Inlägget innehåller reklam för min samarbetspartner Gutfeelinglabs (rabattkod, länkar & info hittas i separat, färgmarkerat avsnitt längst ned!)
Som du märker går temat kring livsstilsfaktorer som en lång röd tråd genom de senaste inläggen, och inte bara “vad” utan kanske främst “hur” vi ska kunna genomföra de förändringar som krävs för resultaten vi längtar efter. Som jag sagt många gånger innan är det sällan brist på information som gör att vi inte gör det vi “ska”, för nog har de allra flesta en vag spaning om att det kan vara vettigt att lägga sig i tid, äta lagad mat från grunden och kanske chilla med rökning och solariesolande (som några utstuderade exempel) men min senaste iakttagelse handlar inte om vad som är bra eller dåligt, utan om vikten på respektive livsstilsfaktor och hur vi kan bedöma det mer korrekt!
Ansatser med självbedräglig grund
Jag nämnde i några tidigare inlägg att jag loggat livsstilsfaktorer väldigt rigoröst hela 2022. Min mest omfattande loggning någonsin!
Dock hittade jag inte riktigt vad jag väntat mig utan vad som uppenbarade sig var att det fanns ett flertal faktorer (som inte loggades så himla noga) med större negativt inflytande än jag hade anat. Det skapade en kontrast mellan loggen och verkligheten, och framförallt lös mina förväntade resultat med sin frånvaro! Jag har sett fenomenet många gånger hos andra men… hos mig!? Ja, jag var då inte förskonad från att vikta positiva aktiviteter högre än de förtjänade och vice versa… jag förstod ju att någon typ av självbedrägeri hade ägt rum och började skriva lite diffust kring mina spaningar, men jag hade inte riktigt en bra formulering på det hela förrän nu!
Min besvärliga forskningsartikel som fick poletten att trilla ned!
Men så var det så att jag satt och kämpade mig halvt från vetten med mitt senaste dataset (i forskningen alltså) med den ena häftiga variabeln efter den andra, för att med större precision kunna observera riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. Allting såg helt perfekt ut och jag hade verkligen sett fram emot den här unika, minst sagt omfattande datan, med det besvärande problemet var att ingenting gick ihop!
Inte ens de mest förväntade eller etablerade sambanden gick att visa, trots att jag körde det ena mer avancerade testet efter det andra. Plottade variabel för variabel och insåg efter någon veckas frenetiskt plottande att variablerna hade långt ifrån samma “tyngd” och kanske inte hade kapaciteten att visa så mycket överhuvudtaget! Det är min arbetsteori i alla fall för en variabel kan ju vara otroligt värdefull medan en annan inte säger så mycket alls. Oavsett om det är sant i mitt dataset eller inte så finns i alla fall fenomenet i vår vardag och har ett (vad jag tror) stort genomslag!
Min spaning är att vikten (alltså själva värderingen) av våra olika livsstilsfaktorer spelar större roll än vanorna var för sig, för ingen gör allting rätt hela tiden, men vissa verkar komma undan och andra inte. Är det slump, tur eller har vissa en mer förlåtande eller oförlåtande genetik?
Vad väger en livsstilsvariabel?
Det är en väldigt bra fråga. Hur mycket chips kan man egentligen äta per gympass? Hur många glas vin eller sena nätter kommer man undan med om man trots allt sover ikapp ibland och äter sina jätte-braiga tillskott?
Det tråkiga svaret är att det beror väldigt mycket på grundförutsättningar som genetik, ålder, kön och summan av alla livsstilsfaktorer tillsammans med särskilt fokus på alla riskfaktorer. Det innebär att om du t.ex röker… ja den variabeln kommer tyvärr överskugga många friskfaktorer!
Cirkeldiagram lånad från följande artikel (länk)
Jag snodde det här cirkeldiagrammet mest för att det såg snyggt ut och verkade någorlunda vettigt. Jag har ärligt talat inte läst artikeln men det ser ut som att de viktar matvanor ganska tungt, tyngre än rökning och därefter högt blodtryck. Jag tror blodtrycksgrejen kan vara en varierande risk beroende på anledningen till det. Artärstelhet är värre än att ha någon natrium-kalium obalans, och det finns såklart fler exempel som påverkar blodtrycket liksom kolesterolet som också kan vara förhöjt av många anledningar som inte enbart är dåliga (till en viss gräns förstås!)
Statistik eller verklighet?
Det är dock viktigt att komma ihåg att sådana diagram som ovan är baserat på observerade samband i någon större grupp av människor i något land under några omständigheter (kallas för en kohort i forskningssammanhang) och det betyder att det absolut inte behöver representera dig överhuvudtaget.
Vi har alla olika (b.la genetiska) förutsättningar så självklart finns det de som kan röka 2 paket cigg om dagen och ändå bli 98 år gamla, precis som att det finns individer som inte kan äta en broccoli utan att blossa upp i en autoimmun kavalkad av besvärliga tillstånd!
5 punkter om att värdera & (förhoppningsvis) eliminera konsekvenserna av negativa livsstilsfaktorer!
1. Backtracka från resultaten!
Vad jag kom fram till var att det enda sättet att egentligen säga om vi viktar våra livsstilsfaktorer fel är att titta på resultaten och backtracka därifrån.
Om vi tränar och tränar och inte ser tillstymmelse till resultat… då måste något vara lite avigt, eller hur? Eller om vi mediterar varje dag och varken har sinnesro eller självinsikt… eller äter så nyttigt vi bara förmår och ändå inte mår ett dugg bättre. Då är det dags för lite ärlig självrannsakan… vad har vi för spöken i garderoben egentligen…? Är det ett stort och läskigt spöke som vi helst inte vill titta närmare på? Eller är det små, oskyldiga spöken, fast väldigt många av dem?
Jag är mer typen som har EN megagigantisk variabel med mer negativ tyngd än allt det positiva tillsammans och det är en trend som funnits med så länge jag kan minnas. Ett exempel från Chalmerstiden är att jag under en period ersatte sömn med socker och koffein, och sen sov i ett helt upplyst rum, både för att det var dag och för att jag var mörkrädd. Det låter ganska idiotiskt för att vara ett påhitt av en Chalmersstudent men jag har gjort en hel del idiotiska grejer, det verkar ha mer med omdöme att göra än intelligens (har jag hört, det är inte min officiella ursäkt! 😅)
2. Hur hög är motivationen till förändring?
Huruvida vi är redo att lösa problemet, vilket kan översättas till en slags motivationsvariabel, är nog en viktigare fråga än HUR vi löser det, för om det trots allt gynnar mig att plugga hela natten istället för att sova för att jag då klarar tentan och får mitt CSN… är jag verkligen motiverade till att typ… inte göra det? På riktigt liksom? Det är ju högst tveksamt om det saknas alternativ, och om jag har fått för mig att just nattplugg är det allra bästa, att sömn är nått jag kan hålla på med vid något annat tillfälle och alla runtomkring mig verkar ha lika dåliga vanor och normaliserar eländet!
Negativa faktorer har ju ofta ett gott syfte… även det mest destruktiva man kan komma på har uppstått som någon slags “lösning” någon gång, även om det kanske i slutändan blir mer av ett problem…
3. En kraftfull reality-check!
Ett bra knep jag lärt mig är att ta en dålig vana och rada upp de kortsiktiga fördelarna och de långsiktiga nackdelarna (jämte varandra) och sedan jämföra dessa två kolumner med en lista på vad vi värderar allra, allra högst!
Det är riktigt, riktigt kraftfullt även för en sak som typ jobbstress. Vi vet att det är jättedåligt att hålla på med överdriven jobbstress, men vi värderar den där hetsiga, mitt-i-natten-insatsen så himla högt för att det var en viktig deadline och allt det där, men om man zoomar ut lite så bleknar det liksom i jämförelse med kostnaden över tid.
Det är sådant man absolut INTE tänker på när man är 20 men som man MÅSTE tänka på om man är typ 40… som kvinna kommer hormonsystemet att säga ifrån om inte annat, antingen äggstockarna eller sköldkörteln om inte binjurarna brakar först. Stress är en grej man bara inte ska spela hasardspel med, men ÄNDÅ gör vi det… (eller jag gör ska jag säga, för jag hoppas att du som läser här tar kronisk stress på allvar!)
4. Lista alternativa beteenden
Beroende på vad ens negativa faktorer är så kan man titta på alternativen när man är redo för det. Det kommer att ta emot, för om man t.ex jobbar mindre så kan det bli så att man tjänar mindre, eller om man äter mindre så kan man bli hungrig eller vad det nu kan vara som inte är så önskvärt men som ändå behöver åtgärdas någon gång. Det är helt okej att ta hjälp om man inte kan klura ut vägen själv, man måste faktiskt inte lösa allting själv!
Jag kan säga att för egen del fick jag köra lite ärlig självrannsakan och erkänna att vissa vanor kanske inte är helt hållbara och behöver strykas helt. Mitt nervsystem är som jag nämnt tidigare lite väl “hooked” på stress och vill kicka på det, även om jag kan observera de negativa konsekvenserna av det.
Jag vet att många av er har samma “störning” (ursäkta ordvalet) men alltså arbetsnarkomaner, träningsnarkomaner, adrenalin-junkies osv som frivilligt utsätter sig för onödig belastning för någon slags “belöning” som i slutändan inte är värd så mycket. Det är problematiskt i ett samhälle som värderar prestation så otroligt högt, men titta bara på det växande antalet utbrända… det är ganska uppenbart att prestationstrenden kommer att behöva vända, även om det är svårt att förutspå när…
5. Radikal eliminering eller successiv ersättning?
Om de destruktiva vanorna grundar sig i ett beroende är det lite av en uppförsbacke att bara ersätta med något annat, men ingenting är omöjligt om man bibehåller sitt fokus, sin medvetenhet och påminner sig om den riktiga kostnaden. Vissa beteenden är ju tyvärr bara att dumpa rakt av (som mitt exempel med rökning) medan andra kanske kan få ha någon övergångsfas eller har en värdig ersättare?
Jag ber om ursäkt om jag upprepar mig lite kring det här ämnet men jag känner att det är en sån viktig kärnpunkt i vilken typ av “biohacking” man än vill göra. Det är viktigare än alla coola biohacks i världen för om vi ändå inte GÖR dem, vad är det då värt?
Forskningen jag ägnar mig åt är relaterad till livsstilssjukdomar, vilket betyder sjukdomar med stark koppling till livsstil (dvs dagliga vanor) snarare än genetisk predisposition. Det innebär att vi (rent teoretiskt i alla fall) har så mycket mer makt än vi tror, om vi bara förstår alla de där hur och varför-grejerna som jag själv försöker få grepp om, men jag är också medveten om (och har stor empati för) att allting inte faller sig så lätt rent praktiskt… det gör mig dock ännu mer intresserad av att hitta triggern (i brist på bättre ord) till en hållbar, positiv förändring hos både mig själv och andra! Det är först då riktigt coola förändringar kan äga rum!
Berätta gärna om dina tankar kring det här med att vikta livsstilsfaktorer, eller något annat du kommer på!
Jag läser, godkänner och svarar på alla kommentarer även om mitt fokus är på lite annat håll just nu, men kollar alltid och försöker svara nått bra så fort jag får tillfälle! 🙂
Reklam i samarbete med Gutfeelinglabs!
Har du läst ända hit kan du som är nyfiken på att testa din tarmflora stötta mitt arbete med b.la bloggen genom att ta del av min rabattkod NEXTLEVELGUT som ger 20% rabatt på alla produkter hos Gutfeelinglabs.se (inkl. SIBO-tillskottet GUTCLEAR som är framtaget genom mänskliga tester och fått bra respons av mina läsare!) All info finns hemsidan och det är ett svenskt forskningsföretag som jag själv gör tester hos regelbundet! Stabilt och bra med andra ord 🙂
Intressant artikel. Jag är inne i en kost-och tränings-period där jag vill träna med mesta möjliga frekvens, men med lägre intensitet och duration i varje pass, och jämföra utfallet på kondition, styrka och mående med att träna den klassiska “3-dagar-i-veckan”-träningen. Har också tankar på att gå över till varannan-dags-fasta men tror att det kan bli lite knepigt att behålla min vikt då. I vilket, det är som du säger lätt att ha kunskapen, men desto svårare att omsätta kunskap till handling och att det ska bestå över tiden, och det blir ännu svårare om man inte ser en direkt förbättring. Jag tror också att ens sociala omgivning spelar stor roll för ens förmåga att bibehålla rutiner. Inte lätt att sluta snusa om alla på jobbet viftar med sina snusdosor, inte lätt att motionera om det är social aktivitet med alkoholintag tillsammans med kollegor som finns som alternativ. Inte alltid lätt att hålla keto när chefen bjuder på tårta var fjärde dag för att någonting måste firas. Den sociala inverkan spelar stor, stor roll och att gå emot gruppen och även gå emot snabba belöningar i form av alkohol, socker och känsla av gemenskap är ju inte lätt.
Det är nog den biten jag kämpar med, när det kommer till att förändra och BIBEHÅLLA sunda livsstilsfaktorer, alltså det “sociala trycket”. Lättare om alla bara hade hoppat på mitt tåg och gjort exakt som jag 😀
Ja det finns ett begrepp för det “change and maintain” som verkligen inte är en lätt grej för ändra nått kan nästan alla göra men BIBEHÅLLA är en helt annan femma…
Ang. det sociala får man nog nästan vara på autistspektrumet för att inte påverkas av omgivningen på det sättet…😅✌
Just den där triggern du nämner i slutet av inlägget är jag också nyfiken på! Jag undrar om det är lite den triggern de är ute efter de som jobbar som NLP coacher, alltså neuro lingvistisk programmering 🤔
Om man skulle kombinera NLP och kanske t.o.m hypnos med goda kunskaper inom biohacking, personlig utveckling & livsstilsdesign generellt så tror jag man snabbt kunde vända sitt liv till en riktig succé om man lyckas att sluta falla för sitt eget bullshit 💪😊
Japp jag tror du har helt rätt, det hade varit coolt att testa!
Jag tycker den här ödmjuka inställningen till missbruk/dåliga vanor är väldigt fin. Den ger en djupare förståelse till varför man gör som man gör trots att man vet att det inte är bra, och i längden kanske också gör det lättare att bryta sig fri från destruktiva vanor? I alla fall känner jag så. Det är så härligt att inte slå på sig själv, utan i stället trösta sig själv, förklara för sig själv vad det är som händer i kropp och sinne när man faller, anledningen till att man faller, och sen försöka finna nya verktyg för bättre lösning.
Tack för fint input, Martina!
Tack för fin kommentar ❤
Min egen spaning är att vilka vanor som går att förändra och hur mycket de går att förändra beror på vilka vanor de grupper av människor man spenderar tid tillsammans med eller vars tillhörighet man söker finner acceptabla.
Enbart människor som är väldigt autistiska och inte bryr sig om vad andra tycker eller väldigt alpha i den meningen att de sätter värderingarna som gäller på ett ställe kan förändra vanor på ett sätt som inte omedelbart godkänns av de människor som utgör det sociala sammanhang i vilka de rör sig.
Mängden kvinnor som lever upp till beskrivningen ovan är få, om de ens finns, så för kvinnor gäller då att den viktigaste mannen i deras liv isf måste gå före och de kan följa efter eftersom mannens acceptans är viktigare än acceptans från de sociala kretsarna.
Undantagssituationer finns förstås, exempelvis när hälsan är så dålig att livsstilsförändringar är det enda återstående alternativet vilket gör att man befinner sig i en situation där man inte bryr sig om vad andra tycker.
Så, nu när jag har straffat ut mig fullständigt för att inte vara politiskt korrekt så jag kan jag ta ett exempel ur mitt eget liv.
Mina lunchvanor på jobbet är inte speciellt radikala, iaf inte jämfört med vad som ibland beskrivs här på bloggen eller man provat hemma, utan är begränsade till att eliminera näringsfattig mat.
Det innebär i praktiken att jag aldrig äter ris, potatis, spannmålsprodukter, grönsaker eller processade produkter som en del av lunchen.
Jag tror nästan varenda medarbetare vid det här laget har kommenterat min lunch, högljutt inför alla andra.. Allt från “Du lyxar till det” till “Grönsaker är så hälsosamma”.
En mindre autistisk person hade vid det här laget slutat avvika lunchmässigt och återgått till äta samma näringsfattiga lunch som de övriga bara för att finna social ro och acceptans.
Men, bibehåller man vanan trots det sociala trycket så kommer så småningom nyfikenheten från några trevande personer, men detta har alltså tagit många månader eller kanske upp emot ett år, iaf för mig.
Då börjar frågorna komma, “Vad gör du?”, “Varför gör du som du gör?”, “Jag ska nog också prova”, etc.
Hur lång tid det tar att förändra en vana på en hel arbetsplats är fortfarande oklart för mig, men vi pratar nog många år av enträget arbete där man själv inte får falla för det sociala trycket.
Jag önskar alla lycka till som försöker ändra på vanor som inte är socialt accepterade i era kretsar!
Jag kommer själva behöva det!
Haha du har inte alls straffat ut dig själv, jag uppskattar verkligen din insiktsfulla kommentar så tack för den! ❤ Tror du har helt rätt, många (framförallt kvinnor) har en slags hypersensibilitet för vad som är acceptabelt och inte och kan “fine-tune:a” det där, medan jag (lite aspig) blir som en elefant i en porslinsaffär i jämförelse 😅
Haha, kände direkt igen mig i detta “…precis som att det finns individer som inte kan äta en broccoli utan att blossa upp i en autoimmun kavalkad av besvärliga tillstånd!” 🙋😂
Men det blir bättre! LDN och strikt kost gör susen 🥳
Haha riktigt såååå illa är det tack och lov inte, men det är coolt att det blir bättre och extra coolt med LDN!!
Mitt bästa (eller snarare sämsta) självbedrägeri är att jag i stunden/perioden tror att jag kan göra hur mycket som helst om det är roliga grejer. Som att det liksom inte skulle gå att skratta sig in i väggen och som att stressen inte skulle vara skadlig om det inte finns depressiva inslag🙄
Hehe yes den är man skyldig till! 😅✌
Wow vilket insiktsfullt inlägg. Många poletter som trillar ner för egen del. Nu är jag motiverad att göra goda förändringar, tack! ❤
Nämen va roligt! Tack! 😀
Bra och viktigt inlägg.
Jag tycker att det är jättesvårt att komma ur prestationsdrivet. Genom att vara där slipper jag känna tomhet och känslan av att vara värdelös. Det blir en flykt från obehag och jag kan istället känna mig behövd och “duktig”.
Att vara i trygghet och lugn ger en rastlöshet och det är lätt att ge efter från andra kickar som t.ex. kolhydrater/socker för att få ett konstlat lugn. Hela livet blir en kamp som tar enormt på krafterna.
Jag övar och testar och det går åt rätt håll.
Tack.
Hehe japp prestationsjunkies… en hopplös grupp stressknarkare som avskyr lugnt och ledigt… håller också på att vänja mig vid det där. Svårt med min personlighet men övning ger väl färdighet antar jag…
Det handlar också om att bli van vid att drivas av oxytocin istället för dopamin som belöningshormon, så det är mycket av en omställning på det sättet.
Jag tycker att riskfaktorer blir extremt missvisande när man blandar äkta faktorer och faktorer som i sin tur beror på livsstilsfaktorer. Till exempel påverkar diet, rökning och rörelse högt blodtryck, BMI, blodsocker och kolesterol.
Stress finns inte ens med i diagrammet.
Ett annat stort problem är att alla observationsstudier görs på en population som redan är sjuk. T.ex är 98% av befolkningen i USA metabolt sjuka eller på väg dig. Hur ska man kunna hitta vad som är bra från det datat?
Ja det är väldigt bra poänger alltihop, det blir en enda soppa men det är ju så man gör dessa studier… vad föreslår du? En stor grupp friska, frivilliga för att få ut optimala värden?