Nu är jag inne i en väldigt ifrågasättande period, och allting jag funderar på går inte ihop logiskt men jag funderar på det ändå. Jag tror att det är mitt kaffeslutande (och tillhörande mini-depression) som har dragit igång det här. Jag funderar på vilka uppoffringar som är rimliga att göra för optimal hälsa, och vad den förväntade utkomsten är. Leva för evigt? Aldrig åldras? Vara frisk tills man dör?
Det senaste är nog mitt starkaste incitament och manifesto. Få vara frisk tills jag dör. Det unnar jag alla människor. Jag tror nämligen inte på åldrande som en sjukdom, och jag tror inte på att kassera människors samhällsroll decennier före de dör. Det är mord. I äldre kulturer var det något fint och hedervärt att ha uppnåt hög ålder, nu är man bara värdelös. Och ska jag vara värdelös vill jag i alla fall vara frisk, så att jag kan göra vad jag vill med den tiden.
Varför åldras man?
Det finns ett flertal teorier kring det; 1) Telomerteorin 2) Oxidativ stress 3) AGE/ALE och 4) Inflammation och alla går att hantera och till och med reversera med rätt livsstil. Telomererna kan förlängas, oxidativ stress går att undvika, AGE/ALE går att undvika och inflammation går att läka. Kommer vi i framtiden ha människor som är 100 år men ser ut som 17 år? Det är jag helt övertygad om, för de mesta åldrandet är helt onödigt. Slitage skapat av onaturligt leverne.
Är det värt det?
Är det värt alla ”uppoffringar” för att nå dit?
Hur mycket uppoffringar behövs för att nå hur långt?
Jag gillar inte att tumma på min livskvalité allt för mycket, och jag prioriterar alltid att saker ska funka i verkligheten hellre än att vara perfekta. Om jag känner för ett glas vin på fredagkvällen, så tar jag mig ett glas vin på fredagkvällen. Om gymträningen inte inspirerar mig längre, hittar jag på något annat. Flexibilitet och dynamik i allt.
Just nu försöker jag vända upp och ned på mitt liv för att hitta ”minimal effective dose”, det vill säga var jag passerar tröskelvärdet för effekt.
Till exempel; hur lite fett kan jag äta (till förmån för mer levande mat) och fortfarande vara i ketos? Hur mycket kan man komma undan med? Måste man problematisera och göra avkall på massa saker, eller finns det en bättre väg?
Är min hjärna kapad?
Frågeställningarna kommer från att jag inte är nöjd utan känner att jag kanske tagit min hälsoresa ett steg för långt, och jag vet inte var jag ska sätta gränsen. De här hjärnspökena kanske är en effekt av 17 dagar utan kaffe, och jag är helt medveten om det. Kroppen skriker när den inte får sin drog, när den inte får ”unna sig”, och det dröjer inte länge innan hjärnan spelar med och hittar på argument för att man visst ska få unna sig.
I vilket fall antar jag att det är nyttigt med en mer reflekterande period, så att man inte gör saker ”bara för att” utan har en vettig anledning bakom alla sina val.
Spännande tankar som vanligt, det är alltid så givande att läsa dina texter <3
Hoppas att du landar i något som känns rätt för dig. Jag har gjort samma resa med att ta bort kaffe och mejerier och det är inte lätt, men nu 3 månader in ångrar jag inget. Kämpa på!
Det känns tryggt, tack för att du säger det 🙂
Tack för din uppriktighet! Gillar verkligen det med dig! Funderar i samma banor och ju mer födoämnen man utesluter, ju känsligare blir ju kroppen när och om man inför dessa igen. Alltså kanske man inte bara kan säga att man ska ”lyssna till kroppen” (vilket är mitt motto)jag har ju styrt hela min kropp med min hjärna och vant den av med viss kostosv…
Åh vad jag imponeras av dig!
Du är såå cool som visar upp dina olika sidor och funderingar på detta sätt!
Underbart!
Och inspirerande!
Väntar med spänning på fortsätta reflektioner!
2 frågor/funeringar:
Har du läst (eller skulle du kunna läsa 😜) Anthony Williams bok Medial Läkning?
Åh vad jag skulle vilja höra din åsikt om den…
Har du några tankar kring Lithium?
Go Girl! ♥
Tack!
Jag tror att vi behöver lithium, vissa har säkerligen brist och det leder till psykiatriska sjukdomar. Jag funderade ett tag på att börja självmedicinera med lithium, men för mig räckte det med ketogen kost + magnesium.
Jag kan tänka mig att läsa Anthony Williams bok, kan lägga den i läshögen 🙂 Alltid glad för lästips!
Jag har läst någonstans om att magnesium kan ge samma effekter vid bipolär sjukdom som lithium, låter ju i så fall bättre än att ta lithium eftersom väldigt många som tar lithium får väldiga biverkningar som kraftig viktuppgång, extrem törst, stor risk att utveckla sköldkörtelproblem (sköldkörteln testar man just därför regelbundet när man får Lithium utskrivet av läkare) m.m. Känner en som dessutom har en jättestormage på grund av kronisk förstoppning av just lithiumet, hon är smal i övrigt, så magen gör att hon ser gravid ut 🙁
Ja jag tror det stämmer, mina extrema humörsvängningar försvann med högdos magnesium.
Man ska vara försiktig med Li, därför jag aldrig testat tror jag. Vill inte störa ut sköldkörteln och andra saker i kroppen.
Jag lider av jobbig pms. Tror du magnesium kan råda bot på det?
Nej, men det kanske kan lindra. Andra populära knep är progesteronkräm och CBD-olja (som nu är laglig i Sverige) + 5HTP (fortfarande olaglig för import tyvärr) samt kortverkande SSRI (recept)
Jag skulle testa magnesium i första hand och också göra de urinprov som kan visa på brist.
Vanligt är att de som får Litium också får Levaxin för att stötta den underfunktion (hypotyreos) på sköldkörteln som kan uppstå. Bra att veta är att kalcium, som ofta tas ihop med magnesium, dämpar levaxinets effekt så det bör gå ca 4 timmar emellan. Läs också på innehållsförteckningen på alla mediciner och tillskott så att de har bra biotillgänglighet.
Här en länk för den som vill läsa mer om magnesium.
http://www.ortomolekylar.se/wp-content/uploads/2012/11/Eliasson12Magnesium2000V.pdf
Tack!
Jag har lyssnat på Pehr-Johan Fager där han pratar om hur ytterst små doser av Lithium ev. kan ha effekt på ALLT möjligt…
Hjärtsjukdom, demens, i princip alla autoimmuna sjukdomar, Alzheimers, inflammation m.m.
Att små intag även har en cellföryngrande effekt 😃
Intressant eller hur!
Coolt!
Du skriver ”hur lite fett kan jag äta (till förmån för mer levande mat) ” antar att du då menar kolhydrater som är LCHF.
Då måste jag fråga, varför? vi behöver inte äta en enda kolhydrat i hela livet. Det finns inget essentiellt där.
Att äta rätt Kh är ifs gott, jag älskar att grilla vitkål, jag älskar min pizzabotten på vitkål ( det är ägg och ost i den åxå ) Men det finns inget vi behöver i grönsaker och rotfrukter. Små barn som vägrar äta grönsaker och rotfrukter vet naturligt att det inte är våran artegen föda, det är något vi tvingar dom till, tyvärr.
Levande mat för mig är; syrade grönsaker, syrade morötter, kalla kidneybönor, kefir (hemgjord på gryn) och surkål. Jag tror att vi behöver det får vår bakteriefloras skull, sen tror jag också att vi behöver mycket kålväxter (blomkål, vitkål, broccoli) och så vidare.
Varför behöver du minska fettet för att äta dessa grönsaker och bönor?
Bara för att se om ketosen är avhängig på fettet, eller om man kan göra som Patrik (Boken: Låt bönor förändra ditt liv) och ha 2 mmol/l i blodketoner och blodsocker på 2-3 mmol/l utan att äta ens ett uns fett. Han har iofs diabetes typ 1, det kanske påverkar.
Så du har ändrat din syn på fettets andra välgörande effekter eller vill du deffa?
Nej jag har inte ändrat mina åsikter, jag vill bara se om man kan uppnå blodketoner och blodsocker inom keto-området utan fett. OM det går, innebär det en hel del roliga biokemiska saker 🙂
Så typ att du äter kolhydrater som energikälla istället för fett då? Vad ska du testa för att ersätta energin från fett då, potatis, ris osv eller? Eller menar du så stor mängd bönor att de. Täcker dit kaloribehov tillsammans med kött och fisk?
Nej inte ”kolhydrater” utan; kidneybönor, svarta bönor, inlagda grönsaker, syrade grönsaker och kefir. Till detta variabla mängder fett och såklart kött, fisk, ägg, kyckling, anka, avocado som jag brukar.
Jag vill se var gränsen går för ketos, och hur det fungerar med glukoneogenesen och ketoneogenesen 🙂
Låter som ett bra intiativ! Hittade din blogg nyss och kommer definitivt komma tillbaka för mer klok läsning.
Du vet att du kan prenumerera på inläggen va? Då missar du inget 🙂
Mycket spännande och intressanta tankar.Alla borde nog då och då stanna upp oavsett ålder och fundera över var är jag vad vill jag. Om målet är att leva länge och vara frisk till man dör är det ju lite svår att få svaret på vilka upp uppoffringar är värt det det nu.
Själ fick jag en massa funderingar och tanker i huvudet av denna text, går i pension om tre år vad vill jag göra då hitta ny intressen nya mål med mera.
Jag har en bekant som är 95 år frisk pigg och klar i huvudet, lever själ och sköter sig själv. Jag fråga henne hur hon har burit sig åt då fick jag detta svar, var en vis med vad du vill lev i nuet och ha en positiv livs syn.
Det låter som väldigt visa ord tycker jag!
Min erfarenhet är att det alltid brukar komma något bra ur en period med tvivel och reflektioner över de val man gjort. Är övertygad om att du kommer ur denna grubbel-dip med någonting mycket spännande och gott. Du är modig som alltid vågar ifrågasätta det du valt.
Men däremot är jag inte säker på om det är viktigt att alltid agera på det som kommer upp av tvivel och ifrågasättande i en sådan fas. En annan metod är att låta det komma, notera, låta det passera. Sen efter en längre tid brukar vissa saker återkomma som ”bra” eller fortsätta att kännas som något att förkasta/ändra.
Jag själv som själv loggar och planerar allt lite väl mycket då får alltid en massa onödigt skriv och tänkarbete när jag agerar snabbt på saker och kastar om allt innan processen gått klart.. För ibland inser jag när jag gjort hela ändringen att det inte var alls någon viktig ändring, och så ändrar jag tillbaka. Tar galet mycket tid att hålla på 🙂 (ingen jämförelse med dig här utan bara berättar hur det blir för mig alltså)
En annan sak jag funderar på när jag läser dina inlägg senaste tiden är att du väljer att använda ord som gift och drog och beroende , samtidigt som du säger att du inte har en ”beroendehjärna”. Jag tänker att du stänger en dörr mycket hårt och kan du verkligen någonsin dricka kaffe igen om det är ett gift?
Kan förstå de bloggare som vigt sitt liv åt att tala om sitt missbruk och sin ohälsa använder ord som gift om socker, kaffe och vetemjöl. Men blir lite tveksam när du skriver så faktiskt. Vad är ett gift liksom?
Tack, vilken fin kommentar!
Ja du har helt rätt, jag har ett ganska dramatiskt språk. Vad är en drog? Vad är ett gift? Koffein är ju inte narkotikaklassat direkt, och det är inte socker heller. Jag syftar mer på hur man reagerar med abstinensbesvär och knepiga tankar. Men jag kommer antagligen dricka kaffe igen, någongång för att det har hälsofördelar (i moderat dos)
Tack för att du alltid får mig att reflektera över det jag skriver! 🙂
Som 63-åring, med en hel del tecken på att jag levt ett tag nu, funderar jag på det här med åldrandet och om det verkligen är ett problem. Jo, en del lidande vill man absolut undvara, som demens och svåra smärtor, men livet har väl inte riktigt utlovat bara goda dagar? Grått hår, hud som inte riktigt är så elastisk som den en gång var, lite långsammare tänk – för mig stöttar det mina tankar på att verkligen ta vara på den tid jag trots allt har kvar, att dra erfarenheter ur den som så hastigt passerat. Nyss var jag 17 – en ålder du nämnde – och tyckte jag hade förstått allt som fanns att förstå. Nu förstår jag lite, lite – alldeles för lite.
För en del år sedan frågade en dam mig varför jag inte färgade mitt hår. Mitt svar var att jag ville bli påmind om att livet är begränsat, åtminstone i den värld vi lever i nu. Hur det blir ”bortom” är en fråga vi får svar på när vi är där. Det är både klokt och vettigt och rätt att vårda sig om den kropp man bor i, men det känns inte för mig som det är hela meningen med livet. Tre års värk av borrelia lärde mig att det är tufft att ha ont – gick helst inte mer än ett par hundra meter i taget – men också tacksamhet över att en dag få glädjas åt att smärtan gick över. Det gjorde det lite lättare att förstå hur de som inte slipper ifrån sin värk har det. Det lärde mig tacksamhet, och det behövde jag verkligen lära mig.
Jag hoppas du inte missförstår mig! Jag uppskattar din blogg mycket, läser om det du utforskar, lär mig. Jag vill på intet sätt kritisera dig. Bara säga att det faktiskt är rätt okej att bli lite nött, att man inte behöver vara ängslig över att tiden går.
Kram!
Tack vilken fin kommentar!
Hahaha jag skrev en lån kommentar söm försvann var väl meningen 🙂
Så jag sammanfattar här:
Jag passar inte in i svenska mallen, kommer hem vill flyga iväg igen, dit där löpsedlars hets om vikt, heminredning och mode inte än kidnappat invånarnas hjärna. Nya målet jag satt är pilgrimsvandring i Spanien men det kräver några mils träning med packning, uthållig är jag redan om än lite lat. Dagens fundering efter CNNs nyhetsrapportering är; Ska jag köpa jodtabletter och vad innehåller jojobantaren Oprah Winfrey´s nya matlansering? Kanske man ska skicka ett exemplar av Lena Anderssons ”Duck City” till henne, men money talks så OW don´t give a damn om att människorna får i sig en massa onödigt, ja så tror jag idag…
För den mer nyfikne följ länken här
https://www.usatoday.com/story/money/2017/08/09/oprah-winfrey-joins-kraft-heinz-new-supermarket-food-venture/549308001/
Tack lc 🙂
Synd att kommentaren försvann, bloggen strulade som bara den fram tills i morse :/
För er som är noga med födans innehåll kan jag rekommendera
Färsk Mjölksyrad korv från Korvhantverkstockholm.se
God, mättande och Ä-märkt, kan det bli bättre…
(Haha man kan tro jag är sponsrad men så är det inte, jag bara läser mycket och gillar clean eating)
Tack för tips!
Det är kaffet…
😀
Det här med att åldras och vara frisk är även en jättestor anledning hos mig. Men det har väl med att kunna kombinera ett tillstånd där man lever bästa möjliga liv nu och gör det optimala för att få en bra framtid. Så att om du dör nu på fläcken kan du ändå känna att du njutit och haft ett bra liv medan du levde och inte enbart investerade för framtiden? Så det blir en himla balansgång. För mig är hälsa ett gott humör som kan hantera jobbiga känslor, bra sömn, rörlighet, styrka, bra kondition, bra hy, bra hår och ett allmänt välmående utan värk och stelhet.
Jag tänker att det bästa är att hitta en hälsosam livsstil som även ger andra vinster. I mitt fall så är jag inte jättepepp på att träffa folk och gå ut och käka fika gå på bio dricka vin varje kväll jag är hellre själv hemma och läser och surfar och varvar ner och bearbetar intryck. Men jag har ett visst socialt behov och där kommer träning och internet in. Internet tillåter mig att vara connected och träningen är hela mitt sociala liv nu. Förr när jag gick på gym och yogade i Tyskland kände jag ingen i studion eller på gymmet så det blev ju ingen social input alls. Dessutom bodde jag själv. Så jag hade inte kunnat träna varje dag efter jobbet för då hade jag inte fått någon social kontakt alls. Hälsovinsterna hade inte varit värt det.
Nu är träningen ett ypperligt sätt att få social kontakt utan att behöva styra upp. I tisdags morse exempelvis körde min kompis mig till 5.45-passet, vi umgicks i bilen och det var bara vi och coachen (som även är en kompis) där så vi kunde socialisera under träningen, sen var det jobb och efter jobbet yoga där jag träffade bekanta men även samma coach och kompis som på morgonen så jag får maximal socialt liv tack vare träningen. Men jag har kompisar som drar ner på sina träningsmål just eftersom de inte vill ge upp för mycket av sitt sociala liv. Och det sociala är ju en jättestor bit av hälsan.
Gällande hälsosam mat och tillskott märker jag att jag får otroligt intressanta kontakter och diskussioner just via detta intresse. Men jag skulle inte offra restaurangkvällar med min man eller kompisar bara för detta. Utan jag väljer det alternativt som är närmst det hälsosamma.
Men framförallt är hälsa och träning en hobby som gör mitt liv roligare och intressantare, hade det varit ett måste hade jag struntat i det (dock att det tog tre månader att komma in i vanan och ett visst tvång fanns med i bilden).
Och jag tror att du med ditt målfokus är sjukt pepp på att bli kaffefri och att du hade blivit så himla nöjd med att ha klarat av det att det gett dig en viss lycka. Det hade även peppat mig att pröva ifall du lyckas. Varför inte ge dig ett tidsmål och mätbara vinster typ 4 månader utan kaffe och uppnåbara positiva effekter och sen utvärdera om det var värt det?
Jag kan ju komma in på push och pull-faktorer också jag tycker meditation är jättekämpigt men mitt push är att jag sover oroligt annars och är allmänt neurotiskt så jag behöver det. Pull-faktor kan ju vara snygg röv eller klara en viss vikt.
Åh så himla långt som vanligt. Men har haft samma tankar som du. Särskilt eftersom döden lurar runt hörnet typ i ett land utan bra sjukvård och jag vill dö lycklig och inte lycklig sen. Plus att ett visst mått dekadens är himla härligt.
Ditt träningsliv är #GOALS, jag ska ha det exakt så när jag får möjlighet. Kollade lite på boxar i Stockholm men känner inte för att betala 2000 kr i månaden, när jag redan betalar X tusen för att bo och jobba (kontor) haha. Någon måtta får det vara, men verkar som att crossfit är svindyrt överallt. Tror det kostade 18.000 kr per år i Shanghai, vilket blir 23.000 sek… Jag vet inte… det motiverar i alla fall mig till att träna själv 😀
tack för kaffe-pushen, jag ska köra 3 månader har jag bestämt (till att börja med) för jag har fått kommentarer om att det är då de positiva effekterna börjar komma. En bonus jag sett hittills är att jag kommer in i ketos snabbare och att blodsockret är allmänt lägre.
Det låter ju jättebra! Ja crossfit är sjukt dyrt här betalar jag 400 usd för 40 pass i en ny box så det blir knappt 100 per gång så det är ok. Lite orolig för hur det blir när jag eventuellt flyttar. Och det tog tid att bygga upp det sociala. Är sjukt impad av din nya träningsfilosofi och kommer be dig om råd om mu progressions. Själv ska jag börja med repklättringsövningar en stor svaghet. Skickar lite mer kaffepepp. Och hoppas innerligt vi kan träna ihop nån dag.
Jaaaaa klart vi ska träna! 😀 Det hade varit så skoj!
100USD per pass är okej men 200SEK per pass känns sådär tycker jag, finns det inga alternativ kommer jag väl i framtiden punga ut med cashen men jag drar på det liiiite till. Funderar nämligen på en jäkla Bikramyoga-kurs för 15000kr haha!
Får se hur progressionerna artar sig, har bara kört en dryg vecka hittills och är fortfarande helsåld!
Kanske får man dela upp sina uppoffringar i små block? Typ de som är så lätta att de knappt känns som uppoffringar längre (slutat med sötningsmedel, sova minst 8h per natt), de som känns tuffa nu men man kan kallt räkna med att de BLIR lätta med tiden (sluta med även get/fårmjölk utöver komjölksprodukter, meditera varje dag) och sen det som verkligen är gråzoner och som känns svårt att liksom skriva under på for life (kaffe, rödvin, icke giftfritt smink). Detta var bara mina egna exempel men har hjälpt mig att sortera lite i dessa tankar som lätt bara eskalerar i okonstruktiv hälsopanik. Det ju viktigt att se tillbaka på utvecklingen och komma ihåg vad du faktiskt GJORT! Sen kan man utvärdera vilka av gråzonerna som har potential att bli självklara uppoffringar med tiden. Annars får man väl vara glad att pricka rätt åtta gånger av tio 😊 Kram.
Låter smart, tack <3
Jag blir mycket inspirerad av Dr Terry Walch. Hon äter mycket grönsaker och frukt av olika typer för att få i sig olika typer av vitaminer ( nine cups a day) och är samtidigt i ketos. På nåt sätt gör hon det:)
Jag med, hon är grym!