Är du rädd för att misslyckas?
Då är det här avsnittet för dig!
Det finns ingen vanligare rädsla än just den här. Vad handlar den om egentligen? Varför är ett misslyckande så farligt? Ofta handlar det om att visa sig dålig inför andra, sänka sitt värde. Studier har gjorts på hur chanserna för att lyckas påverkas av huruvida vi berättar om våra planer och mål eller inte. De som inte berättar tenderar att lyckas oftare, det är min personliga upplevelse också.
Länge talade jag aldrig om vad jag höll på med, men när rädslan för att misslyckas försvann spelade det inte längre någon roll. Nu kan jag berätta om projekt ganska tidigt eftersom jag inte lägger mitt egenvärde i huruvida det går bra eller dåligt. Rädslan för att misslyckas (inför andra) är dock bara en av anledningarna till att det är bättre att hålla sina mål för sig själv. Den andra anledningen är att det kan kännas som att man har gjort mer framsteg än man egentligen har gjort, om man börjar babbla för tidigt.
Försök bara igen!
Visste du att de flesta testar nya grejer endast ett fåtal gånger innan de ger upp? Många nöjer sig med ETT enda nej och en liten, liten minoritet struntar i det där nejet och kör på igen och igen och igen. Tomas Edison var ett sådant exempel på person som fick försöka många gånger innan det blev något bra av hans idé om att göra en glödlampa. Över 1000 försök krävdes! Tänk om han gett upp på försök 573?
Ju mer du tar dig för och ju mer du försöker med nya saker desto mer “misslyckanden” kommer komma. Det är en naturlig del av processen, försök avdramatisera det så mycket som möjligt och tänk på att ett misslyckande inte betyder att du är misslyckad. Inte på något sätt.
Tack för ännu ett jättebra sätt att tänka.
Fem minuter efter att jag läste det här inlägget kom min man hem och var ledsen över att han hade misslyckats med ett projekt. Jag använde mig av ditt inlägg rakt av och lyckades få honom att må lite bättre.
Tack!
Coolt!
Jag tänker jättesällan på att eventuellt misslyckas.
När jag ska sätta en infart på en patient och den säger att den är svårstucken bara rycker jag på axlarna, säger att “du är en utmaning” och fortsätter. Om jag misslyckas är det inte värre än att jag kan ringa efter stickhjälp och om jag lyckas blir både jag och patienten mycket nöjda.
Nu har jag beställt ett gitarrpaket och tänkte lära mig spela. Har absolut noll tankar på att jag kanske kan misslyckas. Misslyckas med vad, liksom? Jag har ju inte tänkt bli rockstjärna, youtuber eller skriva låtar utan bara lära mig spela och kanske lära mig nån låt för nöjes skull.
När jag pluggade på universitet första gången var jag rädd för att misslyckas, både tentor och seminarium. Men den andra gången var mer rycka på axlarna och tänka “det kommer ju omtentor”. Samt “dummare människor än mig har klarat den här utbildningen”. Jag vet inte riktigt vad som gett den här utvecklingen eller hur jag arbetat fram den men mer och mer i mitt liv har blivit en axelryckning 🙂
Jag tycker det låter som en sjukt chill inställning! 🙂
Jättebra video! Alla i denna serien. Hur kommer man fram till vad man faktiskt vill göra? Jobbmässigt främst.
Kom på ett önskemål också som du kanske kan prata om, rädslan för framgång! Lite känsligare ämne kanske men relaterat till denna video.
Jag gjorde en video om detta idag så det är helt sjukt att du föreslår det! Den är inspelad och redo att publiceras 😀
Man kommer fram till vad man vill göra när man försöker KÄNNA vad det är man tycker är roligt utan att försöka avgöra om det är vettigt eller rimligt eller inte. Vad tycker du är kul?
Haha vad kul, ser fram emot att se den 🙂
Tack, jag har många intressen men känner mig splittrad och osäker på vad som kan bli jobb och vad som bara ska vara intresse/hobby. Tänker börja skriva dagbok och försöka släppa tankarna kring det för nu. Men har du tankar kring vad som ska bara jobb kontra fritid så tar jag tacksamt emot. Är fn sjukskriven och funderar mycket kring detta.
jobb kontra fritid? Hur menar du? 🙂
Jag menar att även fast jag har ganska bra koll på vad jag tycker om att göra och vad jag har för intressen, så är det svårt att veta vad jag ska försöka satsa på att jobba med. Tex gillar jag dans och att sjunga, men vill inte ha det som jobb utan bara som hobby. Jag tycker om att skriva och har många ämnen som jag är kunnig inom och intresserad av. Hur kan jag kanalisera detta? Hur gör man för att hitta sitt syfte? Haha. Var kan jag få hjälp eller vägledning, eller är det bara lyssna inåt som gäller? Tack.
Du kan söka dig till en jobbcoach eller en karriärcoach, de brukar vara bra på att hjälpa till med sånt! 🙂
Jag skrev en längre kommentar på ditt inlägg om självacceptans tidigare också!
Jag blir nästan alltid nervös inför olika saker som t ex möten och inför allt sånt där jag upplever att jag måste prestera. Och det är ganska mycket.
Nu handleder jag två olika grupper av mina kollegor, två ggr/mån och min nervositet förstör ganska mycket för mig. Vet ej hur jag ska göra för att minska nervositeten. Förstår att det är min enorma rädsla för att misslyckas o inte vara bra nog som sätter käppar i hjulet för mig. Men upplevelsen av att jag har misslyckats är väldigt skamfylld för mig så det blir inte bra hur jag än gör.
Meditera mera! 🙂
Hjälper det, tror du??
Tack Martina för all kunskap du ger!?
Instämmer helt! Om man vill lyckas med något måste man lära sig att misslyckas. Att kunna misslyckas är en fantastisk egenskap!