Hej! 👋 Jag skriver numera om andra saker än livsstilsoptimering/biohacking, men de inläggen finns kvar här på bloggen. Fokuserar alltså mindre på prestation & mer på livskvalité i största allmänhet. Delar lite tankar om det när jag får feeling! 🤓

Inlägg i kategorin Powerthinking

Att göra det man hatar.

29 January, 2013 24 Comments Written by Martina

Låt mig förklara rubriken med 2 exempel:
1. “Lisa är 20 år och väger 30 kg för mycket. Senaste månaden har hon gått upp ännu mer. Lisas mamma har fått göra en gastric bypass, något Lisa är väldigt orolig för att också behöva genomgå så småningom. Lisa är orolig för sin hälsa och känner sig väldigt obekväm med sin kropp, dessutom oroar hon sig för att få diabetes typ 2 precis som sin äldre syster. Dessa tankar maler runt i huvudet när hon ligger i soffan på kvällen, och öppnar sin femte chokladkaka”

2. “Emil har snart tenta i Matematisk Analys på Chalmers. Kursen är svår och man behöver lägga ned mycket tid. Det har inte gått så bra på Chalmers för Emil eftersom han festar mycket och mildrar tentastressen med timmar av datorspel. Om Emil inte klarar tentan får han inget CSN nästa termin, då måste han flytta hem till föräldrarna eller börja jobba. Emil vill varken jobba eller flytta hem, han vill gå kvar i sin klass. Utan att ens packa upp böckerna ur väskan går Emil och sätter sig vid datorn, startar World of Warcraft och loggar in.”

I dessa två exempel är det mycket som står på spel, och Lisa & Emil borde inte få ut något av att upprepa sitt negativa beteende. Ändå gör de det. De är fullt medvetna, till och med när de går emot sig själva men belöningen för det negativa beteende är uppenbarligen större. Känner du igen dig på någon nivå i det här? Gör du saker som du hatar, eller som du hatar dig själv för?

Anledningen till att jag tar upp det här är att jag ser så otroligt mycket självsaboterande beteende så att hälften kunde vara nog! Jag hjälper och coachar några stycken nära vänner, innan tog jag mig an alla som ville men det blev lite stressigt med ett heltidsjobb, bloggen, skrivande & min egna träning.

Först gick beteendet helt över mitt förstånd, “men varför…?” sedan började jag fundera för att förstå och för att hitta en lösning. Två saker poppade genast upp i min hjärna, den första var självkänsla och den andra var “delayed gratification”. Om man har genuint dålig självkänsla tycker man ‘innerst inne’ inte att man är ‘värd’ att lyckas, man är inte ‘värd’ att nå sina mål ‘egentligen’ (bäst att sabotera!) dessutom har man väldigt dåligt inflytande på sig själv om man har låg självkänsla. Ingen egen auktoritet. Det kan vara en förklaring, men är inte hela sanningen. Nummer två: Delayed Gratification (vet inte hur jag ska översätta det, har bara det engelska ordet i huvudet just nu) Det innebär att belöningen är stor, men den kommer senare och man måste vänta på den. Om man tränar hårt i flera månader, ser man fina resultat – men inte efter första passet. Vissa har svårt att vänta på belöningen, och väljer alltid de som ger snabbast belöning istället för bäst belöning. Om man frågar ett barn om barnet vill ha godis nu, eller dubbelt så mycket godis om en timma – gissa vad barnet svarar! Godis nu!


Belöning.
Här har vi kommit något på spåren, tänkte jag. Hur kan ett negativt beteende, som dessutom är skadligt ens ha en belöning? Det har det, uppenbarligen. Inte lägger vi handen på spisplattan mer än en gång, men däremot kan vi hetsäta och förstöra vår diet mer än en gång. För att komma runt det här problemet måste vi alltså identifiera våra belöningsmekanismer – hur ologiska och konstiga de än må vara. Vad blir tillfredsställt inom mig, när jag upprepar detta dåliga beteende?

Lösningar.
Vad för skum & dum belöning du än får ut av ett beteende, ge RÄTT beteende STÖRRE belöning!
Här kan jag som ‘coach’ hjärntvätta på ett bra sätt, nu när jag förstår hur det fungerar. Jag måste ge ‘Lisa’ en ännu större payoff för att gå och träna med mig och ge fan i chokladkakorna, än vad att fortsätta med det negativa beteendet någonsin kan ge! Jag måste få Lisa att inse att det brinner i knutarna, hon måste ned i vikt nu!

Självkänslan: Att säga till sig själv, eller skriva ned: “Jag är värd att lyckas” “Jag är värd att ha den snyggaste kroppen jag någonsin kan få”, att belöna sig själv när man gör RÄTT. Fira dig själv, gratulera dig till ditt grymma träningspass!

Om du gör något du hatar, så måste du analysera dig själv och identifiera de bakomliggande orsakerna. Vill du egentligen inte lyckas? Försöker du sabotera för dig själv? Vad säger du till dig själv, hur låter den inre dialogen?

Det här var något jag funderade på idag, för det är viktigt inför sig själv att lyckas med sina egna mål & det är viktigt för mig att mina vänner lyckas med sina mål. Nu ska jag gå & lunchträna, men gör mig en tjänst sålänge okej? Om du är påväg att göra något som direkt motsätter dina mål just nu – sluta!

“Varför går jag inte ned i vikt?”

29 December, 2012 9 Comments Written by Martina

“Varför går jag inte ned i vikt?” är en fråga jag får väldigt ofta, och jag känner att jag vill bemöta den nu.

Jag vill påstå att det är helt fel fråga att ställa från första början, för det kommer inget svar automatiskt. Det är ett slags dolt gnäll, och de kommer man ingenstans med. Negativitet är aldrig ett sätt att hantera situationer, även om man visst får undra varför något inte fungerar.

Men, det finns bättre sätt!

Tänk er själva att man sitter med ett mattetal, det blir fel gång på gång när vi räknar. Om vi då frågar oss, “varför blir det fel!” kommer vi ändå inte lösa problemet. Vi säger naturligtvis “det blir fel för att jag missar något viktigt steg, jag slarvar eller så använder jag rentav fel metod!”

Det är samma vid viktnedgång: du går inte ned för att du missar något viktigt, du slarvar eller använder fel metod. Därför går du inte ned i vikt. Vi har dock fortfarande inte löst problemet.

Såhär löser du problemet

  1. Sluta ställa frågan “varför går jag inte ned i vikt”
  2. Acceptera situationen
  3. Agera genom att variera och testa, testa, testa!
Personligt

Vitsen med att ha en personlig blogg & att vara sig själv

1 November, 2012 Leave a Comment Written by Martina

111

Jag har tänkt på det här ett tag, när jag läst olika bloggar & deras inställning till sitt bloggeri (jag gillar ordet bloggeri!) Vilka bloggar är bäst tycker ni? Jag tycker att de personliga är de som är bäst!

Jag läste någon outtalad regel nånstans om att man ska vara “personlig men inte privat” & det låter som en bra tumregel, men var går gränsen då? Jag tycker att vissa bloggare tar det här lite väl hårt och skriver opersonligt av rädsla att bli de minsta “privata.” Jag tycker själv att det är viktigt att va lite on the edge så att man verkligen kan connecta med människor genom texten, jag vill ju ha kontakt! Jag vill nå ut! Jag vill att ni ska se mig för det jag vill ska synas.

Någon som var bra på att skriva personligt var Smaljeansen som nu halvt om halvt lagt ned sin blogg, hon lyckades vara både personlig & anonym samtidigt. Ganska imponerande & hon är jätteduktig, men de räcker inte för mig. I want a face. Jag läste/läser hennes blogg men sitter hela tiden och tänker “men vem ÄR du, hur ser du ut!?” borde kanske inte vara så viktigt, men de gör mig helt galen haha

Nåväl, jag tappade min rädsla för det mesta för ett tag sedan, även min rädsla för att bli dömd och bedömd. Det är väldigt skönt och det gör att jag kan vara väldigt personlig, snabbt in i den initiala kontakten med människor. Jag brukar tänka, “vi är alla människor här” SÅ jävla olika kan vi ju inte vara liksom. Om jag är konstig, så är DU precis lika konstig. IRL har jag förstått att jag upplevs som tillbakadragen och reserverad, men jag är bara tyst och iakttagande. Egentligen, om man frågar – får man faktiskt svar på precis allt. Jag gillar bara inte att hugga mig in i diskussioner eller gå in i en påklistrad roll för att passa in, då är de bättre att bara gå all in med sig själv i alla lägen. Man brukar faktiskt få ganska så bra respons utav de, när man bara släpper tanken på att någon skulle ha ens de minsta förväntningar på en. För visst är det väl så, att alla förväntningar skapas av en själv?


“If you tell the truth you don’t have to remember anything” – tweet it out, yo!Tweet:

Ovan är ett citat som är ganska bra, om man alltid säger sanningen behöver man inte komma ihåg något. Detsamma gäller om man alltid är sig själv, då behöver man inte komma ihåg vilken roll man borde spela när.

Jag tänker, i min enfald kanske, att det inte gör något om ni dömer mig. Folk kommer alltid att tycka och tänka en massa, och jag lovar att jag en gång i tiden gjorde allt för att passa in. Tills jag gick i tusen bitar! Om jag är ärlig mot er, mot min omgivning och mot mig själv så kan det inte bli fel. Så tänker jag i alla fall. Det är när man börjar snurra in sig i hur man borde vara, vad man borde göra, vad man borde säga som det blir tokigt. Därför kör jag såhär, RAK KOMMUNIKATION.

Det är konstigt hur få människor som egentligen kör den stilen, jag vet bara en eller två (mig själv inkluderad). Det kan vara chockande och lite obehagligt med den här kommunikationsstilen, man kan vara hemskt nervös men man gör sig själv en jättetjänst. När man kommunicerar RAKT, kan man äntligen få exakt allting som man vill ha. Man behöver bara BE om det, utan att linda in de i rosa ludd. Ingen kan veta vad du menar om du inte säger det, väldigt få (inga) människor är tankeläsare och ingen “borde fatta…”

Jag har börjat fråga ofta “vad menar du?” eller säga öppet “Jag tolkade det såhär nu, stämmer det?” och de är en bra grej för att undvika missförstånd. Nu snurrade jag visst iväg från mitt huvudtopic om privata/personliga bloggar, men min poäng nånstans var ändå att vara öppen och ärlig och med glädje låta mig bli granskad och bedömd. Jag tänker att jag kanske kan inspirera någon till mindre jante & mer “här är jag take it or leave it”-attityd. Om det så bara är en enda så är det ju värt de

Förresten, tycker ni att det är viktigt att vara privat när man bloggar? Vad är too much? Tycker ni att öppenhet är inspirerande eller irriterande?

Personligt

Ätardagar för hetsätare & annat folk

24 September, 2012 15 Comments Written by Martina

Jag tänkte fortsätta på samma tema eftersom jag fick så bra respons på förra inlägget om hetsätning & sockerberoende.

En populär grej för alla som tränar och dietar är att lägga in en ätardag då och då, det brukar till och med rekomenderas för långsiktig viktnedgång. I teorin är det heltlogiskt. Man följer nån tråkig kålsoppa/nutrilett-diet och för att hålla motivationen uppe unnar man sig precis vad man vill en dag i veckan.För LCHF:are funkar detdock lite annorlunda och för hetsätare/frossare funkar det inte alls!

Om vi utgår från att vi är en vanlig, klassisk ‘bantare’ som håller nere med kalorierna på veckodagarna och ‘unnar sig’ lite extra på helgerna. Funkar det? Det kan funka, om man verkligen svälter sig under veckan & inte frossar under helgen. Oftast brukar den här metoden ge resultatet ”plus minus noll”.

Hur blir det för LCHF:aren då? Om vi utgår från att ‘ätardagen’ är helt LCHFgodkändär det dels ingen vits med den och dels ingen fara alls. Alla dagar är ätardagar! Det kommer inte hända något alls om vi vräker i oss en extra stek med kryddsmör för att det är lördag.  Om vi däremot ska kolhydratfuska, är det en helt annan femma! När vi LCHF:ar är vi oftast i ketos, kroppens glykogenlager är tomma & vi har ingen lagrad vätska i kroppen.

Plötsligt kommer det 3 hekto godis, vad händer? Varje gram kolhydrater binder 4g vätska och pang har vi ”gått upp” över 1 kilo! Vätskan sätter sig dessutom där vi brukar lagra in fett.Insulinhöjningen gör det möjligt för energin att lagras i fettväven dessutom, vilket den också gör för den som är känslig! Hur många dagar tar det att åtgärda misstaget? Det kan ta upp till en vecka, eftersom det kan vara riktigt tufft attkomma tillbaka till ketosen.

Även fast man slutar med kolhydraterna igen nästa dag, kanske man fortfarande äter tillräckligt med kalorier för att kroppen ska kunna hushålla med glykogendepån. Resultatet blir att vätskevikten inte ger sig! What to do? Snabbaste taktiken är en dags fasta (för den som har övervikt eller vill tappa fett), för er andra är det bara att fortsätta med den vanliga LCHF:en. Ingen skada är skedd egentligen, ur hälsosynpunkt alltså.

För frossaren då! Vad innebär en ätardag? Katastrof! Frossaren tänker ”nu jävlar ska jag äta!” & köper med sig allting som han varit det minsta sugen på utan att reflektera över mängden. Det finns ingen förmåga att avgöra huruvida det ens är
möjligt att sätta i sig allt. Ätardagen slutar i illamående och total matkoma där hela veckans diet är förstörd. Ja, man kan förstöra en hel veckas dietande och lite till, med bara en enda ätardag.

Kontentan?

  • Bantaren måste vara konsekvent & ha total kontroll över sitt ‘unnande’, bantaren kan unna sig en extra smörgås eller nått litet godis men inte mer.
  • LCHF:aren kan inte ‘unna’ sig kolhydrater om fettminskning står på schemat, det förtar ‘hela effekten & man måste ‘börja om’ gång på gång.
  • Frossaren kan inte ha ätardagar utan varje dag måste ha ett kontrollerat intag utan utsvävningar, överviktig eller ej. Här måste man ge signalen till hjärnan att mat äter man i första hand för att kunna träna & orka med sin vardag, inte för att fira, trösta, eller underhålla sig.

Det jag egentligen vill säga till er som frågar om ätardagar & ‘kolhydratfusk’ är följande: Ja, det förtar effekten av LCHF helt eller delvis. Ja, det tar tid att komma tillbaka från där man slutade senaste och ja, ätardagar är generellt en väldigt dålig idé & ett säkert sätt att rubba balansen. Detta gäller alltså planerade ätardagar, jag har inget emot att festa till det med tårta om man är bjuden på fest eller göra små undantag – det måste man!

Nå målen!

27 January, 2012 Leave a Comment Written by Martina

Det finns ett citat som lyder “varesig du tror att du kan, eller tror att du inte kan, så har du helt rätt!” och det är lika talande som det är sant! Allting handlar om mindset – din inställning! Jag ska inte hyckla – min inställning suger verkligen ibland och jag kan vara världens gnälligaste människa. “Åhh det kommer aldrig gååå… det är för svårt” “jag är för trög” “jag är för svag” “jag har inte tillräckligt med de eller de” osv och det har aldrig tagit mig någonstans och kommer inte ta dig framåt heller. Jag tycker att vi lägger gnällandet och ifrågasättandet på hyllan helt enkelt för det hjälper oss inte!

Så du har ett mål eller en önskan? Bra! Stoppa där för ett tag, jag vill inte höra några “men” för det är där du sätter käppar i hjulet för dig själv. Det spelar ingen roll vad som kommer efter “men” för det är bara ursäkter och inte riktiga anledningar. Kolla runtomkring dig, överallt genomför människor de mest fantastiska sakerna. Når sina mål och uppfyller sina drömmar. Det kan du också göra, oavsett hur dina förutsättningar ser ut kan du nå dit du vill! Jag är 100% säker.

Först, fråga dig själv varför du vill nå ditt mål. Ibland kan vi ha starka önskningar om något som vi verkligen inte har tänkt igenom. Har du någonsin hört talesättet “var försiktig med va du önskar dig, de kan slå in”? Det är en liten påminnelse om att de vi verkligen vill ha, eller de vi tror att vi vill ha plötsligt kan dyka upp rakt framför oss och då gäller det att känna sig själv tillräckligt bra för att veta vad man ska göra med de. Är du 100% säker på vad du vill ha och hur dina mål ser ut? Bra!

“Du kommer aldrig klara de!” sånhär kritik kan man få av de bästa av vänner och då är det såklart lätt att tro att det är sant. Det är de inte! Ingen känner dig bättre än dig själv och har du bestämt dig för något så kör, du kan ha oddsen emot dig men ingenting är omöjligt och då menar jag ingenting! Jag har fått höra att jag inte kommer klara det ena eller de andra från lärare eller andra auktoritetspersoner, så många gånger att det har blivit som en sport för mig att bevisa motsatsen. Och jag har vunnit – alla gånger!

Strategi är en viktig sak. Att ha en planering och en ungefärlig tidsplan. Det kan ibland vara lätt att tänka att man ska “ta det som det kommer” eller “göra sitt bästa” och det är väl bra men en bra planering är ännu bättre! Återigen ett vist ordspråk “misslyckas du med att planera, planerar du att misslyckas” en sanning med modifikation kanske, men jag följer den!

Självinsikt. Sokrates sa “känn dig själv” och han har rätt. Det är det viktigaste man kan göra! Om du vet om dina svagheter kan du planera in dem också! Det är mänskligt att göra misstag och ibland kanske man avviker från sin planering lite, men få då inte panik! Förlåt dig själv och gör bättre nästa dag.

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680