Alltså hallå.
Jag håller på att lära mig att bli mer självsäker och mindre av en people pleaser och det är inte en enkel eller snabb process. Det kräver mycket tålamod, övning och att våga göra fel en massa gånger. Det kräver också att man har vänner som är okej med att man är bambi på hal is när det kommer till det sociala, för om man inte har koll så klampar man ju i klaveret. Jag gör det hela tiden och min kompis M skrattar åt mig och säger att jag ska sluta skälla ut kyparen när han eller hon frågar om jag vill ha pommes till mitt kött.
NEJ JAG VILL INTE HA POMMES AAHHHH!!!!
Okej chill!
Jag minns när jag var liten och var mobbad som attans att läraren sa att om man inte reagerar på det så slutar det. Bry dig inte om det, så tröttnar dem.
FALSKT.
Mobbningen eskalerade och eskalerade.
Jag har berättat tidigare om hur jag hängde runt min lärare Birgittas ben när en kille i klassen sparkade allt han orkade på mina smalben, och hon skrattade och sa att han var nog kär i mig. Sen när man blir äldre så är det ju mer att bli spolad i toaletten och sådant, men allt jag fick höra var bara – bry dig inte om det så slutar det. Var passiv. Reagera inte.
Aggressiv bättre än passiv
Det bara slog mig för några dagar sedan hur extremt falskt det är att passivitet skulle vara bättre, det är det inte alls. Visst att vara aggressiv kan bli väldigt klumpigt, och det kan bli konflikter och man kan framstå som otroligt osäker men…
MEN!
Det gör i alla fall att man sätter NÅGONSLAGS gräns för sig själv och andra och att mobbare inte fortsätter att testa gränserna!
Varför lär lärarna ut till barnen att de inte ska sätta gränser för sig själva? För att de inte vill ha massa konflikter i klassrummet såklart, jag har skrivit tidigare om temat “vuxna som inte gör något.” Jag känner redan nu hur pulsen går upp för att det här är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat men alltså tänk en arbetsplats där mobbning pågår. Det här förekommer ju bland vuxna också ellerhur? Tänk hur det skulle se ut om den utsatta INTE var PASSIV, inte låtsades som ingenting och bet ihop och led i det tysta! Tänk om den utsatta tog konflikten och lät det ta hus i helvete!
Det är inte den BÄSTA lösningen på något sätt men det är helt klart bättre än att vara och förbli PASSIV, jag är helt säker på det. Det här året har jag i min “assertiveness training” tagit alla konflikter som dykt upp och resultatet har blivit att jag fått bättre självkänsla, bättre självförtroende, mer respekt bland de jag jobbar med, jag har fått mer av vad jag vill ha och jag är MYCKET gladare och nöjdare med min tillvaro.
Såklart vill jag inte vara helt aggro eller så (och det är jag inte), utan harmoniskt självsäker men att sätta gränser för sig själv är verkligen steg ett oavsett hur det görs!
Läs mina inlägg om people pleasing här:
Om jag står och pumpar knäböj på 100kg så kommer min kropp vara i något slags paniktillstånd. GLUT4-receptorerna vidöppna och redo att suga in näring och energi i mina stackars söndertrasade och inflammerade muskler. Kroppen prioriterar läkning och överkompenserar med att bygga mer muskler så att det inte ska bli ett sånt trauma nästa gång jag ska knäböja.
Martina on Ett lyckat biohack! Homocystein, mm: “Jo smart märker man ju helt klart att du är! :D Gött att ni har kontakt, han kan…”
