• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha [Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋‍♀️) är naturligt böjda åt det hållet!

Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!

ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera. 

STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer? 

Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️

Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️

Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!
Hej & Välkommen! Om du är ny följare här, ka Hej & Välkommen! 

Om du är ny följare här, kanske du undrar vad detta är för konto? "Next level biohacking" handlar inte om att chippa sig eller skaffa senaste health tech-prylarna, utan är tvärtom inne på low tech health, basic fysiologi (om hur våra mänskliga kroppar funkar) kryddat med personliga intressen som farmakologi, neurobiologi & hormonlära.

Jag har pluggat biokemi i många år & har snart en PhD i intermedicinska vetenskaper. Det jag lär mig vill jag stöta & blöta med dig som läser här, tillsammans med occasional rants & idéer kring fysiskt & psykiskt välmående. 

Mitt syfte är INTE att visa upp mig själv som "duktig" eller komma med pekpinnar. Då får du följa någon annan, för även om jag befunnit mig i "hälsosfären" i många år, har jag fortfarande mycket att jobba på. Vissa problem som bipolaritet, aspighet osv skriver jag om, andra inte. 

Det finns alltför många frihetsgrader inom konceptet "hälsa" för att någon med säkerhet ska veta allting, så titta gärna mekanistiskt (dvs hur det funkar i form av processer, istället för en massa varför), testa dig fram & glöm inte att ta allt du läser med en nypa oprocessat havssalt *skojar* 😅

Länken i profilen 👆 innehåller mängder med gratis-material så klicka där om du vill läsa mer! ❤️
Nu har snön kommit till mig också!  Videosarna är från igår 👆 djuren hade inga problem alls med lite snöfall, men idag är det plötsligt 2 decimeter och inte ens getterna vågar sig ut i snön. Silkeshönsen ville inte kliva ned från pinnen i morse, så de fick maten serverad där de satt 😅 

Hur mycket snö har du hos dig?
I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på Chalmers & med tanke på det (alltså vad som är toxiskt/giftigt eller inte) kom jag att tänka på en återkommande fråga jag får, nämligen: "jag äter (.....) hur nyttigt/onyttigt/bra/dåligt/farligt är det?"

Jag ser ju allting som relativt & att det därför inte finns något absolut dåligt eller absolut bra. Jag tycker att det beror på massa faktorer - inte minst på vad man jämför med! 

Att börja dagen med en rulle ballerinakex är kanske ingen höjdare, men om det är en person som lär sig att äta igen efter många års ätstörningar är det kanske exakt helt rätt! 

Jag har ju personligen nördat ner mig i en ganska ensidig kost de senaste +10 åren (low carb/keto) så om någon frågar mig om deras frukt-frukost är bra, kommer den inte vara bra från mitt perspektiv. Jag värdesätter andra saker, men även jag (frukt-hataren nummer 1 😅) kan se att frukt-frullen är bättre än ballerina-frullen, men det är fortfarande bara 2 parametrar mot varandra!

Inom toxikologin säger man att det inte är giftet i giftet som är giftigt utan mängden (the dose makes the poison) & jag skulle vilja lägga till att om vi pratar just gifter så har vi alla vår individuella kemiska belastning som påverkar hur mycket som är mycket för just oss. 

Dessutom är vi olika bra på att hantera både livsmedel & olika kemikalier, läkemedel, droger osv eftersom vi har olika genetik & tarmflora, olika avgiftningskapacitet, olika psyken, toleransnivå mm. 

Så jag skulle önska att alla som sitter på en "är (....) nyttigt/onyttig?"-fråga lägger till fler parametrar & kanske tittar på resultaten: dvs energinivå, humör/mående, träningsresultat & övriga hälsoeffekter. 

Det är dock svårt för vem som helst att avgöra hur "dåligt" ett specifikt livsmedel är, för resultaten är ju en kombination av helheten över tid. Men, man kan läsa på, testa att utesluta om man känner sig misstänksam, ersätta med annat, men framförallt känna efter i magen! 

Vad säger magkänslan? 

Det är så jag sållar i vad jag stoppar i mig & det funkar ganska bra! Börjar jag undra "hur dåligt är detta på en skala?" så är det nog inte helt rätt! 

Berätta gärna hur du tänker om det här! ❤️
  • Home
  • Tag: självkänsla

Inlägg i kategorin självkänsla

Att läka från arbetsnarkomani

13 June, 2022 41 Comments Written by Martina

arbetsnarkomaniHej vänner!

Det har ekat tyst här inne ett bra tag, och tidigare hade det varit helt otänkbart för mig att pausa såhär länge för jag hade fått total panik bara av tanken! Så är det inte längre för sedan jag insåg att mitt förhållningssätt till min produktivitet mest liknade ett beroende, har jag ändrat mina prioriteringar en hel del. Jag älskar fortfarande att vara produktiv och tillämpar mina tekniker för det, men från ett annat perspektiv och med en annan energi i det.


Idag tänkte jag berätta lite om hur och varför jag blev beroende av arbete, vad jag tänker kring det och framförallt hur jag läker från det!


Ingen ångrar att de inte jobbade mer!

När forskare intervjuar 90-åringar och ber dem se tillbaka på sitt liv: Frågar vad de hade velat göra annorlunda, så är det ingen som ångrar att de inte jobbade mer. De flesta nämner knappt sin karriär även om de hade en. De nämner familjen, vännerna och att våga uttrycka vem de är innerst inne.


Det finns ett sociologiskt koncept som handlar om att vi inte behöver göra alla misstag själva utan kan se andras vurpor och tänka att “det där hade kunnat vara jag!” Vi har den föreställningsförmågan, vilket är en jäkla tur för det hade tagit en hel livstid minst att göra alla misstag själv! Därför kan jag (äntligen, efter att ha balanserat på kanten till utbrändhet i så många år) stoppa mitt arbetsberoende i sina spår. Jag kan bromsa tåget här och nu, och fråga mig själv varför jag tror att jag måste jobba ihjäl mig. Varför? För vems skull?

Den prestationsbaserade självkänslan

Jag & mitt lilla hjärta “Lil’ Grey” 🥰❤

“Jag gör – därför finns jag” är essensen i den prestationsbaserade självkänslan, som i sin tur lägger grunden för ett arbetsberoende. Då är frågan: om jag inte gör något… vem är jag då…? Svaret för arbetsnarkomanen är att jag ingen är om jag inget gör, men det är tack och lov inte sant!


Arbetsnarkomanen vill också gärna tro att det värsta som finns är att inte vara “någon”, men det är inte heller sant för det värsta är snarare  att inte leva ett valt liv!


När jag kom till den slutsatsen var det dags att sätta ned foten och rent konkret låste jag faktiskt datorn och mobilen så att jag inte vanemässigt kunde lägga all min tid där. Sanningen är att jag fick abstinensbesvär! Rastlösheten var inte nådig! Det fina var dock att mina riktiga behov kunde komma fram. Mina behov av verklig mänsklig kontakt, mina behov av att ha roligt, ha mina vänner nära, ringa dem, höra deras röster, vara en del i deras liv, vara delaktig i mina relationer och *trumvirvel* ha kollegor, snarare än att alltid bara jobba själv.

Vad är viktigt på riktigt?

“Fem i tolv-livsstilen”

Jag brukar predika självkännedom och att inte vara en anti-hacker som prioriterar nu-belöning framför långsiktiga mål. Tyvärr är det så himla mänskligt att falla i den fällan och leva vad jag kallar för “fem i tolv”-livsstilen: Det innebär att sätta långsiktiga (och på riktigt) viktiga saker på paus för man “ska bara”… jobba klart. “Ska bara” ta sin doktorsexamen, “ska bara” gå klart sin utbildning, “ska bara” renovera färdigt, “ska bara” nå sin målvikt osv och sen börjar livet!


Det är alltså till synes viktiga saker, men de får ta helt oproportionerligt stor plats och konkurrerar ut andra saker tills hela livet bara består av EN grej på ett väldigt obalanserat sätt.

Jag gjorde den här illustrationen för att försöka visa hur jag ser det: Det som borde vara i mitten (vänner & familj tex som illustreras av en gul plupp) flyttar sig utåt & det som borde vara i periferin (jobb, träning etc) flyttar sig inåt & konkurrerar ut det som verkligen betyder något. Den här analogin funkar för substansberoenden också! Tänk till exempel alkohol som verkligen är en periferi-grej. För alkoholisten är det långt ifrån perifert & kan till & med gå före barn & familj! 


När prioriteringarna blir skeva guppar man allt längre ut till havs och 5 år senare inser man kanske att man är djupt deprimerad, saknar nära relationer, känner sig dö-ensam och misslyckad även om andra ser en som otroligt framgångsrik för att man liksom made it.


Jag är inte riktigt där, jag är inte superdeprimerad men jag ser hur fortsatt arbetsnarkomani inte hade lett mig till rätt ställen. Därför har jag fått möblera om ordentligt både invändigt och utvändigt, och har till exempel börjat gå hos en ny terapeut som är expert på just precis det här med skeva prioriteringar! För första gången (någonsin?) känns det som att jag pratar med någon som förstår mig. Någon som ser mig. Någon jag inte kan “out smart” eller hålla på ett intellektuellt avstånd. Det har gjort att jag äntligen börjat begränsa min arbetstid, sätta gränser för hur kontaktbar jag är, tacka nej till erbjudanden, stänga igen dörrar istället för att ha dem lite på halv-glänt. Jag har också tagit mycket mer ledigt och har kunnat ha laptopen STÄNGD från fredag till måndag!

Jakten på extern validering!

Den här metamorfosen började egentligen redan 2019 men det är först nu jag är redo att leva det varje dag, för det är först nu jag kan släppa jakten på extern validering och bekräfta mig själv istället. Utifrån-bekräftelse är ett sånt nutids-gift och en motorväg till utbrändhet! Inte konstigt att så många unga människor bränner ut sig, ibland före de ens har börjat jobba! Titta bara på hur alla sociala appar är uppbyggda: Allting går ut på att andra ska värdera oss och ge oss ett värde. Det är “duktig flicka”-syndromet på steroider eftersom det inte bara är på jobbet eller i skolan som man ska vara duktig, utan varenda millimeter av ens liv kan läggas upp för bedömning.

Vem är jag nu?

Resultatet av de nya prioriteringarna var till en början extrem rastlöshet och existentiell fasa. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv och började ifrågasätta hela mitt liv! Saker är ju oftast inte så illa som det känns, men att släppa ett beroende lämnar utrymme för så mycket undanträngda känslor som alla behöver tas om hand om. Nu har jag aldrig, aldrig använt arbete som en flykt, men när arbete börjar trycka undan allting annat och närma sig cirkelns kärna – är det helt naturligt att andra saker inte får plats. När beroendet flyttar ut i periferin (eller försvinner helt) kommer mängder av undanträngda behov att rusa till cirkelns mitt!


→  Behov av vänner → behov av samhörighet → behov av roliga intressen → behov av fysisk aktivitet och så vidare!


Känner du någon arbetsnarkoman eller är du måhända en själv…? Det här är min lista som stämmer för mig, men googlar man på det är det många psykologer och forskare som håller med om punkterna. Arbetsnarkomani är dock ingen diagnos ännu och kommer kanske aldrig att bli. Arbete är ju trots allt en dygd i vår värld, så det är en svår balansgång att veta var man ska dra gränsen…

Här är i alla fall min 10-lista: 

10 tecken på att du är arbetsnarkoman!

  1. Du kan inte sätta gränser för hur mycket du tar på dig (tackar ja till allting)
  2. Din hälsa blir lidande (för att du struntar i att äta, äter fel saker, struntar i att sova, struntar i att träna osv)
  3. Dina relationer blir lidande (för att jobbet går före hela tiden. Varje gång du tänkte ringa en kompis väljer du någon jobbgrej istället)
  4. Du är aldrig ledig (alltså ALDRIG!)
  5. Du har sömnproblem eller andra stressrelaterade problem inklusive depression (eller ångest men den psykiska hälsan är INTE på topp)
  6. Du värderar dig själv efter arbetet du gör (du är bra när du presterar, dålig när du inte gör det)
  7. Du mår fysiskt & psykiskt dåligt av att ta ledigt (du mår inte bra på helgerna eller under sommarsemestern)
  8. Bara tanken på att ta semester känns obekväm (du frågar chefen om du verkligen MÅSTE ta semester)
  9. Du saknar helt down-perioder (du kraschar istället, när kroppen har fått nog)
  10. Du jobbar mer än alla andra (du jobbar fler dagar i veckan och fler timmar)

Berätta gärna om du känner igen dig!


Arbetsnarkomani som traumarespons

För min del tror jag att min arbetsnarkomani är en traumarespons. Jag blev väldigt mobbad i skolan och min väg till att vara “någon” var genom att prestera akademiskt. Det var ganska lätt för mig att få bra betyg och det gick ju hem hos lärarna. Att glänsa på uppsatser och prov gav mig en identitet jag gillade, så naturligtvis fick jag mer värde av att göra mer.


Det är hemskt att tänka på vilka otroliga sår i själen man får av mobbning. Sår som aldrig läker om man inte aktivt arbetar med dem, och det är vi som offer som måste fixa det inte våra förövare!


Min självkänsla är mycket bättre nu men det går verkligen upp och ned och det enda som verkligen hjälper för mig är att utvecklas spirituellt genom meditationen. Det är min väg till att sluta identifiera mig med mina prestationer och hitta värdet i mig själv, oavsett vad jag gör.

Mitt sätt att läka

Jag skulle säga att min väg till läkning är insiktsbaserad, och det är därför insiktsmeditation (Vipassana / insight meditation) passar mig så bra. Tekniken är att ta bort alla yttre stimulin och rikta fokus inåt. Man studerar kroppen med sinnet, millimeter för millimeter, och eftersom kroppen och psyket sitter ihop “låser man upp” minnen och känslor och genom det kommer mycket aha-upplevelser. En stark känsla av inre sanning trycker undan allting annat och det blir svårare och svårare att begå någon form av våld på sig själv. Det blir svårare och svårare att vara inautentisk.


Det var så jag successivt kunde se att…

  • Vara upptagen hela tiden, och att alltid ha för mycket att göra, är en traumarespons…

  • Att alltid komma med andan i halsen, eller ha en fullbokad kalender, är en traumarespons, och…

  • Att prestera på bekostnad av livets mjuka värden, är en traumarespons! 

Det finns ingen egentlig skillnad mellan beteendeberoenden och substansberoenden (utom möjligen graden av abstinensbesvär) och de har ofta samma ursprung. Det är något grundläggande som saknas, det finns en kroniskt svag självkänsla, kronisk känsla av ensamhet eller otrygghet.

Att leva ett valt liv!

Tack vare insikterna och tack vare min fina terapeut kände jag starkt att jag inte kunde fortsätta att dundra på på fel väg med öppna ögon. Att prioritera fel för att man inte vet bättre är en sak, men att fortsätta göra det när man vet konsekvenserna är en helt annan. Plötsligt är man maktlös, och en slav under sitt beteende. Det är kärnan i alla beroenden och det som gör dem så smärtsamma. Därför bryter jag det beteendet nu och tar tillbaka makten. Tar tillbaka mitt aktörskap och bestämmer mig för det valda livet där jag väljer familj och relationer, hälsa och mina andra mjuka värden före mina prestationer.

Så sammanfattningsvis…

Jag kommer att fortsätta blogga, filma videos och göra content som jag tycker är intressant att dela med dig som läser här och på mina övriga sociala kanaler. Inläggen kommer att vara fortsatt sporadiska ett tag till, medan jag bygger upp en ny struktur för hur jag ska förhålla mig till mitt arbete. Jag driver ju inte bara mina sociala kanaler utan forskar också på heltid samt står sedan förra året med ena benet i start-up världen. Det är för många bollar att jonglera för en person, så numera är jag tack och lov inte själv utan har till exempel en teknisk assistent och andra personer som jag jobbar med varje dag.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Berätta gärna dina tankar om det här, (jag läser och godkänner allting manuellt!) 🙂

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
arbetsberoende, arbetsnarkomani, powerthinking, trauma

Dopamin-detox | Guide

2 January, 2022 55 Comments Written by Martina

Denna dopamin-detox guide baserar sig på ett äldre inlägg från mars 2019, men som är mer aktuellt än någonsin! Längst ned finns en länk till min senaste bok Handbok i Biohacking, samt lite andra matnyttiga länkar.


dopamin-detox

som tidigare nämnt har 2020 och 2021 varit väldigt utmanande för mig, men också extremt utvecklande på det andliga planet. Meditationerna har dock suttit som en smäck sedan jag kom hem från Vipassana i september, och numera kör jag alltid en timmes meditation varje morgon 07.00. Det har dock inte räckt för att komma tillrätta med vissa destruktiva beteenden som att fastna för mycket i chattar, göra research i all oändlighet utan att komma till skott, och prokrastinera viktiga saker tills jag får skämmas. Det finns dock en lösning på detta som fungerar varje gång, nämligen dopamin-detox!

Vad är dopamin-detox?

Dopamin-detox innebär att eliminera alla snabba belöningar som socker, snacks, koffein, nikotin, alkohol, youtube, shopping, chattar, porr, dejting-appar, serie-tittande, tiktok, snapchat med mera, med mera, under en period för att återställa sin dopaminkänslighet.

Dopamin – en ändlig resurs!

Men varför ska man tortera sig på det här sättet kanske du tänker nu, och det ska man för att dopamin är en ändlig resurs och har man ett felprogrammerat dopaminsystem så kommer man aldrig känna motivation inför saker som verkligen betyder någonting.


Vissa människor är hög-dopa och kan hålla motivationen genom en 5-årig universitetsutbildning, eller gå till gymmet 6 dagar i veckan många år i sträck och bygga upp en imponerande fysik. Andra hög-dopa personer bygger upp ett stort företag, eller lär sig allt om hur man investerar och blir ekonomiskt oberoende. De må ha mer dopamin (driv) än andra men de är också ofta försiktiga med vart de lägger dopaminet någonstans!


Om du börjar morgonen med sötsaker, youtube, instagram, chattar och så vidare kanske du inte har någon mental energi över till konstruktiva saker sen. Att sätta dig med en viktig jobbgrej kan kännas som att bestiga ett berg och du kan inte ens ta ett myrsteg. Då börjar du dricka ännu mer kaffe och äta ännu mer sötsaker för att “få upp energin” tills du kan pressa fram någonting med våld. Detta är väldigt skadligt för hjärnan och ett onödigt jobbigt sätt att göra saker på. Om du istället går upp på morgonen och sätter en timer på 30 minuter och arbetar med en viktig uppgift den tiden, före du ens kollar din mail och före du belönar dig med en kopp kaffe, kommer du märka enorm skillnad – jag lovar!

Dränerande beteenden – en cover up för verkligheten

Porr och sinnesförändrande substanser är bra exempel på dränerande beteenden som också fungerar som en cover up för verkligheten. Det finns gott om unga män som “inte hittar” någon partner för att de lägger allt mentalt krut på porr. Det är mer belönande för män än för kvinnor med porr eftersom en mans syfte är lite “klart” om han lyckas sprida sina gener. Hjärnan förstår inte skillnaden mellan fantasi och verklighet och kommer ge samma hormoner som om den porrtittande mannen befruktat mängder med kvinnor. Ur ett biologiskt perspektiv kan han lägga sig ned och dö. Mission accomplished!


Vad som händer då är att det dels blir svårare att hitta en verklig partner, dels kanske behovet av fysisk närhet med andra människor blir otroligt nedprioriterat och dessutom kan andra konstruktiva saker hamna på efterkälken. Den porrtittande mannen kanske skippar gymmet, väljer onyttig mat, struntar i att avancera på jobbet eller struntar i att hitta sitt autentiska uttryck där han kan göra störst skillnad.


Porr är otroligt skadligt för hjärnan, och jag vet att många blir provocerade när jag säger det. Jag pratar inte alls om detta ur ett feministiskt perspektiv, jag tycker inte att fenomenet porr är fel överhuvudtaget och jag tror inte på att alla kvinnor är offer. Jag skulle aldrig se mig själv som ett offer så varför skulle andra kvinnor vara det, oavsett livsval? Folk får göra som de vill men gärna med medvetenhet om konsekvenserna!

Droginfo ger felaktiga budskap

Detsamma gäller droger, där vi har otroligt lite information som faktiskt stämmer. Det är nästan omöjligt att googla sig till information om de vanligaste illegala drogerna. All narkotika dras över en kam, och det är lätt att få intrycket att mängden narkomaner i Sverige är otroligt få, och att de som börjar med cannabis slutar med en heroinspruta i armen. Narkomaner och alkoholister ses också som utslagna människor som inte gör något vettigt, vilket inte eller är sant. Otroligt många svenskar har ett alkoholintag som ligger i gränslandet för alkoholism. För kvinnor är det över 9 enheter (tex 9 glas vin) och för män är det 14 enheter (tex 14 öl) i veckan. Där någonstans börjar alkoholen få ett mycket stort inflytande över verkligheten, och ha långtgående konsekvenser på hjärnan.


Mängden narkomaner i Sverige är inte få. Knark är billigt och finns i alla samhällsskikt. Aldrig förr har så många människor velat fly verkligheten som nu, och använder benzo, amfetaminer, opiater/opioider och cannabis alldeles för ofta. Användningen skapar spår i hjärnan och gör att livet helt saknar mening utan drogen.

Droger sätter livet på paus!

Precis som att jag inte är emot porr är jag heller inte emot narkotika. Jag är ingen motståndare till någonting men det skrämmer mig att ungdomar tror att cannabis är mer hälsosamt än alkohol och använder det väldigt casual. Förvisso är cannabis mer skonsamt för kroppen, men det går att bli hooked (trots att många påstår att det inte går) och har det väl hänt blir motivationen till konstruktiva aktiviteter mycket låg. Cannabisrökare kan vakna upp ur dimman efter 10 års bruk och inse att de inte har gjort någonting. Alla andra har skaffat hus, familj och utbildning men de är kvar på samma plats som när de började röka gräs. Droger sätter livet på paus.

Varför?

För att droger dränerar ditt dopamin och det enda sättet att få tillbaka lite är att fortsätta använda drogen. Det blir en otroligt destruktiv cykel där det enda som blir gjort är att få tag i och använda sin drug of choice. Det här går att applicera på mat och socker också, likväl som på beteenden som spel, shopping och gaming.

Hur lång detox behöver man?

Vissa behöver bara några dagar, andra behöver veckor. Min förra dopa-detox (10 dagars silent retreat) räckte inte riktigt så den här gången kör jag (tillsammans med några kompisar) 31 dagar, till att börja med. Jag vet att det låter extremt men vi är alla högpresterande personer med höga mål och har inte råd att slösa signalsubstanser på skräp!


För att ta sin performance till nästa nivå kan man behöva droppa beteenden som inte gynnar en, som man bara håller fast vid av vana eller som funkar som en snuttefilt för att slippa ta tag i viktigare grejer.dopamin-detox
Träning är konstruktivt och får vara kvar under detoxen! 

Hur gör man?

Du bestämmer själv vilken nivå du vill lägga detoxen på men här nedan kommer några förslag:

  • Lägg undan mobilen helt (alt begränsa till 1h/dag)
  • Inget slösurfande (youtube, instagram, aftonbladet, etc)
  • Inget nyhetstittande
  • Inga TV-serier
  • Inga snacks
  • Ingen musik och inga poddar
  • Inget chattande
  • Strikt diet av det nödvändigaste (alt fasta)
  • Ingen alkohol, inget kaffe och inget nikotin
  • Inga rekreationella droger

Du känner själv vilka aktiviteter som dränerar dig och vilka som inte gör det. Vissa extrema dopa-detoxprotokoll exkluderar träning och alla former av fysisk eller mental stimulans. Exempel på detta är att antingen åka på ett silent retreat (har skrivit ett inlägg om det här) eller försöka skapa motsvarande hemma. Jag vet vissa som kör från fredag eftermiddag till måndag morgon, 60h av att bara vara själv med sina tankar. Vissa äter bara det nödvändigaste medan andra fastar.

Hur känns det?

Ärligt talat – helt fruktansvärt.

Man känner sig som en rökare som inte får röka. Rastlösheten som uppstår fräter in i ens själ, men det går successivt över och rätt var det är har man så mycket dopamin över att man kan hamna i flow av att deklarera eller andra vanligtvis dödstråkiga aktiviteter.

Vad får man för resultat?

Har du inte testat dopamin-detox någon gång rekommenderar jag att testa. Det är otroligt givande! Det kan också bli väldigt spirituellt genom att man skalar bort onödiga ego-lager som man ibland krampaktigt håller fast vid, och kan därigenom bli mer av sitt autentiska själv.

Några vanliga resultat: 

  • Att börja höra sin inre röst som vanligtvis dränks i allt brus
  • Insikter kring sitt förflutna
  • Insikter kring sin nuvarande situation
  • Lösningar på problem uppenbarar sig plötsligt
  • Mängder med kreativa idéer
  • Insikter kring vad man vill göra eller brinner för
  • Insikter kring sina relationer

Berätta gärna om du har testat en dopamin-detox någon gång och vad resultaten blev!


Relaterade inlägg: 

  • Guide till meditation
  • Samlade länkar om psykisk (o)hälsa
  • Inre vs yttre motivation
  • Det inre drivet

Senaste boken har flera kapitel om hjärnan och signalsubstanserna!

  • Handbok i biohacking

Lyssna gärna på följande poddavsnitt

  • Neurohacking (om dopamin och de övriga neurohormonerna)
  • Om silent retreats 
  • Om psykedelisk terapi

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Biohacking, Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
autenticitet, dopamin, dopamin-detox, meditation, powerthinking, vipassana

Personlig utveckling är personlig

2 June, 2020 20 Comments Written by Martina

personlig utveckling

Som du vet får jag en hel del frågor från mina läsare och många av de här frågorna rör inte den som frågar utan en förälder, en kompis, ett syskon, en partner eller en kollega. Jag har uppenbarligen väldigt empatiska läsare som liksom jag brinner för att hjälpa sin omgivning. Problemet är dock att det är väldigt svårt att göra jobbet åt någon annan. Det går förstås att bidra med information och inspiration, men när det väl kommer till kritan är det personen själv som måste göra alla förändringar.

Personlig utveckling är personlig

En stor varningsklocka för att du gör allt jobbet i onödan är när personen själv inte är så intresserad av att söka information och lära sig mer. Ibland kan det vara svårt att acceptera att någon inte är intresserad av att må bättre. Det kan kännas obegripligt. Ännu mer obegripligt är det när någon väljer eller faktiskt vill dö, hellre än att testa något nytt. Hellre än att göra den där ansträngningen som kan göra skillnad mellan liv och död. Det är otroligt svårt att acceptera, men vi måste. Det är när man tänker på det ett ganska gränslöst beteende att lägga sig i någon annans medicinering, kosthållning, träning eller livsstil om den personen inte uttryckligen bett om det.

Vad är din egen agenda?

Jag fick lära mig den hårda vägen att det finns många som inte är intresserade av att ta emot hjälp. Kanske för att de känner sig klara med livet, eller för att de har en helt annan världsuppfattning, eller för att jag bara är fel person för det. Vissa människor vill bara gnälla och är inte intresserade av lösningar. De vill upprepa sina problem för att connecta med andra, upprätthålla sin identitet och ibland bara föra ett samtal, inte för att de faktiskt bryr sig om huruvida det är lösbart eller inte.


Så vad är din agenda med att hjälpa? Varför bryr du dig? Vill du bara få tyst på tjatet? Vill du visa vägen och vara en förebild för någon annan? Vad skulle bli annorlunda för dig om personen i fråga blev hjälpt? Skulle ni connecta bättre? Att någon är helt oemottaglig för hjälp kan vara ett tecken att ni faktiskt inte passar för varandra, om det är din vän eller partner. Om det är en släkting eller kollega är det dags för gränssättning åt båda hållen. Det är så många som skriver till mig om sina bekanta som har för vana att agera emotionell spyhink för allting som är fel och jobbigt i andras liv. Det är väldigt jobbigt men problemet ligger inte hos andra utan hos en själv.

Gränser, gränser, gränser!

Gränser är väldigt nytt för mig. Det ingår i paletten av saker som jag jobbar med dagligen. Vissa människor (inklusive mig själv) har en felaktig programmering om att man inte “får” säga nej. Eller att man inte “får” säga nej utan en anledning. Många tror att andra blir jättearga och inte vill veta av en om de stöter i någon gräns, så därför är alla gränser väldigt vaga och tar sig uttryck i frustration, irritation, ilska och till och med utbrott. Det är tecken på att en gräns har passerats, en gräns som aldrig sattes. Fundera gärna på om det här gäller dig. Fundera gärna på om ditt hjälpande är lite gränslöst eller om andra utnyttjar ditt hjälpande.

Tänk på att personlig utveckling är just personlig!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Powerthinking
powerthinking, sätta gränser

Emotionellt arbete är nödvändigt arbete!

22 May, 2020 27 Comments Written by Martina


Det här inlägget är på temat självförverkligande, autentiskt leverne och att göra sina egna grejer som till exempel egenföretagare.

Jag skriver både om biohacking och om lifestyledesign här på bloggen, och det sistnämnda innebär att medvetet skapa det livet man vill leva i form av relationer, hälsa, karriär, boende och livssituation i allmänhet. Det kan nämligen vara ganska svårt att genomföra i verkligheten, inte för att det faktiskt är svårt rent praktiskt utan på grund av våra egna mentala spärrar. Det finns mycket rädslor förknippade med att till exempel försörja sig som egenföretagare.

Några av de vanligaste tankarna är:

  1. Jag vet inte hur man gör
  2. Jag vet inte hur jag ska börja eller vad jag ska göra
  3. Jag är rädd för att misslyckas
  4. Jag är rädd att jag inte är tillräckligt bra/duktig/kompetent
  5. Jag är rädd för vad min familj ska säga
  6. Jag är rädd för vad samhället/andra okända människor ska säga

De här sex punkterna är extremt vanliga vilket betyder att alla som kör sitt eget race eller funderar på att göra det, har de här tankarna i varierande magnitud.

Emotionellt arbete är nödvändigt arbete!

Då kommer vi till kärnan av det här inlägget. Det som ingen egenföretagare pratar om, nämligen att emotionellt arbete är nödvändigt arbete. Det är en delmängd av arbetet som görs när man ska göra sina egna grejer.

Rädslorna och de osäkra tankarna försvinner aldrig utan är något man behöver jobba med hela tiden och inkludera i arbetsdagen. Att vara rädd för att inte vara tillräckligt bra eller rädd att det man skapar inte tas emot väl eller oro över att inte vara på rätt spår eller inte får tillräckligt mycket gjort eller inte tjäna tillräckligt mycket pengar ingår i paketet av att gå sin egen väg. Lösningen är ökad självkännedom och att hitta strategier för att hantera känslorna och hitta kreativa sätt att lösa praktiska problem som dyker upp.


Ett exempel är den vanliga orostanken “jag vet inte hur man gör!” Vad är lösningen på det?

Läs böcker!

Det finns how to böcker om precis ALLT! Läs 10 böcker om hur man gör, så vet du snart det.

Problem solved.


Att arbeta med komfortzonen

Genom att kartlägga dina rädslor kartlägger du ytterkanterna av din komfortzon. Där du känner rädsla har du stött i kanten och för att expandera behöver du befinna dig i närheten av den kanten väldigt ofta och pusha förbi den. Din komfortzon är inte statisk. Den kan växa oavsett hur rädd och orolig du är som person. Alla är rädda för alla har en komfortzon.

Att leva autentiskt innebär att lära känna sig själv bättre oavsett om det innebär att gå sin egen väg karriärmässigt eller bara leva mer i enighet med sina egna värderingar.

Emotionellt arbete ett nödvändigt arbete även om det inte syns från utsidan. Det kan se ut som att alla har så bra självförtroende och bara kör på, men det är inte sant. Ingen kan skapa sina egna grejer på ett bra sätt utan att vara i en ständig kamp med sina egna begränsande tankar och osäkerheter.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Personligt, Powerthinking
powerthinking, självförtroende

Läsarkommentar | Negativt självprat

12 April, 2020 37 Comments Written by Martina
Inlägget innehåller en köplänk till Adlibris!

Jag fick en kommentar om negativt självprat (till mitt inlägg om meditation) som jag vill kommentera och ge lite reflektioner kring. Här nedan är kommentaren i gult:

Linda skriver: Om att vara i en kropp man är tacksam för och nöjd med, och slippa negativa tankar … Så skulle jag vilja ha det. Jag har tankar som till 95% bara är negativa. Jag vaknar och det första jag gör är att tänka på hur ful och tjock jag är när jag ser mig i spegeln. Och sen håller det på så hela dagarna. När jag tränar och det går trögt tänker jag att det inte är så konstigt eftersom jag får skylla mig själv eftersom jag är så kass. Kass på att träna, kass på att sköta min kost. Jag har försökt att sätta mig i lugn och ro och bara låta tankarna rinna av mig, men den negativa rösten låter mig aldrig vara ifred. Jag tröstar mig med godis och tänker “imorgon, då jävlar” … Det finns en förklaring till mitt självförakt och det har med en kärlekslös och otrygg uppväxt att göra. Nu har jag fått råd om att börja med SSRI som en liten kick i baken för att kunna sluta tänka så negativt och elakt om mig själv. Jag har läst om vad du tycker om serotoninhöjare Martina och undrar om du tror att detta kan hjälpa mig få bort elak röst och byta ut med en lite snällare som gör att jag också kanske skulle kunna ägna mig åt en stunds meditation.

Mina reflektioner: Jag tänker på människor som mosaiker inombords och inte som distinkta enheter. Jag tänker att vi har så många olika viljor och tankar inom oss och när vi självsaboterar eller har negativt självprat, är det för att någon av dessa delar försöka skydda oss från något.

negativt självprat

Jag var i samma situation i 20-årsåldern. 95% av mina tankar var negativa. Min inre bandspelare malde och malde om hur ful jag var, hur dålig jag var och att jag var ointelligent och att alla andra var så mycket bättre, finare och smartare. Först var jag inte medveten om det så en dåvarande pojkvän pekade ut det för mig. “Vad har du för bandspelare i huvudet egentligen?” frågade han mig en dag. Då föddes medvetenheten kring det, men det slutade inte. Jag trodde att dessa tankar hjälpte mig, att de höll mig i schack. Jag trodde att de fick mig att anstränga mig hårdare och lyckas bättre.

Negativa tankar = internaliserad mobbare

Negativt självprat är som att försöka uppfostra sig själv på det mest elaka sättet någonsin och det funkar inte. Mitt negativa självprat var inte bara internaliserat utan också högljutt framför andra. En dag satt jag och pluggade med några i min klass och hade högtalarsystemet påkopplat: “Jag kommer aldrig klara den här tentan, det är för svårt för mig, jag är för dum i huvudet…” Då svarade en av de duktigaste tjejerna som brukade få femma på alla tentor: “Meh… så kan du ju inte säga, du måste ju ändå tro att det kommer gå!” Va, tänkte jag. Måste jag det? Men då kanske jag slappnar av och kuggar?


Att kommentaren kom från en av de smartaste tjejerna fick mig att tänka till. Tänk om det gick att klara saker utan att mobba sig själv? Tänk om det kanske till och med skulle gå bättre? I samband med dessa nya tankar läste jag Mia Törnbloms bok Självkänsla nu (läs den! Här är en köplänk!) och insåg att jag hade fruktansvärt låg självkänsla. Jag är inte säker på var den kommer ifrån men uppenbarligen har någon etsat in “inte bra nog” in i min själ nått så förbannat djupt att jag fortfarande har problem med min självkänsla, men det negativa självpratet har åtminstone upphört. Jag ska berätta hur jag slutade.

Att sluta med negativt självprat

Vem vill ge en gammal mobbare gratis boende i sin egen hjärna? De ska ut NU! Det första jag gjorde var att av-identifiera mig själv från rösten och inse att det var en rest från förr och inte min egen röst. Det andra jag gjorde var att skriva ned alla kommentarer som den inre mobbaren sa och systematiskt byta ut dem.


“Jag kommer aldrig klara det här” blev “Jag ska minsann klara det här!”
“Jag är så jävla ful” blev “Jag är inte ett dugg ful, jag är precis lika fin som alla andra!”
“Jag är så jävla dum” blev “Jag är tillräckligt smart för att klara allting jag vill!”

…och så vidare!

Nu för tiden yttrar sig självkänslaproblem på andra sätt än just negativt självprat för mig, och det finns fortfarande jobb att göra även om min självkänsla är tusen gånger bättre. Att prata respektfullt med sig själv gör jättestor skillnad och en del i det är att alltid hålla vad man lovar. Om man säger till sig själv att göra en viss sak (till exempel sluta med socker) så måste man göra det, precis som man lovat en annan person något. När man börjar tänka på det sättet så blir man försiktigare med sina löften och förstår att man inte kan lova att till exempel sluta med socker, det är ett för stort löfte. Man kan bara lova att inte köpa hem det, att ta hjälp från andra, att vara öppen med sina problem och börja göra små konstruktiva förändringar.

Svart-vita tankar

Det är också viktigt att vara uppmärksam på svart-vitt allt-eller-inget tänkande och inte kräva av sig själv att vara perfekt. Ingen är perfekt och det är normalt att misslyckas med saker. Det är så man lär sig. Att en dag inte blir perfekt betyder ingenting och är absolut ingen anledning att ge upp!


När jag är öppen med mina egna misslyckanden får jag ofta kommentarer i stil med “Åh va skönt att se att du inte är perfekt” som om det fanns en enda möjlighet att jag vore det. Ingen, ingen, ingen lever perfekt hur det än må se ut på sociala medier. Att vara perfekt är inte vägen till framgång för då lär man sig inget nytt om sig själv. Bättre är att anta ett mer vetenskapligt synsätt och betrakta sina tankar, känslor, beteenden och utkomster från ett helikopter-perspektiv och titta på det objektivt. Detta synsätt är en bi-effekt av att meditera regelbundet så läs gärna mitt inlägg om meditation här.

SSRI och annan medicinering

“Lågt serotonin” kan ge ett extremt negativt självprat och det kan hjälpa att medicinera med SSRI. Jag ser den här typen av mediciner som ögonöppnare. Jag märkte när jag tog SSRI att jag tänkte mindre negativt om mig själv och om andra människor och att jag blev mer social. Det var en intressant upplevelse, men jag skulle absolut inte råda någon att gå på full dos under lång tid. Det är för biverkningstungt (tycker jag) och vad som ger bäst resultat är ändå terapi, självterapi, dagboksskrivande och meditation. SSRI är bara en liten push åt rätt håll, med biverkningar som att man blir alldeles för obrydd, dvs slutar bry sig för mycket om sig själv och sin omgivning, tappar intresset för sexet, drabbas av anorgasmi och också kan bli enormt trött. Dessa är de allra vanligaste biverkningarna på full dos, så jag har skrivit ett inlägg om hur man kan mikrodosa för att få de positiva effekterna utan biverkningarna. Läs det här!

Jag har även mängder av inlägg om självkänsla och olika knep för att träna upp den. Läs dem gärna, och skriv en kommentar om hur du hanterar negativt självprat!




Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 0730651281

Biohacking, Neurohacking, Personligt, Powerthinking, Q&A
negativt självprat, SSRI
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • …
  • 9
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Martina on B3 flush som funkar!Absolut! :)
  • Camilla Timén on B3 flush som funkar!Hej! Jag har lite svårt att svälja tabletter och kapslar. Kan man ta ut innehåll…
  • IC on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratGör ett nytt försök med länken https://martinajohansson.se/skoldkortelhormonet-r…
  • IC on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Frida! Bland annat här har Martina skrivit om det i bloggen och även på fler…
  • Frida Gylner on Hormonell fettinlagring – Enkelt illustreratHej Martina! Jag har plötsligt börjat lägga på mig vikt runt rumpa och lår. Dett…
  • IC on Om binjurarna & fettförbränningen!De beskriver att det bla kan vara T4 och T3 som är skevt och kan vara orsaken ti…
  • Nanna on Varför smala blir sjuka | STRESS värre än insulinresistens?Hej Har en fråga ang carnivore,har ätit det i en vecka(kött/ägg)mätte första ggn…
  • Katarina on Frågor & svar – ALLT om progesteronkräm!Hej Martina! Mycket spännande info här! Efter en stressig period har jag fått sy…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson