Om det är någonting jag försöker förmedla så är det hur operfekt jag själv är, och att resultat absolut inte kommer från perfektion. Det är dock svårt, för att inte säga omöjligt, att styra andra människors tolkning av det man skriver. Det märker jag på att andra gång på gång envisas med att lägga perfektionsfilter på mig, som jag måste slita loss med våld!

Det är nästan så att det driver mig att vara ännu mindre perfekt, göra ännu mer operfekta saker för att verkligen “prove my point”.

Men vad är poängen då?

Poängen är och kommer alltid att vara dynamik. Det går inte att ringa in någonting och säga “här är det, nu har jag hittat den ultimata sanningen!” Nej, det är en flytande punkt som kräver intuition och att vara ömsom på och ömsom av. Det bästa man kan göra är att försöka skapa förståelse och fatta lite bättre beslut hela tiden, och såklart, gå i rätt riktning.

På väg ifrån eller emot?

Steg 1 är såklart att ha ett mål överhuvudtaget, det kan vara ganska ospecifikt som att vilja vara frisk och vältränad. I varje stund rör du dig ifrån det målet eller emot det med hjälp av små, enkla vardagsval. En kaka till? Träning eller inte träning? Alkohol eller inte alkohol? Varje sånt val påverkar, men hur mycket? Jag skulle säga att det är en fråga om frekvens och att det går att komma undan med precis vad som helst så länge det är tillräckligt sällan och inte något super-destruktivt.

Timmar, dagar och år

Hur många timmar per vecka blir meditationen av? Hur många timmar per vecka spenderas på gymmet? Hur många dagar per år är “bra dagar” där allting gick smutt med både träningen, maten, meditationen, återhämtningen och sömnen? Det handlar om att öka den bra tiden och minimera den dåliga. Detta ger resultat. Perfektion ger inte resultat eftersom ingen är perfekt!

“Hur illa är det?”

Istället för att fråga mig hur dåligt ett potentiellt avsteg är, ställ den frågan till dig själv. Du vet i vilken fart du är på väg emot ditt mål, och avsteg kan vara viktiga lärdomar. Jag hade en läsare som lyckades förstöra ett halvårs viktminskning på en enda helg, och jag själv tappade större delen av min (synliga) muskelmassa på bara några månaders pandemi- och livskris. Det är inget att deppa över utan något att komma ihåg till nästa gång, hur förgängligt saker kan vara så stora, destruktiva avsteg göre sig icke besvär. Små, infrekventa avsteg är sällan ett problem. En grej man kan göra är att titta på sina egna förutsättningar, sin kropp, hälsa och personlighet och göra en riskbedömning.

Om viktminskningen är relativt ny (som för min läsare) så är den inte stabil. Det räcker till exempel inte att nå sin målvikt utan målvikten måste hålla sig minst 6 månader innan det blir en ny set-point för kroppen. Detsamma gäller med muskelmassa. Mina muskler hade inte hunnit bli “perma-muskler” och sa därför tack och adjö ganska snabbt. Min iakttagelse är att muskler som är 10 år gamla är “perma-muskler” och allt yngre än det är mer förgängligt. Muskler behöver fler år på nacken än viktminskning för att “sätta sig”. Detsamma gäller vanor. Det sägs att det tar 21 dagar för att sätta en ny vana men det är inte sant, det krävs mycket längre tid även om 3 veckor är en bra start.

Det här inlägget är en påminnelse till den som behöver det, om att det inte handlar om att göra allting “rätt” eller “perfekt” utan bara att GÖRA. Kör åt rätt håll bara 🙂