Hej! 👋 Jag skriver numera om andra saker än livsstilsoptimering/biohacking, men de inläggen finns kvar här på bloggen. Fokuserar alltså mindre på prestation & mer på livskvalité i största allmänhet. Delar lite tankar om det när jag får feeling! 🤓

Sötningsmedel: aspartam, sukralos och stevia

20 December, 2018 27 Comments Written by Martina

Kalori- och fetträdsla ger kemikaliebomber och det är ett stort problem i det moderna samhället idag. Många äter hellre en ‘chemical shitstorm’ än naturlig, artegen föda bara för att den innehåller mindre kalorier. När jag skriver om näring och anti-näring ser jag också att många inte har en aning om att det finns ämnen i mat som blockerar upptag av vitaminer och mineraler, eller att det finns vanligt förekommande ingredienser som river hål på tarmslemhinnan. Det gäller inte sötningsmedel, de är ‘bara’ neurotoxiska och förändrar tarmfloran, men här är några andra (mindre bra) effekter:

    1. Håller smakpreferenserna kvar på sött.
      Du får svårare att känna den naturliga sötman som finns i till exempel bär. Andra smaker blir också förvrängda, du börjar tycka att saker är sura som inte alls är det och så vidare.
    2. Om du dricker cola zero eller light läsk till maten äter du mer än om du hade druckit vatten. De söta skapar hela tiden ett sug efter något mer och gör det svårare för hjärnan att känna in när du är mätt.
    3. Du blir hungrig!
      Eftersom många sötningsmedel höjer insulinet lite sjunker blodsockret även om du lowcarbar. Det ger signal till hjärnan att det är dags att äta, fast att det kanske inte alls är det.
    4. Du får oförklarligt sötsug
      Söt smak ger söt saliv så du driver ditt eget sockersug med sötningsmedel och allting som smakar sött. Även mörk choklad ger den här effekten, låt bli all icke-mat om du har problem med starkt sug.

Relaterade inlägg:

Mitt föredragna sötningsmedel är stevia för det blir inte lika sött som de andra och de går inte att överdosera. Dock är det inget som ska användas varje dag, håll det till ett minimum om du vill bli av med sötsug och gå ned i vikt.

Kost & Hälsa, sötningsmedel
, , , , ,

Är kritik dödligt?

18 December, 2018 32 Comments Written by Martina

Jag såg en video av Therese Lindgren häromdagen, och för er som inte känner igen namnet så är det Sveriges största kvinnliga Youtuber med cirka 800 000 prenumeranter. Hon har gjort sig känd genom smink- och modevideos som boostas av väldigt politiskt korrekta, rätt-i-tiden-åsikter tillsammans med en älskvärd personlighet och ett vackert yttre. Jag gillar Therese Lindgren och tycker att hon är väldigt harmonisk att titta på, och också väldigt intressant att se hur hon brottas med vad hon kan uttrycka för åsikter och inte för att minimera mängden kritik.

Är kritik dödligt?

Det var den här frågan jag ställde mig förra veckan när jag funderade över det minskade intresset i Sverige över att uttrycka åsikter. Folk är bara tysta. När jag sedan såg Therese video där hon berättade att det var jättejobbigt med kritiken hon får, och att hon nu inte kan uttrycka någonting alls, så insåg jag hur illa det är. Jag har en längre tid sett att det går mer emot att man inte ens får ta upp eller nämna vissa fenomen, inte skämta, inte ventilera utan bara locket på.

Är inte det ganska läskigt?

Oliktänkande ska likformas

Det känns som en väldigt svensk grej att om någon “har fel” så måste den personen antingen tuktas eller tystas, trots att det inte spelar någon roll. En fel åsikt är en åsikt som skiljer sig från PK-normen, och det finns inget utrymme för den. Det här gör att människor slutar uttrycka nya idéer, av rädsla för den sociala bestraffningen.

Varför måste alla tycka samma? 

För mig är det inte alls ett problem om någon inte tycker samma som mig. Min bästa kompis sedan 15 år tillbaka har ofta en annorlunda världsuppfattning än mig och tycker att jag är konspiratorisk, men det gör ingenting. Jag kan säga att jag tycker han har helt fel och är helt knäpp och det är no hard feelings, för varför skulle det?

Vi gillar ju varandra oavsett åsikter, bortanför rätt och fel och även om han skulle göra något jag tar helt avstånd ifrån skulle jag ändå vara på hans sida. Det verkar dock som ett ovanligt sätt att fungera på eftersom “fel åsikt” verkligen kan make it or break it när det kommer till relationer. 

Måste det verkligen vara så?

 

Personligt, Powerthinking
, ,

Uppdaterad Magnesiumguide

15 December, 2018 62 Comments Written by Martina
Innehåller köplänkar till Bodystore & Shopping4net

Mitt mest populära inlägg handlar om Magnesium och är uppe i nästan 300 kommentarer. Jag kände därför att det var dags att skriva ett nytt med bättre och mer uppdaterad information och lite nya länkar.

Rune Eliasson är läkaren och forskaren som har studerat den här mineralen i många år och delar av informationen här kommer från en intervju med honom gjord av min chefredaktör Bo Zackrisson. 

Magnesium förekommer i alla djurceller och ingår i mer än 300 viktiga enzymreaktioner. Mineralen är oerhört viktig för energiomsättningen och för immunförsvaret, benstommen och emaljens hållfasthet samt nervsystemet. Trots att magnesium är den fjärde mest förekommande mineralen hos människor (tillsammans med natrium, kalium och kalcium) så står det oerhört lite om magnesium i läkarböckerna. Därför vet de flesta läkare inte hur viktig den är, och vad den kan göra för hälsan. 

50% av magnesiumet vi har sitter i skelettet och 49% finns inne i cellerna och resterande i blodplasman, men det ger inget att mäta magnesiumnivån i blodet för den hålls väldigt konstant. Låga magnesiumvärden i blod betyder att kroppen lakat ur skelettalt- och intracellulärt magnesium, vilket ger stora konsekvenser på hälsan. 

Hur man mäter magnesium

För att mäta magnesiumhalten i kroppen måste man samla urin under 1 dygn och mäta halten i urinen. Den ska vara låg. Sedan tillsätter man magnesium i 2 dygn och gör en ny mätning och om nivån i urinen är hög har kroppen tillräckligt med magnesium. Är den låg så har man brist. 

Symptom på magnesiumbrist

  • Håglöshet, diffus huvudvärk, muskelkramper i underbenen, oregelbunden hjärtverksamhet och nedsatt immunförsvar. 
  • Grav magnesiumbrist kan ge personlighetsstörningar, kognitiva problem, ökad risk för benskörhet, svag tandemalj och diabetes eftersom glukosmetabolismen blir störd. 

Varför man får magnesiumbrist 

Vanligast nuförtiden är att man äter mycket icke-mat full av antinutrienter som binder till viktiga mineraler så att de hamnar i toalettstolen istället för i kroppen. Tarmsjukdomar som inflammerade tarmar försämrar upptaget liksom insulinresistens som ger en ökad utsöndring av mineraler. 

Köp rätt magnesium – Om biotillgänglighet 

Rune Eliasson avråder starkt från -oxid, -hydroxid och -karbonat, och rekommenderar istället -laktat och -citrat. 

Jag upplever att även magnesiumtaurat fungerar otroligt bra och läser man artiklar om den så ska den vara bäst för hjärthälsan och funka för personer som lider av extraslag, hög puls eller oregelbunden puls. Jag har även fått bra resultat av magnesiumoxiden även om Rune avråder från den. Det kanske var placebo. 

Rekommenderade produkter och köplänkar: Istället för att rekommendera massa olika har jag valt ut tre som jag tycker håller måttet:

  • Bodystore Vitaprana 
    Bodystores egna märke kostar 99kr och är högdoserat magnesiumcitrat på 250mg, det har även fått bra recensioner.
  • Thorne citrat/malat 
    Lite dyrare från Thorne 183kr för 90 kapslar på 135mg men innehåller då också malat som jag personligen tycker är en jättebra magnesiumtyp.
  • Solarays Biomagnesium 
    Solaray är ett gammalt favoritmärke som jag använde mycket tidigare. Här får man 90st 400mg för 135kr.

Alla tre har fått bra recensioner och jag gillar märkena så de har definitivt min okej-stämpel i alla fall 🙂

 

Biohacking, Biokemi

Vuxna som inte gör någonting

12 December, 2018 62 Comments Written by Martina

För första gången på hur många år som helst så har jag läst lite skönlitteratur – Gangsterprinsessan av Helen Stommel Olsson. Den är baserad på en verklig berättelse om en ung tjej som växte upp i Bergsjön och kom att bli en av Göteborgs mest respekterade drug dealers.

Historien börjar när Sara som huvudpersonen heter är 7 år och ska gå till skolan för första gången och allting blir helt fel, för det är då hon inser att hennes familj inte är som andra familjer. Mamma och pappa är tysta narkomaner. De jobbar och betalar hyran, har inga betalningsanmärkningar men alla pengar går till alkohol, hasch och amfetamin och deras dåliga mående går ut över barnen. Sara blir misshandlad både hemma och i skolan, mobbad för att hon väcker uppmärksamhet med sina smutsiga, begagnade kläder och flottiga hår.

Vuxna som inte gör någonting

Vad jag reagerar på i boken som jag känner igen från verkligheten är alla vuxna som inte gör någonting. Läraren som ser allting men vänder ryggen till, grannarna som står i sina köksfönster och tänker att “Oj nu har han nog slagit ihjäl henne” och inte ens ringer polisen för de vill inte “blanda sig i”. Vuxna människor som aldrig någonsin frågar “hur är det?”

Har du också varit med om det här? Min enkla fråga är varför?

Varför gör ingen något?

Jag minns själv när jag var liten och mobbning ignorerades totalt från de vuxnas sida, eller skojades bort. Är de vuxna rädda för 8 åringar? För deras föräldrar? Jag minns en gång när jag klamrade mig fast vid min lärares ben och vädjade om hjälp för att en av klassens killar inte ville sluta sparka mig. Det gjorde såååå ont för han sparkade allt han hade på mina smalben medan jag satt som en koala på min lärare som bara skrattade. Jag kände mig så otroligt hjälplös.

En annan gång blev jag jagad av en 4 år äldre kille varv efter varv runt fritids. Han var beväpnad med en plastkniv och var oerhört aggressiv och jag bankade desperat på dörren till fritidshuset. Vädjade för mitt liv att bli insläppt och fröknarna bara skrattade… “Brinner det eller? Brinner det?”

Och kom inte och säg att vuxna inte ser eller inte fattar för man ser DIREKT vad som händer. Barn är mer eller mindre genomskinliga när det kommer till känslor och uttryck.

Civilkurage

Det har hänt flera gånger att jag har varit den enda som har stoppat bråk eller gått emellan. Trots att jag aldrig är störst eller tuffast, men jag bara KAN inte vända ryggen och låtsas att jag inte ser.

För något år sedan var jag på en takterrass och drack drinkar när jag såg ett gäng på 5-6 killar terrorisera en tjej som var hur full som helst. Hon kunde verkligen inte ta vara på sig och de bara skrattade och gjorde sig löjliga över henne, trakasserade sexuellt, och jag kände direkt att det här kunde sluta väldigt illa. Utan att känna minsta rädsla (du vet ju vilken scenskräck jag har i vanliga fall) bad jag killarna sluta med en gång, och plötsligt hade jag deras uppmärksamhet. De började hota mig, men jag var bara helt svart i blicken när jag bad dem att hålla käften och sluta bete sig som totala idioter. Det funkade och en av killarna hjälpte istället tjejen att ringa sin kompis så hon kunde bli hämtad.

Ingen annan reagerade. 

Jag har massor av sådana här historier, över lång tid såklart. Jag är ju mest hemma, men drar mig ärligt talat inte för att slåss om situationen kräver det och ingen annan reagerar. Hur kan människor leva med sig själva om det ser att något pågår men aktivt väljer att inte göra något?

Att inte välja är också ett val, som min filosofilärare alltid sa. 

Personligt, Powerthinking
, ,

Mat är politiskt

11 December, 2018 128 Comments Written by Martina

Mat är politiskt
En politiskt korrekt måltid

Det var jobbigt att blogga om lågkolhydratkost för 6-8 år sedan, särskilt med betoning på fett som jag gjorde. Min bok Fettfrälst kom ut många år före sin tid, och sågs inte med blida ögon. Äta fett!? Den här bruden är ju mer än lovligt rubbad!

Att frångå grönsakshysterin och fokusera mer på animaliskt protein och animaliska fetter, inte trodde jag att det skulle vara en sån vattendelare. Folk blir mer eller mindre skogstokiga av det ärligt talat. Att skämtsamt skoja om grönsaker som något mindre hälsosamt… gör det inte! Just nu är det i nivå med att vara nazist med tanke på hur åsiktskorridoren smalnar av allt mer.

Mat är politiskt

Du känner ju mig, jag gillar att trycka på lite knappar och vara ‘out there’ för att få människor att tänka själva och börja reflektera. Hade jag vetat, eller snarare om jag hade FATTAT att mat är politiskt så hade jag nog inte gjort det. Jag vill inte vara politiskt och jag undviker systematiskt allting annat som har med politik att göra, vägrar svara vad jag röstar på och sånt.

Nu kände jag dock för några veckor sedan att jag ville gå ut hårt i den kostpolitiska svängen för att nå ‘mig själv’ mer eller mindre. Alla som är ‘mig’ för 15-20 år sedan, kvinnor som har sån otrolig kraft och så mycket att ge världen men som håller på att duka under av felnäring, depression, ångest och förtryck. Kvinnor som är lätta byten för predatoriska män, och som bara vill vara smala och fina och som därför svälter och lever på salladsblad, kaffe och en kondisbit när hungern blir för stor.

Skarp och välnärd

Själslig och kroppslig hunger

Jag visade Mattias en bild på mig från långt före vi träffades och jag såg verkligen helt bruten ut. Svullen, hängig och tanig som en sticka. Självkänslan nere vid hälsenorna. Att börja äta näringsrik och näringstät föda hänger ihop med hur man känner sig och hur väl ens hjärna fungerar, även om de allra allra flesta inte tror på det. Hjärnan behöver nämligen en hel del kolesterol.

Jag vet och många med mig som gjort samma näringsresa vet. Mina mat- och sockerberoende vänner vet. Är det möjligt att gå från NOLL gymnasiebetyg till toppbetyg och att driva flera företag? Kan något så ovidkommande som mat göra så stor skillnad?

Ja.

Och det är därför som jag vill sträcka ut en hand och hjälpa, visa att det finns ett annat sätt att leva men det blir svårare och svårare att få ut budskapet. Åsiktskorridoren tightar till och straffen blir hårdare för varje dag för den som försöker.

Att bråka och visa vägen

Jag arkiverade alla mina matbilder på instagram och begravde stridsyxan efter att ha mottagit en del hot kring min kosthållning, så så enkelt var det att få tyst på mig i alla fall. Allt jag ville var att visa hur stark, stabil och skarp man kan bli med näringstät, artegen föda men motivationen dränks tyvärr i bruset av PK-medias aggressiva budskap som sprider sig som en löpeld genom Sverige nu. Det kan faktiskt bli rätt läskigt att försöka stå upp som ensam tjej, och att bli attackerad av de tjejer som jag febrilt vill hjälpa för att jag vill att de ska få uppleva genuin hälsa och glädje.

Om ens enda motivation är att HJÄLPA, alltså inte PENGAR eller något annat även om vissa tror att jag blir stenrik på 20 öre per paket sålda ketonstickor eller så, så blir det inte värt ansträngningen. Jag har ett jobb som kräver 60 timmar i veckan av min tid, så jag lägger hellre energin där än att känna mig bestraffad.

Ursäkta uppgivet inlägg men alla mina vänner som bor utomlands (svenska och icke-svenska) säger samma sak “leave while you can!” och du som är lite mer politiskt insatt förstår säkert vad jag menar.

Kost & Hälsa, Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, , ,

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680