Hur min forskning har påverkat mig

Bild från när jag föreläste i Norge

Att börja doktorera är det bästa jag gjort!

Jag känner att jag har blivit så mycket bättre sedan jag började forska själv, och att jag får chansen att jobba med mina negativa egenskaper som jag redan hade börjat jobba med. En grej är till exempel att jag kan vara väldigt tvärsäker på saker och ting, och det har luckrats upp lite de senaste åren men nu som doktorand har jag fått lov att ta bort den egenheten helt och hållet. Jag vet ju att jag inte vet så mycket egentligen, det är bara hur jag uttrycker mig. Jag förstår inte alltid hur det låter.

Mer noga och ännu mer experimentell

Hur man uttrycker sig är extremt viktigt och jag har börjat bli ännu mer noga med orden. Jag märker det nu när jag skriver på en ny bok att jag har mer disclaimers än någonsin och det känns bra, för jag vill verkligen att människor ska förstå mig och undvika missförstånd.

En annan sak är att jag börjat experimentera mer vilt sedan jag började doktorera. Jag går mer all in i biohacking-livet och är noggrannare med att dokumentera och göra seriösa N=1 experiment som är noga uttänkta. Det känns som att jag får ut mer av den här livsstilen nu.

Öppensinnad till max

Om jag var open minded innan så är det ingenting mot nu. Bara för att mitt universitet och mina handledare har lite åsikter som är triggers för mig, så måste jag jobba med mina “beliefs” kring saker hela tiden. Jag måste inse att det inte måste vara som jag tror, eller som jag tror att jag vet, det kan vara på något helt annat sätt. Det känns som jag är lite mer ödmjuk inför andra åsikter, jag tror det i alla fall!

Så summa summarum tror jag att information och inspiration från mig är lite bättre nu än innan, och kommer att fortsätta att bli ännu bättre! 🙂