Att ta sina känslor på allvar

Många föräldrar tröstar sina barn genom att ogiltigförklara barnets känslor. Ett exempel är när ett litet barn ramlar och slår sig och börjar gråta hysteriskt. Föräldrarna tycker såklart att det är en överreaktion och tröstar barnet med att säga att det inte ska vara ledset, inget har hänt, det blev inte ens en liten skråma! Andra föräldrar säger till barnet vad de ska känna, eller vad det känner trots att det inte motsvarar de känslorna som uttrycks (ilska, sorg, smärta eller något annat starkt negativt).

Tredje exemplet är barn som får höra att de ska vara tacksamma för saker som de inte alls är tacksamma för. “Var nu tacksam för din fina cykel!” eller “Var tacksam för att du har mat på bordet, i andra delar av världen svälter barnen!”

Vad ger det här för resultat på lång sikt – som vuxen?

2 saker som jag ser återkommande hos nästan alla och det är:

1. Många tar inte sina känslor på allvar och panikångest är ett så klockrent exempel på det. Kroppen och hjärnan bara skriker i panik men den drabbade, samhället, närstående och sjukvården säger “Nej det här är helt irrationellt, ta den här medicinen så blir allting bra igen för du ska inte känna det du känner”
2. Många är tacksamma för saker som de inte borde vara tacksamma för överhuvudtaget! Ett exempel på det är när man är “tacksam” för att man har ett jobb medan andra går arbetslösa, trots att man H A T A R sitt jobb. “Jo men jag får väl ändå vara tacksam…. jag har ju trots allt ett jobb och det har ju inte Pia-Stina…”

Känslor – det viktigaste vi har!
Som känslomänniska (INFJ) har jag alltid haft ett stort spektrum av känslor varav kanske 10% av dessa känslor är “okej” enligt samhället att känna och resterande kan jag säkert få någon medicin utskriven för.

Visst man kan medicinera och må väldigt bra inom det smala spann som är okej, och det fungerar jättefint men på bekostnad av hela sin person och autenticitet. 

Även starka känslor måste få vara okej och levas ut i sin fulla magnitud utan att tystas ned. Jag lovar att en panikångestattack inte hade blivit långlivad då, för någonting har triggat den reaktionen – det är inte “all in your mind” det är en signal inifrån, som ska tas på allvar. Jag vet många som lever med en inre diktator som dikterar vilka känslor som är okej och inte, som säger “nej, ta det lugnt nu, så känner du inte alls!” “Nej så är de inte!”

Acceptera ALLA känslor hur icke-okej de än är. Testa det!

Tacksamhet
Jag vet att många kanske inte håller med här men min tro är att det verkligen inte finns några gränser kring vad vi kan åstadkomma och hur bra vi kan må. Många självkänslaövningar går ut på att rikta sitt tack mot allting man är tacksam för – och här får man se upp med en grej: När man börjar skriva/tänka/säga “tack för att Per-Arne är ihop med mig” (när man stör ihjäl sig på Per-Arne) eller “Tack för att jag bor så fint” (när man bor i en vidrig kaosröra som man hatar) det hjälper inte för fem öre.

Ett bättre sätt!
Bättre är då att under hela dagen lägga sitt fokus på saker som man tycker om och uppskattar. Ett exempel på de är: “Åh jag tycker verkligen om när Lena har satt på kaffet före jag hinner göra det!” eller “Tack för att jag slapp regnet, jag uppskattar Sverige när det är sånthär fint väder” alltså små saker, fast kontinueligt och hela tiden. För min del hjälper det mig att hålla ett väldigt positivt fokus hela dagen.

Jag gör även samma sak med människor – letar efter saker jag gillar med dom och fokuserar på det. Det var faktiskt Mattias som lärde mig de, jag tänkte när jag träffade honom “Men herreguuuuud människa hur kan du ens vara så himla positiv heeeela tiden!? Tänker du aldrig något elakt om någon?” och nu har jag adopterat de mind-settet, connectar bättre med andra människor, stör mig mindre på olikheter och hittar snabbare minsta gemensamma nämnare.

Ärlighet och självrespekt
Jag tror att det har med ärlighet och självrespekt att göra, eller kärlek till sig själv. Nu jobbar jag varje dag på att känna in mina känslor, låta dom vara där och om jag känner något kring en person så försöker jag ta upp det med den personen utan att anklaga. Det är inte lätt och jag gör misstag hela tiden, men kommer framåt och övar på att älska mig själv och sprida positiv energi till mig själv och andra.