Behöver hjälp i bloggtorkan

Jag har 4 ämnen som jag så hett önskar att du utvecklar. Det är högt och lågt. Förlåt i förväg för den för långa texten 🙂 :

1. Skillnaden mellan bra och dåligt tillväxthormon. När man läser om periodisk fasta kan man se att det är jättebra för det sänker tillväxthomoner och det är bra eftersom de är cancer-relaterade. I nästa mening är det jättebra just för att det HÖJER tillväxthormonet så att cellerna kan repareras (anti-ageing, anti-cancer?) och muskeltillväxten får en boost. Jag fattar så mycket att det rör sig om IGF resp HGH, men de är ju korrelerade och produkter av varandra. Är det både bra och dåligt – red ut, snälla? Vid googling hamnar man mest på muskelbyggar-sidor, där diskussionen mest handlar om vilket av dessa hormon som är bäst för muskeltillväxt, men jag är ju mest intresserad av hälsoeffekterna…

2. Exogena ketoner – kan de inte orsaka ketoacidos om man intar dessa samtidigt som man har högt blodsocker? Kan det inte vara livsfarligt? Är det inte bäst med endogena ketoner, då man trots allt säkert vet (om man inte har diabetes typ-1) att högt ketonvärde då implicit måste innebära lågt blodsocker? Eller?

3. Hår och naglar – kan man bättra på redan utväxta (döda, icke-aktiva) celler? Jag hör hela tiden nej, man kan inte göra något åt redan utväxta naglar. Det är dock så konstigt, för HELA nageln blev så mycket finare på sommaren när solen tittade fram (nu för tiden när jag tar D-vitamin året om är det ingen skilnad 🙂 ). Jag undrar mest om hår och naglar kan växa i “lager” eller vad det är som gör att trasiga naglar som redan är utväxta blir finare av D-vitamin?

4. Vegomyten – har du läst den? Jag var veg i många år – INTE av hälsoskäl, utan av moraliska skäl. Jag kände att det inte var nån hälsokur för mej direkt, men jag var beredd att offra min hälsa för djuren. Idag har jag bytt uppfattniing om vad som är moraliskt gångbart. Jag kanske inte är beredd att offra min hälsa för djur och miljö (jag har ju redan gjort det), men jag har fortfarande en moralisk aspekt på hela mitt leverne – min egen överlevnad ska kosta så lite lidande som möjligt. Veganer klassar ofta mat genom “deaths per calory” – alltså hur många själar har fått sätta livet till för maten du har på din tallrik. Boken visar hur industriella odlingar med monokulturer orsakar långt många fler djurs död, än vildfångad mat (djur) och/eller gräsbetad boskap. Tänker du i dessa banor? Vi är så frånkopplade naturen idag att vi mest tänker på de synliga, fina djuren som redan finns, och som väcker vår medkänsla. Författarens poäng är ju att monokulturerna och jordbruket har tagit död på så många djur och arter, sådana som inte är direkt gulliga eller syns, eller ens har fötts på grund av att hela arten eller kolonin blev utrotad och/eller undanskuffad. Det är ju svårt att räkna med en död själ som aldrig ens hann födas, men den SKULLE ha fötts om vi inte hade brukat jorden på ett så skadligt sätt. Med min nya moral tycker jag att man ska äta HELA djuret. Jag tänker ofta att här har ett djur dött för att vi ska kunna äta det, då måste vi hedra djuret genom att äta allt. Jag kan bli tokig på slöseri med mat och det kan gälla något så oskyldigt som att folk häller av flottet från bacon – herregud varför häller du bort fettet som djuret har skapat! Du missar mättande kalorier som du sen kommer att ta från andra källor (kanske ris eller pasta – vars odlingar förstör så mycket jord!) – onödigt och respektlöst! Du har skrivit i nåt inlägg att du ville äta mindre animaliskt – kan du inte utveckla hur du tänker och om du har tänkt i ovanstående banor?