Inlägget innehåller köplänkar till MMSports
Elevated bridge pose – Brallor från MMSports (bästsäljare!)
Jag tränade superseriöst med min coach i 18 månader och gjorde enorma framsteg och sedan kom min långrandiga sommardipp och jag sa upp coachingen och slutade i princip gå till gymmet. Jag trodde att jag skulle kunna coacha mig själv till samma resultat, men det gick helt åt pipsvängen. Utan någon som håller koll på mig och utan motivation och dessutom med världens sämsta humör – nej det gick bara inte.
Träning som viktig friskfaktor
Det är lustigt hur man plötsligt “inte har tid” att gå till gymmet, hur man börjar rationalisera bort det. Jag trodde inte att jag skulle hamna där igen men om jag har lärt mig någonting det här året av ups and downs så är det att jag inte är immun mot någonting. Träning är en viktig friskfaktor – både för psyket och kroppen! Det är en viktig rutin att hålla kvar i och låta den ta tid. Innan spenderade jag 12-15 timmar i veckan på gymmet och det kan låta galet mycket, men det är då lågintensiv träning med mycket tunga lyft, rörlighet och balans. It pays off.
Börjar med att “bara gå dit”
Steg 1 – på med träningskläderna. Steg 2 – bara gå dit, bara gå innanför dörrarna. Steg 3 – gör en övning, vilken som helst. Man får börja i det lilla. Någon vecka gjorde jag knäböj varje dag på låg vikt och sedan gick jag hem. Gott så.
Nu har jag satt ihop ett eget träningsschema med inspiration från min coach för att komma tillbaka på banan av styrka, rörlighet och balans som jag varit inne på sedan 2017. Jag har insett att en sak som tog ned min motivation var att jag inte kom framåt som jag ville. Lärde mig aldrig handstående. Kom aldrig ned i splitt.
Horse stance – Ny hoodie från Better Bodies och strumpor också från Better Bodies
Det är det mentala som begränsar framgångarna i träningen och mycket av träningen jag har gjort har varit en mental utmaning snarare än en fysisk. För mig som prestationsmänniska är det superfrustrerande att inte se framsteg, men det är en typ av mindfulness. Bara göra och acceptera utfallet hur det än må se ut. Min coach sa alltid “put it on the backburner”, dvs bara gör det som en robot och skit i hur det går. Bara gör. Dag ut och dag in. Gör dina pancakes, och splits och pikes och handstands. Just do it.
Det är det jag gör nu, är inne på fjärde dagen i rad och det känns bra. Jag har även börjat en gymnastikkurs för vuxna (hjulningar, handstående, kullerbytta) för att jag ville ha lite mer hands-on-hjälp än vad min coach kunde erbjuda.
Summa summarum – rutiner, rutiner, rutiner. Det bygger framgång, karaktär och inre trygghet. Att det ska vara så svårt att komma ihåg!
- Följ mig gärna på instagram för mer mat & träning och “in the moment” uppdateringar.
Jag känner mig så sjukt uppgiven. Jag tränar 4-6 gånger i veckan (varvar hiit med styrka och kondition i form av spinning), äter tre mål om dagen och ibland en påse macadamia (torrostade ca 60-80 g) som mellanmål efter träning. Jag äter knappt några mejerier, har slutat äta blåbär och hallon, dricker sparsamt med alkohol och äter inget sötningsmedel. Tuggar inte ens tuggummi. Äter mina tillskott (magnesium, zink, msm, D-vitamin och kollagen), sover 7-8 timmar och dricker bara två koppar kaffe per dag (med kokosolja och pyttelite mjölk). Har ätit keto i fyra år, i början väldigt liberal sötninsmejerilchf, men sedan ca två år tillbaka strikt. Äter 90% carnivore (nöt och ägg och smör mest) och endast grönsaker i form av en occational avokado. Ligger stadigt på mina 73 kg till 173 cm, är muskulös (övre magrutor, bra lårmuskler, lyfter 100+ i mark) och har inget fett på magen, men lite på höfter och insida lår. FÖRSTÅR INTE varför jag fortfarande är lite ”fluffig” på låren, armarna och höfterna? Varför innebär inte denna livsstil total tightness? Vill så gärna hamna under 70-strecket (dvs minus 3-4 kg) men varför är kroppen så jävla envis här? Hamnar direkt tillbaka i gamla anorektiska svälttankar om kalorirestriktioner, samt blir väldigt negativt inställd till mig själv och keto (trots att jag aldrig skulle byta tillbaka). Vad kan jag göra?
Svarade såhär: https://martinajohansson.se/lasarfraga-keto-total-tightness/
Jag skippar steg 1 och 2 för att få nåt gjort! Men det funkar ju bara för att jag tränar hemma i badrummet ?
Har tyvärr inte råd med gym ? Men något är bättre än inget!!!
Har fattat det som att man med fördel kan träna när man ska adaptera men bs går upp för mig vid träning vilket jag fattar för det är aningen stressande för kroppen. Borde det inte då vara sämre att träna om bs går upp. Jag ligger mellan 2.8-3.5 men 1 h efter träning är jag ofta uppe i typ 4.8. Pajjar detta min adaption på nått sätt tro?
Nä, det är helt normal fysiologisk respons 🙂
tack för svar, då köttar jag på!
Tränade varje dag i ca 1 timma, så haft sådana härliga ben och lårmuskler som jag verkligen är förtjust i.
Men efter operation så har jag inte fått träna på flera veckor. Så nervös för att komma igång igen. Men det är bara att bita ihop. Man tappar mycket styrka på 3 – 4 veckor.
Du ger mig mod. Tack!
Näää 3-4v är ingenting, du kommer tillbaka på nolltid var så säker!
Jag tänkte fråga vad du tror om whoosh effekten, finns den, fungerar den, hur kan man påverka den? Tack för en super super bra blogg ?
Det där får du förklara 🙂
Jo men jag läste att när fettcellen blev tömd på fett så hamnade de vatten i den istället, under en period. Därför menar flera att de inte syns på vågen för att helt plötsligt släppa vattnet o därmed tömma fettcellen helt. Läste de på en dansk keto sida, men kanske bara va en teori. Va nyfiken på om du hört något o hade nån mening om de. ?
aha, ja det kan jag väl tänka mig. Inom fitness så jobbar man ju väldigt mycket med det där med vätska. Det är en stor del att kissa och svettas haha! Före en tävling kan man ju tappa flera kilo bara i vatten, så det är ju en swooosch effekt minst sagt!
Jag blir sjukt pepp av periodisering. Har tidigare under året fokuserat på min löpträning, halvmaran i Köpenhamn var målet. Och nu är det gjort. Nu är nästa mål, och det som har lockat mig länge, tung styrketräning. Just nu är det inte så tungt men jag är på gång. Jag tar mig till gymmet, leker bland skivstängerna, aktiverar mina muskler och kör! Så sjukt kul!
I till våren kommer jag vilja springa igen. Eller lära mig något nytt, men just nu ligger målen kvar. Lufta tungt och lära mig göra armhävningar.
Kan du skriva om Responsiv träningslust och andra lustar som kan vara responsiva. Jag tycker det hade varit intressant att höra dina synpukter om det.
Det låter väldigt vettigt tycker jag men jag vet inte vad responsiv träningslust är. Är det att man kommer igång – får en boost och sen kommer igång ännu mer tills man är hooked?
Responsiv betyder att lusten kommer först när man påbörjar aktiviteten. Att man är helt osugen före men det blir lustfyllt först när man kommit igång. Helt enkelt att träningslusten och motivationen kommer först i samband med aktiviteten.
Har även hört begreppet Responsiv i samband med sexlust och jag misstänker att det är samma neurologiska processer bakom.
Ah ja men så brukar det ju vara 🙂 Man är inte hungrig men så börjar man äta och blir hungrig osv. Brukar tänka “äh, jag kommer igång” när saker känns tråkiga att ta tag i, lite oavsett vad det är.
Åh, samma som uttrycket “transpiration before inspiration”. Man blir inspirerad när man satt igång systemet i kroppen.
Vad inspirerad jag blev av det här inlägget! Förmodligen därför att det är lätt att tro att träning bara “är där” och kommer sig enkelt för de som håller på, men det stämmer ju bara inte. Något som varit helt revolutionerande för mig angående träning är att någonstans inse att det inte kan vara kul jämt, att det kan få vara mer av en borsta tänderna-grej. Tror det var i Jonas Coltings podd jag hörde det första gången 🙂 Det här populära rådet att man ska “hitta nåt du tycker är kul!” är ganska mycket bullshit ändå. För många hittar det aldrig och kommer följaktligen då sitta kvar i soffan. Det konsekventa handlandet är viktigast – precis som du skriver. Gå dit och bara gör det! Varje dag. Kram Martina.
Tack! 🙂
Visst är det så! Det hjälper ju om det är kul, men även det man tycker är jättekul kan ju bli jättetråkigt när man tappar motivationen till det. Det är då man “gör det ändå” på rutin. Nöta, nöta!