Om det här med barn

Inläggstips från Paula: Att inte vilja skaffa barn som kvinna, samt folk som ångrat sig att de skaffat barn. Tycker det är jätteintressant, för min spontana känsla är att det verkar väldigt jobbigt, och jag är inte intresserad av barn. Men sedan så vittnar ju en del om att de “ändrade” en sån åsikt när de väl skaffat barn. Plus att jag tänker att det inte är omöjligt att det kan finnas någonting i (de flesta) människors biologi som gör att man känner en stor tillfredsställelse av det… eftersom det handlar om att arten ska fortleva..

*Triggervarning* Martina babblar om känsligt ämne *

Jag brukar inte skriva om barn men det är ju ett ämne som rör lifestyledesign, så jag tänkte prata lite om det. Lifestyledesign handlar om att designa sitt eget liv, för att uppnå det man vill ha och bli maximalt lycklig. Barn är något som många skaffar för att öka denna livslyckan, ett långtidsprojekt och en investering för framtiden med potentiell avkastning (barnbarn). Jag vet att många svär vid att barnen är det bästa som hänt dem, och jag betvivlar inte detta men ju äldre jag blir ju mer övertygad blir jag att det inte skulle vara sant för mig.

Jag känner mig hyffsat övertygad om att barn inte hade bidragit till min lyckonivå. Inte ens vuxna barn. Det känns som en stress och belastning framför allting annat, vilket tyvärr är min tråkiga iakttagelse av familjer. Inte alla familjer, men många! Min inställning är att det här livet är för mig, jag ska ha huvudrollen i mitt eget liv och vad jag prioriterar över precis allting annat är FRIHET. Jag måste vara fri att kunna göra vad jag vill, när jag vill och har väldigt svårt för att ta hänsyn till andra. Kompromisslös.

“Men tänk om du ångrar dig?”

Personligen föredrar jag att ångra att jag inte skaffat barn, hellre än att ångra att jag skaffade barn jag inte ville ha. Det här beror säkert på min aviga och partiska inställning men jag har träffat flera föräldrar som har ångrat sina barn, även om jag förstår att det antagligen är ovanligt. Vi får hoppas att det är ovanligt! Anledningen till att de här personerna ångrade sina barn hade ingenting med barnen att göra, de gillar sina barn som personer men om de hade fått göra om hade de valt att inte skaffa dem. Det beror på att deras livssituation förändrades till det negativa, och att de känner att de inte kan leva “sitt” liv. För vissa innebär den känslan ett oerhört lidande, och jag vet att det skulle göra det för mig också.

“Ska du sitta där ensam på hemmet sen”

En del skaffar barn som en försäkring för framtiden. Att ha någon som kommer och hälsar på på hemmet sen, och det är för mig den värsta och mest ologiska anledningen som finns. Mina bästa relationer är valda i vuxen ålder, och det kommer att fortsätta vara så. När jag är 100 bast hoppas jag ha goda vänner i alla åldrar, för jag kan inte tänka mig något värre än att ha barnbarn som hälsar på mig av ren förpliktelse.

Att vara ensam är heller inget problem för mig. Äldre personer i Sverige är ensamma för att de inte har tagit ansvar för sitt sociala liv, i andra kulturer är det mycket bättre ställt på den fronten.

Vad gör man om man inte har barn?

Att ha barn ställer mycket högre krav på ens partner och karriär.

Om man inte ska ha en familj får man se till att ha sjukt intressanta grejer för sig och en riktig kalaspartner som är med på noterna. Att sitta i soffan och titta på TV efter en dag på sitt 9-5 jobb är inget alternativ, i den situationen kan jag bara se att barn förgyller tillvaron. För de som däremot bygger på sitt imperium och slängde ut sin TV för 15 år sedan, de behöver varken partner eller barn.

För mig är det viktigt att vara så otroligt nöjd med mitt liv att jag kan köra solo ride until I die utan att vantrivas en minut. 

“Den biologiska klockan”

Är en social konstruktion. Jag tror inte att våra äggstockar vet hur många ägg de har och triggar igång någon slags barn-panik. Däremot tror jag att många kan känna att det är dags att fortplanta sig av ålderskäl och för att deras värderingar förändras, men också på grund av ovanstående anledningar; 1) rädsla för att ånga sig 2) rädsla för att sitta ensam på hemmet.

Kvinnliga förebilder utan barn

Sista punkten som göder min övertygelse om ett barnfritt liv är mina kvinnliga förebilder (som jag inte kommer att hänga ut här) som är 15-30 år äldre än mig och valt att inte skaffa barn. Jag kan se hur de är väldigt tillfreds med sig själva och genuint lyckliga av att bara ha VALDA relationer i sitt liv, och det är inspirerande för mig. Det kanske inte finns någon stark korrelation här men upplever att de är mycket “yngre”, piggare och mer drivna än sina jämnåriga som lagt tid på familjen. Framförallt har de otroligt mycket mer pengar, men det är nog en faktor av andra livsval förstås.

Summa summarum

Det känns skönt att bli mer säker i stora frågor som det här med familj och barn. När jag genom meditation kom på att det verkligen är såhär jag känner släppte en stor sten från mitt hjärta. Jag upplever att många kvinnor som hänger här går och frågar sig själva “vill jag verkligen ha barn” och jag hoppas att mitt inlägg kan ge lite mer självförtroende åt något håll. Kom ihåg att du inte måste bara för att du råkar ha en livmoder 😉

Man behöver heller inte sterilisera sig eller något sånt, jag använder själv Billingsmetoden och känner mig väldigt säker på den. Self awareness är grejen, både när det kommer till fysiologiska fenomen och psykologiska!