Mitt lite ‘elaka’ inlägg om Dave Asprey fick mycket uppmärksamhet och det var många som gått i samma tankar som mig. För de som inte känner till Dave är det såklart taskigt att kalla någon för vrak, men då får man komma ihåg att han omsätter 100 miljoner om året på ‘föryngrande’ produkter och är känd för att ha lagt ca 7 miljoner på att ‘hacka’ sig själv. Då förväntar man sig lite mer än att en 43-åring ska se ut som en… 45-55 åring? Vissa tyckte han såg ut som en 60-åring men nä… så långt ska vi inte dra det, men jag vet 60-åringar som är fräschare. Helt klart!
Tröttnar och ifrågasätter ‘biohacking’
Den senaste tiden har jag börjat fundera kring vad biohacking verkligen innebär och vad det innebär för mig. För två månader sedan skrev jag ett inlägg om slow hacking, ‘quick fix’ vs ‘flit och systematik’ och tryckte på hur viktigt det är att satsa på förändring i grunden.
Gör man verkligen det med biohacking? Eller är det olika short cuts?
Både ja och nej skulle jag säga för vissa hacks är riktigt coola, men sen blir det mer av en livsstil. Nu vill jag till exempel bara leva så naturligt jag kan, ren mat, träning, meditation, bra rutiner och bra sömn. Hur mycket hacking är det på en skala?
Sen kan jag tycka att det finns väldigt få personer i biohacking communityt som gör något coolt som är relaterat till hackingen. Teemu startade sitt första företag som 16 åring och verkar vara något slags finskt universalgeni. Sergej har sin ryska resebusiness som drar in hundratals miljoner, Dave har sitt kaffeimperium, Ben Greenfield är en mänsklig maskin i klass med Colting. Vem har vi mer?
Siim som kan allt om keto… Pretty boy Lugavere?
De är väl de kända va?
När jag delade mina tankar på instagram var det många som verkade känna likadant. Lite trötta på biohacking, många som kränger kosttillskott och liksom inte har så mycket riktigt att komma med. Det är raka motsatsen mot mig som bara vill go deep inom allting, göra djupgående bestående förändringar. Ändra min personlighet till att bli den jag vill vara och den som är kompetent nog att uppnå mina långsiktiga mål. Mina mål som löper över decennier.
Är biohacking för grunt?
Kaffelavemang, gula brillor, ketos, meditation och att överleva på olika blad i skogen är coolt, kallterapi, wim hof andning och smart träning likaså men har vi nått toppen nu? När jag var på Biohacker Summit i SF 2015 var det mycket nytt och coolt och det som funkade då funkar nu och det har inte kommit något nytt sedan dess. Bara tillskott, olika stimulanter har blivit stort och psykadeliska droger i mikro och makrodoser för de som känner sig lite mer vågade. Fast det var ju inne redan på 60-talet så det nya är väl egentligen ayahuasca retreats och kommersialiseringen av det.
Både keto och biohacking är bra verktyg men jag känner att det saknas både ett djupare tänk och ett mer långsiktigt tänk. Vad skulle man kunna kalla det istället? Någon föreslog biohealing, vad tycker du om det? Livsstilsoptimering kanske?
Hur går dina tankar kring biohacking? 🙂