• Home
  • Tag: självkänsla

Posten är taggad självkänsla

Våga vara ovanlig

19 mars, 2018 55 Kommentarer Skrivet av Martina

ovanlig Bild från gymnasiet, fråga mig inte vad jag sysslar med här.

Dagens inlägg är inspirerat av Elinor och hennes inlägg “Normal, vanlig, lagom och med måtta”, ett inlägg som fick mig att skratta av igenkänning och vilja skriva mer på samma tema.

Jag inser att det här låter lite märkligt men hela mitt sociala beteende är inlärt, alltså inte naturligt eller vad man ska kalla det. Det finns ingen egen referens inom mig, ingen egen kompass för hur man ska bete sig (se översta bilden, haha!) så jag har fått lära mig allting från grunden i mer eller mindre vuxen ålder.

Det här ledde till en del problem i min barndom som antagligen skapat identitetsproblem i vuxen ålder, som att jag fick väldigt mycket skäll och tillsägelser för saker jag inte ens förstod var fel. Från personer som arbetar med barn- och unga har jag fått lära mig att om något går snett så går det snett vid 10-års ålder ungefär, i fyran alltså. Det var exakt då jag fick världens bästa lärare som “såg” mig och inte tyckte att jag var världens freak, som tyckte att jag var jätteduktig. Jag är oändligt tacksam för det, för Gud vet vad som hade hänt annars. Det betyder så mycket att bli sedd och att någon tror på en.

Våga vara ovanlig

Det här att de första åren i skolan innebar så mycket kritik har bidragit till en positiv sak och det är att jag inte är särskilt rädd för att verka konstig, ovanlig eller misslyckas med saker. Eller så har jag bara inte haft vett att förstå bättre, vem vet.

Sen ska jag erkänna att jag spenderat sjukt mycket tid, tusentals timmar på att försöka “bli normal” och det har gått väldigt bra även om det tog ett bra tag att nå dit. Alla kan sitta hemma i sin ensamhet och verka normala online, men det är en annan sak att få med alla pusselbitar med socialt samspel, träffa människor, gå på event, gå till sitt arbete och ticka i normal-boxarna på alla punkter. Jag vet inte om jag är där ännu, men jag TROR det – alltså säg till mig annars! 😉 Skämt å sido menar jag nog mer funktionell, att alla delar fungerar. Normal-tåget har nog gått för länge sedan.

Det här var min take på normalitet, tycker att vi kvinnor kämpar så mycket med att passa in på alla möjliga sätt och det blir tröttsamt. Give it up, weird on. Så länge vi är ärliga och autentiska får det fasen vara nog ändå tycker jag!

Personligt, Powerthinking
, ,

Du är aldrig skyldig någon något

27 februari, 2018 113 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag har inte fått upp pulsen ett enda slag under Gudioldebatten utan tvärtom sömnigt iakttagit hans hejarklack gå rakt i min fälla där de får bevisa sin egen enfald. “Du är pinsam”, “Du är korkad”, “Du ljuger” varvat med ord som “foliehatt”, “astrologi” och “charlatan”. Vad hejarklacken inte förstår är att de själva inte framstår i så god dager när de använder den retoriken, eftersom den är oerhört attackerande. “Du är dum, du ska göra som jag gör!” – Hur övertygande är det? Inte särskilt va?

En annan rolig sak är när G berättar hur obetydlig jag är, och sedan skriver två milslånga blogginlägg om mig med screenshots, länkar och bilder. Två inlägg som är längre än både Bibeln och Brott och Straff efter varandra. Det påminner nästan om ett svartsjukt ex som spenderar timmar med att stalka sin föredetta, samtidigt som han påstår att han inte bryr sig ett dugg. 

Skuld – den största härskartekniken av dem alla

En intressant iakttagelse var dock den gamla härskartekniken “skuld” som användes om och om igen, så tydligt att jag var tvungen att skriva det här inlägget trots att jag inte tänkte skriva mer om G. Jag vill skriva det här inlägget till mitt yngre själv och till andra tjejer som är i en situation där de behöver höra detta:

Du är aldrig skyldig någon något!

Detta är “oldest trick in the book” och används av både män och kvinnor, och det är det obehagligaste knepet av alla innan man har förstått vad det är. Det tog lång tid för mig. Hela poletten trillade nog inte ned förrän för ett fåtal år sedan. 

Personer som försöker trycka ned andra gör det effektivast genom att sätta personer i skuld. Gudiol gör ett fantastiskt bra jobb här med att ta upp den ena petitessen efter den andra, och låtsas som att det är viktiga saker han pratar om. Han säger att jag har missförstått ord, ljuger om någon obetydlig formulering, han har screenshot på vilka inlägg jag har “like:at” på facebook, vad jag har kommenterat på min blogg, när jag godkänner kommentarer, hur snabbt jag publicerar inlägg, hur jag uttrycker mig, osv.

Han griper efter små halmstrån som inte har med någonting att göra, för att få dem att verka viktiga. Då står jag i skuld till G och hejarklacken, för då är jag skyldig att:

  1. Förklara, bevisa och försvara varenda mening som jag har sagt även om den är helt tagen ur sitt sammanhang.
  2. Överbevisa G med hans egen retorik
  3. Godkänna alla kommentarer även de som innehåller personangrepp och otrevliga ord

Låt mig berätta en viktig sak. 

Det här är en fälla som används gång på gång, främst inom nära relationer. Människor som är “fast” med en partner de inte vill vara med är ofta det på grund av just den här härskartekniken. Den som har hamnat i underläge är hela tiden “skyldig” att bevisa sig, förklara sig och försvara sig och argumenten duger förstås aldrig. Även om den svagare parten skulle försöka göra slut, skulle den starkare avkräva en förklaring som sedan ogiltigförklaras. Detta gör att den svagares åsikter till slut inte räknas alls och den börjar antingen ge upp eller revolterar i smyg (med till exempel otrohet).

Nej, är okej.

Det är alltid okej att säga nej och det ska alltid respekteras för att man är aldrig skyldig någon någonting. Det finns ingen regel om att man måste svara på narcissistiska utrop, otrevliga tillmälen eller falska anklagelser. Några i hejarklacken ville att jag skulle “bevisa” min Chalmersexamen, mitt yrke, min kompetens osv och hade jag gått in i det hade jag gått rakt i fällan. Dock hittade G själv ett av mina examensarbeten från Chalmers, och är inte det “bevis” nog på att G gör precis allting för att ta bort fokus från själva kärnan? Hur långt utanför original-topic får man lov att hamna?

Vanligt fulspel inom politiken

Känner du igen den här modellen; 

  1. Haka upp dig på oväsentliga detaljer hos din motståndares idéer
  2. Avkräv sedan motståndaren på ändlösa förklaringar på saker som antingen är grovt missförstådda, generaliserade eller poänglösa
  3. Diskvalificera samtliga förklaringar
  4. Fortsätt vinkla debatten till att motståndaren ska förklara sig och bort från själva kärnan
  5. Strössla med egna argument varvat med godtyckliga saker som kan stärka den egna ståndpunten och sänka den andres (det är okej om dessa är orelaterade)

Tadaa! 

Testa den här hemma vid köksbordet vettja 😀 För den oinsatte kommer det att verka som att du vinner debatten gång på gång. Är du i en debatt men börjar få slut på argument? Kör bara den här 5-stegsraketen så är du i hamn. 

Tillägg: jag bryr mig inte ett dugg om folk som skriver saker i stil med “jag brukade följa dig men du är dum så nu slutar jag följa dig” för det behövs fler starka kvinnor som inte viker sig, som inte går in i skuldfällan eller ängsligt rättfärdigar sin existens, sin kompetens och sina åsikter. Jag går inte på sånt bullshit och jag är inte ett dugg rädd för att alla mina följare försvinner till Gudiol eller börjar hata mig. Det är viktigare för mig att stå upp för mig själv och vara autentisk än att försöka vinna någon slags popularitetstävling för det är dött lopp. 

Tillägg2: Jag tjänar inga pengar på mina åsikter och ingen betalar mig för att tycka något. Det påverkar inte min ekonomi det minsta om någon gillar eller ogillar det jag skriver, om någon äter LCHF eller är vegan, följer eller inte följer mig på instagram. Det är helt oväsentligt. 

Personligt, Powerthinking
, ,

Autentiskt viktigare än rätt

5 februari, 2018 85 Kommentarer Skrivet av Martina

Jag funderade i helgen på vad som verkligen spelar roll; om det är att göra allting rätt, eller om det är att ha rent mjöl i påsen och vara äkta i sitt budskap. Personligen bryr jag mig inte om att jag gör fel eller har fel, för det är en viktig del av lärandeprocessen. Ingen pratar grammatiskt korrekt som lär sig ett nytt språk, och man måste acceptera det för att göra sig förstådd.

Det händer att jag får en och annan upprörd kommentar ibland, om att något som står i min blogg inte är helt korrekt. I 90% av fallen är det ett inlägg långt tillbaka i arkivet, vilket inte alltid är lätt att se för jag har plugin som rekommenderar inlägg efter tema och inte efter tid.

Eftersom bloggen är skriven i kronologisk ordning följer den min egen utveckling och progressioner i förståelse för hur saker fungerar. Just nu förstår jag inte vad jag själv inte förstår, men om ett år kommer jag att veta hur lite jag vet nu. För fem år sedan hade jag bara börjat skrapa på ytan till det som idag är självklart. Nackdelen med en blogg är ju att allting serveras på samma fat, men jag gör mitt bästa för att rensa i utdaterade inlägg även om vissa förstås ligger kvar. Det är tusentals inlägg.

Modeller av verkligheten är inte verkligheten

Allting jag skriver om är egentligen bara teorier. Även om jag bygger mina antaganden på senaste forskningen, så är senaste forskningen också ett gäng teorier som kommer att förändras över tid. Alla mina böcker har en tjock referenslista med vetenskapliga artiklar som jag tycker är bra, men även där finns förstås felaktigheter. Det är oundvikligt hur många läkare och professorer som än ger tummen upp och sätter sin okej-stämpel på det jag gör.

Ingen föds till expert

Även om många verkar tro att det är så det fungerar. I själva verket är det en evig berg-och-dalbana mellan att förstå precis och att inte fatta alls. När man titulerar sig själv expert, har man nått en platå. Då är man klar. Jag vill aldrig bli klar, även om jag inte kan förneka att jag är väldigt påläst inom vissa omåden, och att andra kommer att betrakta mig som expert där. Ibland kan man också behöva kalla sig själv för expert för att få välförtjänt cred, men egentligen kommer det vara så otroligt mycket mer man INTE vet än som man vet.

Ett öppet men kritiskt sinne

När du läser en forskningsartikel, en tidningsnotis, en bok, en blogg eller ett uttalande på facebook. Tänk på det som en idé eller en teori. Tänk “ja så kan det vara, men det måste inte vara så”.

Autentiskt viktigare än rätt

Min slutsats är att autenticitet, äkthet och ärlighet är viktigare än att ha rätt i allting. Mitt primära fokus det här året kommer att vara att steppa upp mitt autenticitets-game. Det innebär en stor utrensning av allting jag inte tror på, och allt jag inte längre kan stå för. Samarbeten, reklambyråer och blogg-agenter åker ut. Jag har eliminerat 100% av alla betalda samarbeten, inte för att jag inte vill tjäna pengar utan för att jag inte vill tumma på min trovärdighet ens det minsta.

Givetvis tycker jag att samarbeten med företag och produkter som jag själv använder och tycker om är toppen, och där tar jag gärna procent på försäljning för att det är rättvist. Jag är inte emot sponsorskap eller ambassadörsskap på något vis, det behövs också och tycker inte att det är mer godhjärtat att eliminera annonser bara för sakens skull. Att vara äkta och ärlig handlar mer om energin man lägger in i det man gör, och de bakomliggande drivkrafterna.

Med det sagt hoppas jag att vi kan fortsätta att ha ett öppet och trevligt klimat på bloggen, facebook och instagram där vi kan diskutera på lika villkor. Det är inte okej att hugga mot mig för att jag har fel i en sakfråga, för jag ventilerar bara mina funderingar och idéer för att få feedback och intressanta funderingar tillbaka. Det är roligare om vi kan hjälpa varandra att göra bra val, må bättre och nå våra mål tillsammans!

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, ,

Att sluta förminska sig själv

20 december, 2017 36 Kommentarer Skrivet av Martina

Nadja skriver: Jag kan som kvinna känna att jag i vissa situationer förminskar mig själv för att det förväntas av mig, hur tänker du kring sådant? Vad gör du för att stå upp för dig själv i knepiga sociala situationer?

Du är verkligen inspirerande och jag är mycket glad att jag snubblade över din blogg för ett knappt år sedan.

Martina svarar: Tack för en mycket bra fråga, hoppas att du inte misstycker att jag svarar på den öppet.

Det här med att förminska sig själv, eller att inte kunna stå upp för sig själv helt och fullt är ett vanligt problem. Det har tagit mig lång tid att göra det, och jag upplever att det är extra utmanande när man inte gör som andra gör.

Optimalt är kanske: “Vad gör du annars då?” “Jag är projektledare på företag si och så” eller “Jag jobbar som lärare”. Men i mitt fall är det mer av: “Jo jag sket i mina doktorsstudier, sket i att vara anställd och detta året testade jag även på att vara hemlös… och vad gör du annars då?” Det är inte så illa som det låter 😉 men min poäng är att det hjälper att veta vem man är och varför, och att veta att man är värdefull oavsett vilka de andra är.

Att sluta förminska sig själv

De här punkterna tycker jag fungerar och är de jag själv använder:

1. Jobba med självkänslan
Superviktigt för att inte glömma bort att man är värdefull oavsett vad! Med låg självkänsla är det lätt att förminska sig själv så fort man upplever någon som “bättre”, men det är en illusion. Har skrivit massor om det här nedan:

(Det är ett hjärteämne!)

2. Förbered en elevator pitch 
En “elevator pitch” är en minpresentation av dig själv, ett inövat svar på frågan “och vad gör du annars då?” anpassat till olika sammanhang. Om du känner att du inte gör så coola grejer, använd humor eller svara på vad du gillar att göra på fritiden. Det är lätt att förminska sig själv om “alla” andra är “jätte framgångsrika”, men det säger inget om ditt värde. Du är värd precis lika mycket som professor doktor si och så.

3. Klä dig representativt
Jag tycker att det hjälper att klä sig lite mer konservativt eller med värdighet för att visa för sig själv och andra att man är seriös och inte tänker förminska sig själv. Jag testade att färga håret rosa inför mitt framträdande på stora litteraturscenen på Bokmässan i höstas och ja, det påverkade andras bild av mig, men eftersom jag jobbar med min självkänsla hela tiden påverkade det inte MIN bild av MIG. Det betyder inte att man inte ska färga håret rosa (eller vilken färg man nu gillar), men man kan vara medveten om att det påverkar.

4. Sluta med all onödig inställsamhet
Att vara för inställsam eller för intresserad av andra kan ibland utnyttjas och plötsligt är man inne i en negativ spiral av att förminska sig själv för att andra ska trivas. Det är inte ditt ansvar och andra mår inte bättre för att du blir “mindre” i deras ögon. Var trevlig men utan att överdriva. Sätt gränser och tillåt inte någon att göra sig rolig på din bekostnad. Sist men inte minst, om det blir en ohållbar situation – ursäkta dig och gå därifrån. Förhållanden som bygger på att du är “förminskad” är under din värdighet.

5. Tänk på kroppspråket 
Sträck på dig, huka inte, ut med bröstet, upp med hakan och andas.

Det här är mina metoder för att stå upp för mig själv i sociala situationer. Är det någon som har fler tips eller vill kommentera någon av mina punkter – lämna jättegärna en kommentar! 

Personligt, Powerthinking
,

“Tänk om det inte funkar?”

22 november, 2017 11 Kommentarer Skrivet av Martina

Om du dras med den här envisa tanken varje gång du ska testa något nytt, bemöt tanken med ett logiskt resonemang!

Gör en back up plan vad du ska göra om det inte fungerar, gör en bra plan för att öka chanserna att lyckas och designa exits längs vägen. I stället för att tänka “tänk om det inte funkar?” så brukar jag tänka “det kanske inte funkar, och här är mina topp 5 strategier för att hantera det.” Att något “inte funkar” är liksom inte hela världen, det är vad man gör med den typen av outcome som är det intressanta.

Våga testa nya saker!

Jag tror att det är viktigt att våga engagera sig i sitt eget liv, testa nya saker för att lära sig om sig själv och uppleva nya grejer. En sån ynklig sak som rädslan för att något inte funkar eller för att man ska misslyckas eller vara kass kan inte stå ivägen för LIVET!

Öka failure rate!

Ett psykologiskt knep som jag använder jättemycket är att mäta min framgång i hur mycket jag misslyckats. Jag kollar varje vecka och månad hur min failure rate ser ut och har jag inte misslyckats tillräckligt mycket så har jag heller inte försökt tillräckligt mycket. Jag har inte kontaktat tillräckligt många företag, jag har inte lyft tillräckligt tungt på gymmet eller satt mig i tillräckligt utmanande situationer.

Just nu kan jag avslöja att min failure rate är alldeles alldeles för låg, så jag måste lägga på ett kol inför novembers utvärdering! 

Har du något bra knep för att våga utmana dig själv mer så dela gärna med dig av det i kommentarerna!

Personligt, Powerthinking

Senaste kommentarerna


Hej! Jag heter Martina och uppdaterar dagligen om biohacking, livsstilsdesign och mina tankar om hälsa. Jag följer en ganska strikt lågkolhydratkost sedan 2010 och tycker om att experimentera med olika träningsformer. På dagarna skriver jag böcker om hälsa, föreläser och granskar vetenskapliga artiklar. Välkommen hit! Alla kommentarer godkänns och besvaras manuellt.

  • Läs mer om mig här
  • Skicka ett personligt meddelande här
    •