkohol är socialt accepterat och porr, spel och shopping är extremt tillgängligt via internet, samtidigt som alla naturliga ventiler är tilltäppta. Vi saknar generellt sett rätten att bestämma över vår egen tid, möjligheten att komma ut i naturen när vi vill eller umgås kravlöst och förutsättningsfritt med andra människor. Istället blir vi inlåsta från lågstadiet till gymnasiet/universitetet och sedan förväntas vi arbeta för någon annan en tredjedel av dygnet samtidigt som vi ska ha ett fint hem, barn, husdjur, fritidsintressen, vara vältränade och ta hand om oss själva, och gärna ha fina materiella saker också för att visa sin tillhörighet och status.
Var finns ventilerna?
I alkohol, i Netflix och Youtube, i porr, i shopping, i mat och socker, i drama, i manipulation, i cannabis, i opiater och i cigaretter.
Jag tror att vi bara kommer se mer och mer beroendeproblematik framöver, med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi längtar så efter kontakt med andra människor, känna oss sedda och komma till vår rätt, men det finns så mycket hinder på vägen. Vi fastnar i beroenden för att göra vardagen lite mer uthärdlig. Därför tror jag inte på att sluta tvärt med missbruk eller andra dåliga vanor utan att skapa medvetenhet kring sin mentala miljö och sen byta ut det destruktiva mot något mer konstruktivt.
Konstruktiva ventiler
Dessa känner vi redan till, men de är så oerhört viktiga. Nummer ett är att sätta gränser så att ventilbehovet minskar. Om man känner att man kan vara sig själv hela tiden behövs väldigt få ventiler. Att ta sig tid till att göra grejer bara för sig själv, och till att träna och meditera, får ned stressnivåerna och fyller på kapaciteten. Sedan är det också oerhört viktigt att gallra i bekantskapskretsen. Forskning visar att det inte är våra “fiender” som tar mest energi utan de ambivalenta vänskaperna med människor som enda dagen står på vår sida och andra dagen inte gör det. Stryk dessa helt och hållet, samt personer som uppmuntrar missbruket eller hejjar på dina misslyckanden.
Hur fixa sina känslor?
Om ursprunget till beroende är en vilja att fixa sina känslor, behöver vi hitta bättre sätt att göra det. De konstruktiva ventilerna ovan är en bra start, men många har en riktigt skev neurokemi som kan vara svår att komma tillrätta med. Ju mer och ju längre man har missbrukat desto skevare blir det, och det kan då ta lång tid att återställa den. Dessutom kanske den inte var i balans från början, vilket betyder att den inte ska återställas utan balanseras. Mitt go-to tips för bättre mental hälsa är att undvika alla blodsockersvängningar och så mycket konstgjorda produkter som möjligt. Det blir en otroligt stor skillnad för måendet om kroppen får byggstenar nog till att bygga upp de signalsubstanser som krävs. Att stryka enkla, socialt accepterade saker som kaffe och alkohol kan göra enormt stor skillnad för den mentala hälsa. Träning, gärna hård och tung träning är dokumenterat bra för både ångest, depression och PTSD! Sen sista polletten för en tryggare, mindre missbruksbenägen vardag är – konstruktiva rutiner!
Keep it simple. Gå upp, ät frukost, skriv en tacksamhetslista över allting du är tacksam för, spendera minst 30 minuter i total tystnad, träna, reflektera över dina mål och visioner, skaffa dig inställningen att du är VD över företaget som är ditt liv och börja ta ansvar för allt det du inte gillar i din tillvaro. Allting kan inte fixas med en gång men att ta tag i någonting är en bra start. Detta sättet att tänka kommer inte eliminera missbruk och beroende, men det kommer vara en bra start!
Som vanligt rekommenderar jag 12-stegsprogrammet för djupare förståelse. Jag har gjort en superenkel dummy-guide över det HÄR! Och del 1 i den här serien om beroende hittar du HÄR!
Hoppas du gillar det här inlägget! Jag vill jättegärna höra dina reflektioner, insikter och erfarenheter på området 🙂 Regga dig här för att umgås på forumet. Där finns ett eget subforum dedikerat till just beroendefrågor!
